Hej gullisar,

Det kommer bli lite mer frånvaro nu i november för jag har min mest hektiska jobbmånad på året och på toppen av det så är Dante inne i sitt fjärde språng under hela november. Innan jag fick barn hade jag hört från vänner om hur jobbigt och långt det här språnget är och nu 11 dagar in förstår jag vad alla pratar om. Humörsvängningar utan dess like och vägrar sova om nätterna. Lägg på magont på det och vi har ett riktigt kämpigt liv haha. Det positiva är att när han är glad är han SUPERGLAD så då tankar vi energi för att orka ta hand om honom när klockan är 03.17 och han surar loss totales.

I apparna står det dessutom att ”det är vanligt att föräldrar känner sig extra trötta och orkeslösa i slutet av det här språnget” så jag fattar att de flesta tar sig igenom denna helvetesmånad och sen blir det bättre. Min tjejkompis dotter gick precis ur denna fas och har nu börjat sova mycket mer stabilt och är nöjdare. Hoppas det blir likadant för Dantis!

Nog om det, jag ska försöka få upp helgens bilder ikväll också, så kika in lite senare. Puss!

En bråkstake i knät på sin gudmor som han redan verkar älska väldigt mycket, så gulligt att se!

God förmiddag vänner,

Såg ni oss i rutan igår? Alltså hur bra skötte sig inte Dante! Jag var RÄTT svettig ska erkännas, tänk er själva att gå in i direktsänd tv med en oberäknelig bebis. Dessutom vaknade han bara någon minut innan vi gick live så jag var stressad över att han kanske skulle bli grinig och inte förstå vad som hände men så var det ju inte alls. D stod beredd i kulisserna för att ta honom om det inte kändes bra men han var ju superchillad. Alla första gångerna är ju speciella för föräldrar och Dantes första (kanske sista också i och för sig haha) tv-framträdande var sååå mysig. Vi såg avsnittet på play när vi kom hem och guuuud hur gullig får en liten människa vara! Jag orkar inte! Bästa Dante <3

Vi var där i god tid innan för att jag skulle bli sminkad och det inte skulle vara någon stress så vi hängde i loungen med de andra gästerna. Efteråt gav vi Dante mat, snackade med Carina och Erik Berg som var där för att prata om deras nya program ”Bergs drömkåk” och sen tog vi en taxi hem. Väl hemma blev det kvällsbad för Dante och när han hade somnat åt vi en kantarellpasta och drack ett glas rött.

Eftersom gårdagen var maxad i intryck blir det en lugn och mysig dag idag. Vi ska gå på vår yoga i eftermiddag och så blir det en långpromenad på det. Vi hörs lite senare med helgen i bilder som jag inte hunnit publicera ♥!

Idag fyller Dante 3 månader.

WE DID IT!!!

Jag känner mig som Jay Z i slutet av den här (klick!) videon när han jublar exakt de orden efter en lyckad konsert.

WE FREAKIN DID IT!

När Dante var någon vecka gammal och vi förstod att han var en magbebis deluxe så började jag googla loss, fråga runt och prata med alla jag känner om magbebisar. De flesta sa samma sak, vilket var att vi skulle hålla ut de första tre månaderna då de alltid brukar vara värst. För de flesta bebisar hinner magen och tarmarna bli bättre till tre månader och efter det brukar bebisarna vara betydligt gladare och må mycket bättre. Sen dess har jag varje dag tänkt på det; ”Bara jag klarar tre månader”. Jag har räknat ner till det här datumet de gånger jag vaggat Dante i min famn medan han gråtit hysteriskt och krampat med sina små ben. ”Åtta veckor kvar”, ”Sex veckor kvar”, ”Det kommer att bli bättre, det här är inte för alltid”.

Och så kom äntligen 3 månader.

Ni kanske undrar om hans mage genomgått någon magisk förvandling sen igår? Nej, såklart inte. Magproblem försvinner inte bara över natten, det förstår jag också. Kanske tar det några veckor till innan han är helt bra i magen, vi märker ju att han blir liiite bättre för varje vecka. Kanske tar det ett par månader till, kanske kommer han ha magproblem hela sitt liv. Sånt kan man inte veta.

Men vi klarade av de första tre månaderna som har varit fruktansvärt tuffa och jag är så otroligt stolt över det. Jag är mitt i mitt livs svåraste jobb och det känns som en seger att lämna dessa månader bakom oss för vid vissa tidpunkter var jag rädd att jag skulle gå under.

Att se sin bebis må dåligt är ju så sjukt påfrestande för psyket och jag längtar så mycket efter att han ska må bra några dagar i sträck, hittills kan jag räkna på mina händer de dagar han inte haft ont i magen. Han får vara hur påfrestande han vill senare, bara han inte mår dåligt.

Hur har han varit den senaste månaden då, förutom när han har haft ont i magen? HELT JÄVLA MAGISK kan jag be om att få tala om. Kolla bara på den här killen. När han mår bra är livet en dans på rosor. Vi leker, övar på saker, pratar och skrattar extremt mycket. Han skrattar i stort sett hela tiden när han inte är en suris. Han skrattar högt, med hela ansiktet och ögonen som glittrar. Då känns kärleken i hela kroppen.

Vi övar på att rulla runt från rygg till mage, gripa tag i saker och ha en stabil nacke. Allt går framåt och han tycker det är så kul när han lyckas med något (med lite hjälp oftast ;-).

Hans sovrutiner har spelat oss ett spratt senaste veckorna däremot och det har varit rätt tufft. Flera nätter har han vaknat en gång i timmen vilket gör att jag känner mig levande död när dagen börjar, även om D tar honom och låter mig sova ett par timmar ostört på morgonen. Men att ha en hel natt med en bebis som vaknar varje timme och sedan ta hand om honom honom under dagen och så natta honom på kvällen, det är fasiken tufft när han sover så dåligt och har ont i magen hela tiden. Jag har en helt ny respekt för mammor där ute, shit vilka superkvinnor vi är. Jag har också accepterat att alla får olika bebisar och har olika upplevelser av den första tiden och att man INTE ska jämföra. När en annan mamma säger till mig att ”Så svårt är det ju inte, första tiden är rätt enkel, vänta och se hur tufft det blir sen!” så tänker jag bara tyst för mig själv att du har helt klart inte haft en Dante i ditt liv, så ler jag lite avmätt och byter samtalsämne haha. Blir för övrigt så trött på den typen av förminskande kommentarer som hintar om att man skulle vara svag som tycker det är tufft, och är glad över att det är så förstående stämning här i bloggen. Det gör att jag vågar skriva av mig kring alla sidor av mammalivet – bra som dåliga. Klart det inte är så tufft om din bebis sover 18 timmar om dagen och är glad och nöjd när hen är vaken… ta Dantis i ett dygn så får vi se vad du säger sen 🙂

ANYWAY nu är det slutbabblat. Summan av kardemumman: vi klarade det och nu ska vi se positivt framåt! Vi fortsätter kämpa och hålla humöret uppe allt vad vi kan. Och när det är bra stunder, då njuter vi till fullo. Heja oss!

Vikt och längd:

På 3-månaders kontrollen vägde han 5,8kg och var 60cm lång. Han ligger strax under medelkurvan och har gått ner lite, för en månad sedan låg han strax över medelkurvan. Om det fortsätter gå ner får vi öka mängden ersättning men än så länge är vi inte oroliga, han hoppade ju upp nästan tre steg på kurvan efter födseln hehe <3

Läs uppdateringen om två månader här!

Igår fyllde Dante två månader – GRATTIS ÄLSKLING!

Så sjukt att två månader någonstans känns som ett helt liv. Det händer ju så galet mycket för bebisar under deras första levnadsår, det gör att en vecka kan kännas som ett år tycker jag. Jag kan titta tillbaka på när Dante var en månad och det känns som en evighet sen för så mycket har hänt.

Anyway, livet med Dante blir bara bättre och bättre. För varje vecka lär vi känna varandra ännu mer och kommer varandra ännu närmre. Det är häftigt hur man bygger relation med sitt barn. Han har fortfarande samma små nattliga rutiner som när jag skrev 6-veckors uppdateringen och även om vissa nätter är rätt tuffa så tycker jag att det känns helt okej. Man ÄR trött som mamma, det är ingen som tycker om att bli väckt nätterna igenom, men man klarar det på något vänster. I natt blev jag väckt kanske 20 gånger av napp som ramlat ut och gnäll som måste ut + 3 gånger för att mata och byta blöja. Det är sjukt men jag anser ändå att det är ”en helt okej natt”?

Han är vaken mer än tidigare nu, jag skulle säga att han sover ca 14 timmar per dygn. Han sover mest på natten och sen är han vaken ganska mycket under dagarna. Ni som har bebisar som är ungefär lika gamla – hur mycket sover era bebisar? Jag tycker generellt att Dante inte har sovit speciellt mycket sen han kom och framför allt inte i några längre perioder. Ibland när vi är ute bland folk kan han sova 3-4 timmar i sträck men oftast sover han bara 20-30 minuter åt gången under dagen. Och 2-3 timmar i sträck under natten.

Han skrattar mer nu, från att han vaknar på morgonen tills att han går och lägger sig. Han är så glad och verkar gilla vår lilla familj. I onsdags flängde vi omkring hela dagen och då märkte jag dock att han inte var så glad över det. Men sen kom vi hem och då låg han och skrattade i en halvtimme för sig själv (!). Jag fick faktiskt lite dåligt samvete då för att jag drar med honom på grejer. Bestämde mig därför för att skära ner på aktiviteter så nu har jag styrt om mitt schema. Jag kommer att vara en working mom (& älskar det!) men jag är i främsta hand mamma och han kommer alltid först. Ju äldre han blir desto lättare blir det för mig att avgöra vad som funkar och inte, men generellt är det bättre att han hänger med D eller min mamma när jag har jobbgrejer istället för att jag tar med honom för han verkar inte tycka att det är så roligt när det blir för mycket jobb (förståeligt hehe).

Ungefär en miljard gånger om dagen tittar jag på honom och känner den renaste formen av lycka i hela min kropp. Tänk att han ger mig det – ren och skär lycka. Finner inga ord för det.

Längd och vikt:

Vi har inte varit hos BVC sen den senaste uppdateringen då han var 56 cm lång och vägde 4860 g. Däremot ställde jag mig på vågen med honom innan vi skulle bada och enligt den ligger han på 5,2 kg. Hur snabbt växer bebisar jag orkar inte!!!

Läs uppdateringen om 6 veckor här!