Sara pratade i Learn from the expert intervjun att man ska ha rätt underkläder på sig för att kläderna ska sitta bra. Minns att du gjort ett samarbete med Lace Laboratory, vad tycker du om deras underkläder? Är dom ”rätt”? Vill unna mig ett par trosor som sitter perfekt!
Jag ÄLSKAR deras trosor. De är ju i spets så om du t.ex. har en silkeskjol på dig skulle jag ta ett par andra trosor, men eftersom de är seamless i spets så sticker de inte ut. Vilket betyder att de inte syns under några kläder, förutom just silkesplagg. Dessutom är de sjukt sköna och tål mycket tvätt och slit. Mina ser fortfarande nya ut. Jag tycker absolut köp! Du hittar dom här (adlink!).
Till Frågor med forni: Hur vet man om någon är den rätte? Finns det något avgörande? Vad gör man om man inte vet? Tack för en mysig blogg <3
Jag vet inte om man måste veta det? Hur vet man att någon är personen man ska leva hela sitt liv med när man precis har träffat den? Det tog mig tid att se det med Damon. I början såg jag något annat som jag valde att följa efter: jag hade kul med honom. Det var det som drev relationen framåt. Jag ville vara med honom för vi hade så roligt tillsammans. Det utvecklades senare till en djup kärlek där jag kände att han var min person genom livet. Men i början kanske det räcker om man skrattar tillsammans, känner stark passion och tycker att den man är med är spännande. Då tror jag att man har rätt förutsättningar.
Puss <3!
Hej finaste du <3
Vill först & främst säga att din blogg är den mysigaste någonsin? Du är den enda bloggen jag läser för exakt allt du skriver faller mig i smaken. Får bara sådana bra känslor i kroppen när jag kommer in hit & blir glad över när du uppdaterat! Hihi.
Till veckans frågor med Forni. Behöver bara ett annat perspektiv på det jag tänker/genomgår just nu & du ger alltid sådana bra tips!!
Jag blev nyligen sambo med en fantastisk man som ger mig fjärilar i magen och som gör mig så glad. Trots detta så upplever jag ibland tvivel på vår relation enbart för att våra levnadsförhållanden inte är ett dugg lika. Innan vi flyttade ihop så var vår relation underbar, vi hittade på mycket och det kändes som att jag var centrum i hans allt. Numera känns det inte så. Det känns bokstavligt talat som att jag går hav & land för honom….
Han ger mig komplimanger som får det att bildas fjärilar i magen & han säger dagligen hur mycket han älskar mig. Men samtidigt sköter jag nästan all ansvar i vårt hushåll och har koll på det som skall göras. Matlagningen, tvätten och allt detta tråkiga vuxna som man gör i ett hushåll, samtidigt som jag försöker finna tid till att bli den kvinna jag vill bli med alla drömmar jag har. Nu handlar det inte enbart om tjafs kring att jag gör allt detta, för jag har nästan blivit bekväm med det? Att ta hand om allt? Fixa allt? Och helt uppriktigt tror jag detta har triggat igång min ångest för jag vill inte må eller bo såhär.
Tror även varje kvinna vill känna sig wanted genom att killen ibland styr upp planer, tar intiativ till saker och ting och får fina gåvor. För detta säger jag till mina vänner! Alla förtjänar gott! När jag påpekat att jag älskar romans & han tidigare sagt hur mycket han vill göra för mig när vi väl bor ihop (frukostar osv, inte mycket av det har skett heller nu när vi blev sambos ) blir jag bara fylld av sorg. Men innerst inne säger min magkänsla att jag förtjänar meeeeeer. Vi hittar inte på mycket alls & när vi väl gör det är det 90 % jag som ligger bakom det. I början av vår relation för ett par år sedan var det inte såhär.. Det känns nästan som att han blivit bekväm i vår relation? Och i mig? Och jag försöker dagligeeeen vara sexig, fråga honom om han vill umgås, erbjuder mig att kolla fotboll med honom (är verkligen inte intresserad) men jag får inte en matchande energi tillbaka. Och en del av mig säger att jag verkligen har sänkt kraven jag haft i en man för honom. För slutändan så älskar jag honom & vill verkligen spendera resten av mitt liv med honom?? Äeeee vet inte riktigt vad jag ska göra. Kan medge att jag har sagt allt detta till honom, på ett fint sätt men ändå ser jag ingen skillnad. Jag vet att alla par genomgår mycket forni men när jag tänker på allt detta och får mig en sådan ångestklump på jobbet att jag går hem för dagen…. nä, det känns inte rätt.
Och jag vet att ingen är perfekt och jag har detta i åtanke mina brister och hans! Men det känns bara alldeles för överväldigande. Som exempelvis nu under hjärtans dag att han inte ens kan skriva ett fint vykort/kärleksbrev till mig ”för att någon stor överraskning väntar” (jag älskaaaaaar vykort & har påpekat det oftaaaaa) så undrar jag om han ens är den rätta. Samtidigt som allt detta gör mig ledsen blir jag ändå less och arg på mig själv för det känns som att jag böjer på mig? Om ålder spelar roll är jag en 25-åring. Har stora ambitioner och planer och vill inte helt uppriktigt fortsätta må såhär :(. Helt looooost.
Vet att det är en riktig lång fråga men skulle verkligeeeeen uppskatta dina ord/tankar i allt detta. Har tidigare lyssnat på din podd och uppenbarligen älskar jag din blogg så dina ord är något som jag har i åtankeeee.
Puss puss <3
Hej gull
Du kanske ska visa honom den här kommentaren? Eller bara läsa upp den rakt upp och ner? Ofta säger man till vänner det man borde säga till sin partner! Jag tror att om du inte är allvarlig med att visa upp det här problemet kan det bli så att han inte inser förrän det är för sent. Det låter som att ni i grund och botten är rätt för varandra men att han har blivit bekväm i er situation, eller kanske kommer från en uppväxt som var väldigt ojämställt och omedvetet börjar leva i det när han själv flyttar ihop med en kvinna? Oavsett vad så är det läge att bryta mönster.
Sätt dig ner och förklara att ni ska göra lika mycket arbete i hemmet. Gör listor och skriv ner om det behövs för att det ska vara tydligt med vem som gör vad och hur mycket båda gör. Det är osexigt som fan att göra det, men ni kanske kan bestämma att efteråt lagar ni en schysst middag och delar på en flaska vin som belöning?
Försök bolla det här för honom för att förstå honom. Han kanske inte alls gillar att skriva vykort, då kanske ni kan komma fram till att de inte är så viktiga bara han visar uppskattning på något annat sätt? Försök mötas i förväntningar så att båda känner sig sedda och uppskattade men inte att man gör saker för den andra ”bara för att man måste”.
Och om han inte vill möta dig på något alls, så kanske den här relationen kommer rinna ut i sanden? Jag vet inte. Men försök få honom att förstå allvaret så att ni får en chans att lösa saker innan det är för sent.
Hej! Har en fråga till frågor med förbi..jag har precis fått reda på att jag kommit in på mitt utbyte nästa höst i Japan! Så kul! Min pojkvän har däremot kommit in i Kanada istället, alltså kommer vi vara väldigt långt bort från varandra. Är väldigt kär i honom men hade ni satsat på att fortsätta vara tillsammans och köra distans i mitt läge? Det kommer alltså vara en termin på typ 4-5 månader. Och isf har du några tips på hur man ska få det i funka? Kram
Ja GUD jag hade verkligen kört! Kärlek ska inte stå i vägen för drömmar, bara hjälpa dem på traven. Se er relation som en trygghet när ni sitter på olika platser och uppfyller drömmar. Känslan av att han sitter och uppfyller sina på andra sidan jorden, så fint att ge det till varandra? 5 månader är ingenting i en livstid. Ni klarar det. Flera av mina vänner har haft långdistans nu under pandemin och de har klarat det galant.
Massa kärlek!
Hej gulliga Michaela! Tack för att du år efter år orkar blogga så aktivt, jag uppskattar verkligen dina inlägg. Jag undrar om kunde berätta lite mer hur du tänker kring synoperationen? Jag har själv haft dålig syn sedan jag gick i trean på lågstadiet och alltid känt mig lite ledsen pga det… för det är ju SÅ jobbigt. Dyrt också med synundersökningar, nya glasögon eller linser. Använder mest linser, men även dessa skaver ju som fasiken ibland och då är man tvungen att använda glasögon och jag känner mig alltid gammal och ful då (trots dyra designerbågar haha), men det där sitter i från när man var barn och alla i skolan tyckte att glasögon var det töntigaste som fanns. Herregud. Jag känner mig rädd för att operera, det verkar läskigt. Hur går dina tankar? Stor kram!
Håller med dig i allt! Jag nämnde för en kompis som jobbar med Memira att jag funderat länge på att göra det men inte vågat, så då kontaktade dom mig och frågade om jag skulle vara intresserad av ett samarbete (jag betalar operationen själv men får betalt för marknadsföring då jag ska vara med i en video på deras hemsida). Så det fick mig att gå och kolla upp det ordentligt, gå på undersökning och verkligen ta tag i det. När jag gjort allt det kändes det bara rätt, även om det fortfarande känns sjukt nervöst! Jag är glad att jag fick en sista push för jag tror inte att jag kommer ångra mig. Har aldrig tyckt om dålig syn (vem har?) och nu när jag har haft stabil syn i flera år kände jag att det var dags. Drömmer om att kunna få en till bebis och inte behöva ha på mig glasögon på natten när man vaknar hela tiden! Bara kunna öppna ögonen och SE. Vilken jäkla DRÖM.
Lovar dock att göra ett inlägg här också när den är gjord som inte blir ett samarbete utan bara min egen upplevelse. Puss!
Hej! Tack för att du är så härlig och inspirerande! Vad hände egentligen med din svarta Chloe C väska? Jag är sugen på att köpa en liknande då jag tycker den är så fin och som du beskrev den tidigare en optimal “vardags-cross-body”. Har dock inte sett dig använda den – har du ändrat åsikt? Har förstått att den blir lätt repig men vet inte vilken annan modell som skulle passa en nybliven mamma. Tips/tankar från dig vore väldigt uppskattat. Kram!
Hej gull!
Har nog inte visat upp så många väskor alls under den här pandemin haha? Har mest min Stylein-väska till vardags eller grejerna i vagnen 🙂 Men sen kör jag min Chloe-väska när jag inte behöver ha så mycket grejer med mig typ på helgen och så! Bara det att jag inte fotar den.
Tycker inte alls den blir repig, den har hållit sjukt bra med tanke på hur mycket jag har använt den! Min bebis ♥
Oj vad spännande och bra att ni inte ”smyger” när han sover, det gör verkligen vi! Men vet egentligen inte om hon vaknar lätt, är mer ärrad av att hon sovit så dåligt i typ 1.5 år så vill ju aldrig riskera att väcka. Men låter ju väldigt härligt om man kan släppa på det.
Känner ni att Dante sover såpass djupt att ni inte behöver smyga, eller har det varit en del av sömnträningen att inte göra det?
Du som undrade om bilstol, har kommit en stol som heter Tiny Seats som är anpassad för oss som ej äger bil och ska vara enkel att packa upp och ner. Vi har precis köpt så kan ej uttala mig än, men värt att kolla in!
Du som undrade om skorna, ett tips är att ha med ett par andra skor under vagnen. Tycker tyvärr ofta promenad / park skorna blir lite lortiga så skönt att ha fräscha med!
Hade vart nice med ett litet inspo inlägg med lekpark/funktionskläder som är snygga så som du brukar göra i collage form 😊
Har du körkort?
Står att på paketet att postafen (åksjuktablett) är från 6 år. Men efter att ha läst tips på familjeliv frågad shah på apoteket och dom sa att det har helt ofarligt att ge 1/4 tablett till vår son som då var två år. Räddat varje bilresa sen dess :)!
Vad har ni för bilbarnstol? Vi måste skaffa stol nummer två och har inte heller egen bil. Så svårt vilken man ska välja? Vill ju såklart ha en som är säker men också smidig att montera (om nu någon är det…). Är ni nöjda med den ni har?
Kram och tack för fin blogg!
Hej, vad har du för solglasögon på den här bilden, så snygga😎