Det finns de stunder som är hundra procent perfekta. Där man är helt och håller lycklig. De stunder där man plötsligt inser att jag hade inte bytt ut detta ögonblick mot något i världen. Det värmer kroppen och lägger sig som ett tryggt täcke runt hjärtat. Så ibland kan man bli så fruktansvärt ledsen eller panikslagen när man är mitt uppe i den stunden för man vet att den kommer ta slut. De är sällan långvariga, stunder fungerar ju inte så. De tar slut. Som det mesta i livet.
Jag tror vi måste sluta vara rädda för att de ska ta slut. Jag tror att vi måste köra på, njuta för allt vi kan och sen när livet känns tugnt kan vi blunda och minnas exakt hur lyckliga vi var i dessa stunder.
Jag brukar samla på mig de där stunderna. Vet att de behövs vid andra tillfällen. En gång somnade jag av att någon höll min hand så hårt, så hårt. Kände hur blodet började pulsera och fingrarna blev vita. Som om han just i det tillfällen ville ha mig precis så nära som det bara går. Tänkte på när jag var barn och alltid höll mammas hand när jag skulle somna eftersom jag tänkte att jag då skulle märka om hon släppte den och försökte smyga upp. Precis så höll han min hand. Och jag lät honom hålla och strök med tummen över hans fingrar så andades jag in hans andetag och lyssnade till hans sömn. En alldeles perfekt stund.
Sen finns det andra stunder. När man mår helt åt helvete. Hade en sån i lördags natt när jag kom hem. Det kändes som om någon rispade under min hud. Jag låg i min säng men kunde inte somna, minuter blev timmar och jag ville bara pressa naglarna in i min hud tills jag hade rivit upp hela skiten. Gick upp och kedjerökte ett gäng cigaretter och skrev en obegriplig text om oförklarlig sorg.
Sen blundade jag och tänkte på när någon låg och höll min hand så hårt och nära. Så somnade jag. Och det är okej att fly till drömmarnas land innan man faktiskt sover ibland. Tänka på de stunder där vi har mått som allra bäst när vi befinner oss i stunder vi mår som allra sämst. De lyckliga stunderna kanske går över snabbt men det betyder inte att de inte är långvariga, vi kan faktiskt spara dem och plocka fram dem när de behövs igen. För de gör det.
Hoppas du får en lika fantastisk helg Michaela! 😀
Vill inte vara otrevlig, men du måste ta bort etiketten på kavajärmen! Det är lika viktigt som att ta bort prislappen! 🙂
Jag tycker du verkar vara en sån underbar människa Michaela! Innan jag började läsa din blogg trodde jag tyvärr du var som vilken annan blåst och ytlig brud som helst men nu har jag definitivt ändrat min åsikt! Dina texter berör mig alltid. Puss
Tack Michaela. När allt känns grått och trist på alla fronter kastar jag en liten kik på din blogg – och allt som oftast får det mig att må lite bättre. Så tack för att du piggar upp i höstmörkret, det betyder mycket för mig. Puss
du är så fin, jag vill bli som dig när jag blir stor 🙂