Jag gick till kontoret och lyssnade på Gravitation med Kent imorse. Alex & Sigge nämnde något om en musiklärare i deras podd och då fastade jag mitt i minnet av musikklassen i sjunde klass. Jag har ingen aning om vad vår musiklärare hette men jag minns när han delade ut papper med noter och text på och bad oss tolka, förstå och sedan komponera ihop Gravitation tillsammans. Det var första gången en låttext verkligen skakade om mig. Jag hade absolut drömt mig bort i låttexter tidigare: fantiserat om att bli tillsammans med Nick i Backstreet Boys eller låtsats att jag var Posh Spice och levt mig in i hennes otroligt spännande liv till texten av ”Spice up your life”. Men Gravitation var en låt jag inte kunde släppa, jag tänkte på den dygnet runt, jag fick den inte ur mitt system. Vad handlade den om? En flicka som blir utsatt för något obehagligt? Det var första gången jag läste en text som var öppen för tolkning utan att jag över huvud taget visste hur jag skulle tolka den. Vad är hon med om? Melodin förtrollade mig, jag tyckte det var det vackraste jag någonsin hört.
Ett år senare tältar jag utanför Kents konsert med mina vänner för att få de bästa platserna längst fram. Ett och ett halvt dygn efter det står jag och håller i staketet medan 747 dånar ur Jocke Bergs strupe. ”Ni kan skratta om ni vill, håna oss, vi rör oss ni står still”. Vi höll varandras händer, nya vänner och trygga vänner, lutade oss mot varandras axlar och sen sjöng alla iklädd vitt om och om igen – ”Du är värd att dö för”. Jag kände mig vuxen då. Som en del av någonting, en gemenskap, något vi kämpar för att nå men då och då hamnar utanför.
Två år senare kommer jag hem efter en sommar i Italien och min pojkvän har lärt sig Sverige med Kent på gitarr för min skull. Det finns fan få låtar lika magiska som den. Gemenskap är det som tar oss framåt, håller oss samman, får oss att växa och bli stora. Utan gemenskap har vi inte mycket och att sträcka ut en hand är bättre än att rygga tillbaka. Jag brukade ligga på gräsmattan på baksidan och höra hur han testade sig fram för att lära sig fler Kent-låtar medan jag halvsov på rygg med ansiktet mot solen.
Tänk att ett band kan betyda så mycket för en och sedan knappt vara en del av ens liv ett halvt liv senare. Men det är väl som med alla gamla kärlekar: pojkvänner, artister, kompisar. De finns där bak i minnet och hjärtat blir mjukt av ömhet när man tänker på dom.
*
Veckans utmaning: Jag ska köra ett träningsprogram med Tony som är PT i 16 weeks of hell för ett samarbete på FORNI, det blir kul och utmanande!
Veckans förväntning: Jag vill lyckas med något stort på jobbet den här veckan så det ska jag fanimig göra.
Veckans ångestpuck: Pratade i min terapi om en sida hos mig själv jag vill jobba bort men inte kan och det är så jäkla svårt att acceptera vissa sidor hos sig själv.
Det här ser jag fram emot i veckan: Jobba, äta lunch med några kompisar och beställa alla balkongmöbler till kontoret!
Veckans blogginlägg: Påsken i bilder
Måndagens tacksamhetstanke: Allt blir hela tiden bättre.
Jag och Petra i tonåren
Älskar dina ord!! Så fint skrivet om Kent.
Åh Kent, det är nog dom jag lyssnat absolut mest genom tonåren. Högstadiet när mp3:n kom och man kunde lägga in flera album och jag lyssnade lyssnade lyssnade. Min bästis var lika frälst som jag, det var bara vi i vår klass som gillade Kent. Gillar inte konserter precis (tror det är för mycket ljud, människor och intryck för mig, HSP som man är) men har varit på tre konserter med Kent, inklusive deras avskedsturné, trots att det var år sedan jag slutat lyssna på dom på det sättet. Fantastiskt minne, blev både glad och lite ledsen av ditt inlägg ❤️ Märkligt hur något som betydde så mycket betyder så lite nu. Kan fortfarande alla texter utantill. Mysigt med nostalgi!
Kan du inte beskriva mer hur du jobbar i terapi, om hur du jobbar med ta bort sidor av sig själv som inte är bra. Kan du inte visa bilder från kontoret och dess inredning?
Hahaha, fantastisk bild på dig och Petra! Skulle du inte kunna göra ett inlägg med massa gamla bilder nån gång? Sandra Beijer har såna små inlägg ibland och personligen så äääälskar jag det. Eller typ en ”min stil genom åren”-grej? Det hade varit kul att se, tycker verkligen att du klär dig grymt snyggt och classy så skulle vara kul att se hur du såg ut i tonåren hehe… (snälla säg att det är lika pinsamt som alla andras? Inte stolt över mina precis)
Woooow! Blir på nåt konstigt sätt förvånad över att du lyssnat på Kent🤣 men åh vad fint du skriver. ÄLSKADE Kent när jag var typ 16. Favoritlåtar: Beskyddaren, Du är ånga, Stoppa mig juni, Revolt, Du var min armé, Mannen i den vita hatten (såklart).. osv, finns för många bra låtar. Har inte lyssnat på mååånga år och tror inte jag vågar för är rädd hur jag kommer reagera, förmodligen med tårar. Deras musik berör mig långt in i själen. Älskade Kent❤️
Underbart att höra att du är ett Kent-fan! När man hör deras låtar blir man helt varm i hjärtat och slungas tillbaka till ungdomsår. Musiken betydde så mkt på den tiden.
Jag såg faktiskt Kent första gången så pass tidigt att de inte ens var kända (var i samma ålder som dig när du upptäckte dem men ngr år tidigare alltså ;)) de spelade på en festival i lilla Nyköping där jag kommer ifrån. Där o då och för alltid finns de i mitt musikhjärta!
Så fint skrivet! <3
Åh älskar Kent! Du verkar ha en så mysig blogg. Har typ aldrig riktigt läst bloggar men var ledig under påskhelgen och av någon anledning började jag kolla runt på en massa bloggar, känns som om en helt ny värld öppnats för mig hahah. Måste tipsa om en riktig lifesaverblogg som jag hittat:
https://influencersverige.blogg.se
Såå roligt att hänga med lite vad som händer och sker, känns som om jag själv aldrig har koll på vad någon snackar om då det är tal om vad som hänt på sociala medier. xD