Michaela Forni
Michaela Forni

Månad: februari 2017

FLATTERED x MICHAELA

8 februari, 18:45 / Inspiration   /   0 KOMMENTARER

I samarbete med Flattered

HERREGUD vad jag har längtat efter den här dagen – dagen då jag äntligen får visa upp min sko som jag har designat för Flattered! Jag är så otroligt nöjd över skon och den blev verkligen precis så fin som jag drömde om när jag började skissa fram en modell i juni förra året. Inspirationen hämtade jag från den Italienska och Franska Rivieran och såhär blev slutresultatet!

ORIGINAL(HQ)-MICHAELA-SAND-1

ORIGINAL(HQ)-MICHAELA-SAND-2

ORIGINAL(HQ)-MICHAELA-SAND-4

Flattered x Michaela i beige

ORIGINAL(HQ)-MICHAELA-YELLOW-1

ORIGINAL(HQ)-MICHAELA-YELLOW-2

ORIGINAL(HQ)-MICHAELA-YELLOW-4

Flattered x Michaela i gul

ORIGINAL(HQ)-MICHAELA-PINK-1

ORIGINAL(HQ)-MICHAELA-PINK-2

ORIGINAL(HQ)-MICHAELA-PINK-4

Flattered x Michaela i rosa

Et voila! Är de inte underbara!!!

Modellen ”Michaela” kommer i fyra olika färger: beige, svart, rosa och gul. Den sista färgen fick ju ni vara med och bestämma – wow vad glad jag är över det för den gula är MAGISK! Jag kommer aldrig mer behöver köpa ett par sommarsandaler!

Grundidén med skon var att komplettera skogarderoben. Jag tittade på vad jag saknar i min egen garderob och insåg att jag saknar slip in-sandaler för sommaren – oavsett om det är ner till stranden på semestern, för en lyxigare lunch efter stranden eller när jag går till jobbet i 25-graders värme. Jag har länge spanat på Hermes-sandalerna men tycker att de är hutlöst dyra – så ville skapa ett roligare alternativ till dem. Den här skon är lika snygg till ett par jeans och en vit skjorta som den är till strandklänningen… helt seriöst så passar den till hela min sommargarderob.

Vi har jobbat väldigt mycket med detaljarbetet med skorna vilket märks när man testar dem. Kvaliteten är i toppklass, sulan är så mjuk och hela sandalen andas lyx. Dessutom var det väldigt viktigt för mig att den sitter perfekt på foten – en svår konst när man jobbar med slip in-sandaler. Jag ville att den skulle passa både breda och smala fötter, att den ska sitta snyggt över tårna även om man har knölar på fötterna OCH så ska man inte behöva spänna foten när man går (som vissa skor i denna modell kräver).

Det är helt enkelt min drömsandal.

Jag är så otroligt tacksam över att få jobba med gänget på Flattered också, de är riktiga proffs och jag är väldigt ödmjuk inför det arbete som sko-skapandet innebär. Vi har kompletterat varandra riktigt bra under processen och de har lärt mig så mycket om sulor, trä, sömmar, material och allt annat som rör skodesign. Skor ska ju inte bara vara snygga, de kräver även komfort och kvalitet om de ska vara i toppklass och vi har verkligen lyckats med det i denna modell.

Här under ser ni den rosa färgen bättre, alltid svårt att få till exakt rätt nyans på bild men den är verkligen ljuvlig. Det organiskt formade guldsmycket som sitter på har varit svårt att få fram men vi är så nöjda med det för det är verkligen p e r f e k t.

FlatteredxMichaela

”Michaela” släpps i april och kommer att ligga på 1 595:-

0 gillar 0 KOMMENTARER

  15. Superfina, precis den typ av sko jag letat ihjäl mig efter. Hade dock önskat smycket i silver. Men den varianten kommer inte att finnas eller?

    Svara

  19. Sååå fina! Jag var en av dem som röstade på gult så blev glatt överraskad! Blir definitivt ett par såna till sommaren! 🙂

    Svara

  20. Åh jag hade lätt köpt de svarta om spännet var i silver istället för guld ? Kommer det??
    De var jättefina

    Svara

  21. Haha du kan fan allt! Skodesigner? Jahadå check på den!
    De gula och de svarta var mina favoriter! Bra jobbat! 😀

    Svara

  26. Åh så underbart vackra! Hoppas hoppas att de är som du beskriver. Har svårt för skordär jag måste spänna foten för att de ska sitta kvar. Färgerna är perfekta också! Du är en sån fantastisk tusenkonstnär!

    Svara

  31. Congratulations on a job very well done!! These are all so pretty!! I love the Hermes ones too, but they are quite pricey. I definitely need these in my closed, preferably all colors. I live in the warmth and I would wear these every day. So excited for the release! Congratulations and a lot of hugs and love to you <3

    http://www.oliviavranjes.com

    Svara

  32. Jättefina verkligen, vill ha alla fyra! Dessa hade varit Perfekta förra året när jag var gravid och supersvettig och svullen på jobbet i flera månader under sena våren/sommaren. Bra jobbat!! 🙂

    Svara

  34. Jag är kräsen, väldigt kräsen av mig och dessa sandaler är helt fantastiskt underbara!!!!! Grattis Michaela! 🙂 Vad kul! De är lite över min skobudget denna vår/sommar men vi får se. 🙂 Kram

    Svara

  38. Har jag drömt, eller gjorde du inte några skor för några tjejkompisars skomärke för några år sedan? Flera stycken?

    Svara

    1. Jo precis! Men det var nästan tio år sedan och en väldigt annorlunda upplevelse + process jämfört med idag 🙂

      Svara

  39. Fantastiska skor! Nu skall jag jobba extra mycket vid sidan av plugget för att ha råd att köpa dom i april 🙂 Funderar dock på en sak, kommer dom att säljas som limited edition, eller skall dom finnas permanent i flattereds utbud? Ser framemot att få använda dom i sommar på Franska rivieran 🙂

    Svara

  41. Grattis! Väldigt vackra skor 🙂 Hade dock önskat en ”stängd” rundad tå då jag avskyr att visa mina egna, haha

    Svara

  42. SÅ FINAAAA!!!!!!!! Jag kommer hänga på låset för att köpa dessa. Så sjukt härligt att man har panik inför att bestämma sig om färg för alla färger var SÅ SÅ FINA! <3

    Svara

  52. Nä. Jag är ju ”tant”, 42 år gammal i år och nope. Skulle aldrig ha dem på mig. Hade de inte haft det där guldspännet hade jag gillat dem mer men jag tänker på min mormor som är 89 när ja ser dem. Sorry.

    Svara

  53. Oops. Skickade kommentaren för snabbt.
    Du har i vanliga fall en underbart avskalad och snygg stil som man får inspiration av men jag måste erkänna att dessa inte var en hit.

    Svara

  55. Såååå snygga !!
    Syns att inspirationen kommer från medelhavet,men med en egen personlig twist, spot on 🙂
    Måste ha de i gult,helt fantastiska <3
    Kram,
    Monica i Rom

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Energigivande lunch och pampig middag 

8 februari, 10:04 / Okategoriserade   /   0 KOMMENTARER

Mitt underbara bordssällskap igår: Petra, Carro, Joanna, Jessica och Sara

Igår hade jag en fin tisdag som var väldigt snäll mot mig. Lunch åt jag med solen i ögonen på Wienercafét med Awa, vi avslutade med semla och kaffe (ingen semla för mig dock, ska unna mig en laktosfri snart :). Efter många timmar på kontoret där jag, trots låg energi, lyckades pricka av alla mina punkter på att göra-listan så gick jag upp till Brobergs Matsal på NK. Matteus hade bjudit in till en middag där fem olika modepersonligheter fick bjuda in personer och sedan tolka varsitt bord. Vi pratade om allt från kommande Tinder-dejter (inte för mig då haha) till hur man tar sig ut ur friend-zonen. 

Och! De fick se produktbilderna på min sko ”Michaela” som jag har designat för Flattered. IDAG SLÄPPS BILDERNA!!! Kika in senare för att få se min underbara lilla bebis som jag är sååå stolt och glad över. De blev verkligen PERFEKTA och jag kan inte vänta på att få använda dem! Släpps i butik första veckan i april. 

0 gillar 0 KOMMENTARER

  3. Hej Forni!
    Tänkte bara säga att jag älskar dig blogg och alla dina böcker, du verkar vara en sån härlig person <3 Dock saknar jag kvalité på bilderna på bloggen. Kollar man runt på andra bloggar så har de flesta en bättre kamera. Det gör det lite roligare att läsa bloggen. Hoppas du får en fortsatt fin vecka. Kram

    Svara

  4. Här kommer en fråga till ”frågor med Forni”: Hur känner du inför att vara osminkad i offentliga sammanhang, exempelvis om du shoppar på stan eller om du har en dag fylld av jobbmöten? Skiljer det sig från att visa sig osminkad på bloggen eller i andra sociala medier? Själv känner jag mig tyvärr inte alls bekväm utan smink, och trots att jag är en person som överlag inte har något emot att lägga tid på att fixa mig på morgonen finns det dagar jag helst bara hade velat klä på mig kläderna, sätta upp håret i en tofs och bege mig ut på dagens äventyr. Logiskt sett vet jag att alla andra har fullt upp med att tänka på hur de själva ser ut, men går jag ut osminkad slutar det ändå alltid med att jag försöker göra mig så osynlig som möjligt. Några tips på hur man kan ändra sin känsla inför detta? KRAM!

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Carro x Rock n Blue, överraskningsfest och en båttur

7 februari, 17:10 / Min helg i bilder   /   0 KOMMENTARER

img_5592.jpg

I fredags skulle vi fira den här pinglan som släppt en kollektion med tre pieces för Rock & Blue. Carro är riktigt vass på design och plaggen var genomtänkta, snygga och smarta (älskar smarta kläder!). Grattis Carro – så impad över dig!

img_5596.jpg

Badrummet inne i sviten på Story Hotel, där vi huserade, var så fint tycker jag. Stort och med fönster (!). Nästa lägenhet drömmer jag om ett badrum med fönster.

img_5594.jpg

Kampanjbilderna är så snygga!

img_5599.jpg

Under kvällen hölls det tal, skålades och skvallrades. Jag var dock nykter hela fredagen pga magsjuka dagen innan – man måste ju vara snäll mot magen då!

img_5614.jpg

Klassfoto. Blir så pirrigt kär i mitt jobb när jag ser sådana här bilder. <3

img_5601.jpg

Jag var dock tvungen att smita vid åtta, för Emma hade styrt upp överraskningsdrink för Sam hemma hos dem! Hon hade gjort så fint med massa plockmat, champagne, drinkar, tårta och var dessutom supervärdinna hela kvällen igenom. Hade så himla trevligt!

img_5612.jpg

Hurra!

img_5621.jpg

Sen blev det plötsligt lördag och då var jag tvungen att återhämta mig lite från veckan, så var hemma hela dagen och hängde omkring. Städade lägenheten och mig själv, sorterade, jobbade. Vid sju kom Sam och Emma över för lite skitsnack och sen promenerade vi ut till Djurgården.

img_5622.jpg

Vi hade nämligen bokat in en mysig middag på Villa Godthem. Jag åt såklart planka, för det är deras klassiker, men med röding istället för ryggbiff. Mums!

img_5633.jpg

En chokladfondant på det och sen promenerade vi hem i Stockholmsnatten igen.

img_5637.jpg

I söndags gjorde jag frukost till oss. Gröt med banan, äppelmos och jordnötssmör till D samt mackor med avokado + banan & jordnötssmör till mig!

img_5639.jpg

Till frukosten läste jag senaste numret av Chic som var grymt. Älskade den här intervjun med Johanna Ljunggren.

img_5642.jpg

Sen tog jag båten ut till Hammarby Sjöstad, efter att ha kollat på en förmiddagsfilm.

img_5645.jpg

Hej hej!

img_5652.jpg

Jag mötte upp mamma och pappa, så gick vi till Göteborg för att äta brunch. Restaurangen alltså :)))

img_5646.jpg

En egg benedict med skinka, en med avokado och en räkmacka! Jag drack äppelmust, min nya obsession. Vill leva på äppelmust.

img_5654.jpg

Sen tog jag båten tillbaka till stan och mötte upp Marith på Strandvägen 1, jag behövde lite vänskaplig kärlek. När jag kom in höll jag på och gapade om att det var nutellans dag, då kom bartendern ut med varsin sked nutella till oss :)))

img_5656.jpg

Och när vi ooo-ade oss över hur gott det var, så blev det pannkaka med nutella också! Kanske hörde han på våra samtal att vi kunde behöva lite snällhet just den här söndagen. Så fint när okända människor är gulliga mot en, gör hela ens vecka ju.

img_5658.jpg

När kvällen kom, åt jag och D spaghetti med köttfärssås.

img_5661.jpg

Avslutade med film och cupcakes innan jag svimmade av i ren sockerchock. Nu blir det (ett försök till…) detox ett par dagar!

0 gillar 0 KOMMENTARER

  2. Älskar dina såna här inlägg! Personliga, roliga och sjukt trevliga!
    Dom cupcakesen såg ju sjukligt goda ut! Vart köpte ni dom?
    Kramkram

    Svara

  3. Men alltså ”magsjuka dagen innan”. Stanna hemma 48 h!!! Förlåt men jag blir så ofta smittad av olika saker för att folk lämnar hemmet alldeles för tidigt efter sjuka.. vi måste visa andra människor lite mer respekt. Blir så provoserad när jag hör folk säga typ ”äsch lite feber hindrar mig inte”. inte coolt på ngt sätt… nu kanske din magåkomma var av nåt du ätit eller så och jag vill inte vara elak, men isf hoppas jag du var riktigt säker på att det inte var smittsamt innan du drog på event!

    Svara

      1. Skriv hellre matförgiftning då 🙂 Det är ju inte samma sak. Reagerade också på detta och kändes så osoft att gå på event och möta gravida vänner annars…

        Svara

      2. Hej forni, hur vet du att det var matförgiftning? Tog du prover på det som kom upp eller ut? Det är nämligen det enda sättet att skilja på matförgiftning och calici. Har haft forsakre som föreläser och stått och skämtat om alla människor som skyller på ”matförgiftning”. Det är liksom högsäsong för calici nu tänkt ett steg längre. Finns immunsupprimerade, bla visss äldre, som faktiskt inte klarar calici och avlider. Gäller att alla tänker ett steg längre och stannar hemma en extra dag med respekt för andras liv (vanliga friska vill ju inte heller bli smittade…) och inte för skiten vidare. Hoppas jag inte lät allt för hård nu inte min mening men så onödigt att gå runt och smitta ner andra med calici 😉 kram

        Svara

  6. Yeeei älskar såna här inlägg där man får följa med dig runt<3 så mysiga dagar. Nyss börjat läsa din bok för övrigt och alltså ÅH så himla bra, du är fantastisk som skrivit den<3

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Morgonstund

7 februari, 10:20 / Okategoriserade   /   0 KOMMENTARER

Hej mina fina,

Jag vill tacka er för alla kärleksfulla kommentarer i inlägget nedan. Det blir så tydligt för mig att jag nästan blir galen om jag inte får ventilera mitt liv här med er, jag klarar liksom inte av att inte göra det? Den här bloggen är min terapi. Jag har skrivit i den i halva mitt liv (13 år i år, är 27 år…) och jag vet typ ingenting annat än att dela med mig av mitt liv på den här plattformen. Glad att den finns.

Tack! Av hela mitt hjärta. För att ni låter mig ventilera, för att vi förstår varandra, för all kärlek. Vi är inte ensamma.

Nu har jag precis varit och kört ett pass på Be.Core, ska hoppa in i duschen och göra mig i ordning för dagen. Solen skiner, det är fem minus ute och jag sov en hel natt i sträck för första gången på flera veckor.

<3!

443e7c9d6f5aef96281cf036531fa884

Bildkälla

0 gillar 0 KOMMENTARER

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Om sorg.

6 februari, 17:15 / Okategoriserade   /   0 KOMMENTARER

När jag jobbar med den här bloggen finns det ett ord som alltid står i centrum.

Igenkänning.

Den senaste tiden har jag förmedlat mycket lycka i bloggen, för jag är väldigt lycklig. Ni säger till mig att jag är harmonisk och jag håller med, jag har skapat ett liv till mig själv som jag trivs väldigt bra med.

Men så finns det saker man inte kan kontrollera i livet. Som står utanför lyckan man har byggt upp. Och det gör att jag även är fylld av sorg.

Jag är fylld av sorg för i min närhet så har cancern spridit sig. Cancer går inte att kontrollera, cancer attackerar alla som den känner för att attackera. Och nu har cancern attackerat någon som jag bryr mig om. Inte bara en, flera i min närhet är attackerade, men någon som jag bryr mig om har attackerats väldigt hårt.

Det är speciellt, det där med sorg, för det ger sig uttryck på så individuella och olika sätt. Jag har under de senaste månaderna varit helt likgiltig i min sorg eftersom jag har känt att det finns många andra som har större rätt till den. Andra människor som står mig nära. Jag vill inte inkräkta på deras sorg. Så när mamma gråter över matbordet darrar inte min läpp. Istället blir jag logisk, frågar vad jag kan göra, berättar om någon studie jag har läst. Jag säger att jag kan ordna med transport åt någon eller boka in meditationsklasser. Jag gör det jag känner att jag kan och har rätten till – jag försöker hjälpa till med det praktiska, där jag känner att jag får ta plats.

Men för några veckor sedan blev det ännu värre, och då visste inte kroppen hur den skulle reagera. Då blev det verkligt för mig, för då drog någon den hoppfulla mattan under mina fötter. Så jag fick tillbaka min nattskräck, den jag stundtals hade när jag var yngre. När sista lampan släcks tänds obehaget inom mig. Om nätterna så vaknar jag kallsvettig i fruktansvärda mardrömmar. Alla handlar om död. På dagarna slås jag av något som bara kan beskrivas som bakisångest, det är enda gångerna jag känner igen känslan ifrån. Från ingenstans kommer den när jag tittar på tv eller går på gatan. Och jag insåg under dessa veckor att jag befinner mig ju i sorg.

Cancer drabbar inte bara den vars kropp den frodas inuti. Den drabbar alla runt omkring. Likt en löpeld sprider den sig till människor med en oväntad smärta.

Att erkänna att man är i sorg fastän man tycker att man inte får vara det är speciellt. Att se sin mamma gråta varenda gång man träffar henne och veta att det inte finns någon tröst – det försätter en i sorg vare sig man har rätt till den eller inte. När min gudmor skriver till mig att hon är förtvivlad, då krackelerar mitt hjärta. För inte ens hos mig finns det några ord kvar då. Inga ord kan trösta döden. Jag säger till henne att jag tänker på dem, men det är mer än så. Jag tänker på dem hela dagarna. Jag ber för dem om nätterna. Tyst och i min ensamhet, för att min sorg är långt ifrån det viktigaste. Jag gråter för att det gör så ont när jag tänker på de jag bryr mig om och den sorg de går igenom.

I helgen fick jag Peters godkännande att skriva om cancern. Jag har inte bett om den, men kanske förstod han att jag behövde det. Att vi alla behöver det, för vad vi alla går igenom. Cancern är överallt. Kanske behöver vi alla igenkänning och tillhörande i sorgen.

Det finns ett ord som är återkommande i mina tankar, varje dag, hela tiden.

Orättvisa.

Plötsligt har ordet så tydlig innebörd.

Det här är en text som handlar om sorg, och därför kommer det inte att sluta med hopp. Det finns inget hopp kvar i just den här sorgen. Cancern har ätit upp hoppet och lämnat oss med hopplösheten kvar.

Men, det är ett försök till en påminnelse om att vi inte är ensamma i vår sorg.

Det finns så mycket jag vill säga, bara det att allt är så läskigt att röra vid.

Fy fan för cancer.

–

Du kommer inte orka läsa det här, jag vet det nu, och kanske borde jag tagit mod till mig och publicerat det redan när jag skrev det. Jag förstår inte varför vi väntar med att säga det som finns inom oss tills människor är borta. Jag blir väldigt ledsen när jag tänker på det, jag ångrar att jag inte sa det här till dig tidigare, men jag säger det nu.

Peter, du är älskad.

Du har gjort det absolut största en människa kan göra under sin livstid – du har gett kärlek.

Du är storslagen, och det kan ingen cancer ta ifrån dig.

0 gillar 0 KOMMENTARER

  2. Michaela, jag beklagar först och främst er sorg. Sen vill jag vill ge dig en tanke, och det gällande ordet som kommer tillbaka. Orättvisa. Och jag bollar tillbaka med; hur hade det kunnat vara rättvist?
    Jag tänker som så att terminal och dödlig sjukdom, cancer eller annan, är inte önskvärt (och rättvist) någon, därav kan det heller inte vara orättvist när det drabbar någon. Bara förjävlaöverjävligt och sorgligt.
    När jag kom fram till ovanstående så fick jag på något sätt ro i min ilska, och kunde fokusera på just sorgen när jag förlorade min älskade pappa för snart ett år sedan. Kanske kan det ge dig någon sorts ro i sorgen med.

    Svara

  13. Ordet från mig idag får bli igenkänning.
    Har samma kamp här. Och det är tyvärr inte första gången och inte den första i min absoluta närhet.
    Och det är verkligen sorg. Djup sorg. Och samtidigt rullar vardagen på för många av oss som står runt omkring. I mitt fall är vardagen i övrigt väldigt bra. Det händer väldigt mycket roligt. Och samtidigt pågår kampen både i mig och ännu mer hos en jag älskar så oerhört. Jag tror på riktigt att vi ses igen, att vi blir befriade från smärta och får gå in i något nytt när vi dör. Och det är en viss tröst ändå. Men det tar inte bort kampen vi har här. Eller tomheten någon lämnar efter sig. Hoppas du får kraft från dina böner och att du kan njuta av det som är bra, även när livet är tungt. För det verkar som att livet är både och. Och som du säger är vi inte ensamma och jag känner igen mig i mycket du skriver. Ta hand om dig <3

    Svara

  17. <3 Så mäktigt på något vis, att jag precis hade slagit på I was here på hög volym för att sjunga mig igenom den, när jag gick in på din blogg och fann det här inlägget. Vet ju att I was here är en viktig låt för dig, precis som för mig. Så sjöng mig igenom den samtidigt som jag läste. Det kändes fint. Du är så fin och ärlig. Du ger också kärlek, och det är the footprints som du, liksom Peter vad jag förstår, kommer att lämna bakom dig i framtiden. Kram. Dessutom fint att läsa, för igenkänningens del precis som du skriver, då en av mina närmaste vänners pappa gick bort i måndags efter en kort tids cancer. Ordet som dök upp hos mig då var precis detsamma som hos dig – orättvisa. Snabbt slängs jag också tillbaka tills då jag var 14 år och min bonusmamma gick bort i samma hemska sjukdom. Och det är ju trots allt en tröst, samtidigt som det är en förbannelse, att vi inte är ensamma om att, tyvärr, vara med om dessa saker.

    Svara

  21. Wow! Återigen ett bevis på hur duktig du är på att sätta ord på känslor och uttrycka dig. Tack för denna text.

    Svara

  22. Det finns ingen rangordning på sorg, eller någon pott som ska fördelas. När jag gick igenom en stor sorg kände jag aldrig att någon annans sorg var mindre värd, för mig blev det snarare en tröst att andra delade sorgen med mig. Oj nu började jag gråta här. Det finns inga ord som är rätt att säga till den som sörjer, tyvärr funderar många för mycket på vad de ska säga och göra, och är så rädda för att göra fel, att de inte gör något alls. Vill du gråta så gråt! Mår du bättre av att vara logisk och rationell så var det. Din sorg är din. KRAM <3

    Svara

  26. <3<3<3 all kärlek och styrka<3 så fint inlägg och samtidigt så hemskt. Du sprider kärlek och all kärlek till dig nu i denna hemska stund<3

    Svara

  28. Du beskriver precis min känsla. Har slagit bort dessa tankar i flera månader för detta helvete har drabbat min mamma, ännu en gång. Vi vet inte vad som händer imorgon, om en vecka eller månader. Det enda som finns är här och nu och det är det vi måste ta tillvara på. Imorgon får vi besked och ingen är mer nervös och otröstlig än jag. Tack för allt fint du skriver Michaela, det går rakt in i hjärtat. Kram

    Svara

  31. Det var en otroligt tung men välskriven text. Tårarna rann för mina kinder för jag vet precis hur fruktansvärt cancer är. Jag hade en närstående som fick bröst-, skelett- och levercancer. Även om våra gemensamma minnen lever kvar så är det så orättvist. Jag vet hur det känns när inget hopp finns kvar. Det är ok att gråta, prata, kramas och bara vara här och nu. Alla vi människor behöver bli bättre på att ge mer kärlek och fortsätta. Det är i slutändan det viktigaste vi har. Kram Michaela! <3

    Svara

  35. Hej, kikade in för första gången på din sida idag då jag läst om dig i Yogaworld. Vi fick besked igår om att min pappa förmodligen fått tillbaka sin cancer efter att varit friskförklarad i två år. Det var så träffande och på ett sätt tröstande att läsa dina ord. Som att det var meningen att jag skulle hitta din sida just nu. Ovissheten är det som är det jobbigaste tycker jag. Och att jag försöker vara stark inför mina barn är tufft när jag känner mig jätteledsen.
    Tack för dina ord.
    Kram

    Svara

  36. Så fint skrivet! Den här fina texten fick mig att gråta. Det beror på just igenkänning. Tack för att du vågar och kan skriva om detta! Det betyder mycket ❤

    Svara

  37. De vi alla är så rädd för den.. den största skräcken.. att någon nära ska drabbas av något.. är alltid där i tanken å gror. Så hårt och definitivt när det sker.. tänker på dig/din familj. <3 <3 <3

    Svara

  38. <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

    Svara

  40. Finns ingenting som kan trösta bort din sorg (och det kanske inte heller är meningen att sorg ska tröstas bort?) men… Ni har alla rätt till eran sorg. Det har man alltid och jag vet att det är lätt att känna att man borde ”hålla tillbaka sin sorg” i närvaron av de som har ännu mer och ännu värre. Men jag vet inte. Det är nog ingen som tänker att du gör anspråk på en dotters eller livskamrats sorg. Det är ju snarare så att du delar den på djupet. Och att vara ensam i stor sorg är det ensammaste och ondaste i världen. Så… Vet inte vad jag vill säga, bara det att om du också skulle börja gråta när din mamma gråter betyder det inte att du sörjer på samma sätt eller av samma anledning eller försöker ta över hennes sorg. Utan det betyder nog bara att du delar den

    Svara

  42. Och det sjukaär att den drabbar vem som helst. Spelar ingen roll om man lever superhälsosamt, aldrig röker, aldrig dricker, motionerar regelbundet… Vem som helst kan få den. Spädbarn födas med den. Har förlorat 5 personer i min bekantskapskrets i cancer på 5 år…

    Svara

  43. En lärare sa en gång till mig ”man kan aldrig jämföra sorg och smärta, det är det mest personliga vi har”.
    Många kramar

    Svara

  44. Står mållös vid datorn och känner allt annat runt omkring mig försvinna. Dras in i dina ord; liksom sugs in i en annan värld, och känner enda in i själen. Då trots att min, allt för ofta stressade kropp, annars har svårt att hitta fokus; svårt att stänga av och låta sig riktigt sugas in i något. Du är så fantastisk på att skriva och så fantastisk på så många sätt (enligt vad jag ser här!). TACK för att du är du, för att du finns och inspirerar på så många plan. Även i att våga berätta om sorg, våga vara och våga känna.
    Känner så otroligt mycket igen mig i det du skriver om att man, trots att man är ledsen, tar på sig den rollen som ”fixaren” och håller en fasad uppe just för att någon annans sorg känns mer viktig. Precis så gjorde jag när min morfar dog & precis så gör jag ofta. Jag kan trösta min mamma i saker jag också känner, ”låtsass” att jag inte känner och vänta till min ensamhet där jag hulkgråter för att jag känner ”precis samma” sak…
    Genom dig lär jag känna mig själv, just för att jag ser så många sidor hos dig som är så lika sidor hos mig; prestationsinriktad, driven, HSP, känslosam, ångestmänniska osv osv (nu menar jag inte att dra in dig i dessa egenskaper då de första två är egna tolkningar av din person och de andra är saker du påpekat TIDIGARE iaf ) <3. Du får mig verkligen att känna att det finns så mycket positivt i dessa egenskaper, även de sistnämnda som kanske kan tolkas som motsatsen i allmänna ordalag.
    Nu blev detta en hel jäkla novell här i din sorg, men jag hoppas den ger någon form av varm kram även om den inte kan läka i närheten av ett enda jäkla sår i en sorg som din och er.
    Tänker på er! (Och här vill jag gå in i den där rollen du beskriver, säga något positivt, väcka ett hopp. Men jag håller tillbaka och avslutar där. Det kanske räcker så, med ett tänker på er. För jag vill inte försöka i något jag inte vet hur det är). KRAM!!!

    Svara

  49. Instämmer i varje litet, stort, ord. På min blogg skriver jag också om sorg då min älskade mamma förlorade kampen mot den i somras. Som du säger, alla blir drabbade. Stor kram och kämpa på tillsammans

    Svara

  50. Att livet kan vara så obeskrivligt fint men också ge oss så ofantligt mycket smärta. Tack M, för att du delade med dig! Texten gjorde mig skräckslagen och illamående (som jag alltid blir när jag hör ord som förknippas med döden), men jag blev också återigen påmind om vad det viktigaste i livet är. Det är kärleken och att vara rädd om dig själv och de du har nära. Ingenting annat spelar någon roll.

    Stor stor kram till dig! <3

    Svara

  51. Har inte vågat tänka på cancern som tog min mormor. Och plötsligt läser man det här och gråter ut över något man borde gråtit över för länge sedan. Det är ju inte farligt att vara i ledsen, det gör bara så himla ont. Men tårar är liksom helande. Tack!

    Svara

  54. Åh… vad skönt att läsa. Exakt det du skriver kände jag under hösten. Helvetisk höst. Jag kan inte ens förstå att jag nu har upplevt detta, att jag nu kan relatera till alla här ovanför… det känns så himla overkligt. Min pappa är nu fri från cancer men rädslan för att det ska komma tillbaka eller att det ska drabba någon annan är enorm. Blir så ledsen men samtidigt lättad över att fler människor går igenom samma sak. Önskar er alla styrka och att ni snart ska kunna andas utan att känna den där klumpen i magen.

    Svara

  57. Vill tacka för att du skrev denna text.
    När jag nu skriver till dig rinner det både tårar ner från kinderna samtidigt som jag ler och som jag får rysningar över kroppen.

    Tårarna rinner för det känns så nära. Jag vet inte varför, men när jag läste din text kände jag själv behovet ut av att skriva av mig om vad som drabbade mig och min familj för inte alls länge sedan. Ingen kanske läser det, men som du själv påpekar behöver man ibland ventilera och få ur sig saker.

    Just idag är det, eller skulle varit, min farfars åttioförsta födelsedag. Istället för att fira rinner tårar ner från min kind eftersom han inte längre finns här att krama och gratta.

    19 november 2016 fick vi beskedet att farfar drabbats av cancer. Chocken var total då han alltid varit frisk som en nötkärna och varit som en trettio-åring. Motionerat, jobbat i trädgården och gjort allt själv i huset tillsammans med farmor. Jag drabbades av panik. Aldrig hade det varit så nära eller greppat tag i mig så förfärligt som nu när min älskade farfar fått den jävla sjukdomen.

    Till historien hör att jag sedan juni bor och studerar i Spanien och aldrig tidigare har jag känt mig så långt borta från mina nära och kära som då. Mamma och pappa tyckte jag skulle stanna kvar i Spanien tills vidare. De hade inte hört något mer från läkarna och några besked från undersökningar hade inte kommit. Jag skulle ju ändå komma hem till jul tänkte de.
    Tre dagar senare ringde pappa och jag förstod direkt att jag behövde åka hem, NU.

    Läget var allvarligt men att han skulle finnas kvar hos oss vid jul var ändå det allra troligast. Så med liten klump i magen men ändå glädje över att åkt hem och träffat farfar åkte jag sen tillbaka till Spanien. Detta var 28 november. Förmiddagen den 4 december får jag samtalet av pappa att farfar somnat in. Det hela hade alltså gått på två veckor. Från det att ha blivit förklarad med cancer till att gå bort, två veckor.

    4 december och några dagar framåt är suddigt för mig. Jag mindes och kände så mycket att jag blev tokig på mig själv. Jag gick ständigt med tanken på vad jag skulle gjort annorlunda, hur mycket jag inte fick sagt som jag borde, varför berättade jag inte oftare för honom hur mycket jag älskade honom, varför skickade jag aldrig det där sms:et sista veckan att jag tänkte på honom.

    Jag vet att detta på ett sätt var det bästa – att allt gick så fort. Farfar behövde inte lida länge, men för oss runt omkring blev det en jävla käftsmäll.

    När jag blir känslig lyssnar jag på musik. Sedan farfars bortgång har jag ofta återkommit till Maxwells version av“This woman’s work”. För mig är den precis som dina texter är, något som greppar tag.

    I know you’ve got a little life in you yet
    I know you’ve got a lot of strength left

    I should be crying but I just can’t let it show
    I should be hoping but I can’t stop thinking
    All the things we should’ve said that I never said
    All the things we should’ve done but we never did
    All the things we should’ve given but I didn’t

    Oh, darling, make it go, make it go away

    Give me these moments
    Give them back to me

    Jag lever med ångern över allt jag inte sa, allt jag inte gjorde. Nu i efterhand tänker jag ständigt på det du skriver. “Jag förstår inte varför vi väntar med att säga det som finns inom oss tills människor är borta”.

    Jag vet egentligen inte vad jag vill med denna långa kommentar, och kanske är det ingen som orkar läsa den. Men det gör inget för detta blev som terapi för mig och något jag behövde i all sorg jag fortfarande känner. Tack för att du hjälpte mig med det.
    Kram

    Svara

  58. Så otroligt fin text. Det här var 2016 för mig. Och det känns så skönt att genom vad någon annan skriver äntligen känna att jag på riktigt har rätt till min egen sorg. Kram fina du!

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

se mer

sub archi