Onsdag

Dante sitter bredvid mig och tittar på Giganto på Netflix. Det är vabb-vecka med rosslig hals men ingen snorig näsa. Dante är nog det enda barnet på förskolan som i stort sett aldrig har rinnande näsa – ett immunförsvar han måste ha fått från Damons sida då både jag och Timmy var sjuka jämt som barn.

Det finns säkert någon som tänker något kring att sätta barnet framför tv:n så att man får skriva ett blogginlägg i lugn och ro. Men det finns ingen som kan vikariera för mig när jag vabbar, jag får jobba ikapp arbetsdagen på de luckor jag hittar. Igår fick det blir på hans lunchnap, telefonmöte på en långpromenad när han satt i vagnen och så kvällsjobb efter läggning. När han var vaken tvättade vi i tvättstugan (ett mycket roligt projekt enligt Dante), ritade, kollade på Pippi, drack grön juice, byggde torn, gömde oss och lekte affär.

Det är något med vabbdagarnas tempo som är bra för mig. Jag har sprungit hela september, men vad är det jag springer mot? Eller är det något jag springer ifrån? Det känns som att jag vill vidare och mot mer men jag vet inte varför jag känner så, om det är en bra eller dålig känsla. Jag undrar om jag inte skulle bli lyckligare av att bara slå av på tempot. Samtidigt som jag inte vill göra det bara för att det passar bättre in, utan för att det i sådana fall är det som jag mår bäst av.

Jag önskar att någon spådam kunde tala om för mig vilka spår jag kan satsa på, jag har så många idéer och planer och vill göra allting samtidigt. Mest av allt vill jag ha ett roligt jobb och familjetid. Och de två har jag ju faktiskt redan.

Nu ska jag fokusera på den lilla killen i sin pyjamas med hamburgare och pommes frites på. Fråga honom vad han vill göra fast jag redan vet vad han kommer svara: gå och handla päron. 

En liten Dante för prick ett år sedan. Gulli.

  1. Hej,
    Tror inte det är många som kan vabba eller vara sjuka själva utan att jobbet hoppar sig. Jag är själv ekonom och kan inte räkna med att få avlastning vid sjukdom. Självklart finns det de om jag skulle få ex svår corona men är du ”vanligt” sjuk förväntas det av dig att jobba lite och ändå leverera enligt deadline. Så tycker inte du behöver ursäkta dig att du sätter din son framför TV.n..

    1. Exakt – jag är också ekonom i Finland och har i princip alltid jobbat åtminstone delvis fast jag har varit hemma med ett sjukt barn…

  2. Inom polisen (om man inte har en yttre tjänst) är det sällan någon annan som kan ta över ens arbetsuppgifter vid sjukdom. Det är inte optimalt för arbetsfriden men många gånger jobbar vi på med våra utredningar och vabbar barn samtidigt. Trots det är utredningstiderna aaaallt för långa. Så du behöver absolut inte ursäkta dig för att du försöker få ihop livet!

  3. Huuur skönt att hans näsa inte rinner. Min första tanke va, det är ni så värda efter att kämpat så med sömnen tidigare. ♥️

    1. Så gulligt att du säger det för jag kände precis samma haha – alla får sin beskärda del <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi