Utmattnings-tecken

Igår kväll när jag stod i duschen så frågade jag mig… håller jag på att bli utbränd igen? Det bästa med att ha varit utbränd (för det är faktiskt så att allt tungt även har med sig något ljust) är att jag känner igen kroppens signaler på utmattningssyndrom. Men det är jobbigt också för det skapar en viss stress. En del av mig känner bara STOPP, det här har jag INTE tid med. Jag fylls av en panikkänsla och vill bara att att alla tecken på utmattning ska försvinna. Men det är ändå mer positivt än negativt att känna igen kroppens signaler för det gör att jag troligtvis aldrig kommer gå in i väggen igen. Jag blir utmattad i perioder och känner symptomen, men oftast kan jag hantera dem och återgå till den stabila grund jag har jobbat de senaste åren med att bygga upp.

Det började i lördags när jag la mig bredvid Dante på hans sovstund. Jag kunde inte somna och med tanke på min ständiga sömnbrist brukar jag somna innan honom när jag lägger mig ner. Men hjärtat slog fort och jag kom inte ner i varv. Ju längre jag låg, desto snabbare blev mina andetag. Jag gick upp och började städa undan i lägenheten istället. Sen har det fortsatt under veckan. Här är några av mina tecken på utmattning:

– Hjärtklappning
– Andas snabbt, en känsla av att inte få tillräckligt med luft
– Jag får lättare blåmärken och sår på kroppen. Jag vet inte om det beror på att jag är mer disträ och därför mer oförsiktig med min kropp (har sämre kontakt med den kanske?) men märker att jag ”såras” enklare.
– Dålig hy
– Svårt att sova trots sömnbrist
– Kan inte ta beslut
– Ältar saker, har svårt att lita på magkänslan
– Panikångestattacker
– En känsla av att inte räcka till

Senaste veckan har flera av dessa symptom uppenbarat sig och igår i duschen tog jag mig en ordentlig funderare. Jag har ett rivsår på bröstet och när jag ställde mig under de varma strålarna kändes det som att någon drog en glasskärva mot min hud. När gjorde Dante det här? Frågade jag mig själv medan jag instinktivt skyddade bröstet mot vattnet.

Nej, jag är inte på väg att bli utbränd. Det var min slutsats. Däremot så skördar jag resultaten av så lång tid med dålig sömn och då kommer mina utmattningssymptom, eftersom jag är just utmattad. Detta i kombination med att pandemin sätter sina spår i en. Är det något jag har lärt mig sen Dante kom så är det att jag måste vara snäll mot mig själv hela tiden för att orka. Jag måste ta hand om mig för det finns ingen annan som kan göra det åt mig. Jag måste ta mig tid till reflektion, prioritera det jag mår bra av, våga boka om när det behövs, göra det som gör mig lycklig oavsett vad andra tycker om det. Jag är helt övertygad om att jag hade behövt sjukskriva mig för utmattning efter att Dante kom om det inte vore för att min kropp har lärt sig av tidigare erfarenheter och att jag numera kan dra i handbromsen när det behövs. Jag må vara hård mot mig själv i mammarollen, men i övrigt är jag faktiskt mjuk mot mig själv. Jag gör saker för min skull och inte för andras. Jag har lärt mig att lyssna inåt.

Hur mår ni idag?

Jag mår bra efter gårkvällens reflektioner – de behövdes för att jag ska hitta någon sorts stabilitet. Livet är lite blåsigt men jag kommer klara mig igenom det. Någonstans vill jag ändå tro att det värsta är över: både med vår sömn och med pandemin. Det kommer ljusna, våren kommer, saker kommer kännas lättare.

Vi klarar det.

Jag idag, testade en ny läppenna från Rebecca Stella Beauty som verkligen föll mig i smaken (No 3 var det om någon undrar 🙂
Och ja – man kan känna utmattningssymptom och testa läppennor samma dag för det ena utesluter inte det andra

  1. Tack för dessa ord. Jag håller precis nu på att återhämta mig från en utmattning och depression. Jag har behov av att fortsätta vara sjukskriven, i varje fall på deltid, men från och med måndag har Försäkringskassan bedömt att jag är redo att arbeta heltid igen. Trots att både jag och min läkare inte bedömer det så. Jag känner mig rädd och sårbar.
    Jag har följt dig i många år och jag tycker så mycket om ditt sätt att skriva på, detta inlägg påminner mig om hur långt jag kommit i min återhämtning.

    1. Heja dig som kämpar på för ditt välmåendes skull. Jag skickar massa kärlek! Vet hur det känns att behöva gå tillbaka till något utan att man är redo. Försök göra det du kan för att klara dig, ditt välmående är viktigast. Massa kärlek!

    2. Har du överklagat? Bett om att få byta handläggare? Ge inte upp, fortsätt kämpa för att få vara hemma så länge du behöver. <3

  2. Intressant inlägg!
    Kan du inte berätta mer om vad du gjort så att du i te blivit utbränd efter att Dante kom? Ge några exempel, vi ska också bli föräldrar och skulle behöva veta hur man ska prioritera! Tänker att det är lätt att fortsätta som vanligt med jobb, socialt osv. Hur vet man vilka saker man ska dra ner på?

  3. Hej jag senaste två veckorna haft ångest. Det började med underliga tankar och sedan eskalerade dem och det kom kraftiga ångestattacker där jag bara låg och skakade och hade svårt att andas. Det har känts som att jag håller på bli knäpp och att jag aldrig kommer bli mig själv igen. Så himla läskigt.
    Jag bokade in mig hos en psykolog som jag gått hos för två år sedan. Och tillsammans med honom kom vi fram till att jag förmodligen är utmattad på väg att gå in i väggen. Jag sitter och undrar hur gick det hår till och hur hamnade jag här. Jag som är stark och har klarat mig igenom så mycket senaste åren. Men det är väl det som är svaret.
    Två täta förlossningar, en sambo som samtidigt startade företag och har slitit som ett djur med det. Samtidigt som jag tagit all mammaledighet med två barn, totalt 3,5 år hemma. Ensamheten som kommer med det. En mamma som går bort. Får ta bort födelsemärken som kanske är malignt melanom. (Det var inte det tack och lov) sedan när jag efter 3,5 år hemma och skulle äntligen börja jobba så kom pandemin och all vab med den. Har vabbat allt själv sen i mars. Och här sitter jag nu och är utbränd och vi försöker klura hur vi ska få tillbaka mig i matchen igen…..

  4. Hej! Vi har haft problem med att vår son inte sov på nätterna före han blev ca 1,5 år. Jag lider verkligen med dig för det är hemskt!!
    Vi båda höll nog på att gå in i väggen. Jag var på akuten två ggr med hjärtklappning och oregelbunden puls. Jag hade aldrig tidigare ens förstått att sånt kunde komma av konstant sömnbrist och oro.
    Hoppas allt blir bättre för er snart <3

    1. Jag känner med dig! Vår son sov inte längre än en timme i sträck under hela hans första år och när bvc sa att vi kunde unna oss tre timmars sömn ville jag nästan skrika åt henne att vi knappt sovit två timmar i sträck på över ett år. Jag pluggade heltid till två dagar innan förlossningen startade och fortsatte plugga tills han var 1,5 då han började föris. Sen han fick eget rum så sover han på nätterna, tänker att de kanske var nån av oss som väckte honom på natten eller så var det all utveckling och tänder. Men nu när jag pluggat klart, fått jobb och han sover är jag tröttare än någonsin, det är som att jag aldrig är pigg. Hur mycket kaffe jag än häller i mig och trots att jag sover ordentligt så tog kanske kroppen stryk av att pressas så hårt av när den var så totalt i sömnbrist. Har lärt mig att om det skulle bli ett barn nr 2 så ska jag i alla fall vara mamma ledig och vila när ungen sover på dagen istället för att sitta och plugga och att ta hjälp. Skönt att läsa att man inte är ensam hörni, småbarnslivet är tufft men vi är inte ensamma ❤️

  5. Hej! Jag vet givetvis inte om ni har gjort det här så känns lite förmätet att komma med tips – men har ni tänkt på att ta in en nattnanny 1-2 + dagar i veckan? Det gör under när man själv har sömnbrist <3

  6. Hei, for et fint og viktig innlegg! Elsker din blogg. Du virker så bra på å se innover og ta deg tid til å reflektere og bli kjent med deg selv. En ting jeg gjerne skulle vite mer om, hva legger du i meningen at du må være hard mot deg selv i mammarollen, men myk ellers? Hur du skiller de to, for ofte er det vel det samme? Kjenner i alle fall det selv, om det er ok at det ikke blir hjemmelaget mat til min 10 måneder hamle bebis i dag så jeg hinner ta litt tid for meg selv og gjøre litt yoga osv, ting som gjør at jeg orker mer som mamma. Kan først tycke det er ok selv, så møter jeg kanskje en kompis som aldri har kjøpt en burk mat til sin bebis, så kjenner jeg meg som at jeg prioriterer dårlig likevel. Hva tenker du om det? Kanskje noe for frågor med Forni:)

  7. Vilken bra text Michaela!

    Jag var sjukskriven pga stress (akut stressreaktion och inte full utbrändhet) och kan precis som du säger få ångest så fort man känner minsta lilla symptom. Men stress kommer man ju tyvärr inte leva utan i livet utan det är snarare att kunna hantera den som är det viktiga.

    Tack för alltid lika bra inlägg. Kramar!

  8. Tack tack tack för detta inlägget. Har också varit utbränd och får tillbaka symtom då och då och behöver pausa allt då. Har en sådan barnlängtan men min sambo och min mamma anser att jag måste får utmattningen under ”kontroll” först. Men jag tror som du att jag alltid kommer ha med mig en benägenhet. Som både är positiv och negativ som du säger, då jag lyssnar tydligare på min kropp och framför allt agerar efter hur jag mår psykiskt. Hur är dina tankar med att skaffa barn när man varit utbränd? Beundrar alla mammor och är rädd ibland att jag inte kommer orka.

  9. Hej,

    Hur hjälper man en vän som är utmattad, kanske påväg till utbränd? Hon har blivit sjukskriven och börjat få hjälp i utmattningen. Jag som vän känner mig hjälplös då jag har 0% erfarenhet och är osäker över hur jag ska agera på bästa sätt för att finnas där!

    Mvh
    Anonym

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi