Den här veckan handlar mycket om oro, det känns stundtals som att jag är tillbaka i första trimestern när det kommer till det här med orostankar och dåliga känslor.
Ni som också är gravida – vilken vecka är ni i nu och hur mår ni just idag? Är det någon som kan känna igen sig i det jag skriver om eller är ni mindre oroliga själar?
♥
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.
Hej gullisar!
Här kommer tre kvällstips på grejer jag verkligen uppskattat under min graviditet:
En gravidbok från UK som Camilla lånade ut till mig. Hon sa att det var den bästa gravidboken hon läste när hon väntade Flora och jag kan bara hålla med. Lättsam, snygga illustrationer och rolig (!). Sen är ju inte allt i UK exakt samma som i Sverige men det mesta är likadant och jag har älskat att bläddra i denna under de första månaderna.
Som ni ser är denna välanvänd 🙂 Den här stretch-mark krämen doftar ljuvligt och är sååå mysig att smörja in magen och brösten med på kvällarna. En storfavorit.
Om ni har badkar måste ni unna er den här, oavsett om ni är gravida eller ej hehe. Så avslappnande badolja som är ljuvlig att ha i badet efter en tuff dag. De har badkristaller också i samma serie som jag älskar!
Rekommenderar du boken ovan framför Ebba von Sydows gravidbok eller tycker du man kan köpa både då de har olika användningsområden eller vad man ska säga? 🙂
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Jag har börjat fasa för nätterna. Det har inte gått en natt på minst två veckor som jag inte har drömt en alldeles hemsk dröm och vaknat i tårar eller skrik eller panik. Jag hade hört innan jag blev gravid att hormonerna kan göra så med en men kunde aldrig förstå att det skulle vara så mycket drömmar – och så verkliga? Ibland känner jag mig ur balans nästan hela dagen och kan liksom inte skaka av mig känslan av att det har hänt.
Kan man göra något för att få stopp på sina drömmar?
Senaste nätterna har jag dragit mig för att gå och lägga mig… så fort vi ätit middag börjar det krypa i mig och jag har svårt att slappna av. Fyyy för obehagliga superverkliga drömmar!
I alla fall, det var inte mina drömmar jag skulle prata om. Utan att graviduppdateringen för v.23 ligger uppe – här!
Jag har tänkt en hel del på den fruktansvärda händelsen i Nya Zeeland. Jag har knappt kunnat skriva ett ord om det eller prata med andra för det känns som att jag ska spy när det kommer upp. Men jag har tänkt mycket på det och hela tiden kommer jag fram till att det finns inga ord, jag vet inte vad jag ska säga, jag vet bara hur jag känner. Sorg. Jag tänker på familjerna, de utsatta, föräldrarna. Att jag sätter ett barn till en värld där sånt här händer. Fy tusan så sorgligt det är. Hjärtat värker för de drabbade <3
Jag lyssnade på musik i lurar mkt.. eller ljudbok. Gäller ju att man kan sova med det men det hjälpte iaf mig att det inte var så tyst.
… och att faktiskt selektera vad man hör/ läser om i nyhetsväg. Jag är också en högkännande person, under båda mina grav blev det jobbigt.. så mkt känslor. Fick i perioder ”stänga av” bla nyheter för att överlevea själv typ.
Bra tips, tror det där med nyheterna påverkar mig en hel del. Kan inte släppa Nya Zeeland och de tankarna följer med mig in i drömmarna, hemskt är det.
Hopefully these horrible dreams will end immediately …
xx from Bavaria/Germany, Rena
http://www.dressedwithsoul.com
Jag har börjat använda en sleep cycle app som väckarklocka och det funkar ganska bra! Jag är inte själv gravid men jag drömmer ofta en hel del och tycker att det är ganska jobbigt. Appen gör så att jag slipper de sista drömmarna för appen ringer när man är påväg in i drömstadiet 🙂 Du kan ju testa och se om det funkar för dig! 🙂
Helt OT men Spotify dör när man går in på din blogg. Hur kommer det sig?
Tack för en fin blogg!
Åh vad kommer den vita runda hyllan ifrån?
Hoppas att drömmarna slutar!
Jag känner med dig! Jag drömde såna vidriga mardrömmar som satt i hur länge som helst, nu är mitt barn 4 månader och vissa av mardrömmarna kan fortfarande dyka upp i minnet. Helt otroligt vad starka vi kvinnor är och allt som vi går igenom med våra kroppar, inte bara genom grav utan även genom hela livet med pms, klimakteriet, läkning efter grav osv osv. Vi är så grymma! Kram ❤️
Akupunktur 👍🏻
åh jag mins också det där, när man hade så mycket drömmar, mardrömmar när man var gravid. Jag har noll koll på om det går att få bort, tror inte det, men det går över av sig själv. Lycka till fina. <3
Jag tänkte också liknande, att barnet vet ju inte om man pratar med den eller med någon annan, den hör ju rösten ändå. Är kanske mer som ytterligare ett sätt att förbereda sig mentalt inför att det kommer en liten 🙂 ♡
Mmm precis, det tror jag också! Känns inte helt naturligt för mig än, men kanske gör det senare i graviditeten. Kram!
Vet tyvärr inte om det här funkar som ett tips MEN när jag var liten, säg 7 år, fick jag en drömfångare av mamma på någon marknad och sen dess har jag inte dröm en enda mardröm förutom någon enstaka natt när jag sovit någon annanstans utan den. Är 22 år idag så vet inte om den har funkat eller om jag bara inte minns mardrömmar men känns skumt om det skulle va så. Så du kan ju alltid testa 🙂
Ditt gravidglow är btw så fint!
Tips mot sura uppstötningar och halsbränna, ät sötmandlar! Gärna några stycken efter maten, eller så fort du känner att du behöver.
Men gud vilket bra tips, det har jag aldrig hört innan. Ska testa asap!
Hej Michaela! Va jobbigt med mardrömmar på nätterna.. jag är i vecka 22 och drömmer väldigt mycket om att min sambo är otrogen mot mig, han är otrogen både med vänner och bekanta. Jätte jobbigt men det börjar bli bättre! Hoppas det blir bättre för dig också, stor kram!
Åh gud jag har också drömt massor om otrohet, såååå jobbigt! Men har förstått att det är väldigt vanligt, flera av mina tjejkompisar som har drömt liknande under deras graviditeter!
Jag är i vecka 22 och drömmer också så sjukt mycket, otroligt obehagligt, De första 13 veckorna drömde jag nog om missfall och att folk i min närhet dog varje natt, otroligt jobbigt. Nu är det mest konstiga drömmar och mycket stressdrömmar. Vaknar två till gånger per natt helt genomsvett och skärrad. Önskar att detta ska gå över snart. Min syrra sa att hennes drömmar började lätta från mitten av graviditeten så man kan ju hoppas.
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
*
HERREGUD har ni sett denna från Aftonbladet som en läsare skickade till mig härom dagen?
Lilla Harry föddes i v. 22 och vägde 445g och var 29cm lång. Han kämpade på och klarade sig – vilken liten krigare!
Men vad overkligt det känns att min bebis skulle se ut sådär nu. Eller rättare sagt, att han ser ut sådär fast på insidan. Att det där är det jag har i min mage, det som gör att den växer och rör på sig och står ut?
Kollade ner på magen när jag såg den här bilden och bara ”å herregud”.
Måste även säga att jag överöstes av en stor dos kärlek till min kropp när jag förstod detta. Det är lite knepigt att se kroppen förändras, men när jag inser vad det är min kropp skapar och bär på blir jag otroligt ödmjuk och gråtig. Vad fantastiskt det är att min kropp tillverkar vårt älskade barn. Tack tack tack kroppen för att du gör det, ska inte tänka onda tankar om dig mer ♥
Pst… ett litet tips: i vår podd under avsnitt 75 pratar jag lite om den komplexa relationen till ens kropp under graviditeten. Lyssna om det är något som du också har funderat på som gravid! Avsnittet finns här eller så söker du bara på Forni & Hamilton i närmsta app!
Tack för att du delar med dig av tankarna kring kroppen. ♥️ För mig har det också varit komplext och jobbigare än jag trodde. Jag är såklart supertacksam och imponerad av min kropp, som skapar ett liv, men jag känner mig inte som mig själv riktigt. Jag trodde nog jag skulle gå upp mindre i vikt under en graviditet än vad jag har gjort (har BF idag!!!) och det har gjort att jag varit lite ”besviken” på mig själv under hela graviditeten. Jag kämpar på och försöker välja tacksamhet och att vara snäll mot mig själv så ofta jag kan! PUSS!
Det där är typiskt sådana tankar vi kvinnor har under graviditeten. Jag har också tänkt så – att jag ibland önskar att jag skulle gå upp mindre än vad jag gjort eller haft en annan typ av mage. Vilket är så sorgligt för egentligen borde man älska sin kropp oavsett. Vi får båda jobba på vår self love <3
Jag älskade min kropp under graviditeten! Jag kände mig fin och härlig! Jag tog mycket bilder på magen, trivdes med att framhäva den med kläder osv.
MEN efter förlossningen….under första året efter vår dotter föddes var jag så besviken på min kropp. Den passade liksom inte mig längre. Ingeting i garderoben passade, jag var otränad och gravidkilona vägrade släppa taget. Det som händer alla influensers (att magen är platt, alla kilon är borta och man är snyggare än innan graviditeten på 7 dagar, haha) Det är liksom tabu att inte älska kroppen för det fina den givit en…men jag älskade den inte!
Det förstår jag! Hur man känner för sin kropp är nog sjukt individuellt för varje person och varje graviditet. Jag försöker att älska och uppskatta min kropp, det är kämpigt ibland men jag gör mitt bästa. Stor kram!
Fattar vad du menar! När jag var gravid läste jag något liknande om en för tidigt född bebis och veckan den lilla var född i var samma som jag då var i. Så galet att se en bebis på utsidan och tänka att en ”likadan” ligger i ens mage 🙈❤️
Ja det är verkligen surrealistiskt och fascinerande. Jag blir helt blödig varje gång jag tänker på lilla Harry och att jag har en sån inuti mig, så otroligt mäktigt <3
Intressant hur vår kroppar förändras under graviditeten. Och intressant hur individuellt det är. Jag är en typsik ”normal”-kvinna. Varken lång eller kort, tjock eller smal, vältränad eller icke vältränad. Jag är så medium man bara kan vara. Har ingen speciell kost eller levnadssätt. Jag blev gravid med mitt första barn 2017 och var inställd på att min graviditet skulle se ut som dem generellt gör. Men icke… Jag fick i princip INGEN mage. Jag vet att fitnessmodellen Sarah Stage var på tapeten när hon var gravid och blev så kritiserad över att hennes mage var så liten när hon var höggravid http://livestush.com/sarah-stage-9-months-pregnant-ready-new-bundle-joy/, min mage var typ hälften av hennes storlek när jag var 40+1 veckor gravid och åkte in på förlossningen. När barnet var fött så var magen HELT PLATT, samma sekund som han kom ut så var alla spår av graviditeten som bortblåst och min vikt var mindre än när jag blev gravid. Skönt kanske de flesta kvinnor tänker… Men jag själv kände mig lurad på min egen graviditet. Jag fick aldrig känna mig speciell och gå runt och vara gravid så alla kunde se, det syntes aldrig att jag var gravid. Och även fast att det var skittungt de sista veckorna och allt värkte, så var det ingen som gav mig förstående leenden eller lät mig sitta ner på bussen osv… för jag såg ju ut som vilken pigg ung kvinna som helst haha. Och efter förlossningen så kändes det så skevt i min hjärna. Nu sitter jag här med en bebis, men på min kropp finns det INGET spår av att jag har varit gravid. Det var förvirrande. Under hela graviditeten kunde jag inte riktigt in att jag hade en bebis i magen, för det syntes ju inte. Och samma sak efter att han hade fötts. Jag kunde inte fatta vad som hade hänt, för det fanns inga fysiska ”bevis”. Hur galet det än låter så kan jag önska att jag också fick en ”mamma-mage”, lite bristningar eller vad som. För mig skulle det ha gjort processen och omställningen lättare.
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Jag satt på en middag i förra veckan med en kompis som också är gravid och så började vi prata om sparande till barnet. Det är ett sånt ämne som lätt glöms bort i alla diskussioner om barnvagnar, babyrum och profylaxkurser. Men när det kommer på tal inser man hur viktigt ämne det faktiskt är.
Sparandet till bebisen går att diskutera i oändlighet och är också en känslig fråga. I en relation kan man ha olika syn på hur sparandet ska se ut.
Ska det vara månadssparande? Hur mycket ska sparas varje månad? Ska sparandet ske i aktier, fonder eller på ett konto?
Jag och D tog det här samtalet över en middag på Maldiverna och då hade jag frågat lite vänner med liknande ekonomi som vår om hur de har gjort med deras barn.
Det viktiga för oss är att sparandet blir rättvist till alla våra barn och eftersom vi vill ha fler barn i framtiden gäller det att tänka efter en gång innan man påbörjar sparandet. Det är typiskt oss att spara supermycket till första barnet och sen när barn nummer tre kommer så inser man att det kanske blev lite för mycket.
Jag tror också att det är enkelt att bortse från sparandet till sitt barn i början, för det är ju ”så lång tid kvar” innan pengarna kommer att användas.
Vi bestämde oss för att starta ett sparande via Fundler och deras fondsparande.
När man öppnar ett nytt sparande på Fundler så får man svara på flera frågor om ens ekonomi och livssituation innan man fyller i vad man vill att sparandet ska gå till. Sedan tar Fundler fram ett förslag på vilket risknivå de tycker passar för det specifika sparandet och hur mycket de tror att kapitalet kommer öka utifrån statistik på samma typ av sparande.
Här (klick!) kan ni läsa mer om Fundler om ni inte känner till appen sen innan.
Vi bestämde oss för att sätta in barnbidraget varje månad, som då automatiskt förs över till vårt Fundler-konto och in på ”Vår bebis” varje månad. Förutom det tänker vi att vi sätter in engångssummor vid födelsedagar, jul eller andra högtider. Även ekonomiska gåvor från familjen kommer att sättas in på detta sparande så att allt ligger samlat.
Däremot har vi inte bestämt oss för när våra barn ska få tillgång till pengarna. 18 år? Studenten? 20 år? Ska pengarna vara stjärnmärkta till en bostad?
Hur har ni andra föräldrar tänkt där ute?
Tänk att den där snart 30cm lilla bebisen ska bli en vuxen person en vacker dag. Hoppas det tar lång tid haha!
♥
Om ni har frågor om Fundler får ni gärna ställa dem i kommentarsfältet, så svarar Fundler på era frågor där!
HÄR kan ni ladda ner appen för både iOS och Android!
Ps. Alla fonder och pengar i Fundler förvaras på SEB och omfattas av svenska Riksgäldens insättningsgaranti.
Tack för viktig påminnelse! Kommer att påbörja ett sparande till min 10 månaders denna månad och kolla in om Fundler kan vara något för mig 🙂 Sparar man barnbidraget varje månad på vanligt sparkonto i 20 år så blir ju summan 300.000kr, en stor summa att att ge bara sådär till en ung person, även fast att jag såklart kommer att göra mitt bästa för att se till att min son blir en klok och ansvarsfull unge person 🙂 Jag kommer definitivt att öronmärka 50-80% av summan till bostad, som han kan få tillgång till den dagen han har fast jobb och är redo att köpa eget 🙂
Jag håller med dig! Ja kolla in Fundler, jag gillar att spara i fonder för det ger pengarna en chans att öka i värde. Mina föräldrar sparade en liten summa till mig i fonder och de ökade en del i värde vilket var ju toppen när det var dags att plocka ut dem när jag köpte min första bostad.
Kram!
Jag skulle rekommendera att pengarna sparas till en bostad, lätt hänt annars att när man är 18 och får tillgång till pengarna, använder dem till något helt annat som man kanske ångrar längre fram! 🙂 även om man i grunden är en klok och eftertänksam person, så vet vi nog alla att man kan göra en del misstag när man är 18. Så jag tycker: vänta till minst 20 eller när barnen är redo att flytta hemifrån och låt dem använda pengarna till sina första bostäder! Hade varit SÅ tacksam om mins föräldrar hade haft samma möjlighet åt mig
Det tänker jag också, och som du säger, tacksamheten om ens föräldrar kan hjälpa till med något sånt är ju oslagbart.
Kul! Ni verkar dela ungefär min uppfattning låter det som. Jag börjar dock fundera på att vänta med att ge pengarna tills mina barn är kanske till och med 30!
Tänker att tiden innan dess kan jag hjälpa till med mindre summor vid exempelvis en resa, men att när fas 2 i livet börjar, kanske efter att man lärt sig lite mer om sig själv, sina prioriteringar, fått lite dyrare liv och kanske barn, så sitter en stor summa pengar som ett smäck. Hade själv hellre fått en större summa nu, än när jag var 20. Då var pengar lite mer abstrakt och jag behövde lära mig att skapa mitt eget sparande. Nu när jag inte festar som förr, är mer grundad och har koll på vad jag verkligen älskar i livet, så hade det varit en underbar sak med en ekonomisk gåva.
Hej Julia
Smart! Spontant tycker jag också att runt 20 kanske är lite väl tidigt, men det är så svårt att veta för jag antar att det beror lite på vad det är för typ av barn man får också. Får jag barn som mig själv och min bror är det minst 25 som gäller – haha!
Hej!
Jag fick en större summa när jag var 21, en ålder jag tyckte var mycket bra. Det är stor skillnad på 18 och 21, och jag känner att man har mycket mer förståelse för ekonomi och pengarnas värde några år efter studenten när man förhoppningsvis har hunnit flytta hemifrån, jobba eller plugga litegrann. Så det är mitt tips, tidigast 21!
Hej
Smart, jag tycker precis som du att man är lite väl ung som 18-åring, det känns fel att ge så mycket pengar till en person som är 18. Jag minns själv hur mina vänner gjorde av med pengarna på typ festande, det är min mardröm att våra barn skulle göra samma sak haha!
Till frågor med Forni:
Hej Forni,
Grattis till underverket <3
Jag skulle vilja prata lite om mat med dig. Jag har nu, i 28 års ålder först, kommit på att jag överäter. Jag är inte överviktig, men jag äter så mycket mer än vad jag behöver. Jag älskar mat och därför blir det lätt på morgonen att jag gör i ordning tre mackor för att jag älskar det (när jag säkert egentligen hade blivit mätt på en macka och ett ägg). Eller att jag äter två stora portioner spagetti och köttfärsås snabbt som tusan för att det är så j*kla gott. Jag äter helt enkelt mycket mer än vad jag behöver och jag har svårt att ändra på beteendet. Jag tyckte jag läste något om detta här tidigare, kan du ha skrivit att du också ätit på detta sätt tidigare? Känner du igen beteendet?
Vill tipsa om Susanna Moen (@susannamoen) på instagram, hon har läst till Psychology of Eating coach och skriver mycket om just det som du beskriver! <3
Tack snälla, ska spana in! <3
Hej!
Hur räknar du dina gravidveckor? Tänker främst på graviduppdateringarna 🙂
Hos barnmorskan räknar dom ju hela veckor, men i alla appar så är man i vecka 15 tex när det gått 14 v + 3 dagar.
Apparna och barnmorskan räknas på samma sätt, i alla fall mina appar och min barnmorska. Om det har gått ex. 14+3 så är man ju i vecka 15 🙂
Hej!
Vi har två barn och sparar till dom på ett gemensamt (bådas barnbidrag + tillägget) konto som står i mitt namn men med dom som förmånstagare. Då tänker jag att vi kan bestämma helt när i livet det passar att som får pengarna och att det kanske inte är hela beloppet på en gång. Planen är att ta ungefär hälften av pengarna till första barnet och sen när andra ska få sina pengar får hon hälften och är det mer pengar än så får äldsta lite till! Jag gör även såhär till min systerdotter, sparar i mitt namn men där hon är förmånstagare.
Hej!
Mina föräldrar började spara till mig på min ett års dag. De bestämde då att pengarna skulle gå till en bostad och att denna skulle köpas när jag själv hade en så pass stabil ekonomi att jag kunde klara mig själv på alla punkter utom den med en insats till en lägenhet. Jag valde att plugga till förskollärare och jag sen tog min examen så började jag jobba och efter 6 månader när jag fick min fasta anställning så köpte jag min lägenhet. Det blev en 2:a på Södermalm i Stockholm som jag fortfarande bor i (nu fem år senare) och älskar. Är så otroligt tacksam över att mina föräldrar gjorde på det här sättet och blir så glad över att höra att du och D tänker på samma sätt som vad mina föräldrar gjorde.
Stor kram till dig Michaela!
Åh ja det är precis något sånt vi tänker! Det är så svårt med bostad idag och vi vill gärna göra det vi kan för att våra barn inte ska fastna i skyhöga andrahands-lägenheter som man lätt gör i Sthlm <3
Hej,
Även jag fick tillgång till pengarna när det var dags för lägenhetsköp. Tycker verkligen det var så himla bra att inte få pengarna förns då. Det behövs till handpenning, möbler etc.. så skulle verkligen rekomendera det till andra 🙂
Fick en summa (inte insats stor men ändå en del pengar) när jag var 18, dom försvann på ny dator och resa. Hade jag fått bestämt själv så hade jag inte fått dom pengarna innan 25 år. När jag får barn så ska jag sätta 25 år som gräns med undantag för om pengarna ska användas till boende!
Jag fick en stor summa försäkringspengar när jag var 18, och idag finns det inget jag ångrar mer än att jag inte lät pengarna växa några år till. Kanske till jag var 25. De pengarna gick rakt it på nöjen och annat. Jag hade absolut roligt det året jag brände dom, fortfarande i gymnasiet och studiebidrag som annan inkomst. Så min rekommendation är 25 om inte barnet verkligen har en anledning som ni accepterar och ni då kan ta ut den summan som krävs till det före!
Mina föräldrar samt mina gudföräldrar (som är som mina morföräldrar) har båda sparat pengar åt mig, som jag får tillgång till när jag fyller 25 år. Mina kompisar som fick sina pengar när dom var 18 år har lagt det mesta av pengarna på resor och annat kul efter studenten vilket jag istället jobbade ihop – SÅ tacksam för det idag för när jag gått ut universitetet kommer jag kunna köpa en lägenhet för dom pengarna.
Jag hade absolut öronmärkt dem till något vettigt som en bostad. När jag flyttade hemifrån för att plugga var det en del som fick hjälp av sina föräldrar att köpa en bostadsrätt, medan mina inte gjorde det, eller vågade gå i borgen för ett lån, så jag fick hyra ett studentrum (med kackerlackor i köket, men det är inte det väsentliga här…:)). Vännernas lägenheter var såklart superbra investeringar. Det här var på sent 90-tal när det fortfarande gick att hitta mindre lägenheter till relativt låga priser. Deras lägenheter hade gått upp MASSOR när vi gick ut och de kunde sen byta upp sig, medan jag fick fortsätta hyra såklart. Hade varit mer än tacksam om mina föräldrar hade sparat pengar till en kontantinsats!
PS. Om det är ett samarbete – jag ser ingen notis om det på min dator iallafall. Bara så att du vet och undviker anmälan från någon. DS.
Exakt så. Jag vet själv hur tufft det var med lägenhet när man skulle flytta hemifrån och att kunna få hjälp är ju ovärderligt. Det blir nog så att pengarna öronmärks till bostad faktiskt…
Såg det, vi har haft massa strul med vår annonsmärkning senaste månaden men nu ska det funka (det kan vara så att du inte ser det än pga cachen men snart borde du kunna se det!)
Tack för att du sa till
<3
Både jag och min bror fick kontantinsatser till våra första bostäder av våra föräldrar. Hade aldrig haft råd att köpa min första lägenhet annars, en etta i Stockholms innerstad. Nu är jag gift och har bytt upp mig till en tvåa med min man.
Många har säkert redan koll på detta men VIKTIGT att komma ihåg när man sparar till sina barn är att om du gör detta i barnets namn så tillhör pengarna juridiska barnet, i egenskap av förälder har du endast rätt att förvalta pengarna i barnets intresse och när hen fyller 18 får barnet automatisk tillgång till dessa. Vill man istället öronmärka pengarna för en viss ålder, bostad osv, är det bättre att spara i sitt eller sin partners namn, alternativt kapitalförsäkring med barnet som förmånstagare 🙂
Värt att nämna också är att man som förälder inte kan ”ta tillbaka” pengar som man sparat i sitt barns namn. Jobbade en tid på bank när jag pluggade och det hände att föräldrar som hade sparande just i barnets namn, ville föra över dessa till sitt eget konto, vilket vi desvärre inte kunde göra eftersom pengarna juridiskt tillhör barnet. Kan vara värt att tänka på, bättre att kunna styra pengarna själv tänker jag om ens ekomiska situation skulle förändras genom åren 🙂
Vi sparar varje månad till barnen i en kapitalförsäkring i mitt namn så att vi kan bestämma när dom ska få pengarna. Pengar som barnen får vid dop, födelsedagar och jul sätts in på ett ISK i deras namn. På så sätt får dom en summa pengar när dom blir myndiga men den andra delen bestämmer jag och deras pappa när dom ska få.
Jag fick tillgång till mina fonder när jag var 18 och är 27 år men har inte rört dem än. Det beror på att jag bott utomlands, pluggat och först nyligen blev klar med mina studier. Vi har alltid haft en väldigt öppen dialog om pengar hemma så för mig var det givet att jag skulle låta pengarna ligga tills jag köper bostad. Nu närmar det sig och jag är så tacksam att jag låtit dem vara. Min lillasyrra har gjort samma sak, men köpte lägenhet i den stad hon pluggar. Både jag och min syrra har alltid varit duktiga på att spara pengar själva så tror aldrig våra föräldrar var oroliga att vi skulle bränna dem.
Ett annat knep, min sambos, är att aldrig lära sig hur man kommer åt fonderna så att man inte kan lockas spendera dem hahah!
Hej Micaela!
Tycker det är så bra attni ska spara till bevisen, det är verkligen något man uppskattar när man blir äldre och det räcker med en liten summa varje månad men som faktiskt kan göra otroligt skillnad efter ca 20 år när den växt.
Jag kan inte prata ur ett föräldraperspektiv men vill bara berätta att mina flröldrar sparat otroligt mkt pengar pt mig under sina år (ungefär en kontantinsats) som jag jag tillslut fick tillgång till när jag var 18 år. Jag var såklart överlycklig! Levande lyxliv och reste runt världen i en massa år, pluggat utomlands osv. Nu sitter jag här 25 år gammal, färdig utbildad och ska flytta hem till Sverige. Jag kan tyvärr erkänna att jag inte har en krona kvarstad alla pengar som mins föräldrar sp snällt sparat till mig under alla år.
Det gör mig troligt ledsen och jag är rätt säker pp att ina föräldrar är smått besvikna också attdom inte sparade pengarna åt mig tillslag var mogen nog att spendera dom på ett bra sätt så att jag verkligen fått ut värdet av dom.
Så kort och gott, snälla vänta med att ge era barn pengarna antingen tills ni känner att dom verkligen är reda (typ 25 år!) eller om dom verkligen vill och har hittat tex en lägenhet att flytta till tidigare då ni vet vad pengarna faktiskt går till.
Puss och kram!!
Vi har tre barn i hemmet och ett till i magen. Dom två äldsta är mannens sedan ett tidigare äktenskap. När jag blev 18 fick jag tillgång till en stor summa pengar, min bror lika så. Det fanns inga regler eller ifrågasättande kring hur man spenderade pengarna, vilket gjorde att jag nog brände 200′ på shopping och diverse uteställen kring Stureplan. Visst spenderade jag långt ifrån allt, men för mycket ändå. Även om pengarna jag hade kvar kunde hjälpa mig in på bostadsmarknaden osv så önskar jag att jag kanske hade förvaltat dom andra pengarna mer väl..
Idag är jag verkligen en ”spara” framför en slösa och älskar att se pengarna växa! Vi sparar till alla barnen i aktier och fonder. Vi har bestämt att dom när dom tar studenten ska få 100′ var som dom får bränna på vad dom vill. Sen har vi en större summa sparat som är tänkt att kunna hjälpa dom under livet om dom behöver – insats till lägenhet etc. Där har vi förberett dom stora barnen på att det inte kommer vara någon millimeterrättvisa utan efter behov. En kanske vill studera vidare och bo i Stockholm och således behöver insats till en lägenhet där, en annan kanske bor kvar här i Norrtälje och börjar jobba som snickare och således tjänar egna pengar direkt efter studenten. Vem vet! Så det blir lite som jag hade det, men med mer översyn från föräldrarna. Tror att det i långa loppet är vettigt, om barnen brås på mig är dom inte som 18-19-åringar mogna att hantera så stora summor!
Åhhh vart är lilla jackan ifrån? 😍
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Hej, ville bara säga att jag älskar din blogg sedan såå många år tillbaka och älskar numera också din plattform FORNI! Bra jobbat fina du! Ett önskemål – älskar när du lägger upp klädtips, kanske mer sånt på forni? Typ ”3 perfekta outfits för både kontoret och AW” eller liknade? kram!
Hej Anna
Men vad glad jag blir – tack!
Superbra tips, ska absolut få in mer kläder och inspo på FORNI!
<3
Hej, ville bara kommentera att baby är så liten ännu att du inte känner alla rörelser 🙂 var på ultraljud i v 23 och vår baby spratlade massor men kände typ inget😀 och då började jag ändå känna första rörelserna i v 16. Lycka till med graviditeten❤️
Åh jag vet, men så blir man ändå orolig. Försöker tänka att han såklart rör sig där inne även om jag inte känner det men ibland kommer hjärnspökena. Tack för dina fina ord <3
Jag känner igen mig otroligt mycket från min första graviditet, jag blev t.o.m så orolig att jag ringde förlossningen för att fråga, de var supergulliga och sa till mig att komma in. Blev uppkoplad med CTG och där var de perfekta små hjärtljuden och sparkarna kom magiskt tillbaka så fort oron la sig. Känner du dig orolig, kolla upp det, mest för din egna skull, det är hemskt att gå runt och oroa sig <3
Tack snälla för varma och peppande ord <3
Så roligt att läsa om din graviditet♥️. Jag är i vecka 42 (!) och ska precis till barnmorskan och få en tid för igångsättning. Mår bra fysiskt men det är svårt att hålla peppen uppe såhär 11 dagar efter BF. Men snart får vi träffa vår bebis 👶🏼. Läskigt och ljuvligt på samma gång! Puss
Åh herregud – starkt jobbat! Snart är din bebis här <3
Hej!
Jag är i v. 25 och känner stundtals precis som du. Om det går för långt mellan sparkarna så blir jag löjligt orolig. Sedan känner man plötsligt en liten knuff, och då försöker jag lugna mig själv. Bebisen är fortfarande så liten att den ibland ligger mer mot ryggen än framåt, och då är det naturligt att man känner mindre. Dessutom finns ju fortfarande så mycket plats för den att röra sig, så då känner man ju inte allt. Jag har även moderkakan i framvägg, vilket gör att jag har en ”stöddämpare” mellan mig och bebisen, vilken gör att man inte känner lika mycket. Så kanske inte du har det, men det jag vill få fram är att den fortfarande är så liten och att den också har mer eller mindre aktiva dagar! Så det är helt normalt att inte känna lika mycket varje dag.
Men som sagt; känner igen oron. Blir helt sänkt om jag inte känt något på ett tag. Otroligt påfrestande, men det är väl en del av graviditeten. Sen måste ju bebisen få sova ibland också, haha. Kan ju också vara en tröst.
Lycka till hos barnmorskan! Du är bäst! <3
Being pregnat is not always easy … wishing you only the best!
xx from Bavaria/Germany, Rena
http://www.dressedwithsoul.com
Åh jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag går in i vecka 31 idag. Oron har börjat lägga sig en aning, men går ändå och tänker väldigt mycket på förlossning osv. Men kan verkligen varmt rekommendera er att både läsa boken ”Föda utan rädsla” och gå kursen med samma namn. Den gör en mindre orolig för förlossning (om man är det), men oavsett så ger den jättebra verktyg för själva förlossning. Jättekul att följa din graviditet 😊❤️
Är nu inne på v36 och allt går i ett rasande tempo 😊 förstår dina oroskänslor, för mig rörde sig våran flicka väldigt mycket en dag och mycket mindre än annan… Mådde egentligen aldrig dåligt av det utan tänkte mer på att hon var sliten efter gårsdagens tempo hehe och så var det fram till v 30 innan rörelserna på en dag ändrade karaktär till att bli mer långsamma och buffande 😊. Men som sagt, man ska ju alltid kolla om man är orolig. Väldigt roligt att följa din graviditet också 😊😊
I morgon är det vecka 34 för oss! Jag känner mig otymplig och trött och nu när allt är klart vill jag bara att lilla bebisen ska komma!
Hen ligger med huvudet neråt och jag känner ofta hur hen rör sig men det är mindre av klassiska sparkar. Det tog ganska länge innan jag kände regelbundna rörelser, men är man orolig ska man ringa en gång för mycket. Tycker att barnmorskorna är så bra på att betona det och det är så fint att man blir så omhändertagen som gravid; att man får hjälp när man är orolig.
Kram!
Vecka 41! Känns lite som att man missat sin chans att föda barn och nu måste vänta 9 månader till. Bebisen rör ju på sig vilket stillar oron men klart man går och gruvar sig för att bli igångsatt, önskar ju mest en härlig naturlig förlossning såhär första gången, men får såklart bli det som är bäst för både bebis och mig.
Jag är i vecka 40 och har bf på söndag. Då det är mitt andra barn är jag lite mindre orolig vilket är skönt men du är verkligen inte ensam om att känna som du känner. Jag var säkert inne 4 ggr under förra graviditeten bara för att jag inte upplevde att jag kände några fosterrrörelser. Man ska aldrig känna sig dum eller övernojig, det viktigaste i ditt liv ligger i din mage:)
Kram på dig
I min förra graviditet ”försvann” bebis plötsligt och vad jag än gjorde så kunde jag inte känna honom. Jag fick då rådet av förlossningen att åka in. Väl där blev jag så otroligt bra bemött. Det visade sig att bebis bara hade vänt sig och sparkade mot ryggen istället för framåt magen, så även fast jag såg att han levde om för fullt på ultraljudet så kändes det ingenting. Dom var så noggranna med att betona att det var jättebra att jag åkt in och att man alltid ska åka in om något avviker från det normala och att det alltid är bättre att åka en gång för mycket än en för lite. Så jag vill inte skrämma dig, men om det inte känns normalt skulle jag faktiskt åka in. Lyssna på mammahjärtat, trots att bebis inte är född än så är det den starkaste av urkrafter (och tro mig, när bebis är ute kommer du nästan bli skrämd över hur starka moderskänslor man kan känna..).
Själv är jag i vecka 26 och just nu är det lite av en känslomässig bergochdalbana. Hade en diskussion med svärmor imorse kring en sak som gör mig lite ledsen, men mest tror jag att jag bara saknar min son som är med henne tre dagar i veckan när jag och mannen jobbar. Sonen är 13 månader och dom växer upp så snabbt, man vill bara finnas där dygnet runt samtidigt som livet som egenföretagare måste snurra på och samtidigt som det faktiskt är skönt att komma ifrån och bara få vara Sofie i några timmar också. Tudelat minst sagt!
Jag är i vecka 12 🙂
Jag är gravid i v. 14 🙂 idag är en riktig illamåendedag (hoppas att detta ger sig snart…). Jag är orolig lite hela tiden, har gjort KUB och vet att det faktiskt är en bebis därinne men ändå svårt att ta in och tro på. Försöker att inte oroa mig, för vad vi vet just nu så finns den en bebis som växer därinne och det är helt fantastiskt <3
Så kul att få följa din graviditet, kram <3
Gick in i v 17 idag och är så orolig över att bebisen är död 🙁 hatar dessa spökveckor innan man börjar känna sparkar.
Snart får du göra RUL och se din bebis igen och tänk på att rörelserna kan komma först om flera veckor. Jag är i vecka 20 och känner massor med sammandragningar men inga rörelser. Kan komma i v. 25 som för min mamma till exempel. Men ah, det är så läskigt hur man kan känna så mycket för en person man aldrig träffat. Den största kärleken i livet redan! :’)
Är i v 24, bf 18/7. Oron finns där, ständigt. Rör han sig? Mår han bra? Tänk om något hänt? Men har märkt också att det ju absolut beror på vad man själv gör, hur mycket man kan känna efter. Nu i helgen – kände honom ofta. Denna vecka på jobbet – mycket mer sällan. Men precis som många säger, bebisen är ju så liten fortsatt, att den kan vända sig ganska friskt därinne och sparka åt ett håll man inte känner. Det intalar jag mig, i alla fall.
Jag märker också hur han sätter igång och sparkar så fort jag lägger mig ned, framför allt kväll och natt? Dvs riktigt mycket röj därinne från klockan 22 på kvällen och framåt, då vaknar han och kickar loss. Något illavarslande för när han sedan kommer ut, eller…?
Vecka 30 idag och måste erkänna att mina oroskänslor inte har avtagit överhuvudtaget. Rörelserna blir ju starkare och känns mest hela tiden, men man går ju runt och oroar sig över ALLT. Min barnmorska här i USA har satt mig på spark-räkning varje kväll och så fort det tar liiite för lång tid så börjar ju oron på en gång. Sen går det tio minuter och en liten liten fot sticker ut i sidan av magen <3
Hej, jag är i vecka 20. Igår var vi på rutinultraljud och hans organ såg fina ut och han kliade sig. Så nyfiken på hur han kommer se ut, om han kommer ha bruna ögon som mig eller blågröna som min man. Lockar som min man eller rakt hår som mig själv? 🙂 Försöker att tänka att allt är bra med bebisen så länge som jag själv mår bra. Känner inte bebisen än men det beror på att moderkakan sitter i framvägg. Vårt första barn 🙂 Kram
Jag är i vecka 8, första graviditeten. I början var jag konstant orolig och gick bara och väntade på ett missfall. Nu börjar jag känna mig liiite tryggare men ändå inte. Vill bara att tiden ska gå snabbt tills nästa ultraljud så jag kan pusta ut lite. Har så svårt att föreställa mig att detta ska bli av.
Tack för fin blogg och för att dy lyfter dessa frågor <3 så viktigt!
Jag är en Stockholmsbo och är i v 24, bf 18/7 och väntar en pojke. Sjukt roligt att det är så många gravida och planerade nästan samtidigt! Min oro avtar mer och mer ju längre tiden går, har precis börjat känna sparkar. Tar dagarna som dom kommer och försöker se positivt på allt. Kan typ fortfarande inte förstå att det är verklighet! Men va jobbigt det är med alla mardrömmar om nätterna och så vaknar man och måste upp och kissa alldeles rädd från drömmen haha..
Vecka 26. Mår inte alls bra idag. Orolig att jag inte kommer älska min son, att han inte kommer vara frisk, att min sambo ska må bra osv. Grät hela morgonen. Detta kommer för mig cirka 1 dag i veckan, men resten känns bra. Min barnmorska berättade att det är det djuriska i oss, ett sätt att knyta an till barnet, vilket innebär både euphori och nedstämdhet. Det bästa för mig ha varit att bara låta känslorna få komma. Våga ta hjälp om du behöver. Stor kram!