Det här med att komma hem från en resa är alltid en sån konstig känsla för mig. Bitterljuv eller kanske till och med lite obehaglig. Känslan av att ha levt i någon sorts bubbla och sedan vrida om nyckeln och öppna dörren till verkligheten igen. Jag kan erkänna att jag inte alls gillar det. Det ger mig ångest att komma hem till en tom lägenhet. Trots att den är perfekt städad och jag i vanliga fall kan älska en tyst lägenhet med bara mig själv som sällskap. Det är som att det kryper i kroppen, svårt att acceptera vardagen och kunna ta ett djupt andetag. Att komma hem från semester är nog mina ensammaste stunder, så otroligt ensam känner man sig. Exakt de stunder jag längtar så otroligt mycket efter när tiden då jag har en familj att komma hem till kommer. Någon som möter en i dörren och som ser till att det finns mat i kylen när jag kommer hem.
att komma hem.
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Men herre jä*lar vad snygg header du har 😀
Alltså, jag trodde det bara var jag som kände sådär. Alltid lika ensam efter att ha varit borta.
Fina! Det kommer kännas bättre jag lovar. Har så ofta känt och känner många gånger som du…en omställning att vara själv. Konstigt hur man kan känna sån tomhet i ensamheten ibland. Nu är det snart sommar och du har massa underbara oväntade saker framför dig. Det skiner om dig Forni, och världen är din!
Du skriver så bra, att jag känner känslan med dig :$
Kram! ♥ Vi läsare finns alltid här och väntar på dina senaste uppdateringar. 🙂 Älskar Valentino-klänning btw!
känner också alltid sådär när jag kommer hem till lägenheten!
Bitterljuv är världen vackraste ord och du verkar vara en så himla fantastisk person
Jag känner verkligen igen den där känslan. Kom hem från Italien i måndags och har fortfarande svårt att hitta tillbaka till vardagen.
Kram
http://nathalieornothing.tumblr.com
Jag ogillar verkligen bloggar. De fyller absolut inget i min vardag och jag tänker alltid att, är man 23 år som jag är, så är bloggar inget för en. Varför ska jag sitta och följa andras liv? MEN..jisses vad jag inte kan få nog av dina ord. När jag mår dåligt, så vill jag in och läsa Fornis vettiga och jordnära förklaringar till varför livet kan va så jävla piss ibland men ändå va så underbart. Du är vacker, har snygga kläder och ett superb jobb som du uppenbarligen förtjänar. Men det är inte det som gör att jag vill in och läsa, utan du verkar verkligen vara den tjejen som skulle kunna bada i ett lyxliv men ändå ha fötterna på jorden och DÄRFÖR är du förmodligen en väldigt älskad person. Så jag vill tacka dig för att du förgyller mina dagar då jag sitter och skriver ett examensarbete och hatar allt. När bägaren är på väg att rinna över, då kan man behöva lite Forni-words. Mvh Bitterfittan
Michalea, du är verkligen påväg uppåt! Jag glädjs men när du minst anar det så kommer du styra och ställa på riktigt. jävlar vilken inspiration!!!
Michalea, du är verkligen påväg uppåt! Jag glädjs men när du minst anar det så kommer du styra och ställa på riktigt. jävlar vilken inspiration!!!
Jag känner EXAKT likadant, tar mig en eller två dagar att acceptera att jag är hemma…
Jag känner exakt samma kännsla av att komma hem från en resa. Man ser fram emot att åka så mycket innan och när man sen kommer hem är det bara.. över. Helst skulle jag vilja stanna på de platser jag reser till så länge att de nästan känns som hemma istället, jag får nästan aldrig hemlängtan.
Jag kan inte hålla med dig mer. Jag har döpt det till ”komma-hem-från-semester-depression”. Håller tummarna att känslan försvinner fortare än den kom!