Nu tänker jag faktiskt bortse från senaste nätternas kaos när jag skriver den här uppdateringen, eftersom hans senaste månad har kantats av helt andra saker än skrik på nätterna och jag vill inte att det ska vara i fokus bara på grund av två superdåliga nätter.
Med det sagt så har den här månaden varit helt outstandig när det kommer till sömn. Vi har gått från 10-20 uppvak per natt (som inkluderar flera skrikutbrott, mardrömmar, gråt, inte kunna somna om etc.) ner till förra månaden som låg på 5-10 uppvak (av samma sort) och så nu… 0-5 uppvak per natt!!!
Det började strax efter hans 10-månaders dag som han helt plötsligt slutade äta på natten (!) och började sova mycket bättre. Uppvaken är korta till skillnad från tidigare, oftast bara stoppa i nappen 1-2 gånger per natt och ibland har han varit vaken typ en halvtimme men utan att skrika utan bara stånkat omkring i sängen. Han har sovit nästan hela nätter i sin säng eller så har vi tagit över honom tidig morgon för sista timmarna hos oss.
Förstår ni vilket förändring det här är? Att bara behöva gå upp någon gång och stoppa i nappen och sen kanske lyfta över honom framåt morgonen, för att vakna alla tillsammans i sängen vid 07 av en skrattande unge.
TACK UNIVERSUM FÖR ATT DU GAV OSS DEN HÄR MÅNADEN ♥
Sömn:
Ja, vad ska jag säga? Som ni ser här ovanför så är sömnen något helt annat. Många av er har skrivit till mig att era barn bara helt mirakulöst börjat sova bättre vid en viss ålder och jag trodde inte det var sant, men för oss har det faktiskt varit just så.
Det gör att mina axlar har sjunkit typ en decimeter. En stor skillnad under den här månaden när han sover så bra är att jag är mycket mer avslappnad under kvällarna och när jag går och lägger mig är jag inte rädd för natten längre. Att han sover bättre ger oss också mer energi till att orka vara så bra föräldrar vi bara kan under dagarna.
Utveckling:
I takt med bättre sömn så utvecklas han SNABBT under dagarna. Han har tagit sina första steg, står själv och är inte still i en sekund. Ni som följer mig på instagram såg att han tog sina första steg med sin farmor och farfar under förra veckan och sen dess har han flera gånger gått några steg själv. Till hans 1-års dag kommer han garanterat att gå själv och att se hans lilla kropp rangla fram är det finaste som hänt den här världen.
Nackdelen med den snabba utvecklingen är dock att precis ALLT är livsfarligt i vår närhet. Han bitar på sladdar, får tag i lampor, ställer sig mot marmorbord och kryper rakt in i kanter. Båda hans föräldrar har fått seriösa ryggproblem eftersom vi går lutade med honom hela dagarna och håller honom i ena handen, dvs. hans absoluta favoritsyssla just nu. Han har blivit riktigt pappig och vill helst bara vara med D eller sin morfar om han får välja. Han säger ”voff” när han ser hundar och är HELT besatt av alla typer av fordon.
Han gnäller en hel del när han inte får sin vilja igenom och det är inte den charmigaste egenskapen. Gnäller era bebisar också? Vad gör man när en bebis gnäller? Jag försöker bekräfta och hjälpa honom i hans utveckling men samtidigt så vill jag inte att han ska växa upp och lära sig att gnäll och skrik tar en dit man vill. Måste läsa på lite om utvecklingen hos bebisar för att veta hur jag ska göra tror jag!
Hans tre favoritintressen är: läsa böcker, äta på tyg och titta på spårvagnar.
Mat:
MYCKET bättre med maten. Han äter fortfarande små portioner och gillar mer att leka än att äta, men han får i sig det han ska och när han tycker om något och är riktigt hungrig så äter han massor. Han älskar gröt och hans farfars hemlagade puréer. Dessutom har han som sagt sluta äta på natten! Så nu är det dags för oss att ställa undan vår Baby Brezza, alltså ersättningsmaskinen som varit vår bästa vän under det här året. Det känns helt otroligt, jag trodde aldrig att vi skulle komma hit. Han får ett rejält mål gröt innan läggdags så jag tror att det är det som har gjort att han inte vill ha ersättning på natten längre, han är helt enkelt mätt!
Rutiner:
08.00 Frukost – gröt + fruktpuré
09.30-11.00 Förmiddagsnap
11.30 Lunch – måltidspuré + fruktpuré
14.00 Mellis – typ gröt, frukt eller puré
14.30-15.30 Eftermiddagsnap
16.00 Middag – måltidspuré + fruktpuré
18.30 Kvällsmål – gröt
19.00-07.00 God natt! Vaknar 0-5 gånger, dricker ibland lite vatten på natten. Somnar i egen säng och kommer ibland över till vår på morgonkvisten.
Vikt och längd:
Vet inte ♥
Tack för en fin och varm blogg! Är i en annan fas i livet än du, men tillhör gruppen som läser bebis-uppdateringar med glädje.
Jag har en fråga. Ska börja på mitt första efter examen-jobb i september (så tacksam för jobbet, särskilt nu i dessa tider!) men lider av ”impostor syndrome”, tror att jag hamnat där jag gjort pga. räkmacka och inte kompetens (har jobbat på andra delar av företaget under studierna). Så rädd att göra fel till exempel. Vad är dina bästa tips för att gå rakryggad till jobbet första dagen? Öppen för mantran, peppande tankar angående att våga göra fel – you name it.
Och – det här med att inte våga löneförhandla hänger ju ihop med ”impostor syndrome”. Hur gör man för att VÅGA ta upp lönefrågan? Jag har ju jobbat tidigare på samma företag och tycker högre lön borde komma automatiskt med mer kvalificerade uppgifter men det tycker inte de… Kramar!
Så kul att höra att det vänt med sömnen! De här två nätterna har säkert varit undantag!
Min dotter är ganska gnällig också, och liksom rätt intensiv. Det är sjukt mycket värre vissa dagar, och oftast beror det ju typ på tråkig grej i kombination med att hon är trött eller hungrig eller är lite översköljd av intryck. Och det tycker jag är himla bra att tänka på för egen del, liksom ha kvar empatin för det när hon blir suuuuupersur för att man vill sätta på en tröja. Hon är så liten och kan ju verkligen inte hantera starka känslor och verkligen inte när de kombineras med kroppsligt obehag typ.
Jag tänker rätt ofta som du, blir liksom orolig att hon ”ska va” gnällig i framtiden, jag är typ lite rädd att hon ska bli en sån unge andra tycker är outhärdlig och bortskämd.. Men jag har nog ändå bottnat i att jag inte tror på att sambandet ser ut så. De få gånger jag typ varit mer oförstående eller uppfostrande i de situationerna så märker jag att det inte alls funkar.
Möjligt att det skulle göra det om jag var fett konsekvent och aldrig brydde mig om hennes känslor mer än att ignorera/bestraffa dem men det vill jag ju inte.
Jag försöker typ hantera detta genom att i första hand undvika situationerna om det går, se till att hon är pigg och mätt om det går, och om hon väl är gnällig så försöker jag va förstående och få henne på glatt humör igen tex genom distraktion. Ibland upplever jag (min dotter är 16 mån kanske lite annorlunda) också rätt stor skillnad på liksom ledsen/sur och bara sur/arg. Känns liksom ibland som att hon faktiskt bara behöver få va arg på mig ett tag när jag tagit bort paddan typ. Jag kommer in och bestämmer och det tycker hon suger, och det kan jag förstå. Och då blir jag liksom naturligt så att jag bara ”jag fattar att du blir sur på mig nu men nu har vi tittat klart”, och så finns jag där om hon vill ha en kram men oftast vill hon bara slänga sig bak i soffan och skrika ett tag, och sen lugnar hon ner sig och vill hänga med mig igen. Känns typ nyttigt att hon får ”stanna kvar” i ilskan ibland? Ah nu svamlar jag men tips där det står jättebra om barn som är lite ”gnälliga är min bästa föräldrabok är ”Lyhört föräldraskap” av Malin Bergström. Den har gett mycket bra sätt att tänka med ”såna här barn” tycker jag. Verkligen tips.
Min dotter var gnälligast i världen i den åldern ? tidig med att krypa, ställa sig upp och gå – fullständigt livsfarlig! Och så det eviga gnället.
Kommer ärligt talat inte riktigt ihåg men det gick över av sig själv när hon blev större och lite bättre på att visa sina behov och önskemål. Vet att jag vid vissa tillfällen fortsatte göra mitt trots att hon gnällde vid sidan av mig, då kunde hon liksom glömma vad som var så viktigt och börja med någon annat ?