Nio år

Idag firar jag och Damon nio år tillsammans. Nio år sedan vi delade på en flaska iskallt vitt vin på RökerietFjäderholmarna och höll hand på båten hem. Jag får nästan svindel när jag tänker på hur många år nio faktiskt är… Hur kunde tiden gå så fort? Jag känner mig inte så gammal. Jag tittar på honom och på ett sätt ser han likadan ut som den 28-åringen jag blev kär i, jag var 23 när vi träffades och det är snart ett årtionde sen.

Om jag ska vara helt ärlig har det alltid känts så långt borta att leva med någon såhär länge. Man måste väl tröttna?

Fast så blev det ju så… att man inte gjorde det. Att vi sitter där bredvid varandra i soffan kväll efter kväll och är lika tillfreds som vi var för nio år sedan. På ett sätt mer tillfreds idag. Man växer in i varandra, blir en del av varandras DNA, växer ihop till familj genom tid och barn.

Det här nionde året tillsammans bestämde vi oss för att båda vara operativa i Baby Journey, alltså jobba heltid med samma företag som vi också äger ihop. Vi har köpt ett hus i Marbella. Bollat 2-års trots, hämtningar, lämningar och vardagsbråk. Bestämt oss för att renovera vårt spanska hus. Och igår signade vi vårt drömhem här i Stockholm.

Att hålla ihop genom den här tornadon är något alldeles extra. Man är aldrig så mycket mitt i livet som under dessa år, jag VET att vi kommer titta tillbaka på dem och tänka “Varför var vi tvungna att göra allt samtidigt?”. Men vi vet båda två, att det är nu det händer. Det pirrar under huden av allt adrenalin. Jag har aldrig känt så starkt att allt är möjligt.

I alla fall när jag är tillsammans med honom.

Det här året har vi utmanat oss själva, varandra och kanske även vår relation. Vi springer snabbt med en stark övertygelse om att allt är möjligt. Drömmarna är stora, hindren små och möjligheterna oändliga.

Damon är mitt livs kärlek, min businesspartner, min jämlike och likasinnade. Han är min utmanare, min stöttepelare och min trygga famn. Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år så samlar vi ihop oss efter dagen och möts hemma i lägenheten. Diskuterar, pratar av oss, mjukisbyxor på och trygghetens borg är säkrad. Ingenting ont kan hända oss när vi är tillsammans som familj i vårt hem. Där är allt skyddat, där har vi allt vi behöver. Tillsammans är vi säkra, lugna och älskade.

Jag tänker ibland på huruvida jag hade klarat av att gå igenom allt det jag går igenom med Damon tillsammans med någon annan, och kommer alltid fram till att svaret är nej. Det finns ingen annan. När jag tänker på ett liv utan varandra blir jag illamående av obehag.

Vet ni vad jag tar med mig från vårt nionde år? En känsla av att vi är oslagbara.

Jag vet, alldeles säkert, att vi kommer att klara oss. Så länge vi har varandra. Livets utmaningar är hanterbara tillsammans och även om jag blir galen när han vill prata bort hela kvällen och jag bara vill kolla Selling Sunset ifred i soffan så vill jag bara vara precis där. (men snälla älskling sluta klaga på hur jag plockar in i diskmaskinen).

Vi är vuxna nu. Jag inser det när jag reflekterar över året. Det här, det vi är just nu, det är att vara vuxna ihop. Jag vet inte riktigt hur det hände, för när jag tittar på oss ser jag bara två barnsliga, nyfikna personer som gillar att dricka öl och prata på balkongen tills klockan är fyra på morgonen och solen går upp över hustaken. Men så inser jag att vi kan vara båda två. Vuxna och barn. Omöjliga att sätta i ett fack, för bångstyriga för att vilja rätta sig i ledet. För stora personligheter och alldeles för många känslor.

Jag är så galet tacksam för att jag har fått ha Damon som min partner i nio hela år. För allt kul vi gör tillsammans, för den stora kärleken och alla äventyr. Jag tittar tillbaka och jag ångrar ingenting. Allt blev bättre än vad jag någonsin, i min vildaste fantasi, hade kunnat drömma om som barn. Livet blev så mycket större och så mycket bättre. Det liv han och jag skapade tillsammans. Och idag har vi en tredje person i vår familj och när jag tittar på Dante så känns han som summan av allt bra vi har gjort här i livet. För i slutet av dagen så behöver vi ingenting annat än varandra. Vi tre tillsammans i alla utmaningar för all framtid. Låt det tionde året börja ♥

Grattis på 9-års dagen min älskling. I will always have your back.

Läs om vårt åttonde år här
Läs om vårt sjunde år här
Läs om vårt sjätte år här
Läs om vårt femte år här
Läs om vårt fjärde år här
Läs om vårt tredje år här
Läs om vårt andra år här

  1. Nej men snälla! Så vackert, sårbart och alldeles alldeles underbart! Länge leve kärleken!

  2. Firar ni era årsdagar? På något speciellt sätt i sådana fall?
    Firar ni när ni köpt lägenhet? Är ni bra på att fira överlag?

  3. Otroligt fint. Framförallt fastnade jag för ” min jämlike” för det är så extremt viktigt och en självklarhet men kanske också kan vara svårt ibland tycker jag, eller har det alltid varit en självklarhet för er?

  4. Har verkligen älskat att läsa dessa inlägg varje år! Så himla fint skrivet och ni verkar ha så fin relation <3

  5. Vilket fint inlägg! Och stort grattis till nya bostaden! Vad spännande, och vilken fin resa ni gör tillsammans.

    Soliga hälsningar!

  6. Blev alledelles rörd och varm hjärtat. Så fint skrivet. Hoppas så innerligt att jag också får uppleva det!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

sub archi