en tanke.

Hej hjärtan!

Hur mår ni idag?

Jo jag tänkte på en sak. Det var så himla längesen jag skrev längre texter här. Sådana som känns och som jag inte längre velat skriva för att de inte har känts nära hjärtat. För att hjärtesorg inte är något som har fått vara en del av mig under så lång tid. Så har jag inte velat skriva för jag vill inte att ni ska tro att texterna har med mitt eget hjärta att göra. Men jag saknar det så. Skrivandet. Det utvecklande i mig själv som sker när jag gör det. Så jag tänkte… kanske kan jag fortsätta att skriva ändå fastän det inte rör mig? Fiktiva texter och känslor som några av er då och då kanske kan relatera till. Vad tror ni om det? Jag tänker att jag gör de inläggen kursiva för att skilja på dem och min verklighet. Jag saknar att skriva. Vad säger ni?

  1. Jaaaa! Snälla Michaela! Jag vet inte hur många gånger ditt skrivande har räddat mig. Jag tittar ofta tillbaka i ditt arkiv och läser dina gamla texter, det finns inga texter som har berört mig så som dina har gjort. Kram

  2. JAAAAA!!! snälla!!!! kanske skulle du kunna skriva om kärlek som man inte borde vilja ha men som man vill ha ändå och hur man glömmer den man älskar för att det är det som är bäst för en…

  3. Men måste allt vara depp? 🙂 är väl roligt att skriva om glada och vackra saker? Inte bara hjärtesorg, känns så negativt.

  4. JAAA!!! Jag saknar dina texter hur mycket som helst! Det viktiga är inte att du måste ha upplevt det – det viktiga är att du är extraordinär på att sätta ord på känslor. Så ja, ja, ja!

  5. Det var därför jag började läsa din blogg! Men skriv också om lyckan i kärlek, det är du också bra på 🙂

  6. Ja tack! Vad man saknar de texterna. Även fast de inte handlar om dig så vill man ha något att kunna relatera till. Att visa kärlek Michaela, i olika former, det, det är aldrig fel.

  7. Jag började läsa din blogg pga dina texter, och nu har du inte skrivit något på säkert 1,5 år!!!! Så ja, bööööörja igen! Man saknar de så mycket!! Längtar dock tills boken kommer ut i september, sån mysig höstläsning i soffan!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Den stora sex-podden

Veckans podcast besvarar era frågor kring sex. Något tabubelagt ämne som inte gärna diskuteras högt, men som många nyfiken vill höra åsikter kring. Det är såklart nervöst och lite jobbigt att tala om men också viktigt och kul, så jag hoppas ni gillar det. Som vanligt hittar ni avsnittet på iTunes eller här. Tusen tack till Eucerin också. Puss!

  1. jag undrar hur lång tid du och dasha varit utan sex någon gång. skulle vara jättesnällt om ni kunde svara då jag själv känner mig som ett freak 🙁

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

backtrack.

Jag har suttit och backtrackat min gamla blogg idag och herregud vad olycklig man har varit under åren??? Gör ont i lillhjärtat när jag läser gamla blogginlägg om hur härligt och roligt allt är när det syns i ögonen leendet huden håret allt att man mår skit och helvete. Vem försökte jag lura? Mig själv kanske. En överlevnadsinstinkt. Jag är så glad och tacksam för att jag känner mig lycklig nu. Verkligen glad och tacksam. Men också livrädd. Kommer olyckan igen? När? Hjälp vad läskigt det är att inte kunna se in i framtiden men också det som är så spännande, att bara få leva, vänta och se. I slutändan hoppas och önskar jag detta – att min familj är frisk, att jag har goda vänner omkring mig och att min kärlek är trygg.


  1. lyckan är mer skrämmande än olyckan. det är så lätt att glömma bort att släppa in den och uppskatta den när den väl kommer. olyckan letar sig istället in under skinnet.

    kände igen mig i texten. troligtvis är det väl för att en är ung och dekadent och spenderar studiebidraget på folkbärs eller kanske för att han lämnat staden och mig till vårt eget öde och bara sagt att hoppas vi någon dag blir redo för varandra och jag är bara så fruktansvärt rädd att fyllas av tomheten jag fick smaka på i vintras även denna vinter. men hoppas på höst lika med klarhet. hoppas hoppas.

    till saken. du är grym. ta vara på känslan.

  2. Känner mig så väl igen i den där texten. När lyckan plötsligt en dag knackar på dörren, eller när olyckan långsamt sipprar ur en och allt till slut känns bra, ja, då ska jag sitta och vara rädd för att hamna på botten igen. Detta är så blint och idiotiskt, så som många andra känslor som vi bär på eller känner. Det enda jag då kan intala mig själv att jag måste njuta och leva och sluta känna efter så jävla mycket. För när man väl är nere på botten igen, för livet är en bergochdalbana och så kan det ju bli. Då ska vi veta hur lycka känns, då ska vi minnas hur det var att vakna upp med ett leende på läpparna och känna att livet leker. Då har vi för första gången något att sträva efter. Vetskapen om att allt till slut kommer bli bra igen.

  3. Guuuuuuuuuud så fint skrivet! Känner igen mig i det där. När man knappt orkar sucka när något som borde kännas händer, för att man vet att det bara är en sak i mängden. Att istället få leva en hel sommar och allt bara flyter på?! Det är så himla sällan det händer, men jag vet att det lättare sker när man har underbara vänner omkring sig, underbara vänner som vill vara med en HELA tiden, oavsett vad, och som man också väljer att vara med. Samtidigt som man väljer bort de som bara får en att känna sig liten och obekväm. Jag tror också att den här känslan av harmoni och fjärilar i magen lättare infinner sig, och lättare uppmärksammas, när mycket har varit jobbigt under en lång tid. Då spelar ju småsaker mindre roll, för man börjar leva igen, på riktigt. Livet! Tycker om dig Michaela!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

JUST DO IT

Nikes nya reklam som släpptes tidigt i morse är SÅ jävla fet. Får mig att sakna sporten och sista scenen kastade mig tillbaka till mina egna år på basketplanen. Bra jobbat, Nike.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi