När kommer det nya höstiga bakgrundsbilder till mobilen på Forni? Längtar !
Den första varje månad kommer nya bakgrunder till dator och mobil! Septembers bakgrunder finns här <3!
Vad är det för problem du har haft med ryggen? Mvh en annan med ländryggsbesvär!
Inflammation i bäckenbenen (tror jag det heter) samt inflammation på ena sidan i mitten av ryggen. Muskler som typ låst sig i höften och rumpan också. Men nu är det bättre efter massa sjukgymnastikövningar och bäckenbottenövningar! Inte helt bra, men på rätt väg i alla fall. Kram!
Hej! Jag och min kille har varit tillsammans nu i ca 3 månader. Känner att jag aldrig klickat så bra med någon innan och älskar honom verkligen. Dock bråkar vi en del.. båda har väldigt lätt att ta illa upp av varandra och vi misstolkar den andra hela tiden. Har du något tips på hur man inte ska hamna i en sådan spiral? Och är det något som kan vara i början när båda är “lite extra känsliga” och sedan försvinna med tiden?
Kram och tack för världens bästa blogg!
Ha tålamod med att det går över när ni lär känna varandra bättre och försök hitta egna små vägar för att hantera bråken lättare. Det kan vara att man får ta en paus i bråket, att man måste släppa det när man bråkat färdigt (får inte gå och sura i flera dagar) eller kanske att ni säger ett märkligt ord när ni vill avsluta bråket för att lätta upp stämningen. Kom ihåg att de flesta småtjafsen är inte så allvarliga och ingenting vi liksom bär med oss i framtiden – därför kan man också jobba på att avdramatisera dem en aning.
Med det sagt, det blir bättre med åren om ni är rätt för varandra! Och man förstår att det inte är så farligt med lite tjafs ibland. Puss!
Alltid lika snygg och stilsäker! Random fråga men kan du tänka dig att bli brunett igen i framtiden? Har följt dig sedan rar-tiden och har därför även följt din hår-resa haha!
Tack fina du! Jag hade absolut kunnat tänka mig det men konstigt nog mår mitt hår bättre av att blekas, det överproducerar talg (hårbotten alltså) så mitt hår blir mycket svårare att underhålla när jag inte bleker det. Så fortsätter nog med det ljusa ett tag till! PUSS!
Kloka du, så sunt och fint du resonerar. En riktig tankeställare, vad vill JAG om jag bortser från alla påtryckningar utifrån.
Inlägget väckte en fråga till Frågor med Forni. Om jag hade fått bestämma hade jag velat börja försöka att skaffa barn nu, men min partner sen flera år tillbaka är inte redo för barn än och vill därför vänta. Och ena sidan kan jag ha en förståelse för min partner, men och andra sidan är jag medveten om hur länge det kan ta att bli gravida (OM man ens kan bli det). SJÄLVKLART vill jag ha med min partner när beslutet att börja försöka tas. Han säger själv att han vill ha barn men att han inte vet när, det kan vara månader eller det kan vara år. VI är 27 och 30 år. Hur var det för dig och Damon, var ni båda “redo” för att börja försöka samtidigt? Har du några tips på hur jag kan samtala med min partner om detta? Hur ska JAG tänka i allt? Ska jag bara låta tiden ha sin gång och hoppas att han blir redo snart? Är det någon annan som har erfarenhet av detta som har några tips?
Hej fina du,
Oj – en svår situation som jag vet att många par hamnar i. Jag och D hamnade inte där utan var väldigt synkade i den resan så jag har tyvärr inga tips utifrån personlig erfarenhet. Däremot tror jag att flera läsare kan ha det. Kan inte ni som varit i denna situation komma med tankar och råd, om ni har några?
Jag vet inte alls hur jag hade tänkt på situationen men tror nog att jag kanske hade velat diskutera fram ett beslut så att jag slipper gå och tänka på det hela tiden och oroa mig för att den dagen aldrig kommer komma. Så om jag hade velat nu och D om 4-5 år hade jag velat att vi bestämde om 2 år så att jag kan leva på, släppa det och sedan satsa när det väl är dags. Däremot finns det ju inga garantier för att ens partner inte ångrar sig när 2 år väl har gått, så där får man väl gå på magkänsla om man litar på sin partner eller inte.
Hejjj Forni du har säkert svarat på detta tidigare men vart är era fina bestick ifrån? Mvh ska flytta och behöver köpa ALLT <3
De är från George Jensen! Puss!
Hej!! Så härligt inlägg, älskar din blogg!
Undrar var du fixar dina naglar? Kram!
Jag fixar dem hos Emilia på Studio Paavola, hon är absolut bäst i Sverige (och har faktiskt vunnit SM flera år i rad hehe 🙂
Var är din fina stickade tröja ifrån? Som du har med den rosa mössan 
Soft Goat, den kommer in i oktober! Puss!
Vad är det för bäckenbottentränings? Knipövningar?
Jag och min sambo kände inte heller lika när det gällde barn. Jag var 30, han lite äldre, vi hade varit tillsammans länge och båda ville ha barn ”nångång”, så jag såg ingen anledning till att vänta längre. Jag tror att det är ganska vanligt att kvinnor är lite mer medvetna om att det kan vara svårare att bli gravid ju äldre man blir, medan iaf min sambo knappt visste nåt om fertilitet. Jag såg iaf ingen anledning till att jag skulle förnya mitt preventivmedel när jag ville bli gravid inom ett år eller så, så jag sa till min sambo att det fick vara upp till honom att se till att det inte blev någon graviditet om han inte var redo. Det blev mer verkligt för honom då och efter några månader började vi försöka, men inte sådär noga med ägglossningstest osv, utan mer ”händer det så händer det”-inställningen eftersom det var allt han var redo för (medan jag höll på att bli galen, hehe). Det tog nästan ett år innan jag blev gravid. Nackdelen med att vara den som driver på ”skaffa barn-projektet” var att jag var SÅ redo och i princip redan kände mig gravid när vi började försöka, medan min sambo snarare tyckte att det där året det tog för oss var ganska skönt. Så vi var inte alls synkade där vilket gjorde att jag kände mig ganska ensam under den perioden och början av graviditeten. Men jag vet inte vad man ska göra istället. Om en vagt känner att den vill ha barn någongång i framtiden och den andra har en stor längtan att få barn snart så är man ju redan i osynk vad man än beslutar, eller inte beslutar.
Ang frågan om när man ska skaffa barn:
Man ska givetvis mötas halvvägs så båda känner sig redo, helt klart. Däremot tycker jag man måste ha i beräkningen att en tjejs ”fönster” att enklast bli gravid är runt 30 så av den anledningen hade inte jag velat vänta för länge. En man kan få barn i hela sitt vuxna liv, det kan inte vi kvinnor. Dessutom vet man inte hur lång tid det tar att bli gravid (om man ens kan bli det) så jag tycker det är viktigt att vi kvinnor står på oss i den frågan och på nåt sätt får ”veto” gällande när det är dags att börja försöka.
Om man dessutom behöver hjälp på traven kanske det är lättare att gå igenom det när man är runt 35 än närmare 40 (men det är bara spekulation), eftersom man måste försökt ett visst antal månader först.
Med det sagt önskar jag alla barnlängtande kvinnor lycka till! Barn är det bästa som finns.
Ang att tjafsa och bråka med sin partner så tror jag också att det KAN bli bättre och att det är viktigt att inte ta sig själv på för stort allvar, avdramatisera bråk osv. Men mitt tips är att prata om hur ni ska förhålla er till det NU och inte efter 7 år av tjafs (som för mig) och småbråk och en känsla av att man inte är synkade i kommunikationen. Prata nu! Bestäm hur ni ska förhålla er till det, vad som känns fel, varför ni missuppfattar varandra och hur ni kan göra och prata med varandra för att det inte ska kännas så. Lyssna på varandra. Och när det väl händer (vilket det gör för alla såklart) och småbråk uppstår, försök att släppa det. Andas. Det är inte värt det. Man ska inte vara för stolt hehe. Obs. Så länge ni båda gör samma. puss!
Angående barnfrågan, jag och mitt ex diskuterade detta länge länge.
Han var 10 år äldre och hade barn sen tidigare och var egentligen klar med barn, men kunde tänka sig att skaffa ett till tillsammans med mig. Han sköt länge på diskussioner och sa bara ”inte än, senare” men då satte jag tillslut ner foten och sa att nu får vi bestämma när vi börjar försöka, för jag kunde inte vänta längre och chansa på att det skulle gå senare i livet.
Det blev nog ett litet wake-up-call för honom..
Så mitt råd är att faktiskt förklara varför det är viktigt för dig och att ni bestämmer när det är dags att försöka och landa i det. Som flera andra här säger så är det ju så att vår biologiska klocka tickar på och det gör det inte för männen. Jag tror aldrig att man kanske blir helt redo för barn, men jag tror heller inte att man ångrar ett barn, även om det tar sig lite tidigare än vad man trott 🙂