Frågor med Forni

Åh vilka inredningsarkitekter använder ni? Eller har du några tips? Såg så fint ut!

Vi har anlitat Look Projects, Helena och Victor, som hjälper oss att skapa vårt drömhem. Det blir faktiskt ett helt otroligt hem och jag kan inte vänta på att det ska bli klaaaart!

Vad fick du i födelsedagspresent? Älskar att läsa sådana inlägg!

Haha, jag med! Jag fick ett par sneakers från Chanel från Damon, en auktionsfyndad vas av Petra och massa kärlek <3

Jag vet att du tidigare har pratat om att du träffat en psykolog i omgångar. Jag bor i Stockholm och skulle också vilja hitta någon att prata med. Jag har sämre erfarenheter av att gå via vårdcentralen, och har inga akuta/allvarliga problem för en psykolog att hantera, men vill hitta någon att prata med kring allmän personlig utveckling, relationer, lättare ångest osv. Jag tänkte om du kunde prata lite om hur man hittar en bra psykolog?

Jag tycker att den lättaste vägen är att fråga om tips av vänner och bekanta! Det funkar i alla fall för mig som är oblyg kring sånt 🙂 Min senaste psykolog hittade jag från ett tips av en kompis. Annars hade jag googlat på psykologer i närheten av jobbet/hemma, läst lite om dem, mejlat några stycken och testat den som jag fick bäst magkänsla av. Funkar det inte kan man bara testa en annan! Lycka till finis!

Hej! Vet inte om du fortfarande kör frågor med Forni, men här kommer i alla fall en fråga: Jag är 23 och har varit tillsammans med min kille i 15 månader nu. Det är min första riktiga kille och allt mellan himmel och oss har känts superbra. För det första är han väldigt mån om mig och att jag har det bra vilket jag aldrig upplevt med någon annan kille innan honom. Han är den första som jag känner älskar mig tillbaka, på riktigt liksom. Inte bara för utseende eller för att få närhet liksom. För det andra har vi superbra kemi och har ex. jättebra sexliv, vilket jag inte heller har upplevt med någon annan än honom. Vi bor ihop sedan början på sommaren och allt har verkligen känts superbra och känns, på sätt och vis, fortfarande det.

Det är bara det att jag är rädd att jag inte utvecklas så mycket när jag är med honom, att jag inte utvecklas till min ”fulla potential”. Jag är en tjej med mycket power och som alltid gått min egen väg/gjort det jag vill oberoende andra, och han är mer en ”basic kille”. Jag vill ju att den jag är med och som jag älskar får mig att bli ännu bättre, och lyfter de sidor hos mig som redan är starka, så att de blir ännu starkare. Som det är nu så känns det snarare som att sidor i mig som inte är så aktiva naturligt av mig själv sätts igång och mitt driv och vilja sätts på paus för att ge det andra utrymme att få plats. Jag har mått dåligt över det här under hösten och för ett tag sedan pratade vi om det vilket var väldigt skönt eftersom något jag burit på släppte från mitt bröst, men jag tvivlar ändå på att det kommer att något kommer förändras. Jag tror nämligen att vissa saker i människor finns bara där, och att ändra dem är inte så lätt och inte heller alltid rätt. Mina föräldrar (som jag är väldigt nära) upplever att jag har förändrats sedan jag träffade honom och att ”jag” har försvunnit lite. Det låter så hemskt att säga men det känns inte så att de är så nöjda med att jag har träffat den här killen, som att de hade hoppats att jag skulle träffat någon annan.

Det jag undrar är; ska jag satsa på den här killen eller inte? Är han rätt för mig? Av min erfarenhet så är det inte så lätt att hitta kärlek, jag är ganska ”kräsen” av mig och har haft svårt att gilla någon som gillar mig tillbaka. Nu när själva ”gillandet” finns hos båda klickar inte detta…

Vill så gärna höra hur du tänker och resonerar, du brukar resonera så klokt.

Oj, jag kan omöjligt svara på den här frågan även om du ger mig den bakgrundsinformationen du ger nu.

För å ena sidan håller jag med om att den man lever med ska utmana en – om det är vad man behöver – så att man får en chans att ständigt växa i sitt liv. Eftersom man annars riskerar att torka ut liksom.

Men å andra sidan så tror jag också att vi ibland letar efter den där perfekta personen som inte finns. Man kan inte förvänta sig att ens partner ska kunna ge en allt. Du förväntar dig inte det från någon annan i ditt liv, så varför göra det av en partner? De delar du inte hittar i din kille kan du ju hitta i andra personer du står nära. Jag tror att många sätter sån press på partnerrelationen, som den omöjligt kan uppnå, och då går det liksom inte.

Du behöver inte ta förhastade beslut, låt relationen växa och se vad den blir längre fram så kommer du nog komma till ett naturligt beslut.

Massa kärlek!

Är gravid i vecka 36 och börjar nu dra ner på tempot. Känner bebisen varje dag och bondar mycket 😀

Men svårt att se tiden efter BF, bubblan som alla pratar om… det är väl extra svårt när det är första barnet.
Nu när det närmar sig jul och BF funderar jag på en push present och så såg jag din knot ring du hade i en reel igår. Vart är den ifrån? 😍

Åh grattis, snart är det dags! Så mysigt, omvälvande och mäktigt. Jag har en knot ring i den näst största storleken i roséguld från Engelbert. Älskar den och köpte den till mig själv förra året i julklapp. Det var årets bästa köp!

  1. till dig som bara letar efter någon att prata med. Psykologer behandlar sjuka, terapeuter tar emot friska. så googla efter samtalsterapeuter i din närhet. lycka till

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Capsule Wardrobe-utmaningen: Så gick det

Nu har jag avslutat två månader av Capsule Wardrobe-utmaningen! Det var sååå skönt att göra den här utmaningen i en period där kläder inte känns speciellt roliga, både på grund av graviditeten men också vädret och rådande läge. Jag är inte sugen på att shoppa och har helt enkelt inte haft så mycket styling-glädje. Därför har den här utmaningen passat mig p e r f e k t! Back to basics, jobba med mina favoritplagg och slippa fundera på morgonen över dagens klädval.

Först och främst: höll jag mig till garderoben?

Yes, i stort sett! Jag valde ju ut 20 plagg + en extra för varje vecka som jag kunde addera. Av de 20 fasta bytte jag dock ut en svart kappa mot min svarta dunjacka eftersom vintern kom i november. Sedan har jag faktiskt kunnat ha mina svarta vardagsbyxor, men fick byta ut sidenbyxorna mot ett par tights mitt i utmaningen ungefär. En av klänningarna jag valde ut har jag knappt använt för den kliade så mycket (jag borde tänkt mer praktiskt) och så tog jag fram vinterskorna tidigare än planerat. Summan av kardemumman: 16/20 använde jag genom hela perioden! Ändå starkt! Och bytte inte ut mer än ett plagg/vecka som planerat.

Den här utmaningen är ett hett tips till den som…
… vill lägga mindre tankeverksamhet på kläder under en period.
… har en känsla av att ”jag inte har någonting att ha på mig” ofta.
… shoppar mycket fast fashion och vill lugna ner konsumtionen.
… vill satsa på kvalitet före kvantitet.
… blir stressad av kläder under tråkiga vädermånader och vill slippa den stressen!

Nu kommer december och då blir det lite mer variation med festligare klänningar och att jag behöver anpassa mina kläder mer efter magen som växer i snabbare takt. Jag ska ta ner mina gravidkläder från dess förvaring, tvätta upp och göra mig redo för sista kvartalet som gravid!

  1. Så mysigt att du bloggar mer, du kommer alltid vara en favorit även om det bara är ett inlägg i månaden. Stor kram och grattis till graviditeten, hoppas att du får må mycket bättre snart.

    1. Åh vad fin du är som kommenterar och peppar. Jag älskar bloggen men tidsbristen har gjort sitt tyvärr. Men så mysigt när jag får tid att vara här inne <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Graviduppdatering med lillasyster i v.22

När jag skrev förra graviduppdateringen i v. 19 (som du kan läsa här!) så skrev jag att mitt illamående var över sen en vecka tillbaka. Tyvärr kom illamåendet tillbaka samma kväll som jag skrev den uppdateringen, så snacka om att jinxa allt haha! Sen spydde jag drygt en vecka till i tid och otid… när jag i v. 20 stod och spydde i en papperskorg utanför föris på morgonen kände jag att måttet var rågat, fy fan vad trött jag var på att vara gravid då.

Men sen blev det lite bättre faktiskt vilket kan bero på många saker. Tillfällighet, tajming eller det faktum att jag slutade äta extra järntabletter då järntabletter kan öka illamåendet – något ingen sagt till mig förrän HALVVÄGS! Oavsett om det funkar eller inte är jag glad att det är över och att jag får chans att landa lite i min graviditet. Jag bollade såklart med min barnmorska innan jag slutade med extra järn och det var faktiskt hon som sa åt mig att testa, så ska vi ta nya tester nästa vecka när vi ses!

I vecka 20 hade jag ju rutinultraljudet och det kändes inte så bra faktiskt, något jag har pratat mer om i min podd med Rebecca (lyssna här om du vill!). Känslan efter ett ultraljud ska ju vara att man slappnar av och är glad, men på grund av att barnmorskan letade så länge och höll på och titta på hjärtat gick jag därifrån med en klump i magen. Hon nämnde bara kort att hon såg skuggor och inte fick en ordentlig bild, men jag vet inte, även när hon sa att det såg bra ut kändes det inte bra i magen. Jag förstår ju att hon aldrig hade släppt iväg mig om hon inte hittade det hon letade efter – och allt faktiskt såg bra ut – men jag var för skakig för att fråga vad det var hon letade efter eller om hon verkligen var säker på att det såg bra ut när jag gick därifrån. När jag pratat med Rebecca bestämde jag mig för att faktiskt boka in ett extra ultraljud för min egen skull så att jag kan slappna av och slippa oroa mig. Nästa vecka har jag besök hos min barnmorska så då ska jag bolla det här med henne (hon som gjorde RUL var en annan barnmorska som det brukar vara på de ställen jag gått på! Hur är det hos er, går ni till samma eller är det olika för alla?)

Magen har verkligen ”poppat” och den är dessutom större nu än vad den var i samma vecka med Dante. Överlag kan jag känna att kroppen visste vad den höll på med redan från start vilket gjorde att jag fick mage tidigt och den varit större än första gången varje vecka när jag har jämfört. Jag kan dock fortfarande ha ett par av mina vanliga byxor samt mina vanliga skjortor, sidenblusar och kashmirtröjor så jag kör på med den vanliga garderoben så länge det går! Vintern är inte roligaste tiden att klä sig i så jag känner heller ingen stress över att sätta på mig fina gravidklänningar då jag troligtvis bara byter vanliga byxor mot gravidjeans när tiden är inne.

Jag känner henne ofta, för den här gången ligger moderkakan i bakvägg istället för framvägg och det är verkligen stor skillnad tycker jag! Jag tycker faktiskt det är lite obehagligare att ha moderkakan bak, för nu känner jag bebisen på ett helt annat sätt än vad jag gjort med Dante och jag förstår det här med ”en alien på insidan” som alla pratar om, haha! Jag ska dock vara ärlig och erkänna att jag inte riktigt börjat connecta med den här bebisen än, inte alls som förra gången, och jag tror det är livets omständigheter som gör det. Förutom att ha mått dåligt under första halvan av graviditeten så har jag massa jobb, två renoveringar och ett småbarn den här graviditeten som gör det svårt att hitta tid till att blicka inåt. Men då och då, när jag ligger på kvällen och tittar på en serie med en kopp te, så känner jag en buff från henne. Då lägger jag handen på, klappar och tänker på hur ljuvligt hon kommer dofta när hon kommer ut ♥

Hur mår du som är gravid just nu, och vilken vecka är du i?

  1. Är gravid i vecka 36 och börjar nu dra ner på tempot. Känner bebisen varje dag och bondar mycket 😀 Men svårt att se tiden efter BF, bubblan som alla pratar om…det är väl extra svårt när det är första barnet.
    Nu när det närmar sig jul och BF funderar jag på en push present och så såg jag din knot ring du hade i en reel igår. Vart är den ifrån? 😍

  2. Jag är i vecka 21! Har BF 16/4 alltså tre dagar efter dig och väntar min första bebis, en liten tjej!! Mådde riktigt piss i ca 7 veckor med illamående fram till vecka 16 men sen blev det bättre. Nu mår jag toppen och min moderkaka ör också i bakvägg, får ett lyckorus varje gång hon buffar runt. Längtar efter första sparken och försöker att inte tänka på hur tungt det lär vara i slutet! Tack för bästa bloggen!❤️

  3. Är i vecka 36. Och bara längtar tills graviditeten ska vara över. Det är så fruktansvärt tungt, otympligt. Dessutom har jag fått illamående och börjat spy den här veckan + knappt sömn på nätterna😞😔

  4. Är väldigt tidigt gravid, plussade i söndags så i v 5. Det är enormt efterlängtat men jag är så otroligt orolig och rädd att det ska ska bli missfall hela tiden. Varje litet konstigt symptom eller symptom som helt plötsligt försvinner gör mig livrädd. Var inte alls beredd på att det skulle kännas så här.

  5. Jag kände likadant, livet och småbarn gjorde att jag ej kunde knyta an på samma sätt denna, andra graviditet. Trots att jag gick en yogakurs även denna gång (bara för att få landa i graviditeten å ’vara’ med bebis därinne i magen) så connectade jag ej förrän sent denna gång. Är i vecka 35 nu och det kom till slut.

  6. Så fint att läsa 🖤 Själv har jag fått testa på att vara gravid och förkyld och det var ingen höjdare att få uppleva utöver att fortsätta vara illamående. Senast härom natten vaknade jag av att jag spydde 🙈 Men i och med att Knyttet är så efterlängtat känns det fint ändå, är så tacksam över att få uppleva detta! Hade varit intressant att höra hur du tänker göra med FL? Tycker det känns som en potentiellt utmaning att driva eget och kombinera det med föräldraledigheten när man inte vet hur ens barn är. Har du eller någon av er andra några tips ocherfarenheteratt dela med er av? 😃

  7. Jag är gravid i vecka 7 så det är alldeles för tidigt för mig att ens tro att det finns något där inne eller att det kommer bli en bebis, men antar att det är rätt vanlig känsla. Börjat må illa denna veckan, känner mig åksjuk till och från hela dagen och det är hyfsat påfrestande! Och värre kommer det säkert blir hehe

  8. Jag mådde som du och spydde flera gånger dagligen ungefär fram till vecka 30, så har också haft väldigt svårt att connecta med bebis då jag känt mig väldigt arg på den haha fast det såklart inte är bebis fel. Igår gick jag in i vecka 40! Så snart är bebis här och ingen är gladare än jag att denna graviditet snart är över 🙏🏻

    1. Ja så sjukt att man liksom kan känna sig trött på sin bebis när den bor i magen haha. Men som du säger, tidsperioden är så tydlig så man får hålla ut och sen försöka komma ihåg att det är värt det <3

  9. Hej fina du! Vill bara säga att jag är så glad och tacksam för din och Rebeccas podd, så sjuk duo för mig pga att ni två är de enda bloggerskorna (numer influencers) som jag följt sedan säkert tolv år tillbaka (är lika gammal som du), trots att ni är ganska olika (men lika också såklart). Kan verkligen relatera till er två på olika sätt som jag inte känner med några andra på samma sätt (Rebeccas sätt och din insida typ, svårt att förklara haha).

    Iaf, ville bara säga det och att jag uppskattar att du finns trots att vi inte känner varandra. Tycker verkligen om dig ❤️

  10. Hej fina du!
    Vill bara säga att jag gillar verkligen din och Rebeccas podd och för mig känns det så sjukt för ni två är de enda bloggerskorna (numer influencers) som jag alltid kunnat relatera till och följt säkert tolv år nu (är lika gammal som du).
    Så blev faktiskt smått chockad när jag såg att ni skulle padda tillsammans och är så glad för det, speciellt nu när jag är mammaledig med min lilla bebis.

    Iaf, ville bara säga att jag uppskattar verkligen att du finns trots att vi inte känner varandra och tycker så himla mycket om dig på avstånd. Tycker att världen är lite finare med dig i den ❤️

    1. Haha fail att jag först skrev en kommentar som jag trodde försvann så skrev jag en till så jag låter som en rikitg knäppis haha men får väl bjuda på den 😱😂

  11. Är i v 8 med baby nr 3 (!). Orolig varje gång jag besöker toaletten. Så rädd för mf. MEN! Sen några dagar tillbaka har jag bestämt mig för att skifta mindset: vi kommer bli skitledsna om det inte gör vägen, så ska (försöka) njuta av det trots heeeemskt illamående. Sluta säga peppar peppar varje gång bebis kommer på tal och hålla en positiv inställning. Tack för att du är så klok och generös. ❤️

  12. Men åh, jag började äta niferex på rekommendation av min barnmorska och började då spy. Eftersom att jag inte hade gjort det innan så kopplade jag ihop det och bytte järntabletter. Då blev det bättre!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi