Frågor med Forni

Jag är dödskär i din LV scarf och undrar om du kan länka den, hittar inte den.. Och så är det kul att se hur du stylar den och till vilka outfits. Den klär dig så fint! Tror typ att jag skrivit detta tidigare haha men den tål många komplimanger!!

Hej fina!

LV går inte att handla online, så det bästa är att gå in i en LV-butik och titta på scarfen (visa upp en bild från min blogg på den så tar de fram rätt :). Jag försökte hitta den på deras hemsida men den fanns inte där tyvärr. Jag stylar den till det mesta! Det snyggaste tycker jag är till tunna tröjor eller skjortor och skinnbyxor eller blåjeans till det. Sjalen lyfter de flesta outfits faktiskt, en himla gullig present av min kära pojkvän 🙂

img_1705-768x1024

När ska du Berätta om var mötet handlade om? Så nyfiken! 🙂

Igår! Var tanken haha. Men det blev lite försenat. SNART I ALLA FALL! Inom en vecka! Puss!

Så mysigt inlägg!! Amanda är inte sugen på att börja blogga? Hon verkar också så härligt och Chloé är ju bara alldeles för söt!!! Kram <3

Hehe jag frågade henne men då sa hon ”Jag är inte riktigt lika piffig och pysslig som de där andra mammabloggarna” varpå jag svarade ”Men det kanske behövs PLUS ATT DU HAR VÄRLDENS SÖTASTE BEBIS!!!” så vi får se haha. Annars kan ni följa henne på Instagram här!

amandahambergpanahi

Bästa Michaela!
Jag har en fråga som jag undrar ifall du hade kunnat ta med till frågor med forni. Jag har alltid haft ett stor intresse för kommunikation och sociala/digitala medier och tänker att det hade varit roligt att jobba med i framtiden. I och med att branschen är relativt ”ny” och rätt så bred förstår jag att det finns flera vägar att gå. Jag hade tyckt att de var kul att jobba på tex en bloggportal etc. Vilken utbildning hade du rekommenderat att plugga för att ta sig in i branschen? 🙂
Tacksam för svar,
Miriam

Hej kära du!

Det är en rolig och utvecklande bransch så jag förstår att du är nyfiken på den. För att veta vad du ska läsa för utbildning handlar det om att i grunden ta reda på vad det är du vill jobba med och är bra på. På en bloggportal eller ett influencer-företag jobbar det allt ifrån säljare, projektledare, art director, teknikutvecklare, redaktörer, fotografer, marknad, filmare, klippare, strateger, ekonomer osv. Det finns alltså en himla massa jobb inom branschen så börja med att fundera ut vad du skulle vilja göra för typ av arbetsuppgifter för att därifrån lista ut vilken typ av utbildning som skulle passa dig. Om du är osäker på exakt vad du vill göra men ändå vill ha en fot in – läs kommunikation. Alla företag som har med sociala medier att göra behöver bra kommunikatörer som vet hur branschen fungerar, hur den ska utvecklas och hur man ska prata på sociala medier. Puss och lycka till!

Hej Michaela!
jag har precis flyttat och sugen på att köpa nytt matbord + stolar men har noll inspiration just nu.
Älskar din stil och vad skulle du köpt om du köpte nytt?

Åh vad roligt! Det beror ju lite på hur ens lägenhet ser ut för att veta vilka möbler som skulle passa in. Men jag hade satsat på ett avlångt träbord, kanske en tunnare variant i naturträ och sedan stolarna från Gubi, om man fick drömma hej vilt. Annars måste jag säga att jag fortfarande tycker att vårt matbord från Asplund och våra Y-stolar är de snyggaste som finns på marknaden, även fast vi haft dem i ett och ett halvt år är jag nykär i både bordet och stolarna. Puss!

Michaela Forni frukost

  1. Åh vad kul med svar, så nu kommenterar jag igen hehe 🙂 Amanda; det behövs inte att du inte är som alla andra mammabloggarna, det är alltid roligare med genuina härliga människor, som du verkar vara. Jag håller tummarna, kram <3

  2. Älskar bloggen din, så bra och rikligt med feel-good inlägg!
    Måste bara fråga dig en sak. Hur ser du på att ”låna” bilder från tex google,
    weheartit osv. Har sett att du använt dig av den typen av bilder och jag själv
    vill gärna också göra det, men blir lite rädd i och med rättigheter osv.
    Hur tänker du kring detta? Hur stora blir konsekvenserna om upphovsmannen ser dessa?
    Det är väldigt många bloggare som använder lånade bilder, verkar ju inte vara någon
    större fara..

  3. Hej jag såg att du svarade att du skulle köpt ett Matbord träbord lite tunnare om du skulle köpa nytt . Jag letar efter något sådant du har möjligen inget sånt att tipsa om ? Ha en trevlig dag

  4. Hej Michaela!
    Har sådant problem med att hitta fina höstskor.. Kan du inte snälla tipsa om några? Vad kör du på i höst?

  5. Glad fredag fina Forni! 💙
    Har en rätt personlig fråga o förstår om du inte vill svara kanske men testar. Jag är lika känslig person som du med en del ångest, oro och upp&energi humör och försöker hitta rätt preventivmedel vilket är oerhört svårt. Vid 27års ålder har jag ännu inte hittat rätt, slutat med p pillret qlaria som jag använde i 1 åt och mådde skit. Så trött på denna djungel nu, har du något tips för detta kanske? Vet ju att alla kroppar fungerar olika men så less nu så testar att prata med allt och alla typ, haha.

    Ha en toppen helg! Kram

    1. Hej Tove,

      Nu är jag inte Michaela men jag svarar ändå 🙂

      Jag har också haft svårt att hitta rätt i p-pillerdjungeln och har testat en massa olika (däribland qlaira du nämnde), inget har funkat för mig och mitt känsliga humör, blir så otroligt påverkad av hormoner, pms ja allt. Men sedan några år äter jag Yaz och de funkar toppen för mig, började nyligen äta dem igen efter graviditet och tycker att jag mår bra trots att hormonerna är lite all over the place efter graviditet och förlossning. Jag har inte testat några hormonfria preventivmedel pga behöver få i mig dessa hormoner av olika anledningar, så jag kan bara uttala mig om P-piller, men vill du äta p-piller kanske dessa kan vara nåt.
      Efter rekommendation från min gynekolog så har jag bara uppehåll för mens var tredje månad för att slippa ha pms så ofta, kanske även det kan fungera för dig.
      Lycka till! Kram

    2. Själv har jag bara testat olika sorters p-piller (mini och kombinerade) och p-ring så har dessvärre ingen erfarenhet av resten. Slutade för ganska snart ett år sen pga kasst humör osv osv. Sen jag slutade har jag märkt att det har blivit en helt sjuk uppenbarelse – jag märker hur min kropp fungerar, det är bara helt sjukt. Har alltid läst om folk som förespråkar att sluta med hormoner, nu när jag gjorde det själv önskar jag att jag tog steget tidigare.

      Var även då och är nu i samma förhållande och vi kör helt enkelt på avbrutet samlag. Vi är dock inga småbarn och jag är noga påläst inom detta, för de som vill finns det offentliga studier där ingen med fog har kunnat bevisa att man kan bli gravid av en killes försats (förlåt Michaela för denna kommentar haha). Jag förespråkar det inte då det finns unga människor som kan använda denna metod fel men med rätt resonemang och underlag går det helt enkelt bra. Skulle jag börja med preventivmedel igen skulle det bli kopparspiral men även det har sina (många) nackdelar så.. jag läser på lite mer nästa gång innan jag tar nästa steg. Lycka till! (OBS till alla som läser denna kommentar plz kommentera inget att jag har en si och så vän som blev si och så gravid pga avbrutet samlag, det övertygar inte mig det minsta)

    3. Kopparspiral <3 Världsbäst, slippa hormoner och ha fullt skydd! Blöder en mycket (typ enda boverkningen) så går det att köpa tranexamsyra på Apoteket så hjälper det.

  6. Tänkte bara tipsa om att man kan ringa till LV-butiken och beställa och få det hemskickat (kostade ung 120 kr i frakt har jag för mig). Min man ringde och beställde en väska till mig i present och det fungerade jättebra, kom hem på någon dag.

  7. Hej fina Michaela!
    Jag har en liten fråga som kanske kan vara något att ta upp i nästa frågor med Forni! Det är såhär att jag börjat plugga på universitetet i samma program som en av mina bästa vänner, vilket är jätte roligt såklart! Jag har funderat lite på det här att inte känna konkurrens med varandra, det är ingenting jag känt någon gång under grundskolan, men det är ju inte fören nu ens karriär börjar ta fart på riktigt och det är så himla svårt att inte jämföra sig. Du jobbar ju inom samma bransch som många av dina närmsta vänner, hur gör man det utan att hela tiden jämföra sig? Jag känner liksom inget behov av att jag måste ha bättre betyg egentligen, men jag vill verkligen inte vara den som är sämre heller, om du förstår vad jag menar!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Frågor med Forni

Hej Micki!

Skulle verkligen vilja att du tog upp den här frågan i torsdagsfrågorna. Jag är 21 år och jobbar just nu på ett sjukhus. Jag jobbar med många äldre kvinnor som snart ska gå i pension som jag mer och mer börjar märka hur dom utnyttjar mig på flera sätt. Innan har jag kanske inte sett eller märkt det men nu är det väldigt tydligt. Dom avskärmar sig från mig, ignorerar när jag pratar med dom och lägger mer arbete på mig som egentligen är deras. Hur bemöter man sånt här? Hur vinner man tillbaka sin respekt?
Känner mig väldigt ledsen och illa till mods just nu, gruvar mig för att gå till jobbet och bli trampad på igen. Ska man bemöta otrevligheter med samma mynt eller bara ignorera?

Kram

Hej finis

Mysigt att du kallar mig Micki :)))

Hmm alltid väldigt jobbigt när utfrysning sker på jobbet. Om du har som plan att stanna på din nuvarande arbetsplats ett tag skulle jag nog ta mod till mig och ifrågasätta rakt ut. Säg ”Det känns som att ni ibland är lite nedlåtande mot mig med flit, är det så eller inbillar jag mig bara? Det är i alla fall en känsla jag har och det sårar mig lite… jag vill gärna att vi ska komma bra överens och kunna ha det mysigt tillsammans på jobbet.”. Om människor har varit lite elaka och man bemöter det med att berätta att man blivit sårad, brukar de personerna känna skam och skuld. Därefter brukar ju folk, om man inte är en elak person i grunden, vilja bättra sig och vara snäll. Det krävs ju däremot en hel del mod för att våga ifrågasätta, men jag tror att det kan vara den bästa vägen att gå.

En viktig sak: kom varje dag ihåg att du inte är värd att bli behandlad sådär. Du är fantastisk och människor som är elaka mot dig är innerst inne små och osäkra i sig själva. Ta inte åt dig, även om det är svårt.

Vad har ni för tips där ute?
Puss

Var kommer din snygga röda klänning ifrån? Älskade den!

Tack! Det är en shortsdress som jag köpte på Zara i våras.

475a0395_57fb469eddf2b31768b85438

Åh duktiga, fina du! Ska bli kul att följa dig <3 En liten fråga, har du en ”assistent” som många bloggare har eller administrerar du allt på egen hand? Kram!

Jag har en person som jobbar med mig i Michaela Forni AB, Theres heter hon. Hennes jobb innehåller mycket statistik, strategi och administrativt jobb men hennes titel är assistent, mest i brist på bättre ord. Hon får betalt för varje timme hon jobbar med Michaela Forni AB och fakturerar mig för sin konsulthjälp. Jag är väldigt tacksam över att jobba med henne och hoppas att vi kommer jobba tillsammans under en längre tid framöver. Puss!

Hej bästa Michaela!
En liten fundering (eller kanske en fråga till frågor med forni). Har för mig att du och Dasha tog upp lite detta i podden men iallafall; jag och min pojkvän har nu bott ihop i ca 1 år. På många plan funkar vi bra ihop MEN hushållssysslor är något vi bråkar om otroligt mycket. Han anser nog att jag naturligt ska göra mer hemma eftersom att jag är tjej (suck) medan jag tycker att man självklart ska dela upp allt. Jag tror helt klart på att städhjälp osv kan vara en bra lösning i framtiden men vi är unga och inte riktigt där ekonomiskt än. Hur gör ni? Hur undviker man sura miner och bråk? Puss

Hej!

Städ städ städ – det eviga tjatet hos typ alla människor som lever med varandra? Eller? Snälla säg att ni är fler därute som tjafsat om städ haha. Jag tror till viss del att det är oundvikligt att bråka om städ om man vill ha en ständigt jämställd relation där båda parter gör lika mycket. Jag och D har det som mål men det är klart att vissa veckor känner någon av oss att man gjort mer än den andra och då är det lätt att det blir diskussion. Så länge man pratar om det fort och vädrar ut. Sedan tror jag på att om båda försöker göra så mycket som möjligt för att vara gullig mot den andra så kan bråken minska. Bara den andra inte utnyttjar snällheten. Jag lagar exempelvis gärna mat på veckodagarna för att D jobbar senare än mig på sitt kontor och det gör jag så länge han uppskattar det och sedan bidrar till våra hushållssysslor på andra sätt.

Hemma hos oss så har vi städfirma som kommer varannan måndag för storstädning, tvättning, strykning och andra saker som kan behöva göras. Det eliminerar en hel del bråk att ha städhjälp, dessutom slipper vi lägga en hel lördag eller söndag varje/varannan vecka på att städa utan kan istället göra något mysigt tillsammans. Sedan lagar jag mest mat på vardagar och han lagar mer på helgen. Jag sköter inhandling av mat och produkter hem samt är den som piffar hemma mellan städningarna. I gengäld sköter D all planering av våra resor, alla våra räkningar och all kontakt med bank osv. vilket tar ganska många timmar varje månad, speciellt eftersom vi reser en del och gärna vill ha så bra resor som möjligt med bra priser på hotell osv.

