Jag mådde ju inte så bra i förmiddags som jag skrev i morse i veckans planer. Kände mig skör och hade ångest. Sen gick jag och yogade på lunchen och då var det som att världen ändrade nyans.

Jag kommer nog aldrig att kunna beskriva vad det är som yoga gör för mig men jag vet att ni är många som upplever samma känsla där ute, oavsett om ni får det av yoga, någon annan träningsform eller något helt annat som ni finner meditativt. Det är bara så fascinerande hur jag kan gå in i min yogasal med ett sinnestillstånd för att sedan komma ut med ett helt annat. Jag hittar ro på min yogamatta. Idag hittade jag även styrka, innan jag gick så sa Jennie att ”Vad stark du var idag! Det syntes! Wow!”. Och jag kände mig stark, varje position kändes perfekt, som att de bara las i min kropp som en självklarhet.

Alla stunder på yogamattan är inte härliga. Vissa är jobbiga, stretar emot, svettiga, gör ont. Men så kommer de här stunderna av magi. När jag bara får röra mig på min matta och allt känns som det ska. Jag svär att jag är fem centimeter längre när jag går därifrån sen. Och mitt hjärta är fem centimeter större.

På yogaresan en dag så fick vi ett litet rosa kuvert där vi fick skriva en uppmaning eller kärlekshälsning till oss själva. Tanken med kortet är att vi ska ha det framme i vardagen så att vi inte glömmer vår uppmaning eller kärlek. Jag skrev ner mitt mantra som jag har haft i flera år. Det fick stå högst upp. Sedan skrev jag en påminnelse till mig själv om att alltid, alltid vara nära yogan och meditationen. Att inte tappa den i mitt liv. Den gör verkligen mitt hjärta större och jag behöver det. Den ger mig en chans att blicka inåt, hitta harmoni och känna kärlek i en värld där jag annars lätt känner mig vilsen eller mörk. Så himla tacksam över det som yogan och allt med den har gett mig.

♥

Hej från hotellsängen!

Jag har precis duschat efter ett yinyoga-pass. Nu sitter jag i sängen i ett par svarta ankelbyxor och ett vitt linne i siden. Mellan varje mening jag skriver tar jag ett Pringles (Sourcream & Onion) och mellan varje chips tar jag en Ritter Sport-choklad (Biscotto). Så som man gör på eftermiddagarna på semestern. Vi yogar fem timmar om dagen här och det är först idag, på dag tre, som det börjar hända grejer med min kropp och mitt sinne. Jennie, som är min yogalärare, gav mig healing igår efter att hon såg hur stel jag var i nacken. När hon var klar med mig var det som att massa press släppte och idag har jag inte haft huvudvärk på hela dagen – det är första gången på en månad som det händer.

Allt går åt rätt håll som ni förstår.

Jag har även bestämt mig för att fortsätta hålla ett avstånd till hemma, på samma sätt som jag har gjort naturligt under dessa första dagar. Jag kollar mejlen en kvart om dagen, håller mig väldigt kort när jag är inne på alla sociala medier och öppnar inte varken datorn eller mobilen för att surfa runt, om det inte är för att googla upp en ny strand i närheten.
Jag tror att det är livsviktigt att stänga av från sociala medier ibland. Jag behöver pausa från alla intryck hemifrån och bara få tid till att gå in i mig själv. Jag märker ju att det händer saker med mitt sinne när jag är iväg såhär och det känns slösaktigt att inte ta tillvara på det. Jag vill fortsätta på mitt spår under den här resan och inte hamna på fel väg.

Nåväl, allt är bra här. Jag njuter av yogan och solen och sällskapet. Ni ska få se lite bilder i dagarna, men de kommer när de kommer. Jag hoppas att ni får en underbar fredagskväll. Ät något gott och ge er själva en stor, varm kram. Kom ihåg att ni är värdefulla.

♥

Ibland när jag yogar blir jag som nyfrälst. Det är lite som när man äter spaghetti med köttfärssås för första gången på länge och blir helt tokig för att man glömt bort hur gott det är. ”Varför äter jag inte det här oftare?” brukar jag tänka. Samma sak med yogan. Ibland sitter jag på min yogamatta och tänker ”Varför bor jag inte på den här mattan?”.

Jag skrev ju i morse att jag kände mig som en urvattnad disktrasa igår. När jag vaknade var jag som en stelnad disktrasa, som torkat hängandes över kranen. Jag tänkte att ett träningspass skulle råda bot på det hele men mådde nästan bara sämre efter träningen. Så istället för att gå hem när jag hade avklarat mina jobbgrejer på stan så sprang jag bort till min yogastudio och körde en timme. Det var den bästa timmen på hela augusti. Kändes som att någon fyllde mig med vatten och brought me back to life. En så renande känsla, när jag kliver ut ur min studio efter en sådan timme. Så stark och fylld av kärlek som jag känner mig då… det är inte klokt. Jag klarar allt vid den stunden.

Ni följer mig på Instastories väl? Där uppdaterar jag om mina dagar i realtid. Klicka här för att följa!

Puss!