Om att blogga / bloggtips

Det har varit så otroligt mysigt att komma hem och läsa ikapp alla mina favoritbloggar, det är säkert 50 stycken. Jag är mer inspirerad än någonsin efter att ha besökt dem och skulle nog våga säga att de är min främsta källa till inspiration, oavsett om det handlar om mat, inredning, mode eller jobb.

Det är så intressant när vissa personer som tror sig ha koll säger att bloggen är på väg att dö ut på grund av sällskapet den har fått av andra sociala medier. Jag ser det inte alls så. Jag är så himla glad för att det finns fler forum att röra sig i på nätet, allt ifrån Instagram till Twitter och Snapchat. Det gör att alla människor kan hitta sina favoritställen och få uttrycka sig på det stället där det passar dem bäst. Att blogga passar ju inte alla, de som inte tycker om att skriva eller har ett behov av att uttrycka sig i text älskar säkerligen Instagram betydligt mycket mer.
 

Men för mig är bloggen navet av personen jag följer. På Instagram är dessa människor jag gillar en del av ett flöde, men i deras bloggar får de blomma ut i hela sin person. Där lär jag känna dem på riktigt. Jag tror verkligen att bloggarna alltid kommer att finnas kvar, med sällskap av andra medier, och jag ser fram emot att fortsätta följa inspirerande människor via deras bloggar genom hela mitt liv. Och blogga själv såklart! Tills jag blir gammal och grå 🙂

Om du inte har en blogg än, men är sugen på att starta en, tycker jag att du ska gå in och göra det här!

Och här kommer tre nya favoritbloggar på Devote!

MARWALICIOUS är en tjej med så jävla mycket girlpower. Med Beyoncé som förebild kämpar hon för alla människors lika rättigheter, feminismen, mobbning och en jävla massa mer. Om världen skulle innehålla fler människor som Marwa skulle det vara en bättre plats. Så himla grym tjej.

MARGAUX är en av mina roligaste och härligaste tjejkompisar. Därför blev jag så himla glad när hon började blogga hos oss strax innan jul! Margaux har glimten i ögat och lever världens roligaste liv.

ELINA lärde jag känna för tre år sen när jag rekryterade henne och hennes kusin över till Devote som bloggare. Då hade de en blogg gemensamt men nu har de precis startat varsin blogg istället. Elina bor i Chicago och lever tillsammans med hennes man som spelar hockey i NHL och deras lilla Theo. Sjukt inspirerande tjej med ett öga för stil och roliga uppdateringar från livet i Chicago.

  1. Håller helt med dig, älskar bloggar och tror inte de kommer bli ersatta av sociala medier överhuvudtaget! Startade själv en blogg för första gången i förrgår nu i veckan haha, hos er på devote såklart.

  2. Vad roligt att du tipsar om dina favoritbloggar för jag älskar också att läsa bloggar och har ingen aning om hur många jag följer. Marwa är helt otrolig och jag älskar hennes blogg!
    Mvh Anette

  3. Jag är sugen på att skaffa blogg men bor inte i Sverige så funderar lite på huruvida Devote vore rätta plattformen eller inte. Har det någon betydelse överhuvudtaget? Devote verkar ju så himla mysigt 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Viktig.

Igår åt vi brunch ett gäng tjejer när en person frågade ”Hur vet man att man fortfarande är kär i sin parter och att man inte bara älskar honom som en vän?”. Då svarade en annan vän ”Man bara vet. Varje gång min man kommer innanför dörren och jag skymtar hans kostym i dörröppningen är det någonting starkt och självklart som känns inom mig”. Jag log för jag kände igen mig så väl, och hade skrivit den här krönikan dagen innan. Den handlar om den personen man lever med, som är så otroligt viktig för en. Läs här!

  1. Kan inte du skriva ett inlägg om vad man ska göra om ens hjärna spökar med en? När man får för sig saker, spelar upp scenarium i sitt huvud att personen man gillar/vill ha sviker en osv. Alltså i allmänhet när det är en själv dom är problemet, och när man bråkar med sig själv i sitt eget huvud, när man hela tiden är beredd att tro det värsta och blir sur och gnällig på småsaker som inte ens var illa menade av den andra personen. Hur tar man bort dessa osäkra tankar och sluta överanalysera och tänka så negativt?

  2. Jag har varit med min kille i 5 år och 5 månader. Fortfarande när han sätter nyckeln i dörren darrar mina knän. Fortfarande när han pussar mig på pannan tappar jag känseln på huden.
    Det är inte så varje dag – men det är fan så varannan.
    Vi har aldrig slutat jobba, jobba, jobba, jobba på vårt förhållande, alltid i mina tankar, i mitt sinne att vi inte ska ta varandra för givet. Vi har aldrig slutat ha ett aktivt sexliv. Vi har aldrig slutat prata.
    Jag har ett bra jobb och en karriär men HAN, han är min heltid.

    1. Svar till frida:
      Åh vad fint skrivet. Du har helt rätt i att en partner är en heltid och kräver mycket just jobb. Ett lyckligt liv kommer inte gratis, men det är verkligen värt att kämpa för.

      Massa kramar!

  3. Vad gör du och din partner på fritiden? Hur ser du på att resa tillsammans med din partner?
    Min partner vill inte göra något annat än att se på film, laga mat, gå på stan eller på något museum. Vår värld känns väldigt liten. Han vill inte resa med mig, vilket jag tycker är tråkigt, eller göra något annat utanför vår vanliga vardag.
    När jag träffade honom trodde jag att vår framtid tillsammans skulle vara väldigt innehållsrik, nu känns det bara väldigt ensamt. Är ofta hemma utan honom, känns ensamt då jag flyttat till hans hus och jag själv inte har några vänner här. Vad tror du jag kan göra?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Alltså jag orkar inte.



Varför är det så att när man har lyckats hålla sig och sparar ut sitt hår i över två år så ska någon inspirerande tjejkompis gå och klippa kort så att man vill FREAKIN’ springa till frisören?

Den här gången är det Jossan som har gjort ett klipp och jag tycker ju det är så jävla tjusigt med kort hår. Egentligen passar det nog min person bättre också… Men nu har jag liksom bara ett år kvar tills jag kommer till den längden jag vill ha, så känns dumt att klippa av allt efter så lång tids sparande. Det är faktiskt det tråkigaste med hår, att man inte bara kan gå på känsla utan måste gå på planering. Hår lämnar inget utrymme för spontanitet, i alla fall inte i min värld där jag inte gärna sliter på håret och gör extensions osv.

Nåväl, hatten av Jossan till typ världens finaste frisyr!!! När jag tröttnat på långt igen joinar jag dig. Så jäkla classy med kort.

  1. En skönhet klär ju i allt, som man brukar säga. Men du, fina Michaela, tror jag skulle vara alldeles extra snygg i kort hår. Ser, precis som du säger, väldigt fräscht och classy ut – två ord som förövrigt passar väldigt bra in på dig. Välkommen hem förresten! 🙂

  2. Du är så snygg!♥ Men om du vill få längre hår så ska du massera håret ofta och klipp inte mer än slitna toppar! Ta kokosolja i håret finns att köpa på hälsokostaffärer och massera in det ha helst över natten, dagen därefter duscha ut det. Det var några bra hårtips om du vill ha bra kvalitet och längre hår men det gäller förstås att äta sunt!♥

  3. Håller absolut med i det du säger men måste bara inflika med att när jag själv hade extencions i ungefär 4 månader så slet det inte alls särskilt mycket på mitt eget hår. Visst behövde det en klippning när slingorna togs ur men med lite omtanke och rätt material när du sköter dina extencions så behöver det inte vara något negativt.
    Älskar din blogg, mycket inspirerande ♥

  4. Jag har precis klippt ungefär samma frisyr från att ha haft väldigt långt hår, och det är så himla skönt! Jag är verkligen nöjd, men förstår att du känner att du vill spara klart när du ändå sparat så länge!

  5. Men åh! Jag är likadan. Nu har jag inte sparat en evighet men har börjat vänja mig vid den längd jag har nu och vill bara kapa håret igen. Fan vad snyggt hennes hår är! ♥

  6. Så orättvist att kort är så lättkirrat (30 min så äre klart) men långt hår så pass svårtillgängligt (måste spara i ÅR)!!! Kanske en anledning att behålla det långa lite till? 🙂 Jag varvar själv mellan ner-till-tuttarna-långt och kort som på bilden i inlägget. BÄSTA känslan när man klipper av alltså.

    Ah, detta (världsliga) elände 😛

  7. Jag är likadan fast med hårfärg istället för längd! Såå tröttsamt när man är typ halvvägs till den planerade drömfärgen och så ser man något annat och får värsta suget. Varenda jeffla gång haha. Ska börja köpa peruker istället tror jag 😉

  8. ja så snyggt med kort hår, men jag håller med dig om att när man har sparat ut håret i flera år så vill man ju inte bara klippa av allt. Synd att det tar sån tid att få det att växa ut igen annars skulle jag lätt klippa det sådär 😀

  9. Instämmer helt! Fantastisk frisyr. Själv är jag för feg, haft längderna så pass länge nu. Känns nästan som att en del av min person sitter i det där håret 🙂 kram!

  10. Jag tycker att de verkligen är såå snyggt med kort hår! skulle dock inte våga klippa av mitt hår för att jag inte vet om jag skulle passa i de. men jag tror att du skulle passa jättebra i kort hår!

  11. Meeen gulle dig 😀 Alltså hur nöjd är jag? Så nöjd men fattar dig. Alltså skulle jag gå på känsla.. säger bara, ny frippa varje dag.
    Puss!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Det första man gör…



… När man kommer hem till Stockholm efter sin semester? Springer ner till Riche! I alla fall om man är jag…

Efter en härlig fredagslunch och effektivt kontorsarbete har jag precis kommit hem och slängt mig i soffan. Jetlag, tacos till middag och film blir kvällens melodi. Trevlig helg mina kära!

  1. Hej Michaela!
    Hoppas du hade en fantastisk resa! Jag ska åka på en liknade resa till san fransico och las vegas i vår. Jag undrar därför ifall du möjöigtvis skulle vilja tipsa om samer du inte tycker man bör missa! Som bästa nattklubben etc!
    Ta hand om dig!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Q & A

Hej Michaela!

Jag har en önskan, jag vet inte om du skrivit om detta tidigare – då får du gärna länka om vart jag kan läsa det. Hur som helst, jag kan inte hela din karriärshistoria men du har ju trots allt en ledarroll och har haft det ett tag om jag förstår det rätt. Skulle du vilja skriva lite mer om det? Hur kändes det när du i början fick en ledarroll, hur tacklade du det? Vad gör du idag som är bra och vad kan du ge för tips till alla befintliga och kommande ledare?
Tycker du är otroligt inspirerande och verkar väldigt ödmjuk. Det känns väldigt betryggande att gå in och läsa om dina tankar och känslor då jag själv är en extremt emotionell person och arbetar varje dag på att särskilja känslor från handlingar.

Till saken hör att jag för en månad sedan börjat på ett jobb som projektledare – där jag just nu princip är den enda kvinnan. Tycker det är otroligt utmanande att för det första komma in som en ny person, för det andra som en ledare, och för det tredje bland massa män.

Skulle vara otroligt tacksam om du ville skriva ett inlägg kring ledarskap och tips, kanske från dina egna tankar och upplevelser 🙂
Tack för att du är så inspirerande och dig själv – fortsätt så!
 


Hej du gulliga människa!
 
Först och främst, tack för dina otroligt snälla ord. Om ni bara visste hur mycket sådana här mejl värmer. Jag sparar dem i en speciell mapp på mejlen så tar jag fram dem och läser när mitt självförtroende sviktar. Tack!
 
Min roll på Stampen har förändrats mycket under årens gång men under 2012 gick jag från att vara Chefredaktör med endast frilansare och praktikanter under mig till att bli Vice VD. Som Vice VD fick jag personalansvar för ett par personer och jobbade sedan tillsammans med de övriga cheferna i en ledningsgrupp där vi gemensamt jobbade för att utveckla företaget.
 
När jag fick min roll som Vice VD för Devote (som sedan blev Stampen Fashion Media med totalt runt 15 anställda, men som nu ingår i Modern Woman Media med totalt runt 50 anställda) blev jag jätteglad. Det är ju ganska givet att man blir superglad när man blir befordrad, men det kändes verkligen som ett steg i rätt riktning.
 
När min första vecka i min nya position på jobbet kom skämtade mina kollegor, som jag då blev chef över, ironiskt om min roll ett flertal gånger. De frågade inte om jag ville följa med på lunch och när de viskade om något i köket och jag frågade vad de pratade om kunde de svara något i stil med att de inte ville berätta för chefen. Det här gällde såklart inte alla, men det var några stycken personer som gjorde det ett antal gånger. Så jag gick till min VD och grät för det var ju inte alls som jag trodde. Alla jublade inte direkt för min skull, utan helt plötsligt hade jag gått från kollega till chef och därmed från team till fiende.
 
Min dåvarande VD sa då till mig… ”En av baksidorna med att vara chef är att alla inte kommer tycka om dig. Det är jobbigt i början, men om du vill vara chef så får du öva dig på att acceptera det. Dina kollegor kommer att prata bakom din rygg, strunta i att bjuda med dig på grejer och försöka trycka ner dig när du försöker göra ditt jobb som chef. En chefsposition är delvis väldigt ensam, men också väldigt utmanande och det kommer att göra dig till en stark individ i arbetslivet.”
 
Jag tog de orden till mig och fortsatte att göra mitt jobb. Det har för det mesta varit riktigt kul att vara chef, men ibland är det riktigt tråkigt. Speciellt när man är mellanchef, som i mitt fall, kan det hända att man känner sig ensam och utanför teamet. Och ännu mer speciellt när man, som i mitt fall, är en väldigt känslig och mjuk person.
 
Under de senaste åren har jag fått gå på en chefsutbildning som var otroligt givande och sedan har jag bara övat så mycket det går på att vara chef. Idag är jag fortfarande kvar i en position som mellanchef, men utan ett riktigt tydligt led under mig. Det gör att jag känner mig mer välkommen i alla team, både hos mina kollegor och i den ledningsgrupp som jag tillhör. Idag jobbar jag på en organisation med runt 50 anställda och med 5 personer i ledningsgruppen, där min avdelning både leds och sköts främst av mig. Det är något jag trivs otroligt bra med och jag ser verkligen fram emot att utvecklas under 2015. Nackdelen med att ha för mycket personalansvar är att man glömmer bort att blomma själv, så det ska bli riktigt kul att få blomma under 2015. Att inte bara övervaka och delegera, utan faktiskt få göra saker själv. Kreativa saker! Åh.
 
Jag tror inte att man måste bestämma exakt vilken position man ska ha under sitt yrkesliv, man kan ju hoppa emellan! I vissa perioder kanske man trivs bäst som anställd, i andra som egenföretagare och i tredje som chef över en massa personer. Allt har sin tid helt enkelt!
 
I alla fall.. mitt bästa tips som chef är att lära sig låta saker rinna av. Du kommer att bli ledsen och det är okej att gå hem och vara det, bara du låter det rinna av och kommer med nya tag imorgon igen. Var lyhörd gentemot de anställda och se din roll delvis som en föräldraroll. Försök att vara en förebild för de andra anställda och bete dig så som du önskar att de anställda ska bete sig.
 
Håll huvudet högt och var den ägiga, övergrymma, KVINNLIGA chef du är! Det behövs mer kvinnor i ledarpositioner så njut av din roll och gör ditt jobb bra, roligt och härligt! På vår organisation är fyra av fem i ledningsgruppen kvinnor, jag älskar det. Riktigt kul att jobba inom en stor mediekoncern som vågar satsa på unga kvinnor.
 
Om du är chef och sitter inne på några bra tips – dela med dig i kommentarsfältet!
<3
 
 
Här kan ni läsa en artikel på Resumé som släpptes i samband med att jag blev Vice VD 2012!
  1. Bra inlägg Mikaela, skönt att få höra ärligt även om baksidan av det bra jobb och roll du har. Jag är med mellanchef och ung kvinna som dig, har direkt personalansvar för runt 20 anställda. Jag fällde en del tårar i början men efter ett år i min roll så känner jag mig starkare än någonsin, både privat och på jobbet. Det är min egen teroi men jag tror inte alltid att ung kvinna som leder andra unga kvinnor är en lätt roll, det finns direkt outalad avundsjuka från dag ett och det går i stort sätt inte att nämna det.

    Jag tycker verkligen att man ska investera tid på att lära känna sina anställda både personligt och arbetsmässigt – investera och prioritera tid i dina anställda. Om man förstår sina anställda är det lättare att förstå hur man ska formulera och presentera förändringar (vilket alltid inte välkomnas med hurrarop), hålla varje individ motiverad och engagerad och utveckla dem både personligt och arbetsmässigt. Peppa, utveckla medarbetera, delegera. Bästa tipset är nog att delegera egentligen, det får anställda att växa och ger tid till mig att fokusera på annat.

    Annars tycker jag det mest givande är när man ser sina anställda blomstra och gå vidare i sin karriär, känner mig som en stolt hönsmamma!

    Du gör ett kanonjobb, lycka till i framtiden!

  2. Så himla tråkigt att höra om den där fula avundsjukan att dom ska vara taskiga bara för att du lyckas med något! gör mig så arg! Tycker det är fantastiskt att du har lyckats skaffa dig en karriär som du kan vara stolt över, och du är en super go tjej verkligen, så låt inte någon annan få dig att tro något annat, hoppas inte att du någonsin tar åt dig igen för att allt handlar ju om avundsjuka i de där situationerna! Bra att du står på dig!
    Puss på dig och tack för senast och hoppas resan hem gick bra:)

  3. Älskar att du tar dig tid att svara på dina läsares kommentarer.

    Det finns ingen jag hellre skulle vilja att svarade på det här än du. Din bok och dina gamla texter har hjälpt mig så mycket, och lyssnar igenom gamla avsnitt av eran podcast om och om igen dagligen.
    Jag är 19 år och har aldrig fått uppleva riktig kärlek. Jag har hållt på med killar och haft på g med killar, men det har aldrig blivit något seriöst. Efter att igår fått veta att killen jag har träffat hela hösten, och som jag gillar så otroligt mycket, varit med andra tjejer under tiden vi gått hem tillsammans, så börjar jag tappa hoppet. Alla killar jag träffat enda sedan jag blev av med oskulden som sextonåring, har aldrig velat ha mig för något mer än sex. Jag känner mig så himla himla himla utnyttjad och jag har kommit till en punkt då jag bara vill försvinna. Bor på en liten ort och det känns som att det inte finns något kvar här för mig. Men är fast med skolan. Vad ska man göra när allting bara gör ont ont ont, och hur alla ser att man blir utnyttjad gång på gång, och att man aldrig kan få någon som vill ha något mera, trots att man försöker och så himla gärna vill det själv?

    Min fråga handlar inte bara om hur man går vidare, utan också hur man undviker att bli utnyttjad, hur man slutar känna sig så ensam och beroende av killar, och vad det är som gör att man aldrig blir tagen seriöst.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi