Frågor med Forni

Hej Michaela!
Först vill jag tacka dig. Trots att du inte har en aning vem jag är så har du lyckats hjälpa, påverka och påminna mig om mycket under de år som jag följt dig. Jag har nu en 6 månaders bebis som jag (såklart) avgudar men som jag ständigt tänker på ditt uttryck att kärleken hela tiden växer. Jag vill verkligen hylla dig för att du vågar skriva på ett naturligt och fint sätt, att man inte måste känna ALLT SAMTIDIGT från första sekund och jag är trygg i det, mycket tack vare dina texter om föräldraskap. TACK!

Så efter världen längsta inledning så har jag ett par frågor

Jag tillhör en av de föräldrar som haft tur med sömnen, men självklart har jag de första månaderna ibland stått och rullat vagn över tröskeln i timmar, laborerat med amning/ersättning och bönat och bett min bebis (haha som om hon förstår) att hon ska sova. De nätterna har jag varje gång tänkt på dig. HUR får man vardagen att fungera nästintill utan sömn? Kunde du sova på dagarna? Körde ni varannan natt osv.? Jag har läst att ni fått hjälp då och då, men vardagen pågår ju däremellan, hur får man den att funka med så lite sömn? Jag är full av beundran över hur man klarar av att få ihop livet även utan sömnen..
Och nästa fråga: Är det pga av risk för dömande kommentarer och dåliga reaktioner som du valt att inte dela så mycket om sömnträningen?

Tack igen för en fin blogg, även innan barnkapitlet (jag var inte en av de längtande) så va din blogg den jag fortsatte läsa ”trots” graviditet och barn. Jag älskar ditt sätt att beskriva föräldraskapet även för den som inte har barn och inte (då) va speciellt intresserad. Du är en enorm talang!
Slut på lång kommentar som jag tänkt skriva länge. Följt dig i ca 7 år men nu var det dags för den första kommentaren, så den fick väl bli lång då.. Stor kram till dig och grymt jobb även med Babyjourney!!!!

Hej fina du!

Wow vilken varm och kärleksfull kommentar. Jag blev väldigt glad. Tack tack tack <3

Först och främst så har jag inte delat mer om sömnträningen på grund av att den är så omfattande och kräver så mycket information. Jag har skrivit 2-3 längre inlägg samt gjort en live med Hanna som hjälpte oss på Baby Journeys instagram och det tycker jag har räckt för att de som också vill ha stöd ska kunna hitta det i det innehållet! Sedan kan man läsa på inne hos Hanna för att få mer information om man är nyfiken. Jag är faktiskt inte så rädd för dömande gällande just detta för då anser jag att det är från personer som inte är tillräckligt pålästa alternativt som saknar en stor dos empati för andra föräldrar. Att ha åsikter kring hur andra föräldrar gör med sina barn är inte så najs. Det är däremot najs är att ha förståelse och respekt för att alla gör det som passar bäst för dem (eller som i vårt fall, är ändhållplatsen kring alternativ att testa).

Gällande sömnen så stod vi till slut med två alternativ: börja medicinera eller testa att sömnträna. Vi gjorde research, gick med i grupper, pratade med andra föräldrar till barn med sömnsvårigheter och valde sedan sömnträning. Det är det bästa beslutet jag har tagit sen Dante föddes, men jag dömer inte föräldrar med barn som har sömnsvårigheter som har gjort på andra sätt.

Vi fick ju tyvärr inte ihop livet till slut och kämpar fortfarande med sviterna av de 18 månaderna som Dante knappt sov. Det påverkade vår relation en del och det kändes ofta helt omöjligt att över huvud taget orka vara snälla mot varandra. All positiv energi gick åt Dante eller dom man träffade i jobbet och kvar till varandra fanns bara två uttömda, trötta och orkeslösa vuxna. Det krävs en otrolig grundrelation för att överleva som par när man haft sådan sömnbrist och jag har sån respekt och förståelse för att vissa till slut inte orkar kämpa. Jag älskar Damon hejdlöst och vet däremot att det finns ingen människa på jorden som jag hellre hade velat göra detta med.

Om jag ser till mig själv så har jag mått som sämst efter den här tiden snarare än när jag var mitt i den för då hade jag inget alternativ än att bara bita ihop och köra på. Det var när jag slappnade av som jag kände hur trött jag var.

Och JA, i perioder har jag hittat sömn lite varstans för att överleva. Sagt att jag ska gå till gymmet men lagt mig i ett rum på Sturebadet och sovit, sovit sittandes, somnat i bilar, somnat på toaletter, somnat på middagar och på födelsedagsfester. Men föräldrar har en förmåga att klara sig igenom det mesta.

PUSS <3

Kan man ha “stökigt” hemma men samtidigt vara organiserad? T.ex. var tionde dag städar jag, men där i mellan är det stökigt. Vad är rent? Att använda kläder slängs på samma stol varje dag eller att dom är vikta in i skåpet eller att de tvättas och stryks direkt?

Har man en plan som man håller sig till så räknas man väl som organiserad. Typ rensa två gånger om året. Att ha sina kvitton i en låda eller har dom inskannade och taggade är väl olika typer av organisering..

Intressant tanke och jag håller nog med. JA man kan vara organiserad men ändå ha stökigt. Och mycket av organisering ligger ju i planerandet > utförandet. Går de ihop blir man en organiserad person. Tror jag!

Hur är dante när ni är på resturang? Jag vill så gärna göra sånt här med min dotter men hon blir rastlös så snabbt och så vill man inte störa dom andra gästerna

Dante älskar att gå på restaurang haha. Han brukar få gå runt och leka eller sitta och rita i väntan på maten. Sedan äter han och kollar på något barnprogram samtidigt så att vi vuxna kan prata under maten. När han är klar brukar han få gå runt och leka lite till med någon vuxen. Vi brukar välja restauranger där det är lite lättare att gå omkring samt ha med någon favoritleksak som han kan leka med, som hans bilar eller så. Jag tror att alla barn är olika, vissa har mer spring i benen än andra, så man får nog testa sig fram helt enkelt!

Jag är nyfiken på att höra dina tankar om hur det funkar när Dante har skolplikt. För jag tycker mig ha läst att ni vill spendera längre perioder i Spanien, inte bara en vecka över jul eller sportlov osv. Det är såklart några år kvar men vi är i samma situation, med en plan att spendera en längre period av året utomlands och det som är ett frågetecken i mitt huvud är hur det kommer funka när vårt barn börjar gå i skolan.

Det är långt kvar så jag vill inte låta den tanken begränsa mitt liv nu, det känns alldeles för jobbigt för mig och jag vill aldrig att mina barn ska kännas som ett hinder för mina drömmar <3! Och sen när skolplikten kommer så har de ändå typ 10-12 veckor om året där de är lediga på olika högtider: 8 veckor sommarlov, 2 veckor jullov, påsklov, sportlov, höstlov. Så vår plan att kunna vara där 2-3 månader om året kommer vi nog kunna fortsätta med hoppas jag! Och om vi vill vara där flera månader i sträck någon gång får vi kolla upp distansundervisning under den perioden el dylikt.

Kör på om du drömmer om det! <3

Så spännande inlägg! Stort grattis till ert hus! <3 Vi är i samma tankar, men något som hindrar oss är hur ofta vi faktiskt kommer vara där. Vi har inte lika flexibla jobb som er. I slutändan kanske det blir en dyr affär och mycket jobb för något som vi knappt använder och då kan man lika gärna boka hotell/hyra hus de gånger man åker. Min kille är inne på att hyra ut. Bra inkomst, men jag tycker det låter så jobbigt, haha. Hur ofta och länge tror du att ni kommer vara där? Och vad ska ni göra med huset när ni är i Sverige? Hyra ut eller låta stå tomt?

Jag försöker att inte planera alltför mycket, men vi tänker nog vara där några månader om året. Du har ju däremot helt rätt i att det blir en dyr affär: det en bostad utomlands kostar kan du ju boka riktigt härliga hus/lägenheter/hotell och bo på de veckor du reser i många år innan du kommer upp i den kostnaden man måste lägga på att köpa en bostad. Men det här var en dröm för mig och jag bor HUNDRA gånger hellre i vårt alldeles egna urmysiga lilla hus med våra saker än hyr någon annans, för det är MIN dröm, och jag är så förbannat glad över att förverkliga den. PUSS!

Stort grattis!! En fråga av ren nyfikenhet- hur kommer det sig att det blev just Spanien och inte t.ex. Italien där du har släkt?  Hade gärna haft hus i värmen men vet inte vilket av de europeiska länderna som tilltalar mest… finns ju så många vackra platser!

Åååh ska skriva ett helt inlägg om dessa tankar tänkte jag!! För jag håller helt med dig om att det är så svårt – det finns ju så mycket vackra och underbara platser i Europa! Så ett längre inlägg kommer.