Jag har funderat mycket på skitsnack senaste tiden. Jag tänker nog mycket på skitsnack generellt. Jag är medveten om mina bra respektive mindre bra sidor som människa och är lika medveten om att människor pratar illa om mig bakom min rygg på grund av de mindre bra sidorna. Jag vet det för att människor gör så ibland. Det gör inte så mycket, alla har ett behov av att prata av sig. Jag blir såklart sårad när mina vänner pratar illa om mig när det inte är befogat, men annars förstår jag. Ibland behöver man spy lite galla över någon som gjort en irriterad eller besviken eller vad som helst. Det betyder oftast inte att man tycker illa om den personen.
Men jag funderar på hur det här påverkar mig som människa i det långa loppet? Skitsnacket alltså, eller kritik generellt. Att bli talad illa OM eller direkt TILL.
Jag en person som syns och hörs mycket, jag har varit så sen jag kom in i tonåren – innan dess var jag blyg som en liten mus. Jag är den riktiga tonårs-klyschan som gör revolt och växer ur sitt skal, hehe. Sen är jag en person som inte har några problem med att ta en konflikt (i de flesta fall). Det gör att jag vågar ifrågasätta eller säga till när jag tycker att någon gör fel. Vilken i sin tur resulterar i att jag får ovänner eller människor som pratar bakom min rygg. Dessutom driver jag en av Sveriges största bloggar, vilket inte direkt stjälper skitsnacket. Jag är också framgångsrik, vilket brukar vara lika med ännu mer skitsnack. Som om det inte vore nog är jag kvinna och dem kan man ju snacka skit om.
Jag pratar högt, gärna och mycket – och jag tar konsekvenserna för det.
Jag får ju ta skit här i bloggen var och varannan dag. Så inte bara skit bakom min rygg, utan även skit rätt i ansiktet. Jag säger inte att ni inte får eller borde skriva skit till mig, jag bara konstaterar det. Att förutom vetskapen om att människor pratar bakom min rygg, pratar de även rätt till mig också. Av någon konstig anledning får jag också ganska ofta höra att människor snackar skit om mig? Sånt man helst inte vill veta, haha.
Som sagt var… jag funderar på vad det här gör med mig som människa. Jag tror att det har gjort mig väldigt känslig för kritik. Det är som att allt bara har slagit bakut. Jag blir ofta otroligt sårad och ledsen av kritik även om jag står där och tar den.
Jag tänker att det är lite som en person som har levt i en relation med fysisk och/eller psykisk misshandel. När man tar sig ur den relationen kanske man reagerar på minsta lilla tidigare tecken? Som att leva med en person som är otrogen och att i efterhand bli galen av minsta ”signal”? Eller har någon hobbypsykolog där ute någon annan teori?
Jag borde kanske börja gå till min psykolog igen… Har börjat övertänka.
Jag vet inte. Jag fick höra i förra veckan att några i min närhet snackat skit om mig och jag får ju all möjlig kritik här inne dagarna i ända. Och jag fortsätter att bli ledsen, samtidigt som jag fortsätter att stå upp, prata högt och synas. Jag är inte en sån som fintar känsliga ämnen för att undvika kritik. Men jag blir ändå ledsen av den. Hur hanterar ni kritik? Eller skitsnack bakom er rygg som råkar komma fram?
Underbara forni! Du lever ett fantastisk liv som många skulle ge både en hand & ett öga för. Men de kan dem inte, så de tar något annat istället. De tar din kraft genom att dra ned dig med sitt skitsnack. De ger en blick eller ett ord som slår hårdare än det faktum att de inte kan nå lika långt som du.
När folk snackar skit om mig tror jag att det handlar om att de inte har något bättre att prata om, de letar fel. Och egentligen varför inte? Fel är spännande, de sticker ut ifrån det rätta och vanliga. Det skapar drama i vardagen, för sanningen är nog tyvärr att vi lever så bra att vi saknar lite drama och exaltering. Så vi gör en höna av en fjäder just för att då händer det något som vi måste göra något åt.
Det jag vill få fram är väl att jag brukar tänka att skitsnack ofta beror på uttråkning. Naturligtvis spyr man ut sig ibland precis som du skriver, men det är ju ofta pga intensivt umgänge, för allt som kommer in måste ju bearbetas på ett eller annat vis och måste komma ut sen igen för att kunna gå vidare. Det är kanske survival of the fittest, kanske inte. Men i många fall tror jag att det blir ett sätt att ta ut all irritation på ett specifikt objekt, även om just objektet ej gjort något fel.
Nu blev detta väldigt långt haha, men jag vill bara avsluta med att säga att du ÄR stark & du ÄR helt fantastisk. Annars hade du ju inte varit där du är idag 🙂 så kör hårt och kör din grej!! Du är BÄST!! Kraaam!
Känner så igen mig! Har alltid var en person som vill höras och synas och som gillar att stå i centrum och bestämma. Och herregud vad skit jag har fått för det. Men faktiskt, de som är värda att ha i ditt liv ska acceptera alla dina sidor.
Vad ledsen jag blir över att några pratar skit om just dig bakom din rygg. Grejen med skitsnack är att det är just det. Skitsnack. Att en vän blir irriterad på ens negativa egenskaper är en sak. Och självklart är det ibland onödigt att kritisera en person face-to-face, då är det klokare att spy ut lite till sin partner och så släpper man det. I ditt fall är det ju en styrka. En del av dig. Också. Och vänner vet det men ibland störs man av det och det är okej för alla är olika!
Men skitsnack är något annat än att bli irriterad över ett litet beteende. Nu vet jag inte vad som sagts. Men ofta när personer i ens närhet snackar skit så handlar det om avundsjuka. Din mamma har säkert sagt det till dig när du var liten. Men är det inte ens bästa vän, syster eller någon annan som är i den absolut närmaste kretsen så finns egentligen inte många andra skäl att ”störa sig” på din personlighet. Det kan inte påverka dem tillräckligt mycket såvida vad de inte EGENTLIGEN stör sig på är hur jävla framgångsrik (exempel) du är ”trots dina störigheter”. Alltså är du med? Kritik är en sak, och nog så svårt att ta ibland. Skitsnack är bara skit. Inget att förlita sig på. De är bara avundsjuka.
För det första, har följt dig sedan rar tiden och läst dig år in och år ut. Inspireras av dig både som person och klädstil. Du har fått en annan att våga visa sin sårbara sida som jag hade svårt för. Precis som du var jag var jag en blyger som sedan hördes. Fick höra under tonåren att jag var ett anorexiaoffer/ benrangel osv.
Och trots en hel del klåpord har jag vågat ta plats och blivit instruktör.
Men åter till dig, tycker främst den senaste tids klåpord om att du inte väljer vegetariskt, att du väljer möbler som tydligen alla andra bloggare har (so what, man inspireras av folk och bilder och hittar det man tycker själv är vackert). Man kan inte göra allt här i världen och du är inte övermänsklig. Du har lyckas bygga ett arbetsliv för dig genom bloggen från att stå i kiosken. Du borde vara stolt. Du har funnits hos mig i flera års tid och hjälpt en genom sorger genom dina böcker och din och dashas pod. Vill bara ge dig all styrka och kram.
Jag tror det är oundvikligen att folk snackar skit om en och om andra och till och med att en själv snackar illa om någon annan ibland. Det gör ju inte problemet mer okej eller schysst. Jag hatar skitsnack, det får mig att få flashbacks från högstadiet och det gör mig illa till mods. Att vuxna människor pratar illa om varandra är ju inget nytt men fan va sorligt ändå. Om det är riktigt nära vänner till dig som pratat illa är mitt tips till dig att se över vänkretsen. Det är okej att göra slut med vänner även om de är nära. Inte hade man accepterat att ens partner snackar skit om en med sina vänner? Då hade nog det förhållandet fått sig en spricka. Samtidigt är det viktigt att fundera på hur man själv pratar om andra, om man vill hålla samvetet rent för man vet aldrig vad som kan såra en annan människa. Jag tror anledningen till att jag har ett fåtal nära vänner, istället som förr många vänner och bekanta, att det skulle såra mig enormt om någon av dessa pratade illa om mig, de vänner som jag anser mig ha djupa band till. Det känns som ett stort tjejgäng automatiskt för eller senare pratar illa om varandra just för att tjejer älskar att skvallra. Kanske är det också därför det kan vara så svårt med vänner och att ha riktigt djupa band till vänner? Jag hoppas du hittar ett sätt att hantera snacket. Det är aldrig fel att gå till en psykolog, skitsnack eller ej. Stor kram
Jag är också väldigt känslig för kritik och blir jätte sårad om jag får höra att någon talat illa om mig. Jag tror att nyckeln är att inte låta andra definiera en, att försöka ha en så pass stark inre bild av vem man är att andras eventuella skitsnack inte påverkar en. Det är jätte svårt, jag vet. Sedan tror jag också att du är en person som folk lätt kan tala illa om av ren och skär avundsjuka. Jag menar du är rolig, framgångsrik, smart, snäll, vacker och dessutom verkar du glad och lycklig. Folk blir lätt avundsjuka på när någon är lycklig, tror jag. Fortsätt vara den du är och ge fan i folk som talar illa. <3
VÄNNER pratar inte skit om en tänkt på det! Dags att se över din vänskapskrets! <3
Och OM det är så vanligt förekommande som du beskrivet det (låter helt otroligt!) fundera över hur du är. Kanske de inte bara handlar om avundsjuka. Kanske måste man ta åt sig av endel av kritiken om den är återkommande (beroende på vad de handlar om) även om de svider. Alla får vi jobba med våra dåliga sidor…hela livet <3
Det har aldrig kommit till min vetskap att mina vänner pratat illa om mig bakom min rygg, men om jag hade fått reda på ngt sånt hade jag blivit SÅ ledsen!
Jag håller lite med dig, det där om att se över sin vänskapskrets. Jag är helt övertygad om att ens innersta krets absolut inte behöver snacka skit om en. Vad som händer och florerar bland bekanta är ju en sak men ens närmaste vänner ska bara förgylla ens liv, annars får det fan vara känner jag. Det är högst rimligt och 100 % möjligt. Såklart man måste respektera konstruktiv kritik när den tilldelas en,för konstruktiv kritik har ju just som syfte att vara konstruktivt – och till för att stärka en, hjälpa en och förbättra relationen. Att spy galla eller att bara kritisera någon någon kommer sällan från en bra plats.
Sedan är det ju alltid lägligt att utvärdera sig själv såklart och om man upprepade gånger får höra om en mindre attraktiv egenskap så är det kanske så att man besitter den och måste jobba på den. Dock är det ju då en stor skillnad på om en vän som vill en väl säger det än en person som säger det med förakt, avund eller liknande i rösten!
<3 <3 <3
Hej Anna (och Linn!)
Människor i ens omgivning kan ju tala om olika typer av saker när de talar illa om en. Om jag skulle få höra upprepade gånger att jag gör något fel är det väl givet att jag bör se över den kritiken? Så är inte fallet här och det var därför jag skrev detta blogginlägg.
Utan att berätta för mycket om mitt privatliv vill jag även tillägga att alla i ens närhet behöver inte vara VÄNNER. De flesta av oss är väldigt nära dagligen med andra människor; skolkamrater, kollegor, chefer, branschfolk… till exempel!
Det är inte för inte som dom väljer att prata om dig, du är beundransvärd och dom är avis! Håll huvudet högt med ödmjukhet. Kram Forni!
Hmm… Jag bryr mig inte alls så länge det inte är befogat och/eller kommer från någon nära – då blir jag givetvis sårad och tar illa vid mig. Konfronterar eventuellt personen och frågar varför hen inte sa någonting direkt, för då hade jag kunnat ändra på mitt eventuellt dåliga beteende t ex. Kan ta kritik så länge den är befogad och konstruktiv, skitsnack är bara omoget och totalt onödigt. Håll huvudet högt, mycket bottnar i missunnsamhet och avundsjuka kan jag lova dig. Stor kram <3
Skit från läsare på bloggen: tar inte på mig, raderar direkt, läser det knappt heller, så fort jag märker att det är något skit som inte passar mig och som bara är ute efter att såra mig så raderar jag. Inte värt att må skit för, jag är till för att sprida kärlek och tar inget annat än positivt snack. 😀
Vänner? har inte hänt som vuxen, men har inte många vänner heller. min upplevelse är att tjejer är falska, vidriga många gånger, kanske inte snackat skit om mig som jag märkt men många har snackat om andra till mig och då tänker jag, gör dom så mot andra och sen umgås med dom så gör dom likadant mot mig också, så NEJ tack. JAG är värd, JAG är en jättebra vän men då ska man uppskatta det också annars är jag inte det mot dig, en bra vän alltså. Det skulle såra mig enormt om någon snackade skit om mig, som är min vän.
Men å andra sidan, är det verkligen en vän då? på allvar? många verkar gå igenom samma kris, som du, i bloggvärlden. Som Elaine Eksvärd och någon till jag inte mins vem det var, som vart sårad av sin vän. Då är det inte vänner, det insåg dom också. Tänk på det.
Stor kram och värdera dig själv HÖGT! Spelar ingen roll hur mycket du syns och hörs, det är det som gjort dig framgångsrik. Så återigen värdera dig själv högt. <3
Ja, fast sen får du ju massa gulliga och snälla kommenterar här dagarna i ända. Försök fokusera mer på dom istället! Kram
Jag tänker lite såhär, att alla blir nog lite ledsna av kritik. Till och med om den är konstruktiv och välmenande. Man ogillar ju att inte känna sig fullständig.
Men det som JAG tror gör att vissa tar åt sig mer och andra mindre är var man sätter sin mur, alltså hur man bygger sin borg. Jag ska förklara: tänk dig en gammal stad, omringad av en mur för att skydda från fienden. Innanför muren är såklart du, Queen Forni, men antagligen också de som står dig närmast. Din sambo, din familj, ett fåtal bästa vänner. Du bestämmer helt och hållet vilka du vill ha här innanför, och det som avgör om någon är innanför eller utanför är hur mycket du bestämmer att du vill ge den personen, och därmed förväntar dig tillbaka. Kanske finns det människor inom muren som egentligen borde stå utanför?
Jag tror att man lättare kan slå ifrån sig snitsnack om man står på en stabil grund. Det vill säga att alla som är inom borgen är folk att lita på. Har du en enda person där innanför som gör dig osäker/ledsen/får dig att känna dig otillräcklig så tror jag att det skaver lite i själen varenda dag. Otroligt hur mycket energi sånt kan ta. Och händer det då något jävligt ovanpå det så krävs det såklart inte mycket för att bli jätteledsen. Det kanske räcker med en taskig kommentar.
Mitt tips är alltså att först och främst se över vilka som får bo innanför murarna. Finns det någon där som regelbundet gör dig ledsen så kan den personen få flytta ut, utanför muren. Du får då sluta ge så mycket av dig själv, och även skippa förväntningar på att få bra saker tillbaka.
Med en stabil grund står man stadigare vid eventuella motgångar och skitsnack.
Kram
Vilken bra liknelse! 🙂
Tråkigt att läsa, tycker du verkar vara en kanon härlig tjej. Tyvärr finns det väldigt många skitsnackare där ute, men en sak ska du tänka på , riktiga vänner gör faktiskt inte det. Riktiga vänner vill än väl, unnar sina vänner lycka och framgång, skålar och firar när det går bra. De snackar inte skit, de vågar säga till DIG om det är något de känner, då pratar man med sin vän, reder ut och går vidare. Är det inte så, så är det inte riktiga vänner. Jag har börjat tänka så nu när jag ändå blivit 25 ( haha inte riktigt van med min ålder än) att jag har hellre 2-3 nära vänner som vill mig väl. De som inte vill mig väl förtjänar inte mig. = de som snackar skit vill mig inte väl. Då umgås jag hellre mer med de nära vännerna jag har, med min familj eller vovve haha. livet är för kort för skitsnackare, ta hand om dig <3 kramar /Linn
Yoga girl skrev en gång ”what other People think about you is none of you business”. Det tänker jag på när jag funderar på vad någon tycker om mig. Kanske inte samma sak som skitsnack och så klart värre när det gäller någon jag själv bryr mig om. Ändå skönt att ha det citatet att ta fram ut huvudet ibland.
Nu känner inte jag dig privat men blir ändå förvånad att folk skulle prata mycket skit om dig? Du känns som en av de få som inte behöver utstå speciellt mycket, eftersom du är så genuin och bara helt helt fantastiskt? Det är du i mina och tiotusentals andra ögon också 🙂 Du e min förebild o jag o min bästavän har sagt att vi ska bli som dig och Petra i framtiden – hehe. Vi är 18 nu.
Må bra, puss
hej! läste den här undersökningen http://www.unf.se/bloggranskning/ och du var nämnd där, hade varit intressant att få höra ditt perspektiv på undersökningen! är det något som du reflekterar över? tror du att det har påverkan osv? tack för en härligt blogg!
Hej Michaela,
Jag ser att många redan har skrivit kommentarer som både värmer, är rakt på sak och ger power, men jag känner ändå att jag måste kommentera. Jag känner att jag måste ifrågasätta varför ”folk” ofta säger till dig att andra (närstående eller inte) pratar skit om dig bakom din rygg? Precis som du skriver så tror jag att det är oundvikligt , eller rent av sagt mänskligt, att prata skit om varandra. Alla behöver ventilera och prata av sig. Sen finns det självklart olika nivåer av skitsnack, det finns sånt som sårar och är elakt och sånt som är lite mildare. Och vad du tycker är elakt eller milt är såklart helt individuellt. MEN, samtidigt som jag förstår att andra pratar skit om mig ibland så vill jag inte veta när dem faktiskt gör det. Inte blir jag väl gladare eller mer själv-medveten av att höra att folk pratar om mig bakom min rygg? Snarare sårad och mer självkritisk (på ett negativt sätt). Och visst kan det kanske vara bra att veta vilka som pratar skit om dig, för att på så sätt veta vilka som är ruttna. Men jag tror att det kommer visa sig ändå och du vet inte hur de tänkte när dem sa som de gjorde eller vad resterande människor sa. Nej vet du vad, jag tycker verkligen att den informationen är meningslös i de flesta fall. Ofta har du tillräckligt mycket självinsikt för att veta vilka som är dina bra och dåliga sidor så du behöver inte veta när några andra har diskuterat eller skvallrat om dina sämre sidor. Det räcker med den skiten du själv ger dig för de sämre sidorna.
Med vänliga hälsningar,
Lina, som plötsligt blev lite väl engagerad. Kanske.
Jag vet inte om det finns något bra sätt att hantera skitsnack på. För det gör ju ont oavsett om man ignorerar det eller konfronterar det. En person i din närhet har fortfarande sagt de hårda orden om en.
Första gången jag upplevde skitsnack var när jag var 10 år och gick i fyran. Jag var väldigt lång och smal, något som jag inte upplevde direkt konstigt, det var ju genetiskt och jag var hälsosamt smal. Jag var stolt över min längd. Men så fick jag en dag höra i korridoren att en kompis till mig sagt att jag har anorexi. Som 10-åring visste man ju knappt vad anorexi var. Men det gjorde så ont. Och än idag ekar de orden kvar i mitt huvud. Jag kämpar med mitt självförtroende varje gång jag tränar, eller ens är ute och går. För jag är så rädd för att folk ska tänka den kommentaren. ”Hon har säkert anorexi eller någon annan ätstörning”. Då viftade jag bara bort skitsnacket. Men den kommentaren sitter fortfarande i mitt huvud.
Men jag går med huvudet högt. Tänker inte låta någon dämpa mig. Keep on fighting helt enkelt.
Alltså jag önskar verkligen att jag var en person som vågade ta konflikter. Jag var tidigare väldig orädd att säga emot eller ta en konflikt, vilket just resulterade i att jag fick ovänner. Så nu vågar jag typ inte ta nån konflikt längre, inte ens med en granne liksom som man knappt bryr sig om för att man är rädd att få ovänner.
Anledningen att du tar åt dig av kritik är nog inte bara att du blivit utsatt mycket utan även att unga tjejer i allmänhet men kanske extra mycket i din bransch lär sig att det är andras åsikter som räknas. Ens eget värde beror på vad andra tycker vilket gör att man själv tappar kontroll över sitt värde men också hur man själv vill leva sitt liv. (Men bara för att man inser detta är det ju inte något man förändrar bara på två röda, såklart). Du kanske blir extra utsatt då du dels är framgångsrik men också väldigt öppen och därmed sårbar. Det är starkt av dig att våga och jag tror du vinner i längden. Som alla andra skriver är du grym, ta inte åt dig! (Men vad jag skriver ska inte spela roll, vad tycker DU? 😉 )
Vill bata sägs att du är en otrolig inspirationskälla och verkar vara en sjukt härlig tjej!
Om en ska vara där det händer så måste en, i synnerhet som kvinna, tyvärr utveckla en fet fjäderskrud. Så all ogrundad skit en får rinner av en. Detta gäller dock inte i relation till ”vänner”, där ska en kunna lite på att också ens nakna skin hanteras varsamt. Övriga kan visa sig själva ut från ditt liv. Du kan ju vinka av dom med en upplysning om att det är inte längre högstadiekrav på s.k. vänner.
Du är modig eftersom du ”kastar dig till vargarna”. Det gör mig tacksam att du kan vara en röst åt oss som inte vågar synas. Idag hamnade en video med mig på en offentlig sida i och med att jag blev intervjuad om mitt universitet. I kommentarerna blev jag kallad ful. Sista gången jag väljer att synas offentligt.
Generellt så tycker jag att de är människor som pratar skit som har något de måste jobba på. Själv strävar jag efter att aldrig aldrig prata skit om någon om det inte är något som jag själv inte skulle kunna säga till den människan rakt ut. Pratar man själv aldrig skit utan bara gott om folk så kommer folk märka det i längden och man bli en sån som människor litar på. Jag avskyr själv att inte veta vad folk säger bakom min rygg när jag går ut från ett rum. Det bästa sättet jag hanterar det på är att själv inte göra det.
Hej fina du! Skitsnack, ett svårt ämne detdär… Känner lite att skitsnack allmänt är dåligt, om en inte skulle våga säga det till personen som det pratas om, ansikte mot ansikte. Jag förstår ärligt talat inte vitsen med att sitta och ”spy galla över någon”, som du uttrycker det. Inget illa mot dig! Bara så jag känner. Du är framgångsrik, kvinna, SKITSNYGG, och du har ett bra självförtroende. Folk är avundsjuka, och pratar skit. Tyvärr. Ta inte åt dig, och var den bättre människan genom att inte prata ONÖDIGT (<-) skitsnack. All kärlek, ta hand om dig.
Kramar/ en trogen, ung bloggläsare
Folk som pratar dåligt om andra är egentligen väldigt självmedvetna och upptagna i sig själva, även om det kan verka omvänt, att de bryr sig mer om andra än sig själv men det kan inte stämma. De är bara av eget syfte de snackar skit. Därför blir det så, att så fort det handlar om andra är det just det, skitsnack. Och skitsnack betyder inget.
Fina du. Blir lite ledsen i hjärtat av att läsa detta eftersom jag känner igen mig själv och vet hur tufft det där kan vara. Jag är en person som gärna förlåter och tror väl om alla och även om det är en bra egenskap så kan det ibland slå bakut för mig själv. För mig handlar det mycket om att våga tänka illa om de som har gjort mig illa. Att våga avfärda människors idiotiska handlingar utan att koppla dem till mig själv. Allt är faktiskt inte ”bådas fel”. Ibland stöter vi på människor som mår bra av att trycka ner andra, tyvärr. Det finns ett ordspråk som säger ”before you diagnose yourself with depression or low self esteem, make sure you are not just surrounded by assholes” 😉 Kram
Håller helt med dig!! och älskar citatet.. ville bara säga det!! 😉
Jag vill bara säga att om de är dina vänner så ska de inte snacka skit om dig. Blir så arg på människor som inte håller varandra om ryggen, speciellt som du nämner forni, vi kvinnor. Jag väljer att se folk som lyckas, som du, som även är så himla modig och inspirerande och vågar prata öppet om känslor, som en inspiration, en förebild! Jag ska aldrig tänka elakt om någon för att den lyckas. Det är ju bara fantastiskt att någon får göra det den brinner för! Ville mest bara skicka en liten tanke, att du är så himla grymt bra och ta ingen skit som grynet skulle säga! Vet att det är svårare när det är ”vänner” men riktiga vänner snackar inte skit, dock förståeligt om man blivit sårad och pratar av sig med någon nära person, men man går inte omkring och snackar skit! Styrkekram!! 🙂
Precis som flera redan skrivit; ta ingen skit. Alla får skit, tyvärr slår den ofta hårdast på just de som inte förtjänar den. Det är en del av tävlingssamhället som framför allt vi kvinnor lever i. Dessutom slår det hårdare i hjärtat när man inte kan förstå varför man råkat ut för skitsnacket, hade man åtminstone varit ett jäkla arsle så kanske man hade kunnat acceptera lite kritik för det…
Point is, man får alltid skit men men man bevöver inte ta emot den.
Stå på er där ute brudar!
”What Susie says of Sally says more of Susie than of Sally.” Kom ihåg det!
Älskar din blogg (och dig)!
Avundsjukan är den mest uppriktiga formen av smicker? Kanske inte är någon tröst men med största sannolikhet är de som pratar skit också oftast de som mår mest dåligt över sin egna situation och sina val i livet. De känner sig osäkra på att du alltid hörs mest, är gladast och lever ditt liv som du vill leva – utan att verka ta åt dig av vad någon säger eller tycker om dig. Det kan skava i ögonen på folk att du ser ut att vara så lyckad jämt – de uppfattar inte vad som händer bakom dina murar. Enklaste lösningen när de inte kommer åt dig på något annat vis är då att snacka massa skit och hoppas att de kan trycka ned dig på det sättet.
Lösningen på detta då? Finns nog ingen – det bästa är nog helt enkelt att jobba med dig själv så pass mycket att snacket inte biter. Och som någon skrev, bestäm vilka du släpper in närmast och rensa bort resten!
Så ledsen av svaret om skitsnack 🙁 Tyvärr så är det ju svårt att få bort skitsnack helt (eftersom avundsjuka, arga, ledsna, trötta människor av någon anledning måste sprida skit) men ingen förtjänar att få det direkt i ansiktet som du skriver. Det låter som himla jobbigt och nedbrytande! Vissa grejer blir man ju starkare av och ”får skinn på näsan” av som blondinbella skulle ha sagt men elaka kommentarer och mobbing är inte konstruktivt. Det ska ingen behöva tåla.
Men vad konstigt inlägg… Du får ju bara positiva kommentarer på bloggen. Eller raderar du negativa kommentarer? Mitt tips är att fokusera på det positiva! Och även konstruktiv kritik betyder inte att man måste ta till sig den! Ens negativa sidor är oftast starkt kopplade till ens positiva sidor så börjar man ändra sig för mycket efter kritiken så kan det påverka ens positiva sidor också 😉
Jag blev så ledsen när jag läste att någon har pratat skit om dig och att du får elaka kommenatrer här på bloggen. Det förtjänar ingen, speciellt inte du!
Vill skriva/säga att du är en fantastisk kvinna och handen på hjärtan en av mina förebilder! Har läst din blogg nu ganska länge och är dålig på att ta tid att kommentera, speciellt borde jag ta tid att skriva att du gör ett bra jobb! det skall jag bli duktigare på, för det förtjänar du att höra. Jag tycker så om när du vågar skriva om verkliga saker, också saker som är lite tabu i vårt samhället. Jag skulle så önska att fler speciellt de som är offentliga personer, skulle våga skriva om viktiga saker och prata om dem. Så som du!
Ingen av oss är perfekta och du står för så mycket gott. Att du har börjat ätat mer vegetariskt och tänker på miljön, är helt fantastiskt! Jag har också börjat, speciellt under det senaste året. Det endaste jag blir ledsen att se/läsa är när du har varit och ätit Foie Gras eller när du bär päls. Som sakt är ingen perfekt, och jag har själv lång väg att gå. Blir bara så känslosam när jag tänker på djuren.
Det du skrev om sktisnack, känner jag mig själv mycket i. Men jag märker att jag inte hanterar kritik eller sktisnack så bra. När jag får kritik eller skitsnack har jag ”pokerface” och hanterar det ”bra”, vad det ser ut på utsidan, men sen kan jag ännu tänka på det efter flera år efter och blir ledsen ännu då. Borde verkligen bli mycket bättre på det, tar allt för personligt och är världig känslosam. Har många gånger också tänkt på att gå till psykolog, tror det skulle vara bra för mig.
Tusen tack för att du är du! Fortsätt med det fantastiska jobbetdu gör! Och ha en underbar fin veckoslut! (sorry att det blev så långt hehe)
Detta är det bästa citatet jag läst på länge. Det är så sant att man skaffar sig fiender så fort man står upp för sig själv under alla möjliga olika sammanhang. Kritik kommer man alltid få och det lär man sig att hantera bättre juh äldre man blir om man inte tar det till det dåliga bara. Man ska stå på sig och inte ta skit så länge någon inte har en anledning och man faktiskt sårat en människa då är det bara att be om ursäkt och gå vidare men annars ska man ha ryggrad och stå på sig till 100%.