Lunch på The Bakery och promenader på stranden.

IMG_4590

Igår morse efter yogan på stranden och ett yogapass på hotellet så dukades det fram brunch till hela gänget. Bara närodlat och vegetariskt förstås (och gluten samt laktosfritt!).

IMG_4583

Här är jag och Ingrid på vårt härliga hotell.

IMG_4595

Tjejerna gick ner till stranden och badade men jag la mig vid hotellets pool alldeles själv.

IMG_4600

Badade och läste bok i skuggan. Det bästa jag vet.

IMG_4640

Sen mötte jag upp resten så gick vi en långpromenad längst stranden.

IMG_4610

Det fotades en hel del. Allt är så vackert här så man får liksom inte nog av det. Margaux gled runt med vit solkräm över hela kroppen och strandhatt hehe så gullig.

IMG_4617

Efter en halvtimme kom vi fram till The Bakery där vi skulle äta lunch!

IMG_4621

Vi började med lemonad och smoothies.

IMG_4625

Så vackert golv på The Bakery.

IMG_4632

Sen kom maten. Och vilken mat sen! Jag åt crispy avocado tacos… alltså, friterad avokado med tomatsalsa, någon typ av chimichurri, yoghurtsås och grönsaker. Helt galet gott. Maten här håller verkligen en bra standard, jag är såklart överlycklig över det.

IMG_4637

Efter denna magiska lunch promenerade vi tillbaka längst stranden, höll nästan på att svettas bort på vägen och väl framme på hotellet igen vankades det ett par timmars yogasession innan kvällen och middag.

En alldeles underbar dag i paradiset.

  1. Vad härligt det ser ut, och maten, wow!

    En sak som jag, och säkert många med, mig undrar över är om detta är en resa som ni gör i samarbete med Yogiakademin? Har sett flera bloggare som åker på dessa resor men ingenstans står det att det är samarbete/sponsring. Om det inte är det så ska ni självklart inte behöva förklara er, men eftersom många bloggare är dåliga på att vara tydliga med samarbeten och sponsring och vi läsare blivit mer medvetna så skulle i alla fall jag, och åter igen säkert många med mig, gärna se en tydligare märkning på detta i inläggen.
    Nu har du varit tydlig med andra samarbeten, tex Eurocard Platinum, men du skulle kunna bli bättre på att skriva ut när inlägg innehåller affiliteslänkar.

    Ser fram emot fler härliga uppdateringar från er resa, du ser alltid så glamourös ut! :*

    1. Hej!

      Tack!

      Jag har redan skrivit tydligt i tidigare inlägg att det är ett samarbete och att Yogiakademin bjuder ner oss för att uppleva dem. Dock finns inga pengar med i bilden och vi står för våra ena resekostnader men får uppleva yogan här på plats. Jag skrev ned det även när jag åkte med dem till Bretagne i somras :-). Dock inte i varje inlägg för det tycker jag inte behövs.

      Ang affiliate så har jag använt det tre gånger och tycker inte att det behöver skrivas ut. Om man vill klicka på en länk så gör man det – om jag får betalt för set klicket tycker jag inte borde ha någon betydelse för er som läsare.

      Lovar massor med bilder! Kram!

      1. Som läsare spelar sånt visst roll. Du har inte alls varit tydlig med detta samarbete…. Skärp dig forni, sluta reducera bloggläsare till en publik som ska va tacksam för att det är gratis. Du borde ta en funderare över hur du samarbetar och produktplacera istället

        1. Allt som du får betalt för ska tydligt märkas som reklam. Du kan inte välja att göra som du känner för utan det är lagkrav. Följ gärna svt:s granskning av reklam i sociala medier. Tycker det är självklart att bloggare gör reklam för att tjäna pengar men det måste vara tydligt märkt.

          1. Ett tillägg. Behöver inte vara betalt i form av cash utan det kan även vara annat t.ex. produkter, resor o.s.v. Då räknas det som reklam och ska märkas tydligt.

      2. Som marknadsföringsstudent, människa av samtiden och blogg-älskare tycker jag att detta är intressant. Att reklam förekommer för att konsumenter ska kunna slippa att betala är för mig en självklarhet. Men också att avsändarna följer det som lagen säger angående transparens. (Vilket jag också har uppfattat är din åsikt). Du förklarar här att du får betalt i form av yoga-lektioner (och boende?) för att nämna Yogaakademin som varumärke i din blogg. Jag ser det som en självklarhet att du inte behöver nämna att en del av din resa är ett samarbete när du postar helt vanliga inlägg om vad du gör. Men varje gång du nämner Yogaakademin, så måste det ju tydligt framgå varför du gör det? Där anser jag inte att det räcker med ett inlägg INNAN resan, precis som andra påpekat är det ju uppenbart att inte alla som klickar sig in här har läst just det inlägget. (Nu vet jag dock inte om du nämnt Yogaakademin utan att hänvisa till varför. Jag bara reflekterar.) Det här med affiliate-länkarna förvånade mig verkligen. Precis som andra nämnt så är det ju inte ett val du har. Det påverkar självklart läsarna om vi vet att det är en sponsrad länk eller inte. Det blev jag lite ledsen över att du inte insett.

    2. Jag håller faktiskt också med att om att jag som läsare upplever att det spelar roll. Om det inte är sponsrat så är det någonting du lägger upp för att du verkligen gillar det, om det är sponsrat så kanske du fortfarande gillar det men då förhåller jag mig mer källkritisk. Därför är det viktigt för mig att bloggare följer marknadsföringslagar. Så ser också gärna en bättring på den fronten!

    3. Det kanske har framgått för ett tag sedan i något inlägg att det är ett samarbete, men däremot inte i ett inlägg från själva resan. Håller med om att det är klaart det inte behöver stå i varje inlägg från resan, men åtminstone i ett.

      1. Och som sagt, alla läser inte alla inlägg på bloggen. Bättre att vara övertydlig i mitt avseende. Transparens mot läsarna kommer vinna i längden.

  2. Hej!
    Håller på att boka resa till Costa Rica bl.a. Santa Teresa har spanat igenom lite av era inläggen gällande stället. Undrar vilket hotell ni bodde på? Ser super trevlig ut och har efter mycket letande fortfarande inte riktigt hittat något som faller mig i smaken. Vore väldigt tacksam för svar då jag måste boka snarast.
    Tack för en super härlig blogg!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

SWART CAFÉ

   
  

  
 
Igår åt vi lunch på Swart Café här i Santa Teresa som jag varmt kan rekommendera. Tänk er Urth Café i LA för er som känner till det! Otroligt fräsch mat – allt är ekologiskt, glutenfritt och laktosfritt (!). Dessutom världens härligaste meny. Jag drack en strawberry lemonade och åt en yellow bowl salad med massa gott och grillad tonfisk on top. Yummie! 

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

God morgon

  
… Från soluppgången i Santa Teresa. Klockan ringde 05.30 och jag vaknade efter åtta timmar (somnade vid nio!) helt utvilad. Jetlag kan ju vara ett helvete men inte när man åker hit. Trött på kvällen och pigg på morgonen – perfekt. 

Yogade i alla fall medan solen gick upp vilket var en underbar upplevelse. Tack Yogiakademin för att jag får uppleva det här! Nu blir det dagens andra yoga-session och sen väntar en stor brunch. Puss och ha en härlig dag! 

  1. Måste man vara veteran på yoga för att hänga med o få ut nåt av yoga-resan? /en tjej som nyss börjat yoga 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

VI ÄR FRAMME!

   
  

 
Mina förväntningar över Costa Rica och Santa Teresa stämde inte alls med verkligheten. Det är vackrare här än vad jag förstod. Alldeles otroligt. Energi-nivån är som förbytt och jag är så tacksam över att få vara här. Lovar att uppdatera er om vad vi gör, vad vi äter och givetvis om yogan och den inre resan. Måste springa, första yoga-passet börjar nu. Värme, yoga och vänner alltså. Livet!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kärlek med Forni

Hej sötnosar,

Jag fick ett förslag från en läsare som önskade mer kärlek i bloggen. Jag hade förut ett format som hette ”Kärlek med Forni”Devote som var väldigt poppis. Vad sägs om att köra samma grej i bloggen? Ställ frågor om kärlek i kommentarsfältet i detta inlägg eller mejla till michaela@forni.se så svarar jag på en fråga i veckan eller så i ett inlägg. Så kan ni ju också kommentera och komma med synpunkter. Ibland är det fint att diskutera kärlek med sina internetkompisar ju.

<3

LELOVEBLOGLOVESTORYROMANTICSTORYROMANCEPICLOVEPHOTOSLOVEQUOTESIWILLGIVEYOUEVERYPARTOFME_zps5d4f067b

  1. Hej Michaela!

    Hur hanterar man sin pojkväns historia/bagage/före detta erfarenheter? Hur lär man sig acceptera det och inte må dåligt över det? Antar att det har att göra med sin egen självkänsla/självförtroende också…

    Kram!

    1. Detta undrar jag med! Som Melissa horn så fint sjunger – hur kan man älska någon som älskat förut?

    2. Jag tror absolut det har att göra med ens egen självkänsla, men är nog också en personlighetsgrej. Jag har inte världens bästa självkänsla men har aldrig varit svartsjuk på pojkvänners ex. Hade de velat vara tillsammans hade de varit det, eller hur? Och ju äldre man blir, desto mer historia har man själv och andra. Tror enbart att det är övning som gäller och att intala sig själv att historia är historia, nutid är nutid, om och om igen tills man tror på det.:)

  2. Åh, ja! Det här gillas 🙂

    Hur överlever man ett förhållande på distans…? Min kille bor i USA (han är amerikan – OCH vet inte om han i framtiden kan tänka sig att flytta… jag vet inte om jag skulle kunna se mig själv bo i USA permanent) och det känns svårt att acceptera att vi inte kommer ses så ofta. Har haft avståndsförhållande tidigare och upplevde att det funkade så länge båda parter ville, men den upplevelsen behöver ju inte gälla för det här förhållandet. Hur tänker du kring detta?

    Kram, och bra förslag med kärlekstema <3

  3. Det här kunde inte komma mer lägligt! Min fråga är kort och gott: hur fan vågar man? Efter ett par roliga singelår och många grodor jag kysst har jag nu träffat en kille med stort K! Han är verkligen helt perfekt. Men jag vågar inte. Jag vågar inte släppa han för nära.

  4. För att gör en lång historia kort. Min pojkvän och jag har varit tillsammans i snart 4 år. Han är väldigt flörtig som person och är rädd att han flörtar med en tjej på jobbet. De har blivit träningskompisar så ses efter arbetstid och så smsar dom utöver det. T.om när han är med mig. Jag sa då till att jag inte vill att han gör det och han sa att han förstod och att det inte ska hända igen. Dock nu såg jag att de visst fortfarande smsar när han är med mig men han hade raderat massa sms från veckorna innan (?). När jag konfronterade honom sa han att han inte alls pratat med henne nu. Såg sen att han hade raderat ”bevisen” samma sekund som jag konfronterade honom. Han erkände tillslut och jag blev ledsen att han ljög rakt i mitt ansikte. Hur ska jag tolka detta? Bör jag vara orolig? Döljer han något?

  5. Hur ser du på att vänta på den man gillar och tillåta relationen att vara i en slags gråzon ett tag för att han ska vara redo för en relation och vi bägge ska ge varandra en chans? Jag litar fullt på att han faktiskt är livrädd för en seriös relation just nu men han kommer ju inte känna så för alltid och då vill vi ge varandra en chans. Hur vågar man stanna??

    1. Varför ska du vänta på någon som inte värderar dig lika högt? Hade det varit rätt person så tvekar eller tvivlar man inte. Rätt krasst men det är så jag ser det. Vill mest peppa dig att inte slösa din tid på ett pucko som inte fattar hur grym du är och om du går med på att ”vänta tills han är redo” vet han om det och kan dra ut på det hur länge som helst för du finns där oavsett. Jag hoppas du tar detta på rätt sätt och sätter dig själv först bara! Kram

  6. Hur tänker en kille egentligen, vill höra vad du tänker när du läser detta. Han hör av sig, oftast dagligen, undrar och frågar och verkar bry sig. Vi går hem ihop men endast på helger. En helg går killen hem med en annan tjej mitt framför ögonen på mig. Känner mig efter det rätt besviken och inte alls intresserad längre. Även om vi inte hade bestämt något eller på något sätt är tillsammans så har jag svårt att släppa vad som hände. Han har efter detta fortsatt att höra av sig, nästan mer än innan. Jag svarar inte som jag gjort tidigare, nu mer kort eller inte alls. Ses vi ute så blir de ett hej, en kram och stelt snack i nån minut. Vet att han märkt ändrat beteende från mig då han tagit upp detta med andra i vår omgivning. Har ingen lust att ta upp saken med honom då jag som sagt inte kan säga att vi lovat varandra något…. Han ger så dubbla budskap, vad vill han egentligen? Vad menar han? För mig väljer man ju inte någon annan före den man tycker om, och alltså gillar han mig inte? Ändå fortsätter han att höra av sig, bry sig osv??? Hjälp snälla kloka Mikaela! Kram

  7. Hej Michaela!

    Här kommer en fråga om kärlek, eller rättare sagt bristen på kärlek.
    Jag är 23 år och har aldrig varit i ett förhållande. Jag har varit kär en gång (olyckligt och när jag var mycket yngre).
    Har egentligen inga problem att väl börja gilla eller bli intresserad av en kille och tycker egentligen inte heller att det är så jobbigt att dejta.
    Jag har helt enkelt bara aldrig hittat någon som har gillat mig lika mycket som jag har gillat den!

    Allt rinner alltid ut i sanden efter någon månad för mig. Jag vet inte varför!

    Jag har svårt att träffa killar på ett naturligt sätt i mitt liv. Jag jobbar heltid på kontor och skulle inte ha någon möjlighet att träffa någon via mitt arbete.
    Jag har inte heller något stort kompisgäng med killar jag inte träffat förut, eller några kompis-kompisar. Dessutom är de flesta av mina vänner redan i seriösa förhållanden – vilket gör mitt singelskap ännu mer märkbart, på ett dåligt sätt.
    Jag tycker inte att det ger så mycket att ”gå ut och ragga” då folk ute mer är ute efter ett one-night-stand.
    Jag har testat Tinder och några andra dejting-appar men känns även där som om de flesta är ute efter något mer oseriöst.

    Jag vet helt enkelt inte bara VART jag ska hitta en kille! Jag vet att ”jag är fortfarande ung och har massor av år på mig och att jag kommer hitta någon blalbalba”. Men jag känner mig så himla redo, och har gjort det ett tag, för att inleda något seriöst med någon! Känns bara som om jag har så himla mycket kärlek att ge och skulle verkligen behöva det där lilla extra i livet som gör att man blir pirrig och upprymd.

    Jag vet att du kanske inte kan svara på hur eller vart jag kan få någon på kroken.
    Men du kanske har några tips på hur man kan göra när man väl dejtar någon för att det inte ska rinna ut i sanden?
    Är så himla trött på ”spel” men känns ofta som om man måste köra några knep för att inte sjabbla bort det…

    Tack för en superbra blogg!

    1. Match. Mycket mer seröist än Tinder så som jag uppfattar det iallafall. Lycka till med kärleken! <3 Allt handar om att våga för att vinna, och när rätt person kommer är det enkelt o inga spel 🙂 Kram

  8. Hej bästa Michaela!
    Jag undrar vad fan man ska ta sig till när man precis blivit dumpad. Jag är bara 18 år men min första kärlek har precis dumpat mig och jag bara kan inte se ljuset i denna jävla tunnel. Vi träffades i 8 mån men jag var så himla kär och trodde vi skulle vara tillsammans tills vi dog typ…

    Nu sitter jag här och vet nt vad jag ska göra efter världens mest oväntade break up. Från ingenstans berättar han att han inte har kvar samma känslor, han är inte kär längre, och därför vill han göra slut. Det var det mest oväntade jag varit med om.

    Men den stora frågan är ju, vad fan gör jag nu när det enda jag vill är att vara med honom och hur fan går man vidare? Kram på dig bästa forni!!

  9. Jag har länge varit frivilligt singel och har hela tiden varit säker på att jag trivs bra med det. Men nu, efter flera år som singel, har jag börjat fundera på om det fortfarande verkligen beror på att jag vill vara det, eller om jag intalar mig själv det- för att jag inte pallar engagera mig i att bygga en relation. Jag märker att ju längre tiden går desto jobbigare tycker jag att det skulle kännas att kliva in i något så stort som kärleken. Hur gör man för att helt plötsligt öppna sig för kärleken igen, om man dessutom inte är särskilt bekväm i att flörta och dejta o hålla på (glömt hur man gör). Jag vill inte heller känna mig desperat, tack, bara ”öppna hjärtat” litegrann- men hur?!

  10. Jag undrar hur du ser på ung kärlek v vuxen kärlek. Tycker ofta ung kärlek förminskas fast jag iaf nästan upplevdes att den kändes mer. Eller annorlunda iaf. Hoppas du förstår vad jag undrar! Du är så klok!

  11. Varje gång jag hamnar i ett förhållande så gör jag slut efter ett halvår för det känns som att jag kvävs. Jag vill vara fri (innebär inte att träffa andra). Blir bara spyless på människan jag är med och tappar all attraktion. Nu närmar man sig 30 och det har alltid varit såhär. Vad gör man? Jag kommer ju vara ensam resten av livet pga det här. Är för övrigt skitkass på att vara singel, dejtar ingenting utan är bara med mig själv och mina vänner såklart.

  12. Hur går man vidare efter en otrohet? Vårt förhållande var inte särskilt bra just då, och han var otrogen mot mig. Det var det allra värsta jag någonsin varit med om att bli sviken på det sättet. Det var mer än en engångsgrej också, vilket gör det värre. Vi bestämde dock efter mycket om och men för att gå vidare tillsammans, och nu nästan ett år senare så är vårt förhållande bättre. De saker som ledde till att vi hade det dåligt från första början har blivit bättre, och jag litar på att han aldrig någonsin skulle göra så mot mig igen. Men. Jag kommer inte över det ändå. Jag kan inte se filmer där någon är otrogen utan att börja gråta, om jag ser en bild på någon som liknar henne kan jag börja gråta osv. Han tycker att jag borde släppa det ”eftersom det gått ett år ju”, men för mig så har jag bara börjat läka. Kan man någonsin komma över ett sådant svek helt?

    1. Varit med om samma sak för ca 7 månadersen och vi är fortfarande tillsammans men det är verkligen stor skillnad på vårt förhållande nu och innan allt, såklart. Även om jag försöker förlåta så kan jag inte glömma, Jag själv tvivlar på om tiden läker alla sår men går man in helhjärtat för honom och försöker tänka på honom som man gjorde när man var nykär, lite fake it till you make it, är ett tips

    2. Min pojkvän var också otrogen mot mig. Jag tror dem flesta har svårt att känna 100% tillit igen efter ett sådant svek. Jag gjorde slut med honom direkt på grund att att jag inte kan leva med någon jag inte kan lita på. Hatar känslan att känna sig misstänksam eller orolig över sin partner!

      Idag har jag ett förhållande med en ny och han gör mig så lycklig och trygg. Nu när jag kommit över mitt ex är jag så glad över att jag valde att lämna honom. Jag tror att om du väljer att lämna kommer du en dag också hitta en mycket bättre kille som behandlar dig på BÄSTA sätt. All lycka! Kram

    3. Håller med Julia – lämna! Otrohet är ett VAL. Ett val DE gjort. Det är ett brutet löfte. Det går inte att laga eller komma över. Det kommer alltid finnas där och gnaga. Har aldrig förstått hur någon kan stanna efter något sådant. Allt är ju brutet/sönder? Ta hand om er själva istället för en dag kommer ni träffa någon som inte är en jävla idiot.

      1. Jag brukade ha noll förståelse för det också, men när jag väl hamnade i situationen var det inte lika lätt. Blir lite ledsen av ditt hårda svar faktiskt…

        1. Det förra svaret var alltså till Moa!

          X: det är precis det jag försöker göra, och det brukar kännas bättre då faktiskt. Mycket är som sagt bättre nu för att vi har lärt oss att kommunicera på ett helt annat sätt.

          Julia: Jag förstår att du kände att du inte kunde lita på honom igen, jag har bara för några månader sedan slutat känna mig så misstänksam hela tiden. Jag är helt säker på att han aldrig skulle göra såhär mot mig igen, det är jag faktiskt. Men det gör ju fortfarande ont ibland liksom, även om jag inte tror det kommer ske igen så är minnet av sveket fortfarande ganska färskt.

  13. Bra idé!!
    Min fråga: hur ska man lita på sin nya kärlek när den förra var otrogen? när man inte har en enda anledning till att INTE känna full tillit, men ibland kommer ändå rädslan fram för att det har hänt än förut.

    1. Precis det har jag varit med om! Mitt ex var otrogen under en längre tid, vilket kom fram allt eftersom. Det var en fd kollega som var som en hang around kan man säga. När jag träffade min nuvarande pojkvän efter att ha gått vidare från exet hade jag ont i magen bara hans telefon pep, och han har aldrig gjort något för att jag inte skulle lita på honom.

      Det går att komma över! Du behöver bara ändra ditt eget tankemönster. Varje gång det känns jobbigt, upprepa för dig själv att det bara är en känsla. Acceptera den, och tänk sedan aktivt flera gånger i rad ’han är kär i mig!’, ’jag litar helt på honom!’. Till slut har du lärt din hjärna att förknippa ex telefonpip med just dessa tankar. Obehagskänslorna försvinner till slut när du inte längre låter dem ta plats.
      Kram och kör hårt!

  14. Jag och min sambo har planerat barn i nästan snart två år. Flera gånger har han satt upp ”datum” på när vi ska börja och varje gång vi kommer dit så backar han och säger att han inte är redo än och lovar mig på sina bara knän ett nytt datum. Han vet hur mycket jag längtar och att detta är min störta dröm i livet. Jag älskar honom och vi har ett fantastisk liv tillsammans. Men om han inte kan uppfylla mina drömmar, lämnar jag eller väntar jag i två år till?

    1. Män har längre tid på sig. Lyssna på din magkänsla. Ni måste tala med varandra. Är du ung och har lång tid på dig så stanna om du vet att han är den rätte. Kanske är det så att han är rädd och därför hela tiden skjuter det framför sig. Kanske är han inte redo men kan du lita på att han är det om två år? Svårt att ge råd men allt handlar om kommunikation… Prata, prata, prata! Lycka till!!

  15. Hur vågar man ge sig in i kärleken? Trots risken för att bli sårad. Så less på att inte våga och undvika.

  16. Hej! Vad kul att kärlek med Forni kommer tillbaka! 🙂

    Jag har ett jättebra förhållande men en kille som jag verkligen älskar, och han älskar mig lika mycket tillbaka. Ändå så har jag problem att hantera hans ex. Vi bor i en liten stad så det händer ganska ofta att jag/vi springer på dem och jag tycker det är så jobbigt. Jag jämför mig hela tiden med dem och känner mig sämre och fulare.. Han har även ett ex som hör av sig då och då så de pratar i telefon eller smsar ibland. Kan tillägga att det alltid är hon som hör av sig till honom och inte tvärtom, så det gör att det känns lite bättre. Men jag tycker det är jobbigt ändå. Kanske för att jag inte kan förstå, jag har själv inga ex som jag har något som helst intresse av att ha någon kontakt med. Så för mig är det konstigt att vara vän med sina ex (brukar man vara det?). Jag kan känna svartsjukan komma smygandes när han pratar med henne eller om något av sina ex, men jag vill verkligen inte vara en svartsjuk person. Min fråga är väl egentligen hur jag ska göra för att inte känna sån svartsjuka och hur jag ska lära mig att se min killes ex som historia och inte som konkurrens?

    Kramar till dig <3

  17. Hej finaste Michaela! Hade varit så kul med en liten kärleks-frågestund, tänker typ liknande Sandra Beijer som hon brukar köra då och då. Jag undrar kort och koncist vad man ska göra för att hålla kärleken vid liv. Jag och min pojkvän har precis blivit sambos (en dröm) men istället för att vara helt underbart är båda så otroligt stressade då jag har nytt heltidsjobb och han har krävande studier. Så förutom att vi ej hinner ses så ofta och verkligen umgås är båda väldigt trötta och lättirriterade. Vill verkligen hitta tillbaka till de där roliga och spännande när man känner sig helt nykär, speciellt när vi precis flyttat ihop! Vore så kul med er svar från dig.
    Tusen kramar!

  18. Hej! Jag har tidigare blivit blåst och ”lekt med” av killar och har därför väldigt svårt att lite på dem. jag har träffat en rätt så fin en nu i december men minsta lilla dåliga tecken så som en instagramlike av en speciell tjej eller att han helt plötsligt börjar bli väldigt seg på sms får mig att börja tveka på honom och misstänka att nej det är klart han ”leker” med mig precis som alla anda har gjort. HUR kommer man ifrån detta?! Är annars en väldigt självsäker tjej…

  19. Hej!! Detta känns så konstigt för har aldrig kommenterat något liknande förut men nu är jag så förvirrad/frustrerad/fattar ingenting att jag måste fråga någon som inte är en kompis, och efter att ha läst din blogg så länge jag kan minnas så känns det självklart att fråga i alla fall. Det handlar så klart om en kille. Vi träffades i höstas på en middag, hade jättekul och satt i princip ihop hela kvällen och betedde oss som ett nykärt par haha. Han hör av sig dagen efter och vi chattar i några dagar om allt och ingenting och det slutar med att vi kommer överens om att ses när jag är tillbaka i stockholm där han bor (jag bodde då i Paris). Tiden går och jag hör sen av mig när jag flyttar tillbaka till stockholm, han visar sig jätteintresserad och frågar ut mig på dejt (!) men tyvärr så har jag redan planer jag inte kan avboka, så vi ses inte. Julen kommer och han är utomlands. Men sedan på nyår hörs vi och chattar hela natten men han är tyvärr bortrest så vi ska, igen, höras när han kommer hem. MEN sedan dess – inte ett ord. Det har snart gått 3 veckor och det är som att han har gått upp i rök. Fattar ingenting??? Borde jag höra av mig igen, fastän det var ”hans tur” och jag hörde av mig dem två senaste gångerna? Eller borde jag vänta lite till så han kanske hör av sig? Är som sagt väldigt förvirrad för fattar inte vad som kan ha ändrats från att vilja gå på dejt till att inte ens höra av sig? POK!

  20. När vet man om man är kvar för att man är kär eller för att man är trygg? Visst är man glad när allt är bra men när man är ovänner? Minst en gång i veckan? Är jag kär i honom eller är jag kär i tryggheten jag får utav hobom helt enkelt. Kram

  21. Hej Michaela!
    Det här inlägget kom verkligen när jag behövde det som mest, har suttit och googlat på mitt problem och jag känner inte att jag blir mycket klokare. Några vänner att diskutera det med har jag inte heller, så nu vänder jag mig till dig.

    Jag och min sambo har varit tillsammans i snart 3 år. Kärleken föddes ur vänskap, så vi har aldrig riktigt haft den där första passionen som man ser hos många. Det här är bådas första riktiga förhållande, så jag har inte direkt något att jämföra med, men jag är rädd att kärleken (från min sida) håller på att ta slut. Jag vet att förälskelse utvecklas och blir till något starkare och bättre, och det har den gjort, men de senaste månaderna har det inte känts helt hundra. Han är en underbar person, den bästa jag vet faktiskt. Han gör allt för mig och känner mig många gånger bättre än jag själv. Vi har det ganska bra tillsammans, men vi bråkar allt mer över småsaker och det slutar alltid med att han säger att han ska bättra sig och jag känner mig som en idiot som lägger hela skulden på honom när det ofta är jag som borde ändra mig. Vi har inte sex speciellt ofta längre och när vi väl har det är det sällan på mitt initiativ, jag har dock inget emot att kramas och att gosa, det gör jag flera gånger om dagen. När han är borta en längre tid saknar jag honom och har svårt att sova ensam, men det tar inte lång tid efter att han kommit hem igen innan jag känner mig irriterad på honom. En del av problemet kan vara att jag är deprimerad just nu, och att vi spenderat alldeles för mycket tid tillsammans. Jag är alltid hemma då jag för tillfället är arbetslös, och mina närmaste vänner har flyttat ifrån staden, så när jag väl går ut och hittar på saker så är det tillsammans med sambon och hans vänner. Jag har i princip inget eget liv.

    Det här gör mig extremt ledsen. Jag VILL vara med honom. Jag VILL att vi ska ha en framtid. Jag kan inte tänka mig att det finns någon annan där ute som kommer vara bättre för mig. Han är min bästa vän. Vi har roligt tillsammans när vi inte bråkar och jag vill för allt i världen inte förlora honom. Men ändå sitter jag här och skriver detta och önskar att vi hade mer passion. Önskar att jag ärligt kunde säga att jag är kär i honom varje dag. Är detta normalt? Är det en fas? Kan man finna gnistan igen och jobba på förhållandet?

  22. Hej,

    tror Du att en person kan ändra på sig? Har träffat en kille under ett halvår, och under den perioden har han gått hem med två andra. Nu, efter en tid, vet han att han vill ha mig. Kan jag lita på det?

  23. Hur gör man när man fått drömjobbet 30 mil hemifrån och killen inte vill flytta med? Har varit tillsammans i 6 år. Vill ändå inte strunta i mina drömmar samtidigt som jag inte vill förlora honom.

  24. Bästa Forni!

    Hur hanterar man det där jobbiga vardagstjafset när ens kille inte tar ut soporna, diskar, tvättar osv i samma utsträckning som mig. Vill inte hamna i den typiska ”kvinnofällan” där jag gör mycket mer i hemmet, men samtidigt vill jag ju inte vara en bitter och jobbig flickvän. How?

    Mer kärlek i bloggen btw, så kul!

    1. Jag är inne på helt samma spår samt att DATASPEL kommer före vårt förhållande. Han tränar 1,5 timme om dagen och minst 1 timme spel efter han kommit hem från jobbet. Poff, så är det läggdags och vi har inte gjort något gemensamt.

      Och när man frågar varför han inte plockat undan eller dylikt är man skit jobbig som tjatar… 🙁
      Det tär så otroligt mycket på energin hemma och förhållandet när man känner att man gör allt och tjatar sönder dagligen om samma sak…

  25. Hej Michaela,

    Hur går man vidare efter ett avslut? Min sambo och jag har precis gjort slut och vi fortsätter vara vänner efter, men just nu känns allt tomt och ensamt. Jag vet inte hur jag ska göra eller tänka för att någonsin känna mig hel igen.

    Tack för en inspirerande och peppande blogg <3

  26. Jag har nu efter några månader som singel helt släppt mitt ex. Träffat en ny kille två gånger som får mig att le igen, vara glad och jag tänker ofta på honom. Men jag vill inte falla för honom, släppa honom för nära och kanske bli sårad än en gång. Ibland är det som en dans på rosor och ibland inte, jag blir så osäker. Han bor en längre bit ifrån mig och ska ut och resa nu någon månad, skrev att han inte vill skapa för starka band och att han vill ses när han kommer hem för att se var saker och ting leder. Det vill jag med såklart. Detta begränsar mig dock, vill inte skriva till honom att han gör mig glad, att jag vill träffa honom igen osv. Det känns som att jag är för på då, jag liksom backar även om jag inte vill. Har inte direkt tänkt ge honom en kärleksförklaring men bara att skriva ”Du gör mig glad”? Är rädd för att inte få det svar jag vill. Ska man tänka på sig själv och skriva eller tänka på kanske bådas bästa och vänta med sånt till senare?

  27. Oj så mycket jag har längtat efter detta!

    Okej, jag är 17 år gammal och har aldrig haft ett förhållande med en kille. Men eftersom jag är ganska ”flirtig av mig” så händer det ju att killar visar intresse ibland. I höstas så var jag på hemmafest med en kille jag känt i något år men bara varit kompis med. Men på den här festen så var vi båda väldigt flirtiga med varandra, snackade nästan bara med honom och han pratade om saker vi skulle göra tillsammans i sommar… Sen dess har stämningen när vi träffats varit väldigt flirtig och så och det känns verkligen som att han gillar mig för han är inte så här med andra vad jag vet/har sett. När vi kramas kramar han mig extra länge, när jag frågar om han kan skjutsa mig så gör han det, han tar kroppskontakt osv. Känns som alla ”täcken” stämmer in på att han är intresserad. Men samtidigt som detta hände höll han på med en annan tjej också som (så som jag förstod det) gillade honom väldigt mycket men som han hade inte samma känslor för. Men dom håller fortfarande på ”öppet” framför andra om du förstår vad jag menar, som om dom vore exclusive med varandra.

    Därför undrar jag, kan det vara så att han bara ser mig som en vän eller vågar han bara inte ta ”steget” och visa ordentligt att han gillar mig? Hur ska jag veta vad han vill? Skulle vara pinsamt att konfrontera honom om detta och så visar det sig att han inte alls känner så som jag trodde…

    Hoppas du har något råd, har velat ställa den här frågan så länge verkligen. Du är BÄST, älskar din blogg. Kram!

  28. Hej fina Michaela!
    Jag undrar om du har några tips om hur man går tillväga för att komma undan allt vardagstjafs med sin sambo? Hur gör man för att undvika att tjafsa om disken, vem som städar mest osv? Det är verkligen så otroligt energikrävande och tråkigt att tjafsa om sådana saker men av någon anledning är det så svårt att komma ur det..

  29. hej michalela! jag är som du, en väldigt känslig person och har därför mer eller mindre vågat mig på kärleken även fast jag är 27 år gammal. är så rädd för den, rädd för att jag inte ska duga, både mentalt som fysiskt. vet inte om jag skulle kunna leverera och ge till en person så intensivt så ständigt. tror att det jag egentlig ber om är en push att våga och eftersom du är så klok med ett sådant fint känslospektrum. vad tror du? hur början man?

  30. Jag har tänkt bjuda killen jag träffar på middag nån dag, men eftersom att jag är SÄMST på matlagning och inte har en ugn är jag relativt begränsad. Vad kan man bjuda på när man inte är en mästerkock och inte har någon ugn?

  31. Hur överlever man när man möter ett one night stand på bussen och han inte hälsar på en? Är det normalt? Borde man hälsa? Och hur gör man för att slippa ha ångest över detta i efterhand? För nu gör det så jäkla ont och vet inte vart jag ska ta vägen.

  32. Hej Michaela! Har följt dig ända sen jag blev kär själv för första gången och googlade på kärlek haha. Just nu är jag tillsammans med en underbar kille som jag är head over heels förälskad i. Jag har svårt att bli kär men när jag faller för någon faller jag hårt som fan. Vårat förhållande är inget annat än passion kärlek och skratt, och ed passion kommer det studntals bråk men vi delar ofta samma åsikt så problemena löser vi lätt. Nu har vi träffats i snart ett år och jag har egen lägenhet och en liten hund. Jag är redo för nästa steg. Problemet? Han är inte det. Jag vill inget mer än flytta ihop med honom, komma hem till honom, äta middag tillsammans och somna bredvid honom varje natt, men han tycker att det är skönt att ”ha sitt eget”. Vad gör jag? Går jag för fort? Jag förstår att bara för att jag är redo betyder inte det att han är det, men hur länge kan jag vänta på honom? Tänk om han aldrig vill flytta ihop med mig? Han är hela min lycka och jag ser en framtid med honom, detta är en mardröm. Hjälp mig!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi