Det är okej att känna.

 

Titta på den här. Snälla gör det.

”Jag pratar ofta om det där som hände för snart fem år sen. Om dagen och stunden, som förändrade mitt liv. Om den dagen då det overkliga steg in i mitt liv – utan hänsyn och respekt.
Dagen då jag fick cancer.

Vi lever i landet lagom. Landet lagom där till och med våra känslor ska hållas inom ramarna för vad som är ”normalt” och lagom.
Du får vara glad, men inte så glad så att du dansar eller sjunger på offentlig plats.
Du får vara arg, men inte så arg så att du skriker högt. Och är du ledsen, då ska det genast kännas bättre när någon klappar dig på ryggen och säger att allt blir bra.

Eller?

Vi är så rädda för starka känslor.
Rädda för hur vi ska bete oss när någon annan känner och för vilka känslor det genererar i oss själva. Vi blir osäkra, känner oss obekväma och drar oss därför ofta undan.

Men med ett cancerbesked kommer inga lagom känslor.
Med ett cancerbesked kommer känslor vi aldrig haft innan. Känslor vi aldrig lärt oss hantera, aldrig lärt oss prata om. Känslor som måste ut. Och låter vi dem inte göra det, om vi trycker undan, inte blir tillåtna att känna, kommer skadan alltid bli större än cancerbeskedet i sig.

Du kanske blir ledsen.
Du kanske blir arg, förbannad och frustrerad.
Du kanske gråter floder.
Skriker, stampar, svär och slår.
Men då ska jag säga till dig: det är okej. Det är okej att känna, precis vad du vill.”

– Julia 

  1. tack michaela för att du lägger upp den här filmen! tack så himla mycket! min mamma har bröstcancer och jag känner igen mig så himla mycket i både filmen och texten. det går inte att känna lagom mycket när något sånt här inträffar, och det är inte alla som förstår hur mycket det beskedet påverkar ens liv. så verkligen, tack! du gjorde min dag ♥

  2. ojojoj, vad säger man? Fint, sorgligt och allt däremellan. Har också en mamma som opererades för cancer för ett år sedan. Senast idag var det dags för kontroll och oron finns där. Varje gång.
    Tack för en fin blogg.

  3. Grät så jag inte såg skärmen.
    Jag hoppas att alla som behöver se den här filmen tar sig tid att se den :’)

  4. Älskar att dem har gjort denna filmen, det behövs! När jag var 17 år var det inte okej att känna. Läkarna suckade åt mina frågor och även mina tårar. ”Varför gråter du, den kommer ju att försvinna”. Personer i min omgivning i fråga satte varför jag var arg och ledsen. ”Du borde vara glad, det kunde varit värre. Du har haft tur”. Det kan alltid vara värre, och ja, jag kanske hade tur. Jag överlevde och mår idag hundra procent bra. Men då, det var inte bra, det var ett års helvete. Varför var jag tvungen att stå till svars för varför jag var arg och ledsen? Jag var 17 år och hade ”bara” bröstcancer. Min underbara morfar fanns vid min sida och sa en dag att jag skulle skrika. Skrika så högt och länge jag ville. Och fan vad jag skrev och fan vad skönt det var! .. Som sagt, tack för att du lagt ut denna filmen Michaela ♥ Den behövs!

  5. den här videon ska jag garanterat sprida vidare, tårarna rann även här så jag tillslut inte såg skärmen. riktigt fint att du la upp den ♥

  6. Michaela, jag läser din blogg blogg varje dag. Du är så otroligt vacker ditt eget sätt. Ditt sätt att skriva. Dina tankar. Din insida. Önskar dig verkligen lycka. Kram!

  7. finner inte ord. så bra film och så fruktansvärd sjukdom. två otroligt fina tjejer och vänner till mig hade en mamma som var så himla bra, som förlorade den här kampen för två somrar sedan och det var nog det värsta jag varit med om (hur känns det då för dem?), min faster, som kämpat i över tretton år fick också ge upp, våren 2010. det går inte att förklara hur hemsk denna sjukdom är, och jag lider med alla som går igenom det nu, eller har någon i sin närhet som går igenom det nu. ♥

  8. Hur kan du lägga upp en cancervideo, tycka precis som alla andra att det är en väldigt sorglig video, och att cancer är något av det värsta som finns, och själv röker du? Att röka är som att förnedra varenda cancerpatient i hela världen. Varje liv i världen är någonting otroligt betydelsefullt och viktigt, och varje cancerpatient skulle ge vadsomhelst för att vara i dina skor, ung och vacker och frisk. Men istället för att ta till vara på ditt liv, röker du och förkortar ditt liv med varje cigarett.

    Jag vill inte att du ska ta illa åt dig, men efter att man ser en sådan här video börjar man fundera. Och jag hoppas att du svarar på dethär. Jag skriver dethär för jag saknar min älskade mormor, världens finaste människa, som dog av cancer, och jag måste ifrågasätta hur man ens kan ta en sådan risk att man skulle få cancer

  9. fröken forni. du har fått mig att gråta. gråta av saknad. av lycka på något vis ändå. lycka av att folk bryr sig så.

    mormor, jag älskar dig ♥

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi