Allt har en mening, det måste ha en mening.

Det är speciellt att skriva om barnlängtan… När jag skrev dikterna till På andra sidan natten valde jag att ha med några texter om barnlängtan, jag var inte säker på om jag skulle ta med dem, men funderade ett tag och sen körde jag trots allt. Det var både stort och läskigt att släppa in läsare i något så djupt och privat som barnlängtan men det kändes tryggt att göra det i boken – som att orden behandlas varsammare där än vad de hade gjort på internet. På nätet kan även de känsligaste delarna av ens innersta vändas emot en. Utom kontroll kan något som är så skört för en, vändas som ett vapen. Att visa svaghet på nätet kan ha ett väldigt högt pris för när man är svag är man utsatt och naken.

Jag vet inte hur jag ska ta mig an det här ämnet idag heller riktigt, trots att jag sitter med en växande bebis i min mage. Det kändes som ett mirakel när jag stod på lanseringseventet till På andra sidan natten med ett 1,5 cm stort embryo som växte i mig. Jag har fått sms, mejl och meddelanden om barnlängtan från andra kvinnor som har läst boken och jag visste att det skulle vara värt att dela med mig av en liten glimt av mitt privata för att någon annan i sin tur skulle känna sig lite mindre ensam i det.

Alla väljer vad de vill och inte vill dela med sig av när det kommer till det största i livet – att bli förälder. Jag får se hur mycket jag kommer att dela med mig av och på vilket sätt, som med allt egentligen. Men jag vill säga några saker som jag önskar att jag hade fått läsa hos andra.

Jag vill till exempel berätta att det kan ta tid och det är ingenting konstigt. Barn är ingenting alla kan planera in, faktorer som ålder, hälsa eller hur ofta ni ligger behöver inte spela någon roll. Jag önskar att jag hade vetat om det innan den här resan började för oss. Att jag hade förstått något som jag förstår idag: att bli gravid handlar om extrem tur – eller otur – beroende på för vem och hur en graviditet uppstår. Jag har gått hela mitt liv och skyddat mig exemplariskt mot att bli gravid innan jag var redo, och sen när jag var redo förstod jag att ett plus på stickan är ett under. Att en liten, fantastisk människa ska kriga sig hela vägen till ett växande foster är ett mirakel. Det är ingenting någon kan ta för givet.

Det kan gå jättelätt att bli gravid. Om man har tur så går det enkelt när man väl är redo. Eller så kan det ta väldigt lång tid och vara en kamp som andra människor aldrig kommer kunna förstå. Man kan försöka planera in hela sitt liv men alla kan inte planera in ett barn. Jag hör andra kvinnor prata om att bli gravida samtidigt, att de inte vill föda på sommaren eller att de vill ha barn under en viss månad. Vissa kan säkert planera sina graviditeter så, men alla kan inte det. Och det är vanligt!

Innan vi började försöka bli med barn fick jag många råd från andra mammor i min närhet (de visste inte när eller hur vi ville ha barn, bara att vi ville bli föräldrar någon gång i framtiden). Jag fick höra att jag inte skulle stressa upp mig utan bara ta det som det kommer, att vi skulle bli gravida på en sekund eftersom vi ligger så ofta (förlåt för personlig info haha) samt tips om när det är bäst att vara gravid eller föda barn. Såhär i efterhand önskar jag att jag lyssnat mer på mig själv och mindre på min omgivning. Jag hade behövt ta kontroll på mitt sätt. Nu blev det bra ändå. Men jag tar med mig en enorm ödmjukhet efter den här resan och en tacksamhet som är obeskrivlig. Jag är glad över den erfarenheten jag får ta med mig.

Alla blir inte gravida på första försöket, alla kan inte planera in sitt liv precis som man drömt om, vissa får luta sig tillbaka och vänta på att universum ska ha sin gång.

En viktig påminnelse som hjälpte mig genom denna period: universum ger dig bara de utmaningar som du kan klara av. Så är det, så kommer det alltid att vara. Allt blir vad det blir. Livet är inte alltid som i en film eller vad man ser hos perfekta influencers med deras perfekta filter och perfekta graviditeter och perfekta små runda gravidmagar. Det finns folk som kämpar där ute.

Inuti mig växer vår lilla krigare, som jag redan älskar hejdlöst. Jag är glad att vi fick längta, allt har en mening, det måste ha en mening, även om det i slutändan kanske bara handlar om tur eller otur ♥