Fyra år

Idag firar jag och D fyra år tillsammans.

Det betyder att vi officiellt går in i den längsta relationen vi (hittills) har haft i våra liv! Både jag och D har haft relationer som varat i fyra år bakom oss och det kanske är löjligt, men på något sätt har fyra år varit en milstolpe för mig? Fyra år, och in i oändligheten därefter. Nu finns det inga milstolpar i årens gång längre, nu är det bara åren som går. Jubileum när vi firar jämt, bröllopsdagar en vacker dag. Vi är varandras.

När jag läser summeringen från vårt andra och tredje år så inser jag hur mycket som faktiskt förändras med tiden, samtidigt som vissa saker ter sig precis likadana. Under vårt tredje år var jag helt förundrad över harmonin som la sig över relationen, jag hade aldrig befunnit mig i en harmonisk relation tidigare.

Men under vårt fjärde år känns harmonin alldeles självklar.

Saker bleknar, på gott och ont. Jobbiga minnen från vår första tid, som jag trodde skulle sitta inpräntade i min hjärna för alltid, börjar dyka upp allt mer sällan för mitt inre. Jag besväras inte så mycket av saker som varit längre. Tillit känns självklart och det förflutna likaså. Det är skönt att saker bleknar i dessa fall, men det är också tråkigt. Även nyförälskelse bleknar, det är oundvikligt. När jag tänker på våra första år tillsammans blir jag nästan generad – hur är det ens MÖJLIGT att vara sådär kär? Som att bomber exploderar i hela kroppen. Å andra sidan är gåvan man får, tryggheten efter nyförälskelsen, helt otrolig. Jag värderar den extremt högt.

Jag skulle inte säga att vi kan allt om varandra eller att vi vet allt om varandra, för det tar nog många år. Vissa saker ska man kanske aldrig veta om sin partner. Livet växer fram och jag har inte bråttom. Idag är D min absolut bästa vän. Han är en person som är självklar i mitt liv. Jag längtar alltid efter våra samtal, diskussioner och hans historier. Det är så roligt att lyssna på hur han upplever sitt liv, vad han går igenom, hur han känner inför saker, personer eller händelser. Vi har verkligen kul tillsammans. Jag har funderat lite på vad jag tror är viktigt för att en relation ska hålla och har kommit fram till ett underskattat ord – intresse. Tycka att sin partner är genuint intressant. Jag tycker D är en så himla intressant person och jag tror att han tycker likadant om mig.

En ska som är rolig och mysig är hur jag bara tycker att han blir snyggare för varje år. Ibland börjar jag skratta när jag tittar på honom för att han är så vacker att jag blir generad. Lever jag med denna människa? Ja det gör jag. Hans ögonfransar, överarmar, bröstkorg, läppar. De är mina. Synen av honom i en vit skjorta, doften av hans parfym som jag känner svagt bakom örat, hans leende när han precis har dragit ett skämt.

Jag tror verkligen på oss. Det är en häftig känsla. Jag kan inte se en verklighet utan vi två tillsammans i den. Nu går vi in i vårt femte år tillsammans och jag ser så fruktansvärt mycket fram emot det. Livets gåva, att få leva med honom. Tack för det.

Läs om vårt tredje år här!
Läs om vårt andra år här!