Den här veckan kan ni vinna biljetter till Way out West hos oss, fett ju. Festivalen är slutsåld och kommer bli GALET bra, så gå in här och tävla om ni är sugna. Puss!
Månad: augusti 2011
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Lämna ett svar
Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.
unnar mig.
Ni vet projektet ”Mitt nya jag” som jag startade i februari? Det gick mycket bra faktiskt. Jag tar hand om mig själv på ett helt annat sätt nu än jag gjort tidigare i mitt liv. Spelar ingen roll om det handlar om att ta hand om utsidan eller insidan, de hör faktiskt ihop. Jag har blivit mycket bra på att unna mig saker. Det är lite roligt faktiskt, att begreppet tröstshopping plötsligt får en ny innerbörd. Jag tröstshoppar aldrig, men när jag har en dålig dag händer det att jag går på stan och köper något riktigt fint till mig själv. Unnar mig något ingen annan skulle köpa till mig, och inte jag heller egentligen, men bara för jag är värd det. För att jag bryr mig om mig själv och älskar mig själv.
Idag hade jag en sån tyngd i mitt bröst. Jag promenerade bort till Acne Archive och köpte en present till mig själv, sen lagade jag middag till två vänner och drack rött. Ingen tyngd kvar nu och det är dags att gå och lägga sig. Fint så. Att göra det som känns bäst för mig i stunden.
-
Låter toppen tjejen!
Hoppas du mår bra där längst inne också nu! -
Precis så man ska göra. Ta hand om sig själv och leva i nuet.
Jag försöker tänka på det varje dag.
Check out plakatet på min blogg på länken nedan…..älskar innebörden!
Din blogg inspirerar, keep up the good work!Ha det fint!
-
men viiisa då 🙂
-
Michaela, du är helt fantastisk! Jag har en total girlcrush för dig idag! Jag sitter just nu här på jobbet och sippar på dagens första kaffe, precis som du var min semester slut i måndags.. Back to reality! Men med din blogg som perfekt pausunderhållning känns allt lite lättare.
Jag ska banne mig också unna mig något fint idag!
Ha en härlig onsdag fina du!/Maria
-
grym blogg!
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Lämna ett svar
att känna saknad.
Jag försöker att vara stark och aldrig tycka synd om mig själv längre, anser att jag inte har rätten till det efter en så lång tid, men ibland är det så svårt. Så svårt att vara stark och inte få tycka att det faktiskt är skitjobbigt. Att gå vidare helhjärtat och inte vända sig om.
Jag har tränat hjärnan mycket på ämnet positiva tankar. Försöker att smälta min sorg och alltid se det positiva. Skäms över att känna sorg när jag har så mycket glädje i mitt liv. Men i vissa stunder är det så svårt. Vissa stunder finns den bara där, rakt framför mig och omöjlig att se förbi. Jag har lärt mig att acceptera den och tittar rakt på den. Känner den i hela min kropp. Sorgen över att inte få vara med den jag älskar. Det är en smärta jag lärt mig leva med och jag vet inte om det är lite sorgligt, ungefär som att vissa måste lära sig att leva med en sjukdom. Jag har lärt mig leva med att varje morgon vakna upp och känna saknad. Jag har lärt mig att vara lycklig trots det. Jag undrar om man i vissa fall måste acceptera att en saknad aldrig kommer lämna kroppen. Ungefär som om någon dör ifrån en. Man saknar resten av sitt liv, men vet att man aldrig kommer få det tillbaka.
Ibland kan jag inte låta bli att gå ner på knä och nästan desperat be, till vem? Jag vet inte. En bön om att den känslan någon gång ska lämna min kropp. Att min saknad någon gång ska förvandlas till längtan.
-
du är en fin människa 🙂
-
Jag har precis blivit tvungen att lämna det jag känner mig så trygg med. De gör så ont att jag vill lägga mig ner och dö. Jag bara gråter hejdlöst! De här är de värsta som finns. Tänk om han bara skulle vilja istället..
-
Du kanske hittar en annan inom en snar framtid som är ännu bättre och då glömmer.
-
Vet såväl det du menar och även jag är i samma situation. Jag har lärt hjärnan att tänka positivt i alla fall, låta den fokusera sig på allt gott jag har i livet när ångesten sakta kryper fram. Jag har lärt mig själv att alltid ställa frågan: Är det värt det? När något svårt/negativt/smärtsamt dyker upp. Är svaret NEJ så släpper jag allt, låter det passera förbi och riktar tankarna mot något positivt. Men jag vet precis som du att man bara orkar det ett tag tills man måste falla ihop, gråta, känna ångest, sorg och smärta för att sedan resa sig upp igen och fortsätta.
Jag tror att du precis som jag helt enkelt har lärt oss att leva med den saknandet, att leva med att alltid inte känna sig 100 %, då något alltid kommer att saknas och det rä som du säger, som om någon dött och man aldrig mer kommer att få se denna. Det är något hemskt att leva med, speciellt när personen/personerna i fråga finns ett stenkast bort. Det är väl som man säger: Så nära men ändå så långt ifrån.
Att vi är fantastisk starka människor som sällan låter det negativa synas är beundransvärt, vi ler mot världen när vi innerst inne gråter, vi stampar hårt på marken med fötterna när vi innerst inne faller. Jag är tacksam att jag kan göra detta, för det hade varit värre att inte klara av att leva med smärtan/sorg/saknad. Jag tror inte att jag då hade klarat av att leva länge. Trots att det är en börda att vara så stark så är det samtidigt en välsignelse. Inte många klarar av det!
Stor kram, jag vet hur du känner, du är inte ensam!
-
jättefin blogg verkligen!
Kika gärna in på min blogg och säg vad du tyker om gårdagens outfit eller var med och tävla om att vinna en snygg earcuff!
KRAM ♥ -
Gör det! Be till Gud att du ska få frid i hjärtat. Det har jag gjort.
-
Om ni bara kunde vara med varandra igen! Han saknar ju dig också.. Det gör ont i mig att det gör ont i er!
-
Känner precis likadant. För två år sen var jag med den perfekta. Sen gjordes många misstag och det tog slut. Saknar än idag trots jag träffat en ny som är minst lika underbar händer det ändå ibland att jag saknar. Lärt mig leva med det, blir typ aldrig ledsen pga det numera men saknaden finns ändå där.
-
Forni forni forni… Jag känner precis just så. Ögonen fylldes med tårar när jag läste det du skrivit. Det har gått ett år sedan, och av en konstig anledning känns det som att det är mitt fel att det tagit slut. Jag ber varje natt om att få tillbaka den person jag tycker så mycket om. Och min önskan om att det ska ske, är enorm.
-
Hej! träffade en kille fram och tillbaka i ett år, men har nu inte sett honom på ett år förutom i fredags. Jag känner precis som du! Kunde inte låta bli att fälla några tårar när jag läste denna vackra text. Jag älskar när du skriver så här!
-
Hejhej! Vad fint du skrev, jag tycker du ska skriva mer såna här texter för det är dom som gör dig så unik och personlig. du är så fin. jag saknar också varje dag. vet inte riktigt vem, kanske en blandning av alla män jag älskat? kramkram
-
Jag har saknat dina djupa texter.
Du skriver fantastiskt & jag känner igen mig i varenda ord!Fortsätt, snälla fortsätt!
-
Michaela, låt dig känna saknaden, låt dig vare ledsen och låt dig tycka synd om dig själv! Det är inte meningen att vi ska vara glada hela livet, att vi inte ska få känna det vi faktiskt känner. Livet är inte bara de bra och lyckliga delarna, utan lika mycket de där helvetes känslorna som får en rädd, ledsen, uppgiven och arg. Ingen kan heller säga hur lång tid det tar tills vi är helt fri från saknaden, desto djupare kärlek desto längre behöver vi på oss för att den ska gå ur oss. Skynda inte på och var inte hård mot dig själv, det måste få vara såhär ett tag, ett tag mycket längre än du önskar.
