Hej Michaela! Har en fråga till frågor med forni om du har tid att svara! Jag och min kille har varit tillsammans i ca 1 och ett halvt år. Vi båda är på utbyte atm men ska flytta tillbaka för plugga en sista termin tillsammans i Uppsala. Jag vill väldigt gärna flytta ihop till våren men det vill inte han, han tror att det kommer tära på på vårt förhållande eftersom vi pluggar i samma klass och är i samma kompisgäng. Jag blir väldigt ledsen över att han känner såhär och kan inte låta bli att känna att han inte kan vara lika kär i mig som jag är i han. Hur hade du tänkt i min situation?

Hej fina du!

Jag förstår dig och hade också blivit ledsen. Hans känsla av att inte vilja flytta ihop behöver dock nödvändigtvis inte betyda att han inte känner lika mycket för dig som du känner för honom. Jag känner inte er och vet inte hur ni fungerar som människor, men om jag var du hade jag bollat detta och förklarat känslorna. Be honom lyssna på dig – och sen lyssnar du på honom utan att döma utan bara försöker sätta dig in i hans situation. Om båda gör så brukar man lättare kunna förstå hur den andra tänker.

Puss!

Hej! Tack för en fin blogg Jag har en fråga som egentligen rör tiden innan du blev förälder. Vi har försökt få barn nu snart ett år utan framgång. Jag har för mig att det tog lite tid för er också. Hur hanterade du det? Kram!

Jag mediterade, yogade, läste böcker och visualiserade min framtid där jag såg mig själv som mamma. Hela tiden intalade jag mig att just min bebis skulle vara värd att vänta på – och så blev det också <3 Ett råd jag har är att välja ut en eller ett par nära vänner som du kan ventilera alla dessa känslor tillsammans med där du tydligt ber dem att inte döma dig utan bara stötta dig. Att längta efter barn är en börda som blir tung att bära själv. Även om man har en partner så är det inte alltid så att den förstår, då det är man själv som sitter där med mens och tårar i ögonen över att det inte gick den här månaden heller. Lycka till och heja dig <3

Är jättesugen på din karriärkurs! Funderar dock på om tipsen/mallar är väldigt specifika till de branscher du rört dig i? Kanske dum fråga men jag söker inte arbete i Sverige och i ett hyfsat nischat fält (med massa specifika format för ex kompetensbaserade intervjuer), så funderar på om dessa delar av kursen (hitta jobb, söka jobba, intervju etc) kommer vara relevanta eller ej. Är dock ändå intresserad av mål-biten så kanske chansar och ser hur mycket som är användbart i mitt fall!

Den är inte gjord för min specifika bransch, däremot har jag utgått från egna erfarenheter och kan därför inte garantera att alla kommer få ut exakt vad man behöver från den. Dock innehåller den flera olika delar, så som du säger är min förhoppning att alla ska få ut något konkret verktyg som man kan ta med sig vidare i sitt arbetsliv. Hittills är det flera som mejlat mig och verkar ha fått massa bra tankegångar av kursen vilket är SÅ kul!

En annan sak jag vill säga är också att alla som går kursen får mejla mig och be om råd kring sin karriär i samband med att man går den. Ett personligt råd brukar vara både uppskattat och värdefullt så om du går kursen – glöm inte att mejla mig också!

Hej Michaela! När du köpte din Fendi Peekaboo så minns jag att du provade den i butik i det inlägget? Vilken butik hittade du den i?:)

Jag köpte den i deras flagship-store i Paris! Åååh minns än idag hur jag och Jossan satt där, jag drack champagne, och så gick vi loss på väskorna innan jag till slut slog till på denna. Världens vackraste väska!

Hej Michaela! Sitter med min 7 v gamla bebis som på kvällarna är ganska otröstlig. Oklart om det är magen som krånglar, om det är kolik eller temperamentsgudarna som jiddrar. Jag får ganska mycket tröst av att läsa dina ärliga månadsuppdateringar om Dante, men hur fan gör man för att inte bli knäpp? Nu när du är på ”andra sidan”, hur gör man för att inte dö av sorg, uppgivenhet eller känslan av att man är en sån himla keff mamma?

Alltså jag är ledsen över att behöva säga detta, men det finns inget man kan göra för att inte bli knäpp. Jag har stundtals känt mig helt koko av tiden med bebis eftersom jag sov så lite och blev så konstig utav den långa perioden. Det enda jag kan säga, och som stämmer till 100%, är att du ska hålla ut och att det KOMMER att gå över. Det kanske tar mycket längre tid för dig än dina kompisar, du kommer troligtvis bli galen när dina kompisar en efter en berättar att deras bebis äntligen sover medan din sover sämre för varje månad (hur är det ens möjligt!)… men det kommer bli bättre. Jag vet det för det blev det för mig – och jag trodde aldrig det skulle hända.

Ventilera med de vänner eller den vän du känner mest förtroende för, eller som du känner förstår eller i alla fall inte dömer. För mig var det nödvändigtvis inte mina mammakompisar som hade barn i samma ålder, för jag kunde bli så frustrerad över att de inte förstod hur jobbigt det var, så bara hitta någon som fattar och lyssnar och finns där. Om du har en partner, snacka ihop dig med hen och spy galla över situationen. Gå i terapi om du orkar, annars ta det sen när tid finns.

Men framför allt, kom ihåg att du är VÄRLDENS bästa mamma. Ingen är en så bra mamma som du är. Du genomlider 7 veckor av otröstlighet för din bebis – hur mäktigt är inte det! Förstår du hur bra mamma du är som tar dig igenom det för din bebis skull. Bäst är du.

Hej, kan du snälla berätta var din gröna stickade klänning kommer ifrån?? Tack!!

Den är från NA-KD!

Är det en Elodie Mando du har på bilden med dig och Dante på Skansen? Om ja, är du nöjd?

Ja, jag är så sjukt nöjd! Jag var på jakt efter en smidig paraplyvagn som inte vägde mycket, var enkel att fälla ihop, passade för att ta till och från förskolan etc. Nu när Dante är över 2 år känner jag inte samma behov av en ”stor” vagn som tidigare. Valet landade på Elodie Mando och JESUS vad jag tycker om den!! Sjukt bra förvaring för att vara så liten, går att fälla ner i liggande så han kan sova i vagnen, bra fotstöd, ficka för förvaring vid suffletten och sååå FIN också. Riktigt 10p köp haha!

Hej fina Michaela. Jag har börjat längtar efter ett barn till….men känner att hur ska man orka med ett barn till…Att ha två…det man hör är att om man har ett barn kan en förälder vara “ledig” och få paus men om man har två är det aldrig paus…alla kommentarer om att “de är lättare få barnvakt till en än två”. Tänker att när syskon är större kan de leka med varandra…Har du fått några såna tankar och funderingar att hur ska orken räcka till. Sen att orka vara gravid igen också. Även om de är mysigt
Puh. Kram på dig

Haha – I hear you sister! Jag tror på att skaffa barn när man är sugen på det. Som det låter är du inte redo för ett syskon – så vänta lite med det (om du inte känner stress pga. exempelvis din ålder eller något). Jag känner inte alls för att skaffa ett syskon till Dante ”bara för att” utan jag vill vara sugen och längta efter ett till barn. Första 1 1/2 åren kunde jag inte ens tänka mig ett syskon, nu vill jag verkligen ha ett till barn, men känner inte att tiden är inne för det nu. Så om det känns negativt med ett syskon, vänta lite och se om det förändras. Annars är det faktiskt toppen med ett barn också. Tror det är sunt att våga tänka utanför normen att en ”riktig” familj måste bestå av flera barn. En familj ser ut precis så som man själv vill att den ska se ut. Massa kärlek!

Så fina reflektioner. Kan du inte berätta mer om liven med Miranda? Blev du utvald av Sephora eller tog du själv chansen? Var det lika roligt som du förväntade dig? Tycker hon pratade nonstop haha!

Det var Sephora som kontaktade mig och frågade om jag var intresserad. Det var SÅ kul och utvecklande för mig att ta mig an uppdraget! Sedan kan man tycka att det är enkelt att intervjua någon som pratar non stop, men det är faktiskt svårare, för avvägningen i när man ska ”dyka in” med nästa fråga blir riktigt knepig haha. För som du säger, energin hos Miranda var det inget fel på, snacka om passion för hennes jobb haha! Men jag är sååå glad att jag tog chansen. Puss!

Till bästa Frågor med Forni! Hur gör man när man i en relation har olika behov av konversation? Det mysigaste jag vet är att sitta i timmar och bara låta samtalet flöda. Min partner har inget intresse för långa eller djupa samtal och kan ha en konversation i 15min innan det är dags att göra något annat. Har du känt liknande och hur hade du gjort?

Jag hade nog ordnat en kompromiss! Till exempel att en helgkväll kör ni lång middag utan skärmar där ni lagar mat, äter, snackar skit och bara pratar loss om högt och lågt. Och den andra kvällen kanske får bli en kortare middag och sen filmmys, eller vad din partner nu föredrar. Jag och Damon gillar båda att prata, men det händer ofta att vi är i osynk. Att när D vill prata känner jag mig helt slut och vill äta middag framför en serie, sen nästa gång när jag har 1000 saker att prata om är det han som inte orkar. Det leder ibland till besvikelse/tjafs men vi försöker kommunicera i det. Alltså om jag är tom på energi säger jag tidigt på kvällen att jag inte kommer orka hänga utan behöver ladda batterierna, då är det lättare för honom att förstå mig. Samt att man måste ge till den andra, ibland kanske mobilen lockar men ärligt talat är det ju mer investerat att lägga tid på samtal med varandra så då får man se förbi skärmlusten.

Om det är så att din partner helt enkelt inte har ett intresse av längre samtal kan jag tyvärr inte komma med några tips utan tror att antingen får man acceptera att det är så, eller kanske gå i parterapi för att få hjälp med att väcka det intresset om det är viktigt för dig! Jag hade inte kunnat leva med någon som inte vill snacka mycket då jag själv har ett stort behov av det, men alla är så olika där <3

Vilken fikatallrik.
Vad är dom bruna ovala skapelserna för något?
Ser onekligen goda ut!

Det är madeleinekakor! Sååå jäkla gott. Min svärmor som handlat!

Hej! Har du några tips på trevliga ställen för helglunch på Östermalm?

Absolut! Mmm helgbrunch…

Mina fem helgfavoriter är: Diplomat, Villa Dagmar, Paraden, Ulla Winbladh och såklart alltid Riche!

Michaela! Jag är mitt i det där du skriver om just nu. Vakna nätter med en 9 månaders. Det värsta av allt är att han sover helt okej (ammar iofs kanske 5 ggr/natt), men att JAG har blivit totalt sömnrubbad. Alla månader av stress kring utebliven sömn har gjort att jag utvecklat insomni och ligger vaken i timmar varje natt. Vet inte hur länge till jag kommer hålla ihop det här. Jag är ett vrak. Hur hade ni det när det var som värst? Fick du sömnproblem själv? Har du några tips eller något hoppfullt att peppa med? Ps. Såg dig på stan igår och du var så cool och snygg. Hoppas du mår bättre idag <3

Hej fina du!

Fasiken vad snällt sagt. Tack för kärleken!

När det var som värst (dvs. långa perioder under 1 1/2 års tid) så vaknade Dante ungefär var 40:e minut nätterna igenom med skrik, gråt och panik. När han var spädbarn var det pga magproblem, när han blev lite större var det öronproblem och till slut var det bara en ond jäkla cirkel där sömnen hade blivit enormt problematisk. Han var mer vaken än vad han sov på nätterna och jag förstår inte hur någon av oss klarade det? Men man märker att han är en mycket gladare person efter att han började sova bra, så det där med sömn är något han behövde mer än vad han själv förstod.

Jag har aldrig haft speciellt stora problem med att sova när han sover eftersom jag ofta har varit stendöd to be honest. Men ibland har jag hamnat i det där du beskriver, paniken när man inte kan sova medan bebis sover. Och tyvärr har jag ingen mirakelkur mot det. Jag tyckte själv att de flesta tips jag fick inte funkade eftersom sömn är så enormt individuellt för varje familj.

Mitt råd är att ta professionell hjälp och inte acceptera att må dåligt. Jag har gått i olika typer av terapi och så tog vi in en sömnpedagog för att hjälpa till med Dantes sömn. Det var först när vi gjorde allt det som det vände för oss, så det är det enda tipset jag kan ge.

Skickar massa kärlek till dig, jag vet hur hemskt det är att inte få sova och vilken tortyr det upplevs som. Du är inte ensam – det är tusentals andra föräldrar vakna samtidigt som dig. Massa kärlek!

Så kul!

Jag ÄLSKAR Barrys! En av de roligaste träningsformerna jag testat. Pulsen mellan intervaller och styrketräning passar mig perfekt, jag älskar att det är nedsläckt så att jag inte känner mig övervakad och så går jag helt in i min egna värld. Så jävla najs att ge sig själv en timme på Barrys. TESTA! Puss!

Har du några tips gällande prata inför folk, trots det känns jobbigt?
Jag hade mitt första seminarie idag, som jag var vidrigt nervös inför. Och då var det ändå bara i liten grupp på fem pers, som jag gjort ett grupparbete med.
Men jag har så nedrans svårt att ens prata vanligt med folk. Så att då prata om saker man ska ha lärt sig var tufft.

Hur pratar man! Hur diskuterar man! När man inte är snabb i tanke och ord.

Önskar att jag hade några superknep men det har jag tyvärr inte, och det är väl därför som jag också är så nervös inför framträdanden.

Däremot har jag väl plockat upp lite grejer med åren som funkar för mig som jag kan dela med mig av, kanske funkar något av det för dig också?

1. Jag är alltid ordentligt påläst men blir inte besatt och lär mig manus utantill. Jag märker nämligen att om jag över-pluggar ett framträdande och sedan går ifrån manus litegrann, så har jag sjukt svårt att hitta tillbaka igen och blir väldigt stressad. Så att kunna mitt ämne och vara trygg i det – men inte gå enligt ett exakt manus – har funkat bäst för mig.
2. Säga att jag är nervös när jag börjar prata! Bara att säga det högt gör det lättare, dessutom får man sjukt mycket pepp från publiken då.
3. Bara titta på de i publiken som ger energi och skippa de som tar.
4. Inte ha något i händerna så att jag kan röra dem fritt, jag blir bekväm när jag får röra på mig.
5. Försöka ”tänka ner” framträdandet för mig själv. Alltså inte tänka ”Nu ska jag ha en live med Miranda Kerr som har 12.5 miljoner följare på Instagram och är helt galet känd” utan snarare tänka ”Nu ska jag och en tjej som har ett eget sminkmärke prata om det – så kul!”. Att tona ner samtalet gör det enklare att föra ett vettigt samtal tycker jag.
6. Vara bekväm i mitt utseende. För mig innebär det att vara snygg, välklädd och ha gjort min lilla sparitual kvällen innan. Allt det sätter grund.
7. Ta några ordentligt djupa andetag, skämta mycket med de omkring innan man går på scen och skratta mycket! Både publik och scen mår bra av skratt.
8. Man ska inte vara för snabb i tanke och ord framför folk. Utan låta samtalet få ta sin tid. Sen är det en fördel att kunna vara kvick på scen men det kan man öva in! Jag försöker lyssna in publik eller de andra på scenen om vi är flera och sedan vara rolig/snabbtänkt utan att ta över. Misslyckas ibland men gör mitt bästa!

Så mysigt ni verka ha haft det 

Jag har en fråga – Hur kan man få skriva för er? T ex krönikor eller någon artikel? Krävs viss utbidlning eller får man skicka in och hoppas på det bästa? Kram

FORNI letar alltid efter nya, vassa skribenter! Bara mejla mig på michaela@forni.se så kikar jag på det du har. Ingen utbildning krävs, bara personer som vet vad de vill skriva om och är duktiga på att berätta sin historia. Vi har ungefär en handfull frilansskribenter under oss i dagsläget som är så sjukt duktiga på att skriva artiklar!

Hej, jag undrar vad det är som gör att bubblet är “ditt” så att säga? Är du reklamambassadör eller hur fungerade det? Ser fram emot att testa! Kram

Bubblet är mitt på exakt samma sätt som en designkollektion jag gör för ett modevarumärke är min kollektion! Makes sense? När jag till exempel tog fram min kollektion för Soft Goat så är det ju Stephanie som äger själva märket Soft Goat – men kollektionen är det ju jag som har tagit fram och där delar vi på intäkterna från den. Så det är hennes varumärke – men min kollektion. På samma sätt så är Un’Sweet varumärket Malin och Lisas eftersom dom äger det, men Un’Sweet Cava är ”mitt” eller VÅRT som egentligen är korrekt benämning. Eftersom vi gör det tillsammans, har tydligt fördelning av roller kring cavan och delar på intäkterna.

Så nej, jag är inte ambassadör för varumärket. Det är jag för t.ex. Maria Nila eller Bruce träningsapp som jag jobbar med på sikt och får betalt för överenskomna nedslag i mina sociala kanaler. Med cavan så gör vi allt tillsammans och splittar på intäkterna.

Hoppas du kommer tycka om det!

Till nästa fråga Forni (eller om någon av er läsare har tips):
ska på ett riktigt finbröllop i Sydeuropa om en månad. Är gravid och kommer då vara gravid i v 30. Har total klädpanik, vad sjutton ska jag ha på mig?? Passar tyvärr inte i oversizeklänningar pga är bredaxlad och bystig, så vill hellre liksom klä fram magen. Har du eller någon läsare tips på hur jag kan tänka eller kanske till och med tips på vad jag kan ha på mig?? TACKPUSS!

Tycker du ska spana in Asos Maternity, jag shoppade flera klänningar där till finare tillställningar/bröllop!

På Margauxs bröllop, gravid i v. 27, iklädd Asos Maternity

Åhh så drömmig helg!! Fråga, du råkar inte veta vad steffis matta är ifrån? Den är Såå fin

Det är samma matta som vi har i loungen på kontoret! Den är från Dusty Deco och finns på Nordiska Galleriet. Puss!

Hur var det att resa till paris i vecka 29? Både fysiskt och psykiskt? Var du orolig?

Det var jobbigt att gå så mycket, vi gick typ 15 000 steg om dagen och det är lite för mycket om man är i v.29 hehe. Så jag hade tagit mer taxi och gått max 5-10 000 steg om dagen! Annars gick det toppen, det är en av de bästa resorna jag gjort i mitt liv. Det var sååå mysigt att få en sista weekend bara vi och sjukt lyxigt även om jag inte kunde dricka vin eller orkade vara vaken för länge. Det enda jobbiga var att jag inte kände Dante sparka på hela sista dagen innan vi skulle hem och blev väldigt stressad av det. Men sen kom han igång när vi skulle landa i Sthlm så då kunde jag slappna av!

Hej! Så härlig resan ser ut

jag och mina tjejkompisar ska åka till marbella i september, skulle du säga att man behöver boka bord på alla restauranger man vill till före eller är det lätt att få plats drop in?

September brukar vara lite lugnare så jag tror inte att ni behöver boka allt, men om det är mer populära ställen skulle jag absolut boka på förhand för att vara på den säkra sidan! Det är skönt att ha lite lunch och middagsbokningar så att man inte hamnar på något dåligt ställe i brist på planering. Puss och ENJOY MARBS!

Kavajen – SÅ fin

By Malina, men förra säsongen, så jag är inte säker på om den finns kvar!

Hur är det med din tinnitus nu? Har du fortfarande kvar den eller klinga den av?

Jag hade bara tinnitus under en sommar! Det kom när jag satt vid en högtalare som sprängdes på Summerburst och sen var det kvar i ca 3 månader innan det långsamt klingade av. Så skönt att det försvann för det var så jobbigt. Lider med alla som har tinnitus <3

Jag har en fråga, som nybliven lite halvdeppig singel. Jag har precis kommit ur ett förhållande som har varit stundvis bra men också väldigt dåligt för mig. Snudd på destruktiv i vissa avseenden. Så det känns bra att vara ute ur det och är säker på att det är rätt. Men mitt problem nu är att jag är inte alls sugen på att leva ”singellivet”, festa, hänga med kompisar hela tiden, vara ute och göra saker och träffa nytt folk. Det enda jag vill är att bara bli upp över öronen kär i någon, köpa hus, bilda familj osv. Vet inte hur jag ska tänka i det här och känner bara att jag behöver lite kloka livsråd och pepp. Ska tillägga att jag precis fyllt 26 år.

Meeeen lev inte det livet du inte vill leva då! Utan försök leva det liv som du vill och önskar. Att klicka hem en familj är kanske inget man gör snabbt direkt men man kan i alla fall leva på och aktivt försöka träffa någon som vill leva samma liv som en själv. Och se till att trivas med vägen dit som singel – på det sätt man själv vill vara singel på. Kör så det ryker – ditt liv, dina val.

Vaaaaart hyrde ni huset, Airbnb? Länk? (Huset i Italien som vi hyrde i somras)

Vi hyrde huset via Emma Villas och det hette Villa Lisa. Väldigt nöjda med det!

Hej Michaela 😊 Jag är en trogen läsare sedan flera år tillbaka. Det är så kul att ta del av dig och ditt liv och jag blir så inspirerad av dig! Jag har btw precis laddat ner din app Baby Journey (precis plussat med andra barnet❤️) och gillar den skarpt. Heja er 👏

Jag har också en appidé. Jag har därför en fråga till ”frågor med Forni”. Hur gick ni tillväga när ni skapade er app? Hade varit jättekul om du skulle vilja dela med dig av er resa från idé till verklighet. Var börjar en liksom? Vem/vilka kan en kontakta för att få hjälp med sin idé? Hur fick ni kontakt med investerare osv? Hoppas du vill dela med dig av era erfarenheter <3 Kram Linnea

Hej fina du

Stort grattis till bebis och vad roligt att du har en idé till en app!

Jag kan skriva ett längre inlägg om den här resan för det får inte plats här i frågan. Men det var väldigt mycket svårare och mer komplicerat än vad jag hade kunnat tro. Bara det att vi har 6 personer som jobbar med vår utveckling av appen idag (4 på heltid!) är ju helt galet, det trodde jag aldrig. Det kostar pengar och resurser att driva en app som kräver ständig utveckling men det är också extremt roligt och spännande att driva techbolag.

Efter att ha varit grundare och delägare i en handfull olika företag är mitt tips till alla som funderar på en idé det här: om du inte kan släppa det, om du går igång varje gång du pratar om det och om du tänker på vad du vill göra med din idé innan du somnar på kvällen – då är det bara att köra. Passionen är den viktigaste nyckeln.

Men som sagt, jag lovar att skriva ett mer utförligt inlägg senare. Kram!

Vilken underbar kväll det låter som! Så mysigt att läsa såna här sammanfattningar med  Åå har precis börjat med ögonfransförlängning i samband med bröllop och är helt hooked. Kan inte du berätta lite mera hur du gör din? Singelfransar? Mix? Hade varit så roligt att läsa 

Hej gull!

Jag älskar mina ögonfransar och har gjort dem i många år nu. Det är så skönt att slippa kladdig mascara. Jag gör mina hos Ebba Ahlqvist på Studio Paavola. Hon kör 2D-fransar på mig om jag inte minns fel samt strl 13 på alla förutom längst ut där hon lägger 14. Gå till henne så vet hon exakt.

Kram!

Sätta igång frågor med forni igen? 
Har en fråga. Jag ska på Oktoberbröllop med klädkoj kavaj, vad skulle du välja för outfit? 

NU är vi igång igen efter sommaruppehållet!

Åh så roligt. Men också klurigt för oktober är en klurig månad.

Jag hade helt klart satsat på en byxdress i en mörk färg, kanske blå eller svart. Gärna med mönster! Mycket snyggt, dressad och härligt att dansa i. Tänk något i den här (klick!) stilen. Det brukar finnas bra alternativ hos de olika webbshoparna om man letar lite, t.ex. på Asos.

Dansa loss, puss!