Månad: december 2014

När vi ändå är inne på Sam Smith… såg att någon hade tipsat om den här låten i kommentarsfältet och känner bara att jag gör er en otjänst om jag inte sprider den här underbara låten vidare. Jag har lyssnat på den tio gånger om dagen i flera veckors tid, älskar den 🙂

Idag är en stressig dag. Sjukt mycket på jobbet och en jäkla massa strul, så ni får ursäkta frånvaron.

Lyssnar på den här låten på repeat idag:

Tack för en bra och inspirerande blogg! Finns det någon chans i framtiden att du och dasha kommer börja podda igen? Ni är så goa! Puss!

Hej fina! Gulle dig. Det är inte helt omöjligt, men som det ser ut just nu finns det inget poddutrymme. Men en vacker dag kanske! <3

Vilka är dina favoritställen i Rimini? 🙂

Åh gud, jag tror inte att jag kan ett enda namn på restaurangerna vi besöker. Dessutom rör vi oss mycket precis utanför Rimini! Men jag har flera favoriter, men det är liksom ”Den enkla restaurangen där de serverar tagliatelle med köttfärssås och ärtor!” eller ”Det där stället i Santarcangelo med massa små rum och en önskebrunn i källaren!” osv… Jag är så himla dålig på namn, ber om ursäkt. Om du mejlar mig kan jag be min farmor sätta ihop en lista med våra favvoställen? Puss!

Om tio är du 35 år och då ser livet ut såhär…. (om du får drömma!) puss ♥

När jag är 35 år hoppas jag att jag har en sån här fet film att visa om mitt liv so far:

Livet handlar om: kärlek, familj, kids och resor.

Hej Michaela !
Jag är en tjej på snart 22 år. Jag är full av inspiration, ambition och driv. Dock får jag inte utlopp av det. Jag jobbar på ett jobb som gör mig så fruktansvärt understimulerad. Enda anledningen till att jag är kvar är för att jag måste tjäna pengar. Min chef är elak mot mig och jag mår dåligt av tanken att gå till jobbet. Jag tycker inte det ska vara så. Jag vill göra något med mitt liv. Jobba med något jag tycker om. Jag skulle kunna tänka mig jobba med allt mellan konst, mode, redaktion och musik till mäklare och inredning. Det är sånt jag brinner för. Bara det är kreativt och skapande. Jag har mycket kunskap inom de flesta områdena jag är intresserad av (snöar in mig och tar reda på allt jag kan) och är lättlärd. Hur ska jag gå vidare? Vad ska jag göra. Jobben finns ju men kräver flera års erfarenhet eller utbildning. Jag vill göra något nu. Hur syns man på arbetsmarknaden? Hur gjorde du för att komma dit du är idag? Behöver verkligen tips för jag tynar bort av det här. Måste göra något jag brinner för och är bra på.

Du får göra upp din egna lilla plan! Jag har kanske fått tjugo frågor som liknar din i den här frågestunden. Jag har tyvärr inte svaret och jag är övertygad om att min väg inte passar alla andra, utan man får hitta sin egen väg. Ett tips är att försöka slå dig in på ett företag genom att praktisera. Om du är duktig under din praktikperiod och hittar en lucka som du täcker för företaget, kommer de inte göra sig av med dig. Då har du gjort dig behövlig och kommer att vara otroligt värdefull. Hitta ditt hål! Och kom ihåg att det kan ta lång dit. En karriär är ingenting du bygger på en dag. Du får räkna med x antal år!

Vilket blogginlägg/text är du mest nöjd över?
Vilken period i ditt liv var den jobbigaste och vilken har varit den bästa, hittils?
Några ord till femtonåriga Michaela?
Tips för ett brustet hjärta, det blir ju aldrig bra.
♥

Oj, det är nog omöjligt för mig att svara på! Men givetvis finns det en del jag är extra stolt över, bland annat den här och den här.

Den jobbigaste perioden var 2010 till 2011. Den bästa perioden tror jag börjar nu.

Ta ingen skit lilla Forni!

Håll ut.

Hur får man en stor blogg? Några tips? Beror det på inläggen? Eller att man liksom måste ”marknadsföra” sig själv?
Och hur blir man veckans bloggtips på devote?
ÄLSKAR din blogg.

Du måste lägga ner extremt mycket tid och energi. Människor som tror att det är en barnlek att bygga upp en stor blogg är så skrattretande. Det handlar om tid, tajming, tålamod och det lilla extra. Det finns säkert en del personer som sitter hemma och tänker att man utan problem skulle kunna driva en stor modeblogg, som Angelica Blick. Det ni inte vet är att Angelica efter mycket tid och år av träning har skaffat sig otroliga kunskaper inom fotografi. Hon har ett öga för ljus och känsla som 99,9% av alla andra människor saknar. Det är därför hon är störst och bäst på det hon gör. Samma sak med Kenza, Blondinbella, Hugo Rosas etc. Det smakar men det kostar.

Men! Om du verkligen vill satsa på din blogg är mina tips dessa: Minst tre inlägg om dagen. Regelbunden uppdatering. Skapa relation till läsarna. Hitta din grej. Var den bästa versionen av dig själv, inte en sämre version av någon annan.

Om du vill bli veckans bloggtips kan du skicka in länken till din blogg till redaktor@devote.se!

Stor kram och tack <3!

Gör det ont att epilera?? Brukar du göra det på några andra ställen än armarna, typ bikinilinjen? Jag har så jäkla mycket hår och skäms verkligen över det.. Tycker att det är otroligt jobbigt. Har funderat på att göra laserborttagning, men det är ju så dyrt och jag är bara 17 år (har alltså inte alls pengarna för det). Skulle verkligen behöva din hjälp!! Har nästan ångest varje dag över att jag har alldeles för mycket hår. Är så rädd att andra ska tycka att jag är äcklig. Men jag vet verkligen inte vad jag ska göra åt problemet, så fort jag rakar börjar det klia och blir irriterat. Främsta problemen jag har är armhålorna och ”där nere”, men annars har jag ganska mycket kroppshår över lag…

Jag blir så jävla ledsen för att vi lever i ett samhälle där en som kvinna ska behöva skämmas över sin kroppsbehåring – det mest naturliga som finns och som vi föds med. Vad är det för jävla skit?

Eftersom jag själv alltid tyckt det varit jobbigt med mycket hår förstår jag dig dock. Epilering gör svinont så det är ingenting jag rekommenderar för annat än ben och armar. Om det börjar klia på dig och blir irriterat av rakning, testa att vaxa hemma eller köpa en sån maskin där man kan ta bort laser hemma själv. Jag vet inte om de funkar, men det kan vara värt att testa!

Men kom alltid ihåg det här: du är snygg, sexig och kommer att bli älskad oavsett hur mycket kroppsbehåring du har.

<3

Hej! Tack för att du är så öppen med din ångest och din väldigt känsliga sida! Har själv de egenskaperna och undrar därför hur exakt din kille hanterar det? Läste i ett svar att han vet om när han ska ta det på allvar och när han kan skämta bort det. Men visste han direkt hur han skulle göra? Min pojkvän är väldigt snäll och behandlar mig väldigt bra, men han förstår mig inte alltid riktigt när jag pratar om min ångest. Och det förstår jag faktsikt. Andra människor som inte har upplevt det har klart svårt att sätta sig in i det. Men eftersom det är en så stor del av mig så räcker det inte heller att höra ”varför bryr du dig” eller ”det löser sig” bara för att han inte förstår och inte ser det som något problem. Har försökt att förklara flera gånger men han tycker bara att jag överdriver. Hur reagerade din kille på det i början? Har han alltid varit så förstående?
Kram och tack för en super blogg

Ingen människa, förutom de som själva hanterat ångest, vet hur man ska deala med det. Så det är självklart att min kille inte alltid förstår mig (eller typ aldrig…) och jag tror att man helt enkelt måste acceptera det. Jag tror att det bästa man kan göra är att dela med sig av den till de som förstår, och kanske lämna de andra utanför den. Det kan lätt bli missförstånd tyvärr…

Och kom ihåg detta! Ångest är ingen känsla, det är något du får av att känna något annat, så försök lokalisera vad det är du egentligen känner och ta tag i det. Massa kramar!