Genom att tillåta våra värsta känslor blir det lite skönare att leva.
Ta hand om dig och fortsätt ha kul mellan tårarna, du fina!
-
Gillar dina texter ;-))
-
Hoppas det aldrig händer mig och min andra halva. Vi har varit ett par i 10 år nu och jag älskar honom över allt annat.
-
Jag kände precis som du. I säkert 2 år. Hopplöst kändes det. Jag grät och frågade min mamma ’Nääär?? När ska jag slippa den här känslan?’ – Så en dag föll jag som en fura och förälskade mig ÄNNU djupare i någon, min nuvarande pojkvän. och sedan det första lilla begynnande pirret i magen, har jag aldrig känt den där sorgen och saknaden igen. Den är helt borta. För nu finns bara kärlek och lycka. Och jag inser att det där jag kände egentligen inte var saknad utan sorgen över att någon jag älskade gjorde mig så illa. Men sen, när man är kär igen, då gör det ju inte ont längre. Och kär – det kommer du definitivt att bli. Just nu vet du ju inget annat än det som var senast. Det visste inte jag heller. Jag längtar tills du får känna som jag känner nu. Tills allt ditt gamla bleknar till en liten prick för det kommer en stor rosa elefant in i rummet – den lyckliga kärleken.
Allt kommer att bli bra (men jag vet precis hur hopplöst det kan kännas).
Snart är du kär och då är allt försvunnet. Så himla härligt sätt att glömma allt gammalt på – eller hur?!
Tills dess – håll hårt i dina flytvästar, dina vänner, tills en annan flytväst dyker upp – din livskamrat.Lycka till och stor kram!
-
du är bra!
-
Okej jag förstår att saknaden ibland känns så olidlig men snälla jämför inte det med att lära sig leva med en sjukdom! Det finns värre öden, att bli förlamad tex som en jag känner. Fatta hur svårt det måste vara att lära sig leva med? Hjärtat och minnet reparerar sig tids nog, ge det bara tid.
-
varje morgon känner jag världens klump i magen. det tar ett tag innan jag förstår varför jag har denna klump, som om jag inte riktigt fattar. det gör så ont. tänker på honom hela tiden.
att du beskriver det hela som sorg är precis vad jag känner oxå. en sorg att ha förlorat den person som stått mig närmast i fem år, min allra bästa vän. jag vill så att det ska sluta göra ont. trots att jag har familj och många vänner kring mig har jag aldrig känt mig så ensam som nu.
-
Precis vad jag behövde. Jag var tillsammans med en kille i över 2 år och sedan tog det slut, mest på grund av att han inte mådde bra rent psykiskt. Vi träffades igen för cirka 2 veckor sedan efter att inte ha setts på 5 månader. Han har jobbat med sig själv och kommit långt. Men så igår när vi pratade så sa han att han vill vara med mig och att han fortfarande hoppas att vi någon gång får en chans. Men att det inte fungerar nu eftersom vi bor över 40 mil ifrån varandra och båda har saker på gång sina liv på varsitt håll. Det gör så oerhört ont i mig. Jag vet att han har rätt, men jag vill inte ge upp oss. Jag skiter i att vi bor över 40 mil ifrån varandra och lever olika liv. Jag vill inte vara realist, jag vill vara med honom.
-
åh vad fint! Känner igen mig!
-
TACK. Jag känner EXAKT detta. Jag vaknar varje morgon och känner efter om jag har den där varma starka armen runt min midja. Nej. Det enda som ligger där är en tomhet och en saknad. En saknad jag måste accptera och lära mig att leva med. Jag reser mig ur sängen, skakar av mig det jobbiga och börjar en ny fin dag. Precis som du försöker jag se allt positivt. Häller upp ett halvfullt juiceglas till frukost. Inte ett halvtomt. Men. Så ibland, dyker den där låten, vår låt, upp på radion. Man åker förbi slussen, där vi varje morgon pussades adjö. Går in i en vagn på tåget där hans parfym ligger som en kvävande dimma av minnen. Hur stark jag än intalar mig att jag är hugger det. Det gör fysiskt ont. Det går inte att göra något åt. Men det känns fint att man inte är ensam. tack.
-
Du skriver så himla bra!
-
Vännen, du lär dig att leva med och acceptera ärren efter ett tag. Men om det varit en riktigt stor, kanske ditt livs kärlek så kommer du alltid känna en viss saknad.
Sedan tror jag att det här med avslut, att få ett riktigt avslut är viktigt och avgörande för huruvida man går vidare eller inte. Ett förhållande som slutar i gråt, kyssar, förtvivlan och en massa frågetecken kommer aldrig att ge dig någon riktig ro.
Jag vet ju inte riktigt vad du går igenom utan talar bara av egen erfarenhet.
Jag har gått vidare med mitt liv och ska snart gifta mig med världens underbaraste man. En man som får mig att må bra. Jag har inte ont i magen längre. Bara det var guld värt att komma över. Det konstanta suget i magen.
Du kommer att bli lycklig igen. Det vågar jag nästan lova dig. Men vissa kärlekar glömmer vi aldrig. Och visar det sig en dag att vi glömt dem, ja då var det nog ingen riktig kärlek.
Kram Louise
-
Du är inte ensam, känner precis likadant. Ibland känns det som om saknaden är ett stort hål som äter upp mej inifrån. Men allt kommer bli bra. Vi kommer bli bra igen. Kommer bara krävas ofantligt mycket tid.
-
det här är nog det mest berörande du har skrivit, enligt mig. och jag förstår ungefär hur du känner. kände precis samma sak för ett gäng år sedan när det tog slut med en kille på ett väldigt konstigt sätt. ett ouppklarat sätt.
jag tror att det är bra att acceptera att vissa saker är som de är, alltså att man känner vissa saker. som med sorg och saknad. man får känna en otrolig sorg, så länge man lär sig att hantera det och finna glädje olika vis. vilket du verkar ha gjort, vilket är väldigt inspirerande tror jag för många.egentligen vill jag mest säga; heja heja!
-
Jag har aldrig kommenterat här innan, men när du skriver sådana här texter är det som en kniv i hjärtat samtidigt som det är en jättestor tröst att veta att man inte är enam om den där känslan. Det där hugget i hjärtat när man blir påmind om känslorna, man vet att man borde vara lycklig, man lyckas ibland, men så rasar man för en stund och måste plocka upp sig själv från golvet och det blir liksom aldrig lättare. Den här låten:http://www.youtube.com/watch?v=Jc4IloO2oy4&feature=BFa&list=FL2md9kjTO-S4&index=2 lyssnar jag konstant på nu och den är så klockren men ändå så smärtsam i sådana mörka stunder.
Jag hoppas du snart känner längtan och att allting ordnar sig fast jag vet att det inte hjälper att höra det, man måste känna det …
-
operfekt Perfekt.
och där läste du mina tankar, ord för ord. -
Känner likadant… ♥
-
-
Hej svara gärna på min enkät för unga tjejer 12 – 25 år det handlar om medias påverkan på unga tjejer psykiskt och fysiskt. Enkäten kommer användas till mitt projektarbete: https://spreadsheets.google.com/spreadsheet/viewform?formkey=dFNNck1IYU1RV3BtcGZKMGZZd01TaUE6MQ
Är jättetacksam för svar! Man är helt anonym! Kram kram!
-
Jag har aldrig kommenterat din blogg innan, men jag ville bara säga att jag vet hur det är. Det tar ganska lång tid att bearbeta det, desto längre förhållande desto längre tid tar det. Men tillslut accepterar man, förlåter man och släpper det. Smärtan försvinner. Och när den gör det, så känner man sig väldigt fri. Först då, är det man på riktigt har läkt.
Då blir man lite utav en ”uppdaterad” version av sig själv, och man kommer börja älska igen. Och hitta kärlek igen. Jag lovar dig det. Du kommer att älska igen, och sluta sakna! -
Du skriver otroligt vackert. Du berör.
-
det här gjorde mig tårögd. Det berörde och du är så otroligt fantastiskt på att formulera ord och få det låta så vackert och beröra hela kroppen. Sen att det påminner om hur man känner och är precis så det är,..Exakt samma känsla.
Om man en dag kunde vakna upp med längtan istället för saknad.
tack för att du skriver ibland så man vet att man inte är ensam med alla dessa tankar och saknad. -
Livet är inte lätt alla dagar. Då känns det skönt att andra känner liknande. Tack för att du finns sötnos, och skriver så fint till oss!
-
kära michaela.
tack för att du skriver såhär fantastiskt.
hur skulle man lära sig viktiga saker i livet och ändra tänket, om det inte vore för dig? jag har precis lämnat min finaste för USA i ett år. jag kan identifiera mig med känslan du beskriver i inlägget.efter att ha gråtit hejdlöst i 3 dygn och levt ett liv i koma ett par dagar till, känner jag mig nu aningen starkare. tack vare lyckan i mitt liv: mina familjer och mina underbara vänner. det gör så mycket att någon bryr sig om sitt välmående. visst, tankarna på honom och allt vackert vi gjort ihop påminner mig väl och ofta, men på något sätt kommer jag också lära mig att leva med det.
är det menat att bli vi, kanske jag kan vinna tillbaka honom igen när jag kommer hem från USA. det känns tugnt att tänka så långt framåt, fast jag tänker inte ge upp en av mina största drömmar för en ungdomskärlek. jag vill se mig själv som en stark kvinna, och som kan utvecklas! och jag vet att jag kan, jag behöver bara lite övertygelse. man vet att allting här hemma är lugnt och tryggt. men jag söker också spänning i livet. allt är möjligt: vill man så kan man.
tack återigen.
du är bäst.-
Svar till elin:
du säger att du inte tänker ge upp en av dina största drömmar för en ungdomskärlek och att du söker spänning livet, och då känner jag att du inte ens har rätt till att beklaga dig här över att det gör ont. om vi formulerar om och säger såhär, hur känns det om du nu skulle få en av ditt livs största drömmar uppfylld och fick all den spänning du ville ha, men den ungdomskärleken du precis kastat bort visar sig vara ditt livs största kärlek?
-
-
Michaela, jag LOVAR dig att saknaden kommer försvinna. När du minst anar det kommer det komma något större, något bättre än du någonsin känt. Det har hänt mig två gånger. Jag trodde aldrig jag skulle bli lycklig igen och bara sådär kommer någon och visar mig saker jag inte kunnat drömma om och jag får känslor jag aldrig haft förut. Du vet det inte nu. Men det kommer. Håll ut och njut under tiden fram till dess också. Livet är för kort för att inte njuta.
-
känner samma sak… ♥
-
M, du är fantastisk. Tack för den texten. Han var visserligen aldrig min och kommer aldrig bli min men likväl vaknar jag med den känslan varenda dag och har gjort det de senaste tre åren.
-
wow
-
Du skriver så fantastiskt vackert att jag blir alldeles mållös. Dina ord går rakt in i hjärtat och det känns som att du läser mina tankar. Hjärtesorg kan vara det värsta som finns, och jag hade glömt bort hur ont det kan göra. Varje dag är en kamp mot de jobbiga känslorna som helst av allt vill äta upp ens kropp och ta över hela hjärnverksamheten. Men klockan fortsätter ticka och livet går vidare. Och någonstans där ute finns det någon som en undrar hur det skulle vara att träffa just precis dig. Fram tills dess kommer varje dag fortfarande vara en kamp, men till slut kommer bara det bara finnas fina minnen kvar. Och saknaden har blivit till längtan.
Tack för att du är du! Och för att du berör med dina enormt vackra texter!
-
Du skriver så fantastiskt vackert att jag blir alldeles mållös. Dina ord går rakt in i hjärtat och det känns som att du läser mina tankar. Hjärtesorg kan vara det värsta som finns, och jag hade glömt bort hur ont det kan göra. Varje dag är en kamp mot de jobbiga känslorna som helst av allt vill äta upp ens kropp och ta över hela hjärnverksamheten. Men klockan fortsätter ticka och livet går vidare. Och någonstans där ute finns det någon som en undrar hur det skulle vara att träffa just precis dig. Fram tills dess kommer varje dag fortfarande vara en kamp, men till slut kommer bara det bara finnas fina minnen kvar. Och saknaden har blivit till längtan.
Tack för att du är du! Och för att du berör med dina enormt vackra texter!
-
Du skriver så fantastiskt vackert att jag blir alldeles mållös. Dina ord går rakt in i hjärtat och det känns som att du läser mina tankar. Hjärtesorg kan vara det värsta som finns, och jag hade glömt bort hur ont det kan göra. Varje dag är en kamp mot de jobbiga känslorna som helst av allt vill äta upp ens kropp och ta över hela hjärnverksamheten. Men klockan fortsätter ticka och livet går vidare. Och någonstans där ute finns det någon som en undrar hur det skulle vara att träffa just precis dig. Fram tills dess kommer varje dag fortfarande vara en kamp, men till slut kommer bara det bara finnas fina minnen kvar. Och saknaden har blivit till längtan.
Tack för att du är du! Och för att du berör med dina enormt vackra texter!
-
♥33
-
Du skriver så fint!
-
du är den bästa förebilden en tjej med krossat hjärta kan ha! Tack för att du delar med dig av allt.
-
Jag känner att jag måste få ventilera lite efter att läst din fina text. Den är så klockren och träffar mig rakt i hjärtat. det spelar ingen roll om man blir dumpad, eller var den som dumpad det känns lika illa ändå…jag gjorde slut med mitt ex för ett tag sedan, vårt förhållande var minst sagt en ända karusell. Jag var naiv, gav mig själv för mycket och han ”tog makten” i förhållandet, vilket tog en tid för mig att inse. Han fick mig att känna mig underbar, samtidigt som att han fick mig att tvivla på allt jag gjorde, om det var rätt eller fel. Han hade sådant kontrollbehov och kunde inte acceptera den personen jag är…det tog en tid att inse. Så klart jag önskade att jag drog mig ifrån förhållandet tidigare, men så kan jag inte heller tänka det. Så klart var inte allt pest o pina, men han var verkligen inte värd mig.
Även fast det var ett dåligt förhållande, och jag känt mig lycklig o befriad efter att ha gjort slut, känner jag precis den där känslan. Klumpen, ensamheten när jag vaknar upp. Jag vill inte fastna i det, jag vill inte vara destruktiv och ligga runt för att fylla tomheten, för det gör bara hålet ännu större och djupare. det är svårt att släppa dessa tankar, men som du skriver så måste man försöka fokusera på det bra i sitt liv..men man kan inte alltid rå över att man känner så här. Vi måste få vara lite deppiga, bara det inte drar ner oss helt, för att komma ur det.
Sedan undrar jag om det verkligen är så som många skriver att känslan försvinner när man blir kär igen?! jag vill absolut inte tro det, jag hoppas det går över om ett tag. Och istället fokuserar på det fina och bra relationerna jag har med mina vänner. …min text kanske blev lite luddigt, men jag hoppas ni förstår vad jag menar..
-
Åh, det är så tråkigt. Hoppas verkligen att du kan fortsätta försöka jobba bort saknaden och få en längtan som du själv skriver. Du får inte låta dina tankar hålla dig tillbaka i livet, prata mycket, det har jag fått lära mig. Prata mycket om allt, allt som har med honom att göra och allt annat i livet. Det hjälper till viss del iaf. Och dagen kommer då du träffar en annan, som gör dig lycklig.
Jag har en pojkvän nu för första gången i mitt liv, vi har varit tillsammans i 7 månader snart och han är det bästa som hänt mig, no kidding. Mitt förra år var botten, jag blev utnyttjad titt som tätt och lurad av flera killar som egentligen bara ville en sak men jag antar att jag var lite blind då. Min pojkvän är han som jag inte trodde längre fanns. Den som jag sökt efter men aldrig funnit. Men i vintras bara dök han upp framför mig och se så bra det blev.
Allt ordnar sig, promise you! -
Jag känner igen mig precis i det du känner. Och det värsta är att det känns som det aldrig tar slut. Men det kommer göra det. Det gör det. Det känns inte nu men det kommer göra det.
-
jag vet PRECIS hur det känns, min ex sambo och jag gjorde slut för 1,5 år sen och det har varit sjukt jobbigt och gör fortfarande ont. känns som att jag kunde ha skrivit varenda ord själv.. men det blir lättare för varje dag, det är bara att hålla fast vid det… och en dag tror jag att lyckan kommer igen…det måste den.
-
jag känner så med dig, ge inte upp fina du ♥
-
Michaela, jag vet också hur saknad känns. Det är hemskt. Min mamma dog när jag var 15, det är snart 4 år sedan och det gör mer och mer ont för varje dag som går. Jag vet inte hur jag ska överleva. Så jag tror förstår hur du känner.
Ta hand om dig. Många kramar från Gabriella
-
Världens bästa låt om just olycklig kärlek;
http://www.youtube.com/watch?v=a-7W-wclm10 -
Ibland kan jag inte andas. Bara gråta. Jag gråter för det som varit. För det som är. För det som aldrig kommer vara. Aldrig mer dina armar runtom mig. Aldrig mer din värme på natten. Aldrig mer dina kyssar på morgonen. Inga fler jag älskar dig. Aldrig mer.
Jag gråter för det som hade kunnat vara. För det jag ville skulle vara. Jag gråter för det som aldrig kommer vara. Jag gråter för det som borde ha varit. Skulle ha varit. -
Vilken stark och fin text! Måste bara få veta vad som har hänt den du saknar.. (om jag läser igenom hela din blogg så lär jag få veta svaret iofs)
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Lämna ett svar
livet en tisdag.
Det lyckades bli en mycket effektiv förmiddag trots allt. Tog tag i sånt som legat och skäpat under en tid, så skönt att ha det undanröjt. Sen har jag och Anna avverkat en mängd tjejsnack som behövde tas igen efter semestern. Bra så.
Resten av dagen ser ut på detta vis: Lunch med mina föräldrar, ögonfransförlängning, nageltid, inredningsshopping, middag på takterass.
Inte så synd om mig.
-
Nej verkligen inte synd om dig! Men jobbar man hart förtjänar man det bästa
-
Du är så fin.
-
Din frisyr är verkligen brutalt snygg, vet att du har grov hårångest (?) men du har typ mitt drömhår. Puss.
-
nä men vad söt du är kvinna!
gillar din blogg starkt! 🙂 -
Vart kommer skjortan ifrån? Jag är på jakt efter en precis sådan!!!!!
-
Nej HERREGUUUD vad söt du är på den här bilden!
Snälla snälla berätta vart man kan hitta en sån skjorta som du har!! -
Jättefin!
-
Åh jisses vad vacker du är !
-
Gudomligt söt!
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Lämna ett svar
gäsp.
Hade så gärna tagit sovmorgon idag…
-
Guud va söt! I die! ♥
-
Har du skänkt pengar till Afrika?
-
ahw, söt! Var har du hittat bilden?
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Godmorgon, allt bra?
fan va grymt! har visserligen redan köpt biljett men för dom som inte har 🙂 ska du dit?
Svar till holmberg93:
OM jag ska! Kommer bli fett.
ROBYN!!!!!!
För att mitt liv skulle vara så mkt bättre då!!! (och för att jag jag var för sent ute o köpa biljett…)
Måste man vara medlem/blogga på Devote?