Tuffa tider

Usch vad dåligt jag mår just nu. Det är som jag har sagt, höga toppar och låga dalar sen jag blev förälder men just nu är jag nere på energiprocent 0. Dante har inte sovit på flera nätter så jag har inte fått ens 3 timmar i sträck sen i fredags. Och mer än 3 timmar har jag bara fått en handfull gånger sen i juli när han kom. Jag ska vara ärlig och säga att jag omöjligt kunde förstå hur jobbiga nätter kunde vara med en bebis. Nu har det gått så långt att jag inte ens sover mellan hans uppvak för att jag vet att han bara sover korta stunder innan han vaknar igen, så istället ligger jag och spänner mig genom hela natten.

Sen på något märkligt sätt så hittar jag nytt hopp under dagen och när kvällen kommer är jag hoppfull – i natt kanske blir en bättre natt. Jag testar nya knep, ger all kärlek jag har inom mig, vaggar vaggar vaggar. Visste faktiskt inte ens att jag hade såhär mycket av mig själv att ge till mitt barn men mot alla odds hittar jag ny kraft och försöker igen. Bär och tröstar flera timmar per natt. Jag vet att jag inte är den enda mamman med en ”krävande” bebis så till er andra mammor som vaggar vakna hela nätterna – fy fan vad starka ni är. Jag är också uppe med er på nätterna. Jag går också där i mörkret och ber till högre krafter. Vi är inte ensamma.

D tar mornar från 06-09 så då får jag sova ostört men när klockan är 01 och man bär omkring på en galen bebis känns ju 06 väldigt långt borta… igår natt låg jag och grät av utmattning. Som sagt var, varje dag hittar jag nytt hopp men om natten är det ju att leva mitt i en sömntortyr.

Som pricken över i:et har D massa jobb just nu (vi hjälps åt mycket men vissa veckor har han mer jobb än andra) och idag åkte han till Göteborg tidigt på morgonen för att komma tillbaka sent på kvällen. Lägg på att jag jobbar 50% i allt det här…

Det är så svårt med jobbet för många säger att jag ska strunta i det, men i allt det här jobbiga är att gå till kontoret en så enorm fristad för mig. Det är en möjlighet att få fokusera på något annat, att få vara något annat än en vårdare. Jobbet gör att jag orkar komma hem och ge allt till den lilla människan som behöver mig allra mest. Hur sjukt det än låter behöver jag ibland gå till kontoret för att orka komma hem och bära på honom ännu en natt. Även om jobbet såklart tär på mina krafter också, eftersom jag ofta har saker inplanerade som inte går att flytta på och så kanske jag inte sovit på hela natten och skulle behöva sova lite när han sover mitt på dagen men då måste jag sitta i ett kundmöte…

Usch, nu börjar jag gråta igen. Så jävla tufft att vara förälder? Tyckte alltid att mammor som sa att jobbet är som semester i jämförelse med att vara föräldrar”ledig” var svaga – nu tar jag tillbaka ALLT. Förlåt mamma-guden för alla dåliga tankar jag någonsin tänkt om mammor.

Dante har varit lite dålig i veckan också så lägg på en oro större än allt annat jag någonsin varit orolig för under mina 30 år i livet… jesus visste inte att det var fysiskt möjligt att vara så orolig. Jaja, nog om det. För som sagt – mellan nätterna hämtar jag hopp och när han skrattar hämtar jag kraft. När jag byter hans blöja mitt i natten och han gapskrattar för att få min uppmärksamhet, även fast jag bara står där helt tyst i mörkret. Då är det som att han gapskrattar rakt in i mina armmuskler och så orkar jag bära lite till, ännu lite till, trots att jag trodde det var slut på kraft.

  1. Men usch vad jobbigt det låter!!! Otroligt att du orkar, och kämpa på!
    Men varför delar ni inte mer lika på nätterna? Eller tar varannan natt? För det första måste du få sova för att orka så pappan får ta ett par nätter nu så du får återhämta dig. För de andra så är att jobba semester precis som du skriver så han har inte mer rätt att sova än dig. Ni måste hjälpas åt på natten, det är inte den föräldraledigas ansvar!

    Stor kram och kämpa på!

    1. Heja dig supermamma! ❤️ Jag känner helt igen mig i det där tudelade kring jobbet, som egenföretagare har jag inte kunnat lägga jobbet åt sidan med något av barnen. Nu har jag två barn under två år, en man som jobbar 75 % och sen ska jag själv hinna jobba också.. ibland, när man har en deadline och det inte vill sig, kan det kännas galet stressande men ibland är det så himla skönt att stänga in sig på kontoret med en kopp kaffe (och faktiskt få dricka den medan den är varm!), en bra podd och bara jobba. Eller få ta ett styrelsemöte och uppskattas för något annat än sina ammande bröst, hehe.

      Vi har också haft uppdelningen att jag tar nätterna. Fram till att lillasyster kom när sonen var 17 månader hade jag tagit samtliga nätter och samtliga mornar. Har också fått kommentarer kring det men det är vad som passat vår familj bäst, av olika anledningar. Varje familj gör vad som är bäst för dom, det är så många parametrar som spelar in där.

      Heja dig och heja er, stor styrkekram och hoppas att det vänder och blir enklare snart! ❤️

  2. Heja dig, och heja alla oss föräldrar som kämpar så! Min son på 5 månader har inte sovit bra på måååånga veckor och jag känner mig helt knäckt av sömnbristen. Men på morgonen när jag kommer upp (han går också upp med sin pappa lite innan) och han ser helt överlycklig ut när han får syn på mig så svämmar hjärtat över av kärlek och allt glömt och förlåtet. Vi får försöka komma ihåg att detta inte kommer vara för alltid <3

  3. Hej, min bebis vaknar bara typ 3 ggr per natt och då känner jag mig ändå förstörd dagen efter, så jag förstår dig verkligen. Till dig som har troligen har råd och måste jobba 50 % så skulle jag verkligen rekommendera en nattnanny. Googlea på det, finns flera agenturer som har det i Stockholm. Det är dyrt, men man kan använda RUT avdraget så det blir lite billigare. En dag i veckan kanske? Kämpa på ❤

  4. Men fina Michaela! Har själv inte barn men tänker att vi alla gått igenom tuffa perioder i livet, helt plötsligt kommer denna period vara över och Dante kommer sova bättre. Förstå vilken styra och kraft du kommer känna då!? Att du tagit dig igenom det här.
    Tack för att du delar med dig, oavsett om man själv är mamma eller inte så betyder det så mycket ❤❤

  5. Kämpa! Vi är fler med galna bebisar på nätterna. Om 2,3 (4?) år kommer detta ha passerat och du kommer längta efter en till…. hälsningar 3-barnsmamman

  6. Är inte mamma själv, men skickar all kärlek och all kraft jag kan till alla supermammor där ute som orkar! Fantastiska är vad ni är <3

    1. Hej!

      Vet precis hur det är samt hur ensam man kan känna sig mitt i de lääängsta timmarna under natten med ett barn som inte sover. Låter som att du är genuint genomtrött (med all rätt) så kanske ni kan ta varannan natt ett tag framöver? Trots att en förälder ofta ska upp till jobbet så kan det vara nog lika jobbigt att ha sovit för lite och vara hemma med en bebis. Någon/några dagar i veckan klarar man kanske på kontoret med för lite sömn i kroppen. Det tog lång tid för mig innan jag vågade ”be” min partner om en sådan lösning och det hjälpte väldigt mycket och vi fick båda en helt annan förståelse för varandras situationer genom att göra så. Och rätt som det var så ändrades vår sons sömnrutin igen och nätterna blev bättre med mer långa sovintervaller. Idag är han två år och vi får väcka honom varje morgon för att hinna till jobb och förskola 🙂 Det blir bättre!!!!! Kramar

    1. Heja dig, heja oss och alla andra föräldrar! Ibland när min ettåriga dotter varit vaken 3 timmar mitt i natten och allt är testat men hon ska ändå inte sova, då undrar man hur man ska orka att funka eller när hon vaknar varje timme. Men så på nåt sätt går dagen efter runt ändå och den dåliga natten är ett minne blott, för ens barn ger så mycket kärlek så känslorna svämmar över. Att vara förälder är att ge så mycket mer av sig själv än man någonsin känt och jag tror att det är en evig lärdom, att man kommer lära sig nya saker om sig själv varje dag i samband med att bandet med sitt/sina barn växer. Det man inte får glömma är att gråta ut, hitta ny kraft och jag tror att det är så viktigt att vara ärlig, det är ingen styrka i att bita ihop och säga att det är en dans på rosor att vara förälder, för ibland är det för jävligt men det brukar inte kännas så länge utan tills man får ett skratt eller leende från ens barn, då får iallafall jag ny kraft. En styrkekram till dig!

  7. När vår son sov som sämst delade vi rakt av på nätterna, så att man tog halva natten var. Eftersom jag ammade så klarade jag mig inte längre ändå, annars hade vi nog tagit varannan natt. Nu när ni kör flaska enbart tänker jag att alla förutsättningar finns för att dela lika, så att båda får den vila man behöver under den tuffa småbarnstiden. Oavsett om man tar halva natten var eller varannan natt så är det verkligen guld värt att veta att man kommer få sova nån gång. Vi sov till och med i varsitt rum under en period för att verkligen få sova när man inte hade barnansvar. Det är lätt att tänka att den som är hemma kan sova ikapp på dagen, men i praktiken så tror jag de flesta instämmer i att det inte funkar. Man har sällan ro att faktiskt sova, utan istället kanske man tar sig en välbehövlig kaffekopp eller en dusch istället. Dessutom har ju den som är hemma på dagen barnet hela dagen, så om man dessutom har nästan hela natten blir ansvaret jättetungt.

    Jag har själv ett barn som är jämngammalt med Dante, och om det är något jag insett under den här korta tiden som förälder så är det att allt går över och inget är bestående. Varken bra eller dålig saker, hehe. Så med det sagt – håll ut! Det kommer att bli bättre! Tack för en fin blogg. Kram och lycka till <3

  8. Jag lider så med er, håll ut! Han är ju trygg med sina mor/farföräldrar, dom kanske kan ta en natt så ni får sova ordentligt. Kan rekommendera Mirjam Geyerhofers bok om barn och sömn, den är intressant!

  9. Usch lider med dig 🙁 det är verkligen tufft. Har varit i samma situation och genuint vill jag bara tipsa om Hanna Bergenkull som typ räddade våra liv (sömncoach).

  10. Hej fina Michaela!
    Nu är mina barn större och vi har tagit oss ur de ”värsta” småbarnsåren med dålig sömn. Nåt som vi gjorde med båda barnen va att dela på nätterna, från start. Jag gick och la mig runt 21 (ammade innan) Min man hade då bebisen fram till 00-01 då han ofta fick flaska ersättning för att sedan sova vidare. Så ofta fick jag sova mellan 21-02-03 varje natt. Då orkade jag ta vid den tiden eftersom jag fått sova 5-6 h i sträck. Ett tios som kanske är värt att testa. Kämpa på! Kram

    1. Så gjorde vi också! Det hjälpte jättemycket.

      Sen är det viktigt att komma ihåg att hur jädra trött man än är och det känns som man ska bli knäpp så klarar man det. Ja, man bryter ihop ibland men man fixar det. Det är extra tufft nu när vi inte får något solljus också. Men kroppen anpassar sig och kompenserar.

      Mammor är fasiken det starkaste som finns!

  11. Det blir bättre!! Min lille sov också riktigt dåligt men runt ett halvår började jag se ljuset i tunneln och vid ett år var det bra. Sedan han fyllde två år sover han hela nätter i egen säng. Tänk framåt även fast det är svårt att göra när du har det tufft❤️❤️

  12. Känner med dig! Kämpa på, det blir bättre.

    Jag har samma erfarenhet av bebis som vägrar sova. Vi gjorde tillslut så att vi tog varannan natt, trots att pappanbjobbade mycket och jag ”bara” var föräldraledig. Jag hade svårt att acceptera det först, och kände mig som att jag misslyckats med den uppgiften som liksom var min. Men vi resonerade såhär med lite hjälp av vår bm: man behöver absolut vara utvilad för att kunna sköta sitt jobb, men man behöver ju rimligen också vara utvilad för att sköta sitt barn. Sen kanske ni inte alls har möjlighet att göra på det viset, jag vet såklart inte hela er situation. Men var inte rädd för att be om space och vila – det är så lätt att köra slut på sig själv som mamma ❤️

  13. Kämpa på! ❤️ Jag vet hur jobbigt det är och att man känner sig helt galen av trötthet när man är uppe nästan hela nätterna. Vi har sedan två veckor tillbaka kommit ut på andra sidan den långa tunneln av sömnlösa nätter. Vår kille som precis fyllt 2 år sover nu nätterna igenom, med undantag för något uppvak tidig morgon.

    Det är svårt med barn och sömn och fram tills för två veckor sedan var han vaken 3-8 gånger per natt och drack välling minst 2 gånger. Efter några riktigt värdelösa nätter fick vi nog och berättade för vår son att det var slut med välling på natten för att han hade blivit en stor kille. Sen väntade 2-3 tuffa nätter med skrik och rop efter välling, men som sagt så sover han hela nätter nu.

    Håll ut, det blir bättre. Du är inte ensam trots att det känns så när man går runt i mörkret och vaggar, du har så många andra mammor med dig i natten ❤️

  14. Hej fina Michaela!
    Gud som jag lider med dig, har en 3åring och en 7 månaders bebis och med min första så höll jag på att kollapsa. Min sömn blev så störd att även om jag fick sova själv i ett rum kunde jag inte slappna av. Precis som du säger så känner man att det nästan inte är någon idé att somna om eftersom bebisen ändå kommer vakna strax igen.
    Det ni MÅSTE göra för att kunna fungera är att ge varann sömn, ta varannan natt eller någon i veckan och låt den andra sova ostört i ett annat rum. Även om Damon jobbar så jobbar du ännu mer; med både ditt bolag och bebis. Det är det som har räddat mig denna gång med bebis. När jag sitter där och vaggar mitt i natten så är tanken på att få en god natts sömn nästa natt det som räddar mig. Ett väldigt räddande tips! Och jag lovar att det kommer bli bättre strax!

    1. Håll ut! Jag har en son som snart är 1 och han har sovit så dåligt sen typ 4 månaders ålder och det verkar hålla i sig, även om vissa nätter är bättre än andra. Vi har testat lite olika varianter och kan verkligen rekommendera som många skriver att dela upp natten mellan er – får man bara sova 3-4 timmar är det Himmelriket jämfört med att Vakna var och varannan timme. Vår son sover också i vår säng halva natten numera, enda sättet för oss just nu att slippa gå upp hela tiden. Visst suger det för den som går till jobbet att inte fått sova ordentligt men vi brukar tänka att det råder undantagstillstånd för hela familjen när det är såhär – då får båda tumma lite på sömnen för att ingen ska bli helt under isen.
      Lycka till!

  15. Åh stor igenkänningsfaktor! Kram och pepp till dig från en som inte heller har sovit natt sen i fredags pga bebis som vaknat var tionde minut och velat bli vaggad. Hoppas denna natt blir bättre för oss alla! <3

  16. Tack för att du delar med dig! Det känns mindre ensamt när man går runt och vaggar på nätterna att veta att många andra fantastiska mammor (och pappor, men inte lika många tyvärr verkar det som) är med en tillsammans i denna tuffa och underbara bebistid. ❤️

  17. Jag har en son på 7 månader som sov dåligt till han var ca 6 månader. Nu är han en helt annan bebis på natten. Det blir bättre! Men varför tar inte D nätterna på helgerna åtminstone så du kan sova få sova ordentligt några dagar i veckan? Eller som många andra skrivit dela rakt av nu när Dante tar flaska 🙂

  18. Verkligen heja oss mammor! Jag hade också så mycket fördomar mot föräldrar innan jag själv fick en bebis för ett år sedan och jag vill också bara ta tillbaka allt negativt jag någonsin tänkt. Det är verkligen tufft att ha småbarn och det är bra att vi är fler som erkänner det och pratar om det <3

  19. SÅ mycket kärlek och massa styrkekramar till dig/er. Det är sjukt svårt att vara förälder och att du skriver så ärligt om både toppar och dalar är guld. Hoppas verkligen att det vänder för er snart – det kommer det ju att göra även om det är svårt att tro på det när det är som jobbigast! <3

  20. Om du jobbar hela 50 procent så känns det lite orimligt/ologiskt att bara du ska ta nätterna. Antingen delar ni på nätterna – eller så kanske du skulle gå ner till 25 procent, i alla fall en kortare period. Du vet bäst, bara några tankar. Halvtid är ju ändå mycket – om man dessutom har ett heltidsjobb hemma dag som natt.

  21. Jag har också bett om förlåtelse till mamma-gudarna. Min nu 3,5 åring var med facit i hand en dröm. När jag var gravid med min nu 4 månaders bebis var jag ganska kaxig över hur lätt en bebis är. Hade ingen förståelse för folk som tyckte annat. Nu är det 4 månader sedan han föddes och jag har aldrig varit tröttare och skörare. Jag gråter också i kudden. Vi besitter en kraft som bara en mamma med krävande barn kan förstå ❤️

  22. Min son som nu är 2 år vaknar än i dag nästan varje natt men sedan ett års ålder bara nån gång per natt. Vårt barn vaknade mellan 3-6 gånger per natt tills han var ca året (då menar jag mellan 22-06). Man blir smått galen men det går över och blir bättre. Jag kommer ihåg att innan jag fick barn kunde jag ibland tänka – hur kan den mamman klä sig i pyjamas och gå ut eller undra varför hon inte borstat håret eller lagt på nått i ansiktet för att se lite fresch ut innan de vandrar på stan: Till nyligen var jag henne! Kommer aldrig mer ha någon fördom mot mammor. Vi är helt otroliga vad vi klarar av.

  23. Kämpa på! Du är en fantastisk mamma! Det är tufft ibland med det blir bättre.
    Styrke kramar, ta hand varandra!

  24. Usch vad tufft du har det!
    Jag fick ett tips för ett tag sen om att använda Pampers nattblöjor 12h på natten och endast byta blöja om bebis bajsat. Upplevde att bebis alltid vaknade till när jag bytte blöjan på natten och var svår att söva om..
    Tycker det funkar bra att inte byta på natten, har hänt ett fåtal ggr att blöjan läckt på småtimmarna men då har jag ett gäng blöjor i sovrummet så jag kan byta. Kanske värt att testa? Kram

  25. All styrka till dig, fy FAN vad jobbigt det är med sömnbristen – man blir fullkomligt psykiskt nedbruten och det är verkligen helt fruktansvärt! I somras grät jag av utmattning så många dagar, nu är lillen över 9 mån och nu när man är trött är det ändå på en normal-nivå… men det är en sådan liten tröst när folk säger ”det blir bättre” (tyckte jag!), för att det känns så himla avlägset… Men det kommer bli bättre, och du är SÅ JÄVLA GRYM! <3

  26. Kämpa på! Jag kan rekommendera att läsa boken *somna utan gråt* det tyckte jag hjälpte mig när mitt äldsta barn kunde vakna minst 1 gång i timmen. Personligen tyckte jag att det var väldigt skönt att sätta en plan för att försöka påverka sömnen och natten, det kändes som att man återtog lite kontroll.

  27. Hej fina Michaela! Vill börja med att skicka en kram, en lång jäkla hård sådan, för du har helt rätt i att det är så sjukt tufft att bli en mamma. Jag lever på hoppet än att det kommer bli härligt att VARA en mamma, när jag väl lärt mig.
    Vill berätta att jag har en tjej, lite yngre än Dante (typ 2 veckor). Hon flaskmatas, har så gjort sedan 2 veckors ålder då jag till min stora sorg insåg att jag ej hade mjölk till henne. Därmed har hon sovit bättre (längre) än ammande bebisar, men ändå vaknat 2 ggr/natt och sen en gång i arla morgonstund… Nu sedan 2-3 veckor samsover vi, det var ett test från mitt håll. Innan jag fick barn hade jag mycket åsikter kring samsovning och tyckte att bebisar ska lära sig sova i egen säng från början. Sedan jag släppte denna vision och testade att ge henne min kropp även nattetid så sover vi fram till 5-6-tiden. Jag hajar att detta inte är för alla (vet ej hur ni gör) men för mig blev plötsligt prion att faktiskt få sova!
    Ja, va tusan alla gör det som känns rätt, ville bara sprida lite ljus över att just sova ihop…i vissa fall blir det 200% bättre.
    Du verkar vara en fantastisk mamma, glöm aldrig det när tårarna rinner ❤️

  28. Usch, känner med dig. Det är verkligen efter 3 månader som den där sömnbristen kommer ikapp en och man är heeelt slut. Jag gråter också då. Å kämpar. Jag gick inte heller å la mig för kroppen kunde inte stänga ner för inhämtning av sömn. Eller så var mammasensorn ständigt på liksom. Även om man förstår att det vänder en vacker dag så är just precis Nu som spelar roll.
    Hade en väldigt jobbig natt med min bebis inatt. Jag blir tokig tillslut. Men försöker se det från något ljust perspektiv mitt i natten. Jag har tagit på mig mitt favoritmysset, gosiga tofflor. På med glasögon. Om vi sitter så har jag ett täcke som jag virar runt oss. Går vi så tar jag vetekudde om axlarna. Känns som att man unnar sig lite. Å sjal!! Vira in ungen !!! Bästa bästa. Dina armar ska orka fler nätter och fler av hans kilon. Så kan ju gå å gosklappa lilla bebisen där i.
    Ta öronproppar om det skriks. Jo du hör ju ändå, tar bort det högsta. Sen blir det som att just kl.06 är precis vad man kan hålla ut till. Så länge tårarna orkar stanna inne.
    Man klarar så oerhört mycket, helt ofattbart egentligen.
    (Låter dock svintufft att ha jobb dessutom. Minska lite i procent å ge till dig själv under den här sömnbristfasen ? å öka när du känner dig laddad igen?)
    Går det att gå å sova vid 17/18 när pappan kommer hem?
    Man vill ju så gärna ge tips, men du har ju säkert tänkt på allt redan.

    Varma Kramar och stort lycka till. Å ja, jag är också uppe när ni är uppe, kämpa !

  29. Kämpa på! Nu har jag en väldigt snäll bebis som gärna sover hela nätterna. Men jag kommer ihåg i början när bebis skulle koppmatas varannan timme.. Herregud. Först stretade jag emot och försökte anpassa nya livet i det gamla (utan barn). Det gjorde mig än tröttare och tillslut lät jag bebis styra vår dag. Jag sov när han sov och var vaken när han var. Det fungerade toppen även om jag då kunde sätta på kaffe & kolla Netflix mitt i natten.

  30. Var det jobbigare än du trodde att få barn? Jag är så rädd att skaffa barn för att jag värderar min egentid så mycket och det känns som den kommer försvinna vid barn. Hur vet man när man är redo?

    1. Först och främst tack Michaela för dina fina och ärliga inlägg, uppskattar din blogg så mycket och har alltid gjort! Vill påminna dig om att det första året med barn går fort, och helt plötsligt så sover, går och äter de själva. Då känns den första tiden som ett minne blott. Du är fantastisk som kämpar på och delar med dig! <3
      Sofie, jag kände som dig innan jag fick barn, jag var rädd att jag skulle förlora mig själv och min egentid. Men kom ihåg att det är så olika för alla. När jag blev mamma blev jag det till en nöjd bebis som i stort sett bara sov, även om såklart livet med barn är fullt av utmaningar var min vardag så mycket enklare än vad jag någonsin föreställt mig. Du är redo tror jag när du vet att du kommer att vilja bli förälder oavsett vad ditt barn kräver av dig, och jag lovar att oavsett vad det kräver så är det värt det. <3

  31. Heja dig! Jag har två barn under 3 år och vet precis hur fruktansvärda nätterna kan kännas. Var snäll mot dig själv och kom ihåg vilken superhjälte du är för ditt barn 💕

  32. Gud vad jag verkligen behövde läsa det där, tack <3 Tror inte det går att förstå vad det innebär att vara förälder förrän man faktiskt är det?! Ska tänka på dig o Dante när jag går o vaggar min tvåmånaders inatt. Heja oss alltså!! Kämpa!

  33. Åh! Sådan igenkänning <3
    Att vara mammaledig är verkligen mycket tuffare än vad jag också trodde..
    min son började äntligen sova hela nätter vid sex månader då jag slutade amma och gav välling och mat + han fick sova i eget rum, en lättnad!
    Sen är det såklart fortfarande väldigt tufft emellanåt av olika anledningar (han är nu 10 mån). Ska börja jobba imorgon och ja.. det känns som semester på ett sätt. Kämpa på! Du är den bästa mamman Dante kan få!

  34. Kämpa på. Har en dotter på 9 månader, är inte ledsen om kvällen men får inte ro till att somna. Vi är ofta ute och åker med bilen för hon ska somna, det blir bättre. Tappa inte hoppet 🙂 stor kram

  35. Hej. Jag känner så igen mig i detta och JA de blir bättre min son är 16 månader! Känner igen känslan att inte kunna koppla av och sova för man veta att snart vaknar han och de är omöjligt att sova mellan skriken så igen ide hans pappa tar natten. Har hotat med att ta in på hotell när de var som värst 🙂 De är omöjligt att förstå känslan innan man får barn. Nu sover min son hela natten utan uppvak kämpa 🙂

  36. SKITTUFFT!
    Vet PRECIS hur det är. Kämpe!
    Minns själv att andra sa ”det blir bättre”, men det sket väl jag i där och då. Kändes inte bättre för det.. Det är ren och skär mental utmaning. Vilken enorm kärlek du besitter som ändå forsätter framåt!

  37. Jag vill bara ge dig all kärlek och tacksamhet för att du delar med dig av detta. FY FAN vad hemskt det är att ha spädbarn ibland, herregud alltså! Det är ju det sjukaste nånsin. Mitt barn är nu drygt ett år och jag AVSKYDDE att höra att det blir bättre, VILKET DET JU BLIR, men faaan vad det inte hjälper när bebisen är 4 eller 5 eller 9 månader och vaknar varje timme. Men vad hjälper då? Jag vet inte. Jag ville bara ha empati och typ att folk skulle tycka synd om mig och lyssna på mitt klagande, för man FÅR klaga, för det är helt sjukt stört jobbigt och jag tycker inte att någon mamma förtjänar det.
    Klaga, klaga, klaga, tyck synd om dig själv för det ÄR synd om dig. Ta hand om dig och unna dig allt som det finns att unna sig med, du förtjänar det. Och som min kompis sa när våra barn äntligen fyllt ett och sömnen nästan hade ordnat sig: första året som mamma är som att gå i lumpen, man fostras och tränas så sjukt hårt att det inte är mänskligt, och man blir en supermänniska som är redo att agera vid minsta signal, alltid på helspänn, och det är klart att man blir utmattad och deppig. Det ENDA positiva med att vakna varje timme i flera månaders tid är att efter så inser man att man klarar vad som helst. Exakt vad som helst.

  38. Heja dig! Jag vet hur tufft och stundvis olidligt det kan vara, och sömnbrist är inte att leka med. Jag har tre barn varav mellanpojken knappt sov första månaderna och därefter inte så bra heller, extra krävande helt enkelt. Med första barnet var allt så enkelt, så det var det enda jag var förberedd på inför tvåan. I efterhand önskar jag att jag hade delat ansvaret mer med pappan, jag tog alla nätter själv då han jobbade osv. Men svårt att där och då tänka så. Jag tror jag var mer påverkad av sömnbristen än vad jag upplevde då. Sen är det ju så olika från person till person, bebis till bebis. Jag är föräldraledig nu med trean, var orolig inför bebistiden, samtidigt som jag av erfarenhet vet att det går över. Ville egentligen inte skriva mer än att vi är många som vet hur det känns, och många som inte alls förstår hur det kan vara. Kramar i massor

  39. Kämpar på här också (lika gammal tös som Dante) och det är verkligen tortyr på nätterna! På riktigt, man blir helt knäpp av att inte få sova… jag tar alla nätter själv och har ingen möjlighet att få avlastning på morgonen heller.. har även ett till barn så det är kämpigt minst sagt! Men jag vet att det blir bättre vilket är det enda mitt hopp hänger på, tiden går snabbt tycker jag och eftersom jag har barn sen tidigare så vet jag att man faktiskt glömmer bort den här jobbiga tiden sen och har ett barn som sover bättre helt plötsligt! Men vill tack dig för att du skriver om detta, känns som ”all andra” har bebisar som sover om nätterna och är så enkla!

  40. Hej! Jag vet inte exakt vad du menar med att Dante har varit ”lite dålig” men jag tänkte ändå ge dig och din oro perspektiv i positiv bemärkelse. Min andra son föddes med en tumör i magen. På andra läkarbesöket upptäcktes den och sen satte utredningen fart. Experterna vet fortfarande inte exakt vilken tumör det är men det är klarlagt att den inte är elakartad TACK OCH LOV. Oron över detta har jag aldrig upplevt förut. Tack och lov sover han som en stock om nätterna (de flesta), men jag har också haft jobbiga nätter, främst med min förstfödde son, så jag vet vad du kämpar med och vill skicka all styrka till dig som jag idag har lyckats bygga upp igen ❤

  41. Jag har inte läst alla kommentarer eller tidigare inlägg men har ni provat att sova genom att guppa sittandes på en pilatesboll? Några av mina mammavänner har haft barn som varit svåra att söva och använt bollen och tyckt att det åtminstone har avlastat deras kroppar lite grann.

  42. Hej
    Känner så väl igen mig i det du skriver. Vill egentligen bara säga att du borde dra i handbromsen innan du crashar. Att du ska ta hand om dig och att ni kanske måste dela upp ansvaret på nätterna ännu mer (vet såklart inte exakt hur ert upplägg och er situation ser ut). Min numera 2,5 åring sov helt katastrof de första 7-8 månaderna. Jag nattammade och kände att jag inte kunde sluta pga att han bara skrek om han inte fick snutta. Till slut fick jag en blockering kändes det som, kunde inte somna, precis som du skriver. Kändes som om det inte var någon idé för det snart skulle sätta igång igen. Till detta var min mamma sjuk och hade bara veckor kvar att leva och all vaken tid tillbringades i sjukvården. Det slutade med att jag helt bröt ihop psykiskt och fick insomningstabletter utskrivna, slutade amma, la mig i gästrummet och sen fick min man ta över på helgerna och några nätter i veckan. Med tabletter kunde jag sova 6-7 h i sträck, typ 22-04 och jag tror faktiskt inte min hjärna hade pallat mkt längre utan sömn. Så medicin blev min räddning till slut. Inte drömscenariot men var så tacksam. Nu sover han 11 h på natten så allt blir ju bra till slut, men det tog över ett år innan vi fick ordning på det. Och så länge klarar man inte vänta.

  43. Såg att någon tidigare tipsat och skulle besvara kommentaren men det gick inte, så jag skriver den här: Har nog aldrig kommenterat men vi har också erfarenhet av Hanna Bergenkull. Hon räddade också i princip våra liv (och kanske även vår relation). Hela livet blev lättare och helt plötsligt orkade vi ha roligt och ha ljusa, fina stunder igen. Det är fruktansvärt att inte få sova. Varmaste rekommendationer att kontakta henne.

  44. ❤️
    Har också en extremt krävande bebis, fick vagga o bära dag som natt. Hatade att höra ”det blir bättre” för det kändes att det aldrig kmr att bli så. Mina vänners barn var mkt lugnare så ofta kände jag mig som en dålig mamma, att det kanske var mig det var fel på? Hursomhelst det går faktiskt över! Nu är mitt barn över året och sover hela nätter för det mesta. All pepp till dig❤️

  45. Hej!
    Brukar aldrig kommentera bloggar men jag känner igen mig så mycket. Vår tjej som nu är snart 1,5 år. Hon vaknade varje halvtimme i 8 månader. Jag var så slut, grät varje natt. Och det kändes som man bara gjorde fel och ingenting fungerade.
    Men ändå fortsatte man att försöka hitta lösningar. Vi testade med en pilatesboll, gick runt i mörkret i bilbarn stolen. ( enda stället hon somnade men vakna så fort den var stil.
    Men sen testade vi köpa tassar som man kan skruva på under benen på spjälsängen, så det går att vagga. Tillslut fungerade det också så då kunde man stå och vagga och hon somnade om.
    Kämpa på du gör ett kanon jobb och all pepp till dig. Det blir bättre och när det väl har blivit det så kommer man inte ihåg dessa nätter. Dom är som bortblåsta.

    Kram till er!

  46. Herregud vad jag behövde läsa just det inlägget just idag! Vår fyra månaders bebis har gått från att sova i princip hela nätter i ca två månader till att vakna nästintill varannan timme i två veckors tid. Det är så fruktansvärt och dessutom kan jag inte heller somna mellan uppvaken. Ligger och spänner mig och bara väntar på att hon ska vakna igen. Imorse när hon vaknade vid 05.30 kunde jag inte alls somna om till hennes uppvak 07.00 känner mig som ett vrak när jag inte får sova. Dessutom sover hon jättedåligt på dagarna. Vi försöker hålla rulla vagns sovschema men hon vill inte alls följa det. Skriker och gråter varje gång jag försöker lägga henne, somnar bara bra i vagnen. Har vi tur en dag får hon ihop 2 h sömn under dagen (enligt rulla vagn ska en fyra månaders sova 3-4 h på dagen)
    Men det absolut värsta i allt är att jag blir arg på henne, mitt humör både på nätter och dagar blir fruktansvärt. Igår gick jag gråtandes ur sovrummet när min kille kom hem från jobbet helt vansinnig av frustration. Och så får jag så fruktansvärt dåligt samvete, mitt mammahjärtat blöder men jag kan liksom inte hejda min ilska när jag är såhär trött.
    Dina ord fick mig verkligen att bryta ihop. Fan vad starka vi är! Och tack för att du är så transparent! Det är så otroligt viktigt att få höra att man inte är ensam i ens kämpande!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Resa med bebis: packlista?

God kväll gullnosar,

Om en månad är det dags för oss att åka till Sydafrika i nästan tre veckor – dröm! Men jag har börjat fila på vad vi behöver ta med till Dante och känner att jag behöver expertråd från er mamas out there.

Vad behöver man till en 6-månaders bebis när man ska på en långresa och vara borta i tre veckor i ca 25 graders värme? Om ni har något man bara inte får glömma, eller typ ”tio saker man måste ha med till en 6-månaders” så får ni gärna dela med er.

Nu ska jag krypa ner bredvid galningen som tyvärr är tillbaka på ruta ett med sömnen, har inte sovit mer än 1 (EN!) timme i sträck senaste två nätterna. Tack Dante…

Snart lämnar vi kylan Dantis, håll ut!

  1. Det låter underbart med resan! Har tyvärr inga tips pga nybörjare, min dotter är knappt 3 veckor gammal. Som läkare skulle jag dock säga ett reseapotek med typ vätskeersättning, alvedon osv utifall att, så måste man inte hasta ut om man skulle behöva ngt mot all förmodan.

    Jag såg nu att Dantes sömn var sådär för tillfället men skulle du vilja berätta hur ni gjort med sömn och läggning? Min dotter kan bara sova på mig (panik, det är ju mot rekommendationerna och osäkert!), när och hur börjar man ”lägga” bebisar?

    1. Inte Michaela men kan ju svara ändå med två kids under bältet. Tre veckor är dom så himla små så det är verkligen ingen stress att börja sätta igång rutiner med läggning. Då sover dom lite överallt när som helst, i babysitter, på magen liggandes på en osv. Vi har med båda barnen haft ett nest som heter cocoonababy. Det har verkligen varit räddningen och i den kan dom sova lite överallt, soffan, golvet i mitten av sängen osv. Kanske kan vara värt att pröva?

    2. Min dotter sov också bara på mig de första veckorna = jag gick inte och la mig en enda gång under de första veckorna då BB-personal och Bvc var noga med att poängtera att jag absolut inte fick somna med henne på mig. Efter cirka två veckor började vi öva på att få henne att fortsätta sova när jag la ifrån mig henne. Vi såg till att hennes nest, filtar och snutte var lite varma så hon inte skulle frysa när jag la ner henne och jag la en rullad filt under benen så hon inte låg helt raklång liksom. Från att hon var ca fem veckor sov hon sen hela nätterna utan uppvak i sin säng, och har gjort det sedan dess (PEPPAR PEPPAR). Hon är nu nio månader.

  2. SÅ härligt!
    Bärsele! Otroligt bra på resan!
    UV-filt kan va skönt att ha att slänga över i vagnen exempelvis så inte uv-kläderna behöver va på när det inte är baddags. Insektsnät och paraply till vagnen.
    Kan va skönt att ha med snorsug, alvedon och febertermometer. Mat, solhatt, badblöjor, barnlyssnare…
    Ha det underbart! Kram

  3. När vi åkte med en 3 månaders var min prio, blöjor, vi reste dock med Ving så man kunde beställa blöjor via dem så slapp de ta upp så mkt plats i bagaget, sen finns ju det att köpa på plats!
    Napp så han har det i start och landning, de sägs att suger de på napp, flaska lr tutte så minskar trycket i öronen. Vi hade en UV filt, ett australienskt märke har vi, solhatt, solskydd även om skuggan är bäst för de små, UV dräkt om ni vill bada. Jag följde italienska råden, då min dotter är halv italienska att visats i solen mellan 8-12 sedan från kl 15, då solen är mindre stark hehe. Tunna bodys och byxor

  4. Inför vår resa till värmen med bebis fick jag mycket tips från ett kommentarsfält till ett av Marie Serneholts blogginlägg som hjälpte mycket, tips!

    Ett tips vi verkligen uppskattade var att ta en necessär på flyget för blöjbyten, för att slippa konka på skötväska+bebis liksom, vilket verkligen var såå bra!! I necessären fick man precis plats med typ 2 blöjor (Så fick man fylla på från ryggsäcken innan toalettbesök), wipes och det mest nödvändiga som man uppskattar vid ett blöjbyte (för vår del typ inotyol+pysventil+febertermometer). Sen finns det ju engångsunderlägg vilket också är perfekt i necessären!

    Vi hade även införskaffat en babyjogger city tour 2 till resan (som går som handbagage och alltså följde med oss hela vägen in på planet, vilket var GULD). Valde mellan den vi köpte och babyzen yoyo men fick tipset att yoyo:n skulle vara rangligare+mindre varukorg vilket enligt min egen uppfattning är helt korrekt! I varukorgen hade vi med bärselen som bebis fick sitta i när vi skulle boarda och kliva av planet, och det fungerade verkligen hur smidigt som helst! Då kunde vi innan vi klev på planet packa ihop vagnen i väskan, och så kunde även bebisbäraren ha händer fria för tex pass.

    Läste också någon som tipsat om att ha ”allt” i napphållare om man har en rörligare bebis. Vi hade en napphållare för napp och en för mjukisskallra som vi hade med oss på flyget och det var faktiskt ganska skönt att slippa plocka upp något från golvet i tid och otid!!

    Vi hade annars även med oss:
    Bambufilt
    UV-filt, parasoll, dräkt samt pop-up tält (för vår del var tältet ganska onödigt men filt och parasoll var ovärderligt!)
    Långa tunna heltäckande kläder
    Solhatt
    Reseapotek med ex solskyddsfaktor, vätskeersättning, febernedsättande och koksaltlösning

    Lycka till på resan och ha en underbar tid tillsammans i solen!🌞

  5. Har inga råd för värmen men var borta i fyra veckor i Sverige (bor utomlands) när min dotter var samma ålder. Personligen ville jag ha en ordentlig vagn när vi var borta så länge så vi köpte den stora reseväskan till bugaboon vilket typ var bästa köpet för du får plats med så mycket annat där i förutom vagnen. Breezy hooden är dessutom toppen, tycker alltid paraply är himla meckigt för man får ju byta vinkel på det så snart du svänger med vagnen (alltså hela tiden!). Blöjor finns ju överallt så hade köpt på plats. Hade kollat vad det finns för ersättning på plats, jobbigt att byta märke om det påverkar magen. Jag brukar ta med ersättning för vår fanns inte i Sverige. Boka sån där säng till Dante på planet och ta med sele, massa blöjor och ombyten samt ombyten till dig och D (man vet aldrig vad som händer och jag har blivit både nerspilld/nerspydd och nerbajsat på våra resor…..). Tills sist, njut! Ärligt talat så finns typ allt att köpa på plats, chilla och tänk mest på vad som är viktigt och inte kan finnas där (ersättning..).

  6. *Rejält med ersättning (pulver & tetra) & gröt
    *Flera nappflaskor (även flaskrengörare) & nappar
    *Myggnät till vagn
    *Solhatt & uv-kläder/filt
    *Termometer, alvedon, nässpray (för 0-3 år, ex. Näsfrida)

    Njut av semestern!

  7. Hej!

    Vi åker också till Sydafrika snart, dock några veckor innan er, över mellandagarna och nyår. Och jag är SÅ nyfiken på era planer. Vet att alla i ert resegäng är proffs på research – vad ser du mest fram emot och vad är ert största fokus? Är sjukt nog lite nervös över att se något magiskt ställe/boende/restaurang i din blogg efter vi kommit hem som vi missat. Haha!

  8. Reseapotek med febernedsättande, vätskeersättning, snorsug etc så slipper man jaga efter sånt om det nu skulle behövas. I övrigt kläder efter väder, dvs tunna heltäckande plagg. Solskydd rekommenderar man ju inte för så små barn, så även bra med UV-dräkt och hatt förstås.
    Vi reste till Sydafrika när vår dotter var ca 9mån, och det var helt underbart. Alla är supergulliga mot barn, och det mesta man behöver finns ju på plats. Samt att det ju inte är någon tidsskillnad, win!
    Vi tog också med vår bugga, kändes väldigt onödigt att köpa en resevagn bara för att. Och i den stora resväskan får det även plats annat, tex blöjor om man vill ha med det. Dessutom är det ingen viktbegränsning efter som att den går som oddsize, samt att det är gratis att ta med vagn.
    Ta även med babyskydd om ni tänker köra bil, inte säkert att det går att få tag på hos alla biluthyrare, dessutom är det också gratis att ta med.
    Boka en babycot/baby bassinet på flyget, det har vi haft på alla långresor så länge barnen har klarat vikt och längdkrav 🙂
    Bärsele eller sjal, samt ryggsäck för alla babygrejor, så har man händerna fria (extra viktigt när man har två små med haha) vagn finns att låna på alla flygplatser i princip, så igen det där med resevagn är lite overkill. Har man dessutom en liten som (förhoppningsvis) sover en del i vagnen fortfarande så är det guld med en ordentlig vagn, samt att infrastrukturen inte direkt är på topp alla gånger och då är man glad för stora hjul som inte fastnar överallt 🙂
    Njut av resan och ett fantastiskt resmål!

  9. Kul med resan! Har flugit en hel del då vi just nu bor utomlands. Skulle säga att de 10 viktigaste är:

    Febertermometer
    Alvedon
    Vätskeersättning
    Nässpray salt
    Solhatt och skyddande kläder
    Napphållare och MÅNGA nappar
    Bärsele – ha med på flyget (om han gillar bärsele förstås)
    Flyget – pyjamas med fötter. Så lätt att tappa strumpor.
    Myggnät vagn
    Dubbla portioner ersättning till flyget (om förseningar, långa väntetider osv)

    OBS! Glöm ej: Alvedon, handsprit osv även till dig själv till flyget. Har blivit dålig på flyg ett par gånger. Jobbigt värre att ta hand om barn då😅
    Om ni har eget säte till Dante rekommenderar jag att ta med babyskyddet eller fråga om korg till honom 👌

  10. Mina bästa tips är att ha med blöjor och ersättning (även om det tar en del plats är det så tryggt och skönt att ha lagret av det nära hela tiden) och sedan alltid ha med Bepanthen, Alvedon (ampuller för rumpan), febertemp, vätskeersättning, sprita för att kunna ge vätskeersättning och typ kudde/filt med hemifrån. Utöver det några ombyten och solhatt och du är kittad och klar!

    Vet att Cecilia Blankens som är så ruttad på att flyga med barn pratade om det i podden och även Jennie Hammar men annars är bästa tipset att i flygväskan ha med minst två par fler ombyten än vad du tror kan gå åt, detsamma gäller antalet blöjor och sen ha med massor av ersättning och pulver för att kunna fylla på. När jag flugit med bebis så har de druckit sjuka mängder – och det är ju bra för de grejar de med och somnar lättare in. Vi hade också med ett bebynest så bebisen kunde somna över våra ben under flygning, servar smidigt, och lite leksaker att plocka med och någon bok att läsa i. Om och om och om igen. 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hur mycket ska jag dela med mig av mammalivet i sociala medier?

God morgon snäckor,

Hur mår ni?

Jag var på en massage igår för att få in veckans dos av self care (viktigare än någonsin nu när jag är mamma) och han frågade om jag ville ha en djupgående massage. Absolut svarade jag och idag kan jag inte röra mig??? Jag är så öm i hela kroppen, vill nästan gråta när Dante sitter i min famn. Det är så sjukt hur jag som är så kommunikativ i det mesta i mitt liv inte vågar säga till en massör när jag tycker att det gör för ont haha. Är ni också så? Unnar er den där svindyra massagen och så säger de ”säg till om trycket inte är bra” så vågar man ändå inte säga något… herregud, får panik på mig själv.

JAJA! Har tänkt på en grej!

När jag gick ut med att jag var gravid var det några som kommenterade i mina sociala medier och skrev att de verkligen hoppades att jag inte skulle bli ”en sån som bara postar om min graviditet eller min bebis i sociala medier” utan fortsätter som jag har gjort innan. Jag tog nog åt mig lite av de kommentarerna och märkte att jag, när jag sen ville skriva om mina tankar kring graviditeten, i någon mån försvarade mig lite. Och framför allt att jag ibland höll tillbaka för att inte posta ”för mycket” om min graviditet. Det här hängde med när Dante sen kom och jag har liksom hela tiden behövs tänka efter innan jag publicerar saker om det kan bli för mycket bebis och för lite annat.

Men så var jag hos min psykolog och pratade om mitt moderskap och när jag gick där ifrån kom jag hem med en ny typ av insikt. Jag har känt mig lite tillbakahållen av känslan att jag inte får publicera för mycket eller prata för mycket om mitt barn och min nya roll som mamma, vilket indirekt hämmar mig i min kreativitet eller min vilja att uppdatera mina kanaler. Och så insåg jag att jag har alltid haft en enda tydlig röd tråd i mina sociala medier:

Ärlighet, ofiltrerat och dagboks-inriktat.

Min usp har, enligt mig själv i alla fall, varit att jag skriver om det liv jag lever och det jag känner oavsett vad det är som pågår i mitt liv. Jag har haft perioder där jag har pratat massor om olycklig kärlek, karriär, prestationsångest, utbrändhet, lycklig kärlek, graviditet, spiritualitet osv. Allt har baserats på var jag befinner mig i livet och vad jag tycker är roligt att skriva om.

Men så inser jag att när jag har skiftat i fokus, har det alltid varit några som har blivit besvikna. Jag minns när jag blev tillsammans med D och slutade skriva olyckliga texter om kärlek, då var det många som klagade på att bloggen hade blivit opersonlig. Men det var den inte, jag var bara så fruktansvärt lycklig och kunde inte komma på en enda sorglig sak att skriva om. Och det är såklart tråkigt för den som fortfarande har ett behov att läsa om olycklig kärlek, men det blir nästan falskt om jag skulle fortsätta prata om det när jag inte är i det.

Det var också anledningen till att jag grundade FORNI där bloggen idag ligger, och som faktiskt har lika många besökare som bloggen. Det är för att jag vill ha en plats som täcker upp alla intressanta ämnen som kvinnor där ute kan tänka sig att läsa om. Och då kan den här bloggen fortsätta vara personlig och handla om mitt liv så som det ser ut just idag, eftersom resten av sajten täcker upp allt annat.

Med det sagt så vill jag säga att jag kommer nog skriva mer om motherhood och fokusera mer på det i alla mina kanaler, för det upptar den största delen av mitt liv just nu. Sedan kan det ämnet se ut på olika sätt för olika kvinnor, men det mesta som finns inuti mig växer ur det nya moderskapet jag befinner mig i. När jag tänker på min karriär, så tänker jag på hur jag ska balansera karriär och mamma-rollen. När jag tänker på min träning, så tänker jag på hur jag ska bygga upp min kropp efter att min graviditet har brutit ner den. När jag tänker på min vardag, tänker jag på hur jag ska få ihop den med en bebis. Och det blir fel att låtsas om som att det inte finns i mig, när det är det stora i mig. I alla fall just nu när jag är nybliven mamma.

Sen insåg jag en annan sak, och det är att jag alltid varit så himla intresserad av föräldraskap generellt. Jag tycker att det är ett spännande ämne och har följt mammor i sociala medier långt innan jag själv blev en mamma. Så det vore ju jäkligt trist att inte få djupdyka ner i ett ämne som jag faktiskt älskar att prata om.

Och så finns ju FORNI, som har allt det andra. Så att den här platsen på jorden ska täcka upp alla kvinnors behov. Utan att man behöver få dåligt samvete eller filtrera sig eller vara rädd för att någon ska tycka att man har ”blivit en sån”. Dessutom är det sååå många som har efterfrågat mer mamma & bebis-liv här i bloggen. Och eftersom jag tycker att det är så roligt att prata om, ska jag tillåta mig själv att göra det lika ofiltrerat som alltid.

Nu känner jag mig mer peppad än någonsin på att fortsätta uppdatera mina kanaler, göra det på mitt sätt och vara trygg i det jag vill dela med mig av.

Puss!

  1. Kör på! Jag som själv är gravid i v.40 just nu slukar allt som har med graviditet/föräldraskap att göra men precis som dig tyckte jag om å läsa om det även innan jag blev gravid 🙂 Tänker dessutom att det är din blogg, du bestämmer vad den ska innehålla.

  2. Jag tycker du ska skriva om det du själv har ett behov att dela. Då blir de intressant vad du än skriver om! Jag har läst din blogg i så många år och läser varenda ord. Är långt ifrån mamma själv, och lever ett helt annat liv men fortsätter ju läsa DIN blogg pga hur du förmedlar känslor i det du skriver, vare sig de varit olycklig kärlek, fest med vänner eller kärleken till Dante <3

    Det enda jag skulle önska är lite mer djupare ämnen och texter på FORNI. <3

  3. Vad roligt! Har själv en 4 månaders liten kille här hemma så hoppas alltid på att du skrivit något nytt om livet med Dante, kul att det blir mer av det nu!

  4. Jaaa! Jag blir så glad att du skriver att du inte ska dra ner på antal inlägg som handlar om livet som mamma och din lilla familj. Jag har följt dig sedan start typ och har själv fått barn nyligen och tror att fler, precis som jag, vuxit upp med dig och jag tycker att det är så mysigt att få gå in på din blogg och följa dig som mamma nu.

  5. Hej! Jag tycker definitivt att du ska skriva om din mammaroll för det är ju väldigt mycket du just nu. Det jag kan ha svårt för är när mammor refererar ALLT till sin mammaroll eller graviditet. Förstår såklart att det lätt kan bli så men jag kan iaf ha svårt att relatera då. Men läser gärna hela inlägg om mammarollen och om dantes utveckling, precis som du hittills gjort 🙂 Hoppas du förstår hur jag menar! Stor kram

  6. Men älskar de du skriver! Gillar verkligen när du skriver om moderskapet då jag är relativt nybliven mamma jag med.
    Har önskat mer av de så tycker de är toppen. Du skriver så ärligt om de med, jag känner mig mindre ensam.

  7. Jaaaaaa! <3 inte hålla tillbaks känslor och tankar, för att göra alla till lags. Du ska göra dig själv till lags, då blir det bäst!!! Puss!

  8. En tanke bara, personen som skrev att den hoppades du inte skulle ”bli en sån som bara skriver om graviditet/barn” skrev ju antagligen det för att den verkligen gillar o uppskattar din blogg som den är/var o ej är speciellt intresserad av barn/gravidinlägg – tycker det är helt ok önskan o förhoppning då att den ej ska ändras för mkt eftersom man då tyvärr kanske tappar intresset, precis som det är helt ok för dig att skriva om prick vad du vill men samtidigt kanske förlora lite läsare men oxå få andra helt nya.

  9. Michaela – du är grym! Älskar att följa dina uppdateringar kring mammalivet och Dante är HELT ljuvlig! Snacka om att bebissuget har tilltagit ORDENTLIGT sedan Dante kom till världen!
    Tycker verkligen att du lyckas balansera variationen i dina sociala medier på ett bra sätt.

    Ett önskeinlägg:
    Vad ska man köpa till sin partner i julklapp!? Har idétorka när det gäller julklapp till min kille… vill verkligen inte köpa något för köpandets skull, utan behöver lite inspiration!

    Tack på förhand fina du, och fortsätt med det du gör – du levererar!

    1. Tack, så glad jag blir! Och mysigt att höra det från en icke-mami. Ett sånt inlägg kommer, lovar! Ska bara komma på lite bra saker först hehe. Puss!

  10. Michaela <3

    Precis som du skriver: "Min usp har, enligt mig själv i alla fall, varit att jag skriver om det liv jag lever och det jag känner oavsett vad det är som pågår i mitt liv."

    … EXAKT det är anledningen till att jag (och så många andra) följer dig. Jag vill inte enbart läsa om event/skönhet/karriär eller vad det nu kan vara – jag har följt dig i 10 år och jag vill läsa om DIG. Jag tycker att din blogg är så intressant, klok och personlig. Just för att du är transparent och man får följa ditt riktiga liv, inte bara en del av det som t ex karriär, eller resor, eller olika event du går på.

    Ska såklart tillägga att även jag tycker det är intressant med moderskap, alltid tyckt, och nu är jag dessutom gravid. Så för guds skull kör på! Det kommer alltid finnas några som tycker det är ointressant, men du kan inte böja dig efter allas behov. Du är du, och du skriver om ditt liv.

    1. Men gud vilken fin kommentar, TACK snälla. Som du säger så tycker inte jag heller att det är så roligt att bara läsa om (eller skriva om) dessa ämnen utan just det personliga är det som är intressant och det ska jag hålla fast vid. Puss!

  11. Jaaa fortsätt vara här i nuet och skriva om det som är aktuellt i ditt liv. Du gör en så otroligt viktig grej i att skriva ärligt om hur det är att vara mamma, för det är verkligen ingen dans på rosor. De som inte vill läsa om mammalivet får följa andra istället. Hejja dig!

  12. Har själv en helt nyfödd baby så kanske jag inte är neutral men kör på tycker jag!! Genom åren har jag läst vissa bloggar intensivt i perioder för att sedan läsa mer av ngn annan i andra perioder, det handlar också om var man själv står. Känslor, livet och vardagen är ju organiskt och kommer och går, sedan hittar man kanske tillbaka till sin gamla bloggare när livsspåren plötsligt går närmre varandra igen. Bejaka dig själv och Dante och det livet du lever nu! Vi kommer vara många som hänger på!
    Kram

  13. Du ska gå efter DIN magkänsla! Vi vill läsa om det du vill skriva om <3 Jag följer dig för att du sticker ut med din genuina ton och att du känns ”på riktigt”.

  14. Håller med, ditt ärliga sätt att skriva om både graviditeten & tiden med Dante är SÅ intressant att läsa om :)! Keep it up!

    Till frågor med Forni:
    1. Fick min första bebis, liten pojke, ett par dagar efter dig & det har varit så mysigt att följa din & Dantes resa!
    Vi funderar mycket på det här med syskon till vår mini (om möjligt så klart)

    Har ni tankar & önskningar om syskon? Något du vill dela med dig av? 🙂

    Kram till dig & gull-Dante!

  15. Jag gillar din blogg för att den är du. Fortsätt så.
    Tycker absolut inte du ska ”skämmas” över att ta upp det som är aktuellt i ditt liv just nu, och för lång tid framöver.
    Kram

  16. Är en av dom som gärna läser mer om mammalivet och bebis! 🙋‍♀️ jag har ett barn i samma ålder så kanske inte så konstigt 😅 men jag har faktiskt saknat det då jag tycker du har så sjukt vettiga tankar om bebis- och mammaliv vilket har hjälpt mig sjukt mycket!

  17. Jag har läst din blogg så länge så du känns som en gammal vän och som i alla vänners liv hänger man med och är intresserad av vad som händer i deras liv just nu och glädjs åt det.

  18. Klart att du ska skriva om det du vill. Jag kommer kanske titta in mer sällan om det blir mer mamma-/barninriktat, men ’ersätts’ säkerligen av andra som är mer intresserade av just den biten. Det är ju så det är oavsett – man följer bloggar intensivt när de skriver om sådant man är intresserad av, och kanske försvinner ett tag om det är saker man inte är intresserad av. Vore konstigt annars. Är ju typ som att man skulle läsa Min häst hela livet för att man gjorde det när man var liten.:) Kram

    1. Hej- jag tycker inte det är kul att läsa om barn så din blogg kommer inte vara för mig längre. Men dock kommer den vara för alla andra mammor eftersom dom kommer tycka det är intressant. Antar att du har mest mamma-följare nu men lycka till med allt! Stor kram

  19. Heja heja! Glad för dina nya insikter, så viktigt att få göra saker på det sätt man själv mår bäst av att göra det på. <3

  20. Håller verkligen med! The more the merrier som i att jag gillar att läsa det mesta du publicerar och alltid ser fram emot att klicka på just din story på instagram. När du publicerar det du känner för är det härligt att läsa just för att det upplevs som extra personligt.
    Kram!

  21. Jaa va kul med mer bebis och mamma inlägg. Har längtat efter det!! Har själv en son på 7 månader men har också alltid älskar att läsa om barn, föräldrarskap m.m även när jag inte hade barn. 🙂
    Kram!

  22. Härligt att höra! Att vara förälder och speciellt mamma är det största i livet och det ”jobb” som utvecklar oss mest. Det är det mest utmanande där det inte finns något rätt eller fel (inte heller en utstakad väg för hur det kommer att se ut). Såklart du ska dela med dig av det!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Bebisuppdatering: 4 månader med Dante

Den här månaden har varit dubbelt så rolig som månad ett, två och tre.

Dubbelt!

Och då ska tilläggas att han befinner sig mitt i det fjärde språnget, känt som det värsta av de tio språng som bebisar tar sig igenom (och som även är det längsta på 36 dagar). Ett språng som brukar innebära extremt griniga bebisar, sömnsvårigheter och humörsvängningar. Dante har haft samtliga kännetecken av detta språng och hans humörsvängningar har varit värre än mina vid PMS. Vi har bland annat gett honom fågel-förbud, han får alltså inte leka med sina fåglar i babygymmet längre, för han kan inte hantera dem. Det tar en halv minut innan han börjar gallskrika för att fåglarna inte gör som han vill (mycket oklart vad det är han vill).

Men trots psykopat-beteendet har den här månaden varit sååå rolig och härlig tycker jag! Dantes mage är väldigt mycket bättre och vi har gått från att använda pysventil varje dag till max en gång i veckan. Vi har slutat med minifom-droppar och behöver inte ge magmassage flera timmar om dagen. Hans mage har helt enkelt stabiliserats, precis som de flesta sa att den skulle göra omkring tre månader. Han hade lite problem när jag började ge mer ersättning för ett par veckor sedan men även det släppte snabbt och nu är magen 95% bra.

Alla som haft magbebisar förstår vilken lättnad det här är!!!

Förutom det har jag även slutat amma/pumpa nu. I helgen slängde jag alla amningsrelaterade prylar hemma, packade ner amningslinnen och stoppade undan bröstpumpen. Jag var så velig innan jag bestämde mig för att sluta amma, men efter alla otroligt peppande kommentarer som jag fick här i bloggen så bestämde jag mig för att fasa ut den och i förra veckan slutade jag alltså. Det känns helt rätt för mig! Jag känner mig fri, som mig själv och glad. Dessutom märker jag att Dante älskar flaskan och vi har fått en helt ny närhet vid matning när det inte är kopplat till ångest för någon av oss. Vi båda var redo och nu njuter vi av matstunderna.

Från och med nu får vi även börja med smakportioner till Dante och jag är så extremt peppad på det! Jag tror att han kommer älska mat och ser fram emot om några månader när han äter mer riktig mat för trots kladd och stök tror jag att han verkligen kommer bli lycklig av mat, som sina föräldrar haha. Jag lovar att uppdatera er om hur han tar sig an mat efter den här månaden när han ska börja få smaka!

Det bästa med den här månaden, förutom att magen är bättre, är att vi har börjat få in lite rutiner. Jag tycker inte alls att det var lättare när han ”sov hela tiden” i början för då sov han ju bara på oss, var orolig, hade ont och man visste liksom inte när han skulle vakna och gallskrika nästa gång. Nu däremot, när han är vaken mer men har tydligare rutiner, tycker jag att allt går mycket smidigare. Vi går enligt Rulla Vagns sovschema för 4 månaders bebisar och det funkar superbra för oss även om vi inte följer det exakt. Det är skönt med lite hålltider och det passar Dante utmärkt. Sedan äter han var tredje timme under hela dygnet och på dagarna sover han ca 40 min varje sovstund. Eftersom jag vet ungefär när de sker blir det enklare för mig att planera in jobb, göra mig i ordning, äta lunch etc. och det älskar jag. Eftersom jag är något av ett kontrollfreak tyckte jag att det var jobbigt att inte kunna kontrollera någonting i början, nu har vi däremot lite rutin i vår vardag och det passa oss utmärkt.

Världens gladaste, knäppaste och roligaste Dante. Så glad att han finns i vårt liv. Grattis på 4-månaders dagen älskling!

Längd och vikt:

Vi var på hans 4-månaders kontroll igår och då vägde han 6,3 kg och var 63,5 cm lång.
Heja Dante!

Läs uppdateringen om 3 månader här!

  1. Vad roligt!!
    Jag har precis blivit mamma till världens finaste tjej som blir 5 dagar gammal imorgon. Älskar det och vill bara sitta och gosa med henne hela dagarna. Dock har jag fått sådan ångest (ibland kring ex sjukdomar, skador och mobbning ex som skulle kunna ev komma, det kommer som små hjärtstick ibland) över att dagarna går. Typ åh gud hon kommer aldrig vara så här liten och 4 dagar gammal igen! Känner du igen det? Blir det bättre? (Jag inser att allmänna oron och ångest över ex sjd inte kommer bli det men det följer ju lite på köpet)
    Kram!

  2. Min dotter är 18 månader, och jag kan säga att det bara blir bättre och bättre! Jag har alltid tyckt att ”nu” är bäst hittills med henne, underbart 🙂

  3. Hej Michaela!
    Jag tycker det är så roligt att följa dina uppdateringar om Dante. Min son är två veckor yngre än Dante så det känns väldigt aktuellt att kunna läsa vad min lille kille ska gå igenom inom kort.
    Skrattade högt när jag läste om fågelförbudet! Vi har fått exakt samma situation här hemma med fåglarna i babygymmet sedan några dagar tillbaka.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vad är lycka?

Jag jobbar alltid när Dante sover. Det blir ju så med mitt jobb och någonting jag har förlikat mig med. Jag skulle inte byta bort det mot något annat, men det är klart att det är lite tufft att aldrig kunna hämta hem vila. Tänk om jag hade kunnat kolla på en serie, vila en stund själv eller bara yoga lite de stunder Dante sov om dagarna – då hade jag säkert haft mer energi till de struliga nätterna… Så får jag lite dåligt samvete för att det delvis är mitt fel till att energin tar slut, inte bara hans eftersom jag har valt att jobba samtidigt. Och det är något jag också har förstått, det här med att det dåliga samvetet kommer följa med mig i min mammaroll oavsett vilka beslut jag gör eller vägar jag tar. Så verkar det vara för alla mammor i och för sig.

Men i alla fall, i morse bestämde jag mig för att inte jobba när han sover utan istället lägga mig med honom när jag såg att han började bli trött. Jag la mig bredvid honom i vår stora säng och så låg vi napp mot mun och somnade in medan vi höll armarna om varandra. Det var magiskt, i all sin enkelhet att ligga bredvid sin bebis och vila, bara alldeles magiskt. Jag andades in hans små suckar och kände ren och skär lycka.

Lycka är så intressant, för hela livet går på något sätt ut på att jaga den. Jag tror att man skaffar barn delvis för att göra sin största satsning på lycka. Man går all in för att försöka fånga den. Allt eller inget.

I morse när jag låg och andades in mitt barns varma andedräkt insåg jag att jag fångade lyckan i varje andetag. Det är så intressant att en vanlig vardagsmorgon kan innehålla 100% ren lycka. Den kommer ur något så enkelt men ändå megastort som en sovstund med min bebis.

Däremot så tror jag inte att barn är svaret på allas lycka eller i alla liv. Jag tycker det är fel att säga att barn är meningen med livet för meningen med livet kan vara mer eller innehålla något annat än det. Nu har jag bara varit mamma i några månader, men jag har känt ren lycka av andra saker i mitt liv än Dante. Olika typer av självförverkligande som jag har strävat efter och sedan uppnått eller små enkla stunder som att sova med min bebis fast på andra sätt. Jag kan blunda och se lycka framför mig: första gångerna jag och D låg hela nätter och tittade på varandra när vi var nykära. När jag satt i min singel-lägenhet på Kungsholmen och drack vin med mina bästa kompisar. När jag dansmediterade på Costa Rica och kände de varma träplankorna mot mina fotsulor medan jag släppte allt. När jag och D ätit frukost i varma länder på vackra platser och pratat om livet. När jag ätit något så gott att jag inte vetat vad jag ska ta mig till. Varje gång mina tårar sprutat av skratt. Alla de här stunderna är lycka för mig och de behöver man inte ha ett barn för att få uppleva. Vi lever ju i ett norm-samhälle där barn är normen och om man inte skaffar barn så blir man ifrågasatt och jag tycker det är fel – livet är mer än barn. Familj kan finnas på andra sätt och i andra konstellationer. Jag har själv känt lycka och familj i mina vänner under hela mitt liv.

Men nu valde jag att skaffa barn, för det var en av mina drömmar. Det var en av mina vägar till lycka, mitt stora försök till att känna något utomordentligt. Och under de här månaderna kan jag verkligen säga att jag har gjort det. Fan alltså, så starkt det är, att skratta ikapp med sin son en tisdagsmorgon medan jag borstar tänderna och fånar mig framför honom. När han skrattar så att han tappar andan, jesus kristus alltså, det är som att bli knytnävsslagen i ansiktet med lycka. Det är ett högt spel att skaffa barn, för det är så jäkla jobbigt. De här månaderna har varit jobbigare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Men jag lever plötsligt ett liv som varje dag innehåller explosioner av lycka och det är helt otroligt.

Hela mitt liv har jag funderat över lycka och nu har jag hittat min personliga peak av den:

Dantes
tandlösa
leende

Tack för det, livet.

P.s Idag var det exakt ett år sen jag fick reda på att jag var gravid ♥

  1. Jag håller SÅ med dig! Jag har två barn men skulle aldrig säga att mina barn är meningen med livet eller ”mitt allt” osv, självklart är mina barn det som får och ger mest i mitt liv, men jag kan skriva under på alla punkter du tog upp kring andra händelser som ger en lycka, och jag kan fortfarande känna lycka av sååå många olika saker och anser själv att alla dessa saker är viktiga i mitt liv, inte bara barnen!

  2. Så härligt att höra det från någon som faktiskt är mamma, att barn inte är meningen med livet för alla 😊 Känns som att alla som har barn vägrar förstå någon som väljer att inte skaffa barn.

  3. Kommenterar inte så ofta men ville bara säga tack och FAN vad fint skrivet! Alltihop! Med dina egna barndrömmar, lyckliga stunder och respekten för att andras kanske inte är helt samma men lika stora ändå. Så himla fint reflekterande och osjälviskt?! Alltså att kunna resonera kring sin egen lycka på ett så djupt och ödmjukt sätt utan att lägga samma mall i knäet på någon annan. Som en som inte vill ha barn så kan jag verkligen varmt leva mig in i din lycka och unna dig den så himla mycket, shit vilken grej att känna! Och inte minst vill jag unna dig den JUST eftersom du också unnar en sån som mig (ej barnsugen) en lycka som kanske mäts på en helt annan måttstock. Väldigt fint. Har nästan aldrig hört någon uttrycka sig så kring olängtan att ha barn. Det är oftast läxande. Så tack, otroligt fint. Blev glad, för dig och för mig. Delad glädje osv <3

    1. Håller med! Har aldrig velat ha barn o det har hänt att personer med barn uttryckt sig som att man som barnlös ej kan uttala sig om lycka o bra plats i livet, då man inte vet vad man talar om för det upptäcker man när man får barn. Medans jag vid dessa tillfällen tyst tänker att de kanske skaffat barn av fel anledning.. Kanske fel av mig, men jag tänker det åtminstone tyst..

  4. Visst är det underbart att få känna på såna här känslor. Äkta kärlek får ett nytt ansikte. Ren lycka får en ny innebörd. Jag älskar det, det är underbart. Barn är underbara. Mycket oro när de blir äldre men mycket kärlek.
    Ha en fin kväll och glöm inte att pausa lite jobb då och då, för om du inte återhämtar dig så bränner du ut den mamman som Dante förtjänar att få ha. <3

  5. Vilken fantastiskt nyanserad, klok och fin beskrivning av lycka! Särskilt från en nybliven mamma 🙂
    De människor eller situationer som gör en person lycklig behöver ju inte rangordnas utan sker parallellt. Den inställningen och tankesättet gör att man inte lägger alla ägg i en korg och har en större chans att känna lycka. Om man är ofrivilligt barnlös kan man skapa ett meningsfullt och lyckligt liv ändå. Jag känner även lycka när jag känner tacksamhet vilket jag har skäl att känna varje dag då jag är frisk och aldrig behöver vara hungrig vilket inte är en självklarhet för många.

  6. Åh börjar gråta när jag läser… Befriande att du väver in att barn inte är för alla också <3 /Mvh vill nog inte ha barn

  7. Tack för att du skriver att barn inte är meningen med livet för alla, och att livet kan vara minst lika bra utan. Har aldrig velat ha barn, och som snart 45 år har jag inte en endaste gång ångrat det beslutet. Jag har såklart tänkt tanken, hur livet hade varit med barn, och alltid kommit fram till att det inte är något för mig – utan minsta tvekan. Har liksom aldrig, inte en endaste sekund av mitt liv, känt att jag vill ha barn, och mitt liv har verkligen mening ändå. Njuter av den frihet jag har (t.ex. jämfört med vänner som har barn och som är mer bundna), finner lycka i att resa, mysa med min sambo och våra hundar (=mina barn:)), att träffa mina vänner och allt annat som livet ger. Blir sjukt provocerad av folk som säger att om man inte har barn så har man inte förstått meningen med livet. En så otroligt elak sak att säga dessutom – att någons liv saknar mening för att de inte har barn? I mitt fall är det ett val, så sådana ord påverkar inte mig så mycket, men för alla som vill men inte kan få så måste det vara som en kniv i hjärtat. Så skönt med människor som förstår att meningen med livet är olika för olika personer. Min enda oro har varit att jag inte kommer att ha någon som tar hand om mig på ålderdomshemmet, som ser till att de sköter mig bra liksom.:) Men nu har jag systerdöttrar så de får helt enkelt ta på sig det ansvaret, haha.:)

  8. Fantastisk bra skrivet. För alla (bla mig) är meningen med livet inte att skaffa barn och det känns skönt att höra det för någon som är tvärtom. Tack!

  9. Tack för att du skriver att livet inte bara handlar om att skaffa barn! Jag förstår inte varför så många inte förstår att vi alla är olika och att lycka inte innebär samma för alla. Så konstigt att så många försöker att övertala en att skaffa barn, som om det skulle göra dom som tjatar livs bättre.

  10. Så fint skrivet, exakt så är det <3 du är så duktig att sätta ord på känslor. Jag fick barn för 3 månader sen, och en sak som jag har tänkt på mycket är hur djurisk känslan är till sitt barn , man är ”lugn” när man får ligga brevid och oron/ kliet i kroppen kommer direkt när man inte är med sitt barn, som ett djur. Väldigt stark känsla.

  11. Michaela!
    (Jag är en sån som aldrig kommenterar men nu måste jag☺️)
    Det där var typ det finaste jag har läst!!
    Tack för att dig och din blogg. Jag får alltid en så härlig känsla när jag går in här: du inspirerar mig till mitt bästa jag- och till ett mysigare liv.
    Och att du lyckas förmedla livet som det ÄR med både toppar och dalar utan prestige- här inne mår man alltid bra som läsare!
    Stor kram!

  12. Har så mycket jag vill skriva till detta inlägget och jag börjar med det viktigaste, Din son är det sötaste jag någonsin sett!!!! Blir glad av varje bild.
    Jag har följt dig länge och du levererar den ena klokskapen efter den andra, det är som att du skriver mina tankar ibland.
    Är 40år och har en man sen 8år, har aldrig velat ha barn och har som kvinna behövt förklara mig i snart 20år,längtan efter egna barn har inte funnits och kommer inte infinna sig, men det innebär inte att man ogillar barn utan vi har skapat vår lycka på annat sätt, ditt inlägg är klockrent. Lyckliga din son som får ha dig som mamma.
    Kram o svammel:)

  13. Alltså så otroligt glad jag blev av detta inlägg! Tycker det är så stort och bra och ovanligt att läsa ett inlägg om kärlek till sitt barn OCH ifrågasättande av barnnormen. Och hyllande av all lycka som finns i livet. Tack 💖

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi