Det känns lite skönare i kroppen nu. Tänkte på en grej efter morgonens inlägg… varje gång jag skriver inlägg om hur jag mår och jag inte mår perfekt så får jag kommentarer från folk som tycker att jag verkar sååå jobbig att leva med alt. så frågar dem om jag är bipolär. Det är så intressant för jag undrar hur de människorna mår hela dagarna – mår de bara ”bra” rakt upp och ner – varje dag, varje vecka, hela tiden? Kroppen fylls ju av tiotals känslor dagligen. Hela tiden händer ju saker i livet som får en att känna: Du klämmer fingret i en dörr och känner fysisk smärta, du missar bussen med en halv sekund och känner irritation, du äter något gott till lunch och känner tillfredsställelse, du lägger dig i sängen på kvällen och känner dig avslappnad, eller stressad, beroende på dagens utfall. Eller är det bara en del av oss som faktiskt känner saker? Det här är ju min dagbok – min plats för att dela mina känslor! – och här kommer de alltid få ta utrymme. Om inte här så var annars? Min önskan är att sätta ord på de vanliga känslorna som vi alla har men mest bollar med oss själva i huvudet. Jag tänker att det kan vara trevligt att vi kan bolla det här tillsammans!
Sen så blir jag så nyfiken på hur vissa av er direkt associerar känslor till agerande – tror ni att jag agerar ut alla mina känslor hela tiden? Gör ni det? Skriker ni högt när ni slår i tån, gråter av irritation när ni missar bussen eller gör orgasm-liknande ljud när ni äter en god lunch? Det är känslor som vi noterar i vårt inre och sen går vi vidare med dagen. De flesta människor, inklusive jag själv, har inte ett behov av att agera ut varenda känsla. Jag är väldigt närvarande i mina känslor men det betyder också att jag kan välja hur och när jag vill agera ut dem. Jag analyserar mina känslor, låter dem komma men väljer sedan vad jag vill göra av dem. Ibland vill jag agera på en känsla eller en tanke och ibland så slår de mig bara och sen går jag vidare till nästa tanke. Ingenting mer med det.
Hur fungerar era hjärnor? Förstår ni er på era känslor? Analyserar ni ert inre? Det är kul att göra om inte annat. Att förstå att en tanke bara är en tanke och vi själva väljer hur vi vill agera ut på den. Ibland måste saker få komma ut och ibland blinkar man och går vidare.
Jaja det här blev ju ett himla sidospår? Jag gillar ju att snacka känslor… Haha.
Jag som skulle berätta om min dag! Nåväl. Hade två himla mysiga möten på förmiddagen. Åt lunch med Margaux och fick lite välbehövlig kärlek <3. Valde ut färger till sovrum och arbetsrum (!) så i helgen ska det provmålas. Så exalterad! Hade Ryska Posten över för att ta en titt på det som behöver fixas i lägenheten (lite grejer som har gått sönder och så förutom målningen). Nu har jag precis tömt inkorgen på dagens mejlskörd och ska börja med middagen. Det vankas lax med sötpotatis och en fetaost-sallad. YUMMIE!
Och juste, tack för att ni läser och kommenterar. Den här bloggen är så jävla ägig och trots att vi firar tolv år i juni med bloggen så är det roligare än någonsin att hänga här inne. 2016 är verkligen mitt bästa bloggår hittills och i höst ska jag satsa på ännu mer roliga saker i och kring bloggen!
PUSS och ha en underbar onsdagskväll, ut och sprid lite kärlek!
Min absoluta favorittext som du skrivit<3 det hugger verkligen till i hjärtat (på riktigt) när jag läser den, så oerhört vackert!!
(Känner precis såhär för min kille) magisk känsla!
Känner igen mig så väl i det du skriver! Jag skrev flera texter när jag var yngre men jag förstod inte hur bra de var, förrän i efterhand. De texterna låg på en blogg som jag nu raderat, tyvärr. Skrev också om kärlek som gör ont. I dag lever jag i ett lyckligt förhållande och som du säger – de där djupa texterna kommer inte då.
Så många av dina fantastiska inlägg som träffar mig rakt in i hjärtat och har gjort i flera år. Tack för det Michaela! <3
Har haft en fruktansvärd ångestdag idag och plockade fram båda dina böcker och läste och grät floder. Det kändes skönt för stunden och jag kände mig för en liten stund lite mindre ensam med mina känslor. TACK! ❤️
vad fin text, tack för att du delade den <3
Så fin text, kom oväntat en liten tår! Satte ord på mina känslor för min pojkvän💗
Så otroligt vackert beskrivet 😍 Vilken lycka!!
http://Erikalindgren.com
Läst båda dina böcker samt läst din blogg sedan du började ungefär och oj så glad jag är att jag fann din blogg! Och Wow, vad duktig du är på att sätta ord på vad man känner, som texten ovan.. helt fantastiskt. En dröm är att sitta och prata livet med dig, du verkar vara så härlig!
Kramar!!
Vackert skrivet!
http://billigareshopping.se
Hej bästa du❤️ Har du nåt tips på fina almanackor/anteckningsmaterial? Ska studera i höst och vill vara lite fab. Kram
Vackert. Tack Michaela!
Jag har båda dina två böcker, detta va det absolut bästa jag har läst! Du har hjälpt mig lev ut smärtan för vi gick igenom de samtidigt. Nu är jag så taggad för tredje boken så du anar inte 😀 alla kärlek till dig och din man. Nu lever vi igenom kärleken och njuter av lyckan som vi förtjänar.
Fan-tas-tisk text. Enligt mig det vackraste du skrivit. Har följt din blogg i många, många år och minns att jag, första gången jag läste just denna text, fick en klump i magen både för att den är så vacker, men också av vemod. För att jag så innerligt ville känna just sådär för någon, men inte gjorde det. Idag har jag träffat min person som tar mig till en nivå av lycka och kärlek jag knappt trodde fanns. Texten slår mig såklart ännu hårdare idag, men bara för att den träffar så rätt. Tack för en underbar blogg och för att du delar med dig av dig själv! <3
Länge leve kärleken alltså, och grattis till dig som träffat din person. Hoppas ni lever ett långt och lyckligt liv tillsammans <3
Så vacker text, det känns precis som du översatt mina egna tankar om min bästa vän i livet, min sambo, som jag hängt ihop med i 6 år i sommar. Du har verkligen en känsla för ord, sluta aldrig skriv.
Kramar från en läsare som hängt med länge
Älskar dina texter forni <3
Är 20 år och får sova bredvid den finaste killen varje natt. Trots att min kärlek för honom är precis som din text om din kärlek för D är jag så fruktansvärt orolig för att den en dag inte kommer finnas där. Det är som att jag står och spänner mig, försöker göra mig redo för att en dag gå sönder. Jag har med mig dina två kärleksböcker var jag än flyttar. De två böckerna är min greppande hand ifall jag faller.
Är det vanligt att känna så här Forni? Jag vill inte behöva gå runt och tvivla på att vår kärlek. Den har funnit mellan oss i över två år och den har aldrig varit starkare. Trots det kan jag inte slappna av helt.
Tack för den texten, oerhört vacker och träffande <3
Äntligen förstår jag känslan du beskriver. Jag har efter många år av tveksamma och ibland rent obehagliga relationer hittat rätt person. Det är precis som att hitta hem. Jag var den största av cyniker innan jag träffade honom och trodde på riktigt att jag aldrig skulle hitta någon som förstod mig, att jag till slut skulle bli tvungen att "nöja mig" med det näst bästa. Men plötsligt stod han där och från första stunden var det som ett rinnande vatten. Inte ens det svåra i vår relation känns som ett problem, för jag VET att han är min person. Den vetskapen är så jävla fantastisk. Och den unnar jag alla därute som kämpar i dåliga relationer eller som är ofrivilligt singlar och letar efter något som de fortfarande inte upplevt.
Fortsätt gör det du gör! Du spelar en viktig roll <3
Åh vilken underbar text! Fantastiska Forni ❤