Jag tror generellt på att alla måste hitta sin formula som fungerar så bra som möjligt i sin egen relation. Sätt er ner och dela upp arbetet på papper så blir det lättare att se hur fördelningen ser ut. Jag tycker någonstans inte att det är helt fel att se hushållssysslor som en arbetsplats – det krävs projektplan, planering och tydlig uppdelning. I alla fall om inte den ena ska göra allt eller man ska bråka massor i onödan.

Hur gör ni andra där hemma?

Vem är långa killen som Jossan bygger torn med? Så snygg! Singel? 😛

Haha! Det är min kompis Johan och han är tillsammans med min andra kompis Lin! Hurra för kompisar som är tillsammans med varandra.

img_2470

  1. Till tjejen som ställer första frågan här i inlägget. Byt arbetsplats det finns hur mycket jobb som hellst inom vårdyrket. Det räcker säkert att gå till en avdelning bredvid och fråga chefen om jobb . Vården skriker efter Undersköterskor Sjuksköterskor . Är kärringarna ( rent ut sagt ) på det sättet du beskriver så har dom nog alltid varit så och kommer alltid vara ( dom ändrar sig inte i den åldern ) Jag jobbar själv som Undersköterska på ett Sjukhus i Norrköping. Sjukhus arbete handlar om att man hjälps åt under ett jobb pass . Och dessutom du är ung ta inte skit . Jag skulle tala om detta för avdelnings chefen då jag passade på att säga upp mej . Lycka till och var rädd om dej.

    1. Bygger vidare på svar om den första frågan. Jag arbetar i förskola och en del av de äldre kvinnorna som närmar sig pension känner jag att har ett väldigt behov att sätta mig som ung på plats. Dom har lång erfarenhet och känner sig osäkra när de ser en ung tjej som du komma in och vara bra på sitt jobb, samtidigt som klockan tickar för dom. För mig har det fungerat med ”kill them with kindness” men förstår att det inte alltid funkar. Vågar du så prata med dem, kanske med hjälp av chefen? Det är ju deras beteende som är ett problem, inte ditt!

  2. En liten grej till bara . Man undrar ju samtidigt om dom har detta sätt mot sina arbetskamrater hur är dom då mot sina patienter .

  3. Våra bråk minskade med typ 90 % när vi skaffade städhjälp haha! Så det är ett supertips, och kostar inte speciellt mycket om man har liten lägenhet som städas varannan vecka, verkligen värt pengarna! Men jag skulle definitivt se det som en varningsklocka ifall killen säger att du ska göra mer hemma ”för att du är tjej”, båda måste vara överens om fördelningen av sysslor om förhållandet ska hålla länge, och tror också att det är viktigt att båda vill att det ska vara jämnt fördelat.

    1. Jag håller med, så fruktansvärt respektlöst om min kille skulle tycka att jag skulle fixa mer ”bara för att jag är tjej”. Jag skulle även tappa respekten för honom direkt. Fy för sånna.

  4. Mikaela. Jag har läst halva din bok nu och jag måste bara säga tack. Tack för att du får mig att inse att jag inte är ensam i mina känslor, tack för att du delar med dig och tack för att du ger mig tips på hur jag kan hantera känslor och att tänka i sätt som jag inte gjort tidigare. Du skriver så otroligt fint och levande och får mig att bli sugen på att skriva igen, något jag inte gjort på flera år. Jag ser verkligen fram emot att läsa resten av boken <3

  5. Jag är den som städar, tvättar och lagar mat. För mig är det helt naturligt, men det känns som många i samhället skulle döma oss för att inte ha det jämställt hemma.
    jag har inget emot de som delar upp sysslorna men jag är som jag är och känner mig obekväm att se min man med dammsugaren..
    min man jobbar dock mer än mig.
    Vi har en underbar, kärleksfull relation och jag är världens lyckligaste <3

  6. De första månaderna som jag och min kille bodde ihop tjafsade vi en hel del om städning, diskning och liknande. Nästan alltid berodde det dock på att vi ville ha saker och ting på olika sätt eller gjorde saker som den andra inte såg. Det handlade alltså inte om att någon av oss försökte komma så lindrigt undan som möjligt. Jag är till exempel världens tidsoptimist och har en tendens att skapa rejält med kaos på mornarna. Jag slänger kläder överallt och låter disken stå framme bara för att hinna till föreläsningen. De dagar han kom hem först blev han såklart himla grinig för att lägenheten var så stökig. Jag är dock sådan att det första jag gör varje eftermiddag när jag kommer hem är att göra det riktigt fint hemma. Då plockar jag inte bara undan det där jag lämnade på morgonen utan jag bäddar sängen, viker ihop hans kläder, tar ett varv med dammsugaren om det behövs, tänder ljus och så vidare. Allt det där extra såg han liksom inte. Vid något tillfälle satte vi oss ner och pratade igenom våra rutiner och det var först då det kom fram att han verkligen blev galen av att komma hem till en stökig lägenhet och att jag la ner så mycket extra tid på att göra det fint. Det hade han ju inte haft en aning på tidigare. Sedan dess är vi väldigt mycket bättre på att berätta hur vi vill ha det hemma och på att berätta vad vi faktiskt gör om vi känner att den andra inte ser det. Det kan ju låta lite tramsigt men det är annars så himla lätt att båda går och känner att de gör så himla mycket hemma medan den andra inte gör någonting. Idag vet jag ju att om jag bara hinner ställa disken i diskhon på morgonen och inte slänger kläder i hela lägenheten. utan bara på sängen, så blir han väldigt glad när han kommer hem. Han vet också att jag har lagt ner ganska mycket tid på att göra det väldigt fint de dagarna han kommer hem sist. De dagarna brukar han ta disken. Jag tror därför att det viktigaste är att sätta sig ner och prata om hur man vill ha det och hur man upplever det. Helst inte den där dagen då man redan är irriterad för att den andra inte har gjort vad hen skulle.

  7. Till tjejen i först inlägget samt Michaelas svar, M skrev att det är viktigt att uttrycka sina känslor och tipsade om att säga att du känner dig lite sårad, jag ber er, förminska aldrig era känslor. Säg att du känner dig sårad. Inte lite sårad. Jag vet att det är inpräntat och svårt att få bukt med och ett beteende som jag erfarit skett när personen i fråga ligger i underläge. Era känslor är viktiga. På riktigt.

  8. Tack för att du gav så bra och insiktsfullt svar angående att må dåligt på arbetsplats och hur handskas med det.
    Jag har liknande problem men vill som du säger stanna på min arbetsplats ett tag till och uppskattar att du ger tips därefter! istället för bara ”äsch lämna skiten”, vilket förstås är ett (helt annat) alternativ. Men som man vill välja själv, inte fly p.g.a man blir bortjagad.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej, are you going to translate your book? Maybe into English or Danish? I love to read it, but I’m not fluent in Swedish <3
Hugs

Hi! Oh I dont know yet, I would really love if it got translated into english but for now swedish is the only language 🙁 🙂 Hugs!! <3

Ååh vart är din jacka ifrån??:)

Zara! Den perfekta höstjackan. Finns i butik nu!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vilken tid ska du vara med i Nymo?? 😀

På söndag är jag med i Nyhetsmorgon på TV4 kl 10.15 – tune in! Påminner er imorgon eller på lördag också <3

Kommer du ha några fler boksigneringar? 🙂

Och vart kommer setet från din release fest ifrån? 😍 Kram

Ja! Jag kommer att ha en signering i december på NK i Stockholm, en i december på Akademibokhandeln i Stockholm och en på Akademibokhandeln i Malmö (även den i december som det ser ut nu). Jag återkommer med mer precis information så fort jag får det!

Setet är från Viktoria Chan, en fantastisk tjej som gör sååå vackra kläder!

mad_3222

Hej , jag är super intresserad av att läsa din bok!! Men undrar om du kommer släppa boken som en ”ljudbok” också? Mvh Josefina

Hej kära du! Boken kommer inte släppas som ljudbok som det ser ut nu. Den gör sig så himla bra i text, och jag är så stolt över den, så vill gärna att den ska upplevas i bokform för den som vill läsa. Kanske blir det en ljudbok i framtiden men inte nu. Puss!

HeJ fina Michaela ! Älskar soft goat toppen du har på dig i några av bilderna, försökte se om den fanns att köpa men hittade den inte- vet du när sen kommer ut på hemsidan ?
Kram och tack för världens bästa blogg

Hej gullet!

Den finns här: https://www.softgoat.com/sv/women/sweaters/poncho/womens-turtle-neck-poncho-sand

Dock slutsåld i strl M/L men den kommer in om tre veckor igen.

img_2306

  1. Hej fina Michaela! Snälla tänk en gång till på de där med ljudbok, jag har dyslexi och för mig är de himmelriket att lyssna på en bok. Jag älskar dig och ditt sätt att skriva på bloggen och de är jättebra sätt att få min dagliga läsdos för de måste alla få, hahah! Och jag skulle så gärna vilja läsa din bok den verkar helt fantastisk, MEN de skulle underlätta så sjukt mycket om jag hade fått lyssna på boken.
    Tack så himla mycket för en väldigt fin blogg, du äger!
    Så snälla tänk en gång till, kram kram

  2. hej! har precis startat blogg för alla som älskar att skriva. just nu är det bara jag som skriver men tanken är att man ska kunna skicka in texter till mig som jag publicerar för att man ska kunna få ur sig och ventilera lite känslor. tycker det är viktigt. kika in om du vill. älskar dina böcker och din blogg. KRAM!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej Michaela!
Jag är 15 år och har en fråga som du gärna får svara på här eller i ”frågor med forni”(om du tycker att frågan passar och vill svara på den). Visste inte riktigt var jag skulle ställa den så testar här.

Först vill jag bara säga tack för en så fin, personlig, varm och ärlig blogg. Älskar dina inlägg och längtar tills jag får hem din bok!❤️ Tror den kommer hjälpa mig mycket!!

Men till frågan.
Jag tror jag är/på väg att bli kär i min bästa kompis och vet inte hur jag ska hantera det (vi har dessutom en historia från när vi va små). Vi går inte på samma skola men träffas ändå ibland. Jag blir så glad och varm när jag tänker på honom. Problemet är bara att han har någon annan. Och att tänka på det gör mig inte alls så glad och varm. Vi bor väldigt nära varandra och varje gång jag går förbi så hoppas jag att han ska se mig. Känner verkligen att jag vill få bort alla tankar och kärlekskänslor men vet inte hur jag ska göra? Vill inte stänga ute honom ur mitt liv eftersom han ändå är en av mina bästa och äldsta kompisar (vi snackar mer än hälften av våra liv hehe). Hoppas du förstår min fråga. Puss och kram!

Hej fina fina du!

Åh, kärlek är en knepig grej. Där det sällan finns klara svar. Eftersom han har någon annan så kanske du får försöka kontrollera eller lugna ner dina egna känslor, för din egen skull. För att göra det kanske du måste ta visst avstånd utan att stänga ute honom helt. Bara tills det blir lättare att kontrollera dina känslor. Efter en tid av mindre umgänge kanske dina känslor har svalnat och det blir lättare att umgås med honom igen.

Om det är det du vill. Eller så säger du till honom att du tycker om honom om du vill det. Ett modigt och läskigt alternativ men också ett ärligt alternativ som ibland är det enda rätta.

Känn efter och gå på magkänsla,
<3!

f81928b2757f59160c876d9894a2d386

Åh vad jag längtar!!! Undrar vilka bokhandlar (i Stockholm) som denna kommer att finnas i?

Hej vännen! Jag har inte en exakt lista på vilka bokhandlar som har tagit in boken, men det är de flesta. Alltså – gå in i närmsta bokhandel och fråga efter min bok så kommer de med största säkerhet att ha den! Så jävla pirrigt att ha en egen bok i bokhandeln för övrigt. Jag vet att den i Stockholm säljs på Akademibokhandeln och NK Bokhandel. PUSS

Helt sjukt hur fin du var på bokreleasen!!! VAR KOMMER DRESSEN IFRÅN???

Haha – jag har fått så mycket frågor om den. Det är ett matchande set från Viktoria Chan och samma set som jag har på pressbilderna till boken. ÄLSKAR detta set – något av det finaste jag har i garderoben!!!

dsc_1918-kopia-2

Har tänkt på er matta ganska många gånger. Den är så fin. Går den att få tag på någonstans?

Tack vännen. Tyvärr är den hitfraktad från Iran. Men ta en av bilderna från bloggen på den och ta med till en affär som säljer persiska mattor, så har de säkert liknande alternativ. Puss!

Hej Michaela!! Jag har en känsla som jag behöver reda ut men skäms för att säga högt till någon annan så jag skriver till dig anonymt.

Jag har varit tillsammans med min pojkvän i ett och ett halvt år och allt går superbra, älskar honom så mycket att jag spricker och vill vara med honom varje sekund. I början av vårt förhållande var jag så ovan vid att känna så mycket kärlek att jag gick runt med en ångestklump i magen hela tiden. Min kompis sa då ”det värsta med att vara kär är att du måste existera utan hen ibland”.

Detta är problemet. Mina dagar utan honom känns som utfyllnadsdagar, hur roliga saker jag än hittar på. Jag väntar bara ut tiden tills jag får träffa honom igen och han är alltid i bakhuvudet när jag gör något. Jag känner mig blessed att få vara med honom, typ upgrade:ad? Utan honom tycker jag inte ens om mig själv. Det känns som att han gör mig cool, får folk att tycka om mig och att jag bara är någon i duo med honom och inte ensam. Det är så DUMT för det är verkligen inte så (känns dock som att andra kanske ser det så) men jag kan inte skaka av mig känslan.

Jag är så rädd för vad detta gör mot mig och jag är så rädd för vad som kan hända ifall det skulle ta slut mellan oss. Hur skulle jag klara mig? Det känns som han bär på mitt värde och när vi skiljs åt går han iväg med det. Jag känner mig nästan i underläge med honom och kan nästan gå så långt som att säga att det känns som att han ser ner på mig.

Vill vara tydlig med att han verkligen aldrig kommunicerat något som skulle ge mig en anledning att känna såhär (förutom att han inte like:ar mina bilder på insta så ofta.. haha åh vad dum jag känner mig). Han är den finaste och gulligaste och vi har det såå bra. Allting ligger verkligen bara hos mig och jag undrar om du eller någon känner igen sig i detta? Hur tar man sig ur det?

Hej kära du,

Först och främst vill jag bara säga att jag tror att du är långt ifrån ensam med denna känsla och det är modigt att våga prata högt om den. Massvis med människor i par känner nog som du gör. Att ens partner bär på ens värde, som du så fint och bra uttrycker det.

Men sen är det ju det där med att om någon annan bär på ens värde så kommer man ju typ dö utan den personen, eller vara en väldigt liten person om man inte är i sällskap med den personen, och det är inte bra. En grundpelare i alla relationer tror jag är jämställdhet. Att man försöker vara så jämställda som möjligt. Nu låter det som att er maktbalans är lite ojämn och för att en relation ska vara välmående måste du nog förändra er maktbalans – ni ska ju vara på samma nivå. Du är lika viktig, älskad och värdefull som han är. Han bär inte på ditt värde – du bär på det. Eller du bör bära på det.

Jag tycker absolut (!!!) att du ska gå till en psykolog några gånger och prata om det här. Det är ju jätteviktigt att du lär dig bära på ditt eget värde. Att du känner dig stark och trygg i din egen person. Att du kan leva dagar utan honom och inte känna dig värdelös. Annars tror jag att din relation kommer börja infekteras tids nog.

Hmm… reflektioner i kommentarsfältet och tips uppskattas här! Jag vet inte – hur ska man tänka för att ta sig ur dessa känslor och tankar? Har ni några egna erfarenheter?

Massa kärlek till dig tjejen <3

  1. Kommentar till du fina person som känner att din kille bär på ditt värde:
    ÅH. Det är så mycket jag vill skriva till dig. Vill helst av allt skicka en kram genom datorskärmen eller sträcka ut mina händer runt dina axlar för att skaka om och säga hur FIN och värdefull, stark och modig och fantastisk du är även utan honom vid din sida. Jag känner dig inte ens men känner detta så starkt- förstå hur dina vänner och personer i din omgivning då säkert ser dig. Jag tror inte alls på att andra ser dig som hans mindre värdefulla flickvän, och om någon skulle göra det behöver du rensa ut den personen ur ditt liv.
    Jag har ingen egen historia som är precis lik din, men vad jag så väl känner igen är känslan av att inte känna sig tillräcklig i sig själv utan endast värdefull baserat på vad andra människor (då oftast tyvärr killar eftersom jag är hetero) tycker om mig. Att jag endast är fin då jag fått höra det av någon annan, att jag endast är rolig om någon skrattat åt vad jag sagt, att jag nästintill lever och finns till för andras skull.
    Nu vet jag inte hur gammal du är, men för mig var detta främst en situation mellan att jag var 15 till kanske runt 19-20 (nu är jag 21 alltså så det är inte länge sedan jag talar om) – men att tiden verkligen har hjälpt mig. Allt nytt som tillförs bidrar med så mycket egen utveckling för mig som person och så mycket mer trygghet till att våga vara mig själv. Nya miljöer, en ny arbetsplats eller längre resa, en ny skola eller hobby utanför- vad som helst som ger nya intryck och nytt innehåll till vardagen. Nya människor jag lärt känna som uppskattar mig för MIG alltså min inre person, mina personlighetsdrag, både de bra och sämre sidorna av mig, mina intressen och åsikter osv, listan kan göras lång med bra saker om mig- och därför även om DIG. Alltså alla människor! Jag är så trött på känslan av att det är fullt att tycka om sig själv. Att det är fullt att ställa krav eller fullt att ta plats, våga säga eller uttrycka det man verkligen tänker eller göra saker man egentligen vill men inte vågar för att någon kanske kommenterar det på ett negativt sätt och det vore ju förfärligt. Eller vore det det? Om någon tycker jag inte borde ha agerat si eller så, borde vara på ett sätt utifrån deras mall om människor, än sen? Jag lever inte i den här världen för andras uppskattning. Jag är här för att göra det jag vill och vara som jag är, och ju mer du också inser det kommer du växa i dig själv. Våga göra något bara för dig, utan din kille vid din sida. Börja på någon hobby eller börja läsa en kurs på universitet på halvtid eller så om du redan har fullt upp. Boka en resa ensam eller med en vän om du har möjlighet. Häng mer med dina vänner och låt honom höra av sig och undra hur det är med dig utan att du ständigt är närvarande för hans skull. Visst är det fantastiskt fint att finnas där för varann i ett förhållande men det är så himla himla sunt och viktigt att ha egen tid och ett eget liv, egna vänner och intressen som får LIKA MYCKET plats i ditt liv.
    Jag tänker verkligen att DU är en så himla cool person som inser din situation, MODIG som skriver om det öppet här, KLOK som reflekterar och vill ändra på situationen. Jag tror du är din egen högsta level även utan honom och att han inte alls uppgraderar dig. Jag känner igen mig så fruktansvärt mycket i att finnas till för andras skull och får en klump i magen av att tänka att du ser det som att han bär på ditt värde när det ABSOLUT ABSOLUT inte inte inte inte är så. Men – jag blir också varm i hjärtat och hoppfull för jag VET att du kan ändra på detta. Jag vet att du kan hitta dig själv och inse hur härlig och fin du är av dig själv och med dig själv. Jag tycker också som Michaela att det vore super om du gick och pratade med någon om det här. Om du inte har den ekonomiska möjligheten med psykolog (som jag inte har) så prata med en nära vän (som förlagsvis inte är så nära din kille) eller med någon annan du litar på. Och börja umgås mer med dig själv. Åk på ett äventyr ensam, pröva att inte höra av dig till din kille en dag och gör något eget. Gå ut och dansa med en kompis utan att hålla koll på vad han sysslar med. Jag vet inte, vad som helst som kan bidra till att du får hänga med dig själv, lära känna dig själv och bli stark ensam. Det är så jävla viktigt i den här världen att man i alla fall kan ha sig själv att lita på och en trygghet i sig själv som person om allt annat skulle gå åt helvete. Jag sitter inte på något facit, jag är själv inte där än. Men att det går att utvecklas och bli starkare i sig själv oavsett andras syn på en, det vet jag.
    Det blev visst en mindre roman detta haha. Jag tror på dig! Jag hejar! Och är helt övertygad om att du är fantastisk precis som DU är även utan din kille vid sidan.

  2. Ang. Den sista komentaren ❤️

    Som du säger så ligger det här bara hos dig själv. Man brukar säga för att någon annan ska kunna älska dig, så måste du själv kunna älska dig själv mest. Just den meningen har så mycket betydelse. I ditt fall betyder den meningen just det som du är orolig för, vem är du utan honom och vad skulle du vara om ni gjorde slut. Här behöver du jobba stenhårt, för kanske kan det vara så att din självkänsla är sämre i andra situationer också❤️? Man föds inte med bra självkänlsa, utan den bygger man innifrån. Här kan man inte lägga ansvaret på någonannan eller andra saker som händer i livet. Utan bygg upp en plan. Börja med att skriva ner vilka saker du är mest stolt över med dig själv, skriv sedan ner vilka egenskaper du gillar bäst hos dig själv. visulera en bild framför dig om hur du ser ut när du känner dig som en riktig 10-poängare. Sen gå över till dom sakerna som du drömmer om att göra, samt dom sakerna du redan har uppnått. Och tillsist. Vad är viktigt för dig, vilka grundprinciper har du som du kan luta dig tillbaka mot i livet. Mina egna grundprinciper är att jag ska vara lojal, ha integritet och att aldrig någonsin låta en person i min närhet känna sig utanför.

    Det kan ta tid att skriva upp och vara svårt, men låt det ta den tid det tar. När du har en plan och har skrivit ner dom här sakerna. Då gäller det att skapa som ett mantra som du använder när du känner dom där dåliga tankarna. (Ja man får typ prata med sig själv hehe😄). Tillslut kommer dom ligga som en sten i ditt undermedvetna, och ditt undermedvetna kommer hjälpa dig att tänka dom här tankarna (undermedvetna tänker typ 80% mer än vad ”vi själva” gör!) Så har jag byggt upp min självkänsla. För när du väl har den, då kan självförtroendet eller olika situationer kännas jobbiga, men du kan alltid luta dig tillbaka på att du alltid vet precis vem du är, vart du är påväg och vilka grunder du står på.

    Lycka till tjejen! Jag tror på dig❤️❤️
    Lycka till tjejen! Kom ihåg att sin pojkvän ska höjja en till skyarna, men det ska man även göra med sig själv. Åter som min tränare sa till mig på brutal dansk brytning: ”Vem fan ska kunna älska dig om du inte älskar dig själv mest”

    ❤️❤️❤️

  3. Har lyssnat på poddavsnittet nu på morgonen med dig och Daniel. Jag gillade det mycket 👍🏼 Du verkar vara en sån normal och fin människa och du har en behaglig röst att lyssna på. Förstår dock inte hela grejen med Anna Hibbs varför det blev så stort nu? So what om du inte gillade henne och sa det?! Man kan inte älska alla på planeten men du sa ju inget elakt heller.

    Aja ville bara säga att jag diggade dig i podden! Kram

    1. Hehe ja 🙂 jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Tycker inte alls att jag sa något taskigt i podcasten med Daniel och kan väl känna att många ser sin chans att hoppa på mig här. Jag snackar inte ner någon i podden utan ger en enkel men ärlig kommentar om en person samt gör ett par konstateranden. Inga konstigheter. Hade inte alls tagit illa upp om någon hade pratat likadant om mig. De elakheter som däremot florerar nu i olika kommentarsfält är verkligen under all kritik. Vill dock inte kommentera dem eller ge mig in i diskussionen eftersom jag inte tycker att den förtjänar någon uppmärksamhet. Det lägger sig om ett par dagar. Puss

  4. Jag vill bara säga att tjejen som skrev sista frågan absolut INTE behöver skämmas över känslorna eller frågorna hon ställer, som du säger är hon säkert långt ifrån ensam om dom och även om hon skulle vara det är det inget att skämmas för <3

  5. Har följt dig sedan glamourama och så roligt att se hur bra det har gått för dig! Jag är imponerad av dig kvinna! Vad jobbar din kille med?

  6. Han har inte krossat mitt hjärta. Men han har huggit i det så flagor lossnat, och jag vill bara hitta spillrorna för att få det att bli helt igen.
    Så jag enklast kan beskriva hur jag känner just nu. Jag träffade en kille under en period som nu senare tog slut. Vi var aldrig tillsammans, men det var han som avslutade det. Som jag tidigare beskriver så krossade han inte mitt hjärta fullständigt. Men vissa bitar lossnade fortfarande i processen och jag kan inte lyckas återfinna dom. Jag går runt med vad som verkar ett obotligt skadat hjärta, där tiden inte vill läka dom sår som rivits upp. Hur gör man? vad gör man?

  7. Vill även tacka dig för din nysläppta bok. Köpte den idag och har läst igenom mig 2 kapitel, sparar resten för ikväll. Du ÄR min största inspirationskälla. Tack <3

  8. Forni! Vad kommer du ha på fötterna i höst/vinter? Tycker att du alltid lyckas med just skor så det vore kul att få lite tips på snygga skor.

    Ps, precis börjat läsa din senaste bok och jag har svårt att tro att jag kommer kunna slita mig ifrån den ikväll. Älskar den!!
    All kärlek till dig,

    Hanna

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej Michaela! Jag tycker att du har en jätte fin klädstil! Kan inte du berätta lite om ditt klädintresse och hur din stil har utvecklats till den den är idag?

Jag älskar också kläder, har en ganska enkel och klassisk stil men gillar bra material och fina detaljer. Det har funkat bra de senaste åren då det varit ganska minimalistiskt mode men när jag var inne på Zara häromdagen fick jag en chock haha. Första gången någonsin som jag kände att höstens mode inte är något för mig. Sammet med blomprint, glansiga bomberjackor i grälla färger med tryck på, glitter och mönster och allt världens. Det var liksom more is more på allt. Låter som en tant, jag vet, haha, men jag undrar ändå hur du förhåller dig till trenderna just nu? Känner du dig säker i din stil och vet vilka trender du gillar och vilka inte eller är du lättpåverkad? Du verkar vara så stilsäker, tycker jag.

Hej fina du,

Tack för varma ord!

Jag känner mig ganska säker i min stil, men inte helt säker. Men jag kan nog gilla att inte vara helt säker i min stil för det är kul att experimentera och hitta stilen längst med åren. Jag skulle inte kalla mig lättpåverkad, men jag har lätt för att tycka om vissa trender och hakar på om de känns rätt i magen. Vissa trender gillar jag inte alls och då brukar jag känna det från första gången jag ser trenden men sen kan det komma trender som gör att jag känner ”MEN GUD så fint det där vill jag ha på mig!!!” och då hakar jag på. Jag tror generellt på att mixa sin egna stil med trender, det är det roligaste sättet att klä sig på tycker jag. Jag vet vad jag tycker om och trivs i, men testar gärna vissa nya trender varje säsong. Dock är jag tillräckligt trygg i min klädstil för att tacka nej till vissa trender, hur inne de än är, medan jag förut hakade på inne-trender mer just för att ”passa in” (och driva modeblogg).

Hmm det är svårt det där med trender alltså. Jag tror nog att du bara ska skippa trenderna i höst om de inte är något för dig. Det får bli lite mindre shopping i höst för dig med andra ord 😉 Våga tacka nej till trender som inte känns rätt och våga haka på trender som känns som du. Man ser direkt, tycker jag, när någon har anammat en trend bara för att det är just en trend, men egentligen är obekväm i den. Men det finns heller inget tråkigare än de som inte vågar haka på trender för att de vill vara ”unika” och ha ”sin egen stil”. För mig är egen stil att ha på sig precis det man känner för, oavsett vad det är.

<3!

michaela forni joanna fingal petra tungården

Michaela! Jag är så kär i min pojkvän. Jag är verkligen så så så kär i honom. Vi har haft ett distansförhållande nu sen vi började träffas i April och det är ungefär ett halv år kvar innan vi bor i samma land igen. Vi har hittills träffats en gång i månaden men senaste gången vi kramades hejdå på perrongen trodde jag verkligen att hela jag skulle gå sönder. Har sen jag kom hem från honom mått så otroligt dåligt. Jag kan inte sova, jag vill inte äta, inte träna, ingenting för att allt känns meningslöst utan honom. Men jag älskar honom! Jag vill få det att funka. Har du eller någon annan underbar själ här inne tips på hur man klarar av ett distansförhållande?

Kramar Nellie

Hej Nellie,

Som jag förstår det så verkar det inte vara något fel alls på er relation? Felet verkar istället ligga på hur du känner kring, och hanterar, distans-situationen. Om jag har förstått det rätt. Därför låter det som att lösningen på ditt problem är att börja jobba med dig själv samt hitta ett lugn och en acceptans i din situation. Om jag var du skulle jag gå till en psykolog och prata om det här, det är inte bra att inte vilja leva när man är ifrån sin älskade. Nu handlar det bara om sex månader, och dessa försvinner förbi på nolltid, men även inför framtiden tror jag att det kan vara bra för dig att lära dig hantera den här typen av situationer. Att sätta livet på paus för kärlek är ingen bra idé. Inte heller att överväga att göra slut med någon som man älskar ”bara” för att de befinner sig någon annan plats på jorden under en tidsbegränsad period. Jag har flera vänner som har haft distansförhållande i perioder och det har gått hur bra som helst, men det handlar mycket om hur du själv väljer att ta dig igenom perioderna. Prata med någon och jobba med dina egna känslor.  Puss <3

Tack för en fin blogg som alltid! Krya på dig ❤️ Kommer det några mera relationsinlägg om dina nära vänner snart? Var ett sådan himla fin text du skrev om Amanda och shoan, blev rörd till tårar då du sätter ord på känslor så himla bra. Ta hand om dig! Kram ❤️❤️

Tack gullet <3

Ja! På söndag eller i början på nästa vecka så kommer inlägg nummer två i mina vänner-serien. Förlåt för att det har dröjt! Puss

Amanda Shoan

Hej Michaela! Jag har ett dilemma som jag verkligen behöver hjälp med.
Jag har varit ihop med en kille i två år. Vi har under dessa åren setts mer eller mindre varenda dag och jag har den senaste tiden börjat prata lite om att jag vill flytta ihop inom kanske det kommande året. Jag har ingen brådska alls, men det hade varit mysigt att ha en ”bas” ihop. Senast jag tog upp det så ville han inte prata om det och efter det har vi genomgått en rätt rejäl kris. Jag tog avstånd några dagar och när vi pratade om det efteråt så sa han att han inte har något emot att ses lite mindre, kanske två-tre dagar i veckan. Det känns som ett steg i helt fel riktning i vårt förhållande. Jag har också den senaste tiden börjat umgås mer och mer med en killkompis som verkligen är min pojkväns motsats. Jag trivs i min kompis sällskap och märker att jag börjar få lite känslor för honom. Jag vet inte vad som är äkta och vad jag bara tillskriver honom för att ”fylla ett hål”. Just nu blir jag bara irriterad de väldigt få gångerna jag träffar min kille och jag skulle alla dagar i veckan hellre umgås med min killkompis för han gör mig glad. Vad i hela friden ska jag göra?? Jag mår så dåligt över det här.

Hej tjejen,

Hmm ja det låter helt klart som att hans brist på engagemang i förhållandet har fått dina känslor att ändra riktning och svalna. Det är egentligen ingenting konstigt alls. Om två personer i en relation vill att den ska gå åt olika håll och den ena ger med sig, är det inte konstigt att denne blir besviken och omedvetet söker sig vidare i livet.

Innan du börjar korsa några gränser för vad som är respektfullt i en relation (tänker på den här killkompisen) så tycker jag att du ska ta upp detta med honom. Gärna så snart som möjligt. Ge honom en chans att möta dig och känn efter om du faktiskt vill att han möter dig, annars kanske det här fick dig att inse att du inte är tillsammans med rätt person just nu.

Och! Vad du än gör – var för Guds skull inte otrogen. Behandla honom så som du själv vill bli behandlad. Och om han inte behandlar dig schysst – lämna först, hångla sen 😉

<3

  1. Hej Michaela! Har ett bekymmer som jag inte riktigt kan eller vill prata med någon om. Känns skämmigt på något sätt. Jag dejtar en kille nu som jag träffat någon gång i veckan (ibland oftare) i 3 månader, vi har det trevligt och jag är väldigt attraherad till honom. Han är 10 år äldre än jag, har bra jobb, fin lägenhet mitt i stan och är väldigt smart. Själv studerar jag på heltid. Problemet är att jag börjat få känslor för honom men jag tror inte att de är besvarade. Frågade lite i förbigående – senast vi träffades – om han träffar andra och han sa nej, men jag har fått flera indikationer på att detta inte stämmer. Vet inte vad jag ska göra?? Vill liksom inte vara klängig och needy, men jag tycker verkligen om honom och vill träffas oftare, men han kanske bara ser mig som en komplicerad kk haha 🙁 nu har han dessutom inte hört av sig på en vecka. Vad ska jag göra?
    Du är bäst!! Kram

    1. Hej Sara! Nu är jag inte Michaela, men kände att jag ville ge dig lite svar ändå. 🙂 Säg som du känner, eller strunta i honom. Du behöver inte säga att du vill sätta en ring på hans finger, utan säg det så enkelt som att du gillar honom och att du vill träffa honom mer. Ger han dig ingen respons på det, nej, då kanske det är så enkelt som att det bara är dags att avsluta relationen. Våga ta initiativet till att ses också om du vill det. Helt enkelt – spela inga spel och gör det som känns bra för dig. Var ärlig och rak så kommer resten naturligt. Du har ingenting att skämmas för, och att uttrycka sina känslor är varken klängigt eller needy. Du förtjänar att ha en bra relation på dina villkor, med någon som uppskattar dig. Kom ihåg det! KRAM

  2. Till tjejen i slutet.
    Tänk på att det inte behöver betyda något dåligt att vilja ses mindre en period. Du säger att ni setts varje dag i två års tid. Ni har inte testat något annat. Det kan vara en ”investering” genom att prova att umgås på ett annat vis ett tag, något som kanske stärker er relation långsiktigt? Det behöver inte direkt betyda att ni ska ta uppehåll eller att relationen håller på att ta slut, om det inte är så han uttryckt det så klart.
    Fråga din kille vad han menar. Egen tid, utrymme för reflektion och att prata prata prata med varandra är viktigt i en relation, tror jag.

  3. Hej Forni!
    Snälla du, kan inte du berätta om din kamera? Vad tycker du om den? Blir den lätt smutsig för att den är vit?
    Vore så tacksam om du svarade.
    Bästa bloggen! Kram!

  4. Hej Forni, jag väljer att vara anonym i min fråga då den är rätt känslig. Jag behöver hjälp. Big time.

    Jag och min partner har varit tillsammans i åtta år. ÅTTA år, det är en lång tid för att vara 22 år idag. Det betyder att vi träffades väldigt unga. Min partner är den finaste och snällaste människa jag träffat och jag älskar honom så mycket. Men, och det är ett stort MEN: Jag börjar längta efter att vara singel. Eller, jag har ju i princip aldrig varit det så jag vet väl inte hur det är egentligen, men det lockar mig. Det är givetvis inte konstigt eller ovanligt att känna så, det förstår jag med.

    Mitt problem är att jag ju inte kan göra slut med någon jag älskar för att jag vill vara singel, men samtidigt undrar jag hur länge jag ska vänta ut denna längtan/lockelse. Förstår du? Jag och min partner har verkligen ”levt våra egna liv” och åkt jorden runt på varsitt håll, flyttat till olika städer i Sverige osv osv. Så det handlar inte om att jag känner mig instängd, det handlar om att jag kanske börjar övertygas/tro på att man ”måste vara singel och leka av sig någon gång i sitt liv” (det är typ den norm som finns i mitt kompisgäng).

    FAN, kan några smarta själar här hjälpa mig, samt du Forni. Det skulle kännas bra för mig att få lite utomstående åsikter och tankar från folk som inte känner mig. KRAM

    1. Fundera på vad för konsekvenser det kan få om du vill göra slut för att ”man måste vara singel någon gång i livet” och varför du lockas av denna tanke. Jag har inte legat runt särskilt mycket men jag har ångrat varenda ligg som bara varit ”one night-stand” kan jag ärligt säga. Det har bara gett mig ångest snarare än något positivt. Det finns nog ingen som kan svara på hur du ska göra men för mig låter det som att du är osäker i dig själv och/eller i din relation. Är det du själv som vill utvecklas på något plan eller saknar du faktiskt något i ditt förhållande som gör att du hellre är singel?

    2. Jag förstår hur du känner, har själv varit där. Fundera noga men känner man så en längre period så tror jag att lösningen är att gå isär. Har du pratat med din partner om det? Alltså inte att du vill leka av dig, utan att ni träffats så unga och aldrig varit singlar? Du är ju ung, och försöker säkert hitta dig själv och då kan man behöva vara själv en tid. Det är självklart inte så för alla, men för många. Prata och behandla varandra med respekt så långt det går. Har flera vänner som gått isär med sin partner när dom var i din ålder och som nu är gifta/sambos och har barn. Jag gick isär med mitt ex, träffade några killar och sen träffade jag mitt livs kärlek. Vi har barn nu. Det löser sig! Kram

  5. Hej! Alltid lika spännande att läsa ”frågor med forni” 😀 Jag skulle tycka det vore intressant att veta mer om hur du väljer parfymer/andra dofter. Själv tycker jag att en doft kan förändra hela mitt känsloliv. Hur värderar du en doft? Går du på vilka minnen den väcker? Toppnot och sånt? Vilks dofter är favoriter och vad satsar du på för parfymer? 🙂 Tusen tack för en underbar och inspirerande blogg! Stor kram

  6. Hej! Vart är den fantastiska byxdressen/byxorna/toppen i blått sammet ifrån som du hade på Fashion Week? Helt underbar! Kram

  7. Hej Michaela. Jag har funderat på en grej som många ser väldigt olika på – att vara hemma från jobbet. Och jag skulle vilja höra vad kloka du tycker om det här. Många, speciellt i den branschen jag är i, ser någon form av prestige i att aldrig vara sjukskriven. Hör kommentarer som ”jag har inte en enda sjukdag på tre år”. Medan jag tänker ”kul för dig att du aldrig mår dåligt”. Men så är det ju inte, de går till jobbet med 39 graders feber och får ryggdunkningar för det, i princip. Jag känner mig ju som en dålig och klen människa för att jag vill stanna hemma pga pms eller om jag känner mig hängig. Stannar givetvis inte hemma bara för att jag är trött en måndagmorgon, men du förstår vad jag menar. Hur ser du på det? Pressar du dig själv att jobba (kanske främst när du var anställd) eller tillåter du dig att stanna hemma? Kram

  8. Hej Michaela! Tack för en fantastisk blogg! Hur hittar man balansen mellan att låta alla vara med och att inte umgås med personer som man inte vill umgås med? Jag tycker att det är så svårt. I mitt tjejgäng är vi några som är lite närmare än de andra. Vi hänger en del själva och har gjort det ett tag. En av de tjejerna som inte är så nära, vi kan kalla henne Lisa, umgås en del i min killes kompisgäng. Det var jag som tog med henne till tjejgänget eftersom hon inte har så många andra kompisar. Hon har dock en del sidor som inte är så sympatiska. Hon är egocentrisk, snål och har väldigt svårt att sätta sig in i hur andra tänker och känner. Hon förstår heller inte riktigt sociala koder. Det gör att det ofta blir lite dålig stämning när hon är med. I min killes kompisgäng funkar det bra. Hon har hängt med dem i många år och alla vet hur de ska ta henne. Jag tror också att killarna har lite mer överseende med vissa grejer. I tjejgänget gör det dock inte det. Hon märker nog inte av det själv men nu har de andra tjejerna slutat bjuda med henne. När vi umgås allihopa är hon såklart bjuden, men aldrig om vi bara är några stycken. De andra kommer försöka låta vänskapen rinna ut i sanden men eftersom jag träffar henne regelbundet med min killes kompisar har jag svårt att göra det. Speciellt som hon ser mig som en av sina närmsta vänner. Jag skulle så gärna vilja hänga med de närmsta tjejerna i tjejgänget utan Lisa men jag får så dåligt samvete om jag inte bjuder henne. Jag tycker ju att alla ska få vara med, speciellt någon som inte har så många andra vänner, men det blir alltid lite dålig stämning när hon är med. Hur gör jag? Ska jag fortsätta att bjuda in henne när vi är hos mig? Ska jag försöka prata med henne? Jag tror nämligen inte att hon vet hur andra uppfattar henne. I sådana fall är det kanske bra att på något sätt upplysa henne? Men hur gör jag det utan att såra henne? Jag hoppas att du kanske har något litet tips för jag tycker att det här är supersvårt! Kramar

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi