SPOILERVARNING!
MAD MEN-SNACK!
Okej hörrni, för fyra timmar sen såg jag det sista avsnittet av Mad Men. Sju säsonger, 92 st avsnitt, ca 80 timmar av min sommar som jag har lagt på att se den här serien från början till slut.
Enda gången jag kan minnas att jag känt samma typ av tomhet som jag känner just nu är när jag såg hela Modern Family för ett par år sedan. Då fick jag dock reda på att det fortfarande görs nya säsonger när jag var igenom hälften, så jag visste liksom att det inte var slut när jag var klar. Nu har jag däremot levt med dessa karaktärer genom hela min sommar och så är det slut, det kommer ingenting mer. Karaktärerna kommer inom sinom tid att blekna i mitt minne och ersättas av nya karaktärer och nya tv-serier, filmer, böcker. Är det bara jag som kan tycka att det är lite (eller okej ganska så mycket) sorgligt? Det är samma känsla som när jag avslutar en bok jag tycker mycket om. Det gör nästan ont när jag stänger den sista sidan.
Hej då Don, Peggy, Joan – ses aldrig mer? Helt sjukt ju. Blev ledsnare nu än när Girls var slut, och då var jag ändå helt besatt av sjätte säsongen. Men det är någonting med den här intensiva och långa perioden av en serie som har gjort mig lite galen.
Så jävla fint i slutet när Don sitter och mediterar förresten. Sån stark igenkänning i den stunden. När man inser att inget av det där destruktiva levernet kan döva smärtan där inne, det krävs något annat. Något som är på riktigt. Att våga blicka inåt och vilja må bra. Tårarna när bilden skiftar från Betty till Don. Värmen i hjärtat när man ser Stan och Peggy tillsammans. Styrkan och samtidigt frustrationen man känner som kvinna när Joans blick breder ut sig över rutan.
Wow, ett sånt jävla nöje att titta på den här serien. Har lärt mig massor, fått en ny syn på ledarskap och teamwork samt en inblick i New York på 60-talet vilket har varit jävligt roligt. Men nu behöver jag lite seriepaus tror jag, känner mig alldeles emotionellt slut efter denna resa.
Känner ni också såhär eller är jag loco?
Uppdatering: FÖR sjukt att D kom hem i samma stund som Don sitter på yogamattan, vilket gör att jag missar reklamfilmen i slutet (trodde det var någon avslutningsdans bara?). Nu såg jag om det och förstår hela grejen… tack Sandra för att du uppmärksammade mig på att jag missade det viktigaste i hela finalen haha. Känns som att jag har fått dubbla avslutningsscenarion nu!
Älskar dina skor! Var kommer de från?
Jag vill också veta vart skorna kommer från! (De svarta med ett spänne) 🙂
Hej! Tycker mig ana att du är ganska influerad av Sandra Beijers sätt att skriva, är det nåt du skulle hålla med om? 🙂
Åh vilken fantastisk kväll. Älskar Emilia, allt hon gör är så proffsigt. Gillar också dina skor väldigt mycket, du var lika smashing supersnygg som alltid!
Det här kanske mer ritar sig til ”Frågor med Forni” men hur ser du på (vad det verkar) ett relativt stort alkoholintag? Jag menar absolut inte att verka anklagande och förstår att alkohol oftast förekommer på de tillställningar du blir bjuden på med tanke på att alkohol ofta glorifieras och att ökat riksintag för kvinnor ligger på nio glas vin i veckan tänker jag att det ändå är en relevant fråga då man ofta ser glas och flaskor på borden hos många bloggare/ influencers. Tacksam för svar på hur du ser på det!
Men* med tanke på ska det förstås stå
Michaela har svarat på den här frågan och gett sin syn på saken ett antal gånger. Sök i arkivet så hittar du massor av svar 🙂 tycker Michaela verkar ha en mycket sund inställning till detta.
Hej! Var kommer din skinnjacka ifrån? Fantastiskt fin! 🙂