Om en vecka är jag officiellt höggravid va? Vecka 35, visst är man det då? Herregud!! Det känns som att jag har varit gravid i en evighet, samtidigt som jag inte kan förstå att det snart är slut på den här otroliga resan.

Mitt mående: 

Den här veckan har jag mått lite sämre jämfört med senaste veckorna då jag har mått väldigt bra. Jag tror att det har att göra med påfrestningar i form av att vi har sålt vår lägenhet vilket har tagit både fysisk och psykisk stress. Att fixa med plåtning, styling, visningar, inte kunna bo hemma och allt sånt samtidigt som man är hormonell och gravid är ingenting jag kommer att göra om hehe! Men nu är det gjort, nu kan jag släppa den pucken och blicka framåt mot att vi snart ska få en urgullig liten bebis. Jag har en del jobbprojekt som måste bli klara i mars innan jag går på föräldraledighet, men jag hoppas att jag ska kunna få klart allting utan att stressa onödigt mycket.

Min kropp:

Min kropp börjar bli tung och gör ont. Bäckenbotten är som det har varit senaste veckorna, den gör ont och det enda som funkar är att vila och att gå så lite som möjligt. Jag har mycket sammandragningar och bebisen ligger faktiskt redan nästan fixerad (fixerad, något ruckbar som barnmorskan informerade om sist!). Jag känner att hon är långt nere och det är såklart jobbigare än när bebisen ligger högre upp för att det blir svårare att gå när man har ett huvud mellan benen haha… däremot finns det andra fördelar, som att hon inte sparkar lika högt upp mot revbenen eller att jag mår illa/har för mycket sura uppstötningar. Så det är helt okej att hon ligger där nere och är redo, så länge som jag tar det lugnt och lyssnar på kroppen.

Att bli redo:

Jag bestämde i höstas att jag skulle köra på med allt som behövde göras fram till mars, och att i mars skulle jag tillåta mig att gå all in i den förberedande bubblan som jag tror är så viktig att gå in i innan man får en bebis. Allt ifrån visualisera sin förlossning, bebisen, första tiden och vara inlyssnande mot kroppen är något jag tror underlättar för att orka med fjärde trimestern… så jag ska gå in i min egna bubbla med allt vad det innebär från och med nästa vecka. Dessutom, nu när vi sålt lägenheten, kan vi börja plocka fram bebissakerna och göra hemmet redo. Vi kommer bo kvar när hon kommer och så flyttar vi månaden efter. Jag ska ta fram hennes spjälsäng, tvätta rent alla Dantes bebiskläder till henne, bädda med babylakan, köpa muslinfiltar och boa loss.

När hade ni allt redo till er bebis? Med Dante var vi i stort sett helt redo i v. 34, denna gång tänker jag att det mesta är klart runt v. 38 som behövs direkt efter att hon kommer, sedan kommer vi att fixa saker mer pö om pö denna bebistid. Första gången var det så viktigt för mig att ha allting redo men nu är jag tryggare och vet vad jag behöver och när på ett annat sätt.

Läs de andra uppdateringarna här!

Graviduppdatering med lillasyster i v. 30
Graviduppdatering med lillasyster i v. 28
Graviduppdatering med lillasyster i v. 24
Graviduppdatering med lillasyster v. 22
Graviduppdatering med lillasyster v. 19

Ni glömmer väl inte att ladda ner och följa era graviditeter i Baby Journey? Ladda ner och läs mer här!

Jag har en Gravidförsäkring Plus från Länsförsäkringar, som jag är så tacksam över att jag tecknade för att ha ett så bra skydd som möjligt för mig och mitt ofödda barn under graviditeten.

I min senaste graviduppdatering (som du kan läsa här!) skrev jag om den oro som jag har känt över att något ska hända mig eller min bebis under graviditeten. När jag var gravid med Dante var min oro som störst under den första trimestern men den här gången har oron snarare vuxit fram under graviditetens gång. Jag har dock en annan inställning till oro denna graviditet, för nu vet jag att oro är en del av föräldraskapet. Den finns alltid med mig, ibland mer och ibland mindre påtaglig. Det finns ingenting jag värnar om så mycket som mina barn, ingenting är lika viktigt i mitt liv ♥

Både under min graviditet med Dante och min graviditet med lillasyster har jag tecknat en gravidförsäkring innan det stora rutinultraljudet i vecka 20. Under min första graviditet så hade jag egentligen ingen relation till försäkringar, men jag läste en sak som jag fastnade för, och som fick mig att tänka till. Och det var en mening i stil med ”Varför försäkrar vi våra saker, men inte det viktigaste vi har?”. Den fastnade hos mig och efter att jag läst det, kändes det självklart för mig att försäkra mig och mitt ofödda barn – och sen såklart mina barn när de är utanför magen.

Har/hade du en gravidförsäkring under din graviditet? Och om du är gravid idag, eller kanske hoppas på att bli gravid i framtiden, är en gravidförsäkring självklar för dig? Vad vet du om gravidförsäkringar?

Visste du till exempel att…

• Gravidförsäkring är det enda skyddet för ett ofött barn i magen.
• En gravidförsäkring börjar gälla i v. 22, men ska tecknas så tidigt som möjligt för att du ska få optimalt med skydd om någonting upptäcks innan graviditetsvecka 22.
• Det finns två olika gravidförsäkringar hos Länsförsäkringar – Gravid Bas och Gravid Plus. Bas ger ett litet ekonomiskt skydd om någonting händer under graviditeten, medan Plus ger ett utökat skydd om något händer dig eller ditt ofödda barn.
• Gravidförsäkring Plus ger dig ett ekonomiskt stöd om du och ditt nyfödda barn blir kvar på sjukhuset på grund av komplikationer i samband med förlossningen.
• Gravidförsäkring Plus hjälper dig ekonomiskt om du eller ditt barn råkat ut för skador under förlossningen.
• Du får hjälp med upp till tio terapitillfällen vid en krisreaktion om du tecknar både Plus och Bas-varianten.
• Om du har köpt en Gravidförsäkring Plus, så får du från 500kr rabatt när du tecknar din barnförsäkring hos Länsförsäkringar sen (rabatten kan variera beroende på vilket län du bor i)!

En gravidförsäkring är enkel att teckna inne på Länsförsäkringars hemsida. Du väljer själv om du vill ha Bas eller Plusvarianten, kan läsa på noggrant om de båda alternativen och sen teckna den när som helst på dygnet.

Om du däremot vill passa på att se över fler försäkringar, kanske allt ifrån hemförsäkring till en egen person eller livförsäkring, så kan det var klokt att ta ett samtal med en rådgivare så att du känner dig trygg med hela familjens skydd när ni växer. Ett samtal med rådgivare är enkelt att boka inne hos Länsförsäkringar!

Läs mer och teckna din gravidförsäkring genom att klicka här. 

HERREGUD VECKA TRETTIO!

Är det inte helt SJUKT att vara gravid i vecka 30? Alltså fastän jag varit det en gång tidigare så förundras jag över att man till slut kommer hit, till sluttampen, eftersom man är gravid så himla länge. Nio månader, det är typ 20% av hela Dantes liv hittills? En svindlande tanke.

Jag är så oerhört stolt över att jag har tagit mig igenom den här graviditeten, som tidigare nämnt har den inte varit enkel för mig men nu såhär i tredje trimestern mår jag faktiskt bättre än vad jag gjort under hela min graviditet hittills. Jag önskar att jag hade vetat om det när allt kändes hopplöst mellan v.7 till v.25. Jag tänker tillbaka på tillfällen då jag har tänkt så hemska tankar om mig själv/graviditeten som jag aldrig skulle säga högt, och så blir jag helt mjuk i hjärtat, jag ömmar för mig själv. Tänk att man kan må så dåligt när man håller på att skapa något som är så bra.

Den här graviditeten, erfarenheten, har gett mig många saker. En av dem är min säkerhet på att jag jobbar med precis rätt sak. Ingenting känns så viktigt som att driva Baby Journey, jag har behövt så mycket stöd under min graviditet och idéerna till Baby Journey har fullkomligt sprutat ut! Det är så viktigt att det finns platser som informerar, stöttar och ger trygghet under bebisresan och jag är så stolt över att vi har byggt en sån digital plats som alla kan få ta del av, helt gratis. Idéen till Baby Journey föddes ju ur vår förra graviditetsresa, och under den här har allt bara förstärkts. Allt känns viktigt och rätt – att bygga ett universum för bebisresan – en av de viktigaste resorna man gör i sitt liv och som ser så olika ut för oss alla.

Nu till en uppdatering om veckan!

Mitt mående:

Jag mår som sagt toppen. Min livslust har varit tillbaka sen en månad tillbaka, kroppen känns bättre och också psyket. Jag känner mig grundad och börjar sakta men säkert omfamna det faktum att en liten gullig person ska komma till vår familj om tio veckor. Jag har börjat tänka på vagnar, muslinfiltar och pratar om bebisen varje dag med Dante. Det är så härligt att känna sig trygg i sig själv och att kroppen inte är i något sorts försvarsläge hela tiden.

Kroppen:

Jag var hos min naprapat idag och sist jag var där var veckan innan jul när jag var gravid i v. 24. Vid förra besöket sa hon att det var som att trycka på två stenblock när hon kände på min nacke och hon sa direkt att det var kopplat till stress. Två dagar efter besöket blev jag supersjuk och var sen sängliggandes i en vecka! Kroppen alltså, så cool ändå som visar när den inte mår bra.

På dagens besök sa hon att det var jättestor skillnad och att det märks att jag är mer avslappnad nu.

Förutom bättre stressnivå och mer grundad, så har jag annars helt vanliga gravidsymptom för någon som är gravid i v. 30. Jag har foglossning (bäckensmärta) som gör att hela bäckenet känns typ rörligt/vobbligt när jag går och så ilar det upp mellan benen. Allt känns ostabilt och jag har svårt att hålla uppe mig själv ”rätt”, drömmen hade varit någon som gick bakom mig och pressade ihop mina höfter rakt haha! Jag har som regel att jag bara går max 5000 steg om dagen och försöker att vila mer än så ungefär 3 dagar i veckan. Så länge jag håller nere tempot är smärtan hanterbar men när jag maxar kroppen blir den trött, slut och orkar inte mer. Det är SÅ viktigt att lyssna på kroppen under sin graviditet!

Bebisen:

Hon rör sig massor och jag har ju moderkakan bak denna gång, så jag känner henne hela tiden. Nu har hon lagt sig långt ner i gången med huvudet och gjort sig redo. Där ligger hon och hickar så att jag inte kan sova på nätterna 🙂 Är det någon annan som haft moderkakan fram ena gången och bak den andra? Det är sån sjuk skillnad tycker jag! Den här gången är det mycket läskigare för att det känns som att hon ligger preciiiis innanför huden.

Jag är mer orolig nu än vad jag var i början av graviditeten. Då mådde jag för illa för att orka tänka på att det faktiskt var en bebis som växte i mig. Nu känns hon och jag som ett, och det får min mammahjärna att gå igång. Jag försöker att inte oroa mig för mycket om något känns konstigt, utan hör av mig till min barnmorska om det är något och håller mig annars så lugn jag bara kan.

Längtar efter henne ♥

Läs de andra uppdateringarna här!

Graviduppdatering med lillasyster i v. 28
Graviduppdatering med lillasyster i v. 24
Graviduppdatering med lillasyster v. 22
Graviduppdatering med lillasyster v. 19

Ni glömmer väl inte att ladda ner och följa era graviditeter i Baby Journey? Ladda ner och läs mer här!

Herregud, går jag verkligen in i tredje och sista trimestern nu? Ja, jag gör ju det. I uppdateringen för gravidvecka 24 skrev jag att det kändes som att jag blev snuvad på andra trimesterns ”glory days”, alltså de veckorna som många vanligtvis mår som bäst under graviditeten. Men vet ni, att nu såhär sista veckan på andra trimestern så visade sig gravidvecka 27 att bli alldeles ljuvlig. Jag har mått så himla bra under den här veckan som varit. Inget illamående så långt ögat kan nå och sen så har jag haft som gräns att inte gå mer än 5000 steg om dagen vilket jag märker har gjort så gott för min foglossning. Sammandragningarna som var så jobbiga för några veckor sedan är i stort sett borta tack vare mental vila och återhämtning.

Att inte ge sig själv vila och återhämtning i en graviditet är bara elakt mot sig själv. Efter tre veckors jullov i Marbella tog det två veckor innan jag äntligen kom ner i varv, så mycket press satt fast i hela min kropp, innan jag slutligen landade i ett lugn. Jag vet ju att jag ska hem till allt nu igen, men jag hoppas att jag har vilat upp mig och samlat så pass mycket kraft att jag klarar av att ha en annan inställning till det som känns motigt eller kommer i min väg.

Vilken oerhörd lyx det är att få må bra i kropp och sinne.

Förutom den här sköna känslan av välmående som jag ska hålla i, så är det klart att jag har haft helt vanliga gravidsymptom senaste tiden. Jag har haft en nerv klämd i rumpan (som jag antar är ett resultat av bäckensmärtan) som har gjort helt gaaaalet ont haha! Sedan märker jag hur benen blir vätskefyllda efter en dag med mycket gång och jag har svårt att sova om nätterna när magen börjar bli så stor. Magen fortsätter att vara några veckor större denna gång än under min första graviditet, vilket såklart innebär en ökat belastning på ryggen också.

Jag har inga speciella cravings alls utan njuter av all mat precis som vanligt vilket faktiskt är rätt skönt efter flera månader av att bara kunna äta mackor och äpplen. Nu smakar allt gott och jag tillåter mig själv att bara äta precis det jag är sugen på hela dagarna. Här i Spanien varierar jag acaibowls med matiga sallader, pasta, tapas på stranden, nybakade baguetter, kokosyoghurt och små bakverk som vi köper i affären på eftermiddagarna. Livet känns väldigt bra den här veckan helt enkelt, och jag börjar längta efter min lilla tjej som kommer om bara tre månader.

Du som är gravid, hur mår du just nu? 

Graviduppdatering med lillasyster i v. 24
Graviduppdatering med lillasyster v. 22
Graviduppdatering med lillasyster v. 19

Ni glömmer väl inte att ladda ner och följa era graviditeter i Baby Journey? Ladda ner och läs mer här!

Vecka 24, snart 25, herregud VAR försvinner tiden? 60% av graviditeten är just nu avklarad.

Överlag så har jag fått en helt annan relation till tid efter att jag blev förälder. Jag har mer ångest över tid. Innan jag blev förälder hade jag en känsla av att allt låg framför mig, medan jag numera är så medveten över att livet pågår här och nu, och om vi inte tar tillvara på tiden så får vi ingen ny sen. Den här tiden är allt vi har. Mina föräldrar säger att dom knappt hann blinka innan dom var morföräldrar, att det känns som igår som dom själva var mitt i livet, och jag inser att samma känsla kommer infinna sig hos mig. Jag vill verkligen öva på att hitta något sorts ”slow living” istället för ”fast living”. Alltså förmågan att kunna njuta av nuet och inte hela tiden stressa framåt.

En annan tanke jag tampas med just nu är känslan av att inte ha fått några spökveckor under den här graviditeten. Jag hade ungefär 2 månader (10 veckor) i min graviditet med Dante som jag kände mig så himla välmående att jag till och med glömde bort att jag var gravid (det var mellan ca v. 16-26). Så kallade ”spökveckor” alltså, eller graviditetens 100 glory days som dom också kallas. Den här graviditeten blev så annorlunda: först illamående fram till v. 20 och sedan problem med sammandragningar och bäckensmärta.

Sammandragningar
För ett par veckor sen började jag få helt sjuka sammandragningar, jag ringde min barnmorska och sa att jag knappt kunde gå längre och hon kontrade med ”det där är stress”. Jag VET att hon har rätt. Det är klart att även hon plockar upp min stressnivå när vi ses och hon hör mig prata på i 180. Det är inte det att jag flänger omkring direkt, utan mer att jag har haft sån fruktansvärd mental stress med massa renoveringsstrul som har drivit mig till vansinne. Jag har legat på nätterna klarvaken och haft ångest, ältat, vänt och vridit på problem och inte kunnat komma ner i varv. Varför är jag inte tröttare?, har jag tänkt typ hundra gånger.

En natt vaknade jag av något som nästan kändes som förvärkar. Sammandragningar som gjorde ont i kombination med ett tryck nedåt. Jag blev så rädd och började tänka på om min stress hade kunnat dra igång en tidig förlossning, vad händer då? Ska jag bli sängliggandes? Ska jag hamna på sjukhus? Hur ska jag kunna ta hand om Dante då? Jag fick sån jävla panik och efter det bestämde jag mig för att ta tag i det jag kunde kontrollera: ändra på situationer som inte kändes bra för mig i kombination med att ändra min egen inställning till situationerna.

Nu har det gått några dagar sen dess och det känns faktiskt redan lite bättre.

Tröttheten
I takt med att jag ändrat om min inställning och löst sånt som skavt i mitt liv de senaste dagarna, har också tröttheten kommit ikapp. Kroppen är smart nog att trycka bort trötthet när den måste och sen kommer den smygandes tillbaka när kroppen kommer ner i varv igen. Det känns skört i kroppen av tröttheten – men på ett skönt sätt. Det är sista veckan innan jul just nu och jag vet att jag kommer få några veckor för att komma ner i varv och vila, vilket är precis vad jag behöver. Allt löser sig, det gör det alltid, man får bara ha tålamod.

Annars då?
Annars så är magen ungefär 4 veckor större denna graviditet än min förra. Jag ser alltså ut ungefär som att jag är i v. 28 med Dante. Den är tung och spänd, men jag kan fortfarande sova på rygg så jag är nöjd. Mina sura uppstötningar blev lite bättre efter att illamåendet försvann och jag har haft så bra samtal med min barnmorska – som också konstaterade att mina värden såg toppen ut. Förra graviduppdateringen så skrev jag ju att jag hade en klump i magen efter mitt RUL, något min barnmorska tog på allvar och allt kändes mycket bättre efter våra samtal. Så pass bra att jag gick och köpte första plaggen till lillasyster vilket var en så mysig känsla och en känsla av verklighet. Det kommer liksom en bebis i april? Sakta men säkert börjar jag ta in det!

Graviduppdatering med lillasyster v. 22
Graviduppdatering med lillasyster v. 19