Bebisuppdatering: 3 månader med Dante

Idag fyller Dante 3 månader.

WE DID IT!!!

Jag känner mig som Jay Z i slutet av den här (klick!) videon när han jublar exakt de orden efter en lyckad konsert.

WE FREAKIN DID IT!

När Dante var någon vecka gammal och vi förstod att han var en magbebis deluxe (vi var ju rädda att det var kolik i början men som tur är så slapp vi det) så började jag googla loss, fråga runt och prata med alla jag känner om magbebisar. De flesta sa samma sak, vilket var att vi skulle hålla ut de första tre månaderna då de alltid brukar vara värst. För de flesta bebisar hinner magen och tarmarna bli bättre till tre månader och efter det brukar bebisarna vara betydligt gladare och må mycket bättre. Sen dess har jag varje dag tänkt på det; ”Bara jag klarar tre månader”. Jag har räknat ner till det här datumet de gånger jag vaggat Dante i min famn medan han gråtit hysteriskt och krampat med sina små ben. ”Åtta veckor kvar”, ”Sex veckor kvar”, ”Det kommer att bli bättre, det här är inte för alltid”.

Och så kom äntligen 3 månader.

Ni kanske undrar om hans mage genomgått någon magisk förvandling sen igår? Nej, såklart inte. Magproblem försvinner inte bara över natten, det förstår jag också. Kanske tar det några veckor till innan han är helt bra i magen, vi märker ju att han blir liiite bättre för varje vecka. Kanske tar det ett par månader till, kanske kommer han ha magproblem hela sitt liv. Sånt kan man inte veta.

Men vi klarade av de första tre månaderna som har varit fruktansvärt tuffa och jag är så otroligt stolt över det. Jag är mitt i mitt livs svåraste jobb och det känns som en seger att lämna dessa månader bakom oss för vid vissa tidpunkter var jag rädd att jag skulle gå under.

Att se sin bebis må dåligt är ju så sjukt påfrestande för psyket och jag längtar så mycket efter att han ska må bra några dagar i sträck, hittills kan jag räkna på mina händer de dagar han inte haft ont i magen. Han får vara hur påfrestande han vill senare, bara han inte mår dåligt.

Hur har han varit den senaste månaden då, förutom när han har haft ont i magen? HELT JÄVLA MAGISK kan jag be om att få tala om. Kolla bara på den här killen. När han mår bra är livet en dans på rosor. Vi leker, övar på saker, pratar och skrattar extremt mycket. Han skrattar i stort sett hela tiden när han inte är en suris. Han skrattar högt, med hela ansiktet och ögonen som glittrar. Då känns kärleken i hela kroppen.

Vi övar på att rulla runt från rygg till mage, gripa tag i saker och ha en stabil nacke. Allt går framåt och han tycker det är så kul när han lyckas med något (med lite hjälp oftast ;-).

Hans sovrutiner har spelat oss ett spratt senaste veckorna däremot och det har varit rätt tufft. Flera nätter har han vaknat en gång i timmen vilket gör att jag känner mig levande död när dagen börjar, även om D tar honom och låter mig sova ett par timmar ostört på morgonen. Men att ha en hel natt med en bebis som vaknar varje timme och sedan ta hand om honom honom under dagen och så natta honom på kvällen, det är fasiken tufft när han sover så dåligt och har ont i magen hela tiden. Jag har en helt ny respekt för mammor där ute, shit vilka superkvinnor vi är. Jag har också accepterat att alla får olika bebisar och har olika upplevelser av den första tiden och att man INTE ska jämföra. När en annan mamma säger till mig att ”Så svårt är det ju inte, första tiden är rätt enkel, vänta och se hur tufft det blir sen!” så tänker jag bara tyst för mig själv att du har helt klart inte haft en Dante i ditt liv, så ler jag lite avmätt och byter samtalsämne haha. Blir för övrigt så trött på den typen av förminskande kommentarer som hintar om att man skulle vara svag som tycker det är tufft, och är glad över att det är så förstående stämning här i bloggen. Det gör att jag vågar skriva av mig kring alla sidor av mammalivet – bra som dåliga. Klart det inte är så tufft om din bebis sover 18 timmar om dagen och är glad och nöjd när hen är vaken… ta Dantis i ett dygn så får vi se vad du säger sen 🙂

ANYWAY nu är det slutbabblat. Summan av kardemumman: vi klarade det och nu ska vi se positivt framåt! Vi fortsätter kämpa och hålla humöret uppe allt vad vi kan. Och när det är bra stunder, då njuter vi till fullo. Heja oss!

Vikt och längd:

På 3-månaders kontrollen vägde han 5,8kg och var 60cm lång. Han ligger strax under medelkurvan och har gått ner lite, för en månad sedan låg han strax över medelkurvan. Om det fortsätter gå ner får vi öka mängden ersättning men än så länge är vi inte oroliga, han hoppade ju upp nästan tre steg på kurvan efter födseln hehe <3

Läs uppdateringen om två månader här!

  1. Jag hade själv en magbebis delux med mjölkproteinallergi! Det är hemskt, men vet du, tycker det är uppfriskande att du skriver om det också! Många influensers får ”till synes” tokenkla bebisar där de bara hänger med på alla event från dag 2 (och mammorna har då gått ner all vikt, är snyggare än någonsin och utvilade) och sover hela nätterna 😂 det stämmer så klart inte men det är ju den som visas utåt 😉

    1. Jag fick en ”high need baby” deluxe (nästan alltid missnöjd, stora sömnproblem, gick inte att lägga ned varken vaken eller sovande på ett år), och kan säga att: herregud vad fantastiskt det är att han blir större. 2,5 år nu, galet viljestark och intensiv, men livet är SÅ MYCKET LÄTTARE. Och roligare. Kram!

      1. Hej,
        Har ni testat att byta ut d-vitaminen?

        Vår lilla gallskrek av den från ACO, men det blev bättre när vi bytte. Vi upptäckte det av en slump, vi åkte iväg en helg och glömde då dropparna hemma, och för första gången sen födsel hade vi en harmonisk bebis. Sen när vi kom hem och han fick sin d-vitamin så var allt tillbaka igen.
        Så vi insåg att det var dropparna som gjorde att han fick så ont i magen.
        Så ett tips är att byta ut dom, lovar att ni kommer märka skillnad.
        Kram

    2. Åh +1!!!!! tror fortfarande inte på att varken Kenza eller sara biderman fått barn PÅ RIKTIGT. Det är bara fake. nån annan födde ungarna hehehe. Sjukt o se ut sådär typ tre timmar efter förlossning, vi dödliga får ju kämpa flera flera månader bläh!

  2. Hej! Min son hade också oerhörda magproblem de första månaderna i livet. Jag känner så igen mig i kommentarerna ”när de är små är det inte så jobbigt, vänta och se hur tufft det blir sen!”. Nu är min son 2 år och jag tycker att livet med honom är tusen gånger enklare! Han är glad hela tiden och de få gånger han inte är det kan han få mig att förstå varför. Jag brukar tänka att de människorna som säger dom kommentarerna har dom där apatiska ungarna som blir gnällisar sen, hehe. Vet inte vad jag ville med min kommentar egentligen, kanske bara säga att det blir bättre när dom blir större <3
    / från en som också hade en magbebis

  3. Tycker också kommentarerna om att ”vänta du baaaraaaa” är lite felformulerade… Alltså såhär; för mig var den första tiden OERHÖRT tuff. Att bli mamma var en sån omställning från mitt tidigare, lite glammiga liv med fokus på mig, mig, mig. Att behöva åsidosätta allt för en annan liten person, och att ägna alla dygnets timmar åt att göra den nöjd var inte riktigt så som jag trodde det skulle vara att vara mamma (ungen sov dessutom fruktansvärt dåligt, hade magproblem och var en high need baby).
    TROTS DETTA kan jag ibland känna med min 1,5 åring ”åååhh det var så mycket lättare förut när hen var spädis, nu är allt så otroligt intensivt”. Hur går det ihop?
    Det är typ lika jobbigt nu men på ett heeeeeeeelt annat sätt. I början var det min psykiska hälsa som prövades och jag hade många sammanbrott på nätterna. Nu mår jag bättre psykiskt än jag någonsin gjort och kärleken till mitt barn är verkligen off the charts. Älskade hen från början också faktiskt, men efter att ha hängt varje dag i ett och ett halvt år och sett hur barnet utvecklats till en så ofattbart söt, charmig och smart person är verkligen det absolut bästa jag varit med om. Nu har jag dessutom så mycket självförtroende och jag tycker helt ärligt att jag är en sjukt bra mamma, och tror så mycket på mina egna förmågor att uppfostra just mitt barn. Minns allt självtvivel i början, det var riktigt tufft också…
    Men alltså livet är ju kaos nu på ett sätt som det inte var i början haha. 1,5 åringar har SÅ JÄVLA MYCKET ENERGI och river runt i hemmet som en tornado. Jag är något av en perfektionist och ogillar när saker ligger på fel ställe så det är en riktig prövning. Jag tyckte det var lite rörigt i hemmet med ett spädbarn men det går inte att jämföra med hur det är nu!!! Jag kan verkligen sakna när barnet inte kunde röra sig alltså, trots att jag vet hur jobbigt det var i början finns det aspekter av det som jag saknar, det var ju rent fysiskt enklare, såsom man springer runt nu är fullständigt dränerande. Dessutom sover man ju fortfarande alldeles för lite. Barn som sover dåligt/har lite sömnbehov i början fortsätter ofta att ha det. I början var det mer socialt accepterad att vara övermänskligt trött, men vissa dagar är jag lika trött nu men orkar inte skylla på barnet som är så stor och förväntas sova bättre liksom.
    Det folk menar när de säger så är nog att det blir mer kaosartat sen och man tappar kontrollen mer, men samtidigt får man så OTROLIGT mycket tillbaka. Jag och mitt barn leker och skrattar tillsammans varje dag och det är så ofattbart mysigt på ett sätt jag inte upplevde i början (förutom i korta stunder). Det blir värre ja, men det blir också väldigt mycket bättre samtidigt, fast på olika sätt <3

  4. Bra skrivet! Tack för att du skriver detta. Tror det betyder mycket för många. Min dotter, nu 20 månader, är sååå mycket enklare nu än de första månaderna i hennes liv. Hade mjölk- och äggallergi som gick över från bröstmjölken och hade rejält ont. Att vara mamma när ens barn skriker så mycket är så otroligt påfrestande på många plan. Fick barn nummer två för några veckor sedan. Han är som du skriver ovan, sovande 18 timmar per dygn och gråter sällan (max 1,5 h per/dag). Det är 100 ggr enklare nu att ha honom OCH min 20 månaders dotter än när min dotter var bebis och jag ”bara” hade henne.

  5. Hej! Jag ska på avslutningscermoni efter att ha läst 5 år på universitetet. Men jag vet inte vad jag ska ha på mig?! är väldigt spontant och såna här saker ger mig stress…. Vill gärna vara väldigt klassisk och känna mig vacker samt bekväm under dagen. Sedan har vi en middag på kvällen ihop med klassen och familjer, ca 300 pers. Vill alltså ha något till förmiddagen och något till kvällen 🙂 Har du några tips? 😀 har förövrigt ingen budget!! btw, älskar din stil!!

  6. Känner så igen mig! Min son (snart tre) hade också magproblems vid liten ålder. I jämförelse är livet sjukt mkt bättre för oss alla nu när han sover bättre och mår bättre. Och att man nu kan trösta honom när han är ledsen. Fint inlägg för övrigt. Älskar ärligheten. Du är en grym mamma till just din bebis.

  7. Håller med tidigare kommentarer och vill verkligen bara stärka dig i att det bara blir bättre och bättre! Min dotter va iofs ingen ”magbebis” men väldigt känslig och gnällig från dag ett, inte alls som de lätta bebisar jag hört om i min närhet! Men efter några månader slog det liksom om och jag hittar säkert på nu men tror att allt kämpande i början som krävs när man har en lite mer ”krävande” bebis bygger anknytningen starkare på nåt vis, som att de liksom lär sig dubbelt upp att man finns där för dem till 100% ( med det absolut inte sagt att anknytningen blir sämre om man har ett nöjt och glatt barn från början men kanske lite annorlunda iaf) . Min dotter som typ bröt ihop efter lite lite för mycket intryck och som jag typ kunde sitta på pilatesboll och vagga timmar i streck är nu typ världens gladaste sociala och mest okomplicerade unge (nu 8 månader!) det trodde jag verkligen aldrig när jag satt där och jämförde med bebisar som glatt hängde med på vad som från dag ett haha. Vill förresten tipsa om boken Lyhört föräldraskap av Malin Bergström. Läste den nu först nyligen och önskar jag läst den tidigare, lärorik och stärkande bok tyckte kag!

  8. Tack för ärligheten. Tycker att det är så uppfriskande med influencers som vågar visa sanningen och det gör att det är så himla mycket härligare att följa någon. Man får också ett djupare band till personen i fråga och bryr sig på riktigt, trots att man aldrig träffats. Lite knäppt egentligen. 😅 jag har ganska nyss fått min tvåa, hon är snart fyra månader. Har också en son som är snart 2 år. Dottern var inte planerad och av min man till en början inte heller önskad. Det var på något sätt en sån stor chock med graviditeten och allt runt omkring att jag haft lite svårt att verkligen förstå vad som hänt, vilket gett mig ett väldigt dåligt samvete gentemot dottern. Får därför samtalsstöd hos psykolog nu och kände direkt jag kom dit att i den bästa av världar skulle alla mammor få det, för herregud vad mycket som läggs på våra axlar när man blir mamma. Det här ansvaret, den här kärleken, att veta vad man ska lyssna på och inte, vad som är rätt och fel i en värld fylld av åsikter och pekpinnar (varför tycker alla att dom har rätt att kommentera någons föräldraskap????).. det är inte lätt alltså. Men, vi gör det fantastiskt bra. Heja alla supermammor där ute som varje dag kämpar för att göra det bästa för sina barn! ❤️

  9. Heja er som sagt! Det är aldrig roligt när de är ledsna 🙁 en fundering dock i all välmening, jag hoppas inte ni tar illa upp och ni känner ju självklart ert barn bäst. Men utifrån det lilla vi får veta med ledsen kille och lite viktnedgång, så kan det ju också vara ökad aptit? Mina båda barn blev magontsliknande superledsna när de inte längre var nöjd på min mjölk och började kräva mer, lika blev det för en av mina vänner. Blev som helt andra personer när de blev helt mätta igen. Kanske värt att prova och se om det blir skillnad? 🙂 Styrkekram!

    1. Hej! Jag vet att du bara menar väl men jag önskar att du tänker till när du ger råd. Säg gärna ”du har säkert redan testat det här” , ”men det här funkade för oss” för då förutsätter du att man som mamma redan gjort allt för att hjälpa sitt barn. Vilket man såklart har. Ett litet tips bara för det kan göra ont och tas fel när man ger råd utan att förutsätta det. Kanske låter känsligt men när man har barn med magont (kolik som jag haft) så får man såååå oerhört många tips och ibland så känns det som att folk inte tror att man testar ALLT för att hjälpa sitt barn. Hoppas du förstår vad jag menar, kram!

  10. Kan glädja dig med att om man har haft en magbebis blir alla andra bebisar enklare sen pga man har helt andra förväntningar. Har tre barn nu, mitt äldsta som blir fem nu i höst hade kolik som spädis och skrek mellan 22-02 VARJE KVÄLL i ett halvår. Hon sov i tjugominuterssjok om dagarna och jag var ett vrak. När lillasystern föddes två år senare skrek hon bara i en timme och vaknade typ fyra gånger per natt, men då var vi så rustade och förberedda på det allra värsta att det kändes enkelt och överkomligt. Nu har vi en sexmånaders också som vissa nätter sover fem timmar i rad. Det var liksom otänkbart att vår första skulle göra det. Vill alltså säga att får man en magbebis som första bebis så är man FÖRBEREDD på det värsta sen och då blir allt automatiskt enklare.

    Och det är asjobbigt med barn och en jättestor omställning. Tror det tog mig typ ett år innan jag hann landa i att vara mamma. Vi var i Thailand och jag grät när jag såg människor utan barn. Nu har vi som sagt tre barn och jag skulle inte byta bort dem mot allt i världen.

    1. Min dotter skrek 17-23 varje kväll i 5 månader. Om det var magproblem eller något annat är väl typ omöjligt att veta? Jag hade dåligt samvete för att jag inte tyckte det var jobbigt i något sk. ”mammahjärta” att min bebis var ledsen och tyckte synd om henne.. utan mer för att JAG VAR SÅ TRÖTT PÅ SKRIK och ville bara ge henne till pappan och gå och lägga mig. Jag minns också att jag var rädd för att detta ”är hennes personlighet”, en gnällis som kommer vara det hela livet. Idag är hon två år och sover ofta 13h nätter och är nöjd och glad mest hela tiden! Dvs, ALLT kan ändras! Fram och tillbaka såklart hehe, jag tar ingenting för givet men uppskattar och njuter av bra tider!..och jag älskar henne på ett sätt som jag ALDRIG TRODDE VAR MÖJLIGT!!!!!

  11. Kunde ha skrivit detta själv, sån igenkänning! Älskar verkligen att du delar med dig av den här sidan, och håller helt med i det du säger. Min 3-månaders som är en dag äldre än Dante och också magbebis, har faktiskt blivit bättre! Det sker inte över en natt och pysventilerna är fortfarande vår bästa vän, men man får fler och fler kvällar/dagar utan skrik vilket är helt underbart. Håller sååå med dig i hur man lider när ens bebis mår sådär dåligt och är otröstlig. Heja heja våra små och oss föräldrar! Och grattis Dante!

  12. Brukar vanligtvis inte kommentera men….. TACK för att du delar med dig av både livets uppgångar och nedgångar!!! Det får mig att känna mig som en människa. Även om jag är 23 år gammal och långt ifrån att kunna relatera till denna situationen så är du en jäkla pärla på att sätta ord på känslor och din ärlighet gör din blogg så äkta <3 massor av kärlek till dig och din fina familj!! Gått förbi dig ibland här i Stockholm och vill inte stanna dig och störa men det enda jag vill är att ge dig beröm, ska göra det nästa gång, lovar! Puss och kram <3

    1. Men gulle dig, om du bara visste hur glad jag blir för dina ord! TACK! Kom fram nästa gång så får jag ge dig en kram. <3!

  13. Du har säkert fått det här tipset redan men känner jag måste skriva ändå. Din beskrivning av första tiden låter precis som vår, bara att vår tog ännu längre tid. Tills vi upptäckte att vår son var glutenintolerant. Att magontet berodde b la på att jag pt massa gluten som fördes över i bröstmjölken o att vi gav ersättning o välling som hade gluten i. Men hur kunde vi veta! Hur som helst när vi uteslöt gluten helt blev allt bra o han blev gladast lilla pojken. Åh vad hjärtat svämma över då. Så kolla allt om ni behöver o stå på er o Så heja er! 💜💜💜

  14. vår bebis var väldigt nöjd första tiden men vägrade ligga själv, han sov på mig eller min sambo dygnet runt tills vid 3 månader då babysittern blev en hit. Har alltid funderat kring hur människor överlever som har bebis som är otröstliga stora delar av dygnet, då mitt hjärta gick i tusen bitar det få gånger våran lilla hade ont i magen. Du gör ett fantastiskt jobb och jag lovar att för varje månad nu kommer du bara få mer och mer tillbaka av Dante, utveckligen efter 3 månader är så fantastiskt. Puss!

  15. Bra skrivet! Mitt första barn var en magbebis och känner igen mig så mycket. Mitt andra barn som nu endast är 1 månad, sover sig genom dagen/kvällen och natten och är väldigt tillfreds.. Kanske vänder men det är stor skillnad på dem. Tycker det är lättare att ha hand om båda barnen nu än första månaden med min första, det säger en del om hur tufft det är med magbebisar. Du är grym!

  16. Tycker det är så skönt med någon som säger att det är tufft!! Vet exakt känslan av att vara helt utmattad när man tagit hand om bebisen dygnet runt och den knappt sovit. Har en 2 månaders kille här. Nu börjar det bli lättare och lite mer rutiner men han är ofta orolig på kvällarna och magknip kan komma från och till. Vi förstod inte när det stod överallt ”bebis sover 13-18h dygn”. Det har känns som han varit vaken det istället haha. Plus när någon sa ”det är väl rätt chill att vara hemma med bebis bara?” Håller tummarna att det vänder nu när han bott in sig, magen utvecklats och vet att vi finns här för honom.

  17. När jag hade dem tre (och en halv) värsta månaderna i mitt liv med bebis nr 1 fick jag höra ’små barn små problem’ snacka om att jag höll på att gå i taket…folk har väldigt svårt att se att det finns något annat än sina egna upplevelser.

  18. Jag har två döttrar. Min äldsta var en sovbebis och min yngsta sov i princip aldrig (kändes det som) de första åtta månaderna. Jag måste säga att det är sååå mycket enklare med en sovbebis eftersom de dessutom (oftast) är mycket nöjdare när de är vakna. Nu är tjejerna 20 och 13 år och båda älskar att sova. Stor kram till dig ❤️

  19. TACK för att du delar med dig av er tuffa tid! Jag hoppas verkligen att det vänder nu ❤
    Jag har EXAKT samma upplevelse som dig, fast med två barn. Förstår inte hur jag kunde skaffa ett till barn efter att han genomlevt en sånt helvete med första barnet 😅 men man glömmer ju… nu sitter jag här med min 3 månaders son som fortfarande har magont och mjölkstockning på det. Men skillnaden från förra gången är att jag vet att det går över, men det har varit j*vligt tufft ändå. Man känner sig så otillräcklig och utmattad, båda fysisk och psykiskt. Håll ut! Snart kommer bättre tider ❣ Ni är grymma föräldrar!

  20. Hej. Ville bara säga att jag har det precis som dig. Dock är detta mitt andra barn. Men känns som mitt första. Allt är nytt. Gråt, skrik, magont. Min första dotter sov hela nätter. Åt och sov länge på dagarna. Hade som du då säger svårt att relatera till andra mammor. Mammor som tyckte allt var jobbigt, som var trötta, som undvek sociala träffar pga bebis som skriker. Jag är så glad och tacknämlig som upplever det med mitt andra barn, för det är detta som är normalt. Inga barn är lika som tur är. Tack för att du delar både rosa fluff och grå dalar. Kämpa på och njut varje dag. Kram från Norge.

  21. Hej,
    Ville bara skicka ett litet pepp-meddelande. Har en bebis på 4 månader och hon är inte en magbebis, men det ÄR tufft att bli förälder iallafall. Alla som nekar det ljuger.

    Hejar på er och hoppas att han snart slipper ha ont. Det skär ju så djupt i ens mammahjärta. Och framförallt finns det ingen jag unnar en natts sömn mer än dig just nu. Kram

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Entreprenör, bloggare och författaren som njuter av livet till fullo. Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Artiklar att lyssna på

Cellaviva: Så gick det att spara stamceller

Samarbete med Cellaviva

Några timmar innan Dante kom, i gungstolen ser ni Cellaviva-boxen som ligger redo!

Nu har det gått snart två månader sen min förlossning och jag har verkligen hunnit smälta och bearbeta den. Inte för att den var traumatisk på något sätt – tvärtom är den det coolaste jag har tagit mig igenom! Men jag levde som i en dimma direkt efter förlossningen, det är en sån adrenalinkick och det tog lite tid att låta hela upplevelsen sjunka in.

Först och främst: herregud så tacksam jag är över att få ha tagit mig igenom en lyckad förlossning. Det är den i särklass häftigaste upplevelsen jag varit med om i mitt liv!

Som ni vet så bestämde vi oss för att spara stamceller via Cellaviva till vår bebis. Här (klick!) har jag skrivit mer om vad det betyder att spara stamceller och varför vi valde att göra det. Nu tänkte jag berätta lite om hur det gick till!

När förlossningen satte igång och vi var inskrivna på BB så smsade D till Cellaviva med information om att vi var inne, hur öppen jag var med mera. De bad oss att skicka en uppdatering efter några timmar igen och så förberedde sig personalen från Cellaviva för att komma in till BB. Efter ungefär 6-7 timmar, alltså cirka 4-5 timmar innan Dante kom, var personal på plats och redo att hjälpa till. I god tid med andra ord vilket kändes så skönt!

Såhär i efterhand kan jag tala om att jag hade kunnat betala priset för att spara stamceller, bara för att få ha Cellavivas personal hos oss genom förlossningen. Till skillnad från övrig personal som kommer och går under förlossningens gång, var Cellavivas Majsan (älskar att vi kallat henne för hennes smeknamn, haha!) med oss genom hela förlossningen. Hon blev ett otroligt stöd för mig och hjälpte mig med allt under de sista timmarna. Hon bytte mina bindor, hjälpte mig till toaletten, peppade mig när jag gjorde mina övningar och höll min hand när jag hade ont. Jag trodde att Cellaviva bara kom och gjorde sitt jobb liksom – men efter det här är jag så himla positivt överraskad. Vilket stöd!

Många undrade om det inte var jobbigt att en person skulle komma sådär och hämta stamcellerna men det var det absolut inte. Majsan är utbildad undersköterska och kändes extremt trygg, säker och kunnig genom hela förlossningen. Det var inte jobbigt en enda gång utan bara ett stort plus att ha henne på plats!

När Dante var ute var det dags för Cellaviva att genomföra sitt uppdrag med stamcellerna. Direkt efter att förlossningspersonalen tillsammans med D hade klippt navelsträngen gick Cellaviva in och gjorde sitt jobb (alltså efter att navelsträngen var klippt). Alla inblandade gjorde ett fantastiskt jobb!

Jag är glad och nöjd över hur lugnt och strategiskt de jobbade under de få minuterna då det verkligen gällde!

Några timmar efter förlossningen

Nu finns Dantes stamceller sparade på Karolinska Universitetssjukhuset och kommer att ligga där i tryggt förvar så länge vi väljer att betala för det. Såhär i efterhand är jag enormt glad över att vi valde att spara stamceller, det känns som helt rätt beslut och jag ångrar det inte för en sekund! Om något händer Dante eller hans syskon har vi alltid vetskapen om att stamceller finns sparade, ifall att de på något sätt behövs.

Om ni har frågor kring Cellaviva eller att spara stamceller så kan ni bara kommentera i inlägget! Jag svarar på det jag kan och sen ber jag Cellaviva gå in och svara på resten.

  1. Fantastiskt!
    Du skrev först att de var en barnmorska o sen att hon är utbildad undersköterska i texten, misstänker att det är fel?:)
    Hur som, låter som hon gjort ett riktigt bra jobb. Kram

    1. Reagerade på samma som Sofie. En barnmorska är en specialistutbildad sjuksköterska och har dubbla legitimationer efter 4,5 år på universitet. En undersköterska har fått gymnasial utbildning.
      Sen kan undersköterskor göra just UNDER men vi sjuksköterskor som kämpar hårt för att man inte ska klumpa ihop våra olika yrken till ”sköterskor” vilket inte säger nåt alls om medicinsk kompetens och ansvar vill gärna poängtera skillnaden.

      Och jag själv (som jobbat på förlossningen under mina ssk-studier) måste säga att de usk jag träffat på förlossningen varit underbara och mitt stora stöd under mina två förlossningar. Barnmorskorna har ju det medicinska ansvaret och fler mammor att hjälpa och då är det guld att få ha kvar ”sin” undersköterska❤️

  2. Hejsan, vilka sjukdomar exakt var det ni ville förebygga och fick du uppfattningen att forskningen är ikapp så att om barnet blir sjukt ngt år efter förlossningen så går det att bota de sjukdomar med de stamceller man samlat från sitt barn?

    Hur kände ni er trygga med att just det höga priset man betalar garanterar att de behandlar stamcellerna korrekt, fryses intakta och tillräckligt kallt samt märks upp korrekt och OM det mot förmodan måste användas, att det verkligen fungerar då så att det inte bara är ett dyrt erbjudande som marknadsförs i sociala medier till de som har råd. Hur vet ni den riktiga användbarheten av det ni köpt?

    För mig är den initiala kostnaden hög, även den månatliga och företaget måste kunna hjälpa till om det som inte får hända händer. Dvs seriositet är viktigt när man enbart går via influencers och ska gå ut till allmänheten. Hur tänkte ni? Hur tänker Cellaviva?

    Alla föräldrar vill kunna rädda sina barn men det krävs att man kan lita på konceptet för den här höga summan pengar och det känns som att oro och samvete får ta stor plats när enbart 1 ftg gör detta i Sverige och när det inte är etablerat ännu. Som vanlig inkomsttagare har man inte råd att chansa . Förlåt om jag lät sträng men detta är så angeläget för mig och mina vänner och snart är det dags att föda, beslut måste tas.

    Tack för er ärlighet!
    Kram S

  3. Jag skulle rekommendera alla som har råd att göra detta. Stamceller kan rädda livet senare i livet. Vår 13-åring fick skelettcancer, Ewings sarkom, som 11-åring och han är nu färdigbehandlad. Men om han får tillbaks det så kan stamceller vara det enda som kan rädda. Det går inte att pumpa in hur mycket cellgifter som helst i en kropp och all cancer kan inte opereras eller strålas. Så jag säger bara bra jobbat som föräldrar!
    Har full förståelse för att alla inte har råd men alla vi som bor bra, åker omkring i fina bilar eller dyr väska på axeln har ju råd med detta.
    Tack för en fin blogg också! Är dålig på att kommentera men läser ofta.
    Kram P

  4. Lång historia kort, jag är aktuell som donator via Tobiasregistret (ett register som sammanför donatorer och patienter, för donation av blodstamceller)
    Jag kom då att prata med den ansvarige donationsläkaren på den mottagning som jag har kontakt med om just detta, och enl honom så ställer sig vården just nu mycket frågande till om en insamling likt Cellavivas är försvarbar överhuvudtaget. Detta då man i dagsläget inte har några metoder för att använda dessa stamceller till att bota barnet eller syskon till barnet. Kanske kommer det i framtiden att finnas en chans till att forska fungerande metoder, men att betala dyra pengar just nu tyckte han var ett fult sätt att spela på föräldrars samveten ”vill du inte ge ditt barn de allra bästa förutsättningarna” etc.
    Nu är det här såklart upp till var och en, men det är oerhört viktigt att poängtera, tycker jag, att det inte är någon garanti på något sätt att det man betalar för faktiskt kan ge utdelning.
    Sen får man ju hoppas att man slipper sådana situationer överhuvudtaget såklart!
    Du skriver alltid seriöst och noggrant, men tycker informationen hade kunnat vara tydligare.
    Hoppas att du och lilla familjen får en fin helg 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Bebisuppdatering: 2 månader med Dante

Igår fyllde Dante två månader – GRATTIS ÄLSKLING!

Så sjukt att två månader någonstans känns som ett helt liv. Det händer ju så galet mycket för bebisar under deras första levnadsår, det gör att en vecka kan kännas som ett år tycker jag. Jag kan titta tillbaka på när Dante var en månad och det känns som en evighet sen för så mycket har hänt.

Anyway, livet med Dante blir bara bättre och bättre. För varje vecka lär vi känna varandra ännu mer och kommer varandra ännu närmre. Det är häftigt hur man bygger relation med sitt barn. Han har fortfarande samma små nattliga rutiner som när jag skrev 6-veckors uppdateringen och även om vissa nätter är rätt tuffa så tycker jag att det känns helt okej. Man ÄR trött som mamma, det är ingen som tycker om att bli väckt nätterna igenom, men man klarar det på något vänster. I natt blev jag väckt kanske 20 gånger av napp som ramlat ut och gnäll som måste ut + 3 gånger för att mata och byta blöja. Det är sjukt men jag anser ändå att det är ”en helt okej natt”?

Han är vaken mer än tidigare nu, jag skulle säga att han sover ca 14 timmar per dygn. Han sover mest på natten och sen är han vaken ganska mycket under dagarna. Ni som har bebisar som är ungefär lika gamla – hur mycket sover era bebisar? Jag tycker generellt att Dante inte har sovit speciellt mycket sen han kom och framför allt inte i några längre perioder. Ibland när vi är ute bland folk kan han sova 3-4 timmar i sträck men oftast sover han bara 20-30 minuter åt gången under dagen. Och 2-3 timmar i sträck under natten.

Han skrattar mer nu, från att han vaknar på morgonen tills att han går och lägger sig. Han är så glad och verkar gilla vår lilla familj. I onsdags flängde vi omkring hela dagen och då märkte jag dock att han inte var så glad över det. Men sen kom vi hem och då låg han och skrattade i en halvtimme för sig själv (!). Jag fick faktiskt lite dåligt samvete då för att jag drar med honom på grejer. Bestämde mig därför för att skära ner på aktiviteter så nu har jag styrt om mitt schema. Jag kommer att vara en working mom (& älskar det!) men jag är i främsta hand mamma och han kommer alltid först. Ju äldre han blir desto lättare blir det för mig att avgöra vad som funkar och inte, men generellt är det bättre att han hänger med D eller min mamma när jag har jobbgrejer istället för att jag tar med honom för han verkar inte tycka att det är så roligt när det blir för mycket jobb (förståeligt hehe).

Ungefär en miljard gånger om dagen tittar jag på honom och känner den renaste formen av lycka i hela min kropp. Tänk att han ger mig det – ren och skär lycka. Finner inga ord för det.

Längd och vikt:

Vi har inte varit hos BVC sen den senaste uppdateringen då han var 56 cm lång och vägde 4860 g. Däremot ställde jag mig på vågen med honom innan vi skulle bada och enligt den ligger han på 5,2 kg. Hur snabbt växer bebisar jag orkar inte!!!

Läs uppdateringen om 6 veckor här!

  1. Ha inte dåligt samvete, det tär för mycket. Du är grym och den bästa tänkbara mamman till Dante- boosta dig med det varje dag.
    /Sandra, kurator på BRIS

  2. Mitt barn har aldrig sovit speciellt mycket. Han sover bra och normalt men som vissa bebisar som sover 22 Tim om Dan har han aldrig varit. Idag är han nästan 2 år och han är så otroligt energisk och nyfiken. Tror det var därför han alltid försökt hålla sig vaken. Finns helt enkelt för mycket saker att titta på, röster att lyssna på och saker att känna på.

  3. Åh sötaste Dante! <3 Älskar namnet Dante!

    Kanske en fråga till fråga forni? 🙂
    Hur var/är det för dig att umgås med vännerna efter förlossningen? Typ frågar dom om förlossning och bebislivet?
    Jag hade föreställt mig att min (barndoms) vän skulle säga ”du måste berätta ALLT” i nyfiken ton, men icke. Jag sa några månader senare att jag var lite ledsen att hen inte frågat eller verkar det minsta intresserad av min bebis förlossning mm och hen bad om ursäkt och sa att hen skulle det men sen rann allt ut i sanden och vi hörs aldrig, min bebis är snart nio månader.
    Låter säkert knäppt men ibland typ föreställer jag mig i huvudet hur vi skulle prata om allt och hur jag skulle berätta om förlossning, amning, första skrattet mm..
    Under tiden jag var gravid prata vi åtmistone lite om graviditet men mest om hens dejtingliv.
    Jag önskar jag hade en vän eller mammakompis att dela detta med! Som tur har jag min underbara man och familj.<3
    Kanske ( endast ett önskemål ) kan du ha en ”hitta mammakompisar/föräldrakompisar/kompisar inlägg) 🙂
    Kanske finns fler lite ensamma föräldralediga där ute!

    Kram!

    1. + 1 Känner igen mig så mkt, nu har vi fortfarande kontakt men väldigt lite fokus på just det du skriver… ett svalt intresse kan man säga!

  4. Hej!
    Har läst lite om Dantes magproblem så skönt att det börjar släppa för honom! Jag har en liten tjej på nu 5 veckor som också varit skrikig och ont i magen! Det började när vi gav henne acos d-droppar.. vi bytte ut mot vattenbaserade men blev bara värre! Sen körde vi på Sempers kosttillskott av d-vitamin och vi märkte att det blev bättre 🙂 men fortfarande skrikigt på kvällarna och ont i magen.. testade minifom och blev lite bättre men inte helt bra! Kom då sedan i kontakt med BIFIBABY som är droppar mot lite koliksymotom och reflux! Första dagen vi gav henne dessa droppar fyllde hon 5 blöjor med bajs och magen blev så mycket bättre och hennes spyor minskade (spyr fortfarande en del men blev mindre). Har ni fortfarande lite problem med magen kan dessa droppar vara ett tips att testa!
    Sen har de flesta bebisar kvällsoro så vår tjej skriker till och från från kl 6-7 till kl 8-9 på kvällarna! Men som många säger så får man härda ut lite tills den gyllene 3 månaden då det brukar släppa (om inte tidigare).

    Tack för att du är så öppen med allt och att det inte bara är ”perfekt” som många andra får det att se utåt! Hjälper många oroliga föräldrar att se att det inte ”bara” är en dans på rosor!

    1. Men gud vilket bra tips, ska kolla upp det på en gång. Nu är hans mage betydligt bättre, han har dåliga dagar men då brukar pysventilen hjälpa rätt bra. Men det är minst 70% bättre än första månaden som ju var fruktansvärd. Som du säger så får man härda ut till den gyllene 3-månaders perioden! Då hoppa jag att magproblemen är ett minne blott.

      Tack för peppen, jag är så glad över att jag inte får några elaka kommentarer här inne kring mammalivet. Det betyder mycket. Puss!

  5. Hej!
    Kul att höra att det går bättre med magonten som han har haft!
    Jag har en liten på två månader också och undrar lite hur du gör för att träna nacke osv? Har märkt att min lilla har en favoritsida vilket har gjort att huvudet är lite plattare på ena sidan. Hur gör ni?

  6. Min andra dotter är född 7.7 så lite lite äldre än eran Dante men har nog varit helt olik Dante (vilket ju alla bebisar är). Hon sover fortfarande ca 20 timmar i dygnet. Hennes natt är från ca 21 till 07 eller 08. En bra natt äter hon endast en gång, en dålig natt äter hon fyra gånger. Men hon äter typ i sömnen så när hon ätit klart så sover hon redan igen, vilket gör att hon inte alls är vaken under natten. Sedan dagtid så är hon vaken ca en timme i streck varje gång och sover 3-4 timmars pass. Så jag är nog inte trött som mamma. Sen så är hon 5,3 kg och 59 cm lång så rätt lika som Dante men vi använder redan 62 i kläder för jag har hellre lite lösare kläder på henne och så vill jag hinna använda alla kläder i 62 😂😂 har köpt allt för mycket + att hon har en hel del som hon ärvt av sin storasyster.

  7. Har en son som är född 1 vecka innan Dante. Första månaden sov han bara 1h i stöten precis som för er, det var helt klart tufft. Men sjukt nog glömmer man ju hur tufft det var. Nu sover han nästan hela nätterna. Somnar vid 21 och vaknar då första gången vid 02, ammar i 10 minuter och somnar om. Vaknar igen vid 04, äter och sen vaknar han för dagen runt 6-7. Sover mycket på förmiddagen då när han vaknar så tidigt.

    Något som funkat för oss är att vi tar aldrig upp honom under natten, utan jag byter blöjan i sängen med ett libero underlägg. Vilket gör att han aldrig riktigt vaknar! Samma med amning, flyttar honom aldrig utan langar bara tutten haha. Så han ligger liksom i sitt nest hela natten.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sista avsnittet i Vecka för Vecka: Mina bästa köp till bebisen!

Här kommer mitt sista avsnitt för Vecka för vecka-kanalen där jag visar upp mina bästa köp till bebisen såhär sex veckor efter att han kommit. Jag vill bara säga TACK för all pepp kring mina avsnitt på kanalen – det har varit mycket roligare än vad jag trodde att spela in de här och göra youtube!

Skulle ni tycka om att jag fortsatte med youtube? Jag funderar på att posta en gång i veckan med mamma-fokus om det skulle vara kul? Kom gärna med inputs!

Puss!

  1. Älskar din blogg, men vill inte läsa om föräldraskap här. Besöker den för att du skriver om hälsa, mode, livsstil och karriär 🙂

    1. Och jag tycker det är supermysigt och intressant! Såklart, eftersom jag själv väntar barn närsom. Är väl toppen att det finns nåt för oss båda 🙂

  2. Ja gör gärna det 🙂 är själv en nybliven mamma och tycker om att läsa eller se på Youtube allt som är mamma relaterat. Man får passa på när bebisen sover. Idag har hon skrikit och gnällt hela förmiddagen, just nu sover hon i min famn och jag vågar inte röra mig för är rädd att hon ska vakna. Har suttit i typ 2 timmar nu haha! Så man får passa på att läsa lite bloggar 😉

  3. Ja!! Har sett fram emot dina videos varje vecka och kommer att sakna dem<3 Hade varit så kul om du fortsatte med youtube! 🙂

  4. Jaaa, fortsätt gärna!! Tycker så mycket om dina kanaler och känts lite tomt utan podden, hade alltid er som sällskap till jobbet på måndagmorgon, kändes skönt att starta veckan. Iaf, jättemysigt med lite vloggar som komplement när du hinner till dina befintliga kanaler.

    Och gärna så ”oredigerade” och mysiga som du har dem nu <3

    Du är bäst <3

  5. Vore jättekul att få fortsätta se dig i videos! Speciellt i och med poddpausen.
    Jag kommer att kolla oavsett ämnen haha
    Kram!

  6. Åh ja fortsätt gärna posta klipp med mamma-fokus! Passar perfekt för oss som är i samma fas i livet. Stor kram och tack för en superb blogg💕

  7. Köpte Doona utomlands innan de kommit till Sverige till min son och fick höra SÅÅÅ många gånger att de va världens mest onödiga köp men för att va de typ vårt absolut bästa och mest använda köp första året så blir typ extra glad när jag ser att fler & fler använder Doona! 😀

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Bebisuppdatering: 6 veckor med Dante

I fredags fyllde Dante sex veckor!

Nu börjar jag förstå det där med att tiden springer förbi när man får barn. Det blir verkligen extra tydligt hur snabb tiden är – den kutar ifrån oss. Det får mig att inse att vi MÅSTE njuta av varje dag. Livet är nu, inte sen, för sen är det förbi oss.

Anyway, de senaste veckorna med Dante har varit absolut ljuvliga i kombination med lite bråkigheter – men vad vore livet utan lite sånt också.

Han har varit mycket bättre i magen, även om problemen fortfarande kommer och går. Vissa dagar är bra och vissa är helt enkelt mindre bra. Vi anpassar våra dagar efter hans mående och jag försöker att hela tiden känna in honom. Han gillar verkligen att vara ute om dagarna men jag märker direkt när han fått nog och vill hem. Varje dag har vi 1-2 olika aktiviteter inbokade och det är precis lagom. På mornarna tar vi det suuuperlugnt, myser i sängen, kramas och bara är. Sen hittar vi på saker och när vi kommer hem på eftermiddagen fortsätter myset. Vi brukar ligga i sängen och prata, lyssna på musik, dansa och hänga i babygymmet. Eller så gnäller vi, skriker, kämpar med magen och kräver att bli omkringburna i timmar. Det är olika 🙂

Jag börjar även märka av pyttesmå rutiner. Han somnar ”för kvällen” runt middagstid och vaknar vid 23-tiden. Då går vi till sängen allihopa, äter, byter blöja och släcker ner. Sen sover han (vi) till ca 02-03. Och efter lite mat och en timme vaken (ish!) sover han igen till ca 05-06. Om vi har tur hinner klockan bli närmre 07 och då brukar D gå upp med honom efter han har ätit, så sover jag lite till ifred (livet!). Det här är så himla härliga rutiner tycker jag, jämfört med de tidigare mardrömsrutinerna där han aldrig sov mer än max en timme i stöten. Jag får cirka 6-7 timmars sömn per natt uppdelat i 3 olika delar och det är allt jag begär med en sån här liten bebis.

Annars är det bästa med de senaste veckorna att han har börjat ge sociala leenden. Alltså att han ler och skrattar mot en när man ”konverserar” med honom.

HERRE
GUD

Det här är tamigfan den renaste formen av lycka. Jag blir på riktigt helt galen när han skrattar och ler mot oss. Älskar honom så att jag går sönder. Eller när vi ligger och pussas på morgonen och man ser hur han verkligen njuter – snälla nån hur härligt kan livet bli…

Vikt och längd:

Den här stora killen är numera 56cm lång och väger 4860g! Stoppa tiden!

Läs uppdateringen om 1 månad här (klick!)

  1. Inte undra på att kroppen gör lite ont när de växer så det knakar. Min lilla är född en dag efter o magen strular en hel del. Tack för alla magtips👌🏻

  2. Underbart! Njut av att följa hans utveckling, det går bara snabbare och snabbare kan jag lova! Sen tyckte jag det var lite kul att läsa att er 6-veckors bebis i princip är lika stor nu som vår var när hon föddes 😅

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi