Mammakroppen

Nu har jag varit mamma i fem månader. Jag blundar och känner in min kropp och det känns som att jag har varit med om ett krig. Jag känner mig härdad, skördad, oövervinnerlig.

Jag är så ofattbart stolt över vad min kropp har gjort för oss. Hur den har skapat liv och fött en livs levande liten person till världen. Jag är stolt och tacksam –

men jag känner också sorg.

Jag tittar på min kropp och ser en alldeles ny kropp. Jag känner in min kropp och känner en alldeles ny kropp. Och det är helt okej, för det var ju värt det alla dagar i veckan och det var också dealen – min kropp mot ett liv. Men lite så känns det, som att jag har bytt ut min gamla kropp. Det jag känner är till stor del en ny kropp. Och jag vill ändå vara modig nog att erkänna att jag saknar min gamla.

Först förändrades kroppen under nio månaders tid. Magen växte och jag älskade den på ett helt sjukt sätt fram tills i slutet. Jag kände mig så vacker när jag var gravid, jag minns veckorna från det att jag gick ut med graviditeten i vecka 16 fram tills att det började bli tungt vecka 35. Så fin jag var, så stolt jag var. Ständigt en hand under magen för att påminna mig själv och hela världen om att det vilar ett barn där inne.

Sen blev jag färdig med min stora, tunga kropp och så kom livets stora explosion – min förlossning – där jag och min kropp tog oss igenom det absolut största vi någonsin kommer att ta oss igenom. Min första och kanske enda förlossning. Med min kraft tog jag mitt barn till världen. Jag låg i min egen sörja och höll Dante i famnen medan nål och tråd sydde ihop mig när allt var klart. Efter ett kort tag kom en undersköterska och sa åt mig att jag skulle vidare till eftervården. “Kan jag gå såhär?” frågade jag, fortfarande i sjukhusrocken med en binda stor som en blöja mellan benen som redan hade börjat läcka blod. “Vi ska till en annan avdelning, vi ska ut till hissarna och så, så du kanske ska sätta på dig dina riktiga kläder” svarade hon nonchalant. Minns att jag chockat försökte få på mig den klänning jag hade kommit in i, en blommig finklänning, medan Damon röt ifrån. Hon får väl ha på sig vad fan hon vill till eftervården, hon kan ju knappt stå upp, hon födde en människa för mindre än två timmar sen. Hon kan inte ha gått igenom en egen förlossning, hann jag tänka. Men vad intressant ändå, att vi kvinnor förväntas se representabla ut två timmar efter att vi varit med om ett krig.

Klänningen jag hade när jag kom in på förlossningen den 18:e juli 2019

Jag tittar på min kropp och jag ser en ny kropp. Jag vet inte om jag älskar den, inte än i alla fall. Kanske kommer det ändras någon dag, jag vet inte det men jag ger den och mig tid. Det enda jag vet, det är att jag är så stolt över den för vad den har gjort för oss. Ibland när jag har tighta kläder ser jag hur någon tittar mot min mage, där det ser ut som att jag har lagt en skogaholmslimpa innanför byxlinningen. Och jag tänker på hur sjukt det är att vi förväntas sudda bort spåren av våra krig så fort som möjligt. Men det går inte, spåren finns där som påminnelser om vad vi har tagit oss igenom.

Jag saknar min gamla kropp, för den var stark, min kropp idag har inte samma ork. All ork gick till Dante.

Det var värt det.

Och vi kommer att komma igen, jag och kroppen. Vi kommer bygga styrka och hitta tillbaka efter kriget. Vi behöver tid bara.

  1. Har aldrig varit med om att de vill att jag ska ta på mig vanliga kläder direkt efter någon av mina tre förlossningar. Det måste varit en oerhört inkompetent barnmorska du fick. Jag har glidit runt i min morgonrock ett dygn efteråt, och fått åka rullstol mellan avdelningarna trots att jag mådde toppen. Tänkte bara att du ska nog inte se det som en svartvit sanning att kvinnor förväntas vara fina och fixa till sig direkt efter förlossningen.

    Ha en fin dag!

  2. Jag skulle vilja ge ett annat perspektiv på ett av de sista styckena ovan. Det ang när du har tajta kläder o du känner att folk kan titta. För det första är det just när vi känner oss osäkra, om än så bara pytteliten, som vi är känsligast för blickar som ibland kanske inte ens är, utan bara att vi tolkar där en blick rör sig mot ens håll. För det andra behöver de inte alls vara dömande. Jag hade säkert kunnat fällt en blick mot din mage oavsett om jag känt till en graviditet eller inte, men en mage med en valk eller två tänker jag bara gott om. Det ser sunt ut o jag tycker det är kaxigt att klä sig tajt o självsäkert. Inte trots en eller två valkar utan därför att. Kvinnlig makt över sin kropp o sitt uttryckssätt. En blick som du kanske hade uppfattat som dömande, men som inte hade haft de avsikterna.

  3. Tror dessvärre att det där kan skilja sig ganska mycket från vilka olika världar man lever i. Storstan i jämförelse med liten ort. Vilket yrke man arbetar i osv. Jag själv har inte alls upplevt att någon i min omgivning på något sätt gett uttryck för att det skulle vara konstigt med extrakilon, bilringar eller skogaholmslimpor 🙂 efter att man har fött barn. Eller att det skulle suddas bort snabbast möjligt. Men bra att du skriver om det så att människor i din omgivning får mer förståelse.

  4. Min första graviditet förändrade inte kroppen så mycket men den andra – oj. Två barn med 17 månaders mellanrum lämnade sina spår. Vi får väl se hur det hela slutar, lillasyster är bara ett knappt halvår och helammar än, men jag tvivlar på att höfterna någonsin går tillbaks, att brösten kommer sluta hänga och att degmagen ska bli platt och fast igen. Men hur det än blir så är jag faktiskt fine med det. När sonen leker bulldeg med min mage och skrattar så han kiknar känner jag att det här liksom är min mammakropp. Moderskapet förändrade hela mitt väsen, inifrån och ut och det är okej att det syns. Jag kommer nog aldrig mer att klä mig så som jag gjorde innan graviditeterna men det är också okej. Det är nya tider nu. ❤️

  5. Herregud vad jag behövde läsa detta inlägg just nu.
    Mvh födde barn för 7 veckor sen och har ångest varje dag över hur min kropp ser ut. Men det var värt det för jag har världens finaste bebis istället <3

    1. 7 veckor är ingenting, tänk inte på hur din kropp ser ut. Det tog 9 månader för kroppen att skapa ett liv, ge den 9 månader att komma igen. Så var det med min första, när jag slutade amma helt efter 9 månader var det som att jag fick tillbaka min egen kropp igen (inte exakt som innan såklart)
      Kram till dig. O lycka till med bebisen!

  6. Tycker det är bra att du vågar vara ärlig. Det är okej att inte alltid vara helt bekväm i sin kropp, bara man jobbar på att förhålla sig till det. Tror det är orealistiskt att inte alls reflektera över detta eller känna sig obekväm <3

  7. Vad i allsindar, måste du sätta egna kläder på inne på sjukhuset? I Finland har man sjukhuskläder + lånad morgonrock hela den tiden man är inne på sjukhuset…

  8. Sluta aldrig skriv. Dina texter och ditt sätt att uttrycka dig är så fint.
    Jag har inga barn och tänker inte skaffa men jag tycker att det är så himla mysigt att få läsa om ditt liv som mamma. Det är så härligt blandat med vad som är jobbigt och och vad som är bra. Känns ärligt och fint.
    Snälla sluta aldrig blogga.

    PS. Er hemsida FORNI är så bra. Normalt sett upplever jag liknande sidor endast är till för att kränga produkter men ni har fått till en fin blandning av allt.

  9. Känner så igen mig! Jag orkade inte träna under graviditeten och fick senare foglossning. Började så smått komma igång med träningen men känner att min kropp är så svag! Jag får ont i ryggen och nacken och låsningar efter att bära min lilla kille så mycket och hela min kropp skriker efter massage men det behövs ju hela tiden.
    Mitt i när jag kommit igång med träningen så blev jag gravid igen. Vi som inte skulle kunna utan hjälp. Ett mirakel, men är rädd hur min kropp ska vara, ska orka, efter 9 månader till, när den inte återhämtat sig. Men ja, vilken kraft vi ändå har i kropparna! 💖

  10. Jag fick, på riktigt, tårar i ögonen av att läsa detta. Inte för att jag tycker synd om dig, utan för att jag lider av att läsa det och känner också, precis som du, sorg, över att en kvinna förväntas allt det du skriver… Du är så sjukt fin, du har idag efter ditt krig, en kropp som många skulle önska ha. Och du har inte bara en fin kropp som burit och tagit ditt barn till denna värld, du har också en fantastisk knopp som sätter ord på saker på ett alldeles speciellt sätt. Du är alldeles fantastisk precis så som du är, fortsätt med det du gör – för du är för jävla bra på det! Och PS. Dante har en mamma som han kommer vara så stolt över i framtiden. Kram på dig och njut av din nya tillvaro<3

  11. Så träffsäkert du beskriver det. Jag känner igen mig i mycket utav det. Jag har två barn varav den yngsta är två barn. Jag saknar inte längre min gamla kropp, men det finns absolut dagar när jag har svårt att acceptera den nya. Men på många sätt känns min nya kropp starkare än den gamla. Förut mätte jag kroppens styrka på gymmet i antal kg på hantlarna. Idag är det huruvida jag orkar bära en tvååring på ena armen och en fyraåring på den andra när båda är trötta, samtidigt som jag nånstans i röran också bär en matkasse och ryggsäckar från förskolan. När jag fixar det utan att få ont nånstans så känner jag mig så otroligt stark och ännu mer tacksam mot min nya kropp. Jag tror och hoppas att du, och alla andra mammor, kommer dit en dag. ❤️

    1. Åh så berörd jag blir av din text Michaela! Känner så igen mig och saknar också min gamla kropp, men håller också med dig Lisa. Känner mig som en urkvinna och så stark när jag, likt du, bär min trötta 3-åring, samtidigt som jag skjuter upp vagnen med 1-åringen uppför den branta och ganska långa backen dit vi bor. Jag känner mig stark och stolt, men någonstans därefter, när kläderna ska på nästa morgon, saknar jag den gamla kroppen igen. Så tvådelat och jag hoppas jag kommer till ett läge snart när jag känner mig både stark, stolt och bekväm igen ❤️

  12. Så himla bra skrivet
    Inte nog med kriget vi gått genom.
    När vi ammar kan inte riktigt tänka på äta sallad och dricka vatten sedan gå och gymma.
    Vi matar och ser till en annan individ överlever samt försöka ha så mycket energi som möjligt kvar till de små liven trors sömnbrist.

    Visst saknar kan sin gamla kropp, alla dagar i veckan. Det får man göra och samtidigt vara stolt över vad den gjort.

    1. Jag försöker att inte tänka i banorna ”min gamla kropp”, ”min nya kropp”, före-och efter etc. Min kropp är hela tiden precis just nu

  13. Jag kan bara hålla med om exakt allt du skriver. Det känns som om jag åldrats 10 år på 10 månader? Och hur VANSINNIGT är det att kroppen förväntas se ut exakt som tidigare, att personer får frågan om de ”är gravida igen”. Helt sjukt.

  14. Åh vad fint du skriver <3 Tårarna rinner!
    Du har satt ord på många av mina egna tankar och känslor, så mycket igenkänning. Tack för det.

  15. Vad fint och ärligt du skriver, jag älskar att du inte förskönar allt men samtidigt framhäver det mest fantastiska . Jag är gravid och har ständigt i tankarna om hur kroppen kommer att bli efter förlossningen, även om jag vet att det är värt det. Om du gick gå tillbaka , hade du hellre gjort kejsarsnitt än vaginal förlossning , med tanke på de förlossningsskador som kan uppstå? oavsett om de är lindriga eller större..

  16. Hej Michaela! Har en fråga till Frågor med Forni. Först vill jag bara säga att jag älskar din blogg! Att läsa den nu har verkligen gjort mig barnsugen haha så himla härligt😍
    En av mina bästa vänner ska ha babyshower efter nyår och har önskat sig saker till bebisen. Men jag skulle vilja skämma bort henne också! Som jag förstått det är gravidmassage uppskattat, men vad mer kan man vilja ha när man är blivande mamma?

    Tack för en superfin & inspirerande plats ❤️

    1. Sååå himla fint och ärligt skrivit. Har stundtals också känt som du efter min graviditet (min dotter är 9 månader) jag kände att efter jag slutat amma, fick jag tillbaka kroppen (mentalt) jag bär eller har inte mat till någon annan. Nu är jag bara sofie igen, såå fin känsla. Jag har bristningar på magen och brösten har blivit mindre och flyttat ner en våning, men vad gör det när kroppen skapat liv. Stor kram till dig

  17. så fint och ärligt skrivet. det är läskigt att läsa men samtidigt så skönt. skönt att veta att om jag känner samma sak om ett par månader, så är jag åtminstone inte ensam. för jag är rädd. jätterädd. men det är underbart att veta att det finns andra där ute som känner samma sak. och att vi tillsammans kan vara oroliga men också hitta styrka tillsammans. heja dig!

  18. Åh, så mycket igenkänning och så modigt av dig. I samma veva som vi förväntas vara tillbaka till vår gamla kropp, ska vi även uppskatta den nya kroppen och älska den med allt vad det innebär. Att det är något fult att säga att jag inte älskar min nya kropp, även om jag säkert kommer göra det. Men nej. Jag älskar inte mig kropp, men som jag älskar det den gett mig. Och med tiden kommer jag älska min nya kropp. Va fasen, heja kvinnokroppen, grymma är vi!

  19. Detta var det finaste jag läst på länge! <3

    Btw så firar jag nog 10-årsjubileum med dig i år, tror att jag var ganska exakt 15 år när jag kikade in här på bloggen för första gången. Så grattis till mig och alla andra som fått möjlighet att följa dig genom åren – detta är absolut en favoritplats att vara på!

    Jag har en fråga till dig – en vän till mig har precis fött sitt första barn och jag vill så gärna köpa något fint och uppskattat. Vad tycker du är en bra present att ge? Kan vara både till mamman och bebisen!

    Kram!

  20. Vilket fint inlägg!
    Vet precis hur det känns. Har gråtit många tårar.
    Vill bara påminna om att 5 månader inte är så lång tid, tänk du var gravid i 9månader…
    Har två killar 8 och 5 och det är först nu som jag känner igen min kropp. ( fortfarande lite bristningar på magen som aldrig går bort)
    Så du kommer känna dig som innan igen ( om du vill förstås) men det tar tid. Så njut på vägen!

  21. Ett så himla fint och viktigt inlägg, TACK! Tack för att du är den du är och skriver så ärligt och modigt. Vi behöver alla påminnas om hur kroppen påverkas efter en förlossning, men framförallt också känslorna och tankarna. Jag placerar dessa ord i hjärtat och tar med mig dom in i resan mot min egen förlossning! God Jul och kramar till er!

  22. Grät när jag läste 😭 Känner igen mig så himla mycket, tack för att du delar med dig och skriver så vackert ❤️

  23. Så fint skrivet! Min förlossning blev en utdragen historia som slutade i ett urakut kejsarsnitt så min Skogaholmslimpa är dessutom sne eftersom kirurgen inte hade tid att fokusera på att det skulle bli rakt och snyggt för min dotter mådde inte bra och behövde verkligen komma ut. Vi hade kämpat så länge och ingen av oss orkade mer.. Så tacksam för allt och att dottern klarade sig utan men och oftast orkar jag inte bry mig om min sena limpa men om man ska klä på sig och se lite representabel ut gör den sig ogenerat påmind. Skulle aldrig någonsin byta tillbaka och ångrar givetvis inte något men det är något helt nytt som visas i spegeln och det kommer ta lite tid att smälta.

    Tänkt mycket på att oavsett om jag smälter det helt eller inte så ska min dotter aldrig behöva höra mig säga något negativt om min mammakropp.

  24. Vad modigt skrivet, heja dig!

    Du är så klok, men det är ju en annan sak med hur man känner. Jag tänker att det är lite som när man blir äldre och utseendet förändras även fast man fortfarande känner sig ung. Som mina gråa hår som helt plötsligt kom i druvor – hallå det går inte ihop, jag ska ju se ut som om jag är 25 fortfarande! Iaf. Samma med kroppen efter en graviditet, man kanske saknar den unga slinka lilla tjejen med spänstiga bröst och små höfter. Och så drar man på sig de gamla kläderna och det ser inte likadant ut längre, så deppigt. Min lösning var att köpa nya kläder. Kläder som passade och som var mig som ”hyfsat ung mamma som jobbar heltid”. Ärligt talat, det var guld värt. Högre jeans som stoppar in magen, lite hippa blusar etc. Det gjorde faktiskt enorm skillnad. Sen bara gick tiden och innan jag visste det så var magen borta. Har dock tappat brösten HELT men men, man kan inte ha allt!

  25. Så fint skrivet. Men också; du är bara 5 månader efter förlossning än. Inte med det sagt att det finns någon typ av mål att nå ”den gamla kroppen”, men tids nog kommer du landa i en kropp som du älskar och även känner dig stark i. Resan är inte klar än <3

  26. Det är tack vare den här typen av ärliga inlägg som jag älskar din blogg. Jag har inte fött barn men däremot haft en sjukdom som satt sina spår på kroppen så jag kan på sätt och vis identifiera mig med känslan du beskriver av att behöva förlikas med en kropp som varit med om vad som känns som ett krig, med skillnaden att det iförsig inte förde med sig något gott (en bebis) för min del då haha. Med tiden har jag lärt mig acceptera de spår sjukdomen lämnat på kroppen och inte jämföra med de vars kroppar aldrig upplevt något sånt. Jag försöker sätta det i ett större perspektiv och se hur en del människors livsöden blivit, så blir det inte en lika stor sak plötsligt. Men alla dagar är ju inte bra dagar och jag tror man kanske får ha tålamod med sina tankar en del dagar.

  27. Åh fina Michaela, 5 månader är ingenting! Man ska räkna med minst lika lång tid som man varit gravid innan kroppen ens börjar likna något av det man hade innan, för mig tog det ca 1 år innan jag ”kom tillbaks” någorlunda (och då hade jag ändåntappat all vikt för länge sen, men kroppen var ju annorlunda, med magen osv). Nu har jag fått mitt andra barn för 5 mån sen o känner ingen stress alls, för jg vet att man kommer tillbaks! Ofattbart nog! Kroppen är så häftig! Och vad himla dåligt och konstigt bemötande på bb! Jag födde på samma BB som dig med båda mina barn och minns att jag blev chockad över att man inte fick ha kvar sjukhusrocken på sig (den va ju bäst) till bb men dom sa det ändå på ett bra sätt liksom..

  28. Ditt sätt att uttrycka dig går rakt in. Det här hade jag behövt läsa 5 månader efter min förlossning när jag trodde alla andra var återställda utom jag själv. Klokt av dig att ge dig och kroppen tid, det är precis det som behövs. Ett år efter min förlossning kände jag igen min kropp och jag jobbar fortfarande med att bygga upp den nu när min lilla kille är 1,5 år. Heja dig och tack för din ärlighet ❤️

  29. Vilket fint inlägg. Trots att jag bara är 24 och ganska långt ifrån allt vad föräldraskap innebär så kan jag ibland slås av vad mycket man offrar och satsar för att få barn. Att man förväntas föda utan att veta hur det ska gå eller om det ens kommer finnas en ledig säng att föda i. Eller att kanske tvingas föda vaginalt trots en önskan om att få föda med kejsarsnitt. Trots att det är min kropp. Och ibland skrämmer den tanken mig och får mig att ifrågasätta om jag någonsin kommer våga. Men starkare än den känslan är känslan av orättvisa över att min sambo kommer att få uppleva allt det härliga men utan många av uppoffringarna. Hoppas att dessa känslor en dag försvinner i jämförelse mot längtan efter att få bli mamma. Och om dom inte gör det och jag inte blir förälder så är det också helt okej.

  30. Blir alldeles gråtfärdig av ditt inlägg så fint! Men ändå arg att sköterskan säger så, jag fick knappt gå upp på toaletten efter förlossningen så skjutsade de mig upp på BB i en annan säng.. Dock mindre sjukhus.

  31. Jag fick tårar av att läsa detta! Så igenkännande! Jag födde min fina dotter för 6 månader och erkänner åxå att jag inte älskar min kropp, ännu. Hade en stark kurvig kropp av all cykling och yoga innan. Nu ser jag ofta fortf lite små gravid ut. Ibs-mage, endometrios gör ju sitt åxå. Men blickarna av andra går inte att missta. Behöver vi mammor bära skylt? Jag har fött barn!! Behöver du veta exakt vad min kropp har utfört? 🤨
    Tack för bra å ärlig blogg!

  32. Det här vart kanske något av det finaste jag läst på ämnet. <3 Med gravidhormonerna i fullt omlopp (andra graviditeten där jag idag gick in i vecka 39.. puh! Nu är det tungt!), men troligtvis även utan hormonpåslag, blir jag helt golvad till tårar av dina ärliga, vackra ord. Mammakroppen är fasen det finaste som finns! Tack för ett så fint inlägg, Michaela. Och fett med pepp till dig (och alla andra mammor där ute)!!! <3

  33. Tack för den här texten som jag tror talar ut vad många av oss upplever. Grät tårar av sorg, lättnad och stolthet över din text. Det var så skönt att få läsa orden jag själv kämpat med att formulera. Tack fina du!

  34. Det går rakt in i hjärtat, det du skriver. Vill bara ge dig en riktigt hård, varm kram och säga att du är så otroligt fin precis som du är och låt din kropp ta sin tid. ❤️

  35. En av dina vackraste texter någonsin. Ditt språk är bland den finaste jag vet i hela bloggvärlden, det berör.

  36. Oh Michaela, du gör det igen med dina ord! Detta är en av mina farhågor med att eventuellt bli gravid. Har större delen av livet varit ovän med min kropp och nu när vi äntligen börjar komma överens är jag i åldern då barn är aktuellt och det får mig att våndas lite. Denna text fick mig att tänka… inte minst på alla fantastiska kvinnor där ute, MIN mamma, som lagt sitt ego åt sidan för att bära ett barn, det är fint ❤️

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Tio timmars sömn

God kväll fina ni,

Vad fint det är att mammor unnar varandra saker, blev helt rörd över allt unn jag kände att andra hade till mig under den här hotellnatten. Det värmde liksom lika mycket som själva sömnen, haha!

Med det sagt – GUD vilket bra beslut detta var. Jag var och fikade med mamma, min moster och min mormor igår och när vi var klara promenerade jag och mamma hem till oss. Pappa mötte upp oss och så hängde vi hemma ett tag. Dante var på sitt charmigaste humör och vid sex sa jag hej då och gick till Diplomat med D. Vi la oss på hotellsängen ett tag innan vi traskade bort till Brillo för att äta en pasta och dricka ett glas rödvin.

När vi ätit upp tittade D på mig och sa, “Du är verkligen min bästa vän” och när han sa det fick jag tårar i ögonen. Det är så lätt att bara glömma bort varandra… vi är med varandra varje dag men i första hand är vi Dantes föräldrar här hemma. Det var fint att vara ute och känna att det är vi precis som det alltid har varit. När vi tog in notan kom vi dessutom på att vi inte pratat om Dante under middagen och det var också fint på något sätt, att vi har så mycket annat gemensamt även fast han är hela vårt universum. Var fylld av kärlek när vi gick tillbaka till hotellet. D stannade i baren ett tag men jag gick upp till rummet och somnade 22 – sov sedan till 08.20. HELT otroligt. Fick direkt en uppdatering av mamma om att natten gått hur bra som helst och att Dante skrattar och är jätteglad. “Jag skyndar mig hem” skrev jag och fick som svar “Nej ta din tid, kom när du vill”. Efter frukost och lite jobb promenerade jag hem och möttes av världens gladaste bebis (och föräldrar) här hemma.

Ja, som ni hör gick det här bättre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Hade mobilen på högsta volym när jag somnade med rädsla för att de skulle ringa när som helst. Och när jag vaknade kände jag “MITT BARN BEHÖVER MIG!!!” tills jag efter mammas sms insåg att mja, han behöver kärlek och det får han där hemma precis just nu. Mitt barn behöver en fungerande mamma med energi, och det var det jag samlade på mig den här kvällen, natten och morgonen. Jag var lyckligare än på länge idag när jag låg och doftade i hans nacke.

Den här känslan ska jag ta med mig framöver. Och så ska jag fortsätta ta hand om mig själv, för att i nästa tur kunna ta hand om Dante.

Om det var gosigt att komma hem igen? GISSA!!! Älskade lilla skitunge, ska ta hand om oss och din pappa för resten av livet.

  1. Tack för att du delar med dig!
    Tycker du gör heeeelt rätt, hur ska man vara en bra mamma om man inte får sova?
    Är själv gravid och tycker det är så befriande att läsa om dig som mamma. Tror att jag liksom många andra känner igen sig.
    Glöm inte bort att göra det fler gånger. Kramar

  2. Oj vad glad jag blir att du har fått sova och att Dante har haft en bra natt med sin mormor och morfar. Det är livsviktigt att sova och om det behövs en natt på hotel för att få det, är det just det man ska göra. Fast en gång i månaden om det behövs. Sen orkar man ta hand om sitt barn med bravur igen när det blir jobbiga nätter och man är utvilad. Hoppas Dante får hjälp med allergin (om det är det han har). Vilken tuff start han har haft med livet. Skickar styrka och varma tankar till er, det blir nog bättre snart. <3

    1. Tack fina du!

      Ja stackars liten, så otur han har haft med magont och allergier. Hoppas att det vänder snart! Han är världens gladaste annars och verkligen en glädjespridare när han mår bra vilket är underbart. Men har tyckt så synd om honom! Tack för omtanken, massa kärlek till dig

  3. Jag blir helt varm i hjärtat av att läsa det här inlägget. Hur bra föräldrar är inte ni som sover ut, tar tid med varandra, älskar varandra, äter en dögod middag i lugn och ro och njuter av en natt med massa sömn och att bara vara ni två. Samtidigt som Dante får vara med sin mormor och morfar och som du får det fina, trygga och viktiga bandet till honom. Jag ser så mycket upp till dig Michaela, och till er båda som föräldrar. Jag och min kille försöker bli gravida och jag får ut så så mycket av att läsa din blogg, dina tankar, hur du hanterar jobbiga situationer, läsa om din kärlek till ditt barn och till din kille. TACK för du delar med dig av både ups and downs. Det betyder så mycket. Verkligen tack. Du verkar vara en sån fin, genuin, godhjärtad och rolig person. Verkligen en sån fin förebild. Det är guld värt <3 Massa kramar.

    1. Nej men fick tårar i ögonen av den här kommentaren. Det var fan den mjukaste, varmaste finaste någonsin. Tack tack tack, så mycket som dessa ord betyder! Stort lycka till med allt, du kommer bli världens bästa förälder som är så kärleksfull och tar dig tid att skriva såhär fint till någon annan. Lyllos din framtida bebis! Puss!

  4. Men åh vad glad jag är att det gick så bra och att du kunde slappna av och njuta! Så himla sant att det finaste vi kan ge våra barn är föräldrar som mår bra. ❤️

  5. Jag gråter nu. Åh vad fint och härligt och fantastiskt att ta dig tid för att kunna vara den bästa mamman till sitt barn <3 unnar dig en HEL natt med sömn wow det är drömmen för en mamma med bebis eller som här en mamma med en två åring som knappt sover haha heja heja heja dig och er!!!!

  6. Det roliga är att jag har sett fram emot det här inlägget, har tänkt på dig och ba “hoppas hon fick en bra natt!!” – haha, så märkligt egentligen. Skönt att ni fick ett underbart dygn!

  7. Hej fina Michaela! Jag blev så glad när jag läste ditt inlägg. Gud så underbart att du och D fick sova ordentligt. Jag har läst din blogg sedan start och det är så märkligt för ibland känner man sig som en bästis på avstånd haha (fast du inte vet någonting om mig). Nu menar jag förstås inte att jag eller någon annan läsare vet allt om dig men genom att läsa din blogg och fått följa med genom fester, kärlekar, hjärtesorg, din karriär och hur du ändrats och utvecklats får en att genuint bry sig om dig. Det är så fint att få läsa om ditt liv. Svårt att förklara men vi som läser både hejar på och stöttar även om vi inte alltid kommenterar eller syns. Men idag vill jag gärna göra det. Vad underbart att han får spendera ett dygn med sina morföräldrar, hur ljuvligt som helst! Att umgås och vara nära sina morföräldrar är något han kommer uppskatta hela livet. Tiden som du investerar i sömn blev ju också tid Dante och hans morföräldrar investerar i sin relation. Det är ju i sig bara något underbart. Hade Dante sovit 13 h varje natt och aldrig gjort ett ljud av missnöje hade en natt du och D sover borta och han umgås med sina morföräldrar ändå varit helt underbart. Vilken lyx för honom umgås med massor av gulliga härliga människor som älskar honom. Så som en läsar-bästis på avstånd: Stor kram till dig och din fina bebis och familj. Du är en underbar mamma till din son och dina kloka tankar och det faktum att du lyssnar inåt är något som kommer bygga Dantes karaktär hela livet. Dante har ett privilegium att ha dig som sin mamma. Hoppas det blir bättre med hans sömn och magproblem framöver. Kram kram!

  8. Jag förstår att det måste ha känts helt fantastiskt, och självklart får du på dina plattformar berätta om hur skönt det känns att få avlastning och egentid.
    Men.
    För att komma med ett annat perspektiv på det hela vill jag bara säga att jag nu sitter här med tårar som bränner och gråten i halsen efter att ha läst ditt inlägg.
    Jag är enastående mamma till min 11 månader gamla dotter. Vi har inagn kontakt med pappan (hans beslut att inte ha något med henne eller mig att göra). Jag har ingen kontakt med min pappa och min egen mamma lider av en psykisk sjukdom som gör att jag aldrig skulle låta henne vara själv med mitt barn.
    Min dotter hade också kolik de första 3 månaderna i livet och skrek oavbrutet. Jag har sen hon föddes varit med henne i precis varenda sekund av hennes liv. Varje natt, varje morgon, varje förmiddag, varje eftermiddag, varje kväll, och om om om igen. Jag har inte sovit mer än max 3 timmar i streck i snart ett år, och ibland känns det som att jag går under och kommer att dö av tröttheten.
    Är jag inte en lika bra mamma som dig? Du skriver att en bra mamma måste ta hand om sig själv först, för att sedan kunna ta hand om sitt barn. Jag har inte tagit hand om mig själv i en sekund sen hon föddes, all energi har gått till att ge henne allt hon behöver och förtjänar, och enligt din logik då är jag inte en lika bra mamma som alla ni som unnar er egentid och lämnar bort ert barn?
    Jag är medveten om att jag låter bitter, ber om ursäkt för det, jag är bara så jävla trött. Och att dessutom läsa inlägg och kommentarer som indikerar att egentid är ett MÅSTE för att kunna vara den bästa tänkbara mamman gör bara att jag känner mig så jävla dålig och otillräcklig för min dotter.
    Att äta en så fin middag som ni gjorde, och att bo på hotell är dessutom ekonomiskt OTÄNKBART för mig och för många andra här ute i verkligheten. Självklart är det inte ditt problem… Men vill bara framföra att det skulle upplevas sympatiskt om du någon gång i sammanhanget kunde ha reflekterat över att det är ett privilegie att kunna få avlastning, och en lyx att bo på fint hotell. Alla är inte så lyckligt lottade som dig. Att unna sig egentid och avlastning är inte alla förunnat, så snälla… Tänk på det innan du beskriver hur livsnödvändigt det är. Det skapar en otroligt stor ångest hos oss som inte kan unna oss det. Att bli mom-shamed för att jag inte tar hand om mig själv är det sista jag (och de andra i min situation) behöver just nu.
    Det var allt för mig. Hoppas du får en fin dag med din son!

    1. Ingenstans i mitt inlägg skriver jag att en bra mamma måste ta hand om sig själv först. Jag skriver om vad JAG känner att jag har behövt utifrån mina egna förutsättningar, för att orka vara en så bra mamma som möjligt. Jag utgår enbart från mig själv och mitt eget liv.

      Jag förstår att det måste vara supertufft att vara ensamstående utan hjälp och kan inte ens tänka mig hur jobbigt det måste vara. Heja dig som kämpar och jag hoppas att du, på ditt egna sätt utifrån ditt eget liv, snart hittar vägar för att ta hand om dig mellan varven. Oavsett om det handlar om att lyssna på en peppig podcast när du promenerar med vagnen, dansar till favorit musik medan du diskar eller kollar på en riktigt mysig julfilm medan din dotter sover. Och om du inte har tid eller möjlighet till något av det så är du ändå världens bästa mamma till din dotter. Och det vet du själv innerst inne om.

      Försök att inte ta saker personligt, att jag skriver om vad jag har gjort för att må bättre har inget att göra med någon annan än mig. Det här är min dagbok ❤️

      Stor kram

      1. Håller så med dig Michaela!
        Bara för en mamma tycker eller resonerar på ett sätt innebär det inte att alla gör det -eller att det är lag.

        Alla gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar.
        Och tycker det är helt rätt att ni unnade er en kväll för er själva och för ert välmående. Tycker det är självklart att du inte tror att alla mammor har möjlighet till det. Du är ödmjuk och ärlig som alltid!

        Stor kram

    2. Stor kram till dig ”ledsen och otillräcklig”. Jag vet precis hur du känner dig och jag kan säga att du inte är ensam! Du är faan en jävligt strong power mamma som klarar av allt det själv! Heja dig! Jag förstår dig så väl med att inte får avlastning. Det var ju inte precis det man kollade efter innan barnet kom. Jag hoppas en dag jag med kan unna mig ensamtid med avlastning och unna mig något mer i vardagen än att knappt få det går runt. Jag tror vi är många som inte får denna möjligheter som Forni får även om kommentarerna här kan verka som om alla har samma möjlighet. Självklart ska hon få vara glad för den möjligheten och ska ha möjlighet att uttrycka det. Även om man själv känner att man inte är otillräcklig som inte kan få en paus och återhämta sig i vardagen få tid att ro om sig själv. För vet du vad? Du är ändå den bästa mamma du kan vara för ditt barn och som sagt heja dig som roddar i allt själv! Du är en sann förebild!!

    3. Kontakta socialtjänsten och ansök om att få avlastning! Se till att du får det om ditt barn behöver det. För det viktiga är vad barn behöver, inte att det är synd om föräldrar…

  9. Jag vill bara säga att jag uppskattar din blogg så mycket. Jag har en dotter som är född i juni och det jag varit skönt att läsa om någon annan som går igenom allt det nya och läskiga med föräldraskapet. När det är tufft hemma så underlättar det att se att andra också har kämpigt. Vi är inte ensamma. Även om det känns så när benen och armarna värker efter att vaggat lillan. Det är så härlig stämning där allt är okej. Du är okej att inte veta och att inte orka allt. Det är så vettiga tankar! Pepp och tack för dina ärliga inlägg!

  10. Men tänk bara vilken lyx för dina föräldrar att få rå om sitt barnbarn i lugn och ro alldeles själva! Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att mina döttrar ger mig det fina förtroendet någon gång i framtiden om de får barn! Och skit samma om ma får våra vaken hela natten, man kommer ju ha tid att sova igen den förlorade sömnen natten efter!

  11. Underbart att ni kunde unna er detta!!! Så rätt 🙂 LÄNGTAR tills jag kan få sova i min säng igen..haha just nu ligger jag som en ostbåge i soffan med min snart 7 veckors bebis som vaknar upp och skriker varje gång vi försöker lägga ner honom i nestet efter amning (han somnar vid bröstet). Jag får visserligen sömn men kroppen gör ont 🙁 Om några andra mammor har tips tar jag tacksamt emot detta , hur får jag min bebis att inte vakna när vi föröker lägga ner honom i nestet ? Jag begär inte mycket men om man bara fick sova någon timme utsträckt i sängen…

    Tack för en fin blogg och att du delar med dig av det verkliga livet.
    Un grande bacio / Angelica

    1. Jag har sovit med min femmånaders på bröstet sen hon kom typ, så jag gick åt andra hållet. Men har hört att en varm vetekudde på magen på bebis ska kunna göra underverk när man vill att dom ska kunna sova själva! 🤗

    2. Jag höll min tjej i nestet och lät henne somna där i, lite bökigt med värt för hon kopplade aldrig att jag faktiskt la ner henne då nestet ju aldrig lämnade henne. Hehe, always play with their heads 😏😏

    3. Vår 8-veckors vill oxå sova på mig och heller inte ligga i näste däremot har det funkat (för det mesta) att lägga henne på en (rätt platt då såklart) kudde bredvid mig i sängen och tricket för oss har varit att flytta över henne väldigt långsamt. Håller henne i famnen och flyttar henne till mitt knä och sedan sådär 1 dm i taget och väntar några minuter vid varje ”flytt” så hon somnar ordentligt igen. Gärna att någon av oss även håller en hand på magen på henne hela tiden eller har en arm runt kudden. Lycka till!

    4. Värm en vetekudde och lägg i bebisens säng:) Så lyckades vi får vårt barn att allafall sova några timmar själv… han sov på oss i 6 månader, vaknade direkt när vi la ner honom.

  12. Underbart inlägg, så fint att läsa.

    Måste säga att jag älskar din blogg och hela klimatet här mer och mer hela tiden. Alltid gillat den och varit trogen läsare men oj vilken mysig och bra plats det är nu <3 När min bebis ploppat ut i vår kommer jag säkert gå igenom alla gamla inlägg för att hitta tips haha, perfekt att du ligger steget före mig hela tiden.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Mjölkallergi och matvägran

God kväll hjärtan,

Hur mår alla idag?

Jag har precis nattat Dante och det gick åt helvete :))) Vi var hos barnläkaren idag eftersom hans mage börjat bråka igen och de ville testa om det kan vara mjölkproteinallergi. Jag åt i stort sett mjölkproteinfritt när han föddes och då hade han ändå problem med magen så BVC trodde inte att det var det som var problemet men nu misstänker de att han har blivit allergisk mot mjölkprotein utifrån de problem han har haft senaste veckan. Vi fick med oss en mjölkfri ersättning och den hatar Dante såklart :))) Två matningar nu som har gått åt helvete och slutat med att han har varit hysterisk och jag har till slut gett hans vanliga ersättning. Nu innan han skulle sova ville han inte ens ha den utan bara skrek och somnade till slut av utmattning.

Någon som har någon erfarenhet av detta och kanske ett tips? Vad gör man om ens barn inte tar en viss ersättning när det är just den han behöver äta? Rätt krångligt detta… Jag skulle vilja testa en månad för att se om det blir någon skillnad. Om han inte är allergisk vill jag ge honom helt vanlig kost, jag vill verkligen inte utesluta någonting för honom om det inte är för att han inte tål det. Hade han varit lite äldre hade vi kunnat göra ett pricktest men han är så liten så det skulle troligtvis inte visa ett rätt resultat sa läkaren (något om blodkroppar och hit och dit).

Inte nog med att jag tränar honom till att sova i eget rum, dessutom har vi detta problem i knät, typiskt. På något sätt är det skönt att bara försöka kriga sig igenom allt men jag hoppas att ljuset i tunneln kommer snart. Hoppas att han kan vänja sig vid den nya smaken av hans mat så att vi kan se om det hjälper, vill bara att han ska vara frisk och må bra.

Jaja, shit vad trist det är att bara diskutera bebis såhär tycker till och med jag, men det tar upp 95% av min tankeverksamhet och jag söker alla tips och råd jag kan få längst med vår väg.

Igår var vi på Avicii Tribute Concert som var helt otrolig, jag grät flera gånger och var verkligen fylld av känslor när jag kom hem. Kanske därför jag har varit lite extra ur balans idag, tårarna bara rinner.

Nu blir det Idol-finalen och hamburgare, ta hand om er där ute, puss ♥

  1. Man kan testa att blanda hälften vanlig och hälften av den har ska börja dricka och sen successivt göra så att det enbart blir den han ska ha. Sen är det ju inte säkert att det funkar, min 6 månaders vägrar flaska fortfarande haha men hört att vissa gjort så. Lycka till!

  2. Du ska inte be om ursäkt för att du delar med dig av din verklighet. Det är din blogg och du skriver om din vardag och vad som är viktigt för dig! Dessa öppna inlägg om mamma livet är så viktiga, ofta känner man sig ensam i sina problem och ser bara sovande nöjda bebisar i barnvagnar på instagram och undrar vad man själv gör för fel(inget då varje bebis är unik🥰). Tack för att du är öppen och delar med dig av både highs and lows av mammalivet.

  3. Gjorde ni allergitest hos barnläkaren så att ni vet om han har allergi eller inte? Det gjordes på min son när han var bebis och hade misstänkt mjölkproteinallergi. Vi fick svar direkt på plats hos läkaren efter att dom gjort pricktester. Skönt att få svar så man inte behöver utesluta mjölkprotein i onödan.

    1. All mjölkproteiallergi kan tyvärr inte mätas med blodprov eller pricktest, utan endast via elimination. Min son är konstaterat allergisk mot mjölkprotein men visar varken på blodprov eller pricktest då det finns två olika typer av allergier. Värt att tänka på om symtomen fortsätter trots att blodprov/pricktest inte visar något.

  4. Styrkekram till dig! <3 Emma Melin @emmamelins hade liknande med sin son Frans vill jag minnas, och bloggade om det. Håller tummarna att ni hittar något som fungerar för er snart, håll ut! <3

  5. Det finns några olika mjölkfria att testa. Vår son åt Exempelvis pepticate bäst. Man kan även blanda den mjölkfria med den vanliga i början så att han känner igen smaken. Tillslut vänjer han sig 🙂

  6. Jag hade turen att min dotter tog Althera som var vår mjölkfria ersättning. Men redan innan fick jag flera tips:
    – blanda ersättningen med den du har idag för att göra en mjukare övergång av smak till den mjölkfria
    – testa annan mjölkfri ersättning (apoteket har flera olika, dock svindyra)
    – introducera när bebis inte är som allra hungrigast

  7. Min dotter är allergisk mot mjölkprotein! Hon hatade också ersättningen (förlåt men den luktar inte ens nice, förstår dom) men jag blandade i lite vaniljsocker (kanske världens sämsta mamma nu) men det gick bättre, sen fasade jag ut och tog mindre och mindre, tillslut accepterade hon den 🙂 obs! Började med en liten tesked, inte mycket alltså! Kram!

  8. Testa blanda 50/50 med “vanliga” ersättningen och den mjölkfria. Eller 70/30. Sen ökar du mängden mjölkfria lite grann varje gång. Du fasar in och fasar ut samtidigt🤣 Gjorde så med min minsta när jag ville lära hon att dricka välling. Men blandade bröstmjölk och välling på det sättet. Funkade märkligt nog. Bebisar brukar vara svåra att lura.
    Till sist.. en STOR kram!

  9. Hej! Gjort samma sak m den mjölkfria ersättningen. Tror vår började på A o kom från Apoteket. Fick som tips att ha i lite vaniljsocker o det funkade för vår son. Minskade mämgden successivt o tillslut tog han ersättningen som den var. Tror den e känd för att va rätt äcklig i jämförelse me den vanliga, eller iaf mkt mindre söt. Lycka tilll!! Kram

  10. Kan du inte blanda den nya och gamla ersättningen och för varje gång öka andelen ny ersättning så att han vänjer sig? Jag har inga barn men däremot hundar och när de ska byta mat gör man så.

  11. Hej, ni har säkert fått rådet av BVC redan men om inte;
    första dagen blandar ni 3/4 ”gammal” ersättning och 1/4 mjölkproteinfri och dag 2 : 1/2 gammal” ersättning och 1/2 mjölkprotein osv till ni helt har bytt ut den. Jag hoppas att det går bra, vet hur tufft det är att ha barn med magproblem.

  12. Bland in ny vällingen i gamla och sen succesivt öka till mer nya och mindre gamla. Tillslut har du överlistat honom! =)

  13. Hej!
    Ett litet tips, blanda den vanliga ersättningen med den nya. Börja med typ 70% och 30% och sen stegvis minska den vanliga och öka den nya. På så sätt hinner barnet vänja sig vid smaken stegvis. Ersättningen kan se lite skumt ut när man blandar dom men det är inga konstigheter!
    Hoppas det löser sig, kämpa på

  14. Vi opplevde det samme og fikk tips om å ha ørlitt maltekstrakt (tror det var det det het, du kan jo gjerne google) i melka for å søte den litt. Jeg var helt knekt i den perioden. Tenkte bare på å få i den lille mat. Jeg prøvde også å blande litt med morsmelk hvis du har noe igjen. Ellers dro vi til en privatklinikk som hadde barneallergi som spesialfelt for vi opplevde at de hadde mer kunnskap enn ordinær lege om allergier. Jeg husker allergilegen sa at enkelte barn tåler ikke melkeprotein fra start og da må de teste, men for de minste gjør de det på sykehuset.

    Nettene var også som du har beskrevet, men det ble litt bedre når vi flyttet den lille på eget rom for vi «forstyrret» hverandre. De er visst veldig vare på mammaen sin og jeg kunne høre hvert minste pust og våknet hundre ganger og sjekket stadig at alt var ok. Men tror det eller ei så ble det sakte men sikkert bedre og nå er vi på vei med barnerunde nummer to!

  15. Testa blanda den nya ersättningen med den gamla och öka mängden av den nya successivt medan han vänjer sig, så gjorde vi när vi slutade med bröstmjölk och började med välling. Började 50-50 sen ökade vi mängden välling typ var tredje dag och efter 1,5-2 veckor drack han enbart välling 🙂 Hoppas det löser sig snart! Inte kul när de små har ont 🙁

  16. Vi hade samma problem men de slutade samma dag som jag bytte d-dropparna mot ACOS vattenbaserade. Jag trodde aldrig att det skulle funka, men sen dess har mitt barn inte skrikit alls.

  17. Min son hade som bebis special-ersättning (pga av att han utreddes för sjukdom hela första året i sitt liv). När vi bytte till en annan gjorde vi så att vi bytte lite i taget, dvs blandade lite lite av den nya ersättningssorten med den gamla och ökade successivt lite i taget tills han till slut övergått helt till den nya (tig alltså flera dagar). Bra sätt att vänja bebis lite i taget så de knappt märker det 🙂

  18. När ni nu kämpar så mycket, se till att ersättningen verkligen är helt fri från mjölkprotein om det är det han verkar ha problem med. En kompis berättade att deras bebis reagerade dåligt även på den ersättningen som ska vara mjölkfri pga att den inte alls är helt fri från det. Efter att de gått till en specialist som skrivit upp namnet på ersättningen (jag vet det tyvärr inte) och förklarat att den nästan aldrig skrivs ut pga jättedyr fick de den helt fria ersättningen och bebisens problem försvann. Menar inte att skrämma upp, men vill berätta att det kan vara så att ni måste bråkas lite om den ni fått nu inte gör skillnad.

    Vet inte om jag borde sprida detta, du får avgöra om du vill godkänna kommentaren eller om du vill hålla den för dig själv.

  19. Hmmm.. det går inte att börja med att blanda de båda sorterna ersättning så att han fortfarande känner lite smak av den han är van vid? Och att sedan successivt minska ner på den så att det tillslut bara är den nya?

    Har ingen aning om det kan funka, bara en tanke. Kram

    1. Hej 🙂 åh vår tjej var mjölkproteinallergisk under sitt första år, till en början fick hon Althera vilket hon vägrade. Sen pepticate som gick lite lite bättre smakmässigt. Tillslut fick vi utskrivet neocate då inget av ovanstående var tillräckligt fria från mjölkproteinet !! sen rekommenderar jag att göra som tidigare kommentarer redan gjort, BLANDA UT <3 börja 80% ersättning o 20% mjölkproteinfri, sen minska ersättningen o öka den mjölkproteinfria!

      Önskar er aaaaall lycka till <3 en magbebis ÄR kämpigt o jobbigt … men det blir bättre, jag lovar !!

  20. Vill bara skicka en stor tröstande kram till dig! Ljuset kommer, lovar. Ni gör det fantastiskt bra och Dante likaså som kämpar och har ont. Önskar jag kunde skriva lösningen, men har tyvärr inte den då jag saknar erfarenhet. Hans ögon, ja hela han:) är ju magiska! :))

  21. En liten fundering.. Har du bröstmjölk kvar att pumpa ut?
    Om så är fallet, skulle du kunna blanda den mjölkproteinfria ersättningen med din bröstmjölk för att fasa in den försiktigt istället för att byta helt och hållet?
    Jag är absolut ingen expert så ta min kommentar mer som en tanke än ett konkret tips🤗

  22. Måste kommentera här igen, eftersom att just dessa problem med bebisars magar ligger mig så varmt om hjärtat då vår son hade problem med sin mage hela första året. Från 6 månader tills han var ett år var det bara nattetid han skrek så vi trodde först inte att det var magen men när han närmade sig året sökte vi hjälp hos läkare igen. Läkaren trodde på allergi, men efter pricktest och blodprov visade det sig att han inte var allergisk. Vi fick på läkarens rekommendationer börja med forlax junior för att bajset skulle bli mjukare. Sedan vi började med det har han slutat skrika på nätterna.
    Hoppas allt vänder för er snart. Stå på er och acceptera inte ”bebisar skriker” (som jag tycker BVC är allt för snabba på att säga) förrän allt annat är uteslutet.
    Kram!

  23. Jag lider med dig så mycket!! Jag går precis igenom samma som dig. För andra gången, kill me! 😩 Har två barn, född 17 och nu maj 19. Båda magbarn. Trodde det var ett skämt när andra ungen också fick samma problem. Yngsta dottern vaknar VARJE FUCKING TIMME. Hinner själv somna 10-15 min innan hon vaknar igen. Blir GALEN.
    Äldsta dottern sover fortfarande inte hela nätter pga magen.
    Pys måste vara guds bästa gåva till magbarnsföräldrar 🙌🏼

    Men det jag skulle säga är att vi också just nu provar mjölkproteinfritt. Åt det när jag ammade och märkte ingen skillnad med magen men bvc ville att vi skulle prova mjölkfri ersättning också och jag känner att jag provar allt. Kanske har det blivit lite lite lugnare med magen men ingen drastisk skillnad som jag ändå innerst inne hade hoppats på, för man hoppas ju ändå varje natt att det ska bli bättre 🙃🙃🙃
    Efter ca en månad när vi inte tyckte det var så stor skillnad så gav vi vanliga ersättningen i ett par dagar och magen blev KATASTROF, hon bara skrek och skrek. (Som om det nu kunde bli värre..) så gick illakvickt tillbaka till mjölkfri ersättning.
    Jag tror inte hon är allergisk, men känslig! Att det blir påtok för mycket mängd när hon äter vanlig ersättning så många gånger/dag.
    Var det läkaren och han sa kör mjölkfri ersättning MEN vanlig mat, alltså med mjölkprotein. Och det fungerar super. Hittills har vi bara bytt ut ett mål till riktigt mat och sen provar hon allt vi äter. Eftersom hon inte verkar reagera på mängden (än så länge iaf) tror jag hon är känslig men ej allergisk. Mvh en person som är allergisk mot det mesta!

    Folk frågar också oss jämt varför vi inte delar oftare på nätterna. Dels börjar min man alltid 7 på morgonen och tycker inte det är snällt att han inte ska sova någonting de dagar han jobbar. Vissa helger tar han henne på nätterna och jag sover inne med äldsta dottern. MEN JAG KAN INTE SLAPPNA AV. Hela min kropp skriker att jag måste gå och ta min yngsta dotter när hon skriker på det sättet.
    Går liksom inte att vinna i denna situation. Men avlider snart pga sömnbrist..

    KÄMPA PÅ!!
    PS potta har underlättat för båda våra barn, benen kommer liksom i en bra position så det kan komma ut gaser och bajs, plus att man får på köpet att de blir blöjfria tidigt.

  24. Stå på er om att få Pepticate om ni inte fått det. Brukar funka bäst (även på vår son). Och börja blanda lite i taget som flera tipsar om.
    Styrka!

  25. Ocksp kört mjölkfritt och fick tips av min BVC-sköterska att Testa att blanda den mjölkfria ersättningen med hans vanliga först, och sen öka på med den mjölkfria. Ett annat alternativ är att söta den mjölkfria lite i början för att vänja honom vid smaken. Funkade för oss!

    1. Din son kanske är högkänslig. Min förstfödda är förmodligen det. Han sov på mig hela första året. I sele på dagen och på mig på natten. Det var det enda som funkade. Vi testade allt och fattade sedan att han behöver vara intill oss hela tiden, dessutom har han mjölkproteinallergi,

  26. Jag har uppfattningen av att det är vanligt med den så kallade 4 månaders sömnregressionen, och att många måste börja ”sömnträna” sina små den här perioden. Hoppas ni hittar något som fungerar för er och att det blir bättre snart!

  27. Har aldrig någonsin lämnat en kommentar tidigare men nu vill jag bara skicka all min styrka till dig. Har själv två små barn och vet hur tufft det kan vara. Lider med dig, vet hur extremt jäkla kämpigt det kan vara och nu kommer jag att säga något som jag vet egentligen inte hjälper för tillfället, men det blir bättre!!! Kämpa du, du är så jäkla stark. Stor kram!

  28. Det finns flera olika sorter att testa, gå till apotek och köpt receptfritt. De kostar dock runt 200-lappen, men helt klart värt att testa sig fram tills man hittar en sort bebisen gillar. Vi testade oss igenom Althera, Pepticate osv.

  29. Tack för din ärlighet. Är övertygad om att detta hjälper så många Kämpande föräldrar där ute. Hoppas allt vänder snart! Du är grym! Kram ♥️

  30. Hej. Min son hade mjölkproteinallergi som liten bebis (har gått över nu). Den ersättningen är inte söt alls. Fick tipset av vår läkare att blanda i lite vaniljsocker, och sen trappa ner. Funkade super!

  31. Jag har varit i precis samma situation som du med en bebis som från start sov extremt lite och grät massor. Jag tycker att det är så fint att du delar med dig och är så ärlig, det behövs bland alla perfekta instagrambilder och berättelser om hur fantastiskt det är att bli mamma. Det är fruktansvärt jobbigt när man ska hantera missnöjd bebis när man själv har sömnbrist och oroar ihjäl sig. När min dotter var ca 8 mån uteslöt vi mjölkprotein efter att ha pratat med läkare och upplevde att det blev lite bättre, men det tog ytterligare 5 månader innan hon började sova med om nätterna (med hjälp av en fantastisk barnmorska med massor av erfarenhet av barns sömn). Vill egentligen bara säga att du inte är ensam och att man får tycka att allt är förjävligt i perioder. Det blir bättre någon gång, men det är jobbigt att inte veta när! Min dotter är nu 1,5 år och världens roligaste, smartaste och energiska unge! Så något positivt finns det i att ha en envis unge som aldrig vill sova, haha. Tips ang ersättningen: prova att blanda den nya och gamla till han vant sig, eller prova andra sorter. Nutramigen var den ena min bebis accepterade. Har också hört att man kan ha i lite vaniljpulver om man blir riktigt desperat. Kram!

  32. Vi trodde att vår 5 månaders baby hade mjölkprotein allergi pga mycket skrik både dag och nattetid men det visade sig bara vara en lång och extra jobbig utvecklingsfas. Bära i sele nästan dygnet runt hjälpte oss. Samt att amma/flaskmata när barnet hade kommit till ro, dvs vaggats nästan till sömns . Det också var i den här eran vi insåg att vårt barn har en ett stark temperament och var en så kallad ”High need baby”, dvs ofta missnöjd och extra känslig. Det finns en jättebra FB grupp och bok som heter ” Plusbarn – high need babies på svenska” som hjälpt oss att hantera vår situation. Kram <3

  33. Min dotter var allergisk mot mjölkprotein hela sitt första år (nu verkar hon ha växt ifrån det) och vi fick först en burk med ersättningen Althera och den vägrade hon dricka. Trots att vi blandade den med annan ersättning och vaniljsocker. Den luktade och smakade ärligt talat vidrigt för oss också när vi provsmakade den. Så vi fick Pepticate Utskrivet istället och sen drack hon direkt. Vet ju inte vilken ersättning ni fått men be kanske Om att få prova en annan sort? Hoppas det blir bättre snart <3

  34. Så stor igenkänning alltså. Vi testade bara kort då min dotter inte ens hade velat ha flaska eller vanlig ersättning förut men tipset som jag fick var att hälla i vaniljsocker i ersättningen. Fick tipset från BVC. Någon tesked har jag för mig (men fråga BVC först). Fick även tips om att hälla på bröstmjölk på nappen (i ditt fall hälla på vanlig ersättning på nappen). Som många skriver är det nog smart att blanda också och tänka att man börjar själva ”reduceringen” när du övergår till den enbart mjölkfria.
    Hoppas hoppas att han tar ersättningen snart OCH att ni märker skillnad så att ni alla mår bättre. Kanske kan du hitta tips på hur han kan ta ersättningen i gruppen ”barn med mjölkproteinallergi” på Facebook. Styrkekramar💗

  35. Vår barnmorska rekommenderar faktiskt alla (som inte ammar heltid) att köpa ersättning baserad på getmjölk. Just för att små bebismagar har så svårt att bryta ned komjölksprotein 💙 Dessutom tål allergiker det.
    Hoppas det går bättre snart

  36. Detta hjälper inte mot magproblem men när min son var helt hysterisk och inte ville äta fast han var hungrig så gav jag honom vatten på en sked. Enligt BVC behöver inte småttingens vatten men ge lite vatten har alltid funkat för oss.

  37. Nu har jag inte läst alla kommentarer och du har säkert fått ett gäng olika tips! Vet inte hur många ersättningar ni testat, men vi fick testa ett par stycken innan vi hittade en som vår kille inte skrek av.
    Vi började med Semper Babysemp och körde både färdigblandad och pulver, sedan bytte vi till Nan Pro och sedan till Nan Sensitive och då blev allt så mycket bättre och den har vi kört med sedan han var 1-2 mån (7 mån nu).
    Han skrek inte flera timmar i sträck men var lite allmänt missnöjd och knorrade en del. Vi var ganska snabba på att byta (max 1 vecka, kanske lite längre med första när han var helt nyfödd), för orkade inte se att det var något som inte var riktigt bra.

    Nu vet ju bvc vad de snackar om men tydligaste tecknet På allergi brukar väl vara utslag?
    Skönt att få testa iaf! Kan ju ta ett par gånger innan de vänjer sig vid att smaka den nya däremot. Ett annat tips för framtiden är att börja ge lite vatten då och då – har tagit flera veckor att vänja vårt barn med det nu (till gröt och smakportioner för att inte bli hård i magen). Han ville inte alls dricka det 😅

    Lycka till och hoppas du inte blir less alla tips 💗

  38. Och som någon annan skrev – ni gör det superbra! Föräldrar alltså, vilka stjärnor ❣️🌟 Kämpa på, oftast blir allt lättare och lättare och de små bebismagarna blir bättre!

  39. Testa att blanda den nya ersättningen med lite vaniljsocker, det funkade för min systers bebis:) Styrkekramar!

  40. Hej. Min son har passerat tre månader och har också haft riktigt struligt med magen. Vi fick hem mjölkfri ersättning från BVC, och precis som Dante total ratade han den. Han tog några klunkar och gallskrek, fick då tipset att blanda i lite vaniljsocker i ersättningen. Funkade då utmärkt och till slut kunde jag fasa ut vaniljsockret och nu dricker han ersättningen som den är, utan några som helst problem. Magen är 10000 gånger bättre och magknipet är bortblåst. Så himla skönt 🙏🏻 Kram

  41. Vet inte om du ammar nåt fortfarande, men ett sätt att se om det är mjölkproteinet som spökar är att du enbart ammar under två-tre veckor (läst att det tar ett tag innan allt spår av mjölkprotein går ur bröstmjölken). Kanske ger annat (mjölkfri ersättning, annat om det går beroende på hur många månader Dante är).
    Men om du ammar vara otroligt strikt med vad du äter (finns mjölkprotein och spår i massa knasiga saker).
    Vet att du tidigare skrev att du i princip inte äter mjölk och dricker havremjölk, soja mm (jag har även läst nånstanns att sojaprotein kan vara svårsmält för bevisar men vet inte sanningshalten). När det gäller känslighet mot mjölkprotein så har jag förstått det som att det inte ens får finnas spår av det. Dvs minsta lilla mängd kan spöka.
    Jag förstår att du också läser dig till allt detta, och dessutom får tips, så det kanske är självklarheter men är av välvilja. Med mig och min lilleman blev det så stor skillnad bara från en dag till en annan. Så jag uteslöt under en period och fasade in allt eftersom, han är inte allergisk idag så jag tolkar det som att hans mage hade svårt att bryta ned proteinet- egen bedömning.

    Min lille ogillade också den mjölkfria ersättningen, men jag ammade så jag orkade inte kämpa. ham började äta lite mjölkfri gröt å så också. Kanske är lättare att bara ge ersättning så dom inte längtar efter bröstmjölksmak, hur hemskt det än låter, men den mjölkfria ersättningen vi testade smakade inte alls bra..

    Vet hur jobbigt och kämpigt det kan vara, ni gör det så bra, vilka fantastiskt fina föräldrar ni är åt Dante.

  42. Hej, har inget tips om mjölkproteinallergi, men har en kompis vars barn sov väldigt dåligt och fick då tips att väldigt snabbt öka upp grötportionen varje dag. Så från att äta en typ msk till en portion på en vecka. Vet inte hur gammal Dante är nu men de barnet var ca 5 månader. Löser så klart inte allt men kanske kan gör att han börjar äta vanlig mat lite snabbare så ni slipper fajten med ersättning. Stort lycka till!

  43. Hej! Jag känner med er, förstår att det är tufft. Vi har en liten 4 månaders här hemma. En kompis till mig fick göra pricktest på sin bebis i samma ålder för att utreda mjölkallergi, så det ska gå. Kanske värt att få en second opinion hos annan läkare? Ett annat tips som kanske låter lite konstigt är att vår bebis på dagarna ibland blir arg och otålig när hon ska äta, då äter hon helst liggandes i sitt babynest på rygg och tittar på sin mobil som hänger ovanför alternativt äter hon liggandes på skötbordet. Gärna i kombination med musik från speldosa som distraktion 🙂 Kanske värt att testa. Kram till er!

    1. Takk! Har trudd at de bare var vår lilla som liker å ligge på rygg å spise😊 så fint å høre at man ikke er alene med litt rare ting 🙂

  44. Tusen styrkekramar till er!!! <3 Har inga tips förutom de du redan har fått här ovan, att blanda den gamla ersättningen med den nya tills han vänjer sig vid smaken <3

  45. Testa att ge den kall! Våra barn har vägrat ljummen välling o ersättning tills vi upptäckte att dom ville ha den kall! Funkade utmärkt, hoppas för er med!

  46. Hej fina du, jag förstår precis hur du känner. Jag har varit där med mitt barn också. Har du fått Althera så är det många bebisar som tycker den smakar äckligt. Ha i vaniljsocker och fasa ut det. Annars prova en annan mjölkfri ersättning. Det finns många andra. Om du vill läsa och ha stöd finns det en jätte bra grupp på Facebook. Barn med mjölkproteinallergi. Så många bra tips därifrån.

    Tycker du gör rätt i att testa mjölkfritt så du vet. Massa lycka till. Det här går snart över men jag vet att ibland känns det så tungt. Men det går över, jag lovar ❤️

  47. Min dotter fick nutramigen då hon var känslig mot vanlig ersättning och det var trögt första 6 timmarna men man fick hålla ut det var ju för hennes bästa. Till slut åt hon och hon hade inte ont längre.

  48. Hej, vi hade samma problem. Vägrade äta och helt hysterisk första gången vi testade Althera. Men jag gjorde så som många har nämnt innan. Blandade med gamla ersättningen. Först en skopa ny o tre av den gamla, andra dagen 50/50 osv tills det bara var mpfri ersättning. Och då gick det äta hur bra som helst. Hoppas det funkar!

  49. Min dotter är mjölkallergiker och fick först ersättningen Pepticate. Hon blev dock inte bättre av den och då förklarade BVC att Pepticate är gjord på komjölk men ”behandlad” på något sätt så att kroppen inte ska kunna uppfatta mjölkproteinet. Om man är väldigt känslig gör man dock det ändå, vilket verkade vara fallet för vår dotter. Då fick vi ersättningen Neocate istället, vilken inte alls är baserad på komjölk. Den funkar superbra för oss. när vi skulle börja med specialersättning förvarnade vår sköterska oss om att många bebisar tycker den är äcklig och tipsade om att ha i lite vaniljsocker. Dock behövde vi aldrig det då vår dotter accepterade den utan problem, men det är ju så olika. Lycka till och hoppas ni hittar det som passar bäst för lillen! Kram

  50. Vi hade samma problem men det funkade när vi fasade in den kmp-fria ersättningen. Det gjorde såklart att vi fick typ 1 vecka till med problem men man märkte efter hand att de avtog och efter ett litet tag med kmp-fri ersättning mådde magen äntligen bra igen <3

    PS: var beredd på att det annars ganska luktfria baby-bajset kommer lukta APA och vara typ grön/svart.

  51. Hej! Vet i te vilken ersättning ni har fått men nutramigen ska vara den som smakar värst så fråga om ni kan få testa pepticate eller althera istället. Sen som de andra säger, blanda in det stegvis i den andra ersättningen (75/25,50/50,25/75) och lite vaniljsocker i början för att få det att smaka lite bättte

  52. Måste ge lite ljus i tunneln, höll på att började gråta när min kompis sa till mig att det blir bättre o att de sover hela nätterna när dom blir runt 2. Det var så enormt många nätter kvar tills dess då min lilla bara var ett par månader. MEN, började med ersättning och vande av med nattmål vid 6 månader (körde första målet vid 05/06) o hade vissa hela nätter med sömn vid 7 månader ålder. Så känner även fast vissa säger att det blir bättre ligger det ibland så orimligt långt fram i tiden för att man ska bli glad av det. Det kan vara bara runt hörnet i jämförelse med det!!

  53. Min son är mjölkallergiker, han grät första gången vi gav honom Althera. Vi fick då tipset att blanda i pytte lite vaniljsocker i ersättningen. Efter 2 dagar slutade vi med det och sen dess dricker han utan problem.

  54. Asså så sjukt för min bebis på 4,5 månad har jag precis fattat är mjölkprotein allergisk också! Hennes mage har dock aldrig blivit bra, inte förrän jag uteslöt mjölkprotein för 3 veckor sen (jag ammar). Sjukt skönt att hitta lösningen på hennes smärtor! Men vilket problem om han inte vill dricka ersättningen som är mjölkfri 😑

  55. Hej fina Michaela!
    Har en fråga till frågor med Forni som jag undrar över, eller undrar över ifall jag är ensam om hehe. Undrar hur din mages mående påverkas av sömnbristen? Jag fasar lite för framtida sömnlösa nätter med barn. Det känns som om 110% av mitt välmående och immunförsvar sitter i magen + sömnen. Är också HSP och väldigt känslig mot gluten och laktos, men får jag en dålig natts sömn beter sig magen som om jag hällt i mig ca 100 liter ren ickelaktosfri mjölk (trots att jag är superbra på att undvika mejeri och gluten). Har dragit slutsatsen att en eller flera dåliga nätters sömn ger mig extrem uppblåsthet, kramp och gaser. Hur blir det för dig? Påverkas magen något?

  56. Michaela!!! För några veckor sen skrev jag till dig och bad om råd kring barnlängtan. När du svarat hade jag en liiiten blödning som jag trodde var början på min mens men tackade dig ändå för svaret. Idag har jag plussat, eftersom mensen aldrig kom! Livrädd, pirrig, spänd, orolig och ÖVERLYCKLIG! Var bara tvungen att skriva av mig till dig eftersom du gav mig råd, nu hoppas jag bara att det går vägen… Tack för din fina blogg! <3

  57. Altera med lite vaniljsocker i och utblandat med gamla fungerade för vår lilla tjej. Nutramigen totalvägrade hon. Sen när hon var runt 3/4 månader upplevde jag henne som svårmatad . Hon blev distraherad och det slutade ofta i gråt. Fick stänga in oss i sovrummet med svag belysning och sjunga för henne samtidigt som jag matade. Det var någon vecka då hon knappt åt alls och vi fick en tid hos barnläkaren som konstaterade att hon hade ont i halsen =ont att svälja <3 Nu när hon blivit 6månader har det äntligen blivit lättare igen.

  58. Har inte läst kommentarer om fler tipsat och råder dig fråga din egen bvc sköterska också innan MEN här kommer mitt tips 🙂

    En gnutta florsocker i ersättningen som du sedan sakta vänjer av! Jag fick ok från min bvc sköterska då det bara vara få gånger vi gjorde så för att få henne äta. Men fråga gärna din 🙂

  59. Vi hade samma med att dottern inte gillade mjölkfri ersättning. Vi körde vaniljsocker i och fasade successivt ut det.. tips från Bvc. Tillslut vande hon sig vid smaken. Det finns två olika mjölkfria ersättningar, Althera och någon till jag inte minns namnet på, ena vet jag smakar värre än den andra..

    1. De tre vanligaste komjölksfria ersättningarna heter Pepticate, Althéra och Nutramigen – skrivna i ordning efter hur barnen brukar uppskatta smaken.

  60. Michaela, stressa inte ihjäl dig med att ”göra rätt” för sån skit finns inte. En spädis går igenom mkt i huvud och kropp och helt ärligt – funkar det inte att tex sova i eget rum på två nätter så lägg ner ett par dagar och börja om när en böttre period kommer för TRO MIG, det kommer. Håll ut. Bebisar är världens konstigaste filurer och när man tror man fattat kasta är dom om hela bilden och man får börja pussla ihop allt igen. Men det är meningen med hela skiten. Inget är för evigt så ta det inte för hårt.

    Kram från mamma till 2 som kom på ovanstående med sitt andra barn! 🙂

  61. Fasa alltid in ny ersättning: 20-80 i två dagar, 40-60 i två dagar osv till ni fasat ut den gamla ersättningen. Likadant om ni ska byta tillbaka. Vissa barn har problem med magen utan att man kan hitta någon medicinsk anledning. Testade allt när min dotter var liten, började när hon bara var några månader gammal. Upphörde när hon började skolan och kom tillbaka för två år sedan igen (idag 12 år gammal). Bara att kämpa på och var noga med kosten. Försök hitta en specialist reda nu, är bra att ha en läkare som har extra kunskap. Jag fick leta länge.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Tuffa tider

Usch vad dåligt jag mår just nu. Det är som jag har sagt, höga toppar och låga dalar sen jag blev förälder men just nu är jag nere på energiprocent 0. Dante har inte sovit på flera nätter så jag har inte fått ens 3 timmar i sträck sen i fredags. Och mer än 3 timmar har jag bara fått en handfull gånger sen i juli när han kom. Jag ska vara ärlig och säga att jag omöjligt kunde förstå hur jobbiga nätter kunde vara med en bebis. Nu har det gått så långt att jag inte ens sover mellan hans uppvak för att jag vet att han bara sover korta stunder innan han vaknar igen, så istället ligger jag och spänner mig genom hela natten.

Sen på något märkligt sätt så hittar jag nytt hopp under dagen och när kvällen kommer är jag hoppfull – i natt kanske blir en bättre natt. Jag testar nya knep, ger all kärlek jag har inom mig, vaggar vaggar vaggar. Visste faktiskt inte ens att jag hade såhär mycket av mig själv att ge till mitt barn men mot alla odds hittar jag ny kraft och försöker igen. Bär och tröstar flera timmar per natt. Jag vet att jag inte är den enda mamman med en “krävande” bebis så till er andra mammor som vaggar vakna hela nätterna – fy fan vad starka ni är. Jag är också uppe med er på nätterna. Jag går också där i mörkret och ber till högre krafter. Vi är inte ensamma.

D tar mornar från 06-09 så då får jag sova ostört men när klockan är 01 och man bär omkring på en galen bebis känns ju 06 väldigt långt borta… igår natt låg jag och grät av utmattning. Som sagt var, varje dag hittar jag nytt hopp men om natten är det ju att leva mitt i en sömntortyr.

Som pricken över i:et har D massa jobb just nu (vi hjälps åt mycket men vissa veckor har han mer jobb än andra) och idag åkte han till Göteborg tidigt på morgonen för att komma tillbaka sent på kvällen. Lägg på att jag jobbar 50% i allt det här…

Det är så svårt med jobbet för många säger att jag ska strunta i det, men i allt det här jobbiga är att gå till kontoret en så enorm fristad för mig. Det är en möjlighet att få fokusera på något annat, att få vara något annat än en vårdare. Jobbet gör att jag orkar komma hem och ge allt till den lilla människan som behöver mig allra mest. Hur sjukt det än låter behöver jag ibland gå till kontoret för att orka komma hem och bära på honom ännu en natt. Även om jobbet såklart tär på mina krafter också, eftersom jag ofta har saker inplanerade som inte går att flytta på och så kanske jag inte sovit på hela natten och skulle behöva sova lite när han sover mitt på dagen men då måste jag sitta i ett kundmöte…

Usch, nu börjar jag gråta igen. Så jävla tufft att vara förälder? Tyckte alltid att mammor som sa att jobbet är som semester i jämförelse med att vara föräldrar”ledig” var svaga – nu tar jag tillbaka ALLT. Förlåt mamma-guden för alla dåliga tankar jag någonsin tänkt om mammor.

Dante har varit lite dålig i veckan också så lägg på en oro större än allt annat jag någonsin varit orolig för under mina 30 år i livet… jesus visste inte att det var fysiskt möjligt att vara så orolig. Jaja, nog om det. För som sagt – mellan nätterna hämtar jag hopp och när han skrattar hämtar jag kraft. När jag byter hans blöja mitt i natten och han gapskrattar för att få min uppmärksamhet, även fast jag bara står där helt tyst i mörkret. Då är det som att han gapskrattar rakt in i mina armmuskler och så orkar jag bära lite till, ännu lite till, trots att jag trodde det var slut på kraft.

  1. Men usch vad jobbigt det låter!!! Otroligt att du orkar, och kämpa på!
    Men varför delar ni inte mer lika på nätterna? Eller tar varannan natt? För det första måste du få sova för att orka så pappan får ta ett par nätter nu så du får återhämta dig. För de andra så är att jobba semester precis som du skriver så han har inte mer rätt att sova än dig. Ni måste hjälpas åt på natten, det är inte den föräldraledigas ansvar!

    Stor kram och kämpa på!

    1. Heja dig supermamma! ❤️ Jag känner helt igen mig i det där tudelade kring jobbet, som egenföretagare har jag inte kunnat lägga jobbet åt sidan med något av barnen. Nu har jag två barn under två år, en man som jobbar 75 % och sen ska jag själv hinna jobba också.. ibland, när man har en deadline och det inte vill sig, kan det kännas galet stressande men ibland är det så himla skönt att stänga in sig på kontoret med en kopp kaffe (och faktiskt få dricka den medan den är varm!), en bra podd och bara jobba. Eller få ta ett styrelsemöte och uppskattas för något annat än sina ammande bröst, hehe.

      Vi har också haft uppdelningen att jag tar nätterna. Fram till att lillasyster kom när sonen var 17 månader hade jag tagit samtliga nätter och samtliga mornar. Har också fått kommentarer kring det men det är vad som passat vår familj bäst, av olika anledningar. Varje familj gör vad som är bäst för dom, det är så många parametrar som spelar in där.

      Heja dig och heja er, stor styrkekram och hoppas att det vänder och blir enklare snart! ❤️

  2. Heja dig, och heja alla oss föräldrar som kämpar så! Min son på 5 månader har inte sovit bra på måååånga veckor och jag känner mig helt knäckt av sömnbristen. Men på morgonen när jag kommer upp (han går också upp med sin pappa lite innan) och han ser helt överlycklig ut när han får syn på mig så svämmar hjärtat över av kärlek och allt glömt och förlåtet. Vi får försöka komma ihåg att detta inte kommer vara för alltid <3

  3. Hej, min bebis vaknar bara typ 3 ggr per natt och då känner jag mig ändå förstörd dagen efter, så jag förstår dig verkligen. Till dig som har troligen har råd och måste jobba 50 % så skulle jag verkligen rekommendera en nattnanny. Googlea på det, finns flera agenturer som har det i Stockholm. Det är dyrt, men man kan använda RUT avdraget så det blir lite billigare. En dag i veckan kanske? Kämpa på ❤

  4. Men fina Michaela! Har själv inte barn men tänker att vi alla gått igenom tuffa perioder i livet, helt plötsligt kommer denna period vara över och Dante kommer sova bättre. Förstå vilken styra och kraft du kommer känna då!? Att du tagit dig igenom det här.
    Tack för att du delar med dig, oavsett om man själv är mamma eller inte så betyder det så mycket ❤❤

  5. Kämpa! Vi är fler med galna bebisar på nätterna. Om 2,3 (4?) år kommer detta ha passerat och du kommer längta efter en till…. hälsningar 3-barnsmamman

  6. Är inte mamma själv, men skickar all kärlek och all kraft jag kan till alla supermammor där ute som orkar! Fantastiska är vad ni är <3

    1. Hej!

      Vet precis hur det är samt hur ensam man kan känna sig mitt i de lääängsta timmarna under natten med ett barn som inte sover. Låter som att du är genuint genomtrött (med all rätt) så kanske ni kan ta varannan natt ett tag framöver? Trots att en förälder ofta ska upp till jobbet så kan det vara nog lika jobbigt att ha sovit för lite och vara hemma med en bebis. Någon/några dagar i veckan klarar man kanske på kontoret med för lite sömn i kroppen. Det tog lång tid för mig innan jag vågade ”be” min partner om en sådan lösning och det hjälpte väldigt mycket och vi fick båda en helt annan förståelse för varandras situationer genom att göra så. Och rätt som det var så ändrades vår sons sömnrutin igen och nätterna blev bättre med mer långa sovintervaller. Idag är han två år och vi får väcka honom varje morgon för att hinna till jobb och förskola 🙂 Det blir bättre!!!!! Kramar

    1. Heja dig, heja oss och alla andra föräldrar! Ibland när min ettåriga dotter varit vaken 3 timmar mitt i natten och allt är testat men hon ska ändå inte sova, då undrar man hur man ska orka att funka eller när hon vaknar varje timme. Men så på nåt sätt går dagen efter runt ändå och den dåliga natten är ett minne blott, för ens barn ger så mycket kärlek så känslorna svämmar över. Att vara förälder är att ge så mycket mer av sig själv än man någonsin känt och jag tror att det är en evig lärdom, att man kommer lära sig nya saker om sig själv varje dag i samband med att bandet med sitt/sina barn växer. Det man inte får glömma är att gråta ut, hitta ny kraft och jag tror att det är så viktigt att vara ärlig, det är ingen styrka i att bita ihop och säga att det är en dans på rosor att vara förälder, för ibland är det för jävligt men det brukar inte kännas så länge utan tills man får ett skratt eller leende från ens barn, då får iallafall jag ny kraft. En styrkekram till dig!

  7. När vår son sov som sämst delade vi rakt av på nätterna, så att man tog halva natten var. Eftersom jag ammade så klarade jag mig inte längre ändå, annars hade vi nog tagit varannan natt. Nu när ni kör flaska enbart tänker jag att alla förutsättningar finns för att dela lika, så att båda får den vila man behöver under den tuffa småbarnstiden. Oavsett om man tar halva natten var eller varannan natt så är det verkligen guld värt att veta att man kommer få sova nån gång. Vi sov till och med i varsitt rum under en period för att verkligen få sova när man inte hade barnansvar. Det är lätt att tänka att den som är hemma kan sova ikapp på dagen, men i praktiken så tror jag de flesta instämmer i att det inte funkar. Man har sällan ro att faktiskt sova, utan istället kanske man tar sig en välbehövlig kaffekopp eller en dusch istället. Dessutom har ju den som är hemma på dagen barnet hela dagen, så om man dessutom har nästan hela natten blir ansvaret jättetungt.

    Jag har själv ett barn som är jämngammalt med Dante, och om det är något jag insett under den här korta tiden som förälder så är det att allt går över och inget är bestående. Varken bra eller dålig saker, hehe. Så med det sagt – håll ut! Det kommer att bli bättre! Tack för en fin blogg. Kram och lycka till <3

  8. Jag lider så med er, håll ut! Han är ju trygg med sina mor/farföräldrar, dom kanske kan ta en natt så ni får sova ordentligt. Kan rekommendera Mirjam Geyerhofers bok om barn och sömn, den är intressant!

  9. Usch lider med dig 🙁 det är verkligen tufft. Har varit i samma situation och genuint vill jag bara tipsa om Hanna Bergenkull som typ räddade våra liv (sömncoach).

  10. Hej fina Michaela!
    Nu är mina barn större och vi har tagit oss ur de ”värsta” småbarnsåren med dålig sömn. Nåt som vi gjorde med båda barnen va att dela på nätterna, från start. Jag gick och la mig runt 21 (ammade innan) Min man hade då bebisen fram till 00-01 då han ofta fick flaska ersättning för att sedan sova vidare. Så ofta fick jag sova mellan 21-02-03 varje natt. Då orkade jag ta vid den tiden eftersom jag fått sova 5-6 h i sträck. Ett tios som kanske är värt att testa. Kämpa på! Kram

    1. Så gjorde vi också! Det hjälpte jättemycket.

      Sen är det viktigt att komma ihåg att hur jädra trött man än är och det känns som man ska bli knäpp så klarar man det. Ja, man bryter ihop ibland men man fixar det. Det är extra tufft nu när vi inte får något solljus också. Men kroppen anpassar sig och kompenserar.

      Mammor är fasiken det starkaste som finns!

  11. Det blir bättre!! Min lille sov också riktigt dåligt men runt ett halvår började jag se ljuset i tunneln och vid ett år var det bra. Sedan han fyllde två år sover han hela nätter i egen säng. Tänk framåt även fast det är svårt att göra när du har det tufft❤️❤️

  12. Känner med dig! Kämpa på, det blir bättre.

    Jag har samma erfarenhet av bebis som vägrar sova. Vi gjorde tillslut så att vi tog varannan natt, trots att pappanbjobbade mycket och jag ”bara” var föräldraledig. Jag hade svårt att acceptera det först, och kände mig som att jag misslyckats med den uppgiften som liksom var min. Men vi resonerade såhär med lite hjälp av vår bm: man behöver absolut vara utvilad för att kunna sköta sitt jobb, men man behöver ju rimligen också vara utvilad för att sköta sitt barn. Sen kanske ni inte alls har möjlighet att göra på det viset, jag vet såklart inte hela er situation. Men var inte rädd för att be om space och vila – det är så lätt att köra slut på sig själv som mamma ❤️

  13. Kämpa på! ❤️ Jag vet hur jobbigt det är och att man känner sig helt galen av trötthet när man är uppe nästan hela nätterna. Vi har sedan två veckor tillbaka kommit ut på andra sidan den långa tunneln av sömnlösa nätter. Vår kille som precis fyllt 2 år sover nu nätterna igenom, med undantag för något uppvak tidig morgon.

    Det är svårt med barn och sömn och fram tills för två veckor sedan var han vaken 3-8 gånger per natt och drack välling minst 2 gånger. Efter några riktigt värdelösa nätter fick vi nog och berättade för vår son att det var slut med välling på natten för att han hade blivit en stor kille. Sen väntade 2-3 tuffa nätter med skrik och rop efter välling, men som sagt så sover han hela nätter nu.

    Håll ut, det blir bättre. Du är inte ensam trots att det känns så när man går runt i mörkret och vaggar, du har så många andra mammor med dig i natten ❤️

  14. Hej fina Michaela!
    Gud som jag lider med dig, har en 3åring och en 7 månaders bebis och med min första så höll jag på att kollapsa. Min sömn blev så störd att även om jag fick sova själv i ett rum kunde jag inte slappna av. Precis som du säger så känner man att det nästan inte är någon idé att somna om eftersom bebisen ändå kommer vakna strax igen.
    Det ni MÅSTE göra för att kunna fungera är att ge varann sömn, ta varannan natt eller någon i veckan och låt den andra sova ostört i ett annat rum. Även om Damon jobbar så jobbar du ännu mer; med både ditt bolag och bebis. Det är det som har räddat mig denna gång med bebis. När jag sitter där och vaggar mitt i natten så är tanken på att få en god natts sömn nästa natt det som räddar mig. Ett väldigt räddande tips! Och jag lovar att det kommer bli bättre strax!

    1. Håll ut! Jag har en son som snart är 1 och han har sovit så dåligt sen typ 4 månaders ålder och det verkar hålla i sig, även om vissa nätter är bättre än andra. Vi har testat lite olika varianter och kan verkligen rekommendera som många skriver att dela upp natten mellan er – får man bara sova 3-4 timmar är det Himmelriket jämfört med att Vakna var och varannan timme. Vår son sover också i vår säng halva natten numera, enda sättet för oss just nu att slippa gå upp hela tiden. Visst suger det för den som går till jobbet att inte fått sova ordentligt men vi brukar tänka att det råder undantagstillstånd för hela familjen när det är såhär – då får båda tumma lite på sömnen för att ingen ska bli helt under isen.
      Lycka till!

  15. Åh stor igenkänningsfaktor! Kram och pepp till dig från en som inte heller har sovit natt sen i fredags pga bebis som vaknat var tionde minut och velat bli vaggad. Hoppas denna natt blir bättre för oss alla! <3

  16. Tack för att du delar med dig! Det känns mindre ensamt när man går runt och vaggar på nätterna att veta att många andra fantastiska mammor (och pappor, men inte lika många tyvärr verkar det som) är med en tillsammans i denna tuffa och underbara bebistid. ❤️

  17. Jag har en son på 7 månader som sov dåligt till han var ca 6 månader. Nu är han en helt annan bebis på natten. Det blir bättre! Men varför tar inte D nätterna på helgerna åtminstone så du kan sova få sova ordentligt några dagar i veckan? Eller som många andra skrivit dela rakt av nu när Dante tar flaska 🙂

  18. Verkligen heja oss mammor! Jag hade också så mycket fördomar mot föräldrar innan jag själv fick en bebis för ett år sedan och jag vill också bara ta tillbaka allt negativt jag någonsin tänkt. Det är verkligen tufft att ha småbarn och det är bra att vi är fler som erkänner det och pratar om det <3

  19. SÅ mycket kärlek och massa styrkekramar till dig/er. Det är sjukt svårt att vara förälder och att du skriver så ärligt om både toppar och dalar är guld. Hoppas verkligen att det vänder för er snart – det kommer det ju att göra även om det är svårt att tro på det när det är som jobbigast! <3

  20. Om du jobbar hela 50 procent så känns det lite orimligt/ologiskt att bara du ska ta nätterna. Antingen delar ni på nätterna – eller så kanske du skulle gå ner till 25 procent, i alla fall en kortare period. Du vet bäst, bara några tankar. Halvtid är ju ändå mycket – om man dessutom har ett heltidsjobb hemma dag som natt.

  21. Jag har också bett om förlåtelse till mamma-gudarna. Min nu 3,5 åring var med facit i hand en dröm. När jag var gravid med min nu 4 månaders bebis var jag ganska kaxig över hur lätt en bebis är. Hade ingen förståelse för folk som tyckte annat. Nu är det 4 månader sedan han föddes och jag har aldrig varit tröttare och skörare. Jag gråter också i kudden. Vi besitter en kraft som bara en mamma med krävande barn kan förstå ❤️

  22. Min son som nu är 2 år vaknar än i dag nästan varje natt men sedan ett års ålder bara nån gång per natt. Vårt barn vaknade mellan 3-6 gånger per natt tills han var ca året (då menar jag mellan 22-06). Man blir smått galen men det går över och blir bättre. Jag kommer ihåg att innan jag fick barn kunde jag ibland tänka – hur kan den mamman klä sig i pyjamas och gå ut eller undra varför hon inte borstat håret eller lagt på nått i ansiktet för att se lite fresch ut innan de vandrar på stan: Till nyligen var jag henne! Kommer aldrig mer ha någon fördom mot mammor. Vi är helt otroliga vad vi klarar av.

  23. Kämpa på! Du är en fantastisk mamma! Det är tufft ibland med det blir bättre.
    Styrke kramar, ta hand varandra!

  24. Usch vad tufft du har det!
    Jag fick ett tips för ett tag sen om att använda Pampers nattblöjor 12h på natten och endast byta blöja om bebis bajsat. Upplevde att bebis alltid vaknade till när jag bytte blöjan på natten och var svår att söva om..
    Tycker det funkar bra att inte byta på natten, har hänt ett fåtal ggr att blöjan läckt på småtimmarna men då har jag ett gäng blöjor i sovrummet så jag kan byta. Kanske värt att testa? Kram

  25. All styrka till dig, fy FAN vad jobbigt det är med sömnbristen – man blir fullkomligt psykiskt nedbruten och det är verkligen helt fruktansvärt! I somras grät jag av utmattning så många dagar, nu är lillen över 9 mån och nu när man är trött är det ändå på en normal-nivå… men det är en sådan liten tröst när folk säger ”det blir bättre” (tyckte jag!), för att det känns så himla avlägset… Men det kommer bli bättre, och du är SÅ JÄVLA GRYM! <3

  26. Kämpa på! Jag kan rekommendera att läsa boken *somna utan gråt* det tyckte jag hjälpte mig när mitt äldsta barn kunde vakna minst 1 gång i timmen. Personligen tyckte jag att det var väldigt skönt att sätta en plan för att försöka påverka sömnen och natten, det kändes som att man återtog lite kontroll.

  27. Hej fina Michaela! Vill börja med att skicka en kram, en lång jäkla hård sådan, för du har helt rätt i att det är så sjukt tufft att bli en mamma. Jag lever på hoppet än att det kommer bli härligt att VARA en mamma, när jag väl lärt mig.
    Vill berätta att jag har en tjej, lite yngre än Dante (typ 2 veckor). Hon flaskmatas, har så gjort sedan 2 veckors ålder då jag till min stora sorg insåg att jag ej hade mjölk till henne. Därmed har hon sovit bättre (längre) än ammande bebisar, men ändå vaknat 2 ggr/natt och sen en gång i arla morgonstund… Nu sedan 2-3 veckor samsover vi, det var ett test från mitt håll. Innan jag fick barn hade jag mycket åsikter kring samsovning och tyckte att bebisar ska lära sig sova i egen säng från början. Sedan jag släppte denna vision och testade att ge henne min kropp även nattetid så sover vi fram till 5-6-tiden. Jag hajar att detta inte är för alla (vet ej hur ni gör) men för mig blev plötsligt prion att faktiskt få sova!
    Ja, va tusan alla gör det som känns rätt, ville bara sprida lite ljus över att just sova ihop…i vissa fall blir det 200% bättre.
    Du verkar vara en fantastisk mamma, glöm aldrig det när tårarna rinner ❤️

  28. Usch, känner med dig. Det är verkligen efter 3 månader som den där sömnbristen kommer ikapp en och man är heeelt slut. Jag gråter också då. Å kämpar. Jag gick inte heller å la mig för kroppen kunde inte stänga ner för inhämtning av sömn. Eller så var mammasensorn ständigt på liksom. Även om man förstår att det vänder en vacker dag så är just precis Nu som spelar roll.
    Hade en väldigt jobbig natt med min bebis inatt. Jag blir tokig tillslut. Men försöker se det från något ljust perspektiv mitt i natten. Jag har tagit på mig mitt favoritmysset, gosiga tofflor. På med glasögon. Om vi sitter så har jag ett täcke som jag virar runt oss. Går vi så tar jag vetekudde om axlarna. Känns som att man unnar sig lite. Å sjal!! Vira in ungen !!! Bästa bästa. Dina armar ska orka fler nätter och fler av hans kilon. Så kan ju gå å gosklappa lilla bebisen där i.
    Ta öronproppar om det skriks. Jo du hör ju ändå, tar bort det högsta. Sen blir det som att just kl.06 är precis vad man kan hålla ut till. Så länge tårarna orkar stanna inne.
    Man klarar så oerhört mycket, helt ofattbart egentligen.
    (Låter dock svintufft att ha jobb dessutom. Minska lite i procent å ge till dig själv under den här sömnbristfasen ? å öka när du känner dig laddad igen?)
    Går det att gå å sova vid 17/18 när pappan kommer hem?
    Man vill ju så gärna ge tips, men du har ju säkert tänkt på allt redan.

    Varma Kramar och stort lycka till. Å ja, jag är också uppe när ni är uppe, kämpa !

  29. Kämpa på! Nu har jag en väldigt snäll bebis som gärna sover hela nätterna. Men jag kommer ihåg i början när bebis skulle koppmatas varannan timme.. Herregud. Först stretade jag emot och försökte anpassa nya livet i det gamla (utan barn). Det gjorde mig än tröttare och tillslut lät jag bebis styra vår dag. Jag sov när han sov och var vaken när han var. Det fungerade toppen även om jag då kunde sätta på kaffe & kolla Netflix mitt i natten.

  30. Var det jobbigare än du trodde att få barn? Jag är så rädd att skaffa barn för att jag värderar min egentid så mycket och det känns som den kommer försvinna vid barn. Hur vet man när man är redo?

    1. Först och främst tack Michaela för dina fina och ärliga inlägg, uppskattar din blogg så mycket och har alltid gjort! Vill påminna dig om att det första året med barn går fort, och helt plötsligt så sover, går och äter de själva. Då känns den första tiden som ett minne blott. Du är fantastisk som kämpar på och delar med dig! <3
      Sofie, jag kände som dig innan jag fick barn, jag var rädd att jag skulle förlora mig själv och min egentid. Men kom ihåg att det är så olika för alla. När jag blev mamma blev jag det till en nöjd bebis som i stort sett bara sov, även om såklart livet med barn är fullt av utmaningar var min vardag så mycket enklare än vad jag någonsin föreställt mig. Du är redo tror jag när du vet att du kommer att vilja bli förälder oavsett vad ditt barn kräver av dig, och jag lovar att oavsett vad det kräver så är det värt det. <3

  31. Heja dig! Jag har två barn under 3 år och vet precis hur fruktansvärda nätterna kan kännas. Var snäll mot dig själv och kom ihåg vilken superhjälte du är för ditt barn 💕

  32. Gud vad jag verkligen behövde läsa det där, tack <3 Tror inte det går att förstå vad det innebär att vara förälder förrän man faktiskt är det?! Ska tänka på dig o Dante när jag går o vaggar min tvåmånaders inatt. Heja oss alltså!! Kämpa!

  33. Åh! Sådan igenkänning <3
    Att vara mammaledig är verkligen mycket tuffare än vad jag också trodde..
    min son började äntligen sova hela nätter vid sex månader då jag slutade amma och gav välling och mat + han fick sova i eget rum, en lättnad!
    Sen är det såklart fortfarande väldigt tufft emellanåt av olika anledningar (han är nu 10 mån). Ska börja jobba imorgon och ja.. det känns som semester på ett sätt. Kämpa på! Du är den bästa mamman Dante kan få!

  34. Kämpa på. Har en dotter på 9 månader, är inte ledsen om kvällen men får inte ro till att somna. Vi är ofta ute och åker med bilen för hon ska somna, det blir bättre. Tappa inte hoppet 🙂 stor kram

  35. Hej. Jag känner så igen mig i detta och JA de blir bättre min son är 16 månader! Känner igen känslan att inte kunna koppla av och sova för man veta att snart vaknar han och de är omöjligt att sova mellan skriken så igen ide hans pappa tar natten. Har hotat med att ta in på hotell när de var som värst 🙂 De är omöjligt att förstå känslan innan man får barn. Nu sover min son hela natten utan uppvak kämpa 🙂

  36. SKITTUFFT!
    Vet PRECIS hur det är. Kämpe!
    Minns själv att andra sa ”det blir bättre”, men det sket väl jag i där och då. Kändes inte bättre för det.. Det är ren och skär mental utmaning. Vilken enorm kärlek du besitter som ändå forsätter framåt!

  37. Jag vill bara ge dig all kärlek och tacksamhet för att du delar med dig av detta. FY FAN vad hemskt det är att ha spädbarn ibland, herregud alltså! Det är ju det sjukaste nånsin. Mitt barn är nu drygt ett år och jag AVSKYDDE att höra att det blir bättre, VILKET DET JU BLIR, men faaan vad det inte hjälper när bebisen är 4 eller 5 eller 9 månader och vaknar varje timme. Men vad hjälper då? Jag vet inte. Jag ville bara ha empati och typ att folk skulle tycka synd om mig och lyssna på mitt klagande, för man FÅR klaga, för det är helt sjukt stört jobbigt och jag tycker inte att någon mamma förtjänar det.
    Klaga, klaga, klaga, tyck synd om dig själv för det ÄR synd om dig. Ta hand om dig och unna dig allt som det finns att unna sig med, du förtjänar det. Och som min kompis sa när våra barn äntligen fyllt ett och sömnen nästan hade ordnat sig: första året som mamma är som att gå i lumpen, man fostras och tränas så sjukt hårt att det inte är mänskligt, och man blir en supermänniska som är redo att agera vid minsta signal, alltid på helspänn, och det är klart att man blir utmattad och deppig. Det ENDA positiva med att vakna varje timme i flera månaders tid är att efter så inser man att man klarar vad som helst. Exakt vad som helst.

  38. Heja dig! Jag vet hur tufft och stundvis olidligt det kan vara, och sömnbrist är inte att leka med. Jag har tre barn varav mellanpojken knappt sov första månaderna och därefter inte så bra heller, extra krävande helt enkelt. Med första barnet var allt så enkelt, så det var det enda jag var förberedd på inför tvåan. I efterhand önskar jag att jag hade delat ansvaret mer med pappan, jag tog alla nätter själv då han jobbade osv. Men svårt att där och då tänka så. Jag tror jag var mer påverkad av sömnbristen än vad jag upplevde då. Sen är det ju så olika från person till person, bebis till bebis. Jag är föräldraledig nu med trean, var orolig inför bebistiden, samtidigt som jag av erfarenhet vet att det går över. Ville egentligen inte skriva mer än att vi är många som vet hur det känns, och många som inte alls förstår hur det kan vara. Kramar i massor

  39. Kämpar på här också (lika gammal tös som Dante) och det är verkligen tortyr på nätterna! På riktigt, man blir helt knäpp av att inte få sova… jag tar alla nätter själv och har ingen möjlighet att få avlastning på morgonen heller.. har även ett till barn så det är kämpigt minst sagt! Men jag vet att det blir bättre vilket är det enda mitt hopp hänger på, tiden går snabbt tycker jag och eftersom jag har barn sen tidigare så vet jag att man faktiskt glömmer bort den här jobbiga tiden sen och har ett barn som sover bättre helt plötsligt! Men vill tack dig för att du skriver om detta, känns som ”all andra” har bebisar som sover om nätterna och är så enkla!

  40. Hej! Jag vet inte exakt vad du menar med att Dante har varit “lite dålig” men jag tänkte ändå ge dig och din oro perspektiv i positiv bemärkelse. Min andra son föddes med en tumör i magen. På andra läkarbesöket upptäcktes den och sen satte utredningen fart. Experterna vet fortfarande inte exakt vilken tumör det är men det är klarlagt att den inte är elakartad TACK OCH LOV. Oron över detta har jag aldrig upplevt förut. Tack och lov sover han som en stock om nätterna (de flesta), men jag har också haft jobbiga nätter, främst med min förstfödde son, så jag vet vad du kämpar med och vill skicka all styrka till dig som jag idag har lyckats bygga upp igen ❤

  41. Jag har inte läst alla kommentarer eller tidigare inlägg men har ni provat att sova genom att guppa sittandes på en pilatesboll? Några av mina mammavänner har haft barn som varit svåra att söva och använt bollen och tyckt att det åtminstone har avlastat deras kroppar lite grann.

  42. Hej
    Känner så väl igen mig i det du skriver. Vill egentligen bara säga att du borde dra i handbromsen innan du crashar. Att du ska ta hand om dig och att ni kanske måste dela upp ansvaret på nätterna ännu mer (vet såklart inte exakt hur ert upplägg och er situation ser ut). Min numera 2,5 åring sov helt katastrof de första 7-8 månaderna. Jag nattammade och kände att jag inte kunde sluta pga att han bara skrek om han inte fick snutta. Till slut fick jag en blockering kändes det som, kunde inte somna, precis som du skriver. Kändes som om det inte var någon idé för det snart skulle sätta igång igen. Till detta var min mamma sjuk och hade bara veckor kvar att leva och all vaken tid tillbringades i sjukvården. Det slutade med att jag helt bröt ihop psykiskt och fick insomningstabletter utskrivna, slutade amma, la mig i gästrummet och sen fick min man ta över på helgerna och några nätter i veckan. Med tabletter kunde jag sova 6-7 h i sträck, typ 22-04 och jag tror faktiskt inte min hjärna hade pallat mkt längre utan sömn. Så medicin blev min räddning till slut. Inte drömscenariot men var så tacksam. Nu sover han 11 h på natten så allt blir ju bra till slut, men det tog över ett år innan vi fick ordning på det. Och så länge klarar man inte vänta.

  43. Såg att någon tidigare tipsat och skulle besvara kommentaren men det gick inte, så jag skriver den här: Har nog aldrig kommenterat men vi har också erfarenhet av Hanna Bergenkull. Hon räddade också i princip våra liv (och kanske även vår relation). Hela livet blev lättare och helt plötsligt orkade vi ha roligt och ha ljusa, fina stunder igen. Det är fruktansvärt att inte få sova. Varmaste rekommendationer att kontakta henne.

  44. ❤️
    Har också en extremt krävande bebis, fick vagga o bära dag som natt. Hatade att höra ”det blir bättre” för det kändes att det aldrig kmr att bli så. Mina vänners barn var mkt lugnare så ofta kände jag mig som en dålig mamma, att det kanske var mig det var fel på? Hursomhelst det går faktiskt över! Nu är mitt barn över året och sover hela nätter för det mesta. All pepp till dig❤️

  45. Hej!
    Brukar aldrig kommentera bloggar men jag känner igen mig så mycket. Vår tjej som nu är snart 1,5 år. Hon vaknade varje halvtimme i 8 månader. Jag var så slut, grät varje natt. Och det kändes som man bara gjorde fel och ingenting fungerade.
    Men ändå fortsatte man att försöka hitta lösningar. Vi testade med en pilatesboll, gick runt i mörkret i bilbarn stolen. ( enda stället hon somnade men vakna så fort den var stil.
    Men sen testade vi köpa tassar som man kan skruva på under benen på spjälsängen, så det går att vagga. Tillslut fungerade det också så då kunde man stå och vagga och hon somnade om.
    Kämpa på du gör ett kanon jobb och all pepp till dig. Det blir bättre och när det väl har blivit det så kommer man inte ihåg dessa nätter. Dom är som bortblåsta.

    Kram till er!

  46. Herregud vad jag behövde läsa just det inlägget just idag! Vår fyra månaders bebis har gått från att sova i princip hela nätter i ca två månader till att vakna nästintill varannan timme i två veckors tid. Det är så fruktansvärt och dessutom kan jag inte heller somna mellan uppvaken. Ligger och spänner mig och bara väntar på att hon ska vakna igen. Imorse när hon vaknade vid 05.30 kunde jag inte alls somna om till hennes uppvak 07.00 känner mig som ett vrak när jag inte får sova. Dessutom sover hon jättedåligt på dagarna. Vi försöker hålla rulla vagns sovschema men hon vill inte alls följa det. Skriker och gråter varje gång jag försöker lägga henne, somnar bara bra i vagnen. Har vi tur en dag får hon ihop 2 h sömn under dagen (enligt rulla vagn ska en fyra månaders sova 3-4 h på dagen)
    Men det absolut värsta i allt är att jag blir arg på henne, mitt humör både på nätter och dagar blir fruktansvärt. Igår gick jag gråtandes ur sovrummet när min kille kom hem från jobbet helt vansinnig av frustration. Och så får jag så fruktansvärt dåligt samvete, mitt mammahjärtat blöder men jag kan liksom inte hejda min ilska när jag är såhär trött.
    Dina ord fick mig verkligen att bryta ihop. Fan vad starka vi är! Och tack för att du är så transparent! Det är så otroligt viktigt att få höra att man inte är ensam i ens kämpande!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Resa med bebis: packlista?

God kväll gullnosar,

Om en månad är det dags för oss att åka till Sydafrika i nästan tre veckor – dröm! Men jag har börjat fila på vad vi behöver ta med till Dante och känner att jag behöver expertråd från er mamas out there.

Vad behöver man till en 6-månaders bebis när man ska på en långresa och vara borta i tre veckor i ca 25 graders värme? Om ni har något man bara inte får glömma, eller typ “tio saker man måste ha med till en 6-månaders” så får ni gärna dela med er.

Nu ska jag krypa ner bredvid galningen som tyvärr är tillbaka på ruta ett med sömnen, har inte sovit mer än 1 (EN!) timme i sträck senaste två nätterna. Tack Dante…

Snart lämnar vi kylan Dantis, håll ut!

  1. Det låter underbart med resan! Har tyvärr inga tips pga nybörjare, min dotter är knappt 3 veckor gammal. Som läkare skulle jag dock säga ett reseapotek med typ vätskeersättning, alvedon osv utifall att, så måste man inte hasta ut om man skulle behöva ngt mot all förmodan.

    Jag såg nu att Dantes sömn var sådär för tillfället men skulle du vilja berätta hur ni gjort med sömn och läggning? Min dotter kan bara sova på mig (panik, det är ju mot rekommendationerna och osäkert!), när och hur börjar man ”lägga” bebisar?

    1. Inte Michaela men kan ju svara ändå med två kids under bältet. Tre veckor är dom så himla små så det är verkligen ingen stress att börja sätta igång rutiner med läggning. Då sover dom lite överallt när som helst, i babysitter, på magen liggandes på en osv. Vi har med båda barnen haft ett nest som heter cocoonababy. Det har verkligen varit räddningen och i den kan dom sova lite överallt, soffan, golvet i mitten av sängen osv. Kanske kan vara värt att pröva?

    2. Min dotter sov också bara på mig de första veckorna = jag gick inte och la mig en enda gång under de första veckorna då BB-personal och Bvc var noga med att poängtera att jag absolut inte fick somna med henne på mig. Efter cirka två veckor började vi öva på att få henne att fortsätta sova när jag la ifrån mig henne. Vi såg till att hennes nest, filtar och snutte var lite varma så hon inte skulle frysa när jag la ner henne och jag la en rullad filt under benen så hon inte låg helt raklång liksom. Från att hon var ca fem veckor sov hon sen hela nätterna utan uppvak i sin säng, och har gjort det sedan dess (PEPPAR PEPPAR). Hon är nu nio månader.

  2. SÅ härligt!
    Bärsele! Otroligt bra på resan!
    UV-filt kan va skönt att ha att slänga över i vagnen exempelvis så inte uv-kläderna behöver va på när det inte är baddags. Insektsnät och paraply till vagnen.
    Kan va skönt att ha med snorsug, alvedon och febertermometer. Mat, solhatt, badblöjor, barnlyssnare…
    Ha det underbart! Kram

  3. När vi åkte med en 3 månaders var min prio, blöjor, vi reste dock med Ving så man kunde beställa blöjor via dem så slapp de ta upp så mkt plats i bagaget, sen finns ju det att köpa på plats!
    Napp så han har det i start och landning, de sägs att suger de på napp, flaska lr tutte så minskar trycket i öronen. Vi hade en UV filt, ett australienskt märke har vi, solhatt, solskydd även om skuggan är bäst för de små, UV dräkt om ni vill bada. Jag följde italienska råden, då min dotter är halv italienska att visats i solen mellan 8-12 sedan från kl 15, då solen är mindre stark hehe. Tunna bodys och byxor

  4. Inför vår resa till värmen med bebis fick jag mycket tips från ett kommentarsfält till ett av Marie Serneholts blogginlägg som hjälpte mycket, tips!

    Ett tips vi verkligen uppskattade var att ta en necessär på flyget för blöjbyten, för att slippa konka på skötväska+bebis liksom, vilket verkligen var såå bra!! I necessären fick man precis plats med typ 2 blöjor (Så fick man fylla på från ryggsäcken innan toalettbesök), wipes och det mest nödvändiga som man uppskattar vid ett blöjbyte (för vår del typ inotyol+pysventil+febertermometer). Sen finns det ju engångsunderlägg vilket också är perfekt i necessären!

    Vi hade även införskaffat en babyjogger city tour 2 till resan (som går som handbagage och alltså följde med oss hela vägen in på planet, vilket var GULD). Valde mellan den vi köpte och babyzen yoyo men fick tipset att yoyo:n skulle vara rangligare+mindre varukorg vilket enligt min egen uppfattning är helt korrekt! I varukorgen hade vi med bärselen som bebis fick sitta i när vi skulle boarda och kliva av planet, och det fungerade verkligen hur smidigt som helst! Då kunde vi innan vi klev på planet packa ihop vagnen i väskan, och så kunde även bebisbäraren ha händer fria för tex pass.

    Läste också någon som tipsat om att ha “allt” i napphållare om man har en rörligare bebis. Vi hade en napphållare för napp och en för mjukisskallra som vi hade med oss på flyget och det var faktiskt ganska skönt att slippa plocka upp något från golvet i tid och otid!!

    Vi hade annars även med oss:
    Bambufilt
    UV-filt, parasoll, dräkt samt pop-up tält (för vår del var tältet ganska onödigt men filt och parasoll var ovärderligt!)
    Långa tunna heltäckande kläder
    Solhatt
    Reseapotek med ex solskyddsfaktor, vätskeersättning, febernedsättande och koksaltlösning

    Lycka till på resan och ha en underbar tid tillsammans i solen!🌞

  5. Har inga råd för värmen men var borta i fyra veckor i Sverige (bor utomlands) när min dotter var samma ålder. Personligen ville jag ha en ordentlig vagn när vi var borta så länge så vi köpte den stora reseväskan till bugaboon vilket typ var bästa köpet för du får plats med så mycket annat där i förutom vagnen. Breezy hooden är dessutom toppen, tycker alltid paraply är himla meckigt för man får ju byta vinkel på det så snart du svänger med vagnen (alltså hela tiden!). Blöjor finns ju överallt så hade köpt på plats. Hade kollat vad det finns för ersättning på plats, jobbigt att byta märke om det påverkar magen. Jag brukar ta med ersättning för vår fanns inte i Sverige. Boka sån där säng till Dante på planet och ta med sele, massa blöjor och ombyten samt ombyten till dig och D (man vet aldrig vad som händer och jag har blivit både nerspilld/nerspydd och nerbajsat på våra resor…..). Tills sist, njut! Ärligt talat så finns typ allt att köpa på plats, chilla och tänk mest på vad som är viktigt och inte kan finnas där (ersättning..).

  6. *Rejält med ersättning (pulver & tetra) & gröt
    *Flera nappflaskor (även flaskrengörare) & nappar
    *Myggnät till vagn
    *Solhatt & uv-kläder/filt
    *Termometer, alvedon, nässpray (för 0-3 år, ex. Näsfrida)

    Njut av semestern!

  7. Hej!

    Vi åker också till Sydafrika snart, dock några veckor innan er, över mellandagarna och nyår. Och jag är SÅ nyfiken på era planer. Vet att alla i ert resegäng är proffs på research – vad ser du mest fram emot och vad är ert största fokus? Är sjukt nog lite nervös över att se något magiskt ställe/boende/restaurang i din blogg efter vi kommit hem som vi missat. Haha!

  8. Reseapotek med febernedsättande, vätskeersättning, snorsug etc så slipper man jaga efter sånt om det nu skulle behövas. I övrigt kläder efter väder, dvs tunna heltäckande plagg. Solskydd rekommenderar man ju inte för så små barn, så även bra med UV-dräkt och hatt förstås.
    Vi reste till Sydafrika när vår dotter var ca 9mån, och det var helt underbart. Alla är supergulliga mot barn, och det mesta man behöver finns ju på plats. Samt att det ju inte är någon tidsskillnad, win!
    Vi tog också med vår bugga, kändes väldigt onödigt att köpa en resevagn bara för att. Och i den stora resväskan får det även plats annat, tex blöjor om man vill ha med det. Dessutom är det ingen viktbegränsning efter som att den går som oddsize, samt att det är gratis att ta med vagn.
    Ta även med babyskydd om ni tänker köra bil, inte säkert att det går att få tag på hos alla biluthyrare, dessutom är det också gratis att ta med.
    Boka en babycot/baby bassinet på flyget, det har vi haft på alla långresor så länge barnen har klarat vikt och längdkrav 🙂
    Bärsele eller sjal, samt ryggsäck för alla babygrejor, så har man händerna fria (extra viktigt när man har två små med haha) vagn finns att låna på alla flygplatser i princip, så igen det där med resevagn är lite overkill. Har man dessutom en liten som (förhoppningsvis) sover en del i vagnen fortfarande så är det guld med en ordentlig vagn, samt att infrastrukturen inte direkt är på topp alla gånger och då är man glad för stora hjul som inte fastnar överallt 🙂
    Njut av resan och ett fantastiskt resmål!

  9. Kul med resan! Har flugit en hel del då vi just nu bor utomlands. Skulle säga att de 10 viktigaste är:

    Febertermometer
    Alvedon
    Vätskeersättning
    Nässpray salt
    Solhatt och skyddande kläder
    Napphållare och MÅNGA nappar
    Bärsele – ha med på flyget (om han gillar bärsele förstås)
    Flyget – pyjamas med fötter. Så lätt att tappa strumpor.
    Myggnät vagn
    Dubbla portioner ersättning till flyget (om förseningar, långa väntetider osv)

    OBS! Glöm ej: Alvedon, handsprit osv även till dig själv till flyget. Har blivit dålig på flyg ett par gånger. Jobbigt värre att ta hand om barn då😅
    Om ni har eget säte till Dante rekommenderar jag att ta med babyskyddet eller fråga om korg till honom 👌

  10. Mina bästa tips är att ha med blöjor och ersättning (även om det tar en del plats är det så tryggt och skönt att ha lagret av det nära hela tiden) och sedan alltid ha med Bepanthen, Alvedon (ampuller för rumpan), febertemp, vätskeersättning, sprita för att kunna ge vätskeersättning och typ kudde/filt med hemifrån. Utöver det några ombyten och solhatt och du är kittad och klar!

    Vet att Cecilia Blankens som är så ruttad på att flyga med barn pratade om det i podden och även Jennie Hammar men annars är bästa tipset att i flygväskan ha med minst två par fler ombyten än vad du tror kan gå åt, detsamma gäller antalet blöjor och sen ha med massor av ersättning och pulver för att kunna fylla på. När jag flugit med bebis så har de druckit sjuka mängder – och det är ju bra för de grejar de med och somnar lättare in. Vi hade också med ett bebynest så bebisen kunde somna över våra ben under flygning, servar smidigt, och lite leksaker att plocka med och någon bok att läsa i. Om och om och om igen. 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

sub archi