Smoothie-recept: Grön Boost

INLÄGGET ÄR ETT BETALT SAMARBETE MED Better You

Hej och välkomna till söndagsinlägget med tema: grön boost!

Tanken är att jag ska tipsa er på hur man blir extra boostad med bra grejer i ens vardag. Antingen med pulver eller med kapslar – du väljer själv vad som passar dig bäst. Men vi börjar med det goda smoothie-receptet! I slutet av inlägget delar jag även med mig av en bjussig rabattkod!

För mitt eminenta smoothie-recept behöver du:

– 1 näve bladspenat
– 1 dl fryst mango
– 1 avokado
– En halv citron
– 1 dl vegansk mjölk
– 1 skopa Grön Boost från Better You

 

Smoothie-recept är så enkla, för det är bara att mixa allt så är det klart! Vi har alltid en skopa pulver i våra smoothies för att ge dem en extra skjuts.

Better You’s Grön Boost innehåller vetegräs, spenatpulver, acaipulver, spirulina, korngräs, alfa alfa, grönt te, surkörsbär, chlorella och Q10. Ingredienser direkt från naturen, som ger din kropp det den behöver utan att du behöver stoppa i dig saker som inte är naturliga. Alla dessa grejer hjälper oss att vara starka, friska och ha energi för det liv vi lever eller vill leva. Som ni vet så boostar vi med massa olika kapslar och pulver hemma, vilket har gjort att vårt medicinskåp är hälften så stort som vårt energiskåp! Varken jag eller D äter värktabletter eller mediciner utan fokuserar på naturlig boost för att bli friska när vi är förkylda eller hålla förkylningarna borta (så gott det går i detta förkylnings-mecka till land 😉

 

Om du vill få i dig Grön Boost men inte har tid att göra en smoothie vissa dagar, så kan du blanda pulvret med vatten eller köpa pulvret i kapsel-form. Både pulvret och kapslarna ligger på 249kr!

 

Köp Better You’s Grön Boost pulver här (klick!) och Grön Boost kapslar här (klick!). Fornivip ger er dessutom 20% på hela sortimentet! Koden gäller till och med den 15:e februari.

 

    1. Den är riktigt god och fylld av näring. Enkel också! Viktigt när det kommer till smoothies haha <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Helg och recept på Amandas kycklingrätt

Hur är er helg so far? Jag tycker det känns så konstigt med helg för i mitt huvud är helgen när nyårsafton kommer! Igår firade vi i alla fall fredag med att gå över till våra grannar, Carl och Sofia, på middag. Det blev pasta, vin och fem timmars snack.

Det är så märkligt hur man kan snacka bort fem timmar utan problem en kväll, men om någon hade föreslagit att vi skulle ses typ kl 09-14 hade det känts som en EVIGHET. På kvällarna är det som att tiden står still på ett annat sätt. Det är liksom värt att snacka bort några timmar.

De har i alla fall börjat kolla på hus så vi får passa på att maximera nyttjandet av grannskapet innan de lämnar oss. Som tur är har vi massa andra vänner i samma område, men inte så många vänner med hus, så det blir trevligt när sommaren kommer och man kan åka dit på helgerna för grillning (sånt man saknar med att bo i lägenhet).

Idag har vi gått på stan och ätit lunch hos D’s föräldrar, ikväll ska jag faktiskt städa undan julen och förbereda inför nyårsfirandet. Jag gillar att börja nya året med en fräsch start och efter en månad har julen gjort sitt här hemma.

Det var MÅNGA som frågade om receptet på Amandas kycklingrätt från förra helgen så vem är jag att inte bjuda på den, jag höftade lite med allt eftersom jag inte hade exakt recept men det blev superbra. Here it comes!

Ingredienser (för fyra personer)
800g kycklingfilé
Soja
Sweet Chili
Tabasco eller annat med hetta
1 burk creme fraiche
3 dl matlagningsgrädde
Parmaskinka (ca 100g)
Soltorkade tomater (ca en halv burk)
Basilika (ca en halv kruka)
Parmesan (ca 1 dl)
Potatis
Salt och peppar
Sidosallad: En påse bladspenat, en påse ruccola, en halv rödlök, tomater och avokado

Gör såhär:

  • Skär kycklingen i strimlor och lägg i en marinad på soja, sweet chili, tabasco, salt och peppar. Låt stå en halvtimme i kylen.
  • Sätt ugnen på 225 grader. Klyfta potatisen och lägg på en plåt. Toppa med olivolja, salt & peppar.
  • In med potatisen i ugnen och samtidigt så lägger du in kycklingen i en ungsform
  • Medan de står i ugnen kokar du upp creme fraiche, matlagningsgrädde, soja, salt & peppar i en liten kastrull
  • Efter ca 15-20 minuter tar du ut kycklingen ur ugnen och toppar med parmaskinka, soltorkade tomater och sedan häller du såsen över. Toppa med ett generöst lager parmesan.
  • In i ugnen med kycklingen igen i 15-20 minuter, håll koll på både den och potatisen så inget bränns vid. Under tiden kan du slänga ihop din sidosallad!
  • Toppa rätten med din basilika när den är klar och sedan är det bara att hugga in! Mums!
  1. Hej forni! Har en fråga gällande liten byst. Jag har gått ner mycket i vikt och fått liten byst vilket jag har svårt att förlika mig med. Hur väljer man rätt kläder? Är liten byst något du funderar på? Hoppas inte den här kommentaren trampar någon på tårna för det är verkligen inte meningen i så fall! Tycker det är jättefint med liten byst på andra, har bara svårt att acceptera det på mig själv då det är så ovant.

  2. Jag har lagat denna rätt efter att Amanda delade det på sin blogg när hon bloggade. Hon skrev att det ar Creme fraiche med smak av Tomat och basilika så det har jag haft. Säkert lika gott med vanlig också men tänkte om du bara glömt skriva det 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Era finaste kaffeminnen

Åh vad fina era små historier var när ni fick skriva ner ert bästa kaffeminne i inlägget om Lavazza (klick!). Jag tyckte de var så mysiga så jag samlade några av dem i ett egen inlägg så att alla kan ta del av dessa härliga små historier.

Vad fint livet är ändå, hörrni. Ibland behöver man bli påmind.

Grattis till Clara som vann kaffebryggaren! Hennes minne kommer här:

”Mitt bästa kaffeminne är enkelt. Jag var ute en sen höstkväll med mina fantastiska tjejkompisar och dansar in i den vackraste människa jag sett. Vi pratar och dansar hela natten och jag kan.inte.förstå att livet puttade in min kropp i hans. Men – vi glömde byta nummer. En vecka senare går jag in på Saturnus för att köpa kaffe, det är höst och mörkt ute. Med blicken ner och ansiktet i halsduken kliver jag in i den där doften en älskar så mycket. När jag sneglar upp för att kika över på menyn så står han där bredvid mig. Den här gången glömde vi inte byta nummer. Vi har varit tillsammans i fyra år nu ❤️

 

Och här kommer några fler minnen från er:

Marta:

Mitt bästa kaffeminne? Det första som slår mig är den tidiga augustimorgonen för flera år sedan, när jag förstod att min nuvarande make var en riktig keeper! Vi ansvarade båda för ett event där vi representerade två olika organisationer. Han blev ombedd att göra i ordning lokalen inför eventet väldigt tidigt på morgonen och frågade då ifall jag kunde hjälpa honom. Eftersom vi precis hade börjat dejta (och bodde i två olika städer) så hade vi inte spenderat ensamtid innan. Jag skämtade till det och sa att jag självklart kunde hjälpa honom men med ett villkor; att han köper mig en kopp kaffe. Morgonen därpå plockade han upp mig utanför hotellet jag bodde på, bärandes på en stor kopp kaffe från pressbyrån! Klumpiga jag tog en klunk där mer kaffe hamnade på min kavaj än i munnen haha. Tills idag är det vårt gemensam favoritminne <3

Ellen:

Men vilken härlig tävling!
Mitt första och absolut starkaste kaffeminne är från en sommar när jag var ungefär 6 år. Jag satt på verandan på vårt sommarställe, när mormor kom ut med en bricka med kaffe. Hon satte sig bredvid mig, och gav mig en kopp. I botten på koppen fanns pyttelite kaffe, resten mjölk och socker. Jag som alltid älskat sötsaker kände en ny smak jag aldrig känt innan (kaffe) ihop med det söta sockret och mjölken. Sedan dess har jag alltid älskat kaffe, även fast jag inte fick dricka det förrän rimlig ålder haha. Men den stunden med min mormor i sommarvärmen, där vi satt med varsin kaffekopp, det är och kommer nog alltid vara mitt starkaste kaffeminne.

Alexandra:

Mitt mest minnesvärda kaffeminne var när jag var 12 år gammal.
Min mormor fyllde 70 och hade bjudit in heeela släkten. Jag som yngst av kusinerna ville såklart också dricka kaffe som alla andra när det skulle bjudas på tårta. Mina kusiner som var ”vuxna” och coola skulle dricka sitt kaffe svart och jag var inte sen på att häng på, dock till min stora förvåning att detta svarta gift smakade hemskt!! Jag visste inte hur jag skulle komma ur denna situationen, för jag ville ju inte visa för kusinerna att jag inte kunde få ner en droppe.. Smart som jag var kom jag på den briljanta idén att smyga in kaffekoppen under min poncho och diskret gå till toaletten och hälla ut allt i vasken. Väl där inne träffar jag på min moster som såg allting och sen glatt berättade för hela sällskapet vad jag sysslat med :):):) efter det drack jag inte kaffe på flera år.

Mikaela:

Mitt bästa kaffeminne inträffade för ca 2 år sen. En gammal barndomskompis skulle komma förbi & kolla om man smidigt skulle kunna flytta mitt kök till gästrummet eftersom han är rörmokare. Frågade om han ville ha mjölk i kaffet vilket han svarade ja på varpå jag tyckte han var lite vek. Så jag stressade ner för att köpa mjölk medan han parkerade bilen. Sen kollade vi lägenheten & slutligen var det dags för fika. Han ratade allt jag hade julbakat & drack knappt något kaffe alls, vilket jag tyckte var lite märkligt. Han förklarade att han oftast ber om mjölk till kaffet för han är rädd att folk ska servera äckligt kaffe annars. Visade sig sen att han precis innan han kom till mig tappat en borr på foten & krossat ett ben, så han var fruktansvärt illamående…
Det blev inget av renoveringen. Men jag är lika glad för det, i februari i år gifte vi oss & i mars väntar vi en liten flicka 🙂 Min stora lycka är att jag ännu kan dricka kaffe utan illamående!
Numera går jag upp 5.30 varje morgon för att sätta på kaffe till min man, som han bara dricker svart 😉
Kram på er

Maja:

Jag var på Island med min pappa i oktober. Jag skulle åkt med min ex-pojkvän men eftersom vi hade ett jobbigt uppbrott tänkte jag åka själv men pappa bestämde sig för att åka med – nog mest för att han inte ville att jag skulle känns mig ensam. Det var kallt och regnigt så. jag och pappa stannade med bilen (cirka 10 ggr per dag) på varenda litet kaffeställe, bensinmack och restaurang för att köpa med oss en take-away espresso macchiato och dricka den för att värma oss medans vi pratade om kärlek, jobbiga familjebråk och hur jävla vackert Island är. Tänker alltid på den här resan varje gång jag köper en espresso macchiato och är så glad över att jobbiga saker kan leda till bra saker, som till exempel en Islandsresa med sin pappa. Pappa behöver en ny kaffemaskin så om jag vinner är den självklart hans. P.S det är också farsdag idag!! 🙂

Malin:

Mitt starkaste kaffeminne är från den dagen jag flyttade hemifrån. Mamma hjälpte mig (som hon alltid gjort) och när vi var någorlunda i ordning (läs – hittat kaffekopparna) gjorde mamma oss varsin kaffe med varm mjölk som vi avnjöt bland kartongerna. I somras avled mamma i sviterna av cancer men jag känner mig alltid nära henne när jag dricker kaffe i kaffekopparna hon rotade fram där för 10 år sedan!!

Cecilia:

Mitt mest betydelsefulla kaffe-minne var under en period då jag var oerhört kär i en kille som jobbade på en restaurang. Vi började (äntligen!!) prata och jag gick alltid till restaurangen efter jobbet och satte mig i baren, blev alltid erbjuden en kopp kaffe. Sen satt jag där och pratade med honom mellan gästerna han serverade och bara njöt av att få umgås. Idag är vi förlovade och har ett barn tillsammans. Så den kaffekoppen kl 22.00 kommer för alltid vara min favoritkopp på hela dagen.

Freja:

Även jag är italienare och uppvuxen med dessa Lavazza burkarna i mitt hem och mitt bästa och käraste kaffeminne är den sista kaffet jag och min pappa drack tillsammans innan han gick bort sommaren 2008. Jag minns det så väl doften utav kaffet från vår Bialetti (du vet de espressobryggarna man har på spisen) och hur vi satt tillsammans vid köksbordet och pratade om hur det skulle kännas för mig att fylla 18 (jag fyllde år dagen efter) och äntligen bli vuxen på riktigt. Jag kommer alltid minnas just denna koppen kaffe då den smakade gudomligt (som pappas kaffe alltid gjorde) just för att det blev min sista tillsammans med honom. Jag har sedan dess fortsatt att köpa Lavazza då jag tänker på honom varje gång jag ser burken och det gör mig glad.

Mati:

10 april 2016 kl 11.45. Jag och min man hade fullt upp med bröllopsplanering under denna perioden och vi hade precis varit på möte med vår fotograf. Efter mötet hade vi bestämt att gå och fika med några vänner i stan och när vi satte oss i bilen så jag till min man att min mens hade varit sen i 2 dagar. Jag sa till honom att stanna vid ett apotek på vägen så jag köper ett graviditetstest. Apotekaren sa att jag ska ta testet på morgonen för då har urinet samlat på sig tillräckligt med hormoner för att ge ett korrekt resultat. Fine tänkte jag, imorgon tar jag testet, och vi fortsatte till fiket. Väl framme så kände jag att jag behövde kissa så jag gick på toa, drog ner byxorna och eftersom jag är så nyfiken och var hundra på att det skulle vara negativt så kissade jag på stickan. Jag tittade på stickan under tiden som jag fortsatte kissa och det kom ett streck men inget mer. NEGATIVT! Lade den vid sidan, torkade mig, drog upp byxorna, spolade och när jag skulle slänga stickan för att sedan tvätta händerna så såg jag det. Två streck. Say whaaat?! Helt chockad och likblek (ja chockad för jag har tagit p-piller i 15 år och pga en tånagelinfektion och antibiotika som slog ut ppillerna så hände detta) gick jag tillbaka till min man och mina vänner som satt med varsin kaffe i handen. Min man såg mig och hans läppar slog ut i ett leende som kan jämföras den vackraste blomman som slår ut i blom. ”Du är gravid??” viskade han tyst i mitt öra. En fin puss på kinden fick jag och då visste jag att allt var perfekt och som det skulle i just det ögonblicket. En kaffe i ena handen, min mans hand i andra och ett litet liv i magen som blev den vackraste pojken jag känner. Två år senare och jag kommer ihåg det ögonblicket som om det vore igår.

Linnea:

Mitt speciella kaffeminne går i kärlekens tecken!

När jag bodde i Sydney för något år sen dejtade jag en australiensiskt kille. Dylan – lång, vältränad kille med stora bruna ögon och ett leende som gör att de pirar i min mage. Vi brukade gå promenad längst vattnet vid Bondi beach och han brukade alltid köpa med sig kaffe till oss. En long black till honom och en flat white med skim milk till mig, som vi sippade på i vårsolen när vi gick där hand i hand. Tyvärr var jag tvungen att åka tillbaka hem till Sverige och vårt dejtande tog slut.

I vintras var jag tillbaka i Sydney under ett halvår och vi två sågs igen. Första gången vi skulle ses bestämde vi oss för en promenad längst vattnet. När jag mötte honom ser jag att han köpt med sig kaffe. Han ler och räcker över kaffen till mig, ”a flat white med skin milk, right?”. Jag bubblade av skrattade. Tog emot kaffet, sträckte mig mot honom och vi återförenades i världens härligaste kyss!

Hanna:

Mitt mest speciella kaffeminne är när från natten jag ringde till min bästa killkompis som alltid ställde upp efter att en idiotisk kille som jag dejtade hade smugit sig in på toaletten och kysst en annan när vi var på samma fest.

Han hämtade mig med sin bil, vi åkte hem till honom och han bryggde kaffe. Efter flera timmar med prat om hur jävligt livet var och oräkneliga koppar kaffe så tittade han på mig och sa ”snälla sluta vara blind, jag är ju kär i dig och jag orkar inte vänta mer”. Sen kysste han mig. Sex år senare så sitter vi i vårt hus, med vår dotter och med gemensamt efternamn. Han kysser mig fortfarande likadant.

Mia:

På mitt förra jobb vid Fridhemsplan i Stockholm (jag som enda tjej bland 18 män) gick vi ut på gemensamma luncher tillsammans. En av mina kollegor gick alltid efteråt till ett litet italienskt café för att avrunda måltiden med en espresso på stående fot. En dag tackade jag JA till att följa med honom dit (minns tydligt den obligatoriska röda plåtburken!) och det blev början på en romans mellan oss som fortfarande pågår.. Nu har vi precis blivit tvillingföräldrar (!) och en årsförbrukning kaffe kunde inte komma lägligare att överraska honom med – ifall vi skulle ha turen att vinna detta underbart nostalgiska pris. Puss på dig!

  1. Vilka underbara berättelser, blev helt tårögd <3
    Alla vägar bär till kaffe, det mjukar upp människor. Kram

  2. Hej!

    Off topic men jag lyssnar mycket på poddar och varje gång jag går in på din blogg så stängs podden av hahah, det är så underligt! Kanske är nån annaons eller så?

    Kram Mikaela

  3. Hej Micaela!

    Sen ungefär en vecka tillbaka får jag ett varningsmeddelande varje gång jag gå in på din blogg, att Norton blockerar ett ’anfall’ av någon typ av virus.

    Tack för en fin blogg i övrigt, en stor inspiration! <3

    /Malin

  4. Hej Michaela,

    Det är något på din blogg som gör att spotify stängs av om man lyssnar på musik samtidigt. Detta händer från mobilen. Värt att kolla upp kanske för det är lite störande.
    Tack för bra innehåll annars!

    Kram

    1. Det blir likadant om man lyssnar på podd och går in på bloggen. Lite störigt, händer på många andras bloggar också… Tänker att det är något med annonserna?

  5. Åh älskar detta!! Så fina berättelser, älskade att läsa vad alla delade med sig. Kan du inte göra några fler såna här inlägg Michaela?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mathemma inför vintern och första advent

INLÄGGET ÄR ETT BETALT SAMARBETE MED Mathem

Några favoriter från Mathem: Danskt rågbröd från Gateau, Rescueds juice med äpple och kanel (älskar deras juicer som ni hittar här), gurkmejashot, Clean Eatings granola m.m.

Här kommer en novemberpresent till er!

Om ni anger rabattkoden FORNI hos Mathem.se så får ALLA kunder (nya som gamla!) 100kr rabatt (!!!) på er nästa order över 700 kr.

Rabattkoden är giltig hela november 🙂

Hösten har börjat övergå till vinter, även om snön saknas så känner man vintern i luften, människorna och träden. Jag har bestämt mig för att inte bli vinterdeppig utan istället vara vinterpeppig (hehe). Här kommer tre tips på hur jag planerar att göra det nu i november:

Mathemma från soffan istället för att gå och handla i en fysisk butik. Nu har jag förvisso knappt handlat i en matbutik på flera år men just när vintern kommer bli jag extra påmind över hur najs det är med Mathem. Du slipper bära hem tunga kassar i kylan, trängas i butiken bland blöta vinterjackor och trotsiga barn utan kan istället klicka hem dina favoritprodukter direkt från soffan. Pluspoäng: det är lättare att vara hälsosam nu under vår hälsomånad i november när man inte handlar på vägen hem från jobbet, då är det lättare att man unnar sig både kladdkaka och enkla maträtter eftersom orken fattas.

– Balans! Att unna sig själv balans i vardagen är så viktigt, speciellt i november. Mustiga kantarellgrytor och gott rödvin får samsas med vitaminfyllda sallader och hälsoshots. Då mår jag som bäst!

– Ljus, ljus, strålande ljus… jag har mina olika värmeljus och doftljus tända från morgon till kväll under dessa novemberdagar när solen aldrig går upp. Ha det du också! Blir så himla mysigt hemma då. 

Hos Mathem klickar jag hem allt jag behöver för att hålla vinterpeppen uppe. Jag vet att jag har sagt det förut, men jag säger det igen: ni vet väl att Mathem även har Clas Ohlson i sitt sortiment? Perfekt för att klicka hem vinterns olika ljus, allt ifrån blockljus till stearinljus eller ljusslingor. De har så fina ljusslingor till balkongen om ni inte redan har sådana inför julen! Här hittar ni allt.

Mathemma loss nu. Puss!

  1. tror du skrev förut att om du inte jobbat med bloggen kanske skulle velat vara psykolog? Isåfall hade du haft betygen till det/ hade du orkat plugga upp eller göra högskoleprovet/flytta till mindre stad etc,, vilken väg hade du tagit? Kram

  2. Först och främst, älskar din blogg – har följt dig i flera år och tycker det är så mysigt här! Jag undrar om du någonsin skulle vilja visa hela din lägenhet? Ibland ser man bilder från din hall eller som på denna bilden där det lilla rosa rummet syns. Men jag är så nyfiken på helheten och undrar om du någonsin skulle vilja göra en appartment tour eller visa varje rum? 🙂 KRAM

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Lavazza: En magisk kväll i kaffets tecken

INLÄGGET ÄR ETT BETALT SAMARBETE MED Lavazza

Förra veckan hade jag ett event tillsammans med det italienska kaffemärket Lavazza. Det var en helt ljuvlig kväll som jag tänkte ta er med på, så att ni också får en känsla över Lavazza och tja, Italien.

Jag kommer även att tävla ut en årsförbrukning av deras nya bryggprodukt Qualità Rossa och en kaffebryggare från SMEG i deras signaturfärg. Informationen om tävlingen hittar ni längre ner i inlägget!

Ett långt inlägg fullt av härligheter, helt enkelt 🙂

Här är jag tillsammans med gänget jag skapade Lavazza-kvällen tillsammans med. Till vänster ser ni Andrea Mazza från Lavazzas Top Gastronomy Team, som tidigare jobbat tillsammans med Ferran Adria på El Bulli (världens bästa restaurang!). Där utvecklade han kaffekoncept integrerat med den övriga menyn. Andrea jobbar idag med att ta fram Lavazzas Coffee Designs som ni kommer få se mer av längre ner i inlägget. Sedan har vi Karl Ljung, som driver L’Avventura, den italienska restaurangen där eventet ägde rum. På höger sida om mig har ni Ida som jobbar på Lavazza och är produkt- och kaffespecialist!

Tio vänner var inbjudna till vår italienska afton och vid 19-snåret ramlade gästerna in.

Medan gästerna sippade på ett glas prosecco så förberedda Andrea för kvällens första drink – som vi skulle få blanda ihop själva!

Och jag höll ett tal om min relation till Lavazza.

Eftersom jag är uppvuxen i Italien om somrarna, så är den här burken som ett barndomsminne för mig. Den står i varenda strandbar, på varenda café, bakom varenda bardisk. Det är Italiens i särklass mest populära kaffe för att göra espresso. Idag finns Lavazza även som bryggkaffe i Sverige, eftersom vi dricker betydligt mer brygg än vad vi dricker espresso 🙂

När jag flyttade hemifrån som 18-åring fick jag två saker med mig av mina föräldrar: en espresso-maskin och en Lavazza-plåtburk 🙂

Alla fick mixa ihop sina egna espresso martinis (på Lavazza-kaffe såklart!) till fördrink. Här ser ni Edita, Linn, jag och Margaux som mixar hej vilt.

De blev helt magiskt goda, som ni ser!

Jacob, Douglas och Markus. Tacksam över att mina tjejkompisar har så gulliga killar.

Efter en timme gick vi ner till restaurangen där vi avnjöt ett gäng olika italienska rätter.

Bland annat olika ostar, tartarer, kalla fiskförrätter, sallader etc. Hela menyn var alltså framtagen av Andrea och Karl tillsammans. Vissa av maträtterna parades med kaffe som måltidsdryck och vissa av rätterna hade kaffe i sig. Karl hade till exempel integrerat Tierra Bio-Organic kaffe i stracciatellan som var en av förrätterna ni ser ovan. Samma sak med vildsvinsragun vi senare fick till varmrätt.

Mattias, Margaux och D som verkade ha riktigt trevligt ♥

Dasha och Markus!

Mitt i middagen kom Andrea ut med en surprise; en GT med twist. Isbitarna var fyllda med ingefära, det fanns givetvis kaffe i drinken och så en smak av enbär. Sanslöst gott.

När tryffelpastan serverades rev Karl tryffeln direkt vid bordet. Och om man ska ta fina bilder måste han riva ett tag 😉

Galet gott!

Efter den fantastiska middagen behövde vi smälta maten med en riktigt god kaffe.

Vilket Andrea skapade åt oss när vi kom upp till event-delen igen. Herregud vad häftigt det är med människor som är så duktiga på något som Andrea är på mat och dryck, det är helt otroligt. Andrea bjöd på tre olika kaffe-saker efter maten.

Det här var kaffe som serverades med ”amaretto-kaviar” vid sidan av.

Sockervadd med smak av hasselnötter och kaffe.

Petra, Douglas och Dasha.

När alla hade smält maten tack vare kaffet så snackade vi skit en stund innan vi rundade av.

Fantastisk kväll – tusen tack Lavazza för världens roligaste event.

Men nu till min tävling!

Tillsammans med Lavazza så tävlar jag ut en kaffebryggare från SMEG i samma färg som Lavazzas röda ikoniska produkt Qualità Rossa. Du som vinner får inte bara en kaffebryggare, utan även en årsförbrukning av Lavazzas senaste nyhet, Qualità Rossa som bryggkaffe, så att du kan sätta igång och använda maskinen direkt 🙂

För att tävla:
Kommentera i inlägget och berätta om ett speciellt kaffeminne för just DIG!
En vinnare dras den 20:e november och kommer att kontaktas via mejl.

Lycka till!

  1. Skit vilken härlig kväll ni verkat haft, italiensk mat + kaffe är dröm!
    Mitt absolut bästa kaffeminne och även ett av de första kaffe-minnena jag har är ett från Split, Kroatien. Jag var 17år gammal och väldigt ny på kaffe, drack i princip mjölk med kaffe istället för kaffe med mjölk, ni förstår grejen 🙂 Men jag var då i Split med min faster som bott där under en längre period och hon sa att om du ska dricka kaffe någonstans i världens så är det i Kroatien och Italien, så en morgon beställde vi in varsin cappuccino och vid första klunken så var jag fast. Det var magiskt gott och jag kommer aldrig glömma den stunden med det goda kaffet, tidiga morgonen på stan, med min älskade faster och magin i luften! Sen dess har jag varit fast, funkar inte utan kaffe!

    Kram!

  2. Jag minns mitt första kaffeminne som om det vore igår. Jag var sju år och hade tjatat länge på min pappa om att också lite kaffe. Pappa dricker kaffe jämt. Varje morgon kl 08, efter lunch kl 12 och sedan vid kaffetider 14.30. Det var en sommardag och vi satt ute i solen efter lunch och precis som vanligt tog pappa en kopp kaffe men den här gången fick jag också smaka! Men på ett villkor ”Du får en egen liten kopp om du lovar mig att du aldrig använder socker i kaffet, det förstör kaffesmaken. Du får ha i mjölk i början men sen ska du lära sig att dricka det svart”. Där och då fick jag min första kopp kaffe med mjölk och till min stora besvikelse så var det vidrigt, jag förstod inte alls hur kaffe kunde vara så viktigt för min pappa. Idag är jag 22 år och dricker kaffe kl 08, kl 12 och kl 14.30, precis som min pappa och gärna svart för att inte förstöra smaken.

  3. Mitt starkaste kaffeminne var under gymnasiet, då mina tjejkompisar intrudiserade mig för kaffelatte, hur gott!? Vi hängde på ett café som hette Fröken Olsson, inte så mysigt idag men då blev det vårat mysigaste tillhåll på håltimmarna. Där kunde vi prata om allt, glada minnen och lite ledsna minnen men det var livets bästa stund när vi kom innanför deras dörr för att få beställa en rykande varm kaffelatte 💕

  4. När min mormor dog fick jag hennes minimini-kaffebryggare. Den var sämst (kaffet smakade ingenting och blev knappt varmt haha) men ändå älskade jag varje kopp från den. Jag kände mig närmare mormor då. Det var även min första kaffemaskin och med den jag lärde mig uppskatta kaffe på riktigt. Så för mig är kaffe mormor och jag tänker fortfarande på henne varje gång jag gör en kopp kaffe, även om varken hon eller hennes kaffebryggare finns kvar längre.

  5. Mitt kaffeminne är när jag var cirka 14 år gammal. Jag spenderade en månad av sommarlovet på ett konfirmationsläger ute på en ö i Stockholms skärgård. I slutet av lägret väcktes vi mitt i natten av bagarna på ön. Lite halvsura och trötta tvingades vi upp på en promenad till några klippor vid vattnet. Där hade de dukat upp med nybakta bullar och termosar med kaffe. Strax förstod vi varför vi hade ”tvingats” upp när vi fick solen börja gå upp och himlen och vattnet färgades rosa och orange. Där satt vi, i total tystnad, på liggunderlag och filtar om axlarna, mumsade på bullar och drack kaffe med massor av mjölk och socker.

    Då började det gå upp för oss att vi snart skulle hem efter en månad av nästan total isolering. Detta var innan alla hade iPhones etc, vi hade liksom bara haft varandra den där månaden och snart skulle vi hem igen ”till verkligheten”. Många av oss hade fått vänner för livet, upplevt den första kärleken och fått den första kyssen. Vi hade många återträffar efter den sommaren och just den kvällen med bullar och kaffe med mjölk och socker var en speciell kväll för oss alla.

  6. Min första kopp kaffe efter två veckor av en ickefungerande sväljreflex och 11 timmars operation av en hjärntumör så insåg jag hur vi människor verkligen kan sakna en smak. Längtan efter en kopp kaffe är för mig ett friskhetstecken och smaken får mig att tänka på hur livet kan vända när du bara är 22 år gammal. kram

  7. Har roligaste minnet med kaffe.
    Det var en klassisk parmiddag´. Skulle träffa min dåvarande pojkväns ena kompis+flickvän hos dem för första gången. Dem bjöd på middag. Kvällen var kanon, sällskapet trevligt och stämningen på topp. Då kommer vi till efterätten.

    Efterätten serverades med drinkar som vår värdinna gjort, hon var fruktansvärt stolt och lycklig över den fina Kaffe-drink hon vispat ihop. Det fanns skummad mjölk, serverades i fina glas och med en hasselnötsglass vid sidan. Enda problemet, jag drack inte kaffe än. Tyckte till och med att kaffe smakade frätande och brännt. Men det var bara att klistra på leendet och tacka så mycket.
    Tills halvvägs genom drinken, då min pojkvän utbrister ”Men oj! Jag glömde ju, älskling, du gillar ju inte kaffe!?” varpå det blev oändligt tyst i rummet.
    Haha, idag är jag och värdinnan nära vänner, och hon har dragit upp denna historien på en annan middag eller 3, ett skämt helt på min bekostnad. 😉

  8. Här hemma är hela la familia riktiga kaffeälskare, till och med de små, Frank 3,5 år & Ingrid snart 2 år! Mitt bästa kaffeminne är när jag får tassa ner först av alla på morgonen och slå på första pannan nybryggt kaffe, sen ansluter resterande familj en efter en och vi myser ner oss i soffan med en varsin kopp kaffe innan dagens ekorrhjul drar igång. Den stunden är helig!
    Kram Viktoria

  9. För snart 7 år sedan träffades jag och min sambo för våran första dejt. På den tiden så drack jag inte kaffe men då vi sågs på ett café i stan så beställde jag en kaffe i alla fall (som jag pinade i mig). I efterhand funderar jag på varför jag inte beställde någonting annat att dricka, men är tacksam till mitt första kaffeminne. Ett par år efter vår första dejt började jag dricka kaffe regelbundet. Idag njuter jag något otroligt av en god kopp kaffe, allra helst tillsammans med min stora kärlek! <3

  10. Mitt kaffeminne går tillbaka ungefär 18 år i tiden när jag var 11 år. Det var en sommardag på stranden med min familj och det var dags för mamma och pappa att dricka kaffe. Jag frågade om jag fick smaka och med tre sockerbitar i och massor av mjölk, tog jag min första sipp kaffe. Jag hade stora förväntningar då jag hade sett hur mina föräldrar njöt av sitt kaffe. Tyvärr föll det mig inte alls i smaken och jag hällde ut hela koppen kaffe.

    Idag dricker jag minst två koppar kaffe om dagen, gärna med skummad havremjölk till!

  11. Å Kaffe livets dryck!
    Har mitt första minne av kaffe när jag var 5-6 år och min farmor fyllde på sin kaffe burk och man fick lukta i
    den fina burken.Det doftade underbart, Farmor drack kok kaffe på fat och jag i en liten tunn kaffekopp,
    I dag lyxar jag till med Lavazza på helgerna, då börjar helgen.
    Kram Malin

  12. Vilken rolig tävling! och kul att du just tar upp att svenskar dricker mycket brygg. I somras så sade jag upp mig från ett väldigt bra jobb i Stockholm för att flytta till Hamburg för kärleken. Jag kan ärligt säga att det jag saknar mest (förutom familj och vänner obviously) är gott bryggkaffe. Mitt klart bästa kaffeminne just nu är alla dessa höst- och vinter-helgmorgnar hos mina föräldrar då vi brygger en kanna i deras fina kaffebryggare och njuter av den hela morgonen framför nyhetsmorgon. Just nu är jag arbetslös och startar varje morgon med en Bialetti espresso och nyhetsmorgon från tv4play medan jag kämpar med att lära mig Tyska och skickar runt mitt CV. Det blir jättegott kaffe men det är inte som hemma i Sverige!!! Jag har inte ekonomin att köpa en bra kaffebryggare (eller någon kaffebryggare överhuvudtaget). Snälla hjälp mig att få med mig det bästa från den svenska kulturen till mitt nya hemland 🙂

  13. Hej Forni 🙂vilken rolig tävling!
    Jag älskar kaffe och allt som har med det att göra! Varför? Jo för kaffet binder ihop vänner, familj, bekanta, kollegor och till och med främlingar…
    Ett av mina bästa kaffe minnen som jag bär med mig långt in i hjärtat kommer för alltid vara när jag drack kaffe med min mormor sista gången hon var i livet hemma hos henne… Hon bryggde alltid sitt kaffe direkt på spisen, så man var alltid tvungen att vänta i 20 minuter innan det var drickbart, annars brände man sig hehe! Min mormor ståd mig väldigt nära och hon hade ett extremt fint porslin. Gissa vem som fick ärva dom och dricker numera kaffe i dom varje morgon😊 Jo jag ! Lyckan i ett par gamla koppar och ett gott kaffe.

    Skulle va så kul om jag vann denna tävling, håller tummar och tår!

    Kram
    / Sofia GW

  14. Jag flyttade hemifrån innan jag kanske egentligen var riktigt redo. Saknade min familj mycket och hade svårt att trivas i den nya staden. Men jag minns att stunden på morgonen, när jag hörde kaffebryggaren puttra och doften av kaffe spred sig i min lilla lägenhet, var så otroligt viktig. Det var då jag fick en känsla av att vara hemma. Det är något speciellt med kaffe, hur det för mig associeras till något tryggt, varmt och mysigt.

  15. Ett speciellt kaffeminne för mig är mitt allra första kaffeminne. Redan som 5-åring minns jag hur mycket jag tyckte om doften av kaffe, jag var ett typiskt lill-gammalt barn, ville göra allt som min mamma gjorde – så självklart ville även jag dricka kaffe-på-maten tillsammans med de andra vuxna på en middagsbjudning som mina föräldrar höll i. Mamma och pappa hällde upp ett par droppar kaffe i en kopp och fyllde på med mjölk. Oj, vad stor, inkluderad och lycklig jag kände mig där jag satt med mitt kaffe och fick vara med! 🙂

  16. Ett speciellt kaffe minne för mig var när jag och tjejkompis precis flyttat till Rom, på morgonen gick vi ner på en sidogata och in på en tabacco/ café. Beställer en cappuccino över disk, lyssnar på de italienska affärsmännens höga diskussioner. Vi fick minsann höra att en ”capuccio” tar men inte efter 11, utan då är det en espresso

  17. Jag har ett speciellt kaffeminne! Det var när jag och min bästa tjejkompis var i Barcelona för andra gången. Satt i en spanska bar och hade sköljt ner tapasrätterna med Cava. Det var varmt, vi var mätta, glada och förväntansfulla vad kvällen och natten hade att erbjuda. Vi satt i baren och kollade på folk, mest lokalbefolkning och säkert en hel del stammisgäster. När bartendern frågar om vi är sugna på något mer låter vi honom göra en valfri drink till oss. Någon minut senare serverar han oss två perfekta espressomartini, den bästa jag smakat på. Den perfekta drinken!

  18. På mitt förra jobb vid Fridhemsplan i Stockholm (jag som enda tjej bland 18 män) gick vi ut på gemensamma luncher tillsammans. En av mina kollegor gick alltid efteråt till ett litet italienskt café för att avrunda måltiden med en espresso på stående fot. En dag tackade jag JA till att följa med honom dit (minns tydligt den obligatoriska röda plåtburken!) och det blev början på en romans mellan oss som fortfarande pågår.. Nu har vi precis blivit tvillingföräldrar (!) och en årsförbrukning kaffe kunde inte komma lägligare att överraska honom med – ifall vi skulle ha turen att vinna detta underbart nostalgiska pris. Puss på dig!

  19. Mitt mest speciella kaffeminne är när från natten jag ringde till min bästa killkompis som alltid ställde upp efter att en idiotisk kille som hag dejtade hade smugit sig in på toaletten och kysst en annan när vi var på samma fest.

    Han hämtade mig med sin bil, vi åkte hem till honom och han bryggde kaffe. Efter flera timmar med prat om hur jävligt livet var och oräkneliga koppar kaffe så tittade han på mig och sa ”snälla sluta vara blind, jag är ju kär i dig och jag orkar inte vänta mer”. Sen kysste han mig. Sex år senare så sitter vi i vårt hus, med vår dotter och med gemensamt efternamn. Han kysser mig fortfarande likadant.

  20. Mitt kaffeminne är mitt första kaffeminne. Vi bodde i en liten trea – mamma, pappa min storebror och jag. Jag var fyra år gammal och pappa satt och tentapluggade. Det var en väldigt fin och grön dag så det måste ha varit under våren. Jag och min bror lekte och störde pappa för vi ville ju så gärna att han skulle vara med oss. Pappa kokade kaffe och tog ut mjuk filt på vår balkong och dukade upp en minipicknick i solens varma strålar. Vi åt hallongrottor, äppeljuice och vi barn fick varsin liten blå kopp med guldkant som pappa köpt i Marrakesh med nybryggt kaffe. Jag var frälst redan då. Tack Pappa och tack för att du orkade med oss och tog din examen!

  21. Vi är på Way out west, mitt i varmaste augusti. Sommaren har varit fantastisk men stormig kärleksmässigt, killar som kommit och gått. Med alkoholen som hjälp vågar jag åka hem till en kille från tinder jag hörts med under veckan, med inga andra förhoppningar än trevlig natt. Men natten tog aldrig slut och sömn fick stå tillbaka till förmån för samtal. Om allt. Han skulle iväg tidigt på morgonen men innan dess drack vi varsin stor kopp kaffe i sängen vi spenderat natten i. Den absolut godaste koppen kaffe i hela mitt liv. Såhär tre månader senare sitter jag i hans soffa och dricker mitt morgonkaffe ❤️

  22. Ett speciellt kaffeminne för mig är när jag och min pojkvän bara varit tillsammans ett par månader och åkte till Milano tillsammans. Första dagen hamnade vi på ett mysigt litet café, vi satt vid bardisken och drack varsin espresso och åt cannoli fyllda med kaffekräm. Det var magiskt och vi låtsades att vi var vilket italienskt par som helst som snart skulle promenera iväg till jobbet. Vi var pirrigt nykära och sa att ”en dag ska vi bo i Italien så vi kan börja varje morgon såhär”. Sju år senare och vi är fortfarande tillsammans och drömmen om att en gång bo i Italien och börja dagen med espresso likt en italienare lever kvar!

  23. Jag har alltid haft svårt att dricka kaffe när det är varmt ute, alltså utlandsvarmt. Så i våras när jag var på Bali på en underbar resa så beställde jag en sådan fantastisk iskaffe med perfekt skummad mjölk som avnjöts till en fantastisk solnedgång.

    Älskar att tänka tillbaka på detta minne nu när det börjar bli mörkt, kallt och tråkigt ute!

  24. Mitt första kaffeminne är från när jag var sex år och vi var i Rom på familjesemester. Vi beställde alla varsin glass och mamma tog en krämig kaffe-variant. Jag tyckte den såg så härlig ut och bad att få smaka, och minns hur mamma kollade på mig och log lite ”varsågod men jag tror inte du kommer tycka om den här Siri”. Jag fick slicka på hennes strut och det smakade inte som något annat jag testat förut! Som en stark choklad med lite träig smak, eller var det lakrits? Eller rom-russin? Även om mitt sex-åriga jag inte kunde placera smakerna så var det något av de godaste glassar jag någonsin ätit (kan dock bero på att vi var i Italien också, hehe) – och jag kan än idag känna smaken av just den glassen. Efter detta har min favorit-efterrätt alltid varit affogato! Kram

  25. Min speciella kaffe minne är när jag precis flyttat hemifrån och skulle börja studera, jag hade köpt den billigaste möjliga kaffemaskinen(man tänkte bara på att man ville ha kaffe och inte på hur gott/bra det kunde bli med en bra maskin..) och en ny kaffe mugg. Jag var pirrig över att träffa alla nya människor, den morgonen. Den första koppen kaffe i min nya stad och början på ett nytt kapitel i livet. Det är nog mitt bösta kaffe minne, jag minns att jag höll hårt i muggen den morgonen oxh hade det som ett skydd om jag blev allt för nervös över alla jag skulle träffa för första gången 🙂

  26. Det känns som att jag har så många minnen kopplade till kaffe även om jag aldrig har sett mig som en kaffeälskare så är kaffe lika med kärlek för mig; när världens bästa kollegor sa att nu fyller du 20 nu är det dags att du blir en kaffedrickare eller när min bästa vän köpte en biljett till London i födelsedagspresent för att jag hade sagt att jag behövde komma bort i förbifarten och vi satt där och drack kaffe på en uteservering i vårsolen eller när min kärlek och jag var i Paris (vår favoritstad) och åt croissanter och drack kaffe och regnet smattrade på kaférutorna. Kaffe betyder kärlek <3

  27. När jag var i tonåren förstod jag inte varför folk drack kaffe hela tiden och tyckte det var rätt äckligt. Men när jag var 19 åkte jag en termin till Italien för att lära mig italienska och komma bort från Sverige ett tag och jag kände INGEN. Jag förstod rätt snabbt att kaffet var en stor del i italienarnas vardag och tänkte ”jag får väl ta och lära mig helt enkelt”. Men det tog inte särskilt lång tid, för jag träffade snabbt en tjej i min ålder som tog med mig till ett fik för att vi skulle lära känna varandra. Hon beställde in kaffe till oss båda och direkt efter första klunken förstod jag att det är detta som är riktigt kaffe!! Min nyblivna vän blev chockad över min reaktion men efter ha försökt lära mig dricka kaffe i Sverige så var det något otroligt. Efter den dagen har jag älskat kaffe och har förstått att det handlar om vilken sorts kaffe och hur det har bryggts. Idag, bara några år senare klarar jag mig inte utan mitt kaffe så jag är glad att jag upptäckte det den där dagen på ett café i Italien.

  28. Under första höstlovet på gymnasiet resta jag tillsammans med min mamma och minlillebror till Rom. Mammas cellgiftsbehandling var över och jag hade börjat gymnasiet. Man kan utan tvekan säga att det var en resa med många djupa samtal och känslomässig bergodalbana. Men det var även under den resan som jag drack min första cappuccino. På en uteservering på Piazza Navona (om jag inte minns helt fel) valde jag att försöka bli en av de coola kaffedrickande tjejerna på gymnasiet. Hälde säkert för mycket socker i cappuccinon för att ta bort den (numera ljuvliga) bittra kaffesaken. Men det var en fantastisk dag i Rom och det var under en resa som läkte i alla fall några sår mellan mig, min mamma och min bror som jag blev kaffedrickare. Kommer alltid förknippa min första fluffiga och krämiga (och något söta) cappuccinon med en solig dag i Rom.

  29. Hej Mickis!
    Kaffebryggaren är såå fin!
    Jag besöker mina morfärldrar en gång i veckan (försöker i alla fall). Jag tar alltid med mig fikabröd och de står för kaffet, det är en tradition och jag älskar det. Morfar har oftast ätit upp sitt fikabröd innan vi andra satt oss ner och det hör typ också till. Jag har inget speciellt kaffeminne med dem men detta får mig att tänka att jag måste ska skaffa mig det. Varje besök är speciellt och jag kommer inte kunna ta dem för givet så länge till. På söndag ska jag ta med mig något extra gott och då ska jag njuta varje sekund av morfars sörplande och mormors galna historier.
    Puss!

  30. Ååh vilken UNDERBAR tävling och vilken otroligt fin kaffebryggare! Jag älskar kaffe<3

    Några av mina bästa kaffeminnen är från somrarna på landet med min farmor och farfar. De dricker alltid sitt eftermiddagskaffe i samma koppar de fått i present, kl 14 prick (gulligt) tillsammans med farmors hembakta vetelängd. Farfar tar alltid kanten, för att han gillar den mest. Men egentligen tror jag att han bara säger det för att ingen annan ska få den torraste delen. Det är något speciellt med den där eftermiddagskoppen utomhus i solen, jag förknippar så mycket olika dofter av sol, trädäck, skog, nybryggt kaffe och sött med detta minnet.

    Kram!

  31. Jag hade kämpat som en galning i ett år för att plugga upp mina gymnasiebetyg, det enda jag ville var att komma in på juristprogrammet på universitetet. När jag äntligen kom in fick jag en liten (läs MEGASTOR) chock! Betygshetsen var helt sjuk och att plugga 08-20 var ett faktum.
    Dagen innan min första tenta hade jag riktig panik och tänkte att jag borde orka mer om jag dricker lite kaffe! Smart! – jag hade nämligen aldrig druckit kaffe förut. Jag baljade i mig många koppar.
    Haha, Jag somnade inte den kvällen. Jag blev aldrig trött, tack vare 2 liter kaffe och kanske lite stress så lyckades jag inte somna. Inte visste jag att kaffe gör det svårt att somna😅
    När klockan ringde vid nio var jag fortfarande pigg som en mört! Det var bara att börja hinka kaffe igen för att klara dagen! Efter det var jag fast! Kaffe är räddningen i livet!!!!
    Jag hade blivit världens gladaste om jag vann! Min termos är laddad varje dag till universitetet 😀

    Tack Michaela för en fantastiskt inspererande blogg!

  32. Mitt kaffeminne!

    Jag vaknade alltid först hemma på helgen. Hemma bodde jag, min storebror och vår mamma. Jag kröp alltid upp hos mamma när jag hade vaknat och ville gosa. Hon doftade så gott på morgonen och jag älskade att ligga nära henne. Jag minns att hon ofta frågade om jag kunde göra kaffe till henne på morgonen. När jag vid sju års ålder äntligen hade fått lära mig hur man bryggde kaffe brukade jag smyga upp på morgonen, brygga kaffe och smög sedan in till mamma och serverade henne en kopp. Jag var så stolt och mamma var så nöjd och glad. Så låg vi där en stund medan mamma drack sitt kaffe. Det doftade ljuvligt. Det var en stund jag och mamma hade för oss själva. Min storebror sova alltid då.
    Idag lever inte min mamma längre. Hon gick bort i cancer för två år sedan. Det har och gör så fruktansvärt ont i mig när jag tänker på henne och att hon inte finns längre. Men så ibland när jag vaknar upp en ledig lördagsmorgon, sätter på mitt bryggkaffe och känner doften ta över köket så blir jag alldeles varm i kroppen. Det doftar mamma <3

    Ps. tack för en fantastisk blogg!

  33. Mitt starkaste kaffeminne är från Paris förra året när jag och min familj gått på flertalet café under vår semester där utan att ha fått i oss en enda god kopp kaffe. Turistmarknaden har gjort att kaffet som en gång i tiden smakade fantastiskt på var och vartannat café i Paris numera bara smakar slask. Till slut, sista dagen på vår semester, hamnar vi i ett pittoreskt område kallat la Butte fyllt med massa mysiga uteserveringar. På en italiensk restaurang slår vi oss ner och där får jag en fantastisk cappuccino. Krämig, smakrik och varm med perfekt skum. Aromer med eftersmak.

  34. Jag har alltid tyckt att kaffe doftar trygghet men aldrig riktigt gillat smaken. Har försökt ett flertal gånger och verkligen kämpat för att vänja mig. Men för ett år sen hände det- när jag tog en kopp kände jag plötsligt en värme i hela kroppen och ryste av välbehag. Äntligen hade mina smaklökar förstått det mitt doftsinne alltid vetat om – njutningen i en kopp kaffe.

  35. Mitt absolut bästa kaffe-minne är ifrån Karlstad, där Löfbergs Lila har sitt kafferosteri men även där min mormor och morfar bor. Min morfar hade oturen att halka på isen för några år sedan, och oturligtvis slog han i bakhuvudet såpass hårt att nervsystemet rubbades och han fick kraftigt nedsatt smak och lukt-sinne. Detta har kommit att påverka hans liv mycket, även vårt, då vi ställdes inför en omställning präglat av mycket osäkerhet och nya situationer. Framförallt ställdes vi alla inför en omställning där hans största intresse: mat och dryck, inte blev en upplevelse som innan. Hans upplevelse har istället blivit att njuta av en god kaffe utan smak och nygräddade kakor utan lukt. Han har dammsugit Google på potentiella hjälpmedel för att återfå delar av sina sinnen utan större framgång, men en dag hamnade han på en fantastisk akupressur. Efter tillfället promenerade han förbi Löfbergs Lila och kände doften av nyrostat kaffe som de senaste åren varit utom hans vetskap. Samtalet när han berättade detta var så fint och det är ingen som förtjänar det som honom. <3 Därför tänker jag alltid på honom när jag känner doften av kaffe och Löfbergs Lila har kommit att bli mitt favoritcafé i Sthlm, då det har vuxit till att bli en fin symbol för att faktiskt fokusera på vad man har här i livet!

  36. Åh vilken himla fin kaffebryggare. Mitt första kaffeminne var från en praktikplats jag hade på gymnasiet på ett äldreboende. Jag kände att jag verkligen ville lära mig att dricka kaffe, men det var svårt hemma eftersom ingen i min familj drack det. Tog en kopp kaffe, i med määäängder av socker och mjölk. FY! men jag fortsatte och minskade på både socker och mjölk, tillslut fick jag till det. Idag dricker jag bara med en skvätt mjölk. Är småbarnsmamma så det behövs en del koppar om dagen kan man säga 😉 Ha en toppen helg fina du!

  37. Mitt första kaffeminne är från när jag var kanske 6-7 år gammal. Minns att vi var hemma hos oss och min mormor och morfar var på besök. Vi träffades inte så ofta så jag ville visa att jag hade blivit äldre sen sist. Så när de skulle dricka kaffe bad jag om en egen kopp! Jag smakade först med bara mjölk precis som de andra, och det var så äckligt haha! Jag försökte dölja att jag inte gillade smaken och sa bara att det behövdes lite socker och bokstavligt talat öste i socker. Det smakade fortfarande vidervärdigt men jag drack upp allt och låtsades som att jag tyckte om det. Efter det drack jag inte kaffe igen förrän jag blev 18 haha, och då alltid svart. Att ha socker och mjölk i kaffet påminner fortfarande om den där första gången.

  38. Åh, mina bästa kaffeminnen är när jag fortfarande bodde hemma hos mamma och någon av oss, VARJE kväll, laddade kaffebryggaren till den andre av ren omtänksamhet för att slippa göra det tidigt på morgonen. Och de flesta mornar avnjöt vi kaffet tillsammans nästan som en ritual som dom galna kaffeälskare vi båda är, och då, då visste vi att dagen skulle starta bra <3

  39. Kaffe kommer ju ursprungligen från Etiopien. Min pappa kommer från Etiopien. Varje gång han ska åka dit ber jag honom att hämta med sig 1 kg kaffebönor till mig. Det etiopiska bönorna är magiska. Det är den enda stunden jag innerligt njuter av en kopp kaffe. När min pappa precis kommit hem från sin 2 månaders resa och vi sitter i hans vardagsrum och dricker nybryggt etiopiskt kaffe medan han berättar allt om sitt äventyr.

  40. Vi sitter tätt intill varandra på en kaffebar, med händer kupade kring varsin stor kopp
    Jag är klädd i mina snyggaste svarta byxor, stor halsduk och en randig, ljusgrå topp
    Du har druckit dig full på billig, avslagen cava
    Det enda som kan bota din fylla är enligt dig ’svart, stark java’
    Kaffebaren är trång och hela rummet pulserar
    Du dricker stora klunkar ur din kopp och grimaserar
    Det skapas gulliga rynkor kring dina ögon när du ler, som får mitt hjärta att hoppa över slag
    Tänk att jag äntligen får sitta här, ensam med dig, om än för ett litet tag?

    Du har på dig din marinblåa mössa som är tänkt ska dölja ditt ovårdade hår
    Plötsligt flyttar du närmre mig och lägger handen på mitt lår
    Jag tar tag i din midja och flyttar in ett par centimeter
    Du mumlar frågande i mitt öra ”vad-äre-nu-du-egentligen-heter?”
    I ren panik blir jag oförmögen att svara, det slår knut på mina stämband
    Du tittar oförstående på mig och tar sakta bort din varma hand
    Jag försöker febrilt hålla tillbaka tårarna i största möjliga mån
    och ignorerar hur jäkla ont det gör när du går därifrån

    Jag sitter kvar på min plats, klunkar i mig kaffet snabbt, nästan överdrivet
    Plötsligt inser jag vad som egentligen är viktigt här i livet
    Jag har nog egentligen inte tid för massa dumheter
    Att försöka dejta någon som inte ens kommer ihåg vad jag heter.

  41. Det var fars dag 2012 och jag var på väla (köpcentrum i Helsingborg) med pappa och strosade och åt gott. Upptäckte till vår glädje att de visade en serie a-match, Juve mot Milan. Eftersom vi är Juve-fans slog vi oss ner och tittade på matchen. I halvlek tog vi varsin espresso i en kaffebar innan vi fortsatte att se på matchen. Detta var också den sista espresson vi drack tillsammans i en kaffebar.. två månader senare gick han plötsligt bort. På hans årsdag, födelsedag och fars dag så tar jag alltid en espresso för att minnas och hedra honom ❤️

  42. För mig är kaffe associerat med ”get your shit together” och många kaffeminnen går under just den rubriken haha. Till exempel: Under jobbiga tentaperioder när man slet ihjäl och ens enda lifesaver var kannan med ungefär 3 liter kaffe, promenader med ett krossat hjärta där bästisen var take-away muggen (som också oftast uppmuntrade en till att minsann förändra precis allt i sitt liv från och med nu haha), tidiga jobbmorgonar när allt man vill är LIGGA.KVAR.I.SIN.SÄNG. men måste traska iväg jobbet, då finns koppen där igen. Etc.
    Kaffe är lite av ett life hack och en riktig bror. Finns liksom alltid där i jobbiga stunder 😉 puss! /M

  43. Åh, mitt bästa kaffeminne! Jag gick i gymnasiet och hade spanat in en kille som enligt mig var den finaste och snällaste personen jag stött på. Efter veckor av stirrande i matsalen la jag till honom på Facebook och till min stora förtjusning accepterade han min förfrågan OCH frågade om jag ville ta en kaffe veckan efter. Skrek rakt ut av glädje men fanns ju ett stort problem – jag hade aldrig smakat kaffe? När dagen var inne möttes vi på ett café och han gick och beställde två koppar kaffe. Jag började dricka direkt men smaken var främmande och den bruna drycken HET, vilket resulterade i att jag spottade/sprutade ut kaffe över hela bordet OCH honom. Vi båda skrattade och han sa att om det blir fler dejter så är hans uppdrag att få mig att gilla kaffe. Fler dejter och koppar kaffe blev det och nu älskar jag både honom och kaffe! <3

  44. Jag vill tacka för ett mysigt inlägg , för mig som älskar mat och dryck passa det ypperligt !
    Kaffe har spelat en central roll i mitt liv ända sen jag var liten trotts att jag själv mest dricker te , min pappa älskar kaffe och man visste när det var helg på riktigt när kaffedoften spred sig över hela huset .
    Nu är det min man som sprider kaffe doft i hela lägenheten lagom till att tassa upp och krypa upp i soffan till nyhetsmorgon , med en rykande kopp i handen . Finns nästan igen doft som är så kärleksfull som kaffe det ger trygghet och värme iallafall för mig . Jag hade varit överlycklig om jag fick ge bort denna i present till min pappa som ett tack för alla mysiga helgmornar han givit mig som barn , för som sagt kaffe är familj för mig när vi alla njuter av att bara koppla av och insupa helgen tillsammans !

    tack för en fin blogg och trevlig helg 🙂

  45. Wow 😍 Alla de kaffekoppar som jag druckit och fortfarande dricker när mitt älskade barn sovit och fortfarande sover dagtid. Och framförallt: eftermiddagskoppen när hela familjen sitter samlad efter middagen och vi pratar om allt vad en 2,5 åring vill prata om. Kaffe blev livets dryck först när livet förändrats helt till det oigenkännliga ☕️❤️

  46. Mitt bästa kaffeminne var för några år sedan på flyget från london hem till Stockholm. Jag hade spenderat ett halvår i Australien och slutligen Bali. Månader av enbart söta kaffedrinkar och inget gott bryggkaffe i siktet. Hade det hur bra som helst men var till slut tvungen att åka hem på grund av brist på pengar.. jag kom ihåg hur jag hade sån ångest påvägen hem, fick sitta och hålla in tårarna för jag kände mig SÅ misslyckad som inte kunde stanna kvar. men så på flyget hem från london flög jag med SAS och man fick en kopp svenskt bryggkaffe. Och det var Såå gott att dricka riktigt svenskt bryggkaffe igen.. det smakade liksom hemma och då kändes det lite lättare att komma hem igen. Jag kunde verkligen känna hur trycket över bröstet lättade. När min kompis hämtade mig på arlanda sa jag att det första jag ville var att åka och fika. Behövde en till kopp gott bryggkaffe 🙂

  47. Efter nio månaders illamående där bara tanken av kaffe fick det att vända sig i magen så kom den där dagen. Dagen då en man valde att köra en lastbil på Drottninggatan, skapa skräck och en enorm sorg i vår stad. Den dagen föddes vår dotter, i lustgasdimman kunde jag inte förstå vad som skedde bara någon mil bort. Men morgonen efter, till min första kopp kaffe på nio månader och med min nyfödda dotter i famnen, så lät vi nyheten sjunka in där i patientköket på BB Stockholm. Kaffet smakade underbart men terrorn gav en bitter eftersmak. Tanken på de liv som han valde att avsluta samma dag som vi skapat ett nytt.
    Nu har jag snart varit illamående och utan kaffe i nio månader till, denna gång ska det komma två flickor till världen. Och jag hoppas att jag kan njuta av en kaffe dagen efter deras födelse utan eftersmak. Denna gång vill jag hellre få dricka Lavazzas kaffe med en fantastisk eftersmak (och många koppar kommer det bli med tre barn under 20 månader)

  48. Hej! Mitt bästa kaffeminne är varje gång jag kommer hem till min hemstad, åker hem till min syster och hon brygger varsin kopp till oss medan vi skvallrar i timmar om allt mellan himmel och jord. På köpet brukar jag äta upp hela hennes skafferi och mysa med hennes 1,5-åriga son. De t är mitt bästa levande minne som ger mig energi. En liten sak som förgyller mina vardagar när jag är nära familjen!

    Kram!

  49. Mitt kaffeminne sträcker sig egentligen över en hel sommar. Min första sommar som vårdbiträde på ett äldreboende för dementa. För de boende var kaffestunderna heliga, och jag lärde mig att dricka kaffe den sommaren, med dem. Många av dem var som sagt dementa och bad om en kopp kaffe var femte minut för de glömde bort att de hade druckit redan, så då tog vi en till och satte oss ner och pratade igen.

    Varje morgon när jag tar första koppen kaffe på jobbet så tänker jag på den sommaren, och de personerna, som satte ett sådant avtryck på mig.

  50. Hej till min favoritbloggerska!

    Mitt bästa kaffeminne är faktiskt inte när jag druckit kaffe (även om jag älskar bryggkaffe som ingen annan) utan faktiskt när jag sålde vanligt kaffe till en speciell person. Jag jobbade under mitt sabbatsår i min närbutik bara några hundra meter från mina föräldrar. En dag kom en kille in och var ute efter just Lavazzas bryggkaffe. Vår butik hade inte så brett utbud men det slutade med att jag och denna ursnygga kille stod och pratade ett bra tag …. det hela ledde till att våra föräldrar tydligen bodde på samma gata och vi började ses mer och mer. Efter några turbulenta år ( men passionerade – vi båda har ursprung från Medelhavet….) med lite on/off så har vi nu ett stabilt och lyckligt förhållande. Men allt började ju egentligen med att vi inte hade Lavazza i affären 🙂

    Kramis!

  51. Mitt bästa kaffeminne är med min älskade pappa på vårt stammiscafé med de klyschiga vit, röda dukarna på varje bord. Det var i slutet av våren av detta året och vi kunde känna att sommaren var på intåg där vi satt på uteserveringen. Min pappa älskar att dricka sitt kaffe svart, ingen mjölk och inget socker. Jag dricker mitt kaffe som pappa säger ”mjölk med kaffe” fortfarande. Detta kaffeminne var början på mitt beslut att börja studera igen och nu sitter jag i min studentlägenhet och gjorde precis det jag bestämde mig för – att studera! I studentlägenheten har jag ingen kaffemaskin dock, så det hade varit otroligt roligt att vinna kaffemaskinen så att jag och pappa kunde avnjuta riktigt gott kaffe hemma tillsammans, nu när jag har en studentbudget. Tack för möjligheten att vara med i tävlingen! Kram, Cassandra

  52. Ett helt speciellt kaffeminne för mig (som också är en av mina favoritminnen någonsin) är när jag precis hade mött min nuvarande pojkvän och sambo. Jag hängde hemma hos han, i hans lägenhet, i han förstora myskläder för mig och han gjorde kaffe åt mig och så kunde vi sitta flera timmar och prata varje helg! Varje vardag längtade jag efter som stunderna och det var det bästa jag visste med helgen. Förknippar kaffe med mys och trygghet efter det.

  53. Mitt kaffeminne: På en balkong utanför Miami satt jag och pappa med en varsin kopp kaffe i våras. Där och då pratade vi och njöt av livet och allt som var bra just då. En brytpunkt där jag insåg att jag kommit över det jobbiga som var och samtidigt kunde börja se fram emot allt nytt som skulle komma <3

  54. Jag hade inte druckit så mycket kaffe i mitt liv, men blev för några år sedan diagnostiserad med ett förstadie till narkolepsi typ 2, vilket var totalt livsförändrande för mig som 26åring. Hur ska jag kunna göra karriär? Hur ska jag kunna umgås med människor? Hur ska jag kunna leva som vanligt? Min räddning blev kaffet, helt ärligt (och är fortfarande). En rykande kopp kaffe och jag klarar nästan en hel timmes sittande möte utan att somna, att se en hel film och en sittande middag. Så, basically kan man säga att kaffet räddaed mig och gav mig livslust igen! Det är bra fint!

  55. Kaffe för mig symboliserar min pappa och min farfar. Min farfar har jobbat med och på kafferosterier på olika sätt i hela mitt liv och han har genom det fört över sin kärlek för kaffe i alla dess former till min pappa som har fört över det på mig. Min farfar var alltid en väldigt tystlåten man men han lärde mig att det i en tyst delad kopp kaffe kan finnas mer kärlek och gemenskap än vad det kan finnas i de längsta samtal. Han skapade genom sin outtröttliga kärlek till kaffe en naturlig samlingsplats och en gemenskap i hela vår familj. Han gick bort i våras efter en tids sjukdom och såklart skickade vid med en påse kaffebönor med honom så att han alltid skulle ha lukten med sig. Efter begravningen hade vi såklart begravningskaffe och det kaffet och varje kopp jag druckit sedan dess har känts som en hyllning till honom och det gör mig varm i hjärtat att veta att han kommer att vara med mig i varje kopp kaffe livet ut <3

  56. Mitt speciella kaffeminne går i kärlekens tecken!

    När jag bodde i Sydney för något år sen dejtade jag en australiensiskt kille. Dylan – lång, vältränad kille med stora bruna ögon och ett leende som gör att de pirar i min mage. Vi brukade gå promenad längst vattnet vid Bondi beach och han brukade alltid köpa med sig kaffe till oss. En long black till honom och en flat white med skim milk till mig, som vi sippade på i vårsolen när vi gick där hand i hand. Tyvärr var jag tvungen att åka tillbaka hem till Sverige och vårt dejtande tog slut.

    I vintras var jag tillbaka i Sydney under ett halvår och vi två sågs igen. Första gången vi skulle ses bestämde vi oss för en promenad längst vattnet. När jag mötte honom ser jag att han köpt med sig kaffe. Han ler och räcker över kaffen till mig, ”a flat white med skin milk, right?”. Jag bubblade av skrattade. Tog emot kaffet, sträckte mig mot honom och vi återförenades i världens härligaste kyss!

  57. Studerade fyra år i USA, och insåg snabbt att amerikanarna och gott kaffe sällan går ihop.
    Därför började varje tur över Atlanten obligatoriskt innehålla mängder av bryggkaffe, för att säkra en stabil koffeinnivå under mina långa studietimmar. Av mina 2×23 kg som jag fick ta med mig på varje tillbakaresa innehöll väskorna runt 10 paket lavazza (vilket blir ca 80 paket under min studietid!) mycket annat fick offras i resväskan för att få plats, så som fina skor och klänningar. I slutändan värt det för jag blev snabbt tjejen med det goda kaffet i min nyfunna vängrupp – ett bevis på att gott kaffe leder långt!

  58. Jag har inget kaffeminne eftersom jag inte dricker kaffe själv. Men jag har dejtat en kille ett tag nu som jag är tvärkär i, och som är kär i mig, och han vill ha minst två koppar kaffe varje morgon. Han (och jag, och alla mina gäster…) skulle smälla av i lycka om jag hade detta hemma helt plötsligt. Så kanske han vill sova över ännu oftare <3 eller har jag megatur, kanske den till och med kommer stå i en gemensam lägenhet lite längre fram. Ah!!!! Den tanken!!!

  59. Jag bodde i Melbourne för 2-3 år sedan och då jobbade jag på ett café där som var en helt underbar arbetsplats där alla var så glada och trevliga och motown spelades i högtalarna och kaffet var fantastiskt. Det var även så att jag var lite smått intresserad utav en av baristorna, men vågade aldrig säga något om det för jag tänkte att han var out of my league. Efter några månader slutade jag där för jag skulle göra farm work i tre månader, och efter dessa tre månader på en bondgård tre timmar från Melbourne kom min bästa vän från Sverige och hälsade på. Jag ville såklart ta med henne till det fina caféet jag jobbat på, och när vi satt vid bordet så kom baristan jag hade en crush på ut med en cappuccino till mig där han hade gjort ett hjärta i mjölkskummet och sa att han hade saknat mig. Känns så cheesy nu men där och då trodde jag att jag skulle explodera <3

  60. 10 april 2016 kl 11.45. Jag och min man hade fullt upp med bröllopsplanering under denna perioden och vi hade precis varit på möte med vår fotograf. Efter mötet hade vi bestämt att gå och fika med några vänner i stan och när vi satte oss i bilen så jag till min man att min mens hade varit sen i 2 dagar. Jag sa till honom att stanna vid ett apotek på vägen så jag köper ett graviditetstest. Apotekaren sa att jag ska ta testet på morgonen för då har urinet samlat på sig tillräckligt med hormoner för att ge ett korrekt resultat. Fine tänkte jag, imorgon tar jag testet, och vi fortsatte till fiket. Väl framme så kände jag att jag behövde kissa så jag gick på toa, drog ner byxorna och eftersom jag är så nyfiken och var hundra på att det skulle vara negativt så kissade jag på stickan. Jag tittade på stickan under tiden som jag fortsatte kissa och det kom ett streck men inget mer. NEGATIVT! Lade den vid sidan, torkade mig, drog upp byxorna, spolade och när jag skulle slänga stickan för att sedan tvätta händerna så såg jag det. Två streck. Say whaaat?! Helt chockad och likblek (ja chockad för jag har tagit p-piller i 15 år och pga en tånagelinfektion och antibiotika som slog ut ppillerna så hände detta) gick jag tillbaka till min man och mina vänner som satt med varsin kaffe i handen. Min man såg mig och hans läppar slog ut i ett leende som kan jämföras den vackraste blomman som slår ut i blom. ”Du är gravid??” viskade han tyst i mitt öra. En fin puss på kinden fick jag och då visste jag att allt var perfekt och som det skulle i just det ögonblicket. En kaffe i ena handen, min mans hand i andra och ett litet liv i magen som blev den vackraste pojken jag känner. Två år senare och jag kommer ihåg det ögonblicket som om det vore igår.

  61. Första gången jag vaknade i hans lägenhet. Jag var bakis, för jag hade druckit en aning för mycket vin dagen innan, allt på grund av de nervösa fjärilarna i magen som aldrig var stilla när han såg på mig. Invirad i hans duntäcken gick jag ut till honom i köket, där han lyste upp och presenterade mig för hans nya favoritleksak – en kaffemaskin (här såg jag starten på det prylgalna intresset som är hans). Den var snordyr, och gjorde tydligen lika gott kaffe som de bästa kaffekedjorna. Han malde bönor, pressade pulver, skummade mjölk och serverade mig den finaste kaffen jag fått, i ett prydligt vinglas komplett med ett skummat mjölkhjärta och dekorerad med kakao. Den morgonen blev jag kär.

    Nu är vi gifta och kaffemaskinen har vi kvar – men saknar en riktigt bra kaffebryggare. Bryggkaffe är ju ändå (förlåt älskling), det allra godaste som finns en bakis lördagsmorgon.

  62. Ville bara säga att jag blir så varm av era minnen, och nära gråten av flera av dem. En kaffemaskin till alla!

    (Mitt första kaffeminne är dagen efter vi har anlänt till vårt nya hemland, Sverige. Jag vara nästan sju år gammal. Pappa skulle till jobbet och vi skulle äta frukost på Hotell Attaché i Hägersten där vi bodde i väntan på tillträde till vår lägenhet. Jag fick lov att smaka i en egen kopp av mamma, bryggkaffe med mjölk och socker. Jag kan fortfarande minnas smaken men jag har sedan dess aldrig upplevt den igen – kanske var det luften som var full av förändring som bidrog, kanske är det för att jag inte längre har socker till kaffet. Vilket påminner mig, i renoveringspresent till min mamma måste jag köpa en fin kaffemaskin som gör hennes nya kök rättvisa. Inget är mer deprimerande än en dålig kopp kaffe på morgonen.)

  63. Åh vilken härlig vinst! Mitt bästa minne är no första koppen efter förlossningen då jag inte klarade av kaffe under graviditeten. Så himla gott oc uppskattat det var!

  64. Mitt hittills bästa kaffeminne är från i mars i år då jag var på jobbresa i Vietnam för att hälsa på ett av våra kontor. Vår chef där (som är Vietnames) tog med mig till en liten ”coffee shop” där jag skulle få testa riktigt vietnamesiskt kaffe. Vietnam är nämligen världens näst största kaffeproducent. Man häller kondenserad mjölk med lite socker i botten av ett glas tillsammans med lite is. Sen häller man det varma bryggkaffet ”Kopi Luwak” över det. En otroligt speciell men riktigt god smak. Fylligt, starkt och samtidigt sött. Tror det gör sig bäst vid ett litet bord utanför en mysig ”coffee shop” mitt i Vietnams pulserande atmosfär. Häftig upplevelse <3

  65. Det var en sensommmarkväll i Rom, när jag och min bästa vän sitter på en mysig liten gelateria och beställer varsin Affogato. En kula vaniljglass med en rykande het espresso över i en gullig gammeldags glasbägare. När vi i tystnad satt och njöt av stunden och efteråt konstaterade att vi länge kommer leva på den stunden när hostmörkret kommer till hösten. Det var ett speciellt kaffeminne för mig och min vän, som jag nu fick tänka på i höstmörkret.

  66. Han sitter där i solen. Nyduschad, rakvatten och en kopp i sin hand. ”Kom min kära tös”, säger han! ”Jag har precis bryggt en kanna.” Och så sitter vi där. Pappa och jag. Skrattar, sippar på kaffet, det är varmt som attans, men gott. Som alltid.

    Det är så jag minns honom. När doften av nybryggt tar mig tillbaka bland minnena.

  67. Mina härligaste kaffeminnen är när jag var liten och var hemma sjuk. Jag fick då ibland vara med min mormor och morfar och dagen inleddes med en ordentlig frukost. Efter frukost satt jag och mormor länge kvar och drack kaffe på bit (ja jag började dricka kaffe i väldigt tidig ålder..). Hon gjorde såklart kokkaffe vilket jag var fascinerad över. Jag älskade kaffet men också att det kändes så ceremoniellt tillsammans med mormor.

  68. Min pojkvän och jag hade just vaknat upp i Brunate vid Comosjön i somras. Vi bodde på ett B&B som drevs av världens gulligaste italienska som ärvt huset av en släkting. Huset var fantastiskt och frukostvyn över Comosjön lika så. Det mysiga med sådana här ställen som detta B&B är att man kommer ägaren så nära och jag minns hur hon gjorde världens godaste cappuccino till mig där i köket med sin kaffemaskin. Första klunken av min cappuccino samt morgonvyn över Comosjön är ett minne jag aldrig glömmer. Kram! <3

  69. Hahaha, jag blir full i skratt och lycklig när jag tänker på många av mina kaffeminnen.
    Exempelvis:
    – Traditionen med mitt tjejgäng där alla middagar avslutas med ”koka kaffe, vispa grädde, hotshot hotshot, hotshot…..”
    – Alla de gånger då kaffe har varit en ice breaker vid vikiga möten på jobbet och stillat min nervositet.
    – Den där underbara dagen San Diego på farmers market när jag blev kär i killen i kaffetältet.
    – Mysiga helgfrukostar när man tar sig tid till att skumma mjölk och dricka kopp efter kopp tillsammans med familjen.

    För att nämna några….

  70. Svårt att välja men detta är en av mina tidigaste minnen som jag kan fortfarande se klart framför mig! Iallafall så började min pappa ge mig kaffe i smyg när jag var omkring tre år.. hahah.. jag älskade då att få två sockerbitar i vilket jag fick med en skvätt mjölk. Men en dag när jag var omkring 4 år så gick pappa ner i källaren för att hämta eller greja med något. Så jag tog en stol och klättrade upp på bänken bredvid spisen för att komma åt sockerbitarna. Fick ut hela sex stycken till innan jag rev ut resten av innehållet i skåpet. Paniken va total!!! Men ja hann få upp allt och torkade av innan pappa kom upp igen till en nöjd dotter som satt med sin lilla roskopp med guldkant och sammanlagt då 8 sockerbitar i.. Undra om jag var speedad på kvällen?? Hahaha <3

  71. Förlåt för en lite längre historia, men jag måste få dela med mig!

    Jag minns så himla väl när min pappa skar upp skivor av vetelängden, satte sig i vår knarrande kökssoffa och åt bullen långsamt, doppad i kaffet. Jag kröp fram från min favoritplats, under bordet, och satte mig bredvid. Varje gång fick jag smaka, och varje gång tyckte jag det smakade så gott. Men fick ingen egen kopp, för kaffe är ”bara för vuxna”.

    När jag väl började gymnasiet och fick mina egna pengar, så bestämde jag mig att nu äntligen så är det dags för mig att bli kaffedrickare. Jag köpte jag min första latte på Espresso House. Drack den med andakt, och njöt av varje klunk. Kände mig så vuxen! Det tog ungefär 10 minuter innan magen exploderade. IBS såklart. Inte en enda kopp kaffe kunde jag dricka utan kaos, på 15 år(!)

    Men nu! 15 år senare har jag äntligen blivit frisk, och nu, som 30-åring, så tål jag kaffe för första gången! Är inne på min 20 kopp i livet ungefär, och njuter så mycket av känslan och smaken, varje morgon. LYX. Så, som du förstår har jag några år att ta igen… En vacker kaffemaskin hade varit livets julklapp. KRAM, och tack för roligt samarbete!

  72. Mitt bästa kaffeminne är när vi tältade ute på kalfjället i dalarna. Efter en kall och krispig natt vakna upp och se solen komma upp över de snövita fjällen. Tända upp en brasa, och koka kaffe över öppen eld. Att sitta där i minusgrader med en kopp rykande varmt kaffe. Det är nog det bästa kaffeminnet jag har! Tack för en bra blogg!

  73. Mitt bästa kaffeminne är när jag och min sambo tog en road trip till Norge, satt ute på Lofoten med en fantastisk utsikt och delade på en kaffe i den lilla koppen som följer med på termosen. Vi hade inte hunnit bli sambos än vid det tillfället och över en delad kopp kaffe bestämde vi att vi numer även skulle dela boende. ❤ Denna kaffeälskande lille studenten håller nu tummarna. 🤗

  74. Mitt bästa kaffeminne är när jag under hela hösten 2015 stack in huvudet i kontorsrummet mittemot och frågade om någon ville ta en kaffe med mig – för att få en chans att umgås med honom med stort H. Många kaffestunder senare fick jag tillslut honom att gå med på att dricka kaffe utanför kontoret, och nu är vi sambo 🙂 Klassisk kärlek-vid-kaffemaskinen historia!

  75. Hej Michaela!
    Mitt kaffeminne är när jag träffa min kärlek. Vi hade för första gången spenderat natten ihop, efter en utgång en lördag. På söndagsmorgonen vaknar jag med fjärilar i magen, löjligt lyckligt leende på läpparna och en hemskt bakfulla. Sängen är tom men jag känner en svag doft av kaffe. Jag hade länge sagt att jag är en kaffedrickare och kan ej gå upp om jag ej får en kopp. Dörren öppnas och där kommer han, med sitt sovruffs och med en liten rolig blick och sa, jag har bryggt kaffe men jag kan inte garantera att de är drickbart. Han ger mig koppen med kaffe och jag tar en klunk. Pulver i kaffet men jag ler ändå och tar en till klunk. Han ler och hoppar ner i sängen och där sitter vi. Med pulver i hela kaffekoppen och fullt med kärlek i hela rummet. Jag lagar allt kaffe hemma. Han är ännu inte lärt sig haha och detta var 2 år sedan 🙂

  76. Mitt bästa kaffe minne var när jag gjorde PRAO när jag gick i årskurs 9 på ett flott hotell vid Stureplan. Där serverade jag bryggkaffe på morgnarna till diverse kända personer under frukostbuffén. Det blev många roliga konversationer där medans jag fyllde på gästernas koppar. Kaffe kan verkligen skapa konversationer och bygga relationer!

  77. Det var en sommar, då livet prövade en på många olika sätt. Jag kände mig ensam och i obalans, i min tillvaro, i min relation, i min utbildning, i min hälsa, i livet. Obalans i precis allt. Jag hade tagit flykt till min nära vän som bor i ett stort fint hus ute på landet med sin partner, deras några månader gamla son och 5 hundar. Jag och min nära väninna hade suttit uppe nästan hela natten och pimplat rödvin och pratat om allt i livet; drömmar, orättvisor, avundsjuka, lycka och allt därtill. Att få tömma och släppa ut alla tankar och känslor en någonsin haft till en person som man vet inte dömer en, är så otroligt frigörande för själen men samtidigt också väldigt tömmande på energi i slutändan. Den natten sov jag i så rofyllt och tungt i gästrummet, och så mycket sömn hade jag inte fått på väldigt lång tid på grund av all min oro, ångest och vilsenhet. Morgonen därpå vaknar jag vid 11-tiden av att min väninna kommer in i rummet med en rykande varm kopp kaffe och ställer den på nattduksbordet och säger att det är en otroligt varm och fin sommardag ute, och att jag när jag kände mig redo att ta mig an dagen så var hon och hennes son ute på baksidan och fyllde den uppblåsbara poolen med vatten och väntade på mig. Jag sätter mig upp i sängen och tar en första sipp av morgonkaffet. Det smakade vänskapskärlek, hopp och solsken! Jag kände i den stunden, med kaffekoppen i handen, att jag åter igen började kunna andas. Jag kunde för första gången på väldigt länge, ta några djupa andetag. Det var min början!

    Det där kaffet som min vän kom in med till mig, har fått som ett symboliskt värde för mig och står numera för: ”att kunna andas igen”.

  78. Ett kaffeminne jag tänker tillbaka på med värme är ifrån somras. Jag jobbar på en kirurgisk avdelning där vi hade en så VARM och genuin patient som tyvärr mått väldigt dåligt under en längre period, men en förmiddag önskade hon sig kaffe och såg SÅ lycklig ut då det hade blivit över lite från morgonmålet. Jag har relativt nyligen börjat dricka kaffe och kan nu efteråt förstå ”hur bra kaffe smakar” och lyckan att få känna den smaken. Hon var så glad!

  79. Mitt bästa kaffeminne är min och min idag mans(!!) första riktiga dejt för ungefär 3 år sen, jag var 20 och han 25. Vi träffades på en fest på universitet och spenderade en vecka med att smsa och skulle egentligen inte ses förrän den här dejten men hade ändå spenderat dagarna tillsammans för att vi inte kunde vänta. Det var den första veckan i maj som var sådär varm som bara en dag i maj kan vara och det var fullt på det Espresso house som han bestämt att vi skulle ses på, inte så mycket att välja på i en mindre stad, så vi tog take-away. Han hade dock aldrig gjort det förut (sjukt jag vet) så han glömde säga och jag vågade inte beställa det jag egentligen ville ha för att mina kompisar retat mig för mina specialbeställningar (latte med karamellsmak och sojamjölk är det väl inget fel på) och fick rätta hans beställning och han skämdes. Men sen promenerade vi med kaffet runt hela stan samtidigt som vi drack kaffet även fast det hann kallna och berättade saker vi inte berättat för någon annan innan, om våra familjer, våra drömmar och trots att kaffet inte är något jag skulle välja idag var det en av dom godaste jag druckit för samma kväll så blev vi tillsammans på riktigt!

  80. Mitt finaste kaffeminne delar jag med min mamma. Hon har nämligen en typisk mamma-personlighet där hon aldrig sätter sig själv i första rummet, aldrig unnar sig nya saker. Hon köpte inte ens en ny kaffebryggare när den gick sönder. För min första lön köpte jag en ny kaffebryggare till henne i julklapp och lyckan var total. <3

  81. Hm mitt bästa kaffeminne…
    April 2017 – Tidig morgon i New York, på en uteservering på ett café på Upper East Side med en islatte i handen. Trots att det regnat alla dagar vi varit där innan tog vi tillfället i akt och satt ute och njöt av vårens, och resans, första solstrålar. Otroligt kallt men så värt det.

  82. När jag tvingade mig själv att börja tycka om kaffe. Jag hade precis flyttat till Oslo med mina bästa tjejkompisar och vi kände oss SÅ vuxna. Vi flyttade hemifrån tillsammans och ihop. Vi blev vuxna ihop. Och därmed skulle jag börja dricka kaffe.
    SOM jag kämpade i början. Drack fastän det inte var gott. Hälften socker och hälften mjölk + en skvätt kaffe. Smakade knappt kaffe. Men jag var ju vuxen! Då dricker man bannemig kaffe!
    Efter att ha kämpat ett tag var det snart längre inte ett kämpande längre, till slut älskade jag det, vilket jag gör än idag.
    Måste säga också att jag har förbeställt er bok och längtar ENORMT mycket. Du är grym! Kram

  83. Haha! Alltså.. när jag var 14 år gammal och min enda önskan i livet, liksom många andra tonåringars, var att bli vuxen. Så bestämde jag och min bästa vän oss för att börja dricka kaffe, för det gjorde ju alla vuxna. Problemet var att ingen av oss tyckte att det var gott, så vi tog till alla knep vi kunde komma på. Vi hällde i mjölk för det hade vi ju sett vuxna göra, men det smakade ju fortfarande kaffe. Vi testade med mjölk och socker, men det var ändå inte gott. Efter att ha testat otaliga kombinationer av kaffe, mjölk, grädde, socker, sötningsmedel, oboypulver (!).. ja jag tror ni fattar. Vi ville verkligen växa upp!

    Det är ett fint minne och om sanningen ska fram så lärde vi oss dricka kaffe efter det. (Efter en blandning av bryggkaffe, grädde och oboypulver så smakar svart kaffe ljuvligt i jämförelse hehe). Nu är jag student och skulle inte klara livet utan kaffe. Svensk som jag är dricker jag mest bryggkaffe, men annars en cortado eller en dubbel espresso. Kaffe och bubbel, livets drycker.

  84. Mitt finaste kaffe-minne är när jag lärde mig dricka kaffe för bara 2 år sedan. Min sambo var hemma hos mina föräldrar i nordligaste Norrland för första gången och det var nyårshelg. Hemma norr om polcirkeln i slutet av december så går solen knappt upp och de dagar den går upp går den ner igen vid lunchtid. Jag som är ovan vid mörkret var konstant trött och min mamma och sambo sa till mig att prova ta en kopp kaffe för att få en liten energikick.

    Så där satt vi, min fina sambo och min familj i min älskade hemort och drack kaffe och spelade spel i solnedgången 12.30 en förmiddag och nånstans där blev min sambo en del av min familj på riktigt!

  85. Gud vilken härlig kväll ni verkat ha, riktigt dundergäng! Efter lite eftertanke så kom jag fram till att ett av mina starkaste och bästa kaffe-minnen var när jag besökte min moster som bor i Stockholm som yngre. Hon hade alltid ett lyxigt hem med fina detaljer och genomtänkt design överallt, likadant med deras kaffemaskin! Minns att den var otroligt komplicerad för en rookie som mig vid den tiden och att en cappuccino ur den var från en heeelt annan värld än försöken hemma med mjök som sjönk ihop lika snabbt igen. Aldrig känt mig så lyxig som den helgen i hennes lägenhet när vi hade varsin dyr keramikmugg med sprillans lyxigt kaffe och tog igen om tiden vi missat på grund av distansen mellan oss.

  86. Förra året satt jag och mina bästa vänner att på en liten, liten båt intill ön Hvar i Kroatien när jag från ingenstans kände ett ENORMT sug av kaffe efter att ha avskytt det hela mitt liv.

    Tog en sipp av min kompis nyinköpta cappuccino och sedan dess har jag varit såld. SÅLD.

    Skönt att ha lärt sig dricka kaffe vid 27 års ålder 😀

  87. Vilken rolig och god tävling! Mitt finaste kaffeminne är från en augustidag förra året när jag och min mamma fjällvandrade i Abisko, en resa som vi planerat länge och väl och längtat massor till. Vi ägnade en dag åt att ta oss från vår stuga till Trollsjön och tillbaka via Stendalen, som är som hämtat ur Sagan Om Ringen-filmerna. Under vandringen till Trollsjön pausade vi för fika. Balanserade en kopp rykande hett kaffe och äppelmuffins med varma vantar på och skrattade till fantasier om vem som ville bli räddad av antingen Legolas eller Aragorn när Orcherna dyker upp. Mamma ville hemskt gärna hoppa upp på hästryggen bakom Aragorn. Och såklart skulle hon få det.. om jag fick ta den sista muffinsen. Det fick jag.

  88. Mitt första kaffeminne är mammas knä, mina flickben som har små blåmärken och skrapsår som avslöjar att jag var ett ganska livligt barn och mammas trygga röst i konversation med en vännina. Kaffe för mig är min mamma. Doften av kaffe är trygghet. ❤️

  89. Mitt finaste minne till kaffe är från min fästman. Han är en kaffenörd av rang! Med samma omsorg som jag väljer en ny parfym, kan han gå omkring och dofta på kaffebönor. En riktigt bra cappuccino är hans favorit men på morgonen finns det inget som slår en bryggkaffe.

    Mitt minne är från början av vårt förhållande. Vid ett tillfälle hittade jag en kaffeböna på mitt sovrumsgolv och det var självklart att det måste varit han som lämnat kvar den. Troligtvis har den trillat uT från hans väska när han spenderat natten här. Jag minns att jag blev varm i kroppen och tänkte att, det är som hans motsvarighet till Askungens glassko. Visst har det hänt att diverse ragg glömt kvar saker; en gammal t-shirt eller konstigt armband. Men just en kaffeböna tyckte jag var så fint och typiskt honom.

  90. En kaffeskvätt,
    slängde farfar upp på koppens tillhörande assiett.
    Med en harkling mycket diskret,
    fångade farfar min uppmärksamhet.
    Mina fyraåriga små ben,
    trippade fram till sockerskålen av marmorsten.
    Där valde jag en stor sockerbit,
    sprang sedan tillbaka och klättrade upp i famnen på min favorit.
    Den kaffeskvätt som farfar slängt upp på koppens tillhörande assiett,
    blev med den utvalda biten vår efterrätt.

  91. Mitt starkaste kaffeminne (och också det jag tänker på varje gång jag känner lukten av bryggkaffe, trots att det har gått så långt tid) är från alla de fjällvandringar vi gjorde under min barndom. Efter timmars vandrande kom vi fram till samma bäck där vi alltid stannade för att grilla korv och dricka kaffe. Jag och min syster var för små för att dricka kaffe och hade en egen termos med varm choklad, men jag minns så tydligt lukten från mina föräldrars plåttermos med bryggkaffe och hur stor jag kände mig när mamma frågade om jag ville blanda lite i min choklad. Dessa fjällturer är fortfarande det jag tänker på när jag blundar och vill vila sinnet under stressiga perioder. Lukten av bryggkaffe är för alltid förknippad med de där stunderna uppe i fjällen med mina föräldrar och min lillasyster.

  92. Mitt finaste kaffeminne är alla de gånger min mamma tog med mig till ett café i saluhallen på Medis. Oftast på fredageftermiddagarna, efter att hon hämtat mig på dagis eller skola. Det här var tidigt 2000-tal, när det inte hette café latte utan café au lait. Oj vad jag älskade den där stunden, doften av kaffesmakande mjölk och att få äta upp all mjölkskum haha! Slungas fortfarande tillbaka till detta när jag ser en riktigt krämig, skummande latte i en stor glasmugg <3

  93. Min bästa kaffeminne handlar om min nuvarande kille. Vi träffades utomlands på jobb och vårt hem var i olika länder. Vi höll kontakten och eftersom vi levde olika liv, pratade vi ofta i telefon när han höll på att stänga sitt café där långt borta. Jag hörde hur han rengjorde kaffemaskinerna, malde bönor, testade nya varianter och räknade kassan. Det lät så mysigt, jag ville dit. Efter ett tag, nervös och förälskad åkte jag dit. Satt på disken, dinglade med benen, fick specialkaffe och massvis med pussar mellan gästerna. Och blev blixtkär! Kaffe har sedan dess haft en speciell plats i mitt hjärta.

  94. Svårt med bästa kaffeminne, kaffe är ju en så integrerad del av ens vardag! Men ett minne jag har är när jag var i Costa Rica och besökte en kaffetillverkare. Hela dagen var såklart jättespännande, att få se alla de steg som tillverkningen av kaffe går igenom och hur det påverkar smaken osv. Men det bästa var vår guide! Han skämtade om allt men det jag minns mest från vad han sa (och som påverkat min inställning till snabbkaffe lite för mycket) var när han sa att de kallade Nescafé för ”No es cafe” (”är inte kaffe” på spanska) – tyckte det var roligt! Skrev till och med en artikel om kaffe en gång, där det citatet fick avsluta, hehe.

  95. Hej!
    Mina bästa kaffeminnen har faktiskt att göra med bilresorna jag och pappa brukade göra när han jobbade med fiske i Norrland. Han åkte dit ungefär tre helger i månaden och jag brukade följa med på kanske två av dom. Det var ganska långa resor som ofta gjordes på em/kväll och då brukade vi alltid sitta och småprata medan vi drack kaffe ur locken på termosar. Pappa hatade bensinmacks-kaffe så vi bryggde alltid eget och tog med oss. Det var härligt!

  96. Att som barn sörpla kokkaffe på fat med farfar ❤️ Ett av de absolut finaste och starkaste barndomsminnena jag har. Min stålfarfar, som jag saknar dig.

  97. Jag matchmakade min syster med en kompis till mig över flera koppar kaffe. Han jobbade då som säljare för ett nytt kaffemärke. En novemberkväll kom han hem till mig och min syster och vi hade kaffeprovning! Nu är dom gifta och har ett barn. Bor i olika städer nu men varje gång vi dricker kaffe ihop minns jag den där kvällen då det slog gnistor mellan dom 🙂 Så glad över det! Kram på dig

  98. För 2 år sen var jag på en yoga resa nära Positano, min första gång i Italien och jag va förälskad från första stund😍 När yoga resan var över flög min sambo till Rom och vi spenderade några dagar tillsammans där. När jag skulle möta honom på tågstationen, (efter typ 10 dagar ifrån varandra!!!) köpte jag en cappuccino på en Lavazza-kaffebar och det va utan att överdriva det godaste jag druckit. Den koppen och att få pussa och krama sin älskling efter en smärre evighet är fan ett minne jag sent kommer glömma❤️

  99. Ett av mina första kaffeminnen var när jag var liten och fick följa med min mamma till hennes jobb på Volvo. Jag minns att jag var stolt över henne, omgiven av massa kostymnissar och andra (som jag tyckte såg ut som) viktiga personer. I ett av caféerna i byggnaden fick jag smaka på en av mina första koppar kaffe, men det var inte alls gott så kvinnan i kassan lade i en enorm glasskula i den så att det istället blev som en kaffe-milkshake. Det var en av mina första koppar kaffe. Det är ett fint minne som sätter ett leende på mina läppar när jag tänker på det. Numer kan jag ta en kopp kaffe och vara nöjd utan en skopa glass i, men en skvätt mjölk i kan jag däremot inte leva utan:-)

  100. Nää är det sant, vilken drömtävling och vilket bra samarbete! <3

    För mig är det två fina minnen som dyker upp. Det första är när min bästa kompis mamma bjöd oss på tiramisu när vi gick i högstadiet och vi båda bara WOW vad är det här för himmelsk grej. Sedan dess har jag varit hooked på kaffe i alla dess former.

    Ett annat väldigt starkt minne är förra sommaren när jag och min kille va i Toscana. Vi bilade runt bland små byar och satte oss på ett torg och beställde in varsin espresso. Det va lite stökigt och stimmigt som det ofta är i just sydeuropa. Vi båda var rätt trötta så vi satt mest tysta och drack och spanade ut på torget. Just det korta ögonblicket när vi satt där, bara han och jag, mitt i allt italienskt stim blev något alldeles särskilt och jag insåg att just såna här tillfällen är livet. Det gäller att ta vara på de små stunderna <3

    kram !!

    ps hur mysigt är det inte att läsa alla kommentarer på det här inlägget !

  101. Arlanda kaffet!!

    Medan ”alla” kor Arlanda olen innan en resa sa ar det kaffe alla ganger for min del 🙂

    Inget slar en harlig havre latte nar man gatt upp kl halv fyra for att ta sig till flygplatsen!

  102. Hej, först och främst! Vilken härlig tävling är just min tanke var att jag behövde en ny kaffemaskin då min fina jag fick förra julen gått sönder, vågar inte säga det till min farmor och farfar dock…
    Men nu till mitt kaffe-minne:
    Jag miss specifikt minnet när jag skulle ”lära mig” tycka om kaffe. På mitt förra jobb hade jag och min kollega varav hon inte heller var någon kaffe drickare, vi skulle orka med en tuff jobbperiod på 12 dagar i sträck och vi kom fram till att vi aldrig skulle orka utan kaffe. Jag minns att vi tävlade med varandra och gjorde massor med ”fin” kaffe av olika slag. Vill nämnas att hon var 27 och jag 23 år, nu kan vi båda inte leva utan kaffe.
    Ha en fin helg!
    Lisa

  103. Mitt speciella kaffeminne är när jag fick min kille att börja dricka kaffe. 25 bast och hade aldrig varit en kaffedrickare i hela sitt liv. Jag själv hade klunkat kaffe sedan gymnasiet och kan inte klara mig utan det som den junkie jag är.. När vi flyttade ihop drack jag alltid kaffe själv för han ville ju aldrig ha. Men så började han smaka lite då och då eftersom det luktade så gott när jag bryggde. Det började som 2/3 mjölk och 1/3 kaffe men numera dricker han mer än vad jag gör! Haha

  104. När jag satt på flyget som tog mig till andra sidan jorden för nästan 10 år sedan fick jag bara i mig ljummet SAS-kaffe under alla 16 timmar. Var så ledsen över att lämna mamma ensam hemma för att åka iväg på utbytestermin. Var nervös och rädd över den långa resan, men det blev i det stora hela en riktigt rolig och tuff termin. Jag klarade ju mig själv trots allt! Det där bryggkaffet i deras blåa pappersmuggar var inte gott, men 10 år senare tänker jag fortfarande på det och kan till och med längta lite efter en kopp.

  105. Mitt bästa kaffe minne (som också handlar om min allra första kopp) är från när jag i en främmande lägenhet tog mig ur en främmande säng och ut i ett morgonsoligt vardagsrum. Där satt mitt 10 poängare till hemsläp från kvällen innan och hade ställt fram mackor och två koppar nybryggt kaffe, rykande hett ur mysigt stora muggar. Jag vågade inte säga att jag inte alls gillade kaffe utan drack snällt upp. Frukost tillsammans blev till lunch och lunch till middag, varje gång följt av kaffe. Idag, fyra år senare bor vi ihop och nu älskar jag både kaffe, och honom 😉

  106. Mitt bästa kaffe minne är med mamma och hennes mamma i en liten, solig by i Bosnien. Tre generationer som sitter i skuggan på morgonterassen, temperaturen är redan på 30 grader och vi blickar ut över bergen framför oss. Mormor berättar pinsamma historier om mamma medans vi smuttar på kaffet och med ett leende på läpparna känner jag inget annat än stolthet och tacksamhet över att få ha dessa två fantastiska kvinnor i mitt liv. Kaffemaskinen hade såklart gått till min fina mor i present, det förtjänar hon tusen gånger om. Kram

  107. Middag med kaffe tema låter som en riktig dröm! Kanske får inspireras lite av det för framtida middagar. Jag fick tänka en stund för att komma fram till vad mitt bästa kaffe minne är. Det finns så många fina stunder runt kaffe. Bäst tycker jag det smakar ute i naturen tidigt på morgonen när man kravlar sig ut ur tältet och värmer sig med en nykokt kopp kaffe. Jag har minnen av det från flera fantastiska platser i världen. Men trots det är de finaste minnerna jag har med kaffe från de åren då jag fortfarande bodde i London och de helt vanliga vardagskvällarna då jag åkte över halva stan för att träffa min närmsta vän för ’a cup of coffee’. Det var då vi kunde sitta timma efter timma och bara snacka, skratta, gråta eller bara vara. Min vän bor kvar i London och jag bor nu i Stockholm så de här stunderna sker inte så ofta längre men det är alltid det jag tänker tillbaka på när jag hör ’a cup of coffee’.

  108. Alla mina starkaste kaffeminnen är med min mamma. Jag har 2 som är starkast, det första är baserat på det faktum att jag druckit kaffe sen ett års ålder. Jag satt alltid i min mammas knä när hon fikade, och på nåt vänster började jag smaka på hennes kaffe och efter det satt jag alltid i hennes knä och drack kaffe ur min nappflaska och låtsades läsa tidningen som hon gjorde i flera flera år. Det minnet i sig kanske mer är min mammas minne än mitt, men mitt egna absolut starkaste kaffeminne är när jag och min mamma åkte till Madrid när jag var 10 år gammal. De viktigaste orden vi hade lärt oss innan resan var ”café con leche” och den första kvällen satt vi, en ljummen kväll i mars, på ett mysigt café utanför vårt hotell och drack varsin café con leche. Jag minns känslan av att vi hade det så himla bra då. Och faktiskt idag är det över en kaffe jag och mamma har det bäst, en cappuccino efter middagen när vi är utomlands eller vanligt bryggkaffe en helgmorgon, det är våran alldeles egna grej!

  109. Mitt bästa kaffeminne var när jag insåg att jag var gravid. Första koppen på morgonen är superviktigt för mig och sätter prägel på hela dagen. Det ska vara en helt vanlig kopp bryggkaffe med en lagom skvätt mjölk. Men så en dag så tålde jag inte bara den där lukten, kunde knappt öppna burken utan att kräkas, tillagade en kopp men den gick inte ner, försökte på jobbet – samma reaktion där, fy. Hade väl haft vissa föraningar innan kaffe-situationen men det var spiken i kistan och poletten trillade ner. Även om kaffet och doften länge gjorde mig illamående (nu är jag tillbaka i mitt vanliga kaffe älskade mood) så kommer jag alltid förknippa det med min graviditet och allt som följe med den <3

  110. Mitt finaste kaffeminne är från när jag var liten och hälsade på min mormor och morfar på sommaren. Jag minns att mormor alltid vaknade innan kl 5 och kokade kaffe. Så jag brukade stiga upp tidigt och gå till köket för att känna den trygga doften av kaffe. Sen tog mormor med kaffekannan ut till trappan framför huset. Så satt vi och njöt av morgonsolen och hon visade mig hur man drack kaffe på fat. För mig blev det nog mer socker än kaffe just då men kaffe är fortfarande en doft jag associerar med trygghet.

  111. Det var på en av mina tågluffer i början på 90 talet, jag och min vän hade kommit fram till Italien och vi var otroligt kaffesugna men också väldigt snåla eftersom vår reskassa skulle räcka en hel månad. Vi traskar länge omkring i den italienska staden i gassande sol för att hitta ett bra och lagom billigt café och valde tillslut ett, trötta å otroligt sugna på kaffe. Vi beställer och ser framför oss att vi skulle få hederligt svenskt bryggkaffe, det enda vi visste om på den tiden. Dröm om vår förvåning när vi får in en liten kopp med pyttelite kaffe i botten. Vad var detta, som vi betalade för oss, dyra pengar för?! Besvikelsen var otroligt stor! Det var långt senare som vi förstod att detta var en espresso och att det faktiskt också är väldigt gott. Vi skrattar fortfarande åt denna händelse.

  112. Hej Michaela!
    Jag vill fört och främst säga att jag är så imponerad över dig. Jag har följt dig några år nu och tycker allt du gör är så himla bra, framförallt nu med den nya boken med Hamilton. Det kommer bli helt underbart när den kommer!

    Men ett kaffe minne nu: Det var faktiskt nyligen då min systers man gav mig sina gamla presskannor. Jag tänkte aja de kommer jag inte använda men tack. Men sen när han förklarade och sa att just Lavazza va bäst att använda i, så testade jag och nu är jag fast. Det var så himla gott och känslan av Italien varje morgon i köket är oslagbar!

    Du är grym!
    Kram

  113. Min man är från Mexiko och där har man lite andra frukosttraditioner än vi har hemma i Sverige. Missförstå mig rätt, jag älskar tacos till frukost MEN först behöver jag mitt kaffe. Min mans morfar var nästan 90 år första gången jag besökte Guadalajara. Hans engelska var obefintlig och spanska hade jag inte hunnit lära mig än. Första morgonen skulle vi gå och äta tacos till frukost men min man förklarade att Catrin behöver dricka lite kaffe först och kanske äta en macka för att bli redo för tacos. Detta var det konstigaste dom hört haha men redan nästa dag vaknade vi av att morfar kom och sa att nu är kaffet klart och baguette inhandlad, dags att pallra sig upp. Denna tradition höll i sig varje dag den resan och även 2 andra resor. Tyvärr finns inte morfarn längre men jag kommer alltid tänka på honom när jag hör ”kaffet är redo”. 😍 kul parantes är att han alltid serverade mig decaf haha ❤️

  114. När mitt barn var sex månader flög jag och min kille till NY för att vara föräldralediga där tillsammans i tre månader. Det var september och dagarna var ömsom solvarma, ömsom höstkrispiga. Det var som att vi, 34 år gamla, fått en ny dörr att gå igenom i livet, en ny värld öppnade sig. Vi bytte båda karriär efter de månaderna till kreativa yrken och fröet till den helomvändningen fanns på ett ljuvligt kafé på Gay St i West Village. Då hette det Why not coffee och dess inredning var sober och varm. Musiken var underbar, inredningen vacker och stämningen något alldeles särskilt. Och så serverade de så gott kaffe! Jag som mest druckit te innan upptäckte dirty chai och det var som en sagolik blandning av julsmaker, dofter av Orienten och så kicken och smaken av kaffe.

    Så där satt vi, med dottern i vagnen eller i famnen, drack det här fantastiska kaffet (som min kille också älskade trots att aldrig dricker chai annars), hängde och la omedvetet grunden till hela vårt nya liv.

    Jag brukade sitta där och arbeta och så möttes vi upp eller så satt vi bara där och fikade en stund. De stora fönstrens var vidöppna mot gatan. Utsikten in i min killes favoritskoaffär var alltid intressant. Våra samtal tog liksom aldrig slut, det fanns alltid något att prata om. Och med vår bebis i vagnen eller i famnen så satt vi där, drack

  115. Vilken härlig kväll ni verkar ha haft!

    Det första kaffeminnet som dök upp i huvudet är från en regnig dag i somras. Jag var på tågluff med mina tjejkompisar och vi hade just nått destinationen Genova i Italien. Regnet vräkte ned och det blåste full storm (detta var samma dag som det fruktansvärda broraset) och vi hade rest i timmar. När vädret klarnade upp gav vi oss ut för att utforska Genovas mysiga gränder. Vi var trötta och lite ”under isen”, men olidligt sugna på italiensk glass (som tycktes vara omöjlig att hitta i den staden!?). Vi hamnade till slut på ett litet, genuint café i en smal gränd där italienarna satt och drack espresso. Jag gick in och beställde en cappuccino, en espresso och två kulor gelato. Aldrig har kaffe smakat så gott som i den stunden och det är nog därför detta är mitt mest självklara och härligaste kaffeminne!

  116. Mitt första kaffeminne var när jag och min farfar satt på trappen till vår altan. Det var en av de första varma sommardagarna och inte ett moln på himlen. Jag var såklart alldeles för liten för att dricka kaffe men så räcker farfar mig en sockerbit som jag får doppa i hans kaffekopp. Han skrattade högt som han alltid gjorde när han var busig och jag älskade det! Från den stunden har jag en speciell kärlek till kaffe för det påminner mig om honom! <3

  117. Mitt starkaste kaffeminne är från när jag gick i nian. Jag bodde i en småstad och vi skulle då praktisera på ett jobb i 2 veckor och jag valde självklart Espresso House(jag hade precis blivit kaffefrälst). Min kompis hade hade turen att få prao:a på den lokala tv-kanalen och de göra en intervju med någon som praoade och de valde mig. När de kom den dagen så ställde de lite frågor och sen vill de att jag skulle göra en latte. Jag hade bara fått lära mig hur man gjorde svart kaffe och aldrig latte eller liknande. Men kaxig som jag var så tänkte jag att det inte var en big deal. Då började de filma och jag skulle skumma mjölken, jag råkar då trycka alldeles för hårt och fick all skum i ansiktet. I Tv. Alla skrattade ihjäl sig och jag skämdes ihjäl!

  118. Mitt starkaste minne av kaffe var första gången jag gav mig på det. Jag var 17 år gammal och upp över öronen förälskad i en två år äldre, ursnygg kille. Jag gick första året på gymnasiet och han tredje. Efter många långa blickar i korridorerna tog jag mig äntligen mod att säga hej. Det tog inte lång tid innan han bjöd ut mig. Han frågade vad jag ville göra och jag svarade ”ta en kaffe?” Jag ville låta mer vuxen men hjälp av kaffet givetvis haha! Därefter väntade en veckan av kaffedrickande för min del, tvingade i mig det. När dejten ägde rum drack jag mitt kaffe, men vi blev aldrig mer efter det. Jag fick inte ”drömkillen” men jag fann kaffet, och är gladare för det. Kommer för alltid bära med mig det minnet.

    / kaffeälskaren

  119. Hej!

    Då jag är en riktig kaffeälskare som är ganska beroende (hehe) så har jag väldigt många minnen förknippade just med kaffe, men mitt allra starkaste och kanske till och med finaste är från just Italien i slutet av januari 2018. Dagen innan så hade jag just landat i Rom tillsammans med två stora resväskor, fullpackade med mina favoritkläder och massor av kollegieblock. Jag hade nämligen precis åkt iväg på min allra första språkresa och jag skulle lära mig det språket som fascinerat mig i så många år – italienska.

    Måndag morgon den 29/1 efter att ha anmält mig i skolan så gick jag och 3 nyfunna vänner (samt blivande skolkamrater) till caféet ”Bar Amore” som låg precis runt hörnet om min nya, fantastiska skola. Vi gick in bland alla italienare i den lilla, lilla lokalen som luktade starkt av kaffe och nybakade bakverk. Jag och de andra tjejerna försökte nervöst beställa varsin kaffe och croissant på italienska och på något konstigt sätt så lyckades vi relativt bra, haha. Vi satte oss ner vid ett av borden och började smutta på våra varma cappuccinos i januarikylan. När vi när vi tog en tugga av de nybakade croissanterna trodde vi nog att vi dött och hade hamnat i himmelriket, dem var fantastiska. Vi spenderade en halvtimme med att försöka tygla våra nerver (för vi alla var så otroligt nervösa och spända inför första lektionen!!) och pratade om vilken världsdel vi kom ifrån, vad vi brukade göra där hemma och om det var vår första gång i Italien.

    När vi druckit upp vårt kaffe så gick vi tillbaka till skolan igen och första lektionen startade. Tack vare vår lärare som var helt otrolig så skrattade vi oss igenom hela första dagen och nervositeten släppte direkt. Tror vi alla kände oss som hemma på en gång.

    Fortfarande idag, över ett halvår senare, så pratar jag med dessa tjejerna varje vecka via Skype eller WhatsApp. Vi har blivit otroligt fina vänner och jag vill nog tro att det var tack vare den där fikastunden i den lilla baren. Med tanke på att den heter ”Bar Amore” så var det kanske kärlek/vänskap vid första ögonkastet? Haha. Vet att det åtminstone var början på en livslång kärlek till Italien och italienskt kaffe för min del!

    /Sanna

  120. När jag var 21 flyttade jag från min hemstad Göteborg till en liten by uppe i Norrland. Jag hyrde en röd liten stuga med vita knutar och pluggade filosofi på distans.
    Den sommaren började jag varje dag genom att sätta mig ute på trappen till min stuga med morgonens första kopp.
    Jag hade så smått börjat lära känna en kille och varje morgon på väg till jobbet körde han en omväg för att kunna passera min stuga. Om jag satt ute på trappen stannade han, jag bjöd på kaffe och vi satt och pratade en stund innan han åkte till jobbet. Ibland var jag inte där just när han körde förbi så då fortsatte han bara köra vidare till jobbet, lite besviken.

  121. Kaffe för mig har alltid tidigare varit associerat med stress, plugg och att kunna hålla mig vaken längre än jag egentligen orkar. Men så är det inte längre. Kaffe har blivit något jag starkt förknippar med min kärlek i livet – W. Den första morgonen jag vaknade i hans säng kom han med kaffe på sängen. Han hade varit iväg och köpt Oatly iKaffe, eftersom han snappat upp att jag inte dricker mjölk men alltid har Oatly i mitt kaffe. Sedan dess är kaffe på morgonen vår lilla ritual. När jag vill visa hur mycket jag älskar honom tassar jag upp och sätter på kaffebryggaren och sedan väcker jag honom med en nybryggd kopp svart kaffe undet näsan och en puss.

    Mitt allra bästa, finaste kaffeminne var för några veckor sedan. Vi hade varit ute på söndagspromenad, handlat ingredienser till en urgod siciliansk tonfiskpasta som vi lagat till lunch. Därefter gjorde jag kaffe, med lite kanel i, i min franska pressokanna. Jag låg lutad mot hans varma, fina bröstkorg, bläddrade i en Elle-tidning medan han kollade på fotboll på mobilen. Vi drack vårt kaffe, pussades då och då, men pysslade med vårt egna tillsammans. Där och då slog det mig, att jag nu var i exakt den typen av relation jag alltid drömt om. Där tystnaden aldrig skaver, där fjärilarna i magen aldrig dör och där synen av hans vackra händer runt en liten espressokopp får mina ögon att tåras av kärleken jag känner för den man jag fått äran att dela mitt liv med <3.

  122. Mitt starkaste kaffeminne började när jag var 13år och reste med mina föräldrar. Vi besökte en anspråkslös italiensk ”hål i väggen” restaurang som serverade den ljuvligaste maten som jag tänkt på ända sen dess. Spola fram 10 år i tiden. Jag har precis träffat en väldigt speciell person och vi bestämmer oss för att åka en helg till samma stad som jag besökte med min familj tio år tidigare. Jag har berättat för honom om restaurangen och vi letar och letar hela helgen för att försöka hitta tillbaka till den. Vi har nästan gett upp hoppet när den helt plötsligt är där framför oss. Han, som idag är min man, har en enorm passion för kaffe och det visar sig inte bara maten utan även kaffet, som jag inte drack sist, är något utöver det vanliga. Idag jämför vi allt kaffe med den där kaffekoppen för 4 år sedan.

  123. Även jag är italienare och uppvuxen med dessa Lavazza burkarna i mitt hem och mitt bästa och käraste kaffeminne är den sista kaffet jag och min pappa drack tillsammans innan han gick bort sommaren 2008. Jag minns det så väl doften utav kaffet från vår Bialetti (du vet de espressobryggarna man har på spisen) och hur vi satt tillsammans vid köksbordet och pratade om hur det skulle kännas för mig att fylla 18 (jag fyllde år dagen efter) och äntligen bli vuxen på riktigt. Jag kommer alltid minnas just denna koppen kaffe då den smakade gudomligt (som pappas kaffe alltid gjorde) just för att det blev min sista tillsammans med honom. Jag har sedan dess fortsatt att köpa Lavazza då jag tänker på honom varje gång jag ser burken och det gör mig glad.

  124. Mitt bästa kaffeminne är när jag skulle ha en dejt hemma och jag var så nervös så jag tog min kopp och fyllde med rödvin, hann få i mig 1,5 koppar innan han kom. Serverade kaffe till honom och han drack och sa efter ca 30 min ”ska du inte dricka ditt kaffe innan det blev kallt?” ”Gillar mitt kaffe kallt” kommenterade jag och sipprade vidare på mitt rödpang.

  125. Mitt mest betydelsefulla kaffe-minne var under en period då jag var oerhört kär i en kille som jobbade på en restaurang. Vi började (äntligen!!) prata och jag gick alltid till restaurangen efter jobbet och satte mig i baren, blev alltid erbjuden en kopp kaffe. Sen satt jag där och pratade med honom mellan gästerna han serverade och bara njöt av att få umgås. Idag är vi förlovade och har ett barn tillsammans. Så den kaffekoppen kl 22.00 kommer för alltid vara min favoritkopp på hela dagen.

  126. Mitt minne är ganska nytt. Det var nu i september som jag och min bästa kompis åkte till Madrid på utbytestermin. Vi hade det struligt med vår lägenhet som inte alls var som vi tänkt oss. Varje kväll satte vi oss på samma café för att dra ut på tiden så mycket som möjlig och slippa gå tillbaka till lägenheten. En kväll, eller snarare natt, satt vi inne i baren istället. Personalen hade börjat städa och ”don’t stop believin'” spelades på hög volym. Jag som aldrig gillat eller druckit kaffe beställde spontant in en espresso martini bara för att det kändes så passande. Och sedan den dagen (natten) så har jag blivit en riktig kaffedrickare! När jag kommer hem till Sverige i jul kommer jag köpa en kaffebryggare direkt, om jag inte vinner denna vill säga!! kram

  127. Jag brukar alltid ta med mig kaffe in på biosalongen, går gärna på Victoria då dom har ett schysst café. En påse m-kulor också, då är jag hemma!

  128. Åh, kaffe <3 När jag och min pojkvän först träffades drack vi kaffe, var sin halvblaskig cappuccino. Då berättade han att han var en riktig kaffefantast som intresserar sig för olika bönor och älskar att testa nya sorter. Jag skämdes lite för mitt val av kafé och efter det har han alltid fått välja kaffeställe. Kaffe har blivit vår grej. Då och då drar vi ihop ett gäng vänner och har kaffekvällar – som vinkvällar fast med kaffe! Himla trevligt!

    Vi ska börja plugga båda två och snart flytta ihop, då hade den röda kaffebryggaren från SMEG varit perfekt. Det lär drickas en hel del kaffe mellan tentorna och många nya vänner ska få uppleva våra kaffekvällar. Bryggaren kommer gå varm!

  129. Mitt bästa kaffeminne hmm måste väl ändå vara när jag upptäckte att jag kunde dricka kaffe när jag hade svårt att somna. Det hjälpte mig alltså mot sömnproblem. Lite oklart varför men kan tänka mig att det är nån trygghet som väcks där.

  130. Härligaste kaffet dricks utomlands! Alltid speciellt att Google Mapsa sig fram över okända gator till ett cafe man hittat på trip advisor. Med såna där vita koppar med fat, oklar logga och en avlång sockerpåse på sidan. Och skummad mjölk som alltid är för varm så man har brännsår på tungan resten av resan <3

  131. Herregud! Universums bästa tävling 🙂
    Mitt första riktigt häftiga kaffeminne var när jag precis börjat intressera mig för baristayrket via cafet jag arbetade på och en tjej där höll på att tävla. Så roligt och även om jag tyvärr inte jobbar med kaffe idag har jag fortfarande stort intresse och nörderi kvar! Kaffe är livet

    Önskar dig en go helg!

  132. Kära kaffe, vi har delat många fina stunder ihop, det är svårt att väja en. Från tentaplugg och ångest till den pirriga fördrinken med espresso martini på första dejten, från 3 timmars fikor med vänner till en snabb espresso vid en kaffebar i Milano. Kära kaffe du har fångat mig sedan de första trevande försöken med en alldeles för söt vanilj latte för nio år sedan. Du har aldrig ställt några frågor när jag druckit för många koppar och alltid ställt upp när jag behöver dig som mest. Kaffe, jag älskar dig.

  133. För två veckor sedan. Min förälskelse skulle flyga till Stockholm på arbetsintervju och vi skulle äta middag ihop efter. Men han blev sen, och senare… jag bestämde mig, efter att ha väntat i kylan, för att sätta på mig på Sempre och ta en kaffe, en espresso för det var ju billigast. Sen tog jag en till. Om det var nervositet eller kaffet som orsakade mina skakningar vet jag inte. Men vi tog en cappuccino tillsammans när han kom och sen sov jag inte på hela natten.

  134. Alltså jag kanske inte har nån chans alls för jag har inte nåt riktigt kaffeminne ännu, men jag hoppas att jag kommer att få!
    Jag har aldrig gillat kaffe men alltid så länge jag kan minnas älskat doften av kaffepulvret och gärna erbjudit mig att brygga, mäta upp kaffet och chokladbollar eller kärleksmums utan kaffe i glasyren/smeten är inte lika gott utan, så det kanske finns hopp för mig.
    Jag vill gärna börja dricka kaffe och har börjat fundera på om det kanske ska bli mitt nyårslöfte i år, att börja med kaffe?!
    Jag menar jag dricker ju bara vatten och vin/bubbel annars och det kunde ju vara smart/trevligt med lite kaffe emellanåt oxå. 🙂
    Men i alla fall det närmsta jag kommer ett kaffe-minne är för ca en månad sen när jag och min man var på en liten resa och han var sugen på en god kopp kaffe efter maten och då beställde han in till mig oxå (hade dryftat det här med nyårslöfte till honom tidigare, han tycker väl oxå att det kan vara trevligt och härligt om vi delar kärleken till kaffe) och ja det gick väl ganska bra, jag drack upp, tyckte väl inget särskilt om det men hopp finns det det känner jag, och kanske ännu mera hopp om jag lyckad knipa denna goding till kaffemaskin och dessutom kaffe till den!!!

  135. Hej,

    Mitt första kaffeminne är när jag & min familj är i Paris. Min två år yngre syster skulle beställd en kaffe latte och jag drack inte kaffe, men kunde ju såklart inte vara sämre än henne. Så jag beställde också en kaffe latte som jag sedan låssade tycka om. Men sen dess har jag varit fast!

  136. Mitt första kaffe minne är när min mamma och moster sitter i det lilla köket i mitt barndomshem. Kopparna var små och transporterade från hemlandet, det kokades på plattan i en speciell kanna. Denna doft som spred sig i lägenheten var en doft av trygghet och samlas med familj. Att samlas runt bordet till hembakat, vi barn fick belokafa, pyttelite kaffe med varm mjölk. Det var lyxen och smaken är nostalgisk för mig idag. Finns det något mer värmande än en kopp kaffe lagad i stillsamhet och med en skopa kärlek?

  137. Jag har ett kaffeminne som nu, ett par år senare, ger mig lika mycket rysningar som kärlek. För ett par år sedan var jag och min pojkvän (nu sambo!) ute och tågluffade, och på en liten tågstation mitt ute på franska landsbygden drabbades jag av ett enormt kaffesug. På stationen fanns en riktigt gamal kaffemaskin, jag tänkte ”jaja, det får duga” och valde glatt en karamell-latte. Efter att ha druckit en stund så sa konstaterade jag att det var något crunchy i, ”kanske karamellbitar” tänkte jag och öppnade locket. Det var inte karamell, utan döda myror. Där och då lovade jag mig själv att endast dricka färsk bryggkaffe i framtiden. När jag tänker tillbaka på resan är det två saker jag minns – hur kär jag var i min kille – och min cruncy-myr-karamell-latte. Länge leve bryggkaffe!

  138. Som ung, driftig kvinna, föreläsare och socionom så har jag länge tryckt ned min baristadröm långt ned i kroppen.
    Men då och då står jag hemma, med min aeropress, mina moccabryggare, min chemex, min kaffekvarn eller mina presskannor, och har en liten kaffecermoni för mig och min sambo på morgonen. Det är ett slitjobb för många, en väg in i arbetsmarknaden, men för min del, så har mina ögon aldrig slutat leta efter en liten lokal, där min dröm inte längre behöver kvävas av min och andras ambitioner av hur karriärstege bör se ut.
    En dröm om att bara få göra kaffe.

  139. Mitt starkaste kaffeminne är från den dagen jag flyttade hemifrån. Mamma hjälpte mig (som hon alltid gjort) och när vi var någorlunda iordning (läs – hittat kaffekopparna) gjorde mamma oss varsin kaffe med varm mjölk som vi avnjöt bland kartongerna. I somras avled mamma i sviterna av cancer men jag känner mig alltid nära henne när jag dricker kaffe i kaffekopparna hon rotade fram där för 10 år sedan!!

  140. Mitt kaffeminne! Efter att fått hjärtat krossat åkte jag på en resa till andra sidan jorden. I en månad besteg jag berg, åkte genom öknar, såg solnedgångar och soluppgångar tills jag kunde skratt och glädjas på riktigt igen. Jag blev hel igen och kom hem med ny energi trots jetlag och utmattad efter allt resande. Första dagen hemma gjorde jag en kopp kaffe och skrev ner mina nya mål för mig själv och livet. Idag snart 5 år senare har jag uppnått målen och har nya på gång. Kanske var det resan, kanske var det just den koppen kaffe som gav mig ny gnista. Varje äventyr måste börja med en stadig kopp svart kaffe!

  141. I min familj surplar vi kaffe i mängder. Hela min barndom är fylld av minnen med doft av kaffe. Morfar som sitter på altanen med en sockerbit mellan tänderna och dricker sitt kaffe, pappa som varje kväll (och än idag) förbereder kaffebryggaren till mamma, när jag skulle visa för min bror att jag inte alls var en mes och drack espresso för första gången i Italien. Kaffet är PÅ RIKTIGT anledningen till att jag går upp på morgonen. Finns det något bättre än första koppen? <3

  142. Åh herregud vad gott det verkade vara! Särskilt GTn…

    Ett speciellt kaffeminne för mig var när jag var 10 år och introducerades för kaffe av min pappa. Han har druckit kaffe sen han var 5 år och han ska dricka det svart och starkt. Så han ville att jag skulle tycka om kaffe lika mycket som han gör men det var då inte förrän jag var 10 som jag faktiskt började gilla det starka bryggkaffet han gör. Och sedan dess kan jag inte gå en dag utan kaffe.
    Men som student blir det inte särskilt lyxigt kaffe, det blir från en bryggare som tar förevigt att brygga. När pappa hälsar på försöker jag ändå köpa extra gott kaffe som jag vet han gillar, men hade varit så roligt att få bjuda honom på riktigt gott kaffe från Lavazza från en SMEG (!) kaffebryggare och överraska honom med det.

    Kram Klara

  143. När pappa avslutat sin hemska cytostatikabehandling kunde han inte dricka kaffe. Kändes så konstigt att inte dricka morgonkaffe med pappa innan resten av familjen tassade upp i köket. Tiden gick, livet sprang på som det gör och så en dag så satt vi där och drack kaffe och delade tidningen igen. Varmaste känslan jag känt.

  144. Mitt bästa kaffeminne är från när jag och min bästa vän reste runt i Colombia när vi var 22. Vi bodde på ett hostel i Salento där de har massa kaffeplantage. Ägaren till ett plantage visade oss runt i sin odling och visade oss hur de skalade och torkade bönorna på taket. Sedan fick vi varsin kopp med nyrostat- och malet kaffe som var så fruktansvärt jäkla gott. Vi hade sällskap av säkert sju hundar som alla var lika gullnödiga. En helt perfekt dag.

  145. Min mormor betyder allt för mig – det är hon som lärt mig uppskatta mat, att baka, vara nyfiken OCH kaffe. Vi satt tillsammans i hennes kök, hon drack svart kaffe med sockerbit i mungipan och berättade om hur hennes mormor drack på fat. Så sen satt jag där, med en sockerbit i mungipan och drack kaffe på fat. Precis som min mormors mormor.

    Sen bakade vi. Ofta bakverk med konstiga ingredienser som okokt pasta för hos mormor var ingenting konstigt eller fel, en fick testa sig fram och hitta sin väg. Precis så som livet ska va. Mormor alltså <3, världens bästa.

  146. Minns sommaren då jag och min sambo började dejta. Han skulle hämta mig efter jobbet en eftermiddag (långt från stan i ett industriområde där jag jobbade på lager som ensam tjej med killar som betedde sig som skit mestadels av dagen). När jag kom ut på parkeringen stod han utanför sin lilla lilla stökiga bil med en kopp kaffe i handen till mig. Lite ljummet hade det hunnit bli men så glad som jag var att äntligen träffa honom efter en dag på jobbet värmde det ändå. Sen åkte vi hem till hans mamma för första gången och nu är hon farmor till vår dotter.

  147. Vilken dröm att tävla ut en kaffebryggare <3 <3
    Jag är student och lever på pulverkaffe då min tuffa studentbudget inte kunnat erbjuda en kaffebryggare ännu. Mitt kaffeminne är för några veckor sen när jag var väldigt trött en morgon och skulle som vanligt starta dagen med en kopp kaffe. Jag tog mitt sista kaffepulver, hällde på rykande hett vatten och skulle sen hälla i en liten skvätt mjölk. Problemet här är att jag är så pass trött att jag istället tar yoghurtpaketet som har samma form som mjölkpaketet och häller i päronyoghurt i min kaffekopp. Det smakade inge vidare och jag som hade pms blev lite gråtig när jag insåg att jag slösat mitt sista kaffepulver på detta. Detta kaffeminne är ju långt ifrån mitt bästa kaffeminne men det är lite roligt att tänka på hur en hel dag kan bli fel om man inte får sitt morgonkaffe på morgonen. Länge leve kaffe!

  148. Mina första kaffeminnen är från när jag var och besökte mina morföräldrar i Spanien. Att varje dag få vakna till lukten av nyrostade kaffebönor och nybryggt kaffe gjorde mig till en kaffeälskare innan jag ens hade smakat det. Då var jag fem år men än idag när jag tar min första kaffe på morgonen kastas jag tillbaka till den varma, trygga och omfamnande känslan av morgon hos mina morföräldrar. Tänk vad mycket de magiska stunderna i vardagen kan göra med än!

  149. Jag var på Island med min pappa i oktober. Jag skulle åkt med min ex-pojkvän men eftersom vi hade ett jobbigt uppbrott tänkte jag åka själv men pappa bestämde sig för att åka med – nog mest för att han inte ville att jag skulle känns mig ensam. Det var kallt och regnigt så. jag och pappa stannade med bilen (cirka 10 ggr per dag) på varenda litet kaffeställe, bensinmack och restaurang för att köpa med oss en take-away espresso macchiato och dricka den för att värma oss medans vi pratade om kärlek, jobbiga familjebråk och hur jävla vackert Island är. Tänker alltid på den här resan varje gång jag köper en espresso macchiato och är så glad över att jobbiga saker kan leda till bra saker, som till exempel en Islandsresa med sin pappa. Pappa behöver en ny kaffemaskin så om jag vinner är den självklart hans. P.S det är också farsdag idag!! 🙂

  150. Ett av mina mest speciella kaffeminnen är ifrån en regnig vecka i Spanien förra våren. Min familj hade just köpt en lägenhet på solkusten och vi åkte ner för att fixa och trixa med den. Vi skulle upp tidigt varje morgon med målet att bli klara med hela lägenheten på en vecka. Det var inte lite jobb. Vi bar och slängde stora möbler, vi åkte från affär till affär för att köpa nya möbler och vi kämpade för att den fuktiga luften inte skulle förstöra de nymålade väggarna. Mitt i all montering, målande och bärande väcktes irritation. Vi blev mer och mer otrevliga mot varandra för varje timme. Tillslut, sista dagen, grät nästan alla tre av utmattning och irritation. Men då beslutade jag mig för att koka lite kaffe, ta fram lite kakor och duka på terassen. Sen satt vi där på terassen, solen glimtade fram för första gången och kaffearomen kittlades i näsan. Vi avnjöt kaffet som aldrig förr och efter den fikastunden var alla känslor som byggts upp under veckan som bortblåsta. Nu kunde vi bara njuta av att dricka en god kopp kaffe på vår nya fina terass.

  151. För många år sedan så bodde jag i Thailand i ett par år och saknaden efter riktigt kaffe var extrem! Thailand är ju inget kaffedrickande land direkt.. jag jobbade på dykbåtar och kaffet som fanns på båtarna var små påsar med ”kaffe” och mjölkpulver som man blandade med varmt vatten. Smaken av kaffe var helt enkelt obefintlig! Men… att få vakna upp på en guppande båt, göra iordning detta ”kaffe” och klättra upp på taket på båten för att se soluppgången över Andaman och sedan dyka resten av dagen, det var fan livet och även mina bästa kaffestunder någonsin.

  152. Jag har alltid gillat kaffelukten men aldrig riktigt gillat kaffe… Fram tills jag försökte överleva mid terms under utbytesåret i USA och insåg att Starbucks fanns mitt på campus. Efter x antal dollars senare så skulle jag återge för min farmor och farfar i telefon vad jag spenderat mest pengar på under min första termin och rabblar upp kaffe som en bidragande faktor till mitt sinande bankkonto. Min farfar utbrister då på klingande skånska: ”har du slösat dina pengar på sånt där ungdomskaffe?”. Från den dagen hette det ungdomskaffe istället för latte fram tills att farfar gick bort, men då tog farmor över och fortsatte kalla det för ungdomskaffe <3

  153. Mitt starkaste minne med kaffe är från när jag är 14 år gammal. Mina föräldrar som dricker litervis med nattsvart kaffe om dagen, lyckas övertyga mig om kaffets nyttiga effekter. Jag sitter i den svarta skinnsoffan i vardagsrummet och tar en sipp, grimaserar, ställer ifrån mig koppen, tar ett nytt tag och sippar lite till. Bestämmer mig för att svepa kaffet. Känner mig vuxen. 14 år senare är klarar jag mig inte utan det.

  154. Hej!

    Jag har bara druckit kaffe i 2 år. Det är lika länge som jag jobbat som lärare på högstadiet. Älskar mitt jobb men det behövs kaffe… Nu till saken. Jag har faktiskt ingen kaffebryggare, dricker snabbkaffe! Men jag har önskat mig en av mina föräldrar i julklapp.. . Dock skulle denna passa fin fint i mitt kök då jag har rött kakel (som för övrigt är sjukt svårintrett…) önskar därför att denna skönhet kunde bli min lagom till min inflytt i årsskiftet 😀 kram Johanna

  155. Mitt första kaffeminne vet jag inte, men det starkaste är faktiskt ganska nytt! I år fick jag tillbaka kontakten med en vän som jag inte sett på flera år, dels för att jag bott utomlands och dels för att vi båda sagt saker som sårat. Sedan träffades vi i våras, hon tog med sig sin lilla dotter och vi skulle köpa med oss fika hem.
    När vi valt vad vi skulle ha och tagit oss hem till min vän, så började hon göra kaffe till sig själv. Jag bad om en kopp också och hon stirrade på mig med en så rolig och misstrogen blick, skrattade och sa ”Sedan när dricker du kaffe??”
    Vi kom då på att sist vi hade setts, ca 4-5 år tidigare, så drack jag faktiskt aldrig kaffe och tyckte inte ens om det!
    Detta är främmande för mig idag, då jag dricker bryggkaffe varje dag innan jobbet i min systers gamla maskin och några koppar under dagen på jobbet. Nytt, lite småsorgligt, men samtidigt roligt och kärt starkaste kaffeminne!

  156. Mitt bästa kaffeminne inträffade för ca 2 år sen. En gammal barndomskompis skulle komma förbi & kolla om man smidigt skulle kunna flytta mitt kök till gästrummet eftersom han är rörmokare. Frågade om han ville ha mjölk i kaffet vilket han svarade ja på varpå jag tyckte han var lite vek. Så jag stressade ner för att köpa mjölk medan han parkerade bilen. Sen kollade vi lägenheten & slutligen var det dags för fika. Han ratade allt jag hade julbakat & drack knappt något kaffe alls, vilket jag tyckte var lite märkligt. Han förklarade att han oftast ber om mjölk till kaffet för han är rädd att folk ska servera äckligt kaffe annars. Visade sig sen att han precis innan han kom till mig tappat en borr på foten & krossat ett ben, så han var fruktansvärt illamående…
    Det blev inget av renoveringen. Men jag är lika glad för det, i februari i år gifte vi oss & i mars väntar vi en liten flicka 🙂 Min stora lycka är att jag ännu kan dricka kaffe utan illamående!
    Numera går jag upp 5.30 varje morgon för att sätta på kaffe till min man, som han bara dricker svart 😉
    Kram på er

  157. Många kaffeminnen har jag, men ni får istället en inblick i min vardag,
    Halvägs in i graviditet, och på jobbet börjar jag känna ensamhet.
    Kaffesuget är nämligen puts väck, förr satt morgonkoppen alltid som en smäck
    En dag tog det bara stopp, och med avund glor jag när kollegorna tar en kopp
    Livet utan kaffe är fullständig misär, vart har ungjäveln gömt mitt kaffebegär?

  158. När jag fyllde 10 år fick jag en resa till Rom av min mamma. Jag och hon åkte dit tillsammans ett par månader senare i början av hösten. Det var första gången jag var i Italien och jag var otroligt förväntansfull och pirrig inför resan. Första dagen var fullspäckad med turistaktiviteter och under eftermiddagen när vi precis besök Pantheon så tog energin slut och vi bestämde oss för att gå in på en kaffebar som låg i kvarteret som min mamma hört talas om. Där drack jag mitt livs första cappuccino, och jag älskade det! Den fluffiga skummade mjölken tillsammans med den djupa kaffesmaken var en helt ny upplevelse för mig. Under dagarna i Rom blev det en del av rutinen att dricka en cappuccino på eftermiddagen. Där och då började jag älska kaffe. Idag, 10 år senare, pluggar jag på universitetet och dricker endast snabbkaffe hemma. Jag tycker det smakar otroligt tråkigt och hade därför blivit väldigt glad för en riktig kaffemaskin för att få uppleva lite vardagslyx!!

  159. Mitt bästa kaffeminne är enkelt. Jag var ute en sen höstkväll med mina fantastiska tjejkompisar och dansar in i den vackraste människa jag sett. Vi pratar och dansar hela natten och jag kan.inte.förstå att livet puttade in min kropp i hans. Men – vi glömde byta nummer. En vecka senare går jag in på Saturnus för att köpa kaffe, det är höst och mörkt ute. Med blicken ner och ansiktet i halsduken kliver jag in i den där doften en älskar så mycket. När jag sneglar upp för att kika över på menyn så står han där bredvid mig. Den här gången glömde vi inte byta nummer. Vi har varit tillsammans i fyra år nu ❤️

  160. För 4 år sedan var jag ingen kaffedrickare. Det stoppade mig dock inte att dricka kaffe under en första-dejt. Dejten flöt på så bra och jag ville aldrig att den skulle ta slut, så jag tog ytterligare en kopp. Därefter kom illamåendet efter all koffein som kroppen inte var van vid och jag fick adrupt avsluta dejten.. Idag är vi sambos, och jag är en van kaffedrickare som numera blir illamående om jag INTE dricker kaffe, haha!

  161. Mitt kaffeminne är från när jag var ganska ny i kaffevälden. Drack inte kaffe speciellt ofta och när jag väl gjorde det slog koffeinet in. Och inte bara för mig, även mina vänner. Vi var på väg hem från en skratt och solfylld tjejresa och hade några timmar i bil från flygplatsen. Vi kom till Sverige ganska sent och bestämde oss för att stanna och köpa varsin kaffe för att hålla oss pigga. Och mycket riktigt, efter varsin kopp fnittrade vi ikapp. Resten av bilresan hem skrattade vi åt gångna veckans händelser och sjöng med i musiken. Blir glad när jag tänker på den resan än idag.

  162. Mitt favorit kaffe minne är alla tidiga Lördagsmorgonar från barndomen. När man hör mamma skramla i köket och kort efter så sprider sig lukten av nybryggt kaffe in till ens rum. Lukten av trygghet och kärlek ❤️

  163. Kaffe har blivit en essentiell dryck sedan jag fick barn. Kaffet är kopplat till så många fina och vemodiga stunder nuförtiden. Den där koppen kaffe som ständigt fylls på efter flertalet sömnlösa nätter är koppar som dricks utan vidare njutning. Kopparna som dricks kalla för att en liten person påkallar min uppmärksamhet.

    Sedan finns det de kopparna som smakar så himla gott. De kopparna som jag längtat efter en hel förmiddag när mitt barn inte varit på sitt bästa humör. Kaffet efter lunch som jag dricker och verkligen tar in hur lycklig jag är med mitt liv. Kaffe, livets dryck.

    Nu ska jag dricka upp mitt kaffe innan min son vaknar igen.

  164. Mitt mest minnesvärda kaffeminne var när jag var 12 år gammal.
    Min mormor fyllde 70 och hade bjudit in heeela släkten. Jag som yngst av kusinerna ville såklart också dricka kaffe som alla andra när det skulle bjudas på tårta. Mina kusiner som var ”vuxna” och coola skulle dricka sitt kaffe svart och jag var inte sen på att häng på, dock till min stora förvåning att detta svarta gift smakade hemskt!! Jag visste inte hur jag skulle komma ur denna situationen, för jag ville ju inte visa för kusinerna att jag inte kunde få ner en droppe.. Smart som jag var kom jag på den briljanta idén att smyga in kaffekoppen under min poncho och diskret gå till toaletten och hälla ut allt i vasken. Väl där inne träffar jag på min moster som såg allting och sen glatt berättade för hela sällskapet vad jag sysslat med :):):) efter det drack jag inte kaffe på flera år.

    Nu ÄÄÄLSKAR jag kaffe och längtar till varje morgon när jag får ta min första rykande kopp Qualità Oro från Lavazza, favoriten <3 <3

  165. För min farfar, österrikare, har kaffe varit den kanske starkaste biten han fick med sig fårn sitt hemland. För precis som i Italien har österrikarna (wienrarna speciellt!) en särskilld relation till sitt kaffe och sina anrika kaffehus. Man sitter länge, njuter av sin Brauner och det lilla vattenglaset servitören kommer med symboliserar just den studen för sig själv man får med sitt kaffe. Man ska som gäst på ett österrikist kaffehus inte behöva stressa för att ge plats åt nya gäster utan man ska få sitta länge och njuta. Det är alltid lika mäktigt att få gå till ett riktigt kaffehus i Österrike, men att få sitta med min farfar hemma i Sverige och dricka hans kokkaffe – som alltid serveras med ett iskallt glas vatten – det är faktiskt ännu bättre!

  166. Jobbade i baren på en italiensk restaurang i London efter studenten. När det kom in en söt person ansträngde jag mig till max för att få till perfekt spunnen mjölk till hans cappuccino. Ibland försökte jag även få till skepnaden av ett hjärta med espresso och mjölkskum. Responsen var blandad kan man väl säga, många var alldeles för stressade för att notera mina kärleksgester, men oj vad sprudlande och nyfiken på livet jag kände mig under det där året vid espressomaskinen.

  167. Men vilken härlig tävling!
    Mitt första och absolut starkaste kaffeminne är från en sommar när jag var ungefär 6 år. Jag satt på verandan på vårt sommarställe, när mormor kom ut med en bricka med kaffe. Hon satte sig bredvid mig, och gav mig en kopp. I botten på koppen fanns pyttelite kaffe, resten mjölk och socker. Jag som alltid älskat sötsaker kände en ny smak jag aldrig känt innan (kaffe) ihop med det söta sockret och mjölken. Sedan dess har jag alltid älskat kaffe, även fast jag inte fick dricka det förrän rimlig ålder haha. Men den stunden med min mormor i sommarvärmen, där vi satt med varsin kaffekopp, det är och kommer nog alltid vara mitt starkaste kaffeminne.

  168. Mitt bästa kaffeminne var när jag var på semester med min familj, på stranden sålde dem iskaffe med smak av vanilj 😍

    När solen värmde och man blev svett, var iskaffe inget annat än rätt ☕️

    Den kaffen lär jag aldrig glömma, kommer nog om den föralltid att drömma ☁️

    Men nu när hösten och vintern kommer med all sin charm, då sitter man gärna inne med en kaffe som är varm 🌟

  169. Jag var nitton och hade precis börjat jobba på en otroligt fancy restaurang på The Strand i London (tjänade £6 i timmen 🙃). Vi skulle anordna en middag för Englands främsta restaurangfolk och vår bartender, likväl barista, blev magsjuk timmen innan arrival. Jag, som aldrig blandat en drink eller ens gjort en americano blev baransvarig. Har aldrig varit så rädd? Haha. I vilket fall, efter middagen blev jag ditkallad av direktören som sa att det var den godaste espresso martinin-, och den krämigaste cappuccinon han druckit. Mitt lilla nittonåriga hjärta har aldrig varit så stolt. Därefter blev jag uppgraderad från servitris till bartender med en lön på £9 i timman! Hurra!

  170. Mitt första kaffeminne är från när jag var 16 år gammal. Jag bodde då i Kina med min familj, och vi hade som tradition att åka till Starbucks varje helg för att fika hela familjen. Min pappa är en stor kaffedrickare och jag ville vara precis som honom. Så jag började smått och beställde min första kaffe – en coffe frapuccino. Den var inte jättestark, men minns hur jag blev påverkad direkt, blev så skrattig och vaken. Gillade smaken direkt, men ville främst vara som min pappa och dricka kaffe som honom. Därefter blev traditionen att jag och min pappa alltid drack Coffe Frappocino tillsammans varje helg, och hela familjen gick till Starbucks tillsammans varje helg 🙂 Trots att vi inte bor i Kina längre så är det viktigaste att få träffa familjen över en kaffe så ofta som möjligt.

  171. Mitt bästa kaffeminne? Det första som slår mig är den tidiga augustimorgonen för flera år sedan, när jag förstod att min nuvarande make var en riktig keeper! Vi ansvarade båda för ett event där vi representerade två olika organisationer. Han blev ombedd att göra iordning lokalen inför eventet väldigt tidigt på morgonen och frågade då ifall jag kunde hjälpa honom. Eftersom vi precis hade börjat dejta (och bodde i två olika städer) så hade vi inte spenderat ensamtid innan. Jag skämtade till det och sa att jag självklart kunde hjälpa honom men med ett villkor; att han köper mig en kopp kaffe. Morgonen därpå plockade han upp mig utanför hotellet jag bodde på, bärandes på en stor kopp kaffe från pressbyrån! Klumpiga jag tog en klunk där mer kaffe hamnade på min kavaj än i munnen haha. Tills idag är det vårt gemensam favoritminne <3

  172. Det var sen ruggig vinter år 2015 och jag hade blivit dumpad över telefon på natten till vad som var min första dag på universitet i Uppsala. När jag på morgonen därefter kom till min första föreläsning, helt ensam, visste jag att detta var dagen jag skulle köpa och dricka min första kopp kaffe. Hugget som stucket gick jag och köpte en kopp i cafeterian Humlan och kände att nu har ett nytt kapitel börjat. Ett kapitel som skulle bli dem lyckligaste 3,5 åren i mitt liv i drömmarnas studentstad. Utan olycklig kärlek och med många fler koppar kaffe köpta i cafeterian Humlan.

  173. Kaffetricket?
    En gång träffade jag en man på en resa. Han hade en märklig sak på spisen, med ånga som väsnades men som spred en ljuvlig doft på morgonen. Uppväxt i en superklassisk bryggkaffe-familj, hade jag aldrig sett en mokabryggare förut! Livet hade aldrig varit mer spännande, nytt land, ny kultur och nytt språk!
    Men fungerade hans kaffetrick..?
    10 år senare står det faktiskt fortfarande en Lavazza Qualita Rossa i skåpet och väntar på att får komma fram till frukosten. Ibland händer det också att vi hinner njuta av koppen emellan de 3 barnen som också intagit frukostbordet. Bästa kaffetricket!

  174. Mitt bästa kaffeminne är från en tidig morgon i somras när jag satt på vår terrass vid havet. Solen hade precis gått upp, det var helt stilla och sanslöst vackert. Jag drack en kopp Lavazza kaffe och njöt av livet.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi