Hej måndag och ny vecka!
Vad gör ni? Jag sitter på Snickarbacken 7 och äter en sen lunch innan mina eftermiddagsmöten jag precis bokade upp mig på… Jag har varit på Karolinska Sjukhuset under förmiddagen för att göra en kontroll på mina stämband. Det visade sig att det såg mycket bra ut förutom att de är svullna och irriterade. Gång på gång är mina stämband ett bevis på att jag måste börja prata mindre… Vet inte riktigt hur det ska gå till bara.
Nu sitter jag med en bedövad näsa (de för in en slang via näsan ner till munnen och strupen) och även en ny tanke. Fyra personer inom vården har under en kort period ifrågasatt min stressnivå. Läkare och personer utifrån har under flera år ifrågasatt stress i mitt liv, men jag har alltid sopat det under mattan, av den enkla anledningen att jag inte känner mig stressad. Jag har liksom aldrig någonsin reflekterat över min stress.
Men idag efter läkarbesöket tog jag mig en ordentlig funderare. Hur mycket stressar jag egentligen och hur påverkar det min fysik och mitt psyke? Det är nog lite för mycket stress i mitt liv. Man kanske inte behöver göra tusen saker i veckan och ändå ständigt ha dåligt samvete över att man inte gör nog. Det är, om jag får gissa, definitionen av stress. Så nu lägger jag ner. Jag orkar inte ha vänner som ger mig dåligt samvete, de ryker. Riktiga vänner har förståelse för att man försöker balansera sitt liv och ger plats för de man älskar så gott det går. Även onödiga jobb ryker. Jag behöver inte göra uppdrag jag inte trivs med, för att de ger bra betalt eller jag tycker det känns roligt för stunden. Det stressar ändå upp mig i slutändan. I höst blir det fullt fokus på min roll i Stampen Fashion Media, utveckling av bloggen samt ett nytt företag jag har gått in som delägare och styrelsemedlem i som handlar om välgörenhet (mer om det snart!).
Man kan prioritera bort sånt som inte betyder allt, och istället fokusera på det som gör det. Framför allt måste jag släppa det dåliga samvetet. På måndagar yogar jag tillexempel i 90 minuter efter jobbet, men blir så otroligt stressad av att komma hem 20.30 varje måndag. Så jag behöver faktiskt inte yoga varje måndag, det räcker med att göra det när jag verkligen vill. Slopa det dåliga samvetet, Michaela. Du är bra och du gör mer än tillräckligt.
Gud vilket långt inlägg det här blev. Vi får prata mer om det här sen. Nu ska jag hugga in på min tonfiskmacka så vi hörs lite senare! Puss!
Jag tycker att din plan låter mycket bra. Ta hand om dig!
Jag trodde att jag hade min stress och press under kontroll tills jag en dag stod och på allvar inte visste hur man använde en kopiator jag använt flera gånger förut. Hjärnan och kroppen ger signaler och jag hade struntat i dom, där fick jag för det. Sjukskriven två år.
Ta hand om dig!
Svar till utbränd:
Åh, det är det där man inte vill ska hända. Att behöva försvinna helt från det jobb man älskar. Det ska jag! Puss ♥
bra att du tog en stund och funderade på dedär. Bra plan.
Man ska vara snäll mot sig själv.
Klokt tänkt! Så onödigt med stress egentligen men det farliga är när man inte tänker på det själv för att allt bara är ”som det brukar” liksom. Hoppas det blir bättre med allt 🙂
Svar till evanssonelina:
Precis! Ibland måste man stanna upp och tänka till. Puss!
Kan du inte göra texten lite större den har blivit så himla liten. Har normal syn men måste hela tiden zooma både i dator padda och mobilen. Kram!
Jag tycker jättemycket om dina längre inlägg. Det är härligt med reflektion! Ta hand om dig Mickis!
Är exakt likadan. Speciellt jobbmässigt…
Alltså du är SÅ HIMLA KLOK??? Blir så imponerad varje gång pga du är så insiktsfull. Himla bra förebild för alla unga tjejer.
Svar till Lisa:
Gulle dig! Tack tack tack ♥
https://www.youtube.com/watch?v=EhUTRA_XBcU
Tycker också du skall dra ner om du känner så men dra inte ner på sånt som yoga och träning. I det långa loppet blir du mindre stressad av att gå regelbundet på yoga. Se om det finns andra saker du kan dra ner på, träffa vänner lite mindre. städa (skaffa städerska?) laga mat (köp med mat hem) etc..
Bra att du tar tag i det! Tror också att jag är stressad. Inte att jag har överdrivet mycket att göra, utan mer att min hjärna hela tiden är i gång, jag oroar mig konstant för saker och ting, har mycket ångest och en del hypokondri i perioder. Märkte i veckan att jag tappat sjukt mycket hår, samtidigt som jag i helgen fick världens magkatarr. Tror det har med stress att göra i alla fall. Testat psykolog men hjälpte inte så värst, men pallar inte bli beroende av några tabletter det inte finns så mkt forskning på… Jaja livet, glad att jag inte har det värre iaf 🙂
Svar till Sofie:
Hypokondri är något jag också lider av – som jag tror kommer ur stress. Vi får ta hand om oss ♥
Lyssna på din kropp! Det du säger är riktigt, du gör mer än nog, du är grym som du är. Jag gjorde som du i många år, körde 200%. Pluggade 100% och arbetade 150% samtidigt och sopade allt som kändes tungt under mattan. Fick en bra position på en arbetsplats, arbetade mer än vad jag behövde, visade gång på gång bra resultat. Tills den dagen jag råkade ut för en ansiktsförlamning, halva ansiktet var helt förlamat, allt bara hängde. Efter läkar besök så handlade allt om att jag under lång tid pressat min kropp för hårt. Kroppen sa helt enkelt ifrån och läkaren sa att nästa steg är en stroke. Jag har presterat och kört på sen den dagen jag började skolan. Jag är idag 25 år och att komma till läkaren fick mig att tänka till. Från den dagen låg allt fokus på mig och mitt välbefinnande. Glöm inte att du är grym även fast du inte gör någonting alls. Det viktigaste i ditt liv är ändå ditt välbefinnande.
Ha en trevlig måndag kväll.
Kram
så klok du är!
Visa ord Michaela!
Helt mitt i prick Forni!! Hade en sådan dag igår när jag kände att jag drogs mellan familj och pojkvän och blev så stressad över att inte hinna båda och göra någon besviken. Då fick jag helt enkelt göra det bästa ur situationen och fördela tiden smart. Stor kram! ♥
Svar till Josefin :
Man behöver ju liksom inte träffa alla jämt. De vet nog om att man älskar dem i alla fall.
Svar till Josefin :
Jag vill inte ha vänner eller ens familjemedlemmar i mitt liv som inte kan ta ett nej en dag för att jag är trött eller vill vara med någon annan och inte orkar gå vidare till nästa sen. Jag hoppas ju på att vi ska spendera hela livet tillsammans, då finns det liksom inte utrymme för onödig surhet pga att man säger nej ibland. Självklart kan man bli besviken om någon inte kan ses men det kommer ju förhoppningsvis fler dagar.
Jag klarar inte av att leva som om jag ska dö snart och måste träffa alla och göra allt på en gång. Tycker man ska vara snäll mot sig själv och andra på det viset, ”det är okej om du inte orkar idag, vi kanske ses i övermorgon istället”