Den här kappan var sannerligen populär efter att jag la upp bilder på den igår.
Jag förstår det för jag själv har nog aldrig varit så förälskad i en kappa som jag är i denna. Färgen är ultimat, den perfekta (!!!) kamelfärgen och den höga kragen ska vi inte ens tala om. Snygga snitt och sinnessjukt stilren. På riktigt höll jag på att trilla av pinn när jag hittade den. Varm är den också, med dess breda krage och tjocka tyg.
Finns hos Stylein och ni kan shoppa den direkt här!
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.
Ser ni? Just som jag höll på att tappa tålamodet helt så blev våra fönster klara och jag kan äntligen se ut igen!
Lycka i det lilla stora.
Ska börja morgonen med frukost och Orange is the new black som jag precis börjat följa. Älskar det redan. Resten av dagen tänkte jag varva jobb med att fixa i ordning hemma och så lite serie-tittande på det.
För er som undrar så har jag varit hemma från jobbet i nästan två veckor, men jobbar hemifrån en hel del och har tagit de viktigaste mötena på stan. Men det har varit så skönt och välbehövligt att ladda batterierna utanför kontoret.
Min kaffe svalnar så gotta go, vi hörs lite senare igen. Puss!
Magiskt! Hoppas verkligen att du kommer må bättre snart och att du kommer vakna upp med energi, inspiration och glöd. ♥
Snyggt soffbord, vart är de ifrån? *håller tummarna att det fortfarande finns i butik*
MATTAN!! Var är mattan köpt?? GUD SÅ FIN
Svar till Angelica:
Det är en persisk matta som vi har fått från hans föräldrar 🙂
ÄLSKAR dig
Jag älskar den djupa fönsterbrädan!
Hej världens bästa Mikaela.
Härligt att fönstrena blev färdiga så du kan titta ut på det gråa landet vi lever i just nu. Meeen, det är fredag! 🙂 Har bara en liten fråga, den där marmor brickan som står i fönstret, vart kan jag hitta den? Trevlig helg!
Är det bara jag som reagerade på att guldananasen är borta för att sedan se Aina Lesse från förra årets paradise hotel hålla i en likadan på instagram. Något fishy är det som händer….
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Att hitta laktosfri sandwish i frysen! Aaaah!
haha åh kan verkligen känna glädjen över detta med tanke på hur du mått på senaste. sånna här småsaker kan få mig att börja lipa haha, ät många! ♥
haha kan tänka mig det. Min lycka är att hitta choklad på extrapris! 😀
Superfin blogg Michaela!
zandras.for.me
Vill bara säga att jag tycker att det är så himla skönt att läsa din blogg just nu, inte för att jag tycker om att du mår dåligt utan för att jag tycker att det känns bra att mentalt hålla någon i handen när man mår precis likadant. Du sätter ord på precis det jag känner just nu, tomhet, glädjelös vardag, som att vandra inbäddad i ett suddigt vakum där allt ljud dämpats till ett dovt mummel.
Jag känner igen dina prestationskrav, jag är fyra år äldre än dig och har spenderat de senaste fyra åren med att studera helfart och jobba heltid. I våras tog jag exmen men ännu har jag ej hittat ett jobb inom mitt ämne…så jag gnetar vidare på ett jobb jag hatar samtidigt som jag pluggar en ännu högre utbildning, fortsätter vara sysselsatt 200% men nu utan glädje eller drivkraft. Idag hade jag tenta men mitt i denna gav jag bara upp, slutade smattra på mina tangenter, reste mig och gick ut i regnet utan skor. Jag bara stod där o grät och kände att jag inte orkade mer, att jag inge visste vem jag var längre eller vart jag var på väg.
Och nu sitter jag med en känsla av misslyckande brännande i bröstet samtidigt som högen av studieuppgifter och jobb bara växer.
Hur ska man orka undrar jag? Det vet jag fortfarande inte, men jag antar att man måste fortsätt trots allt och bara hoppas på och arbeta för att det ska lösa sig.
Så värme till dig. Man måste gräva i vrakdelarna efter sig själv för att hitta de skatter man glömt.
Kram
Svar till Linda:
”Man måste gräva i vrakdelarna efter sig själv för att hitta de skatter man glömt.” Wow. Fantastiskt. Ska printscreena och ta fram och läsa under mina mörka dagar. Jag hoppas att du blir lycklig snart, man måste vara rädd om sitt lilla hjärta.
Vad gott! Det är helt underbart när man hittar något gott hemma som man inte trodde fanns.
Mvh Anette Starby
Vart finns dom att köpa?!
Svar till Amanda:
Glassbilen! Mamma som köpt dem 😀
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Den här gamla spegeln känner ni igen va? Bli inte för förvirrade över att mamma och pappa målat om trappan bara!
Aja, den här lilla isbiten kom precis hem till mina föräldrar, höll på att frysa ihjäl på vägen så slängde mig i ett varmt bad. Jag har redan påbörjat övertalnings-processen med min älskling om att vi också ska ha badkar i nästa lägenhet… Vill verkligen inte leva ett liv utan badkar. Han tycker man ska satsa på någon typ av regnskogs-dusch med hundra funktioner (fråga inte) men jag är mer för ett traditionellt bad. Så himla härligt att komma hem och lägga sig i badet efter en lång dag.
Efter mitt bad ska jag lägga mig och läsa i soffan och sen ska jag äta middag med mamma, pappa och Timmy. Mysigt! Tänkte egentligen gå ut och köra lite bil eftersom jag aldrig kör men orkar verkligen inte ta tag i det där…
Soffa, bok och äta upp alla kakor i hemmet känns som ett bättre uppdrag.
Okeeeeej, varifran ar denna fantastiska kappa? *dreglar*
Hoppas du mar battre och tack for en fantastisk blogg! Kram
Din kappa är såå fin! Och du är också fin och så värd att bara gosa ner dig i en soffa och äta kakor, det ska jag också göra tror jag 🙂
Superfin ♥ Låter fantastiskt mysigt att äta upp alla kakor i hemmet, haha. Måste nog åka och köpa nu! Kram
Vad skönt det låter att vara hemma hos sina föräldrar! Jag brukar i alla fall bli alldeles lugn och varm i själen av det, hoppas att det är samma för dig och att det känns lite bättre.
Tack för en inspirerande och stöttande blogg! Kram!
supersnygg jacka!!
Hej Michaela!
Jag har ett tips som slår alla böcker, samtal eller andra metoder och som slår alla metoder för att må bättre. Mitt tips för att må bättre och få glädje i livet är att göra något för andra människor, ta en dag och åk till ett härbärge eller andra välgörenhetsorganisationer och hjälp till och möt andra människor som oftast är väldigt lycka fast med så mycket problem osv. I större proportioner kan du åka till barnhem utomlands och du kommer uppleva en helt annan glädje och tacksamhet i livet. Jag vet att du börjat med välgörenhetsprojekt men en snabb visit till någon sådan organisation i sthlm kan nog ge dig en lycko kick och extra motivation till ditt nya projekt!
Neeej, hälsa din kille att han inte kommer använda alla funktioner mer än ett par gånger om året. Badkar är bättre!
Vad hände med din fina Stella Mccartney väska?? Hade varit så fin till den där kappan!
p.s ska du någonsin sälja den väskan let me know…. besatt av den! =)
Badkar OCH dusch är ett måste pga kan inte ha duschdraperi hemma. Ryser bara av tanken.
Hej! Vad är det för storlek på kappan?
Svar till Louise :
Jag har strl XS! Puss!
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
När vi i början av september påbörjade processen med en fönsterrenovering (alla fönster i alla lägenheter i hela fastigheten) sa de att det skulle ta två veckor.
Så träffade jag Petra och hon skrattade och sa ”Två veckor!!! Ha ha ha, det sa de till mig också. Efter två månader i en lägenheten utan att någonsin kunna se ut var jag fan deprimerad.”. GUD, då fick jag upp dessa minnesbilder från hennes gamla lägenhet och hur dåligt hon mådde över att aldrig kunna se ut. Insåg att jag befinner mig i exakt den situationen nu.
Nu har jag levt i den här lägenheten med förtäckta fönster i snart två månader. ”Målning pågår”-papper över halva lägenheten och så jäkla mycket smuts, grus, damm. En morgon vaknade vi av att det hade regnat in i samtliga fönster och övriga kvällar sitter jag i soffan eller vid matbordet och fryser eftersom det inte är ordentligt ditsatta fönster. Nackspärr och förkylning verkar komma på köpet.
Märkligt hur en sådan sak som fönsterrenovering kan sabba hela ens system. Men jag känner mig så jävla instängd. Och varje vecka säger de ”Den här veckan blir vi klara! Imorgon kommer vi klockan åtta och fixar det”. Så vi stressar ut för att låta dem komma in. Struntar i att städa för att de ändå snart är klara, och då kan vi ju städa i efterhand, eftersom det blir så smutsigt när de är där. Och ni vet ju hur jobbigt jag mår när det inte är städat runt omkring mig… det, om något, gör mig deprimerad och ångestfylld. Rent runtom är en förutsättning för att jag ska kunna känna mig lugn.
Två månader av att leva i skit. Igår packade jag väskan och tog mig till Sturebadet eftersom de skulle vara i lägenheten hela dagen, när jag kom hem såg jag att de inte ens varit där. De bestämde sig för att komma i morse istället. Så jag fick packa min lilla väska och ta mig till Sturebadet idag igen, i brist på andra ställen jag känner att jag orkar gå till. Vill inte stöta på folk.
Det känns lite som pricken över i:et under en period som bara är så jävla sugig och dålig precis som den är.
Jag sov riktigt dåligt i natt. När jag skulle sova började jag tänka på precis alla saker som jag tycker är jobbiga, och så fick jag panik. Scener spelades framför mina ögon och på en sekund kändes det som att någon stod på mig. Fick sätta på tv:n och titta tills jag var så trött att jag inte kunde tänka mer. Sen drömde jag om allt hela natten i stället.
Så det var riktigt skönt i morse när de knackade på klockan åtta och bad mig lämna lägenheten!
Trodde jag skulle bryta ihop helt. Det är ju liksom skit varje dag även de dagar där jag ska få göra precis det jag behöver (vila). Ingen rast ingen ro, inte ens när man är hemma från jobbet för att man är galen. Kanske hade jag kunnat ta det med en klackspark om det inte vore så mycket annat som är jobbigt. Sälja lägenheter, behöva vänta med att köpa, köra grejer fram och tillbaka mellan lägenheterna… vara missnöjd.
Okej, klar med dagens klagomål. Hoppas jag… Hur började er tisdag?
åh vad jobbigt det låter… vet precis det med städning och renovering, man blir tokig!
Jag är hemma från skolan trotts att jag hade viktiga föreläsningar, min kille och jag har gjort slut för ett litet litet tag sedan och jag älskar honom så mycket att idag gick det inte att ta mig ur hans stora tröja och palla mig till skolan. Så min tisdag började inte bra… Hur kan det göra så ont?
Åh herregud vilket kaos. Så hemskt för dig att allt det här ska komma samtidigt. När praktisk skit krockar med det psykiska, usch. Allt kommer att gå över, både det praktiska och psykiska. Då kan du en dag tänka tillbaka på den tiden då ni höll på och renoverade fönstrena och tänka på att du tog dig igenom det, det var slitsamt, men det gick tillslut!
Jag är också hemma från skolan idag (som ”en ledsen tjej”). Är krasslig och har inte tid för att bli sjuk, för jag har två tentor inom de närmaste 11 dagarna. Stannar hemma och motar varje kvart bort tankarna på vad som händer om jag misslyckas med tentorna. Vill att 10 dagar och 4 timmar ska ha gått så att jag kan få lägga allt det här bakom mig, oavsett hur det går.
Jag har egentligen inget att klaga på för jag har en tillsynes frisk pojke i min mage! Men nu såhär i v 35 känner jag mig tjock, ful och det kliar ta mig fan överallt. Är sjukskriven men känner tokmycket ångest över allt jag känner att jag borde göra innan bebis kommer. Är det inte nästan så att man mår som sämst när man ”borde” vara glad? Jag menar om man har något ”riktigt” att må dåligt över är det ju mer okej… Vilka I-landsproblem men ändå så jobbiga :(Krya på dig och hjärnan!
Så otroligt jobbigt en fönsterrenovering kan vara, jag skulle må jättedåligt om jag hade det sådär.
När jag flyttade in i min lägenhet för 3 år sedan skulle de också byta fönster. Det var inte alls lika jobbigt som din renovering verkar vara, det här företaget var in och ut på 1-2 dagar. Men jag minns att jag tyckte det var så obehagligt att några helt okända för mig skulle komma in i mitt hem. Sen var de inte speciellt diskreta med att de varit där heller, otroligt dåligt städat, toalettsits uppfälld, trasiga grejor osv.. Men det var också så att företaget gjorde en hel del fel, så under 3 år (!) har det med jämna mellanrum kommit besiktningsmän in i lägenheten för att kontrollera och åtgärda. Och nu har vi fått information om att vi kan hämta material för att åtgärda det sista själva. 3 år senare liksom.
Men fy, låter hemskt! Hoppas dom blir klara snart. Hatar när hantverkare ska vara hemma hos en och stökar till, det är en stor stress i sig.
Var själv så himla seg när jag vaknade imorse, känner mig så grå och trist nu när brännan från sommaren försvunnit helt och håret inte solbleks. Är så trött på hösten, redan.
Min morgon började med att jag blev moster till en liten pojke! 🙂 därför känns mina problem plötsligt så små, ska dock ta tag i skolböckerna pronto!
Kram!
Fina Michaela. Du är verkligen inte ensam om att ha skit veckor eller dagar, hela förra veckan var tokjobbig för mig kaos på jobbet och renovering hemma. Det blev för mkt helt enkelt. Det låter klyschigt men jag lovar att snart vänder det. När man nästan nått botten kan man inte komma längre ner även om det känns så just nu. Nästa vecka är DIN vecka bara DIN vecka!! Då ska du bara göra saker som får dig att må toppen, tex hänga med bästa vänner, äta massa god mat, dricka bubbel på ditt favvo-ställe. Dricka gott rödpang med ditt allt 🙂 Bara unna dig av livets goda, det är du mer än värd. Om inte det funkar kom till gbg ska jag bjuda dig på en god middag gott vin med gott snack haha. Mer kärlek åt livet. tahand om dig nu. kram
Jag har egentligen inget att klaga på för jag har en tillsynes frisk pojke i min mage! Men nu såhär i v 35 känner jag mig tjock, ful och det kliar ta mig fan överallt. Är sjukskriven men känner tokmycket ångest över allt jag känner att jag borde göra innan bebis kommer. Är det inte nästan så att man mår som sämst när man ”borde” vara glad? Jag menar om man har något ”riktigt” att må dåligt över är det ju mer okej… Vilka I-landsproblem men ändå så jobbiga :(Krya på dig och hjärnan!
Butiken jag jobbar på ska läggas ner. Så min framtid känns ganska oviss just nu..
Låter sjukt jobbigt när dem ändrar sig å skjuter upp det å håller på!
Jag är inne i nån liknande period jag med.. tog examen i juni å efter sommarjobbet flyttade jag hem (bodde 70mil bort) till föräldrarna å nu bor jag här.. arbetslös och längre än någonsin från min vänner. Igår fick jag besked om ett jobb jag hoppats otroligt mycket på inte blev mitt å hela min värld typ rasade, jag orkar inte skriva mer CVn å personliga brev, jag orkar inte framställa mig själv på bästa sätt å hitta nya formuleringar efter varje annons! Jag har annonser sparade som jag ska söka på.. jag orkar bara inte göra det just nu.
Fyfan vad det är destruktivt å vara arbetslös.. iaf för mig som dessutom bor hemma och inte har nån att umgås med förutom mina föräldrar… å det där lånet som snart ska tillbaka.. fy farao för den här hösten säger jag bara! Kan man inte få hoppa fram ett år i tiden?
Hoppas resten av dagen blir bättre.
Kram
fy fan vad jobbigt och speciellt när allt kommer samtidigt under en långdragen period. du är inte ensam ska du veta, senaste veckorna har varit så sjukt sugiga för mig också.
vi får lita till att livet ordnar upp sig för oss så småningom. vi känsliga känner allt så starkt men jag tror att när vi är äldre och fått känna allt i den snabba hastighet som vi gör och hårt så slutar vi nog som de mest harmoniska, med en fantastisk självinsikt som vi kan använda till hjälp åt våra barn och barnbarn. vi får helt enkelt ha tålamod!
puss fina du
Massor av varma kramar till dig Michaela!
alltså, när man mår dåligt i grunden eller rent allmänt eller vad man ska säga så behöver man verkligen stabilitet i resterande delar av livet. Hemmet är en viktig jävla del så förstår att detta påverkar dig. Jag blev utkickad från min lägenhet i somras när jag redan hade det tufft, då var det inte kul.
Men alltid så typiskt att all skit ska komma på en gång eller vad man ska säga. Kan du inte flytta hem till en vän ett tag? Eller föräldrarna? Du behöver nog en lugn och stabil plats!
SLut på predikan. PUSS
åå det är så eländigt 🙁 har också en grå tråkig tisdag. är ledig från skolan, killen är ledig från jobbet vi borde typ mysa i soffan hela dagen och ligga och det ska regna fucking rosenblad från himlen på oss men NEJ. sitter med pms och försöker göra skolarbeten och skriker fula ord och svettas och åt äcklig lunch och suckar HÖGT och himlar med ögonen när min snälla kille försöker hjälpa. PLUS att jag har tre inlämningar nästa vecka. PLUS att vi inte har någon jävla mat och måste gå och handla och tvättider och borde träna blääääääää. men puss på dig du är superfin ♥
Vet du Michaela, jag fick precis en förnimmelse.
Jag ser framför mig hur jag sitter och läser ett inlägg i din blogg där du ser tillbaka på den här tunga perioden i ditt liv som dåtid. Du gör en tillbakablick och skriver om det som ett minne. Något du minns men inte känner igen; något som har gjort dig starkare.
Det inlägget kommer bli verklighet. Du kommer att ta dig ur det här, det kommer att passera.
♥
Hej fina du!
Första gången jag kommenterar tror jag, men känner verkligen att jag vill visa att jag bryr mig om dig (fast jag inte känner dig alls!). Om jag hade varit du så hade jag åkt ut till en plats där jag känner att jag kan andas, ex en stuga i skogen. Kanske har du någon snäll kompis eller familj som kan låna ut den till dig i några dagar? Personligen tycker jag inte att det finns någonting som får mig att må så bra som total isolering i en vacker och rofylld miljö. Låna gärna någons hund också, de gör alltid en lite gladare!
Jättestor kram till dig, du kommer snart att må bättre!
Jag orkar inte heller vara duktig och bäst längre…orkar inte att jag äntligen hittar en karl som jag gillar som gillar mig som det ändå inte funkar med- för jobbet kommer först för honom. Orkar inte att flera ’vänner’ inte beter sig som det…
Tacksam att jag älskar mitt jobb men fasen så ensamt det känns ibland..
Ska se till och ha en sån baddag jag med snart..
Sjuk med nån typ av halsfluss så hemma och försöker bli glad av modern family. Det hjälper lite tror jag. Ler lite i alla fall.
Oj vad jag känner att vi befinner oss i liknande situationer. Vi håller på att flytta jag och min pappa. Han har i 1 månads tid varit och renoverat i nya lägenheten, medan en vattenskada i vårt badrum i gamla huset(som vi fortfarande bor i) har gjort att hantverkare och mattläggare, elektriker och snickare under flera veckor nu kommit om vart annat och man vet aldrig när de kommer. Jag som går i skolan och pluggar hemifrån vissa dagar känner att jag aldrig kan ta sovmorgon utifall de plötsligt dyker upp kl 7 en dag. Det är rörigt överallt och jag får ingen ro till att plugga. Har sagt till pappa att detta tagit så mycket energi av mig. På lördag flyttar vi äntligen och de ska bli såååå skönt. Kram
Äsch vad jobbigt! Hoppas hoppas verkligen de tar sig i kragen och fixar det där snart då :/
Min tisdag började iallafall drömmigt med sovmorgon och sedan åka med min älskade underbara pojkvän in till stan (vanligtvis börjar jag så mycket tidigare än honom så älskar dessa morgnar när vi kan åka tillsammans). Vi åt frukost tillsammans på Espresso House – varma scones och nygjort kaffe – innan jag tog mig in till en skyskrapa i stan där jag var kallad på intervju för mitt drömjobb. Nu är jag megaglad att intervjun gick så bra och hoppashoppas verkligen på positiva nyheter!
Hej M! Har följt din blogg i många år och känns trist att du mår dåligt. Men dessvärre ingår några smällar, fram och tillbaka i livet. Med rätt hjälp och människor omkring sig och vilja, så blir man starkare, står stadigare och får massa erfarenhet. Vilket är SÅ hjälpsamt i framtiden. Min tisdag började med ett läkarbesök, där jag fick veta att jag kanske aldrig kommer få tillbaka mitt smak och luktsinne. Efter en olycka!
Vart rätt knäckt, eftersom en av mina största passioner i livet är mat. Tänk, att nåt så litet kan betyda så mycket. Hade upptäckt så mycket gott, att äta innan olyckan och nu.. Bara tanken på att aldrig kunna känna smaken av choklad eller lukten av mina parfymer, får en att bryta ihop. Att nåt man tar för givet, bara ska finnas där. Finns inte mera. Är som att förlora, jag finner inga ord. Till råga på allt, har jag inga vänner kvar, lyckas aldrig träffa en bra kille, bli kär eller få familjen jag alltid drömde om.. Livet, känns som ett skämt ibland. Många smällar har man fått av livet, men på nåt sätt lyckas man alltid komma på fötter igen. Starkare och klokare. Livet blir sällan som man tänkt sig. På både gott och ont. Ta hand om dig. MvH L
Jag hade också en riktig skitmorgon.. började 4 i morse med ett stort bråk med mannen (eventuellt exmannen =/ ) ..Inte precis en drömstart på dagen..
Man FÅR klaga. Måste få dela med mig av ett klagomål själv, rör lägenhet. Precis den där känslan – när allt känns överjävligt måste något litet extra sätta pricken över i och gör allt värre än värst. När det är som minst välkommet. Skriver min D-uppsats påheltid samtidigt som jag praktiserar heltid denna termin, vilket är mitt mitt mitt val. Jag borde därmed ej gnälla. Men det är stressigt, jag sover genomsnittliga 5 h/natt, går direkt från jobb till plugg varje kväll, och har sagt upp stora delar av mitt sociala liv pga. helger som det inte finns tid att vara bakis på eller mysa av härliga höstdagar pga. plugg 8-20, för att hinna. MITT val, igen. Men det suger lite ibland. Och förra veckan var brutal. Allt gick åt skogen, kritik på uppsatsen från handldare, superstressigt på praktiken. Trodde jag skulle få sova kl. 23-halv 8 i söndags, sova mer än vanligt o va pepp på en heldagsplugg på söndagen. Hade dessutom fått träffa lite vänner för en lugn middag på lördagen så åh så härligt tänkte jag, bättre humör en på hela djävulsveckan. MEN, vaknar kl. 01.30 av att någon underbar jävla jävel drämmer in en femkilos gatusten i mitt fönster (bor på nedre våningen ut mot gatan). Vaknar av världens smäll, har tur som inte skär fötterna av mig innan jag uppfattat vad som skett då det är glas ÖVERALLT i min lilla etta. Ringer polis, väntar, fryser halvt ihjäl, känns som om jag bor på gatan, chockad till tusen och gråter som aldrig förr av rädsla. Ligger halvvaken och inväntar polis till halv åtta på morgonen då jag får göra anmälan via telefon.. Polisen hann ej med mig denna natt. Utbyte av totalpajad fönsterruta samt försäkringsbolagskontakt för sprickor som uppstått i golvet. Tackar mina fantastiska föräldrar som kom direkt på natten och hjälpte mig få för en provisorisk lucka för fönstret för kylan. Rädd, förbannad, vem gör så här? Mitt i Vasastan, mitt i stan? Mest arg för att min enda natt att sova denna vecka vart totalpajad och för att jag var nära bristningsgränsen innan. MEN. Ilska är bättre än sorgsenhet, för mig. Efter all uppgivenhet tror jag det var ilska jag behövde, att hitta kraft ur. Nu nya tag, tung vecka, mycket plugg, massa jobbevents. Men, bara för mig och tuta och köra – med insikten att man måste stanna upp innan man inte orkar mer alls.
Behövde dela med mig, få ur mig min frustration över helgen. För du sätter ord på mina känslor ovan. Det där lilla som kan få en att helt tappa fattningen för att allt annat just nu redan är överväldigande nog.
Krya på dig på alla sätt och vis. Bra att du börjar våga känna efter och erkänna! Det kommer ta dig ur denna nedåtperiod! Kramar.
Ehm know that feeling.
Men för att ha haft en sugig dag så är jag ändå i balans. Vaknade med ont i halsen efter en natt med dålig sömn. Fick tillbaka min första hemtenta på högskolenivå. Den gick ju käpprätt (då menar jag käpprätt) åt helvete, precis lagom till min livs första salstentamen. Vädret suger och jag har pluggat precis hela dagen. Så jag vill verkligen bara ha en varm kärleksfull kram, men nix! Finns ju ingen som kan ge mig den
men dagens positiva: Jag har köpt vykort och choklad till mina föräldrar att skicka för att visa dem min uppskattning (tänkt göra det länge) och att jag igår köpte ett fyrpack med ben & jerrys miniglassar så jag kan äta en varje kväll. Febern är nog på väg också
snart jul!!! Hehe
Hej!
Jag heter Julia och är 18 år, titta gärna in på min blogg om min resa genom min depression/magkatarr där jag berättar om hur det är att leva genom striden i vardagen. Bloggen är inte på något sätt NEGATIV utan jag berättar om hur man kan förbättra saker och ting i olika situationer. Hoppas nån kikar in!
🙂 Blogg: http://levameddepression.devote.se/
Andas. Ett andetag i taget. Blunda. Låt världen distansera sig lite. Le. Skratta åt livets tragi-komiska sidor!
Krya på dig! Glöm inte att vi är inte mer än människor, vi blir nedslagna ibland för att senare ställa oss upp än starkare. Min tisdag började med att jag och min mamma vakna upp i min lilla etta för att bege oss till KI för min tolfte cellgiftsbehandling mot cancer. Cancern blev min fiende och tog över mitt liv vid ringa 25 års åldern. Men vet du vad, cancern och behandlingarna slår ut min kropp men knoppen den har aldrig varit starkare. Jag har en livshotande sjukdom men jag har gett mig fan på att det är den jäkeln som ska få sig en omgång och inte jag. Hoppet (och viljan) är det sista som lämnar oss.
Svar till En sjuk men ändå glad tjej:
Jag hoppas och tror att du kickar skiten av cancern! Kram
Svar till En sjuk men ändå glad tjej:
Med denna inställning kommer du vinna över cancern! lycka till 🙂
Usch det där känner jag igen! Jag minns min första lägenhet då föreningen skulle renovera balkongerna så hade alla byggarbetare huvudnycklar så de kom in i alla lägenheter. De kunde bara dyka upp när som helt utan att knacka & jag blev tokig. Det var inte roligt att vakna på morgonen med byggarbetare som kom inspringandes när man låg kvar i sängen. Detta höll på i flera månader & fy för dessa tider. Hoppas det går snabbare för dig!
Mvh Anette Starby
Jag har snart gråtit mig igenom en hel kandidatexamen. Skriver C-uppsats nu och är snart klar. Kommer fortsätta gråta då med såvida inget under sker och det har det inte gjort än på de senaste 2½ åren..Utåt sett är allt bra men på insidan är jag bara så jävla ledsen över hur mitt liv har blivit och jag ser inget slut.
♥♥♥♥♥♥♥ kämpa på
Ta in på nåt trevligt hotell ett par nätter, det gjorde jag i somras och det var jätteskönt! Finns alltid till bra pris i Sthlm. Skönt att komma bort lite ibland.
In och var med och tävla om att vinna veckans blogg! Tävlingen avslutas imorgon kväll!! Om du inte är sugen på att vara med och tävla in och kolla gårdagens outfit!
Lämna gärna en kommentar!:))
Trevlig helg!!
Gud vad jag känner igen mig i ditt resonemang och känslorna du beskriver. Har precis renoverat klart min tredje lägenhet sen jag flyttade till Sthlm för sju år sedan och det är verkligen katastrof att bo i smuts, damm och hålla sig till tider som passar hantverkare. Trots att jag gått igenom det felra gånger så känns det lika katastrofalt hopplöst varje gång. Men du, när de väl är klara så blir allt bra igen 🙂
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Så himla snygg!
Mitt hjärta gör så fruktansvärt ont. Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta min situation? Men ska försöka så kort som möjligt. Kan ju börja med att jag har träffat en kille on/off i snart 4 år. Vi har haft 1/2 års perioder då vi träffas (mest ute) men jag har ätit middag med hans familj osv. Men sen har vi helt slutat prata för vi missförstår vara varandra hela tiden. För förra midsommar grät han framför mig sen började vi träffas igen sen blev det samma visa igen.. Därför bestämde jag mig för 1/2 år sen att skriva ”hej, känns som vi bara träffas när vi är fulla, skulle mer än gärna vilja träffa och lära känna dig på riktigt”, men jag fick aldrig något svar.Jag grät och mådde skit i men tillslut gick jag vidare, jag tänkte bara någon gång ibland när vissa minnen kom upp. Men såklart träffar jag han ute för 3 veckor sen. Jag var så arg för att han inte svarade (för om han inte ville så kunde han ha sagt det, bara jag fick ett svar) men det visade sig att han hade svarat men att jag inte hade fått det?! ( och det var ett bra långt svar jag hade fått) Sen förklarade han mer saker som jag trodde var annorlunda, så vi hade missförstått varandra helt om allt.. Han följde med mig hem men vi gjorde inget och han lovade att höra av sig dagen efter! Men han gjorde det inte.. Så jag tog tag i det i frågade allmänna frågor, sen tog konversationen slut. Han skrev inget på 2 veckor efter det, så jag skrev ”hej, hoppas allt är bra med dig, ville du ses någonting framöver?”
Fick svar 24 h efter fast han hade sätt det efter 1h och jag fick ett drygt sms att han har mycket på sitt jobb men att han vill träffa mig när han har tid…” Jag fick nog och fick och skrev detta ”Ja eller du gör som du vill. Antingen träffas vi när du har tid eller så struntar vi i det, känn dig inte tvingad” men har ej fått svar! Ska jag ge upp en gång för alla? Hjälp mig, har lyssnat på era poddar och de har hjälp mig 85% genom processen att gå vidare! Shit vilken rörig kommentar men hoppas du förstå lite av vad jag vill få ut!
Kram!
Svar till Linnea
Honey,skit i honom. Du har givit honom så många chanser att dissa dig med respekt. Han vusar allt annat än respekt. Glöm inte att du förtjänar att få hundra rosor med bud varje dag. Någon som avgudar dig. Han är inte rätt för dig. Släpp honom. Du kommer att hitta din Noa, jag lovar. Han är bara en tillfällig gästspelare som påminner dig vad du inte ska ha. Stor Kram!
Snygga Michaela!
Så himla mysig, perfekt om man fryser mycket om benen också!
Fast det är ju inte ens den?? Du har länkat helt fel.
Fint kappa! 🙂
Hej Michaela! Vad har du för storlek i din jacka? Den finns nämligen inte kvar i S, men om du har S så borde jag kanske kunna ha M tänker jag. Superdupertacksam för svar. Kram
Jag kör på XS – funkar perfekt på mig! Puss !