Såhär smarrig är min lördagsbrunch! Färskt bröd med salami, avokado, salt, citronpeppar och chiliflakes, jordgubbar, blåbär, kokt ägg, färskpressad juice och så en kaffe på det. Mums! Jag och D åt godis till frukost hehe så när han skulle iväg på lunch gjorde jag i ordning en mysig brunch till mig själv. Perfekt eftersom jag är lite bakis idag. Hade så otroligt roligt igår och ramlade in någon gång vid halv fyra i natt, men wow vilken kväll! Dansade till Backstreet Boys och Destinys Child tre timmar i sträck haha. Bilder och sånt får ni som vanligt på måndag!
Ikväll ska jag bara umgås med min man. Jag är så fylld av kärlek till honom. Han är min bästa vän och varje gång vi ses hemma efter att ha varit iväg och levt på varsitt håll är jag tacksam över att det är just han som finns där hemma. Han är så rolig, smart, förstående och glad och jag kan inte tacka livet nog för att han kom in i mitt liv. Allt, precis allt, är roligare med honom vid min sida. När jag vacklar i vänskapsrelationer eller jobb behöver jag bara ta en sekund och föreställa mig honom för mitt inre för att sedan stå stadigt igen. Med honom vid min sida kommer jag att leva ett långt och så himla roligt och härligt liv. Det ska bli så jävla kul. GUD SÅ JAG ÄLSKAR HONOM!!!
Ångest om saker som man säger, men som man ångrar efteråt. Att man tagit för mycket plats i ett rum eller liknande. Den där ångesten som man inte riktigt pratar om hade jag velat läsa om.
Åh håller med! ”Vargtimman” som Hannah och Amanda pratar mycket om. Händer mig alldeles för ofta ?.
+ Jag med! Har adhd och kan av folk som inte känner mig uppfattas som påflugen och för framåt. Får alltid hemsk ångest efteråt när jag kommer på mig själv, livrädd för att andra ska känna sig överkörda, när det inte alls var min mening. Ofta är det för att när jag vill säga nåt, kanske inflika något när en annan person pratar, så gör jag det på en gång, min hjärna vill säga/berätta nu nu nu, av rädsla att glömma bort. Idag är jag bättre på att hantera detta än när jag var yngre men det är fortfarande något som tar mycket ork och energi och som genererar så mycket ångest.
Vad gör man de dagar ångesten känns som värst? Hur lindrar man sin ångest? Enkla konkreta småtips som typ att se sin favoritserie eller köpa något gott hehe. Ska bli så kul att få läsa din bok <3 Kram!
Matångest
+1
Ångesten över att livet springer ifrån en och man känner att alla andra landat redan, medan man själv varken har hittat kärlek, drömjobb, lägenhet eller ens sig själv helt och hållet.
+1!
+2
Detta!
Kunde inte formulerat det bättre själv!
Ja alltså den här ångesten! Jag tycker åren mellan 25-30 ångesten. På engelska kallas det väl quarter life crisis typ. Istället för medelålderskris… Men det här med att man borde vara på det klara med vad man vill göra här i livet. Kanske ha en partner och ha startat en karriär och det känns som att ALLA andra vet vart dom är på väg men man själv känner sig så himla lost fast man efter 25 ”är ju vuxen på riktigt”
Ni borde kolla på tedtalket som anna hibbs länkade på sin blogg. Hette typ ”why 30 is not the new 20”. Det tar upp denna fråga.
https://vanesastrand.wordpress.com/2015/11/02/panikkangst/ elsker (eller… ikke akkurat men u get it) tema angst! elsker åpenhet om alle nyanser av følelsesregistret vårt! jeg vil gjerne høre mer om hvordan du og andre lever med angsten i hverdagslivet som kaffeer, dater, venner, klubber, butikker, flights etc etc 🙂 puss
Det jag verkligen verkligen vill ta upp är skuldkänslorna kring ångest. Alltså jag har ofta ångest och det kombineras alltid med skuldkänslor. Att jag med bra jobb, fin lägenhet, vänner och familj som tokälskar mig och en trygg vardag har ångest. För det känns ibland nästan som en skam att erkänna att man har ångest. Jag vet att du med fått spydiga kommentarer om det och jag är SÅ nyfiken på hur du tänker runt det.
PUSSSSSSSSSSSSSS
Söndagsångest. Vad ska jag göra med mitt liv? Vad vill jag jobba med? Tar examen snart men sen då??? Vad vill jag??
älskar tröjan!!! <3
Hur hjälper man människor med ångest. Vad ska man tänka på och hur kan man visa att man bryr sig utan att vara påträngande etc. Som person som aldrig upplevt riktig ångest så tycker jag det är svårt att veta hur jag ska bemöta människor som har ångestproblem.
Ångest över olycklig kärlek…
Prestationsångest. När man har saker man måste göra på jobbet, samtidigt som man måste lägga tid på plugget. När klockan är 17.30 och man inte orkar jobba eller plugga mer men man får ångest över ”jobbar jag inte klart ikväll måste jag göra det imorgon, och gör jag det imorgon kommer jag inte kunna lägga samma 2-3 timmar på plugg (som man också borde)”. Hur lär man sig att det är okej att sluta jobba/plugga kl 17.30 och bara lägga sig och kolla film, utan att få dåligt samvete/prestationsångest? Det skulle jag vilja läsa om! Om du lyckas knäcka den nöten kommer jag avguda dig för alltid hihi, kram!
Hur man hanterar ångest som helt plötsligt smyger sig på från ingenstans o går i vågor, typ förra veckan var allt bra – idag mår jag så fruktansvärt dåligt att jag inte orkar göra någonting
Hur pratar man med vänner om sin ångest? Hur ska man vara som vän när man märker att ens vän mår dåligt?
Ångest inför prestationer (jobb, skola etc)
Att skämmas för att man har det.
Önskar att du skulle kunna ta upp hur man ska hantera pojkvän/kompisar som inte alls förstår sig på ångest, de som aldrig har upplevt det och verkligen inte kan förstå. Det är fruktansvärt frustrerande att någon man älskar och som står än så nära inte kan förstå.
+1!
+2
Ångesten av att vara mitt i jävla livet och känna sig vilsen.
+ 1, känner exakt samma
Vart hittar man tröjan? Finns den online eller i butik??
Låt Google bli din vän 😉
Haha!
Allt ovan, men även det positiva med att vara en människa som känner mycket och har nära till sina känslor
+1 !
Ångesten man inte vågar prata om med någon! Den typen av ångest som bara låter löjlig när man säger det högt.
Ganska lätt att säga att man har ångest från en fyllekväll t.ex, men när det kommer till att ångra ALLT man säger och gör blir det bara pinsamt…..
Hur det är att leva med en människa med ångest. Eller hur man ska hantera det som utomstående. Har en pojkvän med massa ångest som yttrar sig i en hel del sjukdomar, svårt att veta hur man ska deala med det. <3
Ångest över att vara ensam
ångest att aldrig få en pojkvän
Åh, den här kommentaren gjorde ont att läsa. Vet inte om du känner den ångesten väldigt ofta, men om det är så vill jag bara säga till dig att det kommer. Har själv ingen pojkvän, men jag vill tro på att alla kommer hitta någon. Det kanske tar lång tid, och det kan göra väldigt ont, men en dag möter man honom. Sluta aldrig tro på det! Vet inte om det är en opassande jämförelse, men jag tänker lite att det är som när man aldrig får ett jobb. Man söker och söker, får bara nej. Tillslut tror man att jobbet aldrig kommer, för ingen vill ju ha än. Men det stämmer ju inte. Dom du har sökt hos vill inte, men det räcker ju att du får ett ända ja, och du har ett jobb. Det är bara att fortsätta, helt plötsligt kommer ett ja för att det det stämmer där och då. Hoppas du förstår hur jag menar. Sköt om dig!
Ensamhets-ångesten!!! Ångesten över att man trots fin familj och underbara vänner inte kan, det går inte, att hitta någon att bli kär i. Även om man vill. Ångesten när man försöker visa intresse för någon men blir dissad gång på gång. Ensamheten som man känner när man bara umgås med par. Den ångesten som kommer när alla andra dejtar hejvillt eller kilar stadigt medan man själv bara är vilsen och inte träffar på en enda singel eller ens någon som ens visar ett intresse för en. Fastän man är en helt normal tjej. Jag är ju ganska rolig, träffar vänner innan jag ens önskar det, ganska smart, ser inte helt förjävligt ut, men det är ingen som vill ha mig lite lite mer än möjligen ett one-night stand ibland.. Även om den ångesten när man går hem med någon som man tror kanske kan bli något mer men ändå bara visar sig att det bara var en fyllegrej. Den ångesten som får en att vara helt helt ensam på jorden och det enda man känner sig är värdelös. Har och känner att jag alltid kommer vara ”Du som är så söt och rolig, varför har inte du någon kille?”- tjejen och har typ börjat acceptera att jag aldrig kommer bli kär.
Om man får önska vad man vill önskar jag bara veta hur man ska hanskas med den, för ingen psykolog verkar ha någon aning.
Här har du en till! Försöker intala mig att vi som har svårast att hitta någon är vi som har mest kontakt med våra känslor därför så gärna vill att det ska bli 100% rätt. Man vågar inte chansa. Mina vänner har både bättre och sämre förhållanden bakom sig. Jag vill inte ha något ganska bra, då får det vara. Och jag är rädd för att bli sårad. Det är jobbigt att investera i någon och öppna sig själv, därför måste det vara med den rätte. Jag har ett par vänner som också haft det såhär omöjligt men till slut hittat livets perfekta själsfrände. Så då finns det ju hopp för oss också hehe. Men det är klart att det inte är kul att känna sig ensam i detta medan tiden går… Heja oss 🙂
+1 på era kommentarer!!! K hade lika gärna kunnat vara jag, för exakt sådär känns det för mig med. Är så trött på att känna mig som den enda singeln i stan varje vardagskväll, är trött på att vänner försöker pussla ihop mig med deras pojkvänners vänner, är trött på fulla män på krogen som bara vill en sak, är trött på folks kommentarer och skeptiska blickar när man säger att man är singel. Låter så himla negativ nu. Jag är inte en negativ människa. Men just när det kommer till kärleksbiten har jag liksom tröttnat. Och som du Milla skriver, jag är livrädd för att få hjärtat krossat. LIVRÄDD. Men jag har kastat mig ut och lagt mitt hjärta i händerna på många män trots rädslan, och det har inte slutat bra iallafall.. Det har inte blivit krossat varje gång men jag har vågat iallafall.
Anyway, känns skönt att man inte är ensam om att känna såhär. Tjejer är fan bäst! Puss på er!
Ångest för att få ångest. Att inte tillåta sig själv att känna sig glad och lycklig utan att bli orolig för att något ska förstöra lyckan.
Åh, vill höra alla dina tankar om ämnet, brett och lågt. Längtar tills boken kommer. Känns som det kommer vara skönt att läsa just för att det kommer från dig. när psykologer eller liknande pratar om ångest blir det svårt att ta det till sig tycker jag. Uppskattar verkligen (och älskar!) att du skriver den här boken. Vill inte ge dig press, utan menar att innehållet kan vara hur som helst – är bara så glad att en person som du väljer att skriva en bok om ångest! Men tror dessutom att den kommer vara väldigt fin och välskriven, du är ju så duktig på att skriva. Kram<3
Ångest över saker som tycks gå obemärkt förbi. Inga livsavgörande eller nödvändigt betydande saker, men daglig ångest som bränner till, som man kanske inte brukar prata om. Jag är expert på sådan ångest. Ångest för att stå i en trång hiss med främlingar, att säga något ogenomtänkt till någon utan chansen att ta tillbaka det, att ha en kurrande mage inne på ett möte…. ja, såna saker.
Hej Michaela!
Skulle verkligen vilja läsa om ångest från ditt perspektiv.
Upplevde fysisk ångest för första gången i livet för några månader sedan, relaterat till en rad trauman och stress. Jag sökte febrilt efter texter som jag kan relatera till eller som är på en relaterbar nivå, men hittade noll. Slutade med att jag screenshotade kommentarer till ett av dina blogginlägg om ångest, eftersom många läsare skrev och delade med sig, på just en relaterbar nivå.
Så jaa hade blivit glad om du skrev en bok om ångest, vilken sorts ångest som helst 🙂 kram
Strategier strategier strategier. Om hur man ska hantera ångesten när den blir så där fysisk och gör att man verkligen inte kan andas. Hur man jobbar med sina tankar när ångesten tar över och orsakar panik. Hur man vänder den nedåtgående spiralen. Hur man bryter.
Längtar så så så så så mycket till din bok kommer i höst! Du är bäst! Kram
Har aldrig heller haft hål – wiie! 🙂
1. Om vargtimmesångest/bakisångest. Om den känslan när man känner att man skämt ut sig helt och fullständigt på fyllan, att man tog för mkt plats och är jobbigast i världen- fastän det kanske bara är en själv som känner så. Hur ska man tänka?
2. Om åldersångest, om du upplevt den. Själv är jag 20 år och hade åldersångest första gången när jag skulle fylla 18- vad är fel? Jag är så oerhört rädd för att växa upp, vill vara ungdom och oansvarig för evigt.
3. Ångesten som kommer när man har tusen miljoner saker att fixa samtidigt men det enda man förmår sig till är att sova, strökolla teve eller hänga runt på internet. När alla krav från omvärlden liksom tar över så mkt att man istället blir helt paralyserad.
4. Om oss med ångest som håller den för oss själva, eftersom vi alltid varit den i familjen/kompisgänget/skolan som är gladast utåt, syns och hörs, som är den starka som står upp för sina vänner när de blir sårade, men som själva förväntas skaka av oss vårt egna ledsna eftersom vi är ”starka” och kan hantera det. Men istället följer det ju bara med hem och tar över hela psyket när man är ensam.
Prestationsångest, onödig oro och hur man ska göra för att hantera alla måsten i lite tuffare perioder. Även om det ofta är en bra idé att ge sig själv en paus och lite andrum, kanske en dag på soffan, blir det inte heller bra om pausen blir en hel vecka lång, då får man kanske sota för det i efterhand. Vissa saker kan man inte hoppa över även om man ska vara snäll mot sig själv. Den balansen, hur gör man, det vill jag läsa om!
Det hade varit skönt att höra med dina magiska ord förklara känslan när ångesten kväver en, hur tungt det är och hur hjärtat sprängs, och hur lätt det är att andas när ångesten inte finns där. Någon text man verkligen kan känna igen sig i och som griper tag i en men samtidigt ger hopp och motivation till att kämpa sig ur den. Typ något sådant.
Älskar dina texter i de andra böckerna där du verkligen prickar in känslor mitt i prick och där det känns som att du liksom plockat ur ens tankar ur hjärnan och fått ner de på papper.
Allt du skriver Michaela är magiskt, du är en av få som verkligen kan fånga mig med dina texter!
Kram på dig, hoppas du får en bra torsdag!!
Hur man hjälper en vän som lider av ångest. <3
Ångest inför framtiden. Tänker tankar som att man aldrig kommer kunna hitta ett jobb eller en lägenhet. Bo hemma i källaren hos mamma och vara arbetslös typ.
Jag skulle vilja läsa om när ångest blir fysiskt. När det känns så starkt att det gör ont fysiskt tillslut, när det känns som om lungorna stryps så att man inte kan ta djupa andetag eller när det känns som om någon står och trycker på ens bröstkorg.
Intressant skulle också vara dödsångest. Paniken man kan känna när man tänker på vad som händer när man dör och om ens existens ens spelar någon roll överhuvudtaget. Kommer ingen att minnas mig? Kommer mänskligheten bara fortsätta som ingenting när jag inte är här? Hur säger man farväl för sista gången?
Kram
Ångesten i tonåren, osäkerheten i kärlek, vänner samt utanförskap. Den där klumpen i magen som så många har känt över att inte vara bjuden på festen ”alla” ska gå på!
Hur man hanterar dödsångest.
T.ex om man blir sjuk eller någon närstående blir sjuk. Hur man hanterar ren och skär dödsångest.
När man känner ångest men man vet inte vad den beror på, hur tar man reda på vad det är man går runt och har ångest för i en sån situation?
Vilken underbar vän! Såna växer inte på träd. 😀
Vart kan man hitta Gant tröjan? Har sökt överallt och frågat i massa olika Gant butiker men ingen har dem..
Vill så gärna hitta den!!
Tack för en bra blogg 🙂