Åh frågestund ? Jag undrar hur du och D håller er lyckliga i förhållandet – är allt så enkelt som det ser ut i bloggen? Ni verkar vara så genuint kära i varandra och det är så fint, men är det alltid så? Tack för en fin blogg!
Men nej – absolut inte! Ibland är det bättre och ibland är det sämre. Vår relation ser ut precis som alla andras – vi bråkar, är oense, vi blir besvikna på varandra. Sedan finns det stunder då vi är galna i varandra, överdrivet nykära och de bästa av vänner. Men det blir ju alldeles för privat för mig att gå ut med när vi bråkar och därför får ni bara läsa om de gånger då jag känner mig extra kär. Puss!
Hej Michaela. Jag är så himla nyfiken… Jag och min sambo kan ha lite småtjafs om att mobilen alltid är med, det ska fotas, instagramma osv. Hur ser det ut för dig som driver blogg? Blir du ombedd att ”lägga ifrån dig” mobilen av sambon din. Känns som att det kanske kan vara en del par som har det här problemet. Tack för en underbar blogg.. Sluta ALDRIG blogga.
Stor kram/
Isabelle
Hej! Det är faktiskt inget problem hos oss. Jag har aldrig varit besatt av min telefon. Visst att jag kan sitta på kvällarna, det gör D med, men jag har aldrig känt att det har varit ett problem i vår relation. Man måste nog bestämma att man liksom vill umgås – inte bara vara i samma rum utan att faktiskt vara. När D kommer hem så äter vi middag vid middagsbordet, pratar med varandra och sen kanske vi kollar på en film eller tv-serie tillsammans. Under dessa timmar kollar vi bara mobilen kort i någon reklampaus typ. Sen om D tar en dusch eller kollar på sport kan ju jag passa på att ligga med telefonen, mejla eller instagramma. Jag tror att det är jätteviktigt att komma överens om hur man vill ha det i sin relation – alla har nog olika regler för det där. Om ni andra känner igen det här problemet kanske ni kan dela med er av era tankar i kommentarsfältet?
Älskar din blogg! Du verkar vara en sån fantastisk person.
Min fråga är, hur ser du tillbaka på ditt liv tex Glamourama, det känns så långt ifrån Michaela idag haha 🙂
Kram!!
Hej! Jag ser tillbaka på det på samma sätt som du ser tillbaka på ditt eget liv på 🙂 Att en del av mitt liv råkar ha fastnat i 40 avsnitt av en tv-serie gör mig inte så mycket haha. Det var ju jag då och jag skäms inte över den jag var! Jag tror att alla förstår att det har gått typ åtta år sen dess och att jag är en annorlunda människa idag. Tycker bara att det är roligt och kan skratta gott åt mig själv när jag kommer över något gammalt klipp. Kram!
Hej! Jag planerar att fria till min sambo(so exciting!), jag undrar hur du skulle göra om du skulle fria till din? Måste få lite inspiration! Kram
Men GUD vad roligt – lycka till!!! Precis som med presenter tycker jag att sånt där är så otroligt personligt. Ett frieri ska vara anpassat efter personen man ska fria till. Jag känner inte din sambo så jag vet inte vad hen skulle uppskatta, det där är så himla individuellt. Försök fokusera på just din partner och vad du tror att drömmen för hen skulle vara, så tror jag att du kommer att skapa det mest magiska frieriet. Puss!
Har du funderat på att börja podda igen? Saknar det suuuuper mycket!!
Ja det har jag, men det passar inte in i mitt liv just nu. Kanske i framtiden när allt annat har lugnat ner sig… Puss!
kommer ni att anställa någon på devote inom kort? vad söker ni för kriterier då?
JA! Devote håller faktiskt på och letar efter en ny redaktör just nu. Läs mer här!
Hur tror du man vet att man är redo för att skaffa barn? Vad skulle du göra om du och din kille kände helt olika i en sån fråga?
Jag är i den situationen nu. Efter 6 år tillsammans känner jag mig redo och längtar ihjäl mig men han vill vänta, oklart hur länge…gaaaah
Jag tycker att det är extremt viktigt att man är överens på den här punkten. För mig är familj det viktigaste i livet och om min partner inte är överens med mig om när i tiden vi ska bilda en familj hade det nog inte funkat för mig. Det är en sak att kompromissa något år eller så, på grund av jobb eller ostabil ekonomi eller vad det nu kan tänkas vara, men jag vet många som lever i en relation där den ena hela tiden vill ”vänta lite till” och helt plötsligt finns det inte så mycket mer tid att vänta ut. Jag har vänner som väntat på sin partner för att efter flera års väntande göra slut eftersom hen innerst inne aldrig kommer att vara redo i samma veva som du är det. Nu kanske jag skrämmer upp dig i onödan här, jag vet inte hur er relation ser ut, men det är min erfarenhet. Ställ inga ultimatum men våga prata om det och om han inte kan möta dig och kompromissa i frågan bör du fundera kring hur viktig just barnfrågan är för dig. Stor kram!
Hej! Vill först och främst säga att du är en stor förebild och att jag uppskattar att din blogg är unik i uppriktigheten av dina känslor, och jag älskar att du fortf använder iphonebilder faktiskt, det blir ju en mer ärlig blick i din vardag!!
Jag har för mig att jag läst någon gång att du är glutenallergiker? Men du tillagar ju mycket pasta hemma osv, äter du vanlig pasta då eller någon special? Mår själv mycket bättre av att äta glutenfritt (är dock inte allergiker) därför jag undrar haha!! kramis
Älskar din blogg!!
Tack kära du! Fan vad fin du är. Jag är laktosintolerant, inte glutenallergiker. Allas kroppar är ju olika – min kropp älskar pasta. Min mage har fått pasta sen jag var en baby och jag mår bara bra när jag äter pasta, bröd eller kolhydrater överlag. I lagom mängd givetvis, man mår ju aldrig bra av att äta för mycket 🙂 Om du inte mår bra av pasta så tycker jag att du ska äta glutenfri, men jag tror att många inbillar sig att de har svårt för pasta fast det egentligen kanske handlar om att äta lagom mängd och inte för mycket. Jaja, vad vet jag… testa bönpasta – funkar finfint för de som inte klarar gluten! Puss!
Vågar du äta charkprodukter och ex kalkonpålägg eller korv nu trots cancerlarmen? Hur tänker du kring det- jag blir så himla rädd.
Å vågar man fika trots socker å cancer?
Ja. Mitt svar är att jag inte har lagt så mycket tid på att tänka på det – jag kan få cancer av allt ju? Jag tar ju en cigg ibland utan problem… Jag tycker snarare att charkprodukter bör ses över av ett miljöperspektiv vilket jag har börjat göra, men jag är inte orolig för cancern. Den finns överallt så om jag ska oroa mig kan jag lika gärna sluta leva.
Självklart vågar man fika? Det var det värsta jag hört. Fika är ju livet. Tycker synd om alla som inte har fika i sitt liv. PUSS <3!
Åh, det här med mobiltelefoner i ett förhållande – speciellt när man är sambo – är så himla svårt eftersom det verkligen, verkligen är individuellt.
Jag är väldigt aktiv på Yelp och jag gillar att kolla Facebook och instagram över det ganska ofta och jag vet att det ibland varit ett störningsmoment.. Samtidigt kan jag bli irriterad inombords när min sambo sitter och läser nyheterna på mobilen vid bordet när vi äter middag – för mig är kvällsmiddagen (och alla andra måltider som intas vid matsalsbordet för den delen) lite heliga och då ska man inte sitta med mobilen samtidigt. Han sitter ibland och spelar spel på mobilen samtidigt som vi t.ex. kollar på film och det kan jag också störa mig på.. Men å andra sidan – jag är en inbiten AIK:are och kollar på både fotboll och ishockey. På datorn alltså, eftersom vi bor utomlands så jag kan således inte gå på så många matcher som jag skulle vilja. Så dom flesta kollar jag på hemma i soffan. Och han är ju då alltså inte ett dugg (!) intresserad av sport, speciellt inte Allsvenskan och ishockey 🙂 Han pratar inte ens svenska så även om han skulle vilja sitta bredvid och kolla på matcherna tillsammans med mig så förstår han ju inte ett sk!t så jag stör nog honom då, speciellt när det går sämre för AIK och jag sitter och svär på svenska.
Varje förhållande är alltså unikt och det finns saker både den ena samt den andra personen stör sig på. Man får helt enkelt hålla en ständig dialog om det här och diskutera det som kanske inte passar eller det som helt enkelt stör/irriterar. Ingen är ju heller perfekt och det är ju lite av en berg och dal-bana att bo tillsammans med någon på heltid (om ni fattar vad jag menar).
Alla är vi olika så det är alltså sjukt viktigt att komma ihåg att kommunikation är ALLT. Det är så himla viktigt att prata med varandra och inte vara rädd för att säga att ”ja du vet du vad, jag gillar inte att du sitter med mobilen vid bordet” eller vad det nu kan vara. Man måste lära sig att kompromissa och komma fram till lösningar som passar båda två. Massa kramar!
Glamourama spelades in 2010-2011, så det är bara 4-5 år sen! Inte 8 🙂
Så kul att läsa svaren, känns välskrivet o öppet av dig. Ser fram emot nästa del!
Hej!
Första säsongen spelades in årsskiftet 2009/2010. Sen har dessa år gått:
Hela 2010
Hela 2011
Hela 2012
Hela 2013
Hela 2014
Hela 2015
Sex år sen i alla fall 🙂 Och fem år sen vi spelade in säsong två.
Jag tycker att Forni är den Spänstigaste Bloggerskan i hela Universum;O)
*PUSSISS ALLA SÖTISAR*
Det finns jättegoda glutenfria pastasorter idag på marknaden. Rispasta (från Semper etc) smakar exakt som vanligt. Det finns även kikärts, bovete, sötpotatis-och linspasta. Jag avskyr ”glutentrenden”, men jag är tyvärr gluten ”på riktigt”… 🙂 Kram!
Glutentrenden gör väl att sortimentet blir större? 🙂 det är ju positivt för glutenallergiker tänker jag då jag upplevt det som ganska litet tidigare.
Jag är också glutenallergiker och självklart är det bra att sortimentet blir bredare. Vad jag däremot upplever är att förståelsen för oss som är allergiska ”på riktigt” har minskat sedan glutenfritt blev en trend. Det är ganska ofta man möts av ”ja, men du kan väl bara plocka bort brödet/smulorna etc” eller ”ahaaa är du allergisk på riktigt?” när man äter ute. Tror det är lättare att det slarvas eftersom de som inte är allergiska ”på riktigt” faktiskt bara kan plocka bort brödbitar etc medan vi som har celiaki blir dåliga i samma läge. Nu blev detta snurrigt men hoppas du förstår vad jag menar 🙂
Kul med frågetorsdagar: )
frågor med forni borde vara ett återkommande inslag tycker jag! så roligt att läsa :))
Det kommer det att vara! Puss!
är det inte bara typ 4 år sen? 🙂
Första säsongen av Glamourama spelade vi in för sex år sedan 🙂
Jag har en fråga, accepterar du Joanna Fingals beteende när hon skriver på sin blogg att hon inte är feminist när hon har en bra jobb och driver en stor blogg? Hon om någon borde vara det, go girls som är framgångsrika lixom… Varför ska hon få lägga sin negativa attityd till de ordet? vad ger henne den rätten??? om jag hade en i mitt företag/umgäng som skrev sånna dumheter hade jag varit oerhört besviken.. hon/ni når ju ut till sååå många tjejer och killar..
Hej fina Michaela! Tack för alla svar på svår kärlek dina böker givit! Tack tack tack för att din uppriktighet i hur det är att vara djupt sårad men även hur det är att vara så kär att hjärtat håller på att spricka!
Nu till min fråga som inte alls har med det att göra men vad hände med ”glamourama gänget” Anna hibbs verkar helt ha försvunnit tillexempel?
Hon bor i Miami.
Vad gäller rubrikerna om kött ökar risken för cancer så bör man läsa på lite mer först. Dessa undersökningar visar att om du äter 50 gram extra utöver rekommenderat dagsintag varje dag i tio år ökar risken för cancer med typ 0,07 procent. Ökar risken för cancer då? Ja men med så små marginaler att det inte är värt att fundera på. Du gör helt rätt i att inte oroa dig med andra ord 🙂
Lustigt att det här med mobilen i en relation kom upp för jag funderade själv på det igår. Jag tycker det är viktigt att vara närvarande. Ibland kan jag tycka det är irriterande när man frågar något och får ett svar, men det har glömts bort för man var inte helt ”där”. Det känns viktigare och viktigare att faktiskt leva på riktigt och begränsa mobilen.
Angående barnfrågan så tycker jag att det även beror på andra saker, huruvida man ”ska” stanna eller lämna. Det är väldigt relevant huruvida man är 20 år eller 30. Jag har två nära vänner som träffat sina killar i 20-årsåldern och killarna sa då att de ville ha barn seeent i livet, ”absolut efter 30”. Nu är mina vänner 26 år och båda är gravida. Killarna ändrade sig när deras äldre syskon och vänner började skaffa barn och de såg hur fantastiskt det var, liksom deras egen situation ändrades (från studier till vik till fast jobb osv) och de insåg att de faktiskt fixar att skaffa barn nu och de blev lika peppade som tjejerna. Däremot om man sedan flera år har en stabil ekonomi och kanske redan är uppåt 30 år – då är det en annan sak. Speciellt som tjej kan man inte vara säker på hur många år man har kvar som fertil, och då måste man agera. Jag har en bekant vars ex inte ville ha barn. Hon älskade honom och prioriterade relationen först. När hon var 45 år ungefär, lämnade mannen henne för en yngre kvinna, som han skaffade barn med inom ett år. Så jag tycker att är man fortfarande ung, älskar och tror på varandra, då kan man gott ge den andre ett par år att låta beslutet mogna. Har dessa år redan gått, måste man nog lämna, även om jag fattar hur tungt det är.
ÄLSKAR ditt svar ”Fika är ju livet. Tycker synd om alla som inte har fika i sitt liv. ”
Gjorde mig glad. Håller med till hundratio procent.
Tips! Här finns en sida och böcker som hjälpt mig och min mage mkt. http://gluten-celiaki.blogspot.se/2015/12/nya-gluten-kallan-till-moderna.html
Mvh Lotta