Premiär: Gravid vecka för vecka

Iiih så glad över att vara med i Gravid vecka för vecka som jag själv har följt hur mycket som helst! Flera av mina branschkompisar har varit med genom åren och jag blev så glad när jag fick frågan. Just nu följer jag Vera (och Tom) på kanalen, de är så gulliga och jag älskar deras vloggar.

Varje söndag kommer alltså ett nytt avsnitt upp med mig! Det ska bli kul att göra mer rörligt, jag gör ju inte så mycket rörligt på egen hand så det här känns som en perfekt grej för mig. Så roligt att ha sparat alla tankar och händelser genom graviditeten också. Här kan ni prenumerera!

  1. Så mysig video! Grattis <3 Skulle du vilja göra en video om det var lätt/svårt att bli med barn? Har läst lite om det i din bok och i bloggen, men hade varit intressant med ett djupdyk i ämnet om du känner för det 🙂 Glad påsk!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Pojknamn – hjälp oss!

Sååå roligt att så många gissade rätt på pojke för några veckor sen när jag avslöjade könet på vår bebis! Intressant det där hur man kan få en känsla som sen visar sig stämma. Sen är det ju ändå 50% att man gissar rätt vad man än gissar, haha, men de flesta både här på bloggen och på Instagram gissade på en pojke och det stämmer ju!

Nu till det absolut svåraste…
NAMN!!!

Jag och D har några namn som vi tycker om men gud så svårt det är. Många namn har någon av oss en personlig relation till som antingen påverkar namnet negativt eller som bara känns för nära. Det kan vara att en kompis heter det eller att någon man hatar heter det, hehe…

Har ni några namnförslag till oss kanske?

Det viktigaste för oss är att namnet funkar internationellt då det blir ett barn med ursprung från både Iran och Italien (och lite finlandssvensk eftersom mammas sida är från Åland haha!). Jag vill att namnet ska funka även på engelska. Gärna ett sydeuropeiskt namn men inte för vanligt och inte för konstigt heller – haha! Ni hör ju, så svårt tycker jag…

Hjälp gärna till och kommentera med namn som ni tror hade passat på vår bebis!

  1. Julian/Julien eller Ruben tycker jag om. Lycka till med namn. Jag och min man fick precis barn. Hade några favoritnamn men landade i ett annat på namnlistan till slut när hon kom ut. Älskar namn men det är svårt när man ska enas haha och det ska funka på olika språk (min man pratar spanska och min familj skånska).

  2. Mina bröder heter David och Felix – två namn som verkar ticka era boxar? Superpartisk är jag ju obviously, men tycker de båda är SÅ fina. Lycka till!

  3. Valentin Forni låter så gulligt tycker jag :)))
    Nico (Nicolas) Forni
    Ruben Forni
    Adrian Forni
    Milo Forni
    Leon Forni
    Romeo Forni

    Så sjukt att man ser framemot din bebis så mycket haha! Stort grattis och allt gott till fina dig <3

  4. Åh jag tycker det är så svårt med pojknamn! Mina favoritnamn är: Matteo, Adrian, Enzo, Dante och Enzio
    Spännande att få höra om ert val längre fram! Kram

  5. Grattis till er!
    Typiskt att det är alltid lättare att komma med idéer när det inte är ens eget barn! Haha 🙂
    Liam
    Matheo
    Benjamin
    Noel
    Severin
    Henry
    Oscar

  6. Min kille kommer inte från Sverige så när vi får barn kommer det också vara viktigt med ett mer internationellt namn. Några av mina pojkfavoriter är Elias, Elliot, Liam, Oliver, Hugo, Lucas och Walter. Ska bli så spännande att se vad ni bestämmer er för!

  7. Oliver
    Jacob
    Lewis
    Matthew
    Noah
    Cooper
    Maximiliam
    Pheonix
    Milo
    Otto
    Matteo
    Carter
    Connor
    Dominic
    Zack
    Owen

  8. Åh, älskar namn! Men det är ju sjukt svårt när det väl kommer till kritan och man ska bestämma till sitt eget barn. Känns som jordens största beslut typ. Barnet ska ju heta det (förhoppningvis) resten av livet. Vi hade Elliot, Elton, Edward och Valentin på vår lista och det blev tillslut en Elliot :). Kanske något av dom namnen som ni tycker kan passa? Kram

  9. Min kille är från Italien och ett av mina favoritnamn från Italien är Valerio. Jag tycker det låter fint på svenska med! Det har fin betydelse också, vilket jag tycker är viktigt. Det betyder ’to be strong and healthy’ 🙂

  10. Hej!
    Joshua (Josh) Thiago, Theo (Theodore) är gångbara namn internationellt. Max också och Benjamin eller Kaveh, det senare persiskt tror jag. Lycka till med allt!

  11. Tycker du har fått fina namnförslag redan, särskilt Diego och Matteo, men sen jag såg att Eva Longoria valde Santi/Santiago till sin son tycker jag det är superfint!

    Annars får jag lite sydeuropeiska vibbar av Eli, Emile, Florian, Etienne, Francisco, Alfons, Dante, Luca, Leon, Luis …..

    Spännande att höra senare när ni hittat ”ert” namn ☺️💖

  12. Min pojke var också ”tvungen” att ha ett internationellt namn. Jag är svensk, min kille fransos, hans mamma fransyska med rötter i från Tyskland och min killes pappa är från Chile. Så det ska låta bra på både svenska, spanska, franska och engelska (språket jag och pojkvännen pratar) samt passa ihop med våra efternamn Escobar-Friberg. Namnet som vi valde och fullkomligt älskar är LIONEL <3 Skulle ju också passa så fint med ditt efternamn, Lionel Forni 😉 Får vi en till kille i framtiden så ska han heta Salvador! Älskar det power-namnet!

  13. Matteo/Theo känns ju givet?
    Annars var Luca/Lucas fina förslag från här ovanför.
    Vems efternamn kommer pojken att få i slutändan?

  14. Finns så himla mycket vackra Italienska namn. Luca var det första jag tänkte på när du gick ut med att ni ska få en son. Luca Forni vore så fint!

    Älskar också Angelo, Marcello, Sandro, Alessio, Lorenzo. dör så fina

    Vet inte om Idris kanske är persiskt? super fint i alla fall

  15. Så kul med namn! Mitt bästa tips är att ha en lista med namn och sen känna in vad det är för filur som kommit ut. Vi gillade till exempel Theodor när sonen kom men när han kom var det ingen Theodor.. Det var en John! Och John hade inte ens legat jättehögt på listan innan men det var så klockrent att det var det han var och vi älskar namnet idag. Vi ville ha ett namn som fungerar både på en bebis och sen när han ska ta över mammas företag och vara big boss i framtiden, hehe. 🙂 Gärna att det skulle fungera internationellt också.

    Andra killnamn jag gillar är Sam, Tom, Nicolas och Collin. Dom är ju alla internationella men kanske inte så mycket sydeuropeiska. 🙂

  16. Vi valde också mellan några namn som hade lite internationell klang. De var Caesar, Vincent, Julian och Matteo. Det blev en liten Julian.

    SÅ kul och svårt med namn. Vi bestämde oss inte till 100 % förrän någon dag på BB.

    Stort lycka till med allt härligt som väntar. KRAM

  17. Jack, Zack/Zacharias/Zachary, Milo, Milion, Lion, Will, Marlie.. Så kul med namn, men svårt innan man prickat rätt!

  18. David, Casper, Elias, Adrian och Pasha är persiska namn som jag tror skulle fungera på svenska, engelska och även italienska. Har själv ursprung från Iran och min kille är svensk så jag har själv funderat på detta, haha!

  19. Dante, Sandro och Matteo klingar italienskt och fint! Även Leo och Sam är väldigt fina namn. Men nu vill jag minnas att Ds bror heter Sam? Så det blir kanske lite tokigt haha… Oavsett vilket namn ni landar på i slutändan ska det bli väldigt spännande att ta del av! All lycka till er

  20. Persiska och internationellt gångbara pojknamn:

    Kian (också engelsk & keltiskt)
    Cyrus (också engelskt)

    Andra fina pojknamn:

    Leo
    Matteo
    Nicolai

  21. Hej! Min son heter Tom. Det har funkat i alla länder vi varit i och de flesta vi presenterar honom för kommenterar att det är fint och ovanligt men samtidigt inte konstlat på något sätt. Lycka till!

  22. Andrea är mitt förslag. Jag har en manlig vän från Italien som heter det, tycker det är jättevackert som pojknamn 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Förlossningskurs och kläder

Igår var vi på andra delen av förlossningskursen!

Så med tanke på morgonens stress-inlägg måste jag säga att jag är glad att vi ”avverkade” den hyfsat tidigt i graviditeten.

Jag insåg verkligen hur mycket jag redan har koll på när vi gick på kursen, snacka om att jag har snappat upp det mesta från vänner och bekantas förlossningshistorier. Akuta kejsarsnitt, operera ut moderkakan, latensfas, utvidgningsfas you name it, haha! Känner mig verkligen redo och 0% orolig för förlossningen. Då är det andra delar som känns mer oroande och som jag funderar på. Hade ni velat läsa ett inlägg om vad som oroar mig så kanske vi kan utbyta oroligheter och lugna varandra? Känns ju mysigt <3

Gick ni profylax och amningskurs under er graviditet förresten? Vi har inte bokat det, gravidkursen jag var på innehöll en del andningstekniker som Amanda sa var ungefär samma sak som man får lära sig på en profylaxkurs och amning känns det som att jag kan få bättre råd här inne om det behövs… men jag vet inte, vad säger ni?

En bild från när vi provade ut vagnar

På tal om något helt annat, det ligger fortfarande en del plagg ute till försäljning på Sellpy som ni hittar här (klick!) om ni är sugna. Jag sorterade ju ut det mesta som jag inte kan ha varken nu eller direkt efter graviditeten och det var så skönt att göra sig av med allt som är för litet. Ingen ångest i min garderob inte <3!

I nästa vecka kommer ett samarbete om gravidkläder upp som jag är väldigt stolt och glad över. Ni kanske minns att jag skrev ett inlägg om kläder under graviditeten när jag precis gått ut med att jag var gravid? Efter det letade jag ett tag efter varumärken som jag tycker erbjuder bra, gravidanpassade kläder. Så hittade jag ett märke som jag älskade – mejlade dom, frågade om de ville göra ett samarbete med mig och de sa ja! Drömupplägget i mitt jobb är exakt det, när jag hittar ett varumärke jag verkligen tycker om, mejlar dom och frågar om de vill hitta på något och får till ett samarbete. Det blir alltid så genuint och känns rätt!!

Nu ska jag äta kladdkaka till mellis, jag hade kladdkaka i frysen som inte fick plats när det kom ett bud med glass, älskar mitt jobb hehe. Kan passa på att avslöja att det kommer ett glass-samarbete inom kort (laktosfritt såklart!). Ska provsmaka vaniljen tillsammans med kladdkakan nu.

Puss!

  1. Jag gick både amningskurs och profylax. Amningskurswn minns jag knappt vad de sa och kunde klarat mig utan, däremot profylaxen tyckte jag var bra. Jag harr också yogat mkt innan graviditeten och gick även på gravidyoga så inte främst andningen jag tyckte var bra med profylaxkursen, utan att det var ett jättebra tillfälle att förbereda sig tillsammans med sin partner som ett team, vilket jag inte tyckt att något annat varit. Men alla ska göra som de själva känner 🙂 lycka till!

  2. Tänkte ge ett tips som du troligtvis fått från andra mammor men det ör sant. Man måste inte ha allting färdigt innan barnet har kommit. Vår barnsäng som jag så omsorgsfullt fixade innan Winston (min son på 15mån) kom fungerade endast som en gigantisk stor tvättkorg då Winston bara sov vid bröstet de första 6 mån. Kläder satte vi aldrig på honom då man är hemma så mycket i början så då är filt utmärkt, badbalja – aldrig använt. Diskhon är bättre. Gulliga skor – oanvända gulliga skor. Så jag vill bara tipsa om att inte känna någon stress alls vad gäller saker. Blöjor, filtar och ett babynest är det som behövs. Allt annat kommer ju mer man lär känna sin bebis. Lycka till!!!

    1. Känner samma. Jag visste faktiskt inte att köpa saker var både viktigt och stressigt innan bloggare blev gravida. I min umgängeskrets är det viktigare med planering av mamma- och pappadagar för att kunna maxa tiden man är hemma, eller hur man väljer att göra. Men sånt är ju inge kul att göra samarbete kring 🙂

    2. Att fixa inför bebisens ankomst är mysigt och förberedande för anknytning, men samma här, skulle jag få ett till barn hade jag fokuserat på detta:
      Bärsjal (mjuk trikå), babyskydd (alltså bilbarnstol till bebisen), blöjor, mjuka kräkhanddukar, Purelan (kräm till ömma bröstvårtor) och en mild nattlampa. Kanske också ett babynest att ha bebisen i bredvid mig i sängen.
      Kram!

  3. Jag gick inte amningskurs och har inte heller saknat det sedan bebisen kom. Tycker vi fick tillräckligt med hjälp på BB, de var väldigt inställda på att amningen skulle komma igång om man själv ville det. Däremot gick vi profylaxkurs. Vid den tiden hade jag, precis som du, rätt bra koll på förlossningen och avslappnande andning, och jag var inte orolig, vilket gjorde den lite mindre användbar, men jag gillade målbildsövingarna som vi gjorde.

  4. Jag tror det räcker med att du går gravidyoga och förlossningskursen som du går nu för att öva andningstekniker. Jag och sambon gick en profylaxkurs på distans via Annas profylax. Jag fick inte jättemycket användning för den under själva förlossningen då jag hade en relativt snabb förlossning för att vara förstfödersta (10 tim efter första värken var sonen född). Jag var öppen 5 cm när jag kom in till förlossningen och tog lustgas och bad om EDA rätt omgående då ingenting (profylaxandning, värme & alvedon mm) hjälpte mot smärtan. Amningskurs har jag inte gått någon utan tänkte mer att amningen får lösa sig när sonen är född. Stöd/ hjälp med amningen kan personalen på BB hjälpa till med. Lycka till med allt!

  5. ”Amningshjälpens slutna grupp” på Facebook är mitt bästa amningstips! Där finns hjälpmammor och vanligt folk som svarar på alla möjliga frågor. Tips också på att komma in deras hemsida. Sagogrynet har också skrivit mycket bra om amning. Ett annat tips (hjälp vad många tips det blev 🙈) är att läsa på endel om amning själv innan själva förlossningen (om man nu vill amma) för det är inte alltid man har tur att få bra hjälp på BB. Eller så får man massor och då kan de va bra att kunna sålla lite. Massa lycka till, det kommer säkert gå hur bra som helst! Ni har en så spännande tid framför er ❤️

  6. Jag gick ingen profylaxkurs under graviditeten och ångrar mig inte. Läste boken Föda utan rädsla (som jag verkligen rekommenderar även om man inte är rädd) där ett avsnitt handlar om andning som jag tyckte var väldigt användbart under förlossningen.

  7. Jag rekommenderar starkt att läsa på ordentligt om amning innan. Det är tyvärr många inom BB- och BVC-världen som har skrämmande dålig koll på detta ämne och det finns stor risk för att möta dåliga råd så
    då behöver man själv veta vad som gäller. Det finns två toppenbra böcker som jag varmt rekommendera alla att läsa och även involvera pappan i då amningen kan vara så känslig för ”störningar” och det verkligen finns mycket info man bör ha koll på själva. Den ena är Marit Olanders bok Amning i vardagen och den andra är Lin Dalens Amning i nöd och lust. Hon har även en fantastisk blogg där det finns svar på massor av frågor och olika kategorier av inlägg.
    https://sagogrynet.wordpress.com/

    Sedan det vikigaste för att få amningen att fungera är att låta bli att flaskmata. Det är inte kul att sitta och försöka amma en tuttförvirrad bebis som bara skriker vid bröstet. Amning bygger på tillgång och efterfrågan och så länge man låter bebisen få styra helt fritt hela tiden brukar det gå bra. Men om man försöker lägga sig i och tänka på hur lång tid emellan det ”bör” gå eller ge tillägg för att man tror att mjölken inte räcker så rubbar man hela balansen.

    1. Och jag som hade en flaskvägrande unge omgång ett säger tvärtom: testa flaska med en gång och fortsätt regelbundet, iaf om det är viktigt att inte bli låst i 6-7-8 månader. Men risken finns ju att han vägrar bröstet då, så man får ju avgöra själv vad som är viktigast för en själv. För mig var det andra gången oerhört viktigt att inte bli så låst, så där introducerade vi flaskan med en gång. Den bebisen var inga problem att varva bröst och flaska med, så det var ju skönt ☺️ Men hade jag behövt välja hade jag hellre tagit ett bröstvägrande barn än ett flaskvägrande.

  8. Läs ”Att föda utan rädsla”. Gud vad den hjälpte mig! Den plus gravidyogan, det var samma tänk kring andningen där. Att man inte ska konstla andningen och tänka så mycket på den, utan ”andas mjukt och tyst” och bara låta kroppen göra jobbet (ja lättare sagt än gjort under en förlossning men påminner man sig om det då och då så slappnar kroppen av). Profylax-tänket funkade inte för mig, blev lätt att jag hyperventilerade i smärt-toppar då istället, men det är ju SÅ individuellt och funkar säkert jättebra för vissa 🙂 Men TIPS är att läsa boken!!!! Mycket handfasta tips till både dig och partner.

  9. Jag tyckte det räckte fint med den profylax man fick lära sig på MVC föräldrautbildning. Jag tränade på profylaxandning när jag körde intervaller på crosstrainer veckorna innan förlossningen, så att det liksom satte sig i ryggmärgen hur den andningen fungerar. Men det känns som att det borde komma ganska naturligt om man yogar mycket.

    Amningskurs känns också overkill, det blir så abstrakt när man egentligen inte har en aning om hur det känns att amma. Jag hade så jäkla mycket problem med amningen av mitt första barn, googlade som en tok mina vakna nätter och hittade svar på typ ALLT på bloggen babybaby.se! Så bra, informativ och helt opretto. Gick med i Amningshjälpens grupp på FB också men tyckte inte det gav så mkt… blev mest stressad av diskussioner om kort tungband, tuttförvirring och den heliga helamningen 🙈

  10. Utan profylax (och Föda utan smärta) hade ingen av mina tre förlossningar blivit de fina upplevelser de blev. Andningen var ALLT och med den kunde jag släppa kontrollen, eller ta kontrollen beroende på hur man ser det, och låta kroppen göra sitt jobb. Har fött alla mina barn helt utan någon form av smärtlindring vilket aldrig gått utan profylaxen, rekommenderas starkt!!
    Lycka till❤️

  11. Jag gick bara gravidyoga (avslappnande men meningslöst) och gravidvattengympa (mysigt men värdelöst) och varken profylax eller amningskurs inför första barnet. Det hade jag antagligen behövt. Fick en supertraumatisk raketförlossning som var helt vidrig och sedan var det jättesvårt att komma igång med amningen. Lyckades dock tillslut tack vare fantastisk hjälp på amningsmottagningen.
    Andra gången gick vi profylax och det var till otroligt stor hjälp inför andra förlossningen som gick ännu snabbare än första. Men tack vare att jag gjort det en gång innan och att jag gått kursen så var upplevelsen raka motsatsen och det blev en fantastisk revansch. Så personligen rekommenderar jag profylaxkurs. Vi gick något som hette
    Matildas profylax

  12. Så imponerad av människor som genomgår en förlossning och vågar sig på det igen 🙂 Gick igenom det där en gång och ALDRIG mer haha. Vår dotter är snart 6 år och jag har aldrig vågat vara gravid eller en tänka på förlossning igen.

  13. Jag fick mitt andra barn i måndags gick inte amningskurs eller profylax. Varken nu eller när storebror kom till världen för 2 år sedan. Tänker att du som yogar mycket har koll på andningen så kommer du att hitta lugnet under värkarna bra ändå! För att hålla sig lugn, slappna av och ”surfa” sig genom varje värk är mitt bästa tips. Jag tog hjälp av amningskliniken som finns där jag bor när vi fått vårt barn, bra handfasta tips. Var där igår med lillasyster för att fräscha upp kunskaperna! Ni har världens bästa resa framför er❤️

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Min graviditet: Vecka 27

Läs om vecka 27 här (klick!)

Det börjar närma sig och det känns plötsligt stressigt? I så många veckor gick vi och längtade efter att ”få börja” men sen sa det bara poff och nu inser vi att det är en del som ska hinnas med innan han kommer. Kenza hade ju allt klart innan vecka 32 och det kommer vi inte att hinna med, vi har inte ens gjort våra beställningar på det vi ska ha hehe. MEN vi har sagt att innan april är slut ska vi ha gjort alla inköp, i maj får vi förhoppningsvis hem allt så då kan vi göra i ordning babyrummet, tvätta allt, inhandla alla praktiska saker osv.

När hade ni ”allt” klart under graviditeten? Det känns så spännande att man inte vet exakt när han kommer, bara på ett ungefär, men det är också det nervösa. Jag fick tipset om att ha bb-väskan packad redan i v.35 för man vet faktiskt aldrig, och det är nog klokt. Sen får man meditera mycket för att hålla humöret uppe om den fortfarande står orörd i  v.42 😉

  1. Det är ju fortfrande tre månader kvar så du kan nog stressa ner 🙂 Vi var väl klara ett par veckor innan beräknat. Det viktigaste tyckte jag var att ha barnvagnen hemma relativt tidigt, allt annat löser sig ju.

  2. Nån sa till mig att när man passerar 100 dagar-kvar märket går allt undan vilket stämde för mig. Sen dess går tiden superfort!
    Jag är i v 38 och är väl nu klar. Man behöver inte ha ”allt” klart innan. I butiken vi beställde vagn sa de att det kan vara bra att ha vagnen hemma typ en månad innan bf så det är väl ett bra riktmärke. Både sängen och babyskyddet fick vi hem samma dag som vi beställde det (hemleverans via budbee) så länge man inte beställer saker med leveranstid så går det mesta att få hem snabbt. Vill man t.ex ha en viss vagn i viss färgkombination kan det dock vara bra att iaf beställa i tid, sen kan den levereras senare. Och det enda som måste tvättas innan är det som ska med till BB. Så jämför inte med Kenza och bli stressad, v 32 är faktiskt rätt tidigt att ha allt klart 🙂 däremot ska man inte sticka under stolen med att det är mysigt att planera och fixa och dona. Så man vill ju hålla på! Men stressa inte upp dig för att du inte är klar än, det finns tid <3

  3. Vi skulle göra klart allt i v 34 tänkte vi…Det enda vi hade klart var vagnen hemma och lite kläder. Men sen bestämde sig vår son för att komma ut i v 33+6 så jag och min mamma tog oss en heldag och inhandlade det vi behövde när vi fortfarande låg kvar på neonatalavdelningen. Allt gick bra ändå. Vi hade inte skrivit något brev till förlossningen, inte packat någon BB-väska…Men vi löste det ändå…go with the flow…hehe…och då ska jag tillägga att jag älskar kontroll i vanliga fall men här fick jag bara släppa det…Lycka till med er bebis och er framtid, underbart!

    1. Så skönt att läsa om andra som det blir lite hipp som happ för haha. Typiskt att sånt ska hända oss som i vanliga fall älskar kontroll. Men som du säger – det mesta löser sig ju faktiskt, och tur är väl det

      <3

  4. Jag väntade in i det sista innan min sambo sa åt mig på skarpen att packa BB-väska (han hade redan packat sina grejer i v 30…. 😜) dagen innan bf. Tur var väl det för jag packade på eftermiddagen och på natten gick vattnet och vi fick åka in rätt fort, inte direkt i nåt tillstånd att packa var jag heller 😆

  5. Jag var nog ”klar” med det mesta 2 v före bf, sen kom sonen 3 dagar före bf. Vagnen köpte jag begagnad några veckor tidigare och sängen likaså. Eftersom jag bor i Finland så fick vi det mesta som man behöver i babylådan som staten delar ut. Det enda jag önskar att jag hade köpt hem som ingen tipsade mig om var ersättning och nappflaska, hade kallt räknat med att amningen skulle funka men det gick inte alls så jag fick skicka ut sambon mitt i natten och leta nappflaska och mat från en nattöppen mack 😅. Så det är mitt främsta tips 😊.

  6. Min lilla kom v. 36. Hade det mesta klart. Men oj vad tid man har att fixa när bebisen är ute. Man behöver inte allt den första månaden. Såsom babygym, 100 olika bodies osv 😊 Min lilla tjej låg mest utan kläder, hud mot hud de första veckorna. Så mysigt att ligga i soffan under en filt och kolla på det vackraste man sett😍 så stressa inte. Vi lever i ett land där vi kan få tag på det mesta under 24h.

  7. Lilleman kom i v.37
    Kläder var tvättade och vagn på plats. BB väskan hade alla sagt åt mig att packa men det gick att göra med värkar och vattnet som gått 😅

  8. Köp ”bröstnappar” innan bebisen kommer om du planerar att amma. De brukar rekommendera att inte använda det innan amningen funkar ordentligt men vilken räddare det kan vara om bröstvårtorna smärtar. Även om det funkar bra med amningen så kan det bli tillfällen då bebisen inte får till greppet och då är det skönt att ha någon planB nära till hands om svetten dryper och bebis gallskriker 😅

  9. Vecka 37 i dag! Kom på i förrgår att vi måste ha en babyvakt till vagnen så nu är den på väg hem 😄
    Bebisens BB-väska är packad men inte våra, även om jag så smått börjat ta fram det som känns viktigast; ansiktsoljor, trosor och förlossningsbindor!
    Har annars mycket klart även om bebisen inte kommer ha användning för det, bara för att det känts mysigt att fixa ibland ☺️

  10. Hade ingen BB-väska packad när jag behövde åka in till förlossningen (med ambulans), gick från 0-100 på någon timme bara. Ena sekunden var jag fine och i nästa så var jag fullt öppen och bebisen var på väg att titta ut hehe… Det gick bra att föda ändå! Mina föräldrar kom med en packad väska några timmar senare 🙂 Allt löser sig! Ingen stress <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tankar kring baby blues

INLÄGGET ÄR ETT BETALT SAMARBETE MED Moderna Försäkringar

Jag har funderat lite på det där med ”Baby Blues” efter att bebisen har kommit. Jag har många tjejkompisar som har berättat om deras baby blues och depressioner efter förlossningen eller under den första tiden som mamma. Det är ett sånt ämne som bubblar upp så fort någon lyfter på locket, men som annars kanske är lite tabubelagt (tyvärr).

Jag har bestämt mig för att lyfta diskussionen här i bloggen och vara ärlig med mina känslor kring första tiden som förälder. Eftersom jag är högkänslig är jag förberedd på en känslostorm som kommer ha höga toppar – men eventuellt kanske låga dalar. Jag vill inte bli rädd om de känslorna kommer, eller känna att det är något fel på mig. Så oavsett om jag får baby blues eller befinner mig på rosa moln, lovar jag att vara helt ärlig med alla mina känslor här inne – som jag alltid är.

Om det är något jag har förstått, så är det att ingen förälder älskar sitt barn mindre än någon annan. Alla mammor älskar sina barn, så är det, det sitter i benmärgen på oss. Baby blues eller förlossningsdepression orsakas av andra faktorer, det kan vara en tuff förlossning, att amningen inte går som planerat eller att man är så orolig över den här späda lilla människan så att man blir utmattad och helt förstörd av alla känslor.

Eller så är det bara hormonerna som går bananas. Jag har en vän som hade en fin förlossning, bra amning och blev förälskad i sitt barn i samma sekund som hen kom – men hon drabbades ändå av baby blues. Hennes bebis var bråkig, gillade inte att sova och satt som ett plåster på henne vilket inte gav henne någon möjlighet till att komma ner i varv – någonsin. Det var fullt ös dygnet runt och det tärde på välmåendet hos min vän. Fullt naturligt. Jag tror inte att hon förstod exakt vad det var hon tog sig igenom just då, men vi har pratat om det i efterhand och när hon såg tillbaka på det blev det så tydligt för henne.

Jag tycker det är så viktigt och modigt med alla mammor som vågar prata om de negativa känslorna, för det behövs! Ingen vill känna sig ensam i jobbiga tankar och känslan av att det är helt normalt är väldigt trygg i en sån situation, kan jag tänka mig.

Jag undrar om ni som läser har varit med om baby blues eller förlossningsdepression och hur det kändes för er? Samt om någon har tips på hur man kan hantera dessa känslor?

Det går ju inte att förbereda sig på hur det kommer vara, men ett tips jag har till andra som är gravida är att prata med er partner om det här ämnet! Eftersom jag är en HSP-människa så kände jag att det var viktigt att prata med D om det här så att han förstår vad det är som händer om jag blir ledsen när vår lilla älskling kommer. Jag vill inte att han ska bli orolig över att jag inte kommer kunna vara en bra mamma, att jag har ångrat mig eller sånt utan att han förstår direkt att det är fullt naturligt med baby blues – och att det går över.

Av alla mina tjejkompisar som har haft olika typer av depressioner i samband med bebisens ankomst är det ingen som har haft en långvarig depression eller att det inte gått över. Alla har blivit ”sig själva” igen, men det krävs tid och förståelse för att komma dit.

Om du är gravid eller har barn vill jag rekommendera dig att teckna en gravid eller barnförsäkring som hjälper dig vid oförutsedda händelser. Det finns mer information om försäkringarna här (klick!). Jag har tecknat en gravidförsäkring hos dem och känner mig väldigt i vårt val. Läs på om vad de erbjuder och gör de valet som känns bäst för dig! Jag hamnade i en tråd på Facebook där en kvinna hade frågat om tips som gravid, och då var det väldigt många som rekommenderade en gravidförsäkring som känns trygg och kan hjälpa till om det behövs.

Kom ihåg att teckna en försäkring för ditt barn, Moderna Försäkringars barnförsäkring
har högsta betyg hos Konsumenternas Försäkringsbyrå.

I samarbete med Moderna Försäkringar

  1. Först, jag tycker att du verkar vara en så fin, varm och klok person. Och grattis till bebis ❤ jag är så glad för din skull! Att våga prata om nedstämdhet och depression i samband med att få barn är SÅ viktigt! Jag hade en fantastisk förlossning och mötet med min son var den största mest omedelbara kärleken! Han visade sig vara nästan lika krävande som ljuvlig samt hade känslighet mot mjölkprotein och ägg. Det var helt okej för mig, vilket absolut inte är någon självklarhet. Men jag hade plötsligt superkrafter. Det känns fint. Däremot var jag djupt deprimerad, utan att riktigt våga erkänna det för mig själv eller någon annan, under graviditeten. Jag grät mycket, hade mycket odefinierbar ångest och försökte bla få min kille (som är världens finaste) att lova att lämna mig om jag inte blev bättre. Jag skuldbelade mig själv för allt, bla att jag gjorde honom ledsen med min ledsenhet. Jag önskar ingen att ha det så och jag önskar att jag hade kunnat njuta av min graviditet. Med detta vill jag egentligen bara säga att det är viltigt att även lyfta att depression relaterad till att få barn kan inträda innan barnet kommit! Ps efter förlossningen bytte världen filter på något vis. Jag, som generellt är en glad person, kunde se klart igen. Kram!

  2. Jag har inte själv fött barn men har jobbat som mödra-barnhälsovårds psykolog i snart 8 mån. Det är precis som du skriver, vi kan aldrig veta hur det blir, eller hur vi kommer att må. Men, mina tips är att bunkra upp med mat hemma, ha hämtmats menyer redo och framförallt SOV när tid ges. Vilket kan vara så himla mycket svårare än det låter!!! Och se till att, om ni är två föräldrar, att ni peppar och stöttar varandra och hjälps åt att inte bara se till barnets behov utan även era egna!! Det är så svårt i början, för ni känner ju inte eran nya familjemedlem och som med alla relationer tar det lite tid innan vi kan hitta den där härliga känslan när vi har lärt oss hur vi alla fungerar tillsammans.

  3. Jag fick en ”high need baby”. Han sov knappt, skrek i vagnen, skrek i bilen, skrek om han överhuvudtaget blev nedlagd från min famn (i vaket och sovande tillstånd). Så jag hade typ noll tid för mina egna behov första året. Att aldrig kunna gå på toa i lugn och ro, duscha, äta eller sova utan avbrott. För en introvert hsp-person med stort behov av egen sfär, så påverkade det måendet väldigt negativt. Nu efter ett par år är barnet fortfarande intensivt och aktivt och överkänsligt, så vi är ganska begränsade och isolerade. Så kan det också bli, men vill inte skrämmas! Utan vill bara säga att om du får samma, så är vi en hel hög med knäckta mammor och pappor som kommer förstå dig om du kommer vara trött och sliten, och kan stötta. Och du kommer överleva det också. <3

  4. Gick igenom en väldigt tuff period efter att min son föddes. Älskade honom från första sekund men han var ett väldigt jobbigt barn som skrek i princip hela tiden. Det resulterade i att jag aldrig fick vila och mest grät pga att jag kände mig otillräcklig. När jag började ha tankar på att skada mig själv och barnet så tog jag kontakt med bvc, dom var extremt förstående och tog det väldigt allvarligt från första sekund. Fick tid för samtalsterapi samma vecka och började äta antidepressiva. Det som hjälpte mig mest var att jag hade en väldigt stöttade partner som tröstade både mig och bebis när vi grät om nätterna, föräldrar som ställde upp i tid och otid och att sjukvården tog tag i det direkt. Tog väl en sex månader men sen blev allting bra och nu vet jag hur fantastiskt det är att vara förälder. Tråkigt nog så tar det emot att skaffa ett syskon, just pga det här

  5. Jag var ”arg” på min dotter när hon föddes. Allt gick så bra fram till hon skulle ut. Och det gick också egentligen bra, men jag blev chockad och det var svårt att krysta.
    Så. Jag kunde inte ens titta på henne. Min sambo tog henne och han trodde länge att jag inte kunde titta pga blod och sånt, men så var det inte.
    Jag kände mig arg och besviken.
    Och det tog tid innan det klickade. Kärleken dröjde. Och det var jäkligt jobbigt.
    Från att ha önskat barn så länge, varit nedstämd över att inte ha ett barn, till att faktiskt få ett och känna… inget.

  6. Jag tror baby blues är något nästan alla får och som går över av sig självt efter någon vecka och kommer de första veckorna, men depression är något mer allvarligt man behöver söka hjälp för. Jag har haft babyblues med båda mina barn och en helt vidrig förlossningsdepression med mitt första. Fick hjälp tillslut och blev frisk efter väldigt lång tid. Bearbetade och fick preventiv hjälp inför min andra för att minska risken att hamna där igen – och så lycklig jag är att jag slapp det. Vilken fin föräldraledighet jag fick ha den här gången <3 Mitt tips om du är det minsta orolig för att få det är att redan vid första hembesöket från BVC be att få en psykologtid via dem (eller boka in möte med din vanliga)! I bästa fall går du dit och har det inte och i värsta fall får du ändå hjälp. Kram och lycka till med bebisen! <3

    1. Correct.

      I have two girls (12 and 15), and baby blues is what most of new mothers should/would expect, i.e, 3-7 days after birth, exess hormones will leave your body, resulting in ”baby blues”. This will normally last a couple of days. ”Normal” feelings; ”what have I done”, I cant take care of this baby”, ”too much responsibility” etc, overwhelming feelings.
      I have never met a mother who did not experience this in any type of way. A way to cope with these feelings; to know that you are hormonal and that this too shall pass.

      Post natal depression is something else entirely.

  7. Alltså för att redan ut begreppen lite. Baby blues och förlossningsdepression är helt olika saker. Baby blues får så gott som alla och det är främst hormonellt. Står om det i nästan alla böcker om förlossning/första tiden med bebis och de tar också upp det hos barnmorskan och sedan på bb.

    För mig var det som att sväva på moln en sekund och vara fullständigt förstörd nästa. Det får man nog oavsett om det varit en bra/dålig förlossning eller tuff eller lugn tid i början. Nära till tårar, skratt, oro, ångest, glädje på samma gång 🙂 är som att känna sig helt oberäknelig 😂 håller i sig några dagar, veckor och går sedan över. Baby blues är så vanligt och så naturligt. Svårt att påverka men jobbigt.

    Depression efter förlossningen går inte över på amma sätt, är mycket allvarligt och för det ska man söka hjälp och vård.

  8. Tack för att du kommer vara ärlig om hur du mår när bebisen kommit. Känt mig ensammast i världen med min fl-depression och alla influencers som får barn och verkar må SÅ bra (iaf utåt). Det som hjälpte mig var sjukskrivning, terapi och antidepressiv medicin.

  9. Hej! Jag undrar på vilket sätt tankarna kring baby blues är kopplat till försäkringen? Jättebra sak att skaffa ofc, men då tillståndet är hormonellt hjälps man ju dessvärre inte av rationella lösningar så som en försäkring kan hjälpa en med, eller ingår det någon form av psykologiskt stöd i nämnda försäkring?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi