God morgon!
Det fick bli två inlägg denna morgon. Hoppas att ni uppskattar semesterbomberna för jag själv tycker att det är så mysigt att få följa med på andras semesterar. Det känns liksom så snällt att man får följa med någon på ledigheten, blicka in i middagarna och stunderna på stranden. I bloggen kommer man så nära varandra dessutom tycker jag. Vad tycker du?
Hoppas att ni har sovit gott. Vi var uppe en vända med Dante som fick nattskräck och jag sover alltid dåligt efter hans nattskräck som han får någon gång i veckan. Är det någon här inne som också har barn med nattskräck? Eller kanske har haft och i sådana fall, när brukar den avta? För visst blir nattskräck bättre med åldern? Jag tycker det är så sjukt jobbigt när jag går in till honom och liksom hör på hans skrik att det är nattskräck. För jag vet aldrig hur lång tid det tar innan han kommer ur den och sedan ser han så hemskt liten och skör ut när han blir sig själv igen, sitter där med nyvaket hår och en känsla av ”vad hände precis?” i blicken.
Nu sitter jag på cafét på St Eriks Ögonsjukhus för (förhoppningsvis!) sista gången. Mina ögon var lite torra vid återbesöket så vi bokade in ett till såhär sex månader efter operationen för att se så allt ser bra ut vilket känns skönt. Ögonen känns toppen så jag tror inte det ska vara några konstigheter. Fasiken vad nöjd jag är med den här operationen, det är ett av mina absolut bästa beslut i livet att göra den. Att leva ett liv och kunna se är en lyx som människor utan dålig syn inte vet om att dom har. Det bästa är att kunna ligga på sidan och titta på film på kvällen utan att glasögonen slår emot och gör ont. Eller att kunna gå upp på natten och inte fumla efter glasögonen. För att inte tala om resor när jag inte behöver oroa mig för om glasögon och linser är med. Jag har ju hört om vissa som har blivit missnöjda med sina operationer så jag kan inte säga med säkerhet att den ger perfekt resultat men för mig är det sååå värt det.
Nåväl. Efter återbesöket ska jag jobba, träna och hämta Dante på förskolan klockan fyra. En helt vanlig onsdag med andra ord. Hoppas ni får en fin onsdag, puss!
Juste, en sak jag har tänkt på. För ett tag sedan var jag ju väldigt reserverad på bloggen för jag tyckte det var jobbigt att saker jag skrev här inne plockades upp av andra plattformar och sedan kunde det komma massa otrevligheter här. Det var liksom ingen rolig plats att vara på för mig vissa dagar vilket gjorde att jag reserverade mig. Senaste tiden har bloggen känts precis tvärtom för mig. Som en trygg plats där vi är ett gäng människor som litar på varandra. Jag utmanade mig själv genom att skriva lite mer reflekterande inlägg under december och det kändes inte läskigt alls. Jag ser fram emot att fortsätta utveckla de sidorna i bloggen under 2022 och ha den här platsen som vår egna plats där vi kan dela saker utan någon dålig känsla. Så himla glad över att det känns så. Puss!
Jag hade nattskräck! Jag var lite större, men mamma kom på att om hon sköljde mina händer med kallt vatten, eller gick utomhus där det var svalt så gick det över kvickt. Till slut när jag blev större så gick jag själv upp efter en mardröm och sköljde händerna med kallt vatten, det lugnar mig än idag 🙂
Åh vilket bra tips med kallvatten, det ska jag testa <3
Vad sjukt, min lillebror hade nattskräck (jag blev typ lika rädd som han av det😂) och jag kommer så väl ihåg att han ”vaknade” från den när man sköljde hans händer med vatten!!
älskar både dina semesterrecaps och mer reflekterande inlägg! <3
Jag tycker din blogg alltid är fantastisk! Tack för att du delar med dig. 🙂
Hej! Tack för en bra blogg. Så kul att följa den och speciellt efter att du fick barn, eftersom jag fick en dotter bara några veckor innan du fick Dante (vi hade typ samma bf). Min dotter har nattskräck ofta, ibland flera gånger i veckan, och det är sååå jobbigt. Tycker som du att man hör direkt på skriken att det är det och får ångest direkt. På sistone har dock det ”läskiga” mer övergått i ”arg nattskräck” haha, dvs typ mardrömmar där hon är sjukt arg och inte kommer ur det. Lite jobbigt när man försöker hjälpa/trösta och hon sparkar en och rasande skriker ”jo, vill haaaaaa macka” eller nåt, hehe. Kanske ett resultat av tvåårstrots? Hon kan bli väldigt arg dagtid också.. 🙂 Iaf ville jag mest skriva att du inte är ensam. Vid de mest kritiska tillfällena har vi gått ut med henne på balkongen som någon annan här tipsade om. Hon vaknar till av kylan då. Hoppas det går över snart!! Kram
Hej,
Tack för en fin blogg! Har också en son som är född i september samma år som Dante. Vi har haft problem med nattskräck, och fick då tips av en läkare att ”väcka” (lite smått el vad man ska säga) vår son ganska direkt efter att han hade somnat (innan han hamnade i djupsömn). Tyckte det lät fel och konstigt att väcka honom, men testade, och funkade direkt. Inte en natt till med skräck, och nu har det ändå gått ca 3 månader. Hoppas det löser sig för er!
Trevlig helg!
Fortsätt med semesterbomben. Tycker det är så mysigt. Känns lite som ”Helgen i bilder” fast special edition om du fattar vad jag menar.
Min dotter hade också nattskräck under en period strax innan 2-års åldern. Läste då på och fick fram studier som gjorts på sambandet mellan nattskräck och omega-3 brist. Så köpte omega-3 olja för barn och började ge i hennes smoothie varje dag. Vet ej om det var detta som gjorde att hennes episoder försvann men väl värt att testa! Sedan som andra skrivit, att gå ut i kyla eller tända taklampan för att liksom ”bryta” episoden.
Min dotter (som blir 3 år i mars) hade en del nattskräck under hösten.
Riktigt läskigt första gångerna. Jag har inget tips alls men för Anja gick det över efter någon månad (hon hade kanske 1 gång i veckan i 2 mån). Jag läste mig till att det kunde ha med mycket intryck att göra..Kram