Förra veckan blev inte som jag hoppades. Den blev snårig, svår och gjorde ont. Jag försöker hela tiden påminna mig om det jag lärde mig i Depphjärnan; hjärnan skapar problem när vi inte har några för det är så vi människor är uppbyggda. Vi behöver problem för vi är vana vid att alltid vara i fara. Ångest är en naturlig del av människan. Men varför skapar man problem när man har allt man har drömt om? Jag förstår det inte. Hur dum kan människan vara.
Idag vaknade jag och det kändes lättare. Trots att Dante vägrade ha på sig sina vantar och skrek så att hela förskolan minsann fick vet att hans mamma är en dumming! Jag gick till kontoret med långsamma steg och lika långsam musik i öronen. Laddade om för en arbetsdag som kräver en helt annan person än den mamma som precis lämnade sitt barn på förskolan. Jag har aldrig förstått det där med att gå in i olika roller förrän nyligen. Det är tydligt för mig att Michaela finns i flera olika former, alla delar är lika sanna men behöver komma fram i olika situationer. Den Michaela som är mamma är inte samma person som går in och är chef en kvart senare på jobbet. Men det är lika mycket jag på båda platserna. Den Michaela som sitter med sin bästis och gråter över ett glas vin är samma person som den på mötet med en knivskarp pitch för en kund. Det är bara olika sidor av samma person. Den som äter semlor och drar ett alldeles för rått skämt på kontoret och den som står blundandes hemma i vardagsrummet och sjunger på sanskrit. Som skämtar om att vara en ekorre och som går hem och faktiskt låtsas vara en ekorre.
(ja, förra veckan berättade jag alltså för mina kollegor om vissa yogasessioner jag har varit på som handlar om att plocka fram barnet i en, där man har stått en grupp vuxna människor och låtsats vara djur tillsammans. Skrattade så vi grät när jag imiterade hur vi såg ut men anledningen till min pricksäkra imitation är ju för att jag utövar dessa märkliga sessioner för mig själv på hemmaplan med jämna mellanrum)
Den här veckan är Malin hemma från Schweiz så jag ska fokusera på marknadsteamet på Baby Journey. Malin är alltså min vän och vår marknadschef på Baby Journey som bor i Schweiz men är hemma i tre veckor nu, vilket passar perfekt eftersom vi har två nya kollegor i marknadsteamet! Jag ser fram emot att våra nya kollegor får utveckla relation med henne och att vi tillsammans kan sätta nya rutiner och bygga team.
Mest av allt ser jag fram emot att lägga januari bakom mig. Jag kommer aldrig mer tillbringa januari i Sverige, det är för deppigt. Det gråa driver mig till vansinne.
Puss, vi hörs snart, kör så det ryker idag!
Vilket intressant inlägg om att ha olika sidor, jag kan nämligen känna igen mig så mycket i det.
”Privat” gillar jag absolut inte att stå i centrum och i vänskapsrelationer kan jag vara relativt konflikträdd. I jobbet däremot (arbetar som gymnasielärare) är jag aldrig nervös inför att stå inför klassen, säga ifrån vid konflikter eller ta olika slags diskussioner. Det är verkligen intressant hur en person kan ha så många olika sidor men ändå känna sig som sig själv i alla dessa olika situationer.
Herregud så enig jeg er med deg angående januar. Fy faen man sliter mentalt!
Hej fina Michaela.
Vilket finurligt och bra sätt att se på det. Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. I fortsättningen ska jag tänka på det du skrev och komma ihåg att jag är samma fast i olika former.
Jag vill också skriva och tacka dig. Skrev ett meddelande till dig på instagram, men förstår såklart att du får rätt många och inte hinner läsa allt. Men jag tänkte att jag kan försöka här också bara lite kortfattat. Så att tacket kommer fram.
Så här kommer det. Tack för att du skriver som du gör. För att vi har fått följa dig i så väldans många år. För att du delar med dig av det du skriver. Jag tackade också för att du fått mig att våga dela av mig mer av mitt. Det är nog kanske det jag är allra mest tacksam för. Jag skrev också i mitt meddelande att jag nämnde ett kort utdrag ur din bok ”Jag är inte perfekt tyvärr” i en krönika jag skrivit. Jag hoppas det var okej att det nämndes där.
Kramisar från Kajsa
Gud så fint skrivet, jag blir alldeles rörd. Tack tack tack <3