Jag har fått en allergisk reaktion på något så hela min hud har utslag som kliar. Det är bland det värsta jag har varit med om och jag har svårt att koncentrera mig på något annat än dessa satans utslag. Är det inte det ena så är det det andra, haha. Det sjukaste av allt var att jag träffade Petra i helgen som hade liknande utslag fast bara på benen. Jag ska göra pricktester hos läkaren och har fått kortisonkräm och antihistamin för att överleva men jag smörjer aloe vera-gel som att det inte fanns någon morgondag däremellan. Herregud alltså…
Något år innan jag blev utbränd blev jag allergisk mot ca 15 olika grejer på ett år. Läkaren sa att det är vanligt när kroppen är stressad, det är kroppens sätt att kommunicera, för annars är det inte så vanligt att bli allergisk mot saker i vuxen ålder (och speciellt inte 15 saker under ett år haha). Kanske är det här ännu en stress-reaktion, den som lever får se. Jag blev ju pälsallergiker som vuxen och då såg jag ut ungefär som jag gör nu… så sjukt att jag alltid var hundvakt åt olika kompisars hundar och sen en dag gick det bara inte mer. Idag kan jag knappt ens sitta i en soffa som en hund eller katt har vistats i. Så tråkigt.
Hur mår DU idag?
Jag har en ganska hektisk period just nu på jobbet med långa jobbdagar. Idag hade jag första mötet 09 och sen har jag sista jobbgrejen kl 19. Det är dock en väldigt rolig sak, nämligen en live med vår sömnpedagog Hanna Bergenkull inne hos Baby Journey! Så följ @babyjourneyapp på instagram och sitt bänkad kl 19 så ska vi prata sömn i alla dess former (men mest den dåliga varianten).
Veckans utmaning: Nej men det är inte mycket som gått min väg senaste veckan, allt ifrån allergiutslag till stor fasadrenovering på kontoret som påverkar vårt jobb. Så min utmaning denna vecka är att bryta det dåliga mönstret och hitta myset igen.
Veckans förväntning: Att saker ska vända!
Veckans ångestpuck: Har typ 1000 stycken.
Det här ser jag fram emot i veckan: Vinlunch med kompisar, härlig middag inbokad, massa roligt jobb, liven med sömnpedagogen, skriva manus till Den lilla gravidresan och mycket mer!
Veckans blogginlägg: You tell me!
Måndagens tacksamhetstanke: Jag har Dante och Damon och därför har jag allt.
Hej världens bästa Forni,
Fy så knepigt med allergiska-reaktionerna. Jag har verkligen alltid trott att man typ inte kan bli allergisk mot någonting när man blir vuxen utan snarare att de försvinner, då flera av mina allergier gjort det för mig. Men så träffade jag min kille, som är uppväxt med att ha både hund och katt och nu inte ens kan hälsa på hos folk med pälsdjur utan att ögon och näsa rinner, osv? Jättekonstigt!
Hoppas iaf att din vecka vänder och att du njuter lite extra på vinlunchen med dina kompisar!
KRAM<3
(tips på) Veckans blogginlägg: Vänskapsrelationer!
Alltså wow vad mycket som händer med vänskapsrelationer och dynamiken i vänskapsgrupper när man blir +25 och skillnader i livet blir allt mer påtagliga. På gymnasiet levde alla mer eller mindre samma liv med skola, fester varje helg, hångel med snygga killar och fikor på stan. Spola fram till idag: den ena går i barntankar, den andra festar till 03 en måndag och kommer bakis till jobbet, den tredje har precis köpt hus med sin fästman och den fjärde dejtar som en tok för att hitta en partner osvosv. Alltså det är ju rimligt att livet är olika och att saker händer i olika tempo för alla men det kan vara lite svårt att förhålla sig till ibland i stora vänskapsgrupper tycker jag… Det bjuder in till att grupperingar skapas inom gruppen vilket också kommer med en känsla av utanförskap hos vissa. Det här hade varit så härligt att få dina kloka ord på Michaela.
En annan grej på vänskapsspåret – såhär i Coronatider har ju mycket ändrats om vad gäller hur vi kunnat umgås men det ser vi förhoppningsvis en ljusning i snart tack vare pågående vaccinering, men alltså jag är typ lite nervös för att saker ska återgå till hur det var innan?! Fester, stora middagsbjudningar, AWs med mycket folk och stora grupper. Jag längtar efter det men känner mig också nästan lite nervös haha
Mycket text blev det och tämligen osammanhängande men för att sammanfatta: ett blogginlägg på temat vänskap, hur man ska förhålla sig till att växa isär, stå utanför när andra vänner växer ihop, skaffa nya vänner, återgå till stora sociala sammanhang efter en tid utan. Lätt som en plätt att knåpa ihop ett inlägg på hör jag ju hehe…
Du är GRYM tack och puss för den här fristaden på internet!! <3
Halloj!
Haha jag vet inte varför men jag är så intresserad av vad du gillar för viner? Fått uppfattningen av att du inte hatar en god flaska rött! Jag har själv nördat ner mig lite nu under pandemin (pga finns ingen annat kul att göra?) så det hade varit så kul att se vad du föredrar eller om du har några tips på go-to viner en bara måste testa! Har SJÄLVKLART beställt och hämtat ut 2 flaskor Un’Sweet och väntar bara på bästa tillfälle att få testa 😍 Ha det bäst! ❤️
Om det är nässelutslag så funkar det tillfälligt att stryka på potatismjöl!
Hej Michaela, till frågor med Forni, jag och min kille har varit tillsammans i knappt ett år, och för någon dag sen tog han upp att han senaste tiden varit osäker på vår relation. Detta pga att han anser att den varit lite för turbulent, detta kom delvis som en chock för mig, samtidigt som jag kan se tillbaka och absolut förstå vad han menar. Han säger att han är kär i mig, älskar mig, och vill försöka, men de dagar de varit dåligt mellan oss då vi har tjaffsat eller bråkat om saker blir han osäker på om det är värt det, är vi verkligen rätt för varandra. Jag vill inget hellre än att det ska funka. Och jag känner absolut att jag varit delaktig i det faktum att det varit stormigt, sen har jag nog inte påverkats lika hårt som han har av det. I min värld är det inte konstigt att det varit en jobbig period, vi har umgåtts dygnet runt pga corona, varit sjuka ihop och varit med varandra jämt jämt jämt. Och såklart gått varandra på nerverna. Nu till min fråga, går det att rädda trots att det knakar så kort in i ett förhållande? Är det normalt att ha en ”kris” så tidigt? Tror du vi kan komma runt den? Jag har sån ångest över att han känner sig osäker på oss. Men är å andra sidan glad att han tagit upp det så vi har något att jobba på. Känns som allt jag hört av andra är att det två första åren ska man vara nykär och lycklig och sen brukar man eventuellt börja tvivla eller ifrågasätta relationen, och nu är vi där efter så kort tid.
Hehe hoppas inte det är skabb!!! Det fick jag och min vän en gång för många år sedan. Fy. Fan. Vad. Det. Kliade.