Frågor med Forni

Hej,

Du har ju skrivit en hel del om ångest och hur hantera negativitet. Min fråga, kanske till nästa omgång QA om du vill svara på den: hur känner du el hanterar alla taskiga kommentarer hos camcam? Läser man hennes inlägg (du har en egen kategori) om dig så följer en del elaka kommentarer på det. Tänkte att du säkert ville veta om du inte redan visste…

Hej!

Jag vet såklart att hon skriver om mig för varje gång jag får ett inlägg i hennes blogg som är negativt (vilket har varit de flesta som jag har uppfattat det) så ramlar det in taskiga kommentarer här. Jag kan gå in en morgon när jag har vaknat och så är det några elaka kommentarer, då förstår jag att hon har skrivit något om mig som gör att människor vill gå in här och vara taskiga, eftersom de anser sig ha rätten till det efter att hon har uttryckt sig.

Hat föder hat.

Jag ska vara ärlig och säga att jag förstår inte hur kvinnan som driver bloggen kan sova gott om natten. Hela bloggen går ut på vuxenmobbning och även om inte alla inlägg är negativa, så skapar bloggen ett utrymme på nätet där det är okej att skriva negativt om andra människor. Det är en plats dit folk kan gå och vara taskiga men utan att få dåligt samvete, eftersom ”bloggare måste tåla kritik”. Mitt i allt detta verkar alla personer som skriver, kommenterar och diskuterar i den bloggen glömt bort att vi, personerna det diskuteras om, är verkliga människor.

Både jag och mina vänner har blivit väldigt ledsna över saker vi har läst om i den bloggen. En vecka kom det in så mycket hat här så att jag bara satt och grät flera kvällar i rad, jag var så otroligt ledsen över allt som skrivits om mig och det kändes som att alla bara eldade på varandra i deras gemensamma hat/ogillande. Det blir såklart extra starkt att ta sånt för mig som är klassisk HSP, men även mina vänner som generellt är ”tuffare” än mig har blivit ledsna flera gånger.

Jag har generellt en väldigt fin och mjuk stämning här i min blogg, något som jag är stolt över att ha skapat tillsammans med er, så jag blir självklart ledsen när dessa ”skvallerbloggar” kommer och förstör. Mitt mål har aldrig varit att ha många läsare, utan att ha rätt läsare.

Sen blir jag ledsen för att det gör ont också. Varje negativt inlägg med tillhörande kommentarer i hennes blogg, som resulterar i massa negativa kommentarer i min egen blogg, förstör ganska mycket av den dagen i mitt liv. Det kan vara lätt att säga att man ska kunna tåla det, men de som säger så har aldrig behövt ta emot sånt här själva. Det är inte så många som har och jag är ganska säker på att de flesta hade blivit nedstämda, ledsna, arga, irriterade el dylikt.

Wow! Kan du snälla dela med dig av receptet på Risotton?

Såklart, här (klick!) hittar ni receptet. Det är såååå sjukt smarrigt – unna er! Jag bytte ut färsk tryffel mot tryffelolja. Puss!

img_5703.jpg

Oh, har du haft en piercing i läppen?

Ja, haha! Hålet syns inte för det mesta men för ett vant öga, eller på en bra närbild, så ser man hålet. Jag tog det när jag var 13 och tog ut det när jag var 15-16. Det är en ganska rolig historia (eller inte om du frågar mina föräldrar haha…), kan berätta den någon gång!

Forni din blogg är så bra och härlig! Återkommer alltid (sedan Rar-tiden!). Du har så himla fina väskor! Jag undrar, använder du de första designerväskorna fortfarande? eller tröttnar man i regel? Jag tänkte köpa en nu till mig själv, men kan inte bestämma mig om den ska vara 1. ”fest-väska”, alltså en lite mindre över axeln typ Chanel purse bag; 2. En som man kan ha mer till vardags över axeln, typ som Chloe Faye; eller 3. En riktigt stor tote bag som datorn går ner i (inte ofta jag kommer släpa runt på den dock…). Sen vill jag heller inte köpa något som känns väldigt hypat nu, men om två år kommer vara ute. Alltså på jakt efter en riktig klassiker. Några tips?
Hoppas du fortsätter blogga länge! Så kul att läsa! Kram kram

Hej fina!

Generellt så är många väskor trendväskor, vilket betyder att man nog kommer tröttna på dem men de är sååå roliga att ha för stunden. Jag har däremot inga problem med det för jag har sålt av väskorna när jag har tröttnat på dem för ca 50% av vad jag köpte dem för, så har jag tagit de pengarna och lagt in i en ny väska.

Däremot så finns det vissa klassiker som håller år efter år. Min svarta, klassiska Chanel-väska var den andra märkesväskan jag köpte, när jag var 19 år, och den vet jag att jag kommer att ha hela livet ut. Det går inte att tröttna på en klassisk Chanel. Det är ju en väldigt dyr väska, men så håller den genom hela livet. Jag skulle säga att en klassisk Chanel och en Hermes Birkin eller Kelly är de väskor som aldrig någonsin går ut ur mode. Kostar därefter dock…

Summan av kardemumman är väl att det är svårt att pricka helt rätt för hela livet om man inte lägger pengarna på någon av klassikerna, men att det heller inte gör så mycket eftersom väskor har ett rätt bra andrahandsvärde. Försök se över sin livsstil och vilken väskmodell du använder mest. Om du inte är en sån som släpar med dig hela ditt liv överallt behöver du ju inte köpa en större vardagsväska till exempel. Eller för mig som gillar att ha händerna fria så är axelväskorna perfekta (typ Chloe Faye)!

Lycka till i väskjakten, puss!

IMG_1148

Jag och mina två mest klassiska väskor: Chanel och LV Kabinväska!

Tips på sidenmorgonrock? (: Tycker att de billigare oftast inte är så fina, men de som är finast brukar ofta vara jättedyra

Victorias Secret! Jag har köpt 3-4 stycken därifrån och de är sååå fina. Sen har Lindex ofta flera fina och prisvärda inne som jag tycker om.

Har ni en väldigt varm lägenhet? Konstig fråga kanske, haha, men jag älskar också sidenmorgonrock – har dock problem med att bära den. Så kallt ju!

Hahaha ja vi har sååå varmt hemma. D blir galen på mig för att jag har så varmt. Jag är uppvuxen i ett hem med typ 25 grader inomhus så jag är helt klart skadad från barndomen 😉

IMG_6104

Sidenmorgonrock från KappAhl!

  1. Har slutat att läsa den bloggen! Den är så himla tragiskt och får seriöst ont i magen utav hennes beteende och allt som skrivs där!

  2. Hej! Jag har en fråga eller en tanke kanske.. Jag och min kille gjorde slut ganska nyligen efter drygt 3 år tillsammans, det var ett klokt val, jag har inte mått såhär bra på länge. Vi växte helt enkelt ifrån varandra och han hade andra prioriteringar än mig. I alla fall…… Jag är nu 22 år, men jag kan ändå känna sådan panik över att jag är singel eller, egentligen panik över alla som är tillsammans med sin ungdomskärlek från 16/17 år och redan varit tsm i 4-6 år.. Herregud varför känner jag sådan stress över detta!? Jag är nog lite typiskt ”svensson” och önskar gärna vara gift, ha barn + hus innan 30. Jag har ju 8 år på mig krasst sätt och trivs faktiskt rätt bra själv.
    Tror du det kan vara skillnad på att hitta kärleken tidigt i tonåren eller senare i 20-30 årsåldern? Jag har ju egentligen all tid i världen, ingen säger ju att jag måste gör allt detta innan 30. Har du någon gång känt denna ”stress” ? Förlåt för rörig fråga/tanke!
    PS Älskar dina böcker! De har hjälpt mig så mycket! Kram

    1. Tycker det är konstigt att du Johanna, som jag ofta har sett på bloggbevakning där du skriver elaka kommentarer, skriver här på michaelas blogg? Så himla falskt.

      Det som är otäckt med den där bloggen är att när man står upp för den som de mobbar för tillfället så får man en hel hord av arga människor som skriver hatfulla kommentarer till en. Har fått erfara detta flera gånger då jag har försökt att få dem att inse att de sysslar med mobbning och hat. Så jäkla sorgligt…

        1. Fast jo, Johanna. Det är falskt. Du har bland annat kommenterat att Blondinbella beter sig nyrikt, medan du på hennes blogg skriver positivt. Bara som ett annat exempel.

  3. Hej Forni!
    Tack så mycket för att du öppnade upp kring bloggen Bloggbevakning och Camilla som skriver den. Jag håller med dig till fullo i det du skriver. Jag har läst den bloggen nästan från start förra året och den har verkligen utvecklats till något riktigt skrämmande. Den har blivit en plats där människor möts för att hacka på andra människor, som de inte ens känner. De spekulerar kring dessa människors liv, känslor, relationer och tycker till om deras utseende och livsval. Allt detta blandat med giftiga, hånande och elaka påhopp. Camilla är själv bra på att lägga ribban för kommentarerna.
    Jag tycker att det påminner så mycket om det där elaka tjejgänget som nog många högstadieskolor har. En grupp tjejer som tycker att de är så himla bra och coola och älskar att ge sig på andra. Precis så har det blivit på den där bloggen. Ett gigantiskt elakt tjejgäng 🙁
    Jag hoppas att fler bloggare vågar bry sig och prata om det här!

    Jag står splittrad mellan att fortsätta läsa bloggen och på så sätt ”bidra”, och att sluta läsa men då låta dem fortsätta ostört. Det känns fel att vända ryggen åt mobbning och inte säga ifrån.

  4. Angående högstadietjejgäng som mobbar:
    Petra Tungården skriver att hon ska hålla i ett event i Uppsala i en klädbutik. Din kompis Amanda skriver då i kommentarsfältet ” det är där monstret bor”. Låter som det finns viss mobbning i ditt lilla fina gäng också.

    1. Hej M! Haha alltså jag vet inte vad du pratar om, men jag tror nog att du har antagit att någon som kommenterat under namnet ”Amanda” skulle vara vår vän Amanda 🙂 vi känner ingen som bor i Uppsala! Och amanda skulle aldrig någonsin kommentera en sådan barnslig sak. Var försiktig med att gå och hitta på saker på nätet! Det är inte schysst. Kram!

  5. Jag håller med till 100%. Går in och läser kommentarerna ibland och får alltid ont i magen. Hur man kan orka lägga så mycket negativ energi på hur andra människor väljer att leva sina liv är för mig en gåta. Men jag tror (och hoppas) att det är samma människor som kommenterar negativt där inne, om alla olika bloggare. Vågar inte ens försvara er bloggare eftersom då får man en hel drös negativa påhopp. Nåväl, jag hoppas inte du tar åt dig för mycket, för du är grym!! Kram

  6. Michaela, jag måste faktiskt säga att jag älskar dig! Har alla dina böcker, har ett citat av dig som bakgrundsbild för jag tycker det är så himla vackert. Jag lider av väldigt mycket ångest och av vissa diagnoser som tyvärr hindrar mig från att leva ett vanligt liv (borderline bland annat). För mig är du en förebild, jag blir så glad när jag läser din blogg, men samtidigt ledsen. För aldrig kommer jag att nå dit. Jag har försökt plugga på högskola men klarade inte stressen trots hjälpmedel. Jag är sjuk ofta på jobbet för jag är så himla ledsen och önskar ibland att jag levde ditt liv. Jag tycker du verkar så himla fantastisk, trots att jag vet att du lider av ångest, du med. HSP är ju ganska likt borderline, och jag kan verkligen relatera till det du skriver. Tycker du verkar vara en himla underbar person. Ville bara peppa dig eftersom du lät väldigt ledsen efter det Camcam skriver om dig. Jag läser den bloggen, men inläggen om dig ignorerar jag. Jag vet ju liksom ”vem du är” efter att ha läst din blogg så himla länge. Du vill inte folk ont, du vill inte dina läsare ont eller lura oss.

    Ta hand om dig. <3

  7. Hejsan , tips på sidenmorgonrock , kolla in den som finns på Grand Hotell , jättefin ! kostar 2900kr champagnefärgad .
    / Maggi

  8. – Tycker det är BRA att Camcam riktar strålkastaren mot T.ex all otydlig/omörkt reklam som finns på de allra flesta stora bloggar/Instagramprofiler mm. Jag upplever att det är först efter att hon kommit in i bilden som man faktiskt kan se att ni gör rätt för er och i större utsträckning följer de regler som finns kring hur ni ska sköta erat yrke. Det finns liksom ingen ursäkt för att efter 10 år inom ett yrke inte ha koll på vilka regler som gäller om man inte medvetet försöker undkomma dem.
    -Tycker att det är BRA att vissa myter i sociala medier uppmärksammas. T.ex hur mycket lättare det är att ta en bra selfies om man har fotostudiolampor hemma.
    – Tycker det är BRA att hon är granskande och recenserar din och din arbetskårs inlägg, produkter, sammarbete etc utifrån vad hon tycker. Ibland bra, ibland dåligt, ofta mer ärligt än många andra recensioner då det ofta blir att en bloggare skickar sin produkt till sina andra bloggvänner och där mottagaren den med hyllningar och lovord. Klart ni hyllar och höjer varandra men som läsare av många av bloggarna i samma gäng blir det väldigt genomskinlig. Jag förstår att det kan vara skittufft att en produkt man jobbat med under en längre tid inte får det mottagandet man kanske förväntat sig. Men kom igen… Bakom alla produkter, varor, tjänster mm finns ”riktiga människor” deras prestation kommer att kritiseras, rosas och risas det är inte unikt för bloggindustrin. Har man så svårt med kritik så kanske det inte är rätt strategi att enbart använda sitt egna personliga varumärke för att marknadsföra sig, det finns trots allt andra kanaler om man vill separera produkten från jaget. Att man blir ledsen innebär inte per automatik att man har blivit utsatt för hat eller mobbning, man bör nog tänka både en och två gånger innan man skriver så.
    – Allt Camcam skriver är inte bra men det vore intressant att höra vilket typ av forum du tycker är rätt för kritiskt granskande av bloggindustrin för just nu kan man nästan säga att hon har monopol på det.

    1. Hej!

      Jag har absolut inga problem med kritik kring vårt/mitt jobb och det vi skapar. Att hon skriver om mina skor, eller ogillande om min bok, är kritik som jag kan ta – det är ju kultur och skapande vilket man får ta att det recenseras. Jag har aldrig någonsin blivit ”arg” på någon som har skrivit negativt eller kritiskt om mitt jobb (där räknas även de som kritiserar samarbeten på ett KORREKT sätt och inte tror sig veta eller drar egna slutsatser, då blir det istället ryktesspridning och antaganden).

      Du kan ju inte på allvar gömma dig och henne bakom enbart detta? Det här är ju LÅNGT ifrån allt hon skriver om när det kommer till influencers och det vet både du och jag. Det är en plats där det fullkomligt frodas hat, sprids falska rykten och människor gottar sig i att snacka ner/trycka ner/sprida rykten om andra människor. Otroligt missunnsamt och lågt.

      Rörande regler kring reklammarkering etc. så har inte Camcam NÅGONTING med den ständiga utvecklingen som sker när det kommer till reklammarkering. Utvecklingen går åt rätt håll för att RO är ute och föreläser + utbildar oss influencers om ämnet (2016 är första året det började med det), inte för att en skvallerblogg tror att precis ALLT som skrivs i diverse bloggar är reklam (och för den delen inte verkar veta skillnaden på annonsering och PR som RO är ute och utbildar oss om).

      RO jobbar med att kritiskt granska bloggindustrin. Hat och mobbing i en blogg tänker jag aldrig någonsin acceptera, och det finns mer sådant i BV än vad det finns kritisk granskning (alla kommentarer inräknat). Om du vill tro att det du, BV och resten av följarna gör är okej så får det stå för dig men jag tänker aldrig någonsin hålla med dig i det här.

  9. Jag är en klassisk tyst läsare, som oavsett har följt dig länge. Så otroligt trist att läsa om hur omogna, avundsjuka & missunnasamma folk är. Så otroligt onödigt. Du som är så himla fin, ärlig & peppande i allt du gör. Tack för det! <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Hur är det efter tio år?

Jag har en ny favoritpodd under de senaste veckorna – Bingo och Katrins relationspodd! Jag började lyssna på den för några veckor sen för att ta in något lättsamt under min promenad till jobbet och det är precis vad jag behöver just nu. Skrattar högt flera gånger under varje avsnitt och höjer förskräckt på ögonbrynet lika många gånger – haha. Jag tycker att deras mejl de får in är sååå roliga att lyssna på och eftersom jag själv är så intresserad av relationer är det superkul att få en inblick i andras. Dessutom tycker jag att de verkar ha en så fin och stark relation trots att de har separerat. Jag lyssnar på dem så tänker jag att Gud, vad jag önskar att jag och D är lika generösa mot varandra om vi eventuellt skulle gå isär efter att vi har skaffat barn. Det är såklart svårt att få till om någon har sårat den andra men om en separation sker för att kärleken har gått förlorad, ja då hoppas jag att vi kan fortsätta vara ett team, vänner och umgås med varandra.

NÅVÄL det var inte det jag var inne på utan en fråga de fick i senaste podden… när jag gick hem igår så pratade de om att väva in andra personer i ens sexliv när man har varit tillsammans en längre period. Bingo sa att han har flera vänner som efter tio år ser på otrohet på ett mildare sätt – alltså att det inte är hela världen. Han sa att flera i hans vänskapskrets pratar om att ta in andra personer i deras sexliv även om det är på olika sätt – swingers, trekant, ”otrohet” etc. och att båda parterna är okej med det.

Vad tror ni om det här? Är man mer benägen att se på sin relation på ett ”öppnare” sätt efter tio år? Har ni varit tillsammans med någon så länge – hur förändrades era tankar kring er relation genom åren? Mycket intressant det här. Frågan är om vi går mot ett mindre monogamt samhälle jämfört med tidigare årtionden eller om skillnaden är att vi pratar högt om det nu för tiden? Men att det kanske alltid har funnits!

2a0bxw5

  1. Hej! Jag och min sambo har varit tillsammans i 13 år. Vi träffades i ung ålder (16 & 18 år) och har idag två barn ihop. Klart att relationen har förändrats sen vi var unga, men bara till det bättre skulle jag säga. Idag vet vi vart vi har varandra och är trygga på ett helt annat sätt i vår relation. För oss slulle det inte vara akutellt att ta in någon annan i vår relation. Istället är vi trygga i vårt förhållande och vågar pröva och utvecklas tillsammans i relationen och sexlivet, han och jag.
    Tack för en grym blogg!
    Kram Michaela

  2. Hoppas inte det!! Eller visst, om vissa par vill ha det så, men personligen vill jag bara ha min pojkvän för mig själv och hoppas på detsamma för honom… Okej att man flörtar men max det!

  3. Har varit tillsammans med min numera man i 10 år men är lika anti otrohet nu som då! 🙂 i början var jag nog mer orolig över att han skulle hitta nån annan som han blev kär i. Nu är det mer tvärtom – orolig att han skulle vilja ”komma bort” från mig och söka ngt nytt och mer spännande. Vi är dock väldigt trygga med varandra och har gått igenom väldigt mycket, både glädje och sorg tillsammans som svetsat oss samman, så jag är inte alls speciellt orolig över det. Jag vet att om min man skulle tröttna på mig, alltså inte vara kär längre så skulle ha ta upp det med mig långt innan han gjorde något liknande otrohet. Swingerfester, trekanter osv känns däremot mer som en personlighetsgrej – tror inte nån av oss är speciellt sugen på ngt sånt 🙂

  4. Jag har varit ihop med min kille (man?) i snart 10år och nej, otrohet är inget för mig. Jag dömer naturligtvis ingen. Alla får göra som de vill så länge slla parter är införstådda i spelreglerna.

  5. Jag har i år 15 år tillsammans med min man och skulle aldrig kunna tänka mig ett ”öppet” förhållande, tror det har mer med personlighet än år tillsammans.

  6. Jag har varit tillsammans med min man sen 11 år, och vi har ett barn tillsammans. Jag är ”bara” 27 år ändå… (tänker att åldern kanske är en del i det hela??) För min det är det helt och hållet 100% otänkbart! Har svårt att se att det ändras även om 10 år till, eller 20 med för den delen!

  7. Hej! Jag och min kille blev ihop för 8 år sen och har ett öppet förhållande sen ca 1.5 år tillbaka. När vi blev ihop så var vi inte mer än 16 år gamla och anledningen till att vi håller det öppet just nu är att vill samla på lite erfarenheter. Jag blev helt enkelt rädd att om ytterlige 8 år så kommer jag ångra att jag aldrig har testat att ligga med andra. Samtidigt så är vi fortfarande jättekära i varandra och är övertygade om att vi kommer att hålla ihop även i längden. Jag kan verkligen säga att vi båda har mått väldigt bra av det här. Just nu så har vi ett distansförhållande vilket visserligen gör det enklare att testa grejer med andra utan att såra partnern. Och vi har några regler, t ex så ’dejtar’ vi aldrig och träffar inte samma person mer än en gång. Det är många som inte förstår sig på oss och tycker att ’Älskar du någon så bör du vilja vara med enbart den personen’. Slutsatsen folk ofts drar är att det måste vara något med vår relation som inte är helt rätt. Själv känner jag tvärtom: efter 8 års förhållande har jag så oerhört mycket förtroende och respekt för min kille att jag vet att ett ligg inte betyder något för honom. Visst har vi också situationer där det hela kan kännas konstigt eller där en av oss blir svartsjuk – men i överlag så tror jag att vi har ett mycket starkare förhållande än många som lever monogamt. Jag känner absolut inte att jag ’delar’ min pojkvän med någon annan (som du skriver LR) i och med att alla våra erfarenheter med andra är så pass kortvariga och fysiska. Kram & sorry för långt inlägg !

  8. Nu har jag å min man bara vart tillsammans i 8 år så kanske ska vänta 2 år till innan jag uttalar mig 😉 Men nej, nej, nej, aldrig att vi skulle blanda in en till i vårt sexliv!! Vi har ett väldigt bra sexliv (enligt oss då hehe) och eftersom vi känner varandra så jävla bra och är trygga med varandra så blir det bara bättre. Skulle vi separera så skulle det helt klart va en sorg att inte få ligga med honom mer. Bara tanken av att någon annan ska va nära min man … usch ryser av svartsjuka… man kan spica upp sitt sex på 1000 olika sätt innan man blandar in andra levande ting haha…

  9. Det behöver inte betyda att övergå till ett polyamoröst förhållande från ett strikt monogamt, men jag tror absolut att det är sunt och en ganska naturlig utveckling av ett långvarigt förhållande att båda släpper lite på den ”djurikska” inställningen till sin partner som en ägodel.

  10. Jag lyssnar också på deras podd och tycker att de är fantastiska! Däremot håller jag inte alls med dem om att man skulle vara mer benägen till andra partners efter 10 år. Jag och min man har varit tillsammans sen vi var 16 år. Idag har vi varit tillsammans i 14 år, gifta i 5 och väntar vårt andra barn. Jag är mer kär än någonsin och skulle bryta ihop totalt om min man var otrogen. Han betyder för mkt för mig för att jag skulle vilja dela honom med någon annan och jag själv vill inte vara med någon annan heller. Ibland träffar man bara rätt även om det kanske är ovanligt nuförtiden. Tack för en så fin blogg. Kram

  11. Jag och min sambo har varit tillsammans i åtta år, sedan vi var 16-17 år. Det är klart att det händer att man tänker på andra, hur det skulle var att vara med någon annan. Samtidigt har ju sexlivet bara blivit bättre med åren och därmed finns det av den anledningen inget behov att vara med någon annan, vilket man kanske kan känna om sexlivet istället gått åt andra hållet. Vill ju inte heller leva med någon annan på ett känslomässigt plan. Däremot har min syn på otrohet kanske ändrats något (tänker då på något som händer en gång, inte att den ena har ett långvarigt förhållande bakom ryggen på den andra) och jag är inte helt säker på att jag hade lämnat för ett snedsteg. Det är ju ett helt liv vi pratar om.. Men det är svårt att svara på när man inte varit i den situationen.

  12. Jag har haft min partner i över 11 år och ser verkligen inte att det skulle vara mer OK att ta in någon mer, byta partner, vara otrogen.. hell no.

  13. Jag och min man har varit tillsammans i 6 år och har precis fått vårat andra barn. Att vi har betydligt mindre sex nu än när vi träffades är knappast något att hymla med och delvis beror det på att min sexlust under graviditerna inte varit mycket att tala om vilket såklart kan leda till en frustration hos oss båda. Men att lösningen på det skulle vara att han låg med någon annan. Det skulle aldrig fungera i min värld. För mig är monogamitet en stor del av en kärleksrelation och jag skulle inte stå ut med svartsjukan bara tanken på att han var med någon annan. Dessutom så skulle man ju inte behöva undra när det eventuellt skulle ske eftersom man som småbarnföräldrar har ganska begränsad ”egentid”. Vi har faktiskt berört ämnet då främst jag både läser bloggar och lyssnar mycket på podcasts och har hört många diskutera ämnet och får det att låta som att ”alla” har det så nu för tiden. Min man säger själv att det är otänktbart och jag har hitintills inte pratat med någon kompis som har haft relationer kring 10 år som tyckt att det låter som en toppenidé heller. Det röda tråden jag ser är snarare att de som separerat med barn möjligen har en annan inställning, kanske det som är skillnaden. En krossad ”kärnfamilj” i bagaget lika med mer öppen för alternativa kärlekskonstelationer?

  14. Smaken är som baken… men helt otänkbart för mig! Jag och min sambos kärlek och allt annat är fullt tillräckligt <3

  15. Jag skulle bli jätteledsen om jag fick veta att min kille skickade meddelande eller ännu värre träffade någon tjej. Delade intima tankar om livet och vardagen med bakom min rygg. Däremot skulle jag inte bli lika ledsen om han var kåt och låg med någon. Sex för mig är inte det allra heligaste utan handlar om lust, lekfylldhet och att man är KÅT. Klart man fantiserar om andra och jag tycker det är ok under överenskomna omständigheter att LIGGA med nån annan. Tjejer som killar. Tillsammans och enskilt. Men när det börjar vara nåt annat än sex, då blir jag sårad.

  16. Jag och min kille fantiserar om att ta in någon mer, eller ev. gå på sexklubb.
    Vet inte om vi någonsin kommer ta det längre än så, jag är lite osäker på om jag skulle klara det. Är extremt avundsjuk av mig. Så blir ev. Sexklubb och bara ha sex med varandra.

    Men otrohet är en helt annan grej!
    Skattar mig mest lycklig som har en man som har liknade fantasier och så som jag själv har. Och viktigast av allt, vi har stor respekt för varandra, vi skulle aldrig vilja göra saker som skulle såra den andra. Och vi pressar inte varandra att göra saker som den andra vill i sängen. (Eller annars)

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

My Valentines Day

img_5790.jpg

Igår började jag dagen med kontorsjobb! Emma kom förbi och lämnade en ros till mig från Ryska Posten där hon jobbar – gulligt!

DSC_3189

När klockan slog lunch sprang jag på ett par ärenden, sen mötte jag upp Danni som knäppte av denna bild på mig i all hast!

Kappa från Hollies x Johanna Olsson, sidentopp från Ahlvar, byxor från Toteme, skor från Zara, solglasögon från Triwa (nya!), halsband från Louis Vuitton

DSC_3151

Sen fick vi besök av en grön groda som var ute och spred kärlek.

img_5827.jpg

Vi gick till Café Creme för att äta lunch och som ni ser var jag dressad för kärlekens dag.

img_5822.jpg

Vi åt båda dagens lunch, mums så gott med lite klassisk husman.

img_5823.jpg

Hallå gullis! Vi diskuterade vänskapsrelationer i stort sett hela timmen.

img_5829.jpg

Efter lunchen gick jag upp till ThereseDay för en kaffe och skitsnack. Skulle lämna tillbaka kläderna jag hade lånat inför modeveckan! Hon hälsar förresten att kläderna finns i butik men inte släppts online än, såg att ni var många som undrade <3!

img_5837.jpg

Det bästa med igår var att D kom hem tidigt från jobbet, så vår kväll började redan vid sex! Vi öppnade ett gott vin från 2001.

img_5839.jpg

TACK Mira för den här underbara blombuketten, den bara skriker vår och jag blir så glad av att titta på den! Blommor alltså, livet ju. Mira jobbar med Foodora och hon hade överraskat mig och D med blommor, alkoholfritt bubbel från Richard Juhlin och mat från Foodora! Tack snälla fina Mira!

img_5842.jpg

Det passade oss hur bra som helst, för vi var inte alls sugna på att gå ut och äta just igår. Det blev mat från Miss Voon och så det goda vinet till. Satt och pratade i ett par timmar innan vi förflyttade oss till soffan för att se två avsnitt av Gåsmamman.

Och det var min lilla kärleksdag!

  1. Vad mysigt det låter. Fastnar just för när du skriver ”satt och pratade i timmar”, precis så tycker jag att det ska vara i ett förhållande. Skulle så gärna vilja ha dina tankar och åsikter om min situation då det skulle vara en stor hjälp att höra åsikter från någon som verkar ha en otroligt härlig och fin relation.
    Jag funderar mycket över om jag och min pojkvän borde bryta upp efter nästan 10 år tsm (idag är vi 25)…
    Vi har väl haft det lite sådär längre, pratat om det men inte riktigt förbättrat oss. För honom ligger det mkt i egenskaper han saknar och ansvarslöshet i hem och vardag…Vi har heller inte så mkt att prata om och har rätt olika syn på ekonomi, sparande, karriärssyn och vardagen mm. Det funkade när man var yngre men numer känns det som han fortfarande är 15 och jag har vuxit upp…
    Jag funder över hur framtiden blir när det känns som jag vill så mycket och han inte, samt att det inte känns så roligt att resa ihop etc pga vi inte har så mkt att prata om.
    Ibland känns det bättre mellan oss och då blir jag så osäker. Men ändå tänker jag också; is this it?
    Jag ser förhållanden (som ex ditt) där det känns som du blir uppskattad, som ni klaffar på ett härligt sätt och höjer varandra etc och tänker att det kanske finns ngn därute som skulle se min ambitiösa, ordningsamma ”hålla fint hemma” sida osv osv som något fantastiskt och jag skulle sluta vara någons mamma.
    Det känns lite som vi tappat vår glöd och är mer bästa vänner. Men som sagt; hur enkelt är det att lämna en bästa vän. Tänk om man skulle kunna få ihop det ändå.
    Jag vill inte heller vara den som tror att gräset är grönare på andra sidan…Men ibland känns det som jag bara accepterat läget och saknar vissa egenskaper och uppskattning & att ngn ställer upp på mig som jag inte får idag. Har själv haft ångest etc som du talar om men inte riktigt fått stöd i det. När jag läste att D var ett fantastiskt bollplank för dig blir jag så himla varm i hjärtat och ifrågasätter också varför min kille inte kunnat lyssna på mig eller visa mig extra kärlek när jag behövde det. Samtidigt är jag lite rädd att mina ”issues” påverkar vad jag känner.. Hm! Som sagt, väldigt svårt.
    Har du några tankar och åsikter i min situation. Tycker att du är helt fantastisk på så många plan. Tack för att du är du <33

    1. Nu är jag visserligen inte Michaela, men svarar ändå :). Tror att det är lätt att uppleva att man inte har så mycket att prata om när man har varit tillsammans länge och delar det mesta i sin vardag per automatik. När man går och funderar på sin relation mycket kan det dessutom bli lätt att fokusera på det negativa (det bra är ju bara som det alltid varit liksom) och svårt att prata om det utan att låta anklagande. Här är några tips:
      1. Ta upp problem som ansvarslöshet i hemmet osv. utifrån ditt perspektiv istället för att anklaga. Typ ”jag tycker att det känns jobbigt och som om du inte riktigt bryr dig när jag städar och fixar och du inte gör din del/stökar ner” istället för ”du är så jävla ansvarslös”.
      2. Kom överens om vem som gör vad och ungefär hur ofta så slipper ni lägga så mycket energi på det. Dela gärna upp det så att ni slipper era värsta sysslor om det går (t.ex. om en hatar att dammsuga men inte har något emot att städa handfatet/diskhon eller något som den andra ogillar). Om en är superpedant och en jättestökig får ni kanske försöka mötas någonstans på mitten.
      3. Ibland behövs lite hjälp på traven för att hitta tillbaka till de intressanta och utforskande samtalen. Har inte prövat själv, men tycker Sandra skriver så fint om fuelbox här att jag blir supersugen på att testa: http://www.atilio.se/om-mig/vad-ar-egentligen-karlek/
      4. Ibland är det svårt att veta hur man ska agera kring människor som har ångest, särskilt om man inte upplevt det själv. Jag har fått prata mycket med min kille om på vilket sätt jag uppskattar att han finns där för mig när jag mår dåligt. För mig är det självklart, men för honom som inte alls har mått dåligt på samma sätt har det varit svårt att veta vad jag behöver. OBS prata om detta när du mår bra, inte när du är mitt uppe i ångesten.

      Hehe sorry för jättelångt svar, men puss och lycka till!

      1. Sorry?? SÅ TACKSAM fina människa <3 Tusen tusen tack för att du är så himla fin och tog dig tid. Verkligen superbra tips. PUSS!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

God morgon!

img_5846.jpg

God morgon finisar!

Vilken tur vi har haft med vädret senaste tiden, strålande sol var och varannan dag här i Stockholm i alla fall! Jag måste dock säga att jag gärna hade haft lite moln idag, jobbar hemma hela dagen och kan få liiite ångest när det är så fint väder för då känns det som att jag ”måste” ta mig ut en sväng. Sjukt att man fungerar så – klassiskt svenskt beteende antar jag. Med så mycket dåligt väder känner man sig nästan obligerad att ta sig ut när solens strålar skiner.

Jaja, jag har precis ätit frukost och röjt undan mejlen här från soffan. Jag vet att det inte är svinbra för en att sitta i soffan en hel dag och jobba, men fan vad mysigt det är haha. Får se om jag tar mig ut en liten sväng i alla fall innan kvällen kommer, jag har nämligen middagsplaner med CamillaBardot! Trevlig värre. Nu ska jag skriva ihop ett inlägg om min gårdag, så kika in här snart!

P.s Ni följer väl mig på Instagram (klick!) så att ni kan hänga med på snapshots men också följa med i mitt liv via Instastories? Så mysigt tycker jag!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Throwback: Valentines in Paris

Har ni något extra fint Alla hjärtans dag-minne? Jag minns min första Valentines med D, han överraskade mig och tog mig till Paris, men väl där var jag sjuk hela helgen. Han var så besviken och jag hade så dåligt samvete. Men när jag ser tillbaka på den helgen blir jag ändå varm inombords för jag insåg då hur mycket han verkligen älskade mig. Jättemycket :)))

Här kan ni läsa inlägget om vår Alla hjärtans dag i Paris och här kan ni läsa ett om resten av vår kärlekshelg (som mest gick ut på att snyta sig…)

Bjuder på en liten bildkavalkad från våra senaste Valentines!

bbcc3f5e6f1e11be9c5927faf154ff78

Frukost utomhus i februari (!), 14 februari 2014

f63a7540db4c253eb234f5df2d3c2086

Lunch på Café de Flore i Paris, 14 februari 2014

IMG_5046

Frukostbud, 14 februari 2015

IMG_5040

Samma år överraskade D mig med Daggvasen, som har varit en favorit hemma sen dess 🙂

IMG_5081

På kvällen lagade han tryffelpasta till mig med färsk tryffel <3!

IMG_5080

Och tonfisk, min mästerkock!

IMG_5588

Frukost den 14 februari 2016!

IMG_5609

Vi åt en middag ute på ett ställe vi inte testat innan men som inte alls var bra, sån besvikelse haha!

IMG_5690

Sen gick vi upp till Erika och Per som hade Alla hjärtans dag-fest där vi dansade bort natten!

  1. Tack för att din bok och blogg finns när man har mörka dagar fyllda med ångest. Din bok får mig att ta mig igenom jobbiga dagar, jag har till och med markerat vissa sidor i din senaste bok så att jag vet att jag kan gå tillbaka och läsa de sidorna när jag mår dåligt. Då känner jag mig inte lika ensam. Tack michaela för att du är du och att du visar att det är okej att INTE vara okej! kram

  2. Äe men lägg AV? Det var väl fasen inte tre år sen ni var i Paris?! Jag minns det som kanske ett år sedan? Var det inte då han ”dejtade” dig från lobbyn (typ hade tagit upp en bild på plattan medan du låg sjuk på rummet)? Minns att jag tyckte det var SÅ gulligt. Sjukt om det var då och det redan gått tre år sedan dess. Hoppas du fick en fin alla hjärtans dag i år i alla fall hälsar en trogen (och numer åldersnojig) läsare :)))

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi