Frågor med Forni

En torsdagsfråga! Hur bryter man/lämnar man vänner? Bor i en rätt liten stad och har i princip haft samma tjejgäng hela min uppväxt. Har dock i olika omgångar känt att jag inte passar in och att alla i gänget har någon utom mig. I dagsläget har jag börjat glida ifrån dem ännu mer och gå min egen väg. Vi ser inte riktigt på saker lika längre och de ses oftast utan att fråga. Jag tycker det är jättejobbigt men samtidigt vill jag inte träffas. Känns som att det mest kommer dålig energi från det. Men samtidigt är de ju mina vänner! Vad ska man göra? Hur bryter man med vänner liksom? Eller hur gör man för att bara ta ett steg tillbaka och acceptera läget?
Du är bäst Forni! Puss

Hej fina du!

Det viktigaste i ens liv det är att vara omringad av människor som ger energi istället för att ta energi. Om ens vänner gör det tycker jag att man ska låta den eller de relationerna rinna ut i sanden. Det behöver inte vara något storslaget uppbrott, man kan låta det rinna ut bara. Givetvis är det tråkigt att hamna utanför något specifikt umgänge för att man låter någon relation i det umgänget dö ut men samtidigt så hellre det än att vistas i en konstellation av människor där något skaver i en. Jag har gått från att ha typ 50 stycken nära vänner till att ha tio stycken nära vänner på något år bara men det har varit värt det. Självklart är det tråkigt att inte bli bjuden på lika mycket fester, tillställningar eller roliga saker men samtidigt så ger det mig chansen att verkligen ta hand om de relationer som betyder mest för mig.

Sen behöver inte vänskap vara svart eller vit. Man kan ha vänner i en gråzon. Människor som man gillar vissa sidor av men kanske inte alla sidor. Det är också okej. Tidigare var jag så besatt av att gilla en hel person men sedan förstod jag att då går jag ju miste om massa härliga människor i mitt liv. Man kan ha vänner som ligger i gråzon, som man gillar ibland. Så kan man träffa dem just ibland. Så håller man hårt i de närmsta som är viktigast för en.

Anyway, våga låta dina vänskapsrelationer rinna ut i sanden om de inte känns bra. Det svider att sitta hemma när alla andra är på den där roliga midsommarfesten/bröllopet/födelsedagsmiddagen/nyårsminglet men det är värt det i det längre loppet. Så håller du hårt i dina viktiga vänskapsrelationer, även om de kanske inte blir så många. Tycker jag. Puss!

Hej!

Jag har lite frågor kring fransförlängning. Hur ofta fyller du på å hur länge upplever du att de håller?
Jag ska åka till Grekland i sommar å funderar över kombinationen fransförlängning & bada i pool, tänker på kloren, om det kommer svida eller om limmet släpper osv… Du som reser så mkt måste ju ha koll tänker jag 🙂

Hej och välkommen, du har kommit till helt rätt person om du vill prata lösögonfransar :)))

Jag fyller på varje 3-4 vecka och det är prick så länge de håller sig fina. Det går såklart att vänta fem veckor men då är de ju inte så snygga sista veckan. Jag upplever inte alls något problem med att ha lösögonfransar på semestern, men ska tilläggas att jag har linser vilket betyder att jag alltid är försiktig med mina ögon. Jag doppar nästan aldrig ansiktet i vattnet och gnuggar mig aldrig i ögonen. Men nej, limmet svider aldrig och det släpper inte mer för att jag badar (vad jag kan uppleva). Ögonfransarna ramlar mest av när jag sover för att man typ gnuggar ansiktet i kudden eller så, inte när jag badar/duschar/semestrar. Då ramlar de av i vanlig takt liksom. Jag rekommenderar verkligen att göra lösögonfransar på semestern, så behöver man inte lägga en endaste minut på tråkig mascara plus att man har bambiögon hela semester :)))

c6370e3f68dabe22ca2e854d2106c512_980x0_c_85_ns_v4

Bra vänner – så viktigt genom livet! <333

Hej Michaela! Restaurangtips i Stockholm kvällstid? Är inte här så ofta och undrar om det finns något guldkorn att boka in sig på? Önskar dig en riktigt fin och mysig söndag.

Hej vännen! Jag tycker att jag tipsar om olika härliga restauranger i bloggen hela tiden, ändå får jag denna fråga flera gånger i veckan! Borde kanske göra en ordentlig restaurangguide? Hmm… tåls att tänka på! Här kommer tre tips – Milles, Daphnes och Vassa Eggen. Tre restauranger som sällan gör mig besviken. Puss!

Kan du inte skriva ut ditt recept på  acaibowl?

Såklart! Den är väldigt enkel; en matsked acai, en banan, en näve frysta bär, en dl mandelmjölk. Mixa och toppa med goda grejer, typ jordnötssmör, nötter, kokosflingor, banan, kiwi. Puss!

IMG_9739

En liten nyfiken fråga jag jag. Hur fungerar adlinks? Jag vet att man får betalt om man klickar där. Men hur fixar du sånt? Kontaktar du som i detta fall confident living och frågar? Kul o veta bara. 🙂

Hej fina! Det finns flera nätverk som jobbar med adlinks/affiliatelänkar så om du är intresserad av att använda dem på din egen hemsida/blogg är det bara att googla och signa upp dig på något! Jag använder mig av Apprl-nätverket, då får jag länkarna etc. därifrån så är de mellanhanden mellan mig och hemsidan liksom. Puss!

Var kommer bikinin ifrån?! Så snygg färg! 🙂

Tack sötnos! Den kommer ifrån DEMADLY och är sååå fin, kommer garanterat bli en favorit i sommar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

  1. JA! Gör en stor restaurangguide!! :)) Sedan är det lättare för dig framöver till nya läsare att bara ”länka” till det inlägget! Plus lättare för oss att söka fram det specifika inlägget när vi väl är i Sthlm! Eller de som bor där också för den delen 😉 KRAM<3

    1. Fast ett sådant inlägg blir ju inaktuellt på ett par månader, dyker ju upp nya favoritrestauranger hela tiden… Men kanske de som inte bor i sthlm tycker det är kul.

  2. men åh, svaret på första frågan. SÅ BRA! vänskap är fan viktigt att prata om ibland. Det är ok att bryta utan egentlig orsak eller att någon ”gjort något”. KRAM!

  3. Jättebra svar på vänner-frågan! Har förutom mina närmsta vänner många kompisar – personer som jag har kul på fest med men kanske inte pratar personliga problem med, eller personer som är trofasta och ger goda råd men som jag inte delar humor med osv. Men det är förstås människor jag tycker om och vill ha i mitt liv ändå, även om de inte har ”allt”. Jag har börjat fundera om jag borde tänka samma när det gäller ev. pojkvän? D v s om en kille är väldigt rolig men sämre på att snacka djupa ämnen eller samhällsproblem, eller tvärtom, en kille som jag har givande samtal med men som inte riktigt får mig att skratta hysteriskt..är det ändå något att.bygga på? Är det för krävande att söka efter 1 kille som ska ha alla egenskaper som jag annars har i typ 3 vänner? Fattar ni va jag menar? 🙂

    1. Hör dig och håller med i ditt resonemang! En människa kan omöjligt fylla upp alla krav för dig. D har massa bra egenskaper som jag älskar honom för men på en del punkter fungerar vi helt olika och då kompletterar vissa av mina vänner honom på dessa punkter (jag är tex känslig medan han är en praktisk realist som går mer på fakta). Tror på att olika människor fyller upp olika behov för oss genom våra liv och att man ska sluta leta efter allt i en enda person. Puss!

      1. Tack för ditt kloka svar! Ja, när man träffar en kille och blir förälskad är det ju pga en helhetskänsla, inte för att man tagit upp en kravlista och bockat för hans egenskaper 😉

  4. Bloggar om mitt liv med en man som sitter i fängelse och vårt liv tillsammans. Skriver om drömmar, framtidsplaner. motgångar och min villkorslösa kärlek till honom. Allt på ett väldigt ärligt och öppet sätt.

    Utaanhonom.blogg.se

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Frågor med Forni

love.tag.letter_gold[3]

Hej!!:)
När drar du vinnaren av fina smycket från Jane? Kraaaam

Vinnaren är dragen och kontaktad, grattis Natalie! Och tack alla ni som var med och tävlade, ska försöka ha en ny mysig tävling snart igen <3

IMG_9811

På tal om Italien.. när man precis gjort slut med sin kille så kan man få för sig att hitta på lite knasiga och spontana saker och ja, nu var det min tur haha. Jag fick sådan sjuk lust att spontant boka en resa till Italien och åka dit (själv), men har aldrig varit där tidigare och har inte sådär jättebra koll på Italien överlag heller måste jag erkänna. Så min fråga till både dig Forni och kanske någon läsare som varit i Italien: var ska man åka? var är bäst att bo? vad ska man uppleva när man är där? var är bästa barerna? bästa stället att äta middag & dricka rödvin på? Ja, jag har så himla många frågor haha..

Tacksam för svar!

Kram

Hej tjejen!

Heja dig som vågar LEVA! Livet är alldeles för kort för att bara sitta och gråta över dumma killar när man kan se en hel värld där ute. DU ÄR STARK!

Jag får jättemycket frågor om Italien överlag. Det är svårt för mig att svara på, för Italien är ju ett helt jättestort land och inte bara en stad. Att ”tipsa om bra restauranger i Italien” är ju lite svårt hehe. Ungefär som när människor säger att man ska ”åka till Afrika” som om det inte vore en hel världsdel. Det är omöjligt att ge generella tips för ett helt land eftersom det erbjuder mycket olika saker. Speciellt Italien, som är så avlångt och unikt för varje region, de har en otrolig variation i vad man får beroende på var i Italien man reser.

Mitt bästa tips är att googla runt och hänga på Pinterest för att hitta vackra platser i Italien. Beroende på säsong, hur mycket pengar det får kosta, vem man ska åka med, vad syftet med resan är så kan man därifrån börja leta på var i Italien man ska åka.

Jag har inte varit i hela Italien, men om jag skulle åka någonstans helt själv och vill ha det sociala skulle jag välja Rom eller Milano. De är fantastiska städer och det är väldigt lätt att lära känna nya människor i båda dessa städer, alla är så jäkla trevliga och typiskt italienska. Dessutom bjuder de på bra fest 😉 Om du vill ha sol och bad skulle jag välja antingen Rimini-trakten (prisvärt som tusan och klassisk turist-ort på sommaren med en hel del ungdomar, utmärkt om du är mellan 18-25 år!) eller typ städerna som angränsar till Frankrike (San Remo, Alassio osv.). De är dyrare och betydligt lugnare men väldigt vackra. Se filmen ”The Talanted Mr Ripley” för bra San Remo-inspiration ;-). Även Taormina på Sicilien har jag hört ska vara jättebra som turistresemål på sommaren om man åker själv, men jag har inte varit där själv så kan inte lova något.

Om någon i kommentarsfältet vill tipsa denna supertjej på var hon ska resa så gör det gärna!

Och du, när du har bestämt dig för var i Italien du ska så kan du kommentera igen så kan vi gå in på detaljer som restauranger, sevärdheter etc 🙂

PUSS och heja dig!

foto-2016-03-24-16-14-43-1024x684

Hej Michaela,
Jag älskar dina WHAT?!?! skor från Asos och tänkte beställa dem men undrar om du har möjlighet att berätta hur de är i storleken?! Jag ligger mellan 39 och 40 och undrar vilka jag bör välja!

Kram och tack för all underbar inspiration!

Hej tjejen! De är helt normala i strl så om du ligger mellan skulle jag gå upp. Hellre några mm större bak i hälen samt lite mer space för tårna där fram, än att de klämmer fram vid tårna och hälen riskerar att sticka ut. Bra val, de är såååå fina! Får alltid massa komplimanger när jag bär dem. Puss!

Pst! Skorna finns här (klick – adlink) om ni är sugna!

254

Hej Michela!

Först vill jag tacka för en fantastisk blogg!
Jag har en fråga som jag hoppas du vill svara på vid nästa ”Frågor med Forni”.
Jag har tittat på mycket intervjuer med dig och läst din blogg under en väldigt lång tid och har slagits av hur social och härlig du är. Du verkar vara ett socialt geni som kan konversera med vem som helst om vad som helst. Jag undrar helt enkelt hur du gör? Det kanske är ”medfött” för dig. Men hur ska man göra som blyg och introvert för att bli mer utåtriktad och våga ta för sig i sociala sammanhang, tycker du? Har du några tips? I dagens samhälle känns blyghet och introverta beteenden nästan som ett hinder för att lyckas. Jag vill skapa avtryck hos människor jag möter 🙂

Hoppas du förstår min fråga!

Kram
Matilda

Hej kära du och TACK!

Jag tror att social kompetens till viss del är medfött men till lika stor del kan tränas upp.

Jag är en introvert social person och har förstått att man kan vara båda. Jag får energi av att vara för mig själv medan det tar energi för mig att vara med andra, men ändå gillar jag att träffa folk, pratar gärna och har lätt att socialisera mig. Men det betyder inte att det känns skitlätt i alla sammanhang. Idag var jag på ett träningsevent där det var några personer jag inte kände samt en fotograf på plats. Träningslokaler är absolut inte mitt trygga forum och mitt när vi står där och svettas, jag blir fotograferad av en människa jag inte känner samt står i ett rum som jag inte är bekväm i så får jag panik. Var på riktigt en sekund ifrån att bara ta mina grejer och gå. Tyckte det var jättejobbigt. Men har insett att om jag lugnar ner mig, hittar fokus och söker mig till de människor jag känner mig bekväm med, så känns det lättare. Jag kan stå i ett rum på en tillställning och inte veta vad jag ska göra eller vem jag ska prata med, men då går jag fram till den som ser snällast ut och försöker ta kontakt. Om jag känner mig utstött lämnar jag tillställningar ibland. Jag är också osäker och rädd i vissa situationer.

Men! Jag har övat en hel del och jag älskar att prata om jag känner mig trygg. Jag har ju minglat som en galning sen den dagen jag fyllde 18, gått på hundratals möten jag inte känner, blivit intervjuat om mitt privatliv av människor jag aldrig träffat etc. etc. Så min övning har gett färdighet. Det betyder inte att jag inte ibland sitter mitt i en intervju med en klump i magen och bara vill gå därifrån av obehag, men jag har lärt mig att kontrollera de flesta sociala situationer.

Mitt tips är att öva. Det kan vara små steg; öva på att prata med personen framför dig i en toalettkö. Gå in på ett ställe och bestäm dig för att du måste ställa en fråga till någon där inne. Gå på en dejt om du är singel för att öva upp det där med att våga ta ordet – och våga ställa frågor! Om du är osäker i sociala sammanhang – fråga fråga fråga. Människor älskar att prata om sig själva. Och le mycket, för alla är snälla mot en snälling.

Någon mer som har tips kan väl kommentera!
Puss!

  1. Jag är också sugen på att åka till Italien och har kollat på Sicilien men får en känsla av att det är dyrt där – kanske gäller generellt för turistmålen i Italien? Någon som vet? 🙂

  2. Hej! Jag har bott i Italien i sex år så här kommer lite tips! ROM, ROM, ROM! Världens vackraste stad. Även Florens, Verona och Venedig är sjukt vackra och Amalfikusten på sommaren är breathtaking. Amalfi och Sorrento är bland de vackraste platserna som finns och på sommaren är de helt magiska. När du skriver ”middag och rödvin” tänker jag på Toscana direkt – jag jobbade i lilla Castiglione della Pescaia som ligger i Grosseto-trakten, otroligt charmigt men bara på sommaren (dör typ helt vintertid). Har även hört underbara saker om Sardinien på sommaren!
    Milano har jag bott i och det är en helt ok stad, inte så italiensk av sig, som de andra orterna jag nämnt men helt klart sevärd. Kanske inte sommartid dock, är så sjukt svettigt och dammigt, luftfuktigheten gör så att det blir helt ohållbart. Men typ september är underbart i Milano! Hoppas det inte blev för flummigt med de här tipsen, haha!

  3. Hej Michaela!

    Måste bara få veta var klänningen är ifrån som du hade på dig häromdagen på Haymarket och Strandvägen 1? Det var länge sedan jag såg en så söt klänning!

    Kram

  4. Hej!

    Är jättenyfiken på din nya fina klocka! Kan du inte skriva lite om den? 🙂
    PS. Du är supersnygg och inspirerande för oss andra unga tjejer!

  5. ÅH, till personen som är sugen på att åka till Italien – åk till Cinque Terre och hika i 2-3 dagar. Det är dock extremt många turister där under sommaren(så åk i så fall asap eller i slutet av sommaren) men det är SÅ fint och något man utan tvekan kan göra själv. Därefter så går det lätt att ta tåget till Portofinokusten, där jag skulle rekommendera att ta en dag till att sola och slappa sola på en utav stränderna mittemellan Santa Margherita och Portofino (+ besöka Covo om hon är sugen på att gå ut och klubba på kvällen). Dessa ställen kan enkelt nås med tåg från Milano så det kan även kombineras med en visit i Milano. I Milano skulle jag rekommendera att hänga i området Navigli nattetid(MAG- bästa baren!) alternativt N’Ombra de vin i Brera för vin och häng. Shoppa sedan i Breraområdet(Corso Como 10, Antonia + alla lyxbutiker på Via della Spiga och Via Montenapoleone), ät lunch på Il Salumaio di Montenapoleone och ta en espresso på Cova 🙂

  6. Till denna coola tjej som funderar på dra själv till Italien, jag funderar på att göra typ precis samma sak då en av mina resor avbokats o jag älskar Italien! Jag vill höra mer om dina planer, tips, funderingar! :)))

      1. Hallå tjejer! Åker till Italien en vecka med min syster och en vecka själv i augusti
        hade även jag tyckt det varit kul att mötas upp om vi är där samtidigt 🙂

  7. Hej! Jag tycker att din blogg är så himla bra och ser så mycket fram emot när din nästa bok släpps! Har för mig att du nämnde i någon podd att den skulle släppas i samband med höstens bokmässor, så jag undrar om du kommer vara på bokmässan i Göteborg i september och lansera boken? Funderar på att åka dit, men om man har möjlighet att träffa dig där så tänker jag definitivt inte missa det! Du är bäst, kram!

  8. Sista frågan var så bra. Jag undrar själv samma. Blir så lätt osäker och så svårt vad man ska prata med en främling om. :/

  9. Kanske endast har missat detta men är så himla ivrig på att få läsa, så; när släpps din bok? Har den bevakad och allt hehe men tänkte om det finns ett satt datum? KRAM till dig!

  10. Till tjejen (tjejerna??) som funderar på att åka till Italien – åk! Res runt lite kanske? Jag bor i Milano sen 7 år och känner till en del av resten av landet mer eller mindre, maila om du/ni vill ha nå speciella tips så ska jag göra mitt bästa! 🙂 Lisajohannaqvarnstrom@gmail.com

  11. Alltså kan verkligen tipsa om Alghero på Sardinien. Vilken jäkla stad!!! Fin gammal stadskärna med massa mysiga ställen att äta på samt helt okej strand precis vid stan. Vill man ha en helt fantastisk strand får man promenera i ca 10 minuter 👌🏼 det är dock mycket turister på sommaren där men det positiva är att det är mest italienska turister vilket ändå gör att man får en mer genuin känsla då italienare generellt sett har helt annan syn på livet än vad vi har. Flyg går från Skavsta till Alghero så bor man hyfsat nära Nyköping så är det lätt att ta sig dit!

  12. Jag har precis gjort slut med min pojkvän efter 10 år. Alla vänner har redan barn osv, känner mej så jävla ensam. Vad fan ska jag göra i sommar? Finns det någon mer som är ensam och vill hitta på något? Jag är tyvärr inte lika cool som tjejen som vågar åka helt själv till Italien.

    1. Vet massa bloggare (inklusive Michaela tror jag?) som har gjort ”träffa kompisar-inlägg” under senaste året. Typ Sandra Beijer (gör nya regelbundet), Josefin Dahlberg, Vanja Wikström och Flora Wiström för att nämna några i alla fall. Många som har skrivit där är säkert fortfarande peppade på att träffa fler kompisar! Folk brukar söka vänner i alla möjliga städer, så du kan säkert hitta någon i närheten av där du bor.
      Stor kram till dig – allt ordnar sig, lovar! Du är inte ensam.

  13. Italien tips!

    Till du som ska åka iväg själv. Jag skulle välja att åka till Rom, Milano, Florens och Pisa. Det finns sååååå mkt att se o göra i dessa städer att du inte skulle känna av att du är ensam på lika sätt om du åkte till en ort för endast sol o bad.

    Jag har rest runt mkt ensam i världen men bor då inte på överflödiga hotell. Det finns otroligt många ensamresenärer i ung ålder som oftast bor på mer vandrarhemaktiga hotell (hostels kan vara väldigt fräscha o ha eget badrum o sovrum). Det är lättare att möta folk o hänga på dessa typer av boenden än dyra hotell. Amalfi i all ära men det är dyrt, mkt par och dyra hotell. Tycker inte du ska åka dit som ensam eftersom du lätt kan känna dig ensam… Så åk till storstäder där det finns mkt att se o göra o hotell i alla prisklasser.

  14. Hej Michaela! Till nästa gång du svara på frågor så har jag något jag undrar över.
    Hur lär man sig att lita på någon? Efter att varit singel i drygt 5 år har jag nu träffat en kille. Vi har det så fin ihop och han är fantastisk. Men trots att han är otroligt fin mot mig på alla sätt så har jag så svårt att lita på honom, att han vill vara med mig. Oroar mig ständigt över att inte räcka till och att han ska vakna upp en dag och inte vara pepp längre. Men min osäkerhet förstör ju bara och blir till jobbiga diskussioner. What to do?

    Tack för en fin och mysig blogg!

    Nathalie

  15. Till alla er som funderar på att åka ensamma till Italien. Åk till Genova! Riktigt mysig hamnstad som ligger vid vattnet. Jag var där förra året i juli och tyckte verkligen om det. Därifrån kan man även ta tåget till de olika bergsbyarna i Cinque Terre (som en annan tjej tipsade om såg jag). Jag var i Monterosso och Vernazza och det var fantastiskt fint. Man kan även åka mellan de olika byarna med båt. Jag har skrivit om det här: http://finest.se/christinestories/2015/09/02/2015_september_en-hamnstad-i-norra-italien/, här: http://finest.se/christinestories/2015/08/04/2015_august_cinque-terre-vernazza/ och här: http://finest.se/christinestories/2016/01/20/2016_january_some-more-of-italy-cinque-terre-monterosso-2/

    Annars håller jag med om Rom. Det finns mycket att se om det är lätt att ta sig runt till fots. Men skulle rekommendera att åka dit under lågsäsong. Det är svinvarmt på sommaren och extremt mycket turister. Jag tror att april-maj eller från mitten på september är perfekt tid.

    Parma är också en mysig stad, fast lite mindre. Det är ganska enkelt och billigt att åka runt med tåg, alltså Trenitalia.

    Jag ska själv åka på egen hand till södra Frankrike om en vecka, och besöka några byar och andra fina platser. Det bästa med att resa på ensam är ju att man slipper anpassa sig till andra och faktiskt kan göra precis vad man vill, när man vill det.

    Hoppas alla ni andra kommer iväg på era resor! 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

EnBokomom-kärlek_SOFTCOVER

Det nya omslaget till ”En bok om kärlek”

Jag jublar lik som alla andra ovan! Så roligt att den snart är här. Längtat. Har en fråga också. Jag har båda dina tidigare böcker. När jag följde länken i inlägget till Adlibris så såg jag att ”En bok om kärlek” hade ett omslag av dig sittandes i en vit klänning, men min bok ”En bok om kärlek” är helt rosa. Så jag undrar, hur kommer det sig? Skiljer sig min bok som är rosa, från den med dig i vit klänning? Hoppas du förstår frågan, svårt att förklara. Kram

Åh så fint att ni längtar efter ”Jag är inte perfekt, tyvärr”! Jag hoppas verkligen att du kollar tycka om den när den kommer.

Det stämmer att det är ett annat omslag på ”En bok om kärlek” än originalomslaget. Anledningen är att mina böcker flyttades från Vulkan till Lava Förlag när det bildades för ett par år sedan och då bestämde vi att vi skulle byta omslaget till ett som gick mer hand i hand med ”Om att älska”, alltså bok nummer två, så att man ser att de går i samma tema. Båda är ju textsamlingar om kärlek och det är fint att de liknar varandra lite.

Innehållet är dock prick detsamma så om du har ”En bok om kärlek” med det första omslaget är det precis samma innehåll som med det andra omslaget. Här hittar ni mina böcker f.ö. Puss!

image-9

Här är det gamla omslaget, men med samma innehåll, samt omslaget till min bok ”Om att älska”

Jag läser regelbundet din blogg och du sätter väldigt bra ord på vad känner och jag
tycker att det är väldigt fint. Jag är en s.k sucker for words och jag tillhör sorten som läser anonymt men sällan kommenterar. (Jag har dock kommenterat din blogg en gång tidigare (typ 2008), när du bad dina läsare att skriva något fint som hänt dem under helgen. Jag skrev att jag vaknade upp bredvid en man som var så vacker när han vaknade att jag ville att han skulle somna om igen, så jag kunde se honom vakna igen (extraparantes hehe: och du quotade mig i din blogg för du tyckte min kommentar var så fin. du kanske inte minns det här, men det gör jag 🙂 slut på extraparantesen, och den första också för den delen)

Jag och min kille har varit ihop tillochfrån i fyra år drygt och jag börjar sakta med säkert inse att den dagen jag gifter mig, så är det med honom. Han känner samma sak, verkar det som i alla fall. För att göra det kort: jag vet inte om jag orkar vänta på att han ska ta tillfället i akt, utan funderar på att göra slag i saken själv, feminist som en är. Hur ser du på att inte orka vänta på guld och gröna ängar, rätt tillfälle och så vidare (och att det då är mannen i förhållandet som ger jordens kärleksförklaring)? Jag menar, jag vet att det bröllop vi i framtiden kommer vilja ha (eh, jag vill ha. för som sagt, vi har inte direkt jättediskuterat det hehe) kostar allt för mycket och båda har ganska diffusa framtidsplaner. Men jag vill ju visa att vi hör ihop! Ska jag köra på girlpower och säga ”bli min man! jag vill gifta mig med dig” eller ska jag avvakta?
mvh. överanalyserande (som så många av oss uppenbarligen är)

Hej FINA FINA du som skriver en så lång och knäpp och härlig kommentar!!

Alltså jag tycker att kärlek är så himla individuellt och att alla ska få göra precis som de vill i den! Vad är egentligen traditionellt nu för tiden? Det är 2016 och alla skapar sina egna regler i sina egna liv. Jag har två tjejkompisar som har friat till sina killar och det var hur kul och lyckat som helst. Ena paret är gifta sen massa år tillbaka och har två små fina pojkar idag :))) <333. Precis som du säger så visste hon att de skulle leva tillsammans och ville slå slag i saken då hon misstänkte att han bara inte hade funderat så mycket på bröllop. Han sa givetvis ja och sen hade de ett magiskt bröllop. De var unga och hade inte jättemycket pengar men det var en dag i kärlekens tecken där vi åt gott, dansade och umgicks med varandra. Precis det som ett giftermål handlar om.

För mig handlar bröllop om att ha en tillställning som representerar de två som gift sig samt en fest för att FIRA KÄRLEKEN!!! Det viktigaste är att man är omringad av de man älskar och sen får det vara hur litet, stort, enkelt, påkostat eller galet som helst. Bara ni två i Vegas, en torsdagstur till Stadshuset eller 500 personer i ett slott – det där är inte så noga. Kärleken är det viktigaste och som du säger – att gifta sig är ju på något sätt (i alla fall för både dig och mig verkar det som) ett sätt att visa för varandra och omvärlden att ”vi hör ihop”. Jag är själv ett stort fan av giftermål och längtar massa tills den dagen då jag och D gifter oss… men i vår relation är det han som får fria 😉

Med det sagt – fria på om det känns rätt i magen. Heja kärleken! Hör av dig och berätta hur det gick sen. Puss!

Hej! Var kommer din superfina randiga tröja ifrån? Kan du kanske länka? :))

Hej! Det är en klassisk randig tröja från Comme Des Garcons (klick!), de finns i massa olika färger och varianter. Tror att de säljs på NK i Stockholm annars köpte jag min på Dover Street Market i London. Puss!

Hej! Din text som går något i stil med ”Det handlar om att tappa bort sig i någons famn och aldrig vilja hitta vägen ut” Var finns den publicerad? Finns den i din blogg eller i någon av dina böcker? Det är min absoluta favorit och älskar den såååå mycket! Vill verkligen hitta originalet men hittar bara diverse versioner på olika bloggar. Kram!

Hej fina! Haha du har rätt, jag försökte hitta den online nu men som du säger finns det massor av omskrivna texter så det är svårt att hitta sin egen. Jag har ju skrivit galet mycket texter genom åren så det är omöjligt för mig att komma ihåg alla, men den texten finns precis som de flesta andra i mina böcker. Tyvärr minns jag inte vilken men jag skulle gissa på ”Om att älska”. Du hittar både ”Om att älska” och ”En bok om kärlek” här (klick!).

6fa5ba0387482c777c4006d0d7b55847

En annan text ur ”En bok om kärlek”

Så vacker du är. Har du tips på produkter till ansiktet, din hy ser perfekt ut 😊

Tack för en fin komplimang <3 Min hy är dock långt ifrån perfekt – kom ihåg att allas hy ser perfekt ut på en iphone-bild med rätt ljus! Så viktigt att inte tro att alla är perfekta bara för det man ser på bild. Vet flera bloggare som precis som jag har problem med hyn. Men om du vill veta vad jag använder så är det just nu fuktkräm från Dermalogica, toner och rengöring från Decleor samt mellan varven skinroller från Swiss Clinic. PUSS

Hej Michaela! Lyssnar just nu på Ofiltrerat med dig och du är så himla bra!!
Nu till en helt annan sak; om du skulle gå på ett bröllop i sommar, vad skulle du satsa på för klänning (färg modell osv). Jag ska på ett bröllop i augusti och har INGEN aning om vad jag ska ha på mig och du har så bra stil 🙂
Kram och ha en toppentorsdag!

Tack fina du!!

Åh det finns ju så mycket fina sommarklänningar där ute! För budgetvariant skulle jag helt klart spana in Zara. Jag tycker att den klänningen jag hade på mig på Håkan i helgen är helt perfekt att bära på ett sommarbröllop. Annars har både Stylein, Dagmar och By Malina alltid fina alternativ. Jag skulle också spana in nystartade Rent A Trend där man kan hyra klänningar till fest och liknande, så smart grej när man vill vara fin men inte köpa nytt. Generellt så tycker jag att knälångt eller hellångt i somriga färger och mönster alltid är finast.

Puss!

IMG_9160

En perfekt klänning att bära på ett sommarbröllop tycker jag :)))

  1. Hej Michaela! Vill först och främst säga att jag nästan precis börjat läsa din blogg, o du verkar vara så underbar och smart, och en väldigt bra förebild för många.
    Nu till min fråga. Jag är 16 år, och har precis börjat träffa en kille, som jag gillar oerhört mycket… Problemet är att han fyller 20 år i höst, och det är åldern som är ett problem. Mina kompisar har även påpekat detta, och jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag satsa, eller inte? Hjälp!!
    Kram o tack för en grym blogg

  2. åh din nya bok kommer passa mig så jäkla bra tror jag! så stort och viktigt ämne. Btw så var det underbart att höra dig i ofiltrerat, så bra åsikter och tankar. Du gör dig bra i ljudformat med :))

  3. Hej Michaela!
    Har fastnat allt mer för din blogg dem senaste åren och gillar ditt sett att skriva jättemycket, du verkar som en härlig person med väldigt bra aura:)
    Nu till min fråga, skulle vilja höra din åsikt om vad du anser om mångfalden i bloggvärlden rent generellt.. Jag menar vad tror du är anledningen till att majoriteten är etnisk svenskar och kommer från liknande förhållande (pratar rent generellt och menar inte ALLA). Jag är medveten om att du är halv italienska och kenza är halv marockan o att alla har privata problem som ni inte delar med er av.. Men jag har ännu inte hittat någon stor bloggare som är från något socioekonomisk område eller en bloggare som är muslim, svart. Menar inte att det är ett problem eller dåligt utan vill bara höra din åsikt om vad du tror är anledningen till att det är väldigt homogent i bloggvärlden?

    1. Tjejen som vann it Girls förra året är svart och från hallonbergen, sen hur stor hennes blogg är vet jag inte. Och tex dasha är rysk och uppvuxen i en förort.. Det kanske är svårt att komma ihåg när personen kommit så långt i ett nytt bloggliv, men det är nog många bloggare som haft en annan sorts uppväxt än man tror. Jag själv är uppvuxen i en förort och hade en jättebra uppväxt fast mina föräldrar inte var rika, det behöver inte heller innebära problem 🙂

  4. Och hur ser det ut rent generellt i den branch du jobbar i? bakom kulisser, events, pr-frimor osv?

  5. Hej Michela!

    Först vill jag tacka för en fantastisk blogg!
    Jag har en fråga som jag hoppas du vill svara på vid nästa ”Frågor med Forni”.
    Jag har tittat på mycket intervjuer med dig och läst din blogg under en väldigt lång tid och har slagits av hur social och härlig du är. Du verkar vara ett socialt geni som kan konversera med vem som helst om vad som helst. Jag undrar helt enkelt hur du gör? Det kanske är ”medfött” för dig. Men hur ska man göra som blyg och introvert för att bli mer utåtriktad och våga ta för sig i sociala sammanhang, tycker du? Har du några tips? I dagens samhälle känns blyghet och introverta beteenden nästan som ett hinder för att lyckas. Jag vill skapa avtryck hos människor jag möter 🙂

    Hoppas du förstår min fråga!

    Kram
    Matilda

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Så otroligt fint hår! Du har verkligen lyckats att gå från brunett till blond utan att det ser onaturligt ut! Jag är också naturlig brunett med en gammal ombre. Ska till frisören nästa vecka och är såå sugen på att bli blond. Så måste fråga, hur har du gått till väga för att bli så fin i håret? Du gjorde det väl i flera omgångar om jag minns rätt. Och hur ofta fixar du utväxten? Det är utväxten som jag oroar mig mest för så därför lutar det mot att jag fortsätter med mörk botten och en naturlig övergång.

Tack fina!

Det tog mig typ fem besök hos frisören innan jag var helt blond ungefär. Så tog det i fem steg men har varit hyfsat blond sen 2013 nu. Jag färgar mitt hår en gång i kvartalet. Då tar jag utväxten och lägger i en blekning så att det ska bli kallare (mitt hår går lätt mot det gula hållet annars). En gång i kvartalet är ju verkligen i senaste laget så egentligen borde jag kanske gå varannan månad, men jag tycker inte att det gör så mycket med tre centimeter utväxt. Jag kör uppsatt hår i slutet och mycket torrschampo bara, hehehe mvh lat.

IMG_8728

Du är superduktig! Imponerad att du vågar vara i sånna sammanhang (inlägget under om scen-sammanhang, reds. anm.). Kan du inte skriva lite mer om hur du tänker kring att ta sig an sådana här utmaningar? Hur ska man peppa sig att våga, hur får man bättre självförtroende och tar för sig?

Innan jag tackar ja brukar jag fråga mig själv om det är något jag skulle vilja göra om jag bortser från min rädsla. Om svaret är ja så brukar jag tacka ja. Min rädsla ska inte få hindra mig från att göra karriär – att ducka rädslor är inte att ta itu med dem. Så jag tackar ja och sen är jag nervös fram tills det är dags ungefär, vilket kan vara flera månader ibland. Lätt påfrestande för psyket kan jag tala om haha… När jag är klar är jag ofta helt slut mentalt, som jag skrev i inlägget nedan, men jag är ändå fylld av en stolthet och tacksamhet gentemot mig själv. Jag känner mig stark och modig. Det är ju något som jag vill göra och mitt enda sätt att hantera det är att tvinga mig själv.

Människor sa till mig för många år sedan när jag först började stå på scen att det skulle bli bättre med tiden, men såhär snart tio år senare kan jag tala om att det har inte hänt för mig än haha. Kanske står jag inte på den tillräckligt ofta, jag vet inte. Det är inte en rädsla jag tror att jag kommer komma över. Tyvärr tror jag bara på att tvinga sig själv. Allt är inte lätt och enkelt i livet hela tiden. Ibland är saker läskiga men man måste ju göra dem i alla fall… oavsett om det handlar om att stå på en scen eller bryta upp en relation.

Förr i tiden brukade jag kedjeröka innan jag gick upp på en scen, men det känns inte så jättefräscht. Nu kör jag på ”fake it til’ u make it” istället och försöker helt enkelt intala mig själv att jag älskar nya utmaningar, att stå på scen och att synas. Det funkar okej. Strax innan jag går upp på scen så ser jag mig själv på yogamattan, det gör mig lugn och stark, så jag tror på att kanske våga förflytta sig själv till en trygg plats innan man tar plats på scen. Så utstrålar man samma energi som man har inom sig när man är på den platsen. För mig är det yogamattan.

Har någon av er tips? Jag känner verkligen att jag snarare behöver ta emot tips kring sånt här än att ge dem själv. Kommentera gärna. <3

Hej michaela! Vad innebär ”adlinks”? Undrar även om du inte kan ändra om så att om man klickar på en länk så öppnas en ny sida? För som det är nu så försvinner man från din blogg så fort man klickar på någon länk.

Hej vännen!

I det här inlägget (klick!) (adlink!) (nej jag skoja haha…) så förklarar jag lite närmre vad det betyder. Det är som en annons runt bloggen egentligen och betyder att jag får lite betalt för varje person som klickar på länken eller som köper något via den länken.

Ska fixa det andra pronto.

Kram!

2bee00313bebfe6ecaefb8446299e6ca

Hej Michaela!
Jag håller på att ta körkort (började i mars) och är nu i slutspurten. Jag undrar om du har några tips inför uppkörning/ teoriprovet? Det gick ju så himla smidigt för dig när du tog körkort så skulle verkligen behöva tips!! Tack på förhand! Tack för underbar blogg! Kram!

Det här är lite som att stå på scen som jag skriver om ovan… jag tror på att tvinga sig själv. Ibland behöver man ha disciplin helt enkelt. Jag tog mitt körkort på tre månader, från att aldrig ha suttit bakom en ratt tidigare, för att jag hade bestämt mig. Jag skulle ha ett körkort och så var det med det. Om man går in med rätt inställning och rätt fokus så blir resultatet helt annorlunda än om man går in med tveksamhet och dåligt fokus. Jag tyckte egentligen det var ganska läskigt att ta körkort och har knappt kört bil efter det pga. rädsla (ska nog gå några lektioner igen för att bli mer trygg som förare) men jag är väldigt stolt över att jag gjorde det. Gällande själva uppkörningen och teorin finns det egentligen bara ett gott råd – öva! Öva öva öva! Och om det inte går vägen på första försöket så är det bara att göra om det igen några veckor senare efter lite mer övning. Det gör ingenting om man inte lyckas på en gång, de flesta behöver några gånger på sig så känn ingen press. Var lugn så går det bättre. Skickar massa kärlek <3

Läs om när jag klarade min uppkörning här (klick!)

  1. En fråga: har du någon kommentar kring stampens rekonstruktion? Skönt att ha lämnat i rätt tid? 😉

  2. gillar verkligen när du tar dig tid att svara och kommunicera med oss såhär! Blev själv lite taggad att våga göra *läskiga* saker nu.. känslan efter är ju SÅ värd <3

  3. Tack för att du verkligen tar dig tid att svara utförligt och eftertänksamt, det uppskattas 🙂 jag blev peppad av ditt svar angående att tvinga sig att våga, så ikväll sökte jag ett jobb som egentligen är lite läskigt hihi!

  4. HeJ Forni!

    Jag tänkte på det här med att bli bättre med att stå på scen. Du säger att du tror att det är en rädsla som du inte kan komma över. Jag skulle säga (och det här säger jag med jordens scenskräck själv) att det ÄR möjligt att träna på det precis som allt annat. Om du är villig att göra det såklart. Det finns en internationell organisation som heter toastmasters (sök efter toastmasters stockholm) där man kan träna på att hålla tal inför andra och jobba på scenskräck!
    Vill man, så kan man! <3

    STOR KRAM!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Jag har känt ett tag att jag borde börja skriva, inte skriva något speciellt egentligen utan bara skriva för mig själv om mina känslor. Jag känner att jag behöver få ut dem någonstans för att inte go bananas så att säga. Min fundering är, skriver du alltid på datorn när du skriver eller skriver du ibland för hand? Aslöjlig fråga kanske men jag känner mig kluven med vad som känns bäst. Att skriva på datorn är kanske smidigare, men att skriva för hand känns mer terapeutiskt på något sätt, haha. Som att man får ur sig något genom pennan. Hoppas du förstår min flummiga fråga.

Stor kram från Joanna

Hej finis!

Jag skriver allt på datorn nu för tiden. Jag var egentligen ganska emot att helt sluta skriva för hand och uppehöll det länge men till slut var jag tvungen att inse att det är betydligt smidigare att skriva saker i dator eller mobil. Jag blir så ledsen när jag tänker på att vi människor helt håller på att tappa skrivandet för hand samtidigt som det är en naturlig reaktion av all modern teknik. Jag skriver fortfarande dagbok till och från för hand, samt att göra-listor hehe, men inte så mycket annat. Det mesta skriver jag i word-dokument eller så lägger jag mina texter i utkastet på bloggen. Gör det du känner dig mest bekväm med, det viktigaste är ju att du faktiskt bara skriver om du mår bra av det.

Stor kram!

Hej! Jag verkligen älskar din stil på både kläder, skor och accessoarer så skulle vara så roligt om du gjorde några fler detaljerade inlägg om vad du har på dig och kanske lite vad du får din inspiration ifrån. Har även sett olika youtube program osv. att du har stor garderob och mycket modekunskap.
Du är en stilikon för mig och säkert många andra, så mer modeinspo tack haha!

Love you!

Hej fina!

Tack för komplimangen, så glad jag blir! Jag ska verkligen försöka bli bättre på att dokumentera min egen stil. Det är ju ett stort intresse för mig och jag tycker själv att jag har hittat en stil som jag trivs väldigt bra i, där jag kan blanda egna favoriter med nuvarande trender etc, men jag är dålig på att förmedla det vidare i bloggen. Ska bättre mig, i promise!

Puss!

IMG_8589

En riktig favoritklänning inför sommarens festligheter!

Till din nästa frågestund!
Hitta precis av en slump säsong 2 av glamourama på TV3 play, vilket jag inte kunde hålla mig ifrån att titta på 🙂 Det är så kul o se dig när du får jobbet på devote o köpt din gamla lägenhet, o stilen du hade det! Roligast var bli nostalgisk över var man själv var i livet när man titta på detta och vad man själv hade för kläder osv. Och du har säkert fått frågan förut, men blir ändå för nyfiken för att inte fråga, hur du ser tillbaka på denna period och specifikt det som utspelar sig i serien? Min uppfattning är att du påbörjat en stor resa sen dess, vilket du själv berättat om, vilket de flesta gör på 5 år, jag oxå, men skillnaden är att jag inte har en serie som dokumenterat detta och därmed känns det som du kan ha en annan synvinkel på det, o det är den jag är nyfiken på!
Jag har läst din blogg sen begynnelsen och det är fortfarande exakt lika kul att följa dig då som nu, du är faktiskt den enda bloggerskan som jag följt konstant 🙂 Hejja dig, livet och kärleken!

Hej kära du!

Eftersom jag inte vet något annat än att ha i stort sett hela mitt liv dokumenterat, så vet jag heller inte hur det skulle kännas att inte ha det. För mig är det inte konstigt att mitt liv finns på internet för det har alltid gjort det. Om jag vill hitta bilder från en gammal resa, minnas min student eller kolla hur jag mådde den 12:e april 2011 kan jag bara googla haha.

Ang. den resan man gör genom livet så tror jag att allas resor är så otroligt individuella. Min egen resa från att jag var runt 20 år och spelade in Glamourama fram tills nu har varit enormt omtumlande och även blomstrande. Jag är så stolt över min egen utveckling och hur jag alltid jobbar för att få må så bra som möjligt och växa som person så mycket som möjligt. Det finns såklart en del av den Michaela som fanns då kvar i mig idag, men det är mer än vad jag trodde som har bytts ut… främst vad som är viktigt för mig i livet. Jag värderar livet väldigt annorlunda idag jämfört med då. För fem, sex år sedan var jag väldigt fokuserad på att karriär och fest. Mitt bekräftelsebehov var helt annorlunda då jämfört med nu och jag jämförde mig ständigt med människor i min omgivning, vilket gjorde att jag jobbade mot mål jag trodde att jag ville nå istället för att förstå att jag bara gick åt det håll som förväntades av mig. Idag har jag slutat jämföra mig med min omgivning (så gott det går i denna sociala medie-värld…) och mitt bekräftelsebehov ser annorlunda ut.

Den tiden då serien utspelade sig var jätteroliga år för en 20-åring men är inget liv jag skulle vilja leva kvar i idag. Jag skäms inte alls för att det finns sparat utan tycker bara att det är roligt! Som du säger är det kul att ibland se ett gammalt avsnitt och titta tillbaka på ”Lilla Michaela”. Jag blir full i skratt över en massa saker jag tänkte eller gjorde på den tiden och jag minns hur roligt vi hade det när vi spelade in serien, även om den definitionen på ”roligt” skiljer sig från vad jag tycker att ett roligt liv är idag :-). Nu ser jag bara fram emot det liv som kommer och blickar inte tillbaka med saknad över det liv som varit. Jag älskar livet och tycker bara att det blir roligare, mer utvecklande och mer intressant för varje år som går.

Puss!

article_image_cc44d2cb0261062f

Jag och min bästa Petra år 2010 på Glamourama-premiären :)))

Är 20 år och får sova bredvid den finaste killen varje natt. Trots att min kärlek för honom är precis som din text om din kärlek för D är jag så fruktansvärt orolig för att den en dag inte kommer finnas där. Det är som att jag står och spänner mig, försöker göra mig redo för att en dag gå sönder. Jag har med mig dina två kärleksböcker var jag än flyttar. De två böckerna är min greppande hand ifall jag faller.

Är det vanligt att känna så här Forni? Jag vill inte behöva gå runt och tvivla på att vår kärlek. Den har funnit mellan oss i över två år och den har aldrig varit starkare. Trots det kan jag inte slappna av helt.

Oro går hand i hand med kärleken för många människor. Jag ser oro som ett tecken på att jag verkligen bryr mig om det jag har. Jag känner också oro för att D ska lämna mig, för jag är så otroligt rädd om det jag har och älskar det så högt. Jag känner oro för att någon i min familj ska bli sjuk och dö ifrån mig för jag kan inte leva utan dem. Jag känner oro för att mina föräldrar inte ska få en trygg pension för jag vill så gärna att de ska ha det bra. Jag tror det är många med mig därute som slås av oro kring personer man bryr sig väldigt mycket om, eller?

Var inte rädd för din oro utan se det som ett naturligt tecken på din kärlek. Men låt den inte heller ta över hand helt! Njut av er relation och den kärlek ni har. Jag tror att lite oro, rädsla, svartsjuka eller vad det nu är kan vara nyttigt och gulligt i varje förhållande men det får inte ta överhand. NJUT NJUT NJUT så mycket du kan istället! Kärlek är ju fan livet.

fe38de084d7301db069295a0d4bf2b3e

Ett utdrag ut mina kärleksböcker, finns att köpa här

Tips på bra märken på ballerinas? Tycker det kan vara sån skillnad på kvalitén och hur sköna dom är men känner mig för den här säsongen lite lost..

Jag tycker att Flattereds skor är riktigt bra, både inne och uteskorna. Jag använder de jämt. Annars håller jag med dig om att det är svårt att hitta bra flats som är sköna, har snygg passform och rundning, i bra kvalitet och till bra pris. Jag har även köpt en hel del flats från butiken Angela C på Humlegårdsgatan i Stockholm som jag gillar!

Någon annan som har tips på bra flats man kan ha missat?

Flattered-vera-svart-ss16-2

Flattered har dessa uteflats i svart och beige som jag tänkte investera i till sommaren, har ett par i puderrosa sen innan!

  1. Alltså vad har Petra gjort med sitt utseende (förutom läpparna)? Känner knappt igen henne…

    1. Julia, det handlar nog bara om att hon blivit några år äldre (tappat ”tonsårsfettet” man ofta har lite extra av), blivit ett proffs på att sminka sig och hittat en frisyr som klär henne bra. Tittar jag på bilder på mig själv för 5 år sedan är det också stor skillnad, inga ingrepp gjorda. Tid och mognad sätter sina spår 🙂 Petra är en grym kvinna, snygg för 5 år sedan och snygg idag! Girlpower!

      1. Ser också annorlunda ut idag jämfört med för 5 år sedan, men mina läppar är inte dubbelt så stora och dragen i ansiktet helt omgjorda. Något mer måste ha hänt än att tonårsfett (?) försvunnit o sminket förbättrats. Ser ju ut som klassiskt filler-ansikte. Men alla gör ju som man vill.

    2. Tror inte Petra gjort någonting annat än läpparna. Hon är skitsnygg nu och var det då också. Smink och annan frisyr kan göra stor skillnad. Nej, tycker att Petra är en naturlig skönhet och skulle absolut inte ha behövt (ingen gör det) göra läpparna men om hon trivs bättre så, så varför inte.

      1. Det är allmänt känt i medie, mode och PR branschen att Petra har gjort mer än läppar. Hon har fillers lite överallt i ansiktet.

        1. VEM FAN BRYR SIG???????
          Vem fan bryr sig vilka fillers eller ickefillers Petra sprutar in? Vad får ni ut av att konstatera sånt???
          Vi vet alla att de allra flesta svenska tjejer tappar sin spänst och skönhet när de fyller 30. Om vissa då vill utöka ungdomens dagar, varför stör det er?

  2. Gillar också Angela C butiken mycket!! Även Massimo Dutti, Rizzo och Footlight 🙂 Hoppas du hittar ett par fina skor!
    KRAM

  3. (Till nästa veckas frågor!) Hej Michaela, älskar din blogg, den är så himla härlig och rolig att läsa nu 🙂 Jag och min familj ska till Italien i slutet av sommaren, först ner till Neapel och sedan avslutar vi med ett par dagar i Rom. Har du någon guide till Rom i bloggen? Har försökt söka men hittar ingen.. Några speciella måsten utöver de klassiska, några bra restauranger eller caféer? Vore så tacksam för tips! Brukar följa dina tips för Stockholm och gillar verkligen (nästan) allt 🙂

  4. Jag har två par flats från Dune London och de är båda mycket sköna och prisvärda 🙂 Finns på Zalando!

  5. Till nästa frågestund:
    Hej Forni! Min fråga till dig handlar såklart om kärlek! Jag har varit tillsammans med en kille i ungefär 8 månader. Kärleken är väldigt ömsesidig, ingen tvivlar från något håll, vi har det helt enkelt väldigt bra! Det som bekymrar mig är att han tar studenten nu i vår och jag har ett år kvar…. Han pratar om att han vill åka iväg på en längre resa och även jobba utomlands under en längre period. Självklart vill jag att han ska passa på att upptäcka, växa och berikas. Men jag är så rädd för den saknad jag kommer att känna och att jag plötsligt ska upplevas som tråkig för honom, i jämförelse med det han upplever. Han har sagt saker som ”du kan komma och hälsa på mig!” Och ”jag kan komma hem tidigare för dig”. Men jag är ändå orolig och jag ser inte framemot den tiden…. Han är ju min vardag nu. Min fråga är; ska jag prata med honom om detta? Eller ska jag leva i nuet och ta det som det kommer?

  6. Hej bästa Forni!
    Har känt länge att jag hade behövt råd från någon utomstående och opartisk.. Hoppas att du har lust att svara, du kommer ofta med så kloka tankar. <3

    Jag har under en period börjat komma en kollega allt närmare.. Han säger och gör saker och ger mig signaler, som gör att jag börjar se honom som mer än kollega. Det är sms om att han längtar tills vi ses nästa gång, det är ofta en hand på axeln (eller i midjan, vilket för mig är ännu mer intimt) och det är mycket blickar och leenden som utbyts. Men, han har fru och barn. För mig känns det så fruktansvärt fel, samtidigt som det pirrar i hela min kropp bara han kommer in i rummet. Jag har vid ett flertal tillfällen bestämt mig för att jag måste sluta besvara hans signaler, men då är det precis som att han märker det och anstränger sig ännu mer och då blir jag svag igen. Det här gör mig galen, tänker på honom konstans. Vad ska jag göra?

    Tack för att du är du och för allt du delar med dig av. <3

    1. Men är du en idiot Eller vad? Rör inte upptagna män. Vem fan skriver en sån kommentar? Är du helt jävla sjuk? Hoppas du hittar ditt livs kärlek och det sen visar sig att aset vänsterprasslat men en annan brud på jobbet.
      Vad får dig att tro att ditt beteende är ok? det är säkert ditt sätt att tänka som får det här aset på ditt jobb att flörta med dig, för han tänker att du är lättfotad. Alla vet att endast lättfotade tjejer som inte har partners prasslar med upptagna (oftast hjärndöda) as.

    2. Och hur jävla respektlöst att ställa forna en sån hjärndöd kommentar. Vad tror du att hon ska säga? Visst gå in i städskrubben o sug hans balle för där kommer ingen komma på er….??!!

    3. Hej kära du!

      Här handlar det om systerskap. Ingen man eller kvinna bör gå bakom ryggen på sin partner på det där fega sättet – via jobbet, en sån otrolig klassiker. Markera att du inte är intresserad av hans inviter så länge han är gift och har barn. Säg det rakt ut och be honom sluta flörta med dig så länge som han är gift. Så enkelt är det. Upptagna män kommer alltid att ragga på en och det är upp till oss kvinnor att markera vad som är okej och inte. Jag tycker inte att man behandlar en partner på ett sånt sätt som den här mannen behandlar sin fru genom dessa interaktioner med dig och ärligt talat skulle jag bara bli äcklad om jag var du – hur liten människa får man vara? Be honom att hålla sig borta tycker jag.

      Puss!

    4. Jag tycker inte att du är en idiot. Det är jävligt svårt när man blir kär och ibland blir man kär i fel person, sånt händer. Däremot måste man ta ansvar då, även om det är jättejobbigt. Jag tycker att du måste säga rakt ut att du upplever att det känns som att han flirtar och att detta inte är okej så länge han är gift. Visst, att vara trogen sin fru är hans uppgift och inte din, men ingen människa bör medverka till att förstöra någon annans liv. OM han väljer att lämna sin fru (OBS rent krasst inte så troligt) så är det upp till dig. Dock skulle jag absolut råda dig att avstå honom oavsett. En man som flirtar på jobbet trots att han har familj är ingen pålitlig man. Hade jag varit du och valt att spendera livet med honom så hade det blivit ett liv i ständig oro. Men det är upp till dig. Så länge han är gift dock: håll dig borta! (Och OBS han ska vara bokstavligen skild innan det är ok att göra nåt. Inget tomt löfte om att ”vi ska separera snart” räknas)

    5. Hej!
      Jag vill vara flika in med att säga såhär: man kan aldrig rå för vem man blir kär i. Jag och en man på mitt jobb blev nyligen kära i varandra och båda hade partner. Det började också med flörtande, blickar, en hand på en midja. Det pågick länge och känslorna växte. Visst var det fel, men hur kan något vara fel som känns så rätt? Det var inte så att vi smög iväg och kysstes i något hörn, aldrig.

      Båda har nu precis lämnat våra respektive och ska starta ett nytt liv tillsammans. Jag lämnade ett underbart förhållande bakom mig. Men man kan som sagt inte hjälpa vem man blir kär i. All styrka till dig, hoppas det löser sig.

      1. Håller med i sak om att man inte ska flörta eller göra nåt med en upptagen man. Men tycker Fornis och några andras svar är lite oskönt. Det är ju alltid den upptagna som gör mest fel, och borde få mest skit på sig. Gillar inte kommentaren ”upptagna män kommer alltid ragga på dig”, typ som det är ok att män gör så men det är kvinnan som måste säga nej. Alltid är det kvinnan som ”ska göra rätt för sig”!

  7. Jag kan tipsa om ett svenskt märke – heelow. Jag har ett par Leonore i ljusrosa som jag är mycket nöjd med.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi