Måndag

Varje måndag börjar jag veckan med att titta in hos olika bloggare för att läsa deras veckoinlägg. Sandra Beijer och Elsa Billgren lägger alltid upp tidigt på morgonen så de tar jag medan jag äter frukost, och resterande så som Paula Rosas och Egoina efter nattning på kvällen. Måndagsinlägget är mitt favoritinlägg på hela veckan, men jag vet inte varför det är så egentligen? Kanske för att de är fyllda av små reflektioner, analyser och tankar om vad som ska komma härnäst.

Sandra skrev imorse om att hon var så ledsen när hennes bebis kom och jag kände igen mig mycket i det hon skrev (här). Jag kände även igen de spydiga kommentarerna man får som nybliven mamma. Varför är andra mammor på nyblivna mammor på det sättet? Man måste vara snäll mot den som är skör, hormonell och ny på något. Ingenting i hela världen är lika läskigt som att gå igenom första månaderna med en liten liten person och en kropp som försöker återhämta sig – samtidigt som den utsätts för extrema påfrestningar med amning och allt vad det kan vara.

Jag tänkte ofta när jag blev mamma att mitt liv som jag kände till det var över och att ingenting skulle bli sig likt igen. När jag hade varit mamma i två år kände jag något annat istället. Man kan få allt, började jag tänka. Göra massor av det man tyckte om innan man fick barn, men samtidigt få ha den här ljuvliga lilla människan i sitt liv och skapa nya äventyr tillsammans. Äta kakan och ha den kvar. Och det var då jag blev riktigt en riktigt lycklig version av mig själv.

Förälder är något man kommer att vara för resten av sitt liv. Så man får ha tålamod när det känns tufft, snäll mot sig själv när det behövs och njuta maximalt de stunder då allt känns mjukt som bomull.

Nu ska jag hoppa in i dagens fjärde möte. Vi hörs snart igen. Puss!