En bebis lika liten som en 200g chokladkaka

*

HERREGUD har ni sett denna från Aftonbladet som en läsare skickade till mig härom dagen?

Lilla Harry föddes i v. 22 och vägde 445g och var 29cm lång. Han kämpade på och klarade sig – vilken liten krigare!

Men vad overkligt det känns att min bebis skulle se ut sådär nu. Eller rättare sagt, att han ser ut sådär fast på insidan. Att det där är det jag har i min mage, det som gör att den växer och rör på sig och står ut?

Kollade ner på magen när jag såg den här bilden och bara “å herregud”.

Måste även säga att jag överöstes av en stor dos kärlek till min kropp när jag förstod detta. Det är lite knepigt att se kroppen förändras, men när jag inser vad det är min kropp skapar och bär på blir jag otroligt ödmjuk och gråtig. Vad fantastiskt det är att min kropp tillverkar vårt älskade barn. Tack tack tack kroppen för att du gör det, ska inte tänka onda tankar om dig mer ♥

Pst… ett litet tips: i vår podd under avsnitt 75 pratar jag lite om den komplexa relationen till ens kropp under graviditeten. Lyssna om det är något som du också har funderat på som gravid! Avsnittet finns här eller så söker du bara på Forni & Hamilton i närmsta app!

  1. Tack för att du delar med dig av tankarna kring kroppen. ♥️ För mig har det också varit komplext och jobbigare än jag trodde. Jag är såklart supertacksam och imponerad av min kropp, som skapar ett liv, men jag känner mig inte som mig själv riktigt. Jag trodde nog jag skulle gå upp mindre i vikt under en graviditet än vad jag har gjort (har BF idag!!!) och det har gjort att jag varit lite ”besviken” på mig själv under hela graviditeten. Jag kämpar på och försöker välja tacksamhet och att vara snäll mot mig själv så ofta jag kan! PUSS!

    1. Det där är typiskt sådana tankar vi kvinnor har under graviditeten. Jag har också tänkt så – att jag ibland önskar att jag skulle gå upp mindre än vad jag gjort eller haft en annan typ av mage. Vilket är så sorgligt för egentligen borde man älska sin kropp oavsett. Vi får båda jobba på vår self love <3

  2. Jag älskade min kropp under graviditeten! Jag kände mig fin och härlig! Jag tog mycket bilder på magen, trivdes med att framhäva den med kläder osv.

    MEN efter förlossningen….under första året efter vår dotter föddes var jag så besviken på min kropp. Den passade liksom inte mig längre. Ingeting i garderoben passade, jag var otränad och gravidkilona vägrade släppa taget. Det som händer alla influensers (att magen är platt, alla kilon är borta och man är snyggare än innan graviditeten på 7 dagar, haha) Det är liksom tabu att inte älska kroppen för det fina den givit en…men jag älskade den inte!

    1. Det förstår jag! Hur man känner för sin kropp är nog sjukt individuellt för varje person och varje graviditet. Jag försöker att älska och uppskatta min kropp, det är kämpigt ibland men jag gör mitt bästa. Stor kram!

  3. Fattar vad du menar! När jag var gravid läste jag något liknande om en för tidigt född bebis och veckan den lilla var född i var samma som jag då var i. Så galet att se en bebis på utsidan och tänka att en ”likadan” ligger i ens mage 🙈❤️

    1. Ja det är verkligen surrealistiskt och fascinerande. Jag blir helt blödig varje gång jag tänker på lilla Harry och att jag har en sån inuti mig, så otroligt mäktigt <3

  4. Intressant hur vår kroppar förändras under graviditeten. Och intressant hur individuellt det är. Jag är en typsik “normal”-kvinna. Varken lång eller kort, tjock eller smal, vältränad eller icke vältränad. Jag är så medium man bara kan vara. Har ingen speciell kost eller levnadssätt. Jag blev gravid med mitt första barn 2017 och var inställd på att min graviditet skulle se ut som dem generellt gör. Men icke… Jag fick i princip INGEN mage. Jag vet att fitnessmodellen Sarah Stage var på tapeten när hon var gravid och blev så kritiserad över att hennes mage var så liten när hon var höggravid http://livestush.com/sarah-stage-9-months-pregnant-ready-new-bundle-joy/, min mage var typ hälften av hennes storlek när jag var 40+1 veckor gravid och åkte in på förlossningen. När barnet var fött så var magen HELT PLATT, samma sekund som han kom ut så var alla spår av graviditeten som bortblåst och min vikt var mindre än när jag blev gravid. Skönt kanske de flesta kvinnor tänker… Men jag själv kände mig lurad på min egen graviditet. Jag fick aldrig känna mig speciell och gå runt och vara gravid så alla kunde se, det syntes aldrig att jag var gravid. Och även fast att det var skittungt de sista veckorna och allt värkte, så var det ingen som gav mig förstående leenden eller lät mig sitta ner på bussen osv… för jag såg ju ut som vilken pigg ung kvinna som helst haha. Och efter förlossningen så kändes det så skevt i min hjärna. Nu sitter jag här med en bebis, men på min kropp finns det INGET spår av att jag har varit gravid. Det var förvirrande. Under hela graviditeten kunde jag inte riktigt in att jag hade en bebis i magen, för det syntes ju inte. Och samma sak efter att han hade fötts. Jag kunde inte fatta vad som hade hänt, för det fanns inga fysiska “bevis”. Hur galet det än låter så kan jag önska att jag också fick en “mamma-mage”, lite bristningar eller vad som. För mig skulle det ha gjort processen och omställningen lättare.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Att spara till sin bebis

INLÄGGET ÄR ETT BETALT SAMARBETE MED Fundler

Jag satt på en middag i förra veckan med en kompis som också är gravid och så började vi prata om sparande till barnet. Det är ett sånt ämne som lätt glöms bort i alla diskussioner om barnvagnar, babyrum och profylaxkurser. Men när det kommer på tal inser man hur viktigt ämne det faktiskt är.

Sparandet till bebisen går att diskutera i oändlighet och är också en känslig fråga. I en relation kan man ha olika syn på hur sparandet ska se ut.

Ska det vara månadssparande? Hur mycket ska sparas varje månad? Ska sparandet ske i aktier, fonder eller på ett konto?

Jag och D tog det här samtalet över en middag på Maldiverna och då hade jag frågat lite vänner med liknande ekonomi som vår om hur de har gjort med deras barn.

Det viktiga för oss är att sparandet blir rättvist till alla våra barn och eftersom vi vill ha fler barn i framtiden gäller det att tänka efter en gång innan man påbörjar sparandet. Det är typiskt oss att spara supermycket till första barnet och sen när barn nummer tre kommer så inser man att det kanske blev lite för mycket.

Jag tror också att det är enkelt att bortse från sparandet till sitt barn i början, för det är ju “så lång tid kvar” innan pengarna kommer att användas.

Vi bestämde oss för att starta ett sparande via Fundler och deras fondsparande.

När man öppnar ett nytt sparande på Fundler så får man svara på flera frågor om ens ekonomi och livssituation innan man fyller i vad man vill att sparandet ska gå till. Sedan tar Fundler fram ett förslag på vilket risknivå de tycker passar för det specifika sparandet och hur mycket de tror att kapitalet kommer öka utifrån statistik på samma typ av sparande.

Här (klick!) kan ni läsa mer om Fundler om ni inte känner till appen sen innan.

Vi bestämde oss för att sätta in barnbidraget varje månad, som då automatiskt förs över till vårt Fundler-konto och in på “Vår bebis” varje månad. Förutom det tänker vi att vi sätter in engångssummor vid födelsedagar, jul eller andra högtider. Även ekonomiska gåvor från familjen kommer att sättas in på detta sparande så att allt ligger samlat.

Däremot har vi inte bestämt oss för när våra barn ska få tillgång till pengarna. 18 år? Studenten? 20 år? Ska pengarna vara stjärnmärkta till en bostad?

Hur har ni andra föräldrar tänkt där ute?

Tänk att den där snart 30cm lilla bebisen ska bli en vuxen person en vacker dag. Hoppas det tar lång tid haha!

Om ni har frågor om Fundler får ni gärna ställa dem i kommentarsfältet, så svarar Fundler på era frågor där!

HÄR kan ni ladda ner appen för både iOS och Android!

Ps. Alla fonder och pengar i Fundler förvaras på SEB och omfattas av svenska Riksgäldens insättningsgaranti.

  1. Tack för viktig påminnelse! Kommer att påbörja ett sparande till min 10 månaders denna månad och kolla in om Fundler kan vara något för mig 🙂 Sparar man barnbidraget varje månad på vanligt sparkonto i 20 år så blir ju summan 300.000kr, en stor summa att att ge bara sådär till en ung person, även fast att jag såklart kommer att göra mitt bästa för att se till att min son blir en klok och ansvarsfull unge person 🙂 Jag kommer definitivt att öronmärka 50-80% av summan till bostad, som han kan få tillgång till den dagen han har fast jobb och är redo att köpa eget 🙂

    1. Jag håller med dig! Ja kolla in Fundler, jag gillar att spara i fonder för det ger pengarna en chans att öka i värde. Mina föräldrar sparade en liten summa till mig i fonder och de ökade en del i värde vilket var ju toppen när det var dags att plocka ut dem när jag köpte min första bostad.

      Kram!

  2. Jag skulle rekommendera att pengarna sparas till en bostad, lätt hänt annars att när man är 18 och får tillgång till pengarna, använder dem till något helt annat som man kanske ångrar längre fram! 🙂 även om man i grunden är en klok och eftertänksam person, så vet vi nog alla att man kan göra en del misstag när man är 18. Så jag tycker: vänta till minst 20 eller när barnen är redo att flytta hemifrån och låt dem använda pengarna till sina första bostäder! Hade varit SÅ tacksam om mins föräldrar hade haft samma möjlighet åt mig

    1. Det tänker jag också, och som du säger, tacksamheten om ens föräldrar kan hjälpa till med något sånt är ju oslagbart.

  3. Kul! Ni verkar dela ungefär min uppfattning låter det som. Jag börjar dock fundera på att vänta med att ge pengarna tills mina barn är kanske till och med 30!

    Tänker att tiden innan dess kan jag hjälpa till med mindre summor vid exempelvis en resa, men att när fas 2 i livet börjar, kanske efter att man lärt sig lite mer om sig själv, sina prioriteringar, fått lite dyrare liv och kanske barn, så sitter en stor summa pengar som ett smäck. Hade själv hellre fått en större summa nu, än när jag var 20. Då var pengar lite mer abstrakt och jag behövde lära mig att skapa mitt eget sparande. Nu när jag inte festar som förr, är mer grundad och har koll på vad jag verkligen älskar i livet, så hade det varit en underbar sak med en ekonomisk gåva.

    1. Hej Julia

      Smart! Spontant tycker jag också att runt 20 kanske är lite väl tidigt, men det är så svårt att veta för jag antar att det beror lite på vad det är för typ av barn man får också. Får jag barn som mig själv och min bror är det minst 25 som gäller – haha!

  4. Hej!
    Jag fick en större summa när jag var 21, en ålder jag tyckte var mycket bra. Det är stor skillnad på 18 och 21, och jag känner att man har mycket mer förståelse för ekonomi och pengarnas värde några år efter studenten när man förhoppningsvis har hunnit flytta hemifrån, jobba eller plugga litegrann. Så det är mitt tips, tidigast 21!

    1. Hej

      Smart, jag tycker precis som du att man är lite väl ung som 18-åring, det känns fel att ge så mycket pengar till en person som är 18. Jag minns själv hur mina vänner gjorde av med pengarna på typ festande, det är min mardröm att våra barn skulle göra samma sak haha!

  5. Till frågor med Forni:
    Hej Forni,
    Grattis till underverket <3
    Jag skulle vilja prata lite om mat med dig. Jag har nu, i 28 års ålder först, kommit på att jag överäter. Jag är inte överviktig, men jag äter så mycket mer än vad jag behöver. Jag älskar mat och därför blir det lätt på morgonen att jag gör i ordning tre mackor för att jag älskar det (när jag säkert egentligen hade blivit mätt på en macka och ett ägg). Eller att jag äter två stora portioner spagetti och köttfärsås snabbt som tusan för att det är så j*kla gott. Jag äter helt enkelt mycket mer än vad jag behöver och jag har svårt att ändra på beteendet. Jag tyckte jag läste något om detta här tidigare, kan du ha skrivit att du också ätit på detta sätt tidigare? Känner du igen beteendet?

    1. Vill tipsa om Susanna Moen (@susannamoen) på instagram, hon har läst till Psychology of Eating coach och skriver mycket om just det som du beskriver! <3

  6. Hej!
    Hur räknar du dina gravidveckor? Tänker främst på graviduppdateringarna 🙂
    Hos barnmorskan räknar dom ju hela veckor, men i alla appar så är man i vecka 15 tex när det gått 14 v + 3 dagar.

    1. Apparna och barnmorskan räknas på samma sätt, i alla fall mina appar och min barnmorska. Om det har gått ex. 14+3 så är man ju i vecka 15 🙂

  7. Hej!
    Vi har två barn och sparar till dom på ett gemensamt (bådas barnbidrag + tillägget) konto som står i mitt namn men med dom som förmånstagare. Då tänker jag att vi kan bestämma helt när i livet det passar att som får pengarna och att det kanske inte är hela beloppet på en gång. Planen är att ta ungefär hälften av pengarna till första barnet och sen när andra ska få sina pengar får hon hälften och är det mer pengar än så får äldsta lite till! Jag gör även såhär till min systerdotter, sparar i mitt namn men där hon är förmånstagare.

  8. Hej!
    Mina föräldrar började spara till mig på min ett års dag. De bestämde då att pengarna skulle gå till en bostad och att denna skulle köpas när jag själv hade en så pass stabil ekonomi att jag kunde klara mig själv på alla punkter utom den med en insats till en lägenhet. Jag valde att plugga till förskollärare och jag sen tog min examen så började jag jobba och efter 6 månader när jag fick min fasta anställning så köpte jag min lägenhet. Det blev en 2:a på Södermalm i Stockholm som jag fortfarande bor i (nu fem år senare) och älskar. Är så otroligt tacksam över att mina föräldrar gjorde på det här sättet och blir så glad över att höra att du och D tänker på samma sätt som vad mina föräldrar gjorde.
    Stor kram till dig Michaela!

    1. Åh ja det är precis något sånt vi tänker! Det är så svårt med bostad idag och vi vill gärna göra det vi kan för att våra barn inte ska fastna i skyhöga andrahands-lägenheter som man lätt gör i Sthlm <3

      1. Hej,

        Även jag fick tillgång till pengarna när det var dags för lägenhetsköp. Tycker verkligen det var så himla bra att inte få pengarna förns då. Det behövs till handpenning, möbler etc.. så skulle verkligen rekomendera det till andra 🙂

  9. Fick en summa (inte insats stor men ändå en del pengar) när jag var 18, dom försvann på ny dator och resa. Hade jag fått bestämt själv så hade jag inte fått dom pengarna innan 25 år. När jag får barn så ska jag sätta 25 år som gräns med undantag för om pengarna ska användas till boende!

  10. Jag fick en stor summa försäkringspengar när jag var 18, och idag finns det inget jag ångrar mer än att jag inte lät pengarna växa några år till. Kanske till jag var 25. De pengarna gick rakt it på nöjen och annat. Jag hade absolut roligt det året jag brände dom, fortfarande i gymnasiet och studiebidrag som annan inkomst. Så min rekommendation är 25 om inte barnet verkligen har en anledning som ni accepterar och ni då kan ta ut den summan som krävs till det före!

  11. Mina föräldrar samt mina gudföräldrar (som är som mina morföräldrar) har båda sparat pengar åt mig, som jag får tillgång till när jag fyller 25 år. Mina kompisar som fick sina pengar när dom var 18 år har lagt det mesta av pengarna på resor och annat kul efter studenten vilket jag istället jobbade ihop – SÅ tacksam för det idag för när jag gått ut universitetet kommer jag kunna köpa en lägenhet för dom pengarna.

  12. Jag hade absolut öronmärkt dem till något vettigt som en bostad. När jag flyttade hemifrån för att plugga var det en del som fick hjälp av sina föräldrar att köpa en bostadsrätt, medan mina inte gjorde det, eller vågade gå i borgen för ett lån, så jag fick hyra ett studentrum (med kackerlackor i köket, men det är inte det väsentliga här…:)). Vännernas lägenheter var såklart superbra investeringar. Det här var på sent 90-tal när det fortfarande gick att hitta mindre lägenheter till relativt låga priser. Deras lägenheter hade gått upp MASSOR när vi gick ut och de kunde sen byta upp sig, medan jag fick fortsätta hyra såklart. Hade varit mer än tacksam om mina föräldrar hade sparat pengar till en kontantinsats!
    PS. Om det är ett samarbete – jag ser ingen notis om det på min dator iallafall. Bara så att du vet och undviker anmälan från någon. DS.

    1. Exakt så. Jag vet själv hur tufft det var med lägenhet när man skulle flytta hemifrån och att kunna få hjälp är ju ovärderligt. Det blir nog så att pengarna öronmärks till bostad faktiskt…

      Såg det, vi har haft massa strul med vår annonsmärkning senaste månaden men nu ska det funka (det kan vara så att du inte ser det än pga cachen men snart borde du kunna se det!)

      Tack för att du sa till
      <3

  13. Både jag och min bror fick kontantinsatser till våra första bostäder av våra föräldrar. Hade aldrig haft råd att köpa min första lägenhet annars, en etta i Stockholms innerstad. Nu är jag gift och har bytt upp mig till en tvåa med min man.

  14. Många har säkert redan koll på detta men VIKTIGT att komma ihåg när man sparar till sina barn är att om du gör detta i barnets namn så tillhör pengarna juridiska barnet, i egenskap av förälder har du endast rätt att förvalta pengarna i barnets intresse och när hen fyller 18 får barnet automatisk tillgång till dessa. Vill man istället öronmärka pengarna för en viss ålder, bostad osv, är det bättre att spara i sitt eller sin partners namn, alternativt kapitalförsäkring med barnet som förmånstagare 🙂

    Värt att nämna också är att man som förälder inte kan ”ta tillbaka” pengar som man sparat i sitt barns namn. Jobbade en tid på bank när jag pluggade och det hände att föräldrar som hade sparande just i barnets namn, ville föra över dessa till sitt eget konto, vilket vi desvärre inte kunde göra eftersom pengarna juridiskt tillhör barnet. Kan vara värt att tänka på, bättre att kunna styra pengarna själv tänker jag om ens ekomiska situation skulle förändras genom åren 🙂

  15. Vi sparar varje månad till barnen i en kapitalförsäkring i mitt namn så att vi kan bestämma när dom ska få pengarna. Pengar som barnen får vid dop, födelsedagar och jul sätts in på ett ISK i deras namn. På så sätt får dom en summa pengar när dom blir myndiga men den andra delen bestämmer jag och deras pappa när dom ska få.

  16. Jag fick tillgång till mina fonder när jag var 18 och är 27 år men har inte rört dem än. Det beror på att jag bott utomlands, pluggat och först nyligen blev klar med mina studier. Vi har alltid haft en väldigt öppen dialog om pengar hemma så för mig var det givet att jag skulle låta pengarna ligga tills jag köper bostad. Nu närmar det sig och jag är så tacksam att jag låtit dem vara. Min lillasyrra har gjort samma sak, men köpte lägenhet i den stad hon pluggar. Både jag och min syrra har alltid varit duktiga på att spara pengar själva så tror aldrig våra föräldrar var oroliga att vi skulle bränna dem.

    Ett annat knep, min sambos, är att aldrig lära sig hur man kommer åt fonderna så att man inte kan lockas spendera dem hahah!

  17. Hej Micaela!
    Tycker det är så bra attni ska spara till bevisen, det är verkligen något man uppskattar när man blir äldre och det räcker med en liten summa varje månad men som faktiskt kan göra otroligt skillnad efter ca 20 år när den växt.
    Jag kan inte prata ur ett föräldraperspektiv men vill bara berätta att mina flröldrar sparat otroligt mkt pengar pt mig under sina år (ungefär en kontantinsats) som jag jag tillslut fick tillgång till när jag var 18 år. Jag var såklart överlycklig! Levande lyxliv och reste runt världen i en massa år, pluggat utomlands osv. Nu sitter jag här 25 år gammal, färdig utbildad och ska flytta hem till Sverige. Jag kan tyvärr erkänna att jag inte har en krona kvarstad alla pengar som mins föräldrar sp snällt sparat till mig under alla år.
    Det gör mig troligt ledsen och jag är rätt säker pp att ina föräldrar är smått besvikna också attdom inte sparade pengarna åt mig tillslag var mogen nog att spendera dom på ett bra sätt så att jag verkligen fått ut värdet av dom.
    Så kort och gott, snälla vänta med att ge era barn pengarna antingen tills ni känner att dom verkligen är reda (typ 25 år!) eller om dom verkligen vill och har hittat tex en lägenhet att flytta till tidigare då ni vet vad pengarna faktiskt går till.
    Puss och kram!!

  18. Vi har tre barn i hemmet och ett till i magen. Dom två äldsta är mannens sedan ett tidigare äktenskap. När jag blev 18 fick jag tillgång till en stor summa pengar, min bror lika så. Det fanns inga regler eller ifrågasättande kring hur man spenderade pengarna, vilket gjorde att jag nog brände 200′ på shopping och diverse uteställen kring Stureplan. Visst spenderade jag långt ifrån allt, men för mycket ändå. Även om pengarna jag hade kvar kunde hjälpa mig in på bostadsmarknaden osv så önskar jag att jag kanske hade förvaltat dom andra pengarna mer väl..

    Idag är jag verkligen en “spara” framför en slösa och älskar att se pengarna växa! Vi sparar till alla barnen i aktier och fonder. Vi har bestämt att dom när dom tar studenten ska få 100′ var som dom får bränna på vad dom vill. Sen har vi en större summa sparat som är tänkt att kunna hjälpa dom under livet om dom behöver – insats till lägenhet etc. Där har vi förberett dom stora barnen på att det inte kommer vara någon millimeterrättvisa utan efter behov. En kanske vill studera vidare och bo i Stockholm och således behöver insats till en lägenhet där, en annan kanske bor kvar här i Norrtälje och börjar jobba som snickare och således tjänar egna pengar direkt efter studenten. Vem vet! Så det blir lite som jag hade det, men med mer översyn från föräldrarna. Tror att det i långa loppet är vettigt, om barnen brås på mig är dom inte som 18-19-åringar mogna att hantera så stora summor!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Min graviditet: Vecka 22

Hej från en gravid liten gullis!

Nu är jag i vecka 22 och här (klick!) kan ni läsa om veckan.

Fråga till andra personer som varit gravida: Känner ni er också proppmätta från lunch och framåt? Nästan som att magen håller på att sprängas, oavsett hur mycket eller lite man ätit?

  1. Yes yes yes! Är i vecka 24 och har exakt samma problem med mättnaden. Speciellt efter lunch haha. Spelar ingen roll vad jag äter heller. Upplever att det blir värre och värre dessutom. Har börjat dela upp måltiderna lite, funkar faktiskt bra. 🙂

  2. JA på din fråga! För mig har det inte blivit bättre utan nu i vecka 31 har halsbränna/sura uppstötningar tillkommit, men det är ju en liten person som slåss om utrymmet 😄

  3. Jag är också gravid men en månad längre fram än dig och har känt mig mätt större delen av dagen i ca 2 månader. Har svårt att känna mig hungrig helt enkelt även om det förväntas att man är det.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Gaviscon! Knaprar som en galning hemma, mot sura uppstötningar och halsbränna! Hade inte klarat mig utan det nu under graviditeten!

  2. Så roligt jag lyssnade på podden Babykaos imorse med Filippa Tjärnlund. Hon berättade om sitt craving – macka med ost och gurka. Kul att ni har precis samma, inget craving jag hört om tidigare men det är ju så otroligt gott 🙂

  3. Bästa mot sura uppstötningar är garviscon 🙂 receptfritt. Effekten håller i sig längst av de alternativ jag testade under graviditeten. Men funkar bäst om man äter dem varje dag. 👍

  4. Hej!

    Ville bara skriva hur bra jag tycker ditt och Hamiltons avsnitt ”singellivet” var. Lyssnade och tänkte på dumma konstiga saker man gjort. Och gjorde något läskigt, skrev till han som bara försvann ur min vardag utan att jag märkte det. Nu har han svarat och jag vågar kanppt öppna det hehe. Allt för dumma rädslor jag själv skapt som det inte finns någon egentlig grund i.

    Vart jag ville komma med det här är jag inte säker på. Men typ, Tack för att er podd insperar till att man ska våga leva lite! Vad är liskom det värsta som kan hända? Mer känsla och självdistans kommer vi långt på

    kram

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tankar kring NIPT-test

Hej!
Grattis till graviditeten, så glad för er skull 🙂

Jag har en fråga till dig. Såg att ni valde att göra NIPT-test privat. Jag blev gravid i somras och erbjuden KUB i vecka 12 där jag fick en ökad sannolikhet för kromosomavvikelse och blev därför erbjuden NIPT vilket vi tackade ja till.. även det testet visade en risk så till slut fick jag göra fostervattenprov. I vecka 17 fick jag svaret att barnet i magen hade en kromosomavvikelse och i v.18 avbröt vi graviditeten. Det värsta jag någonsin gjort i hela mitt liv då det var ungefär som en förlossning 🙁
Min fråga till dig är varför ni valde att göra NIPT? Hade ni bestämt er för hur ni skulle gå vidare om resultatet visat något negativt?

Jag har fött barn tidigare och hade då en underbar graviditet så jag tog för givet att allt skulle gå bra även denna gång men oj så fel jag hade. Nu har jag precis plussat igen men känner ingen större glädje. Mest rädsla faktiskt 🙁 vet inte om jag vågar göra KUB och NIPT
igen men vi får se när det är dags helt enkelt.

Tack för en fin blogg. Kramar

Hej fina du!

Tack snälla för varma ord!

Först och främst vill jag skicka världens största kram till dig. Jag kan inte ens föreställa mig vad du har tagit dig igenom och jag förstår dina känslor till 100%. Det finns så mycket tunga saker när det kommer till vägen till ett barn som man inte alltid pratar om men som många tvingas ta sig igenom. Jag förstår att du är rädd och har svårt att känna glädje, och det är nog något som många hade känt med dig om de var i din situation.

Vår väg till barn var inte spikrak och jag hade väldigt svårt att känna glädje i början av graviditeten. Istället var jag försiktig och förberedd på att vad som helst kan hända längst vägen. Det var min försvarsmekanism och det enda sättet jag kunde ta mig an den här graviditeten på.

Jag har fått ganska många frågor om just NIPT så jag tänkte att jag skulle svara på hur jag ser på det! Med det sagt så vill jag poängtera att det finns inga rätt eller fel i en graviditet, alla väljer sina egna vägar. Men det här är den vägen vi har valt för att det har känts rätt för oss.

När vi fick reda på att jag var gravid ringde jag till direkt för att boka in ett tidigt ultraljud i v. 8. Vi ville se så tidigt som möjligt om det fanns hjärtslag eftersom risken för missfall minskar drastiskt om man ser hjärtslag redan i v.8 (även om det aldrig finns garantier, såklart, för så ser livet ut). Ett sånt ultraljud bokas in privat och kostar ca 750kr. I vårt fall var det helt självklart att ta den kontrollen som vi kan i den här graviditeten och göra det vi kan för att så tidigt som möjligt upptäcka om någonting inte är som det ska (eller om det är som det ska, så att vi kan slappna av och känna oss lite säkrare).

Efter ultraljudet i v.8 bokade vi in ett NIPT-test i v.11. För er som inte vet: NIPT är ett avancerat kromosomtest som kan göras redan i v.11 via blodprov på mamman för att se om det finns ev. kromosomavvikelser på fostret. Det är ca 99% tillförlitligt, men bekostas privat och ligger på 5 500kr. Om man googlar får man upp ställen i sitt område som erbjuder NIPT. På det här testet får man även reda på könet (om man vill!) och provsvaren kommer ca 5-10 arbetsdagar efter att man har gjort blodprovet.

Om man inte gör NIPT erbjuds alla gravida kvinnor i (korrigering! Jag menade Stockholm och inte hela Sverige, gick lite fort när jag skrev och har förstått sedan innan att alla kommuner är olika) ett KUB-test i v.12. Det är ett sannolikhetstest som är ca 92% tillförlitligt (om jag inte minns fel!).

Mitt tips till alla som inte vet vad de ska göra är att googla och ta fram så mycket information som möjligt och därefter ta ett beslut om hur just NI vill göra.

Vi valde som sagt att boka in ett NIPT-test privat eftersom vi ville ta den kontrollen vi kan i den här graviditeten (och har ekonomisk möjlighet att betala för ett NIPT-test). Att få reda på – så tidigt som möjligt och så troligt som möjligt rent procentuellt – om det finns eventuella kromosomavvikelser eller inte var viktigt för oss. Antingen för att vi kan slappna av om provresultaten är normala men också för att vi så tidigt som möjligt kan avbryta graviditeten om det skulle bli aktuellt.

Vi hade även pratat ihop oss om vad vi skulle göra om NIPT visade kromosomavvikelser innan vi gjorde testet.

För mig och D finns det inte att gå och vara osäkra eller rädda “i onödan”. Vi är personer som vill ta kontroll, går på statistik, vill göra vår research och kunna ta beslut. Jag skulle inte vilja gå igenom graviditeten i ovisshet om att det kanske var något som inte stämde, för att jag var för rädd för att ta reda på svaret. Vi är heller inte personer som litar på att allt går som det ska och därför struntar i att göra tester. Vi har enorm respekt för att saker inte alltid blir som man har tänkt sig och vill så tidigt som möjligt kunna förbereda oss om något skulle avvika från det normala. Oavsett om vi hade valt att avbryta en graviditet vid kromosomfel, eller fortsätta den, ville vi veta det så tidigt som möjligt för att mentalt förbereda oss på nästa steg.

Det enda jag kan säga till dig är att följa din intuition, magkänsla och hjärta. Den enda som har svaret på hur du ska göra med din kropp och din graviditet är just du. Nu har jag delat med mig av mina tankar och känslor eftersom du (och flera andra) frågade, men de är just mina och i slutändan ska du alltid göra det som är rätt för dig.

Jag och D visste hur vi ville ta oss igenom den här graviditeten och det har vi gjort utan att lyssna på någon annan. Jag har hört allt ifrån att vi oroar oss i onödan till att det bara är slöseri med pengar att boka NIPT men jag har inte lyssnat på någon. Ingen annan vet vad som är onödigt eller nödvändigt i vårt liv förutom just vi! Även nu efter att våra provresultat har visat fullt normalt sen början av den här graviditeten, så är våra ultraljud och NIPT-test ingenting jag ångrar för fem öre. Det är mitt livs bäst investerade pengar för det gav oss en trygghet och statistisk säkerhet som vi behövde och önskade.

Hoppas du hittar den väg som är rätt för dig och att den här graviditeten går hur bra som helst. Jag skickar massa kärlek till dig <333

Om någon av er som läser har varit med om liknande erfarenheter och har några stöttande ord till personen som skrev frågan, så får ni gärna kommentera och dela med er.

Om du som läser inte delar åsikter/tankar/känslor som jag eller personen som ställde frågan har delat med oss av – håll det gärna för er själva eller dela med er med kärlek, förståelse och respekt i åtanke. Här visar vi en god ton mot varandra, speciellt när vi pratar om något så känsligt som det här. Tack fina ni ♥!

  1. Hej!

    Vilken fin text och viktig fråga du lyfter!
    Jag är dock lite fundersam på “Om man inte gör NIPT erbjuds alla gravida kvinnor i Sverige ett KUB-test i v.12”.
    Stämmer det verkligen? Är det inte bara i Stockholm och sedan olika beroende på vart i Sverige man bor? (Och i de flesta kommuner erbjuds det endast till kvinnor över 40 år) Men jag kan vara helt ute och cyklar här…?

    Stor kram!

    1. Det stämmer, jag som bor i tex Västernorrland fick betala tusenlappar för KUB-testet då jag är yngre. Önskvärt är såklart att vården ska vara jämlik i hela Sverige!

      1. Och jag som tillhör västra Götalandsregionen fick inte heller göra något kub-test pga att jag inte tillhörde någon riskgrupp. Så att alla får möjlighet till kub stämmer inte.

      2. Håller verkligen med! Tror KUB ligger på ca 1500kr nu för de län som inte erbjuder KUB gratis. Kram!

  2. Jag tänker precis som du gör i frågan. Jag vill veta och kunna ta ett beslut istället för att bli överraskad. Vi funderade på att betala för NIPT, men valde istället att göra KUB privat (här får man tyvärr inte det gratis) trots att det inte är lika tillförlitligt (mkt billigare dock). Vi hade också pratat igenom innan hur vi ville göra om vi skulle få ett dåligt besked. Nu fick jag tyvärr reda på då att graviditeten avstannat i v9. (skulle ha fått ungefär samtidigt som dig om jag fått behålla graviditeten) Hade vi inte gjort KUB finns risken att jag hade behövt gå till ca v 20, då rutinultraljudet är, innan jag fått reda på något så jag är glad över att vi valde att betala för ett tidigare ultraljud. Jag blev gravid direkt efter men hade en dålig känsla och gjorde ett ultraljud i v 7. Ytterligare ett MA (missed abortion). Jag har tyvärr inga peppande ord, men jag förstår verkligen känslan av att inte kunna njuta och att mest bara känna rädsla. För min del är det viktigt att ha koll och jag tror verkligen på att gå på sin egen magkänsla och inte lyssna för mycket på andra runt om en. Det är inte bra att gå runt och vara orolig, men det är inte heller fel att lita på att det ska gå bra och skippa extra undersökningar. Sedan måste jag ju erkänna att jag är lite avundsjuk på alla som inte varit med om något jobbigt och faktiskt kan njuta fullt ut av graviditeten. Det är bra att vara påläst och förberedd men man ska vara försiktig med att hamna bland för mycket negativt googlande så man tappar den där positiva känslan 🙂

    1. Så kloka och ärliga ord, stort tack för det <3 jag tror att din kommentar hjälper mer än vad du tror! Det är fint att känna sig mindre ensam i något så tufft som när en graviditet/graviditeter inte går som den/de ska. Tack för att du delar med dig ❤️

  3. Fint inlägg!
    Hoppas inte folk går bananas här inne nu, utan respekterar att folk tycker/ gör olika.
    Det där med att alla erbjuds Kub test är nog lite olika kommun till kommun.. här tex (Västra Götaland) blir man bara erbjuden om man har familjemedlem med kromosomavvikelse eller var 35år fyllda vid sista mensen innan graviditet. Galet att det kan va så olika.

    1. Verkligen galet. Tycker det borde vara lika i hela landet! Nej jag hoppas att det fortsätter vara en fin stämning när vi diskuterar graviditet fortsatt här i bloggen ❤️

    1. Hej!

      Ja jag har förstått det som att alla län inte erbjuder KUB om man inte är en ev riskgraviditet/över 35 år men att det går att boka privat för ca 1500kr (kan säkert variera beroende på län). Så tråkigt dock att det inte ser likadant ut i hela landet, det tycker jag att det borde göra!

  4. Lite tråkigt att det ska kosta så pass mycket pengar men jag skulle inte tveka om jag hade möjligheten. Jag tror inget av detta var möjligt när jag gick igenom mina graviditeter för rätt länge sedan, det fanns ultraljud och fostervattensprov för de som var “äldre”. Min första graviditet slutade med att det på ultraljudet i v 16 upptäcktes att fostret dött i v 8, en sk missed abortion. Vid nästa graviditet fick jag (kostnadsfritt) göra ett ultraljud i v 10 för att slippa oron att det hänt igen men det var det. Så jag har all förståelse för att man väljer att göra de tester som finns.

    1. Jag håller med dig när det kommer till det ekonomiska. Önskemålet vore ju att det var lika möjligheter för alla gravida kvinnor i hela landet.

      Tack för dina ord
      Stor kram <3

      1. Hej. Undrar om man vill göra KUB innan NIPT?
        Finns det något idé att ens göra båda förutom den chansen att man kan få det bekostat om det nu skulle finnas en betydande risk för avvikelse på KUB.

        Eller ska man göra enbart NIPT direkt om man vet att det är ett NIPT man vill göra?

  5. Ja, olika i olika län vilket är orättvist. Här i Östergötland blir alla erbjudna gratis KUB och sen gratis NIPT om kub skulle visa på högre sannolikhet för avvikelser än normalt!

  6. Åh så svårt detta.
    Tycker både du och frågeställaren uttrycker er väldigt fint, och jag känner igen mig väldigt mycket i ditt tankesätt.

    Jag är en person som vill ha kontroll (och min kille förstår att happy wife=happy life så han är med på det tåget även om det inte är fullt lika viktigt för honom) och skulle av den anledningen vilja göra alla tillgängliga tester. MEN jag kan för mitt liv inte landa i frågan kring vad jag ska ”göra med” resultatet, förutom att uppnå kontroll. Jag vet inte om jag skulle kunna avsluta en graviditet baserat på resultatet av ett NIPT test, samtidigt som jag inte vet om jag trot att jag som person skulle se mig själv fullfölja graviditeten och möjligen ändra hela mitt liv. Så varför göra tester, om jag inte kan ”hantera” resultatet? Så snårigt detta både i tankarna och hur man uttrycker sig, men jag kan verkligen inte landa i detta svåra-mer än att jag vill ha kontroll.

    Nu är jag inte gravid, utan är fortfarande i stadiet att vi försöker bli gravida så jag behöver inte ta ett beslut idag. Men tror diskussionen är viktig att kunna ha (på ett respektfullt sätt!) och jag tror att vi alla måste ta besluten efter vilka vi själva är.

    Fint att du lyfter detta M, och jag hoppas det kan bli fler fina diskussioner om graviditet och barn här i bloggen framöver <3

    1. Hej fina du

      Jag förstår dig helt! Det ÄR viktigt att veta vad man vill göra med resultat, som du säger, och inte bara tänka på kontrollen att göra testet. Vi tog flera samtal om vad vi skulle göra vid olika typer av resultat och såg till att vi hade samma syn på allt innan vi gick vidare med våra test.

      Tack för dina ord och pepp
      <3

  7. Sjukvård bedrivs på landstingsnivå (region nu) och inte kommun. Således ser det annorlunda ut i Sverige beroende på vilket landsting man tillhör (helt sjukt) och inte beroende på kommun ”Stockholm”. Grattis till graviditeten 🙂

  8. Så kloka och fina ord! Det här med fosterdiagnostik är såååå svårt. Vi velade och tvekade länge med hur vi skulle göra vid vår första graviditet. Jag är en person, precis som du, som vill ha koll och förlitar mig på fakta och statistik. Men jag var samtidigt väldigt orolig kring ev ”negativa” resultat. Hur skulle jag/vi känna och reagera om svaret var negativt? När jag, två timmar innan test, insåg att mina oroskänslor grundade i att jag kände att jag inte skulle kunna fatta beslut om avslutande av graviditeten om svaret var negativt så ställde vi in. Med facit i hand (två fullt friska barn) så skulle det kunna vara”enkelt” för oss att säga att tex NIPT är ”onödigt” med två unga friska föräldrar osv. Men här måste vi alla påminna oss själva om att en graviditet är högst privat och det är upp till den gravida samt ev partner att fatta de beslut som är rätt för just deras graviditet. Drömmen vore om alla fick möjlighet att gå igenom sina graviditeter helt utan åsikter och tyckande från andra. Kanske är vi ett steg på vägen mot att meningsskiljaktigheter och olika tyckande kan läggas åt sidan för att istället bara kunna glädjas och vara tacksamma tillsammans och/eller för varandra? Jag är då tacksam för forum som detta där vi tillåts vara olika, men utan att trycka ner och hata på varandra ❤️ All kärlek och lycka till dig och din familj Michaela!

    1. Hej fina du

      Tack för dina tankar och ord! Så fina och intressanta. Det är spännande att höra hur andra gravida kvinnor har resonerat i sina beslut, även om besluten är olika.

      Och tusen tack för dina peppande ord
      Massa kärlek!

  9. Jag tänker att även om man tror att man inte vill avsluta graviditeten vid ett resultat som visar på trolig kromosomavvikelse, så kan ju om man väljer att behålla förbereda sig mentalt samt läsa på, prata med andra föräldrar som har ett barn med funktionsvariation (tror att det är ordet som man använder idag?) etc. Jag har inga barn (och vill inte heller ha några) men så hade jag nog känt, som också gärna vill ha kontroll. Hursom, grattis till graviditeten! 🙂

  10. Så fint du beskrev det här i din text. Jag blev uppfångad vid kub i min förra graviditet där jag fick en ökad risk för kromosomavvikelse, det visade efter många tester att så inte var fallet men att fostret hade ett väldigt allvarligt hjärtfel och vi fick avbryta graviditeten. Vi har ett barn hemma och tanken på att behöva gå hela graviditeten och efter förlossningen förlora det barnet usch.. det bara tror jag hade varit otroligt mycket jobbigare för mig och familjen vilket gör att jag är glad att jag fick så mycket information att vi kunde ta beslutet att avbryta efter halva graviditeten istället, även om det är ett beslut jag inte önskar att någon skall behöva ta. Men jag är ödmjuk inför att det är såhär livet är, att få barn är en resa och för oss har den varit svår stundtals men samtidigt den mest värdefulla resan någonsin eftersom vi har ett barn hos oss och nu ett i magen som verkar friskt och om allt går som det skall får vi kanske ett syskon till slut men jag har i den här graviditeten gjort och velat ta reda på så mycket vi kunnat för att förbereda mig eller eventuellt kunna fatta de beslut som behövs! Tack för att du delar med dig av dina tankar och känslor till oss andra, det är fantastiskt att få läsa om andras rädslor, tankar och känslor eftersom man så sällan pratar om de här med varandra i vardagen! Massa kram <3

  11. Tack för ditt otroligt fina svar ❤️ Hade inte förväntat mig ett helt inlägg. Men tror det är viktigt att vi pratar om detta då det är lätt att känna sig ensam när man är mitt uppe i det. Önskar dig all lycka i graviditeten 🥰

  12. Hej snälla berätta var du gjorde ditt nipt? Jag mår förfärligt nu, hittar inte i djungeln och de testar inte samma saker? Vilka är seriösa? Maila mig svar om inte här. Är i v 16 nu har två v kvar innan gränsen för abort är nådd. Jag blir tokig.

  13. Sen kommentar men tänker att ngn kanske hittar hit sent precis som jag 🙂 Vi har en dotter på snart 1 år och valde att göra KUB i den graviditeten. Bor i Västernorrland och fick lämna blodprovet i min hemstad och åka till en annan stad i samma region för att göra ultraljudet. Det var ganska dyrt – 2500kr om man ser till att det erbjuda kostnadsfritt i Sthlm. Vi är nu gravida igen och valde nu att göra NIPT som finns i Umeå som närmast och kostade 5500kr. Vi kände båda att vi trots den positiva erfarenheten av KUB inte ville leva med en sannolikhetsratio utan få ett så pass tillförlitligt svar vi bara kan utan invasivt test. Inväntar nervöst svaret 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi