Har du förlossningsrädsla? Vad är dina förhoppningar på din andra förlossning?

Nej, jag har ingen förlossningsrädsla och det är jag tacksam över då det måste vara supertufft att tampas med! I början av den här graviditeten kunde förlossningen stressa mig, när jag tänkte på förlossningen fick jag inte alls en bra känsla i kroppen utan kände mest att SHIT, vad tufft att ta sig igenom det där igen. Men nio månader är en lång tid och under den här graviditeten har pepp, längtan och också övertygelse om vad min egen kropp klarar av växt fram. Nu känner jag sån tillit till mig själv och min egen kropp. Dessutom är jag så fruktansvärt trött på att vara gravid så jag vill bara få tillbaka min vanliga kropp vilket blir en bra morot. Jag tänker på att kunna gå en promenad obegränsat och börjar typ gråta av lycka.

Känner du någon stress över hur det kommer bli med föräldraledigheten? Tycker det känns som en potentiellt utmaning att driva eget och kombinera det med föräldraledighet när man inte vet hur ens barn är.

Vi har en plan men det är ju omöjligt att förutspå hur det kommer bli när hon väl är här sen. Som egenföretagare kan du inte styra allt utan vissa saker bara sker och du behövs på en viss plats eller i vissa projekt. Min förhoppning är att kunna fördela ansvaret mellan mig och Damon så att den som jobbar får vara helt dedikerad jobbet och den som är med lillasyster får vara helt dedikerad i det – och att vi sedan kan växeldra och byta under årets gång. Jag försöker hålla mig positiv och lösningsorienterad – det mesta löser sig!

Dante 2 månader

Jag och min partner har varit tillsammans i 5 år och börjat gå i snacket om det är läge för oss att skaffa barn. Min kille tycker att vi ska ”köra” men jag står fortfarande och velar om jag/vi är redo. Tanken på det livslånga ansvaret ett barn innebär gör mig väldigt stressad… och det blir inte bättre av att han resonerar som att det inte är en stor grej utan ”varför inte”, ”kan vi väl”, ”ja vi kör”. Min fråga är väl helt enkelt: Hur vet man att man är redo att skaffa barn?

Jag bara visste det. Det var en känsla som växte fram i min kropp och jag var så säker på den när jag och Damon slutade skydda oss och började försöka. Men jag har förstått att alla inte kommer fram till den känslan men bestämmer sig för att testa ändå. Så jag har helt enkelt inget tips, för att för mig bara visste jag. Precis som jag visste att jag var kär eller andra sådana känslor som bara självklart har växt fram i mig i mitt liv. Jag tycker inte att man ska stressa fram familj, för det är verkligen ett livslångt ansvar, och jag tror också att det är bra om man verkligen längtat efter det så att man orkar ta sig igenom alla svårigheter som det innebär att gå igenom en bebisresa!

Om du fick rekommendera en bok till någon som vill börja läsa mer och bli kär i konceptet med att läsa, vilken bok skulle det vara?

Ååååh så mysigt, finns ju massa bra böcker. Spontant älskade jag ”Je’mapelle Agneta” – sån feelgood som jag slukade med glädje i sommar!

Du har sagt att du inte har särskilt mycket söndagsångest nu för tiden då du älskar ditt jobb så mycket. Kan du inte berätta lite mer om dina måndagar och din planering? Hur gör du för att din energi ska räcka till ”ytterligare en vecka”?

På måndagar sitter jag i olika typer av veckomöten! Jag har ett veckomöte för mina sociala medier, ett för FORNI Magazine, ett för Baby Journey, ett för marknadsavdelningen på Baby Journey och slutligen ett för partnerskapet med Länsförsäkringar som vi har på Baby Journey. Mellan dessa sitter jag vid datorn och planerar veckans to do’s, äter en smarrig sallad och dricker någon extra kopp kaffe. Jag tycker bara måndagar är härliga och väldigt effektiva! Dessutom brukar vi alltid ha extra mysiga kvällar på måndagar.

Angående energi för ytterligare en vecka hade jag om jag var du kanske sett över min vardag. Jag har sällan känt att det är svårt för energin att räcka till för en till vecka för jag har mestadels verkligen trivts med min vardag. Det låter som att du inte riktigt gör det? Se över om du behöver göra förändringar i ditt liv och ta hand om dig, vi har bara ett liv <3

L.A. i våras med Petra!

Skulle du kunna tänka dig att flytta till USA (om det skulle klaffa med boende/jobb/relationer)?

Absolut! Så kul erfarenhet ju!

Om du skulle överraska Damon med en romantisk hemmakväll som är helt ordnad av dig, han har ingen aning. Hur skulle kvällen se ut då, vad skulle du bjuda på för snacks, mat, efterrätt, skulle du ha på dig något särskilt?

Ååååh så mysigt! Absolut italienskt tema. Pasta, riktigt dyrt italienskt rödvin, så skulle jag ha på mig något härligt set och mina finaste inneskor. Lyssna på Andrea Bocelli och kramas medan pastan kokar och vi sippar på vinet. Guuud så härligt jag orkar inte!

Känner du press över att behöva upprätthålla en viss bild av dig själv, inte bara sociala medier/irl men också typ i vissa kompisrelationer och jobbsamanhang?

Ibland, men mindre med åren. På ett sätt kan det vara jobbigt att bli äldre, men att mogna är något väldigt härligt som ger själslig ro. Att inte känna att man behöver vara på ett visst sätt i vissa situationer utan att man bara kan vara sig själv med allt vad det innebär.

Läser du själv några bloggar? Om så, vilka?

JA! Jag älskar faktiskt bloggar fortfarande och läser ungefär 10 st i veckan. Bl.a. Elsa Billgren, Underbara Clara, Sandra Beijer, Flora Wiström, Maja Nilsson Lindelöf, Sofia Wood, Paula Rosas, Egoina och några till!

Vi har jättemycket problem med vår 4-åring som konstant blir åksjuk när vi åker bil. Har läst att Dante är likadan och även du själv när du var yngre. Har du något råd vad man kan göra för att underlätta resorna?

Åh, då sitter vi i samma båt! Jag har nog inte fler tips än de ”vanliga”. Ingen mat precis innan åktur, eventuellt någon frukt bara för att magen inte ska vara helt tom. Kex att äta i bilen eller napp att suga på för att distrahera. Öppet fönster, svalt i bilen. Någon saga eller favoritlåt på hög volym så att han kan gå in i den. Inte för tjocka kläder, aldrig jacka och tar nästan alltid av skorna också. Sen har vi alltid en spypåse och wipes i bilfacket redo!

Vill fråga vilka böcker du har läst/vill läsa?

Menar du under 2022? Jag kan göra ett litet inlägg om det!

Vad för träning förutom springa du tycker om, går du någonsin själv och gymmar?

De senaste åren har jag mest kört Megaformer, springa utomhus, yoga av olika slag och Barrys (styrketräning och konditionsträning kombinerad). Men sen testar jag andra saker då och då. Jag gillar INTE att gå till ett gym och köra på maskiner utan föredrar klasser alla dagar i veckan!

Vart skulle du säga är dina topp favoritdestinationer för att resa ett gäng (par/singlar) pre kids?

Oooh så kul. Franska Rivieran, Mykonos, Tulum, Ibiza eller Kapstaden kanske?

Kapstaden januari 2020 ♥

Vad är du mest nervös över och vad ser du mest fram emot nu när ni ska bli fyra i familjen?

Mest nervös över: att inte få ihop det. Och att känna mig som en dålig förälder gentemot Dante.
Ser mest fram emot: Att vi tre ska få en bebis ihop. Det är liksom inte bara jag och Damon som får en bebis, det är lika mycket Dantes. Han är så förväntansfull och det ska bli så kul att få ”ge” honom det här.

Min kille fyller år snart, han har ett stort intresse för bra viner så jag skulle vilja ge honom något som har med det att göra? Har du tips på en bra present?

Buda hem vin på auktion från hans favoritregion/druva eller året han är född! Mycket uppskattat!

Du har så mycket fint porslin! Har nyligen flyttat och vill börja samla på mig ett nytt porslins set, vilka är dina favoriter?

Tack gull! Finns ju sååå mycket fint. Jag älskar Rörstrand, vi har hela tre serviser från dem. Ostindia eller Swedish Grace tycker jag är klassiker som alltid håller. Vi har ju båda dem och jag tröttnar aldrig. Min dröm är att börja samla på Astier de Villatte men de är sååå dyra så jag vet inte när jag ska ha råd med det haha!

Hur har din bäckenbotten känts under din andra graviditet? Gör du mycket övningar själv eller går du regelbundet till naprapat?

Jag går till Josefine på John Carrier som är specialiserade på gravid och postpartum. Av henne får jag enklare övningar, stretch och massage och dit går jag 1-2 gånger/månad. Min bäckenbotten är ungefär som förra graviditeten vilket jag ser som något positivt för jag trodde det skulle vara mycket värre den här gången! Men min fysioterapi har helt klart gett resultat. Nu hoppas jag bara att det håller i sig även efteråt, jag ska vara väldigt noggrann med att göra bäckenbottenträning och vänta länge innan jag kliver på någon tyngre träning.

Sååå spännande med en liten tjej! <3 Planerar du att jobba något eller ska du vara mer eller mindre helt mammaledig?

Visst <3 Jag och Damon delar upp föräldraledigheten sinsemellan efter 6 månader och de första 6 månaderna tar jag föräldraledigt 🙂

Åh vilka inredningsarkitekter använder ni? Eller har du några tips? Såg så fint ut!

Vi har anlitat Look Projects, Helena och Victor, som hjälper oss att skapa vårt drömhem. Det blir faktiskt ett helt otroligt hem och jag kan inte vänta på att det ska bli klaaaart!

Vad fick du i födelsedagspresent? Älskar att läsa sådana inlägg!

Haha, jag med! Jag fick ett par sneakers från Chanel från Damon, en auktionsfyndad vas av Petra och massa kärlek <3

Jag vet att du tidigare har pratat om att du träffat en psykolog i omgångar. Jag bor i Stockholm och skulle också vilja hitta någon att prata med. Jag har sämre erfarenheter av att gå via vårdcentralen, och har inga akuta/allvarliga problem för en psykolog att hantera, men vill hitta någon att prata med kring allmän personlig utveckling, relationer, lättare ångest osv. Jag tänkte om du kunde prata lite om hur man hittar en bra psykolog?

Jag tycker att den lättaste vägen är att fråga om tips av vänner och bekanta! Det funkar i alla fall för mig som är oblyg kring sånt 🙂 Min senaste psykolog hittade jag från ett tips av en kompis. Annars hade jag googlat på psykologer i närheten av jobbet/hemma, läst lite om dem, mejlat några stycken och testat den som jag fick bäst magkänsla av. Funkar det inte kan man bara testa en annan! Lycka till finis!

Hej! Vet inte om du fortfarande kör frågor med Forni, men här kommer i alla fall en fråga: Jag är 23 och har varit tillsammans med min kille i 15 månader nu. Det är min första riktiga kille och allt mellan himmel och oss har känts superbra. För det första är han väldigt mån om mig och att jag har det bra vilket jag aldrig upplevt med någon annan kille innan honom. Han är den första som jag känner älskar mig tillbaka, på riktigt liksom. Inte bara för utseende eller för att få närhet liksom. För det andra har vi superbra kemi och har ex. jättebra sexliv, vilket jag inte heller har upplevt med någon annan än honom. Vi bor ihop sedan början på sommaren och allt har verkligen känts superbra och känns, på sätt och vis, fortfarande det.

Det är bara det att jag är rädd att jag inte utvecklas så mycket när jag är med honom, att jag inte utvecklas till min ”fulla potential”. Jag är en tjej med mycket power och som alltid gått min egen väg/gjort det jag vill oberoende andra, och han är mer en ”basic kille”. Jag vill ju att den jag är med och som jag älskar får mig att bli ännu bättre, och lyfter de sidor hos mig som redan är starka, så att de blir ännu starkare. Som det är nu så känns det snarare som att sidor i mig som inte är så aktiva naturligt av mig själv sätts igång och mitt driv och vilja sätts på paus för att ge det andra utrymme att få plats. Jag har mått dåligt över det här under hösten och för ett tag sedan pratade vi om det vilket var väldigt skönt eftersom något jag burit på släppte från mitt bröst, men jag tvivlar ändå på att det kommer att något kommer förändras. Jag tror nämligen att vissa saker i människor finns bara där, och att ändra dem är inte så lätt och inte heller alltid rätt. Mina föräldrar (som jag är väldigt nära) upplever att jag har förändrats sedan jag träffade honom och att ”jag” har försvunnit lite. Det låter så hemskt att säga men det känns inte så att de är så nöjda med att jag har träffat den här killen, som att de hade hoppats att jag skulle träffat någon annan.

Det jag undrar är; ska jag satsa på den här killen eller inte? Är han rätt för mig? Av min erfarenhet så är det inte så lätt att hitta kärlek, jag är ganska ”kräsen” av mig och har haft svårt att gilla någon som gillar mig tillbaka. Nu när själva ”gillandet” finns hos båda klickar inte detta…

Vill så gärna höra hur du tänker och resonerar, du brukar resonera så klokt.

Oj, jag kan omöjligt svara på den här frågan även om du ger mig den bakgrundsinformationen du ger nu.

För å ena sidan håller jag med om att den man lever med ska utmana en – om det är vad man behöver – så att man får en chans att ständigt växa i sitt liv. Eftersom man annars riskerar att torka ut liksom.

Men å andra sidan så tror jag också att vi ibland letar efter den där perfekta personen som inte finns. Man kan inte förvänta sig att ens partner ska kunna ge en allt. Du förväntar dig inte det från någon annan i ditt liv, så varför göra det av en partner? De delar du inte hittar i din kille kan du ju hitta i andra personer du står nära. Jag tror att många sätter sån press på partnerrelationen, som den omöjligt kan uppnå, och då går det liksom inte.

Du behöver inte ta förhastade beslut, låt relationen växa och se vad den blir längre fram så kommer du nog komma till ett naturligt beslut.

Massa kärlek!

Är gravid i vecka 36 och börjar nu dra ner på tempot. Känner bebisen varje dag och bondar mycket 

Nu när det närmar sig jul och BF funderar jag på en push present och så såg jag din knot ring du hade i en reel igår. Vart är den ifrån? 

Åh grattis, snart är det dags! Så mysigt, omvälvande och mäktigt. Jag har en knot ring i den näst största storleken i roséguld från Engelbert. Älskar den och köpte den till mig själv förra året i julklapp. Det var årets bästa köp!