Stressprogram och oväntade terapiområden

INLÄGGET ÄR ETT BETALT SAMARBETE MED Mindler

Nu har jag gått hälften av terapisamtalen i min KBT-behandling hos min psykolog på Mindler. Inför varje omgång terapi finns en stor dos nervositet, tveksamhet och rädsla tycker jag. Jag brukar pendla mellan att känna mig taggad men också en känsla av att det kanske inte behövs trots allt. ”Jag behöver nog inte det här, jag mår inte så dåligt, jag har inte så mycket jag behöver jobba med hos mig själv”. Men faktum är att det är en utmärkt försvarsmekanism hos någon som inte vill, vågar eller orkar ta tag i sina sämre sidor eller brottas med sin historia.

Jag träffade en vän en gång på gatan utanför mitt kaffeställe. Hon stod där för sig själv, njöt av solen och smuttade på en cappuccino. När jag frågade var hon skulle berättade hon att hon skulle träffa sin psykolog men var så himla nervös och funderade på att ställa in. Jag förstod henne till hundra procent – att ha tagit sig så långt som till ett bokad samtal men tveka när man står där vid dörrkanten. Jag vet inte hur många av mina följare, vänner och bekanta som har frågat om tips på psykolog och pratat om att de borde men aldrig faktiskt tagit tag i det. För det ÄR läskigt – men också viktigt. Att våga brottas med sig själv för att må bättre är tufft men förlösande.

Istället för tio veckor med terapi förlängde vi det så att vi har ett samtal varannan vecka och tio samtal totalt. Det är för att jag verkligen ska hinna jobba med och känna in det vi pratar om. Det kommer upp saker jag inte hade väntat mig och terapin tar nya vägar allt eftersom tiden går. Terapisamtalen hos Mindler är ju 25 minuter långa och först trodde jag att det skulle bli för stressigt, men vi hinner med oväntat mycket utan att tiden hamnar i fokus. Dessutom orkar man inte alltid så mycket längre än en halvtimme för det tar på krafterna att gå in på djupet hos sig själv.

När jag precis hade börjat min KBT-behandling skrev jag såhär i ett inlägg (klick). Det är intressant att blicka tillbaka till vad jag trodde att vi skulle fokusera på och vad jag istället inser att jag behövde fokusera på. Vi har pratat mycket om tre saker: stress/stresshantering, sömnstörning och perfektion. Dessa tre går egentligen lite hand i hand och när vi navigerar mellan dem hittar jag slutsatser och nya sätt jag vill leva på. Det är så OTROLIGT coolt.

Till exempel har Mindler ett stressprogram i åtta delar som jag har gjort i deras app. En del hette ”Funktionell analys” och handlar om att ta reda på varför man gör som man gör i vissa situationer. Jag insåg att jag gör en massa saker för att bli omtyckt istället för att göra det som känns rätt för mig. Jag har egentligen aldrig tänkt på att jag skulle vara en sån person eftersom jag ser mig själv som en person med ”skinn på näsan”. Men det slog mig som en blixt från klar himmel att jag gör saker regelbundet för att jag vill bli omtyckt snarare än för att det känns bra för mig. Det finns såklart tillfällen då det inte nödvändigtvis är dåligt att göra så, men det finns också tillfällen då det faktiskt är det, för jag har glömt bort vad jag själv tycker och tänker om vissa saker i mina försök att bli omtyckt och hålla med andra. SÅ galet, det här är inte jag?

Jag bröt ihop när jag pratade om det här för det kändes sorgligt att kämpa för att bli omtyckt istället för att bara vara helt tillfreds med att det inte gör något om alla inte tycker om mig. Jag kom också fram till att det här är så extremt knutet till mitt offentliga yrke. Många som jag träffar är ju i min egen ålder och de flesta vet vem jag är sen innan. Och det har hänt mer än en gång att jag har läst kommentarer om mig själv på olika platser där folk som träffat mig någon gång ska berätta för alla andra hur jag är som person. Och så har jag blivit ledsen för att ett möte liksom ger andra människor rätten att kunna prata om mig. I det har jag jobbat fram någon sorts försvarsmekanism där jag hela tiden försöker att agera på ett sätt så att ingen ska kunna säga något dåligt om mig – alltså anstränger jag mig hela tiden till max för att bli omtyckt. Grejen är att hur mycket jag än anstränger mig kommer det ändå finnas dom som inte tycker om mig?

 

 

Förutom Funktionell analys så gjorde jag en del i stressprogrammet som hette Livskompassen. Där fick man bena ut vilka delar i livet som är viktiga och vad som betyder något för en. Ett smart verktyg för att kunna se vad man mår bra av och vad man mår mindre bra av i sitt liv. Jag gjorde några stora förändringar i mitt liv efter det.

Vi har fortfarande en väg kvar, jag och min psykolog. Men jag växer, jag känner i varje centimeter av min kropp hur den håller på att töja ut sig. I många av mina terapisessioner har jag mest fokuserat på att bli den bästa möjliga versionen av mig själv, eftersom det ligger i min personlighet som perfektionist att vara just så bra som möjligt. Men nu jobbar jag med något annat. Att vara snäll mot mig själv, att vara lite mindre perfekt, att älskar mig själv och ge mig själv tillåtelse att släppa taget. Att jag inte behöver vara omtyckt av alla och att de som tycker om mig gör det för den jag är och inte för något jag låtsas vara.

Går du i terapi eller har gått i terapi? Skulle du vilja gå i terapi? Du som har erfarenheter av KBT, vad tycker du om det? Dela gärna med er ♥

Vad vet du om Mindler?
Mindler är en digital vårdgivare genom vilken du som upplever psykiska besvär snabbt och enkelt kan boka ett videobesök med en legitimerad psykolog hemifrån, genom din smartphone eller surfplatta. Mindler startades med visionen om att alla ska få möjligheten att träffa en psykolog på lika villkor; oavsett var man bor eller vilka ekonomiska förutsättningar man har. Idag har Mindler över 150 legitimerade psykologer och är Sveriges största digitala psykologmottagning.

Hur använder du Mindler?
Mindler-appen hittar du i App Store och Google Play. För att komma igång får du först svara på några frågor om ditt aktuella mående. Utifrån dina svar får du förslag på psykologer som som är specialiserade inom just det som du söker hjälp för. När du är redo att boka ditt första besök väljer du du mellan lediga tider och psykologer. Du är garanterad en tid inom 24 timmar.När det är dags för ditt videosamtal ansluter både du och psykologen till samtalet i appen. Efter ditt möte lägger ni tillsammans upp en plan för din framtida behandling. Psykologen kan även låsa upp olika självhjälpsprogram som finns i appen, iKBT-program. Dessa kan du arbeta med på egen hand eller i kombination med psykologsamtalen. Du får träffa samma psykolog genom hela din behandling.
Ett besök kostar 100 kronor och frikort gäller.

Hur hanteras personuppgifterna?
Mindler respekterar din personliga integritet och ser till att du kan känna dig trygg med hur dina personuppgifter behandlas hos oss. Patientdata hanteras som en vanlig medicinsk journal och uppfyller samma säkerhet som vilken medicinsk journal som helst. Vi gör regelbundet teknisk due diligence som inte har haft något att anmärka på kring säkerheten. Våra databaser är krypterade och vi sparar inga lösenord eftersom man loggar in med bank-ID. All svensk data lagras i Sverige.

Om du som läser är gravid eller nybliven förälder vill jag tipsa om att ladda ner Baby Journey där vi just nu har en väldigt intressant artikel om att vara gravid och föda barn i en pandemi då vi ser att många i bebisresan mår dåligt av pandemin och kanske behöver extra stöd. Det finns även en mini serie under namnet ”Den lilla gravidresan” både i appen och på vår Instagram, @babyjourneyapp, där ni kan se Mindlers chefspsykolog Victoria, barnmorskan Sara och jag själv prata om att gå igenom gravidresan i en pandemi. Hoppas ni tycker om det!

  1. Jag blir så inspirerad och taggad på detta, vill boka ett besök direkt.. personlig utveckling är ju så häftigt! saken är bara den att jag inte riktigt har landat i vad jag söker hjälp för! Låter det konstigt? Tänker att det kanske är just det som är ett utav problemet.. förstår ju att alla människor har vi något att jobba vidare med! Men hur kommer jag fram till vad jag söker hjälp för? Har du några tips på frågor att ställa till dig själv för att reda ut detta?
    Tack för all inspiration och pepp du ger! Stor kram

  2. Till er som tvekar eller tycker det känns läskigt/pinsamt. Bara gör det, min psykolog är det bästa som hänt mig, jag fick en förlossningsdepression/livskris för ett år sedan och förstod det inte riktigt själv, jag har aldrig tyckt det känns läskigt eller jobbigt att ha en psykolog mer att det känns som att jag tar upp tiden för någon som behöver den bättre – jag har ju ett jättebra liv och har allt jag behöver.
    Men oj vilka uppenbarelser och vilken resa jag gjort det här året, jag mår bättre än jag gjort så länge jag kan minnas och jag tror att många, kanske till och med alla människor skulle må bra av att prata med en psykolog.

    Så tack för att du lyfter detta!

  3. Tycker det är så roligt att du har ett sånt här samarbete! Och att du delar med dig så mycket av dina egna erfarenheter, uppskattas verkligen.
    Jag tycker även det är bra att du ska jobba med att vara mindre perfekt, för för mig är du redan perfekt, har följt din blogg, och läser endast en till, sen typ 10 år tillbaka!

    Tack o kram

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

WEEKLY PLANS

Vad händer med en människa som plötsligt får tillbaka sömnen i sitt liv? Hur förändras livet, ens hud, humör, energi? Att komma ner i djupsömn för första gången på lång tid – hur förändrar det vad man är kapabel till?

Är jag på väg att vakna ur min dvala?

Jag såg en bild på mig själv från när Dante var tre månader gammal och tappade hakan över hur fräsch jag var då. Jag minns hur folk ständigt gav mig komplimanger för att jag såg så fräsch ut trots att jag hade ett spädbarn. Jag kände mig inte speciellt snygg då, inte alls faktiskt, men såhär i efterhand förstår jag vad dom menade.

Det är senaste tiden som fräschheten verkligen har lämnat mig. Tre månader utan sömn är ingenting – 19 månader är något annat. Jag kan beundra mina mörka påsar under ögonen, hur är det ens möjlig att få till sådana? Jag drar handen över ansiktet och det känns som asfalt, ojämnt och smutsigt. Hur ofta har jag orkat tvätta av mitt smink senaste året? Att långsamt förfalla i energi och utseende är inte glatt men troligtvis oundvikligt.

Fram tills nu då sömnen äntligen har gjort entre i mitt liv igen!

Sen ett par veckor tillbaka sover hela familjen så gott som hela nätter. Det kan vända, det ska gudarna veta. Men jag tror att vi har hittat en metod som fungerar för oss. Vi gav dessa nya rutiner för mat och sömn en ärlig all in-chans och det gav resultat. Jag har sovit mer djupsömn på två veckor än vad jag har gjort på 19 månader.

Det här har gjort mig otroligt trött. När man för första gången tar ett djupt andetag och låter axlarna sjunka ner så inser man hur slut kroppen känns. Jag har känt mig dränerad men också mysigt trött vilket jag inte brukar känna (bara paniktrött).

Nu börjar även den tröttheten lämna mig. Känslan av att vara lite utvilad smyger sig på. Jag ser på mig själv och anar en ny glöd. Börjar jag vakna till liv?

Kom och ta mig.

Veckans utmaning: Att inte ta ut min sömnseger i förskott, haha…
Veckans förväntning: Jag har två sjukt roliga inspelningar för IGTV inbokade samt en annan superkul plåtning med Lisa där vi ska plåta pressbilder för mitt nya projekt. KUL KUL KUL!
Veckans ångestpuck: Rensningen hemma började som ett kul projekt men nu… haha. Hur mycket saker kan man ha fastän man rensar hela tiden? Life with kids. Ska rycka upp mig och avsluta allt innan veckans slut!
Det här ser jag fram emot i veckan: Jag har världens roligaste fredag planerad med pressplåtning, inspelning av IGTV för Baby Journey där vi ska ha tvillingtema med mina briljanta tvillingmamma-kompisar och sen ska jag äta middag med några tjejkompisar för att fira!
Veckans blogginlägg: Inlägget om min KBT-terapi kommer upp den här veckan istället!
Måndagens tacksamhetstanke: Att få återhämtning känns som pånyttfödelse, vilken häftig känsla.

  1. Ååh vad härligt att få sova!! Snälla snälla kan du dela med dig av vad ni använt för sömnmetod? Vi håller på att gå under här hemma och jag har inte hittat nåt som funkar…

  2. Du anar inte hur glad jag blir för er skull! Har en liten på 15 månader hemma & nätterna är som de än haha.. LÄNGTAR ihjäl mig tills jag kan känna igen mig i orden du skrev om att känna sig utvilad! Jag bönar & ber att det fortsätter så för er – och att alla vi andra som kämpar snart är ute ur tunneln med 😭😭

  3. Ååå vad glad jag blev att läsa om tvillingtema! Har för ett par dagar sen fått reda på att jag väntar tvillingar (har också en son som är lika gammal som Dante) och har fullständig panik inför detta! Hur överlever man första året (som vi knappt överlevde med ETT barn??) Längtar efter att titta! <3

  4. En fundering kring att du får så många uppmaningar att dela med dig av sömnschemat. Kan inte låta bli att tänka att det har ju du och din fästman förmodligen betalat dyra pengar för och hade det varit jag hade jag känt mig för ”snål” för att då dela med mig av det om du förstår vad jag menar. För några år sen var jag väldigt överviktig och när jag var tvungen att ta tag i det anlitade jag en PT som sydde ihop ett kost&träningsschema till mig, för dyra pengar. När jag delade med mig av resultaten var det många bekanta på sociala medier som ville ta del av det som jag betalat dyrt för, men jag sade faktiskt nej till det. Kanske uppfattades som snålt, men det kändes bara skavigt och irriterande när jag själv betalat för det. Hursomhelst, grattis till bättre nattsömn och kram till dig!

  5. Snälla snälla snälla berätta om hur ni gjorde. Vet att det inte finns en mirakelmetod som fungerar för alla såklart. Men när man är desperat är man beredd att pröva allt. Mvh en som är långt nere i mörkret av sömnbrist sen 17 månader tillbaka

  6. Så glad för er skull! Håller tummarna att det håller i sig! Själv har jag kronisk insomni och har inte sovit en hel natt på snart 13 år. Tänk dig den hjärndimman.. Påsarna och huden ska vi inte prata om!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Premiär – Den lilla gravidresan

HURRA!

Idag är det äntligen premiär för det första avsnittet av Den lilla gravidresan!

Ett samtal mellan en psykolog, en barnmorska och en helt vanlig mamma ♥

Den lilla gravidresan är en serie i fem avsnitt som skapats av Baby Journey tillsammans med psykologtjänsten Mindler. I varje avsnitt djupdyker vi ner i ett relevant ämne som rör resan mot bebis tillsammans med Mindlers chefspsykolog Victoria, en barnmorska från Baby Journey och så jag 🙂

I samtalen lyfter vi fram alla delar av gravidresan – både de härliga men främst de delar som inte blir som en kanske hade tänkt sig. Jag och Baby Journey möter ofta gravida och nyblivna föräldrar som blir överraskade av saker som händer & känns längst med vägen och vår förhoppning är att du som tittar ska ta med dig lärdom, förståelse och igenkänning från varje avsnitt.

I det första avsnittet diskuterar vi Covid-19 och hur det kan vara att vara gravid och föda barn i en pandemi. Det diskuteras mycket i media hur jobbigt förstagångsföderskor tycker att det är att gå igenom graviditeten och förlossningen i dessa tider och tillsammans med Mindlers psykolog Victoria försöker vi bena ut varför det är så jobbigt – och hur en kan göra för att hantera de jobbiga känslorna. Vi har även pratat med några mammor som har fött barn mitt i pandemin och så ger Victoria er sina bästa tips på hantering av jobbiga känslor och besvikelse.

Åh, jag hoppas verkligen att ni kommer tycka om serien!

Ni hittar den här på @babyjourney IGTV,
Eller i appen som ni kan ladda ner här (klick!)

Mindler är en app som erbjuder digital psykologtjänst direkt i din telefon. De har över 150 anställda psykologer i Sverige som erbjuder videosamtal med legitimerade psykologer och olika självhjälpsprogram i appen. Om du vill ladda ner Mindler eller läsa mer så gör du det här.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Sara pratade i Learn from the expert intervjun att man ska ha rätt underkläder på sig för att kläderna ska sitta bra. Minns att du gjort ett samarbete med Lace Laboratory, vad tycker du om deras underkläder? Är dom ”rätt”? Vill unna mig ett par trosor som sitter perfekt!

Jag ÄLSKAR deras trosor. De är ju i spets så om du t.ex. har en silkeskjol på dig skulle jag ta ett par andra trosor, men eftersom de är seamless i spets så sticker de inte ut. Vilket betyder att de inte syns under några kläder, förutom just silkesplagg. Dessutom är de sjukt sköna och tål mycket tvätt och slit. Mina ser fortfarande nya ut. Jag tycker absolut köp! Du hittar dom här (adlink!).

Till Frågor med forni: Hur vet man om någon är den rätte? Finns det något avgörande? Vad gör man om man inte vet? Tack för en mysig blogg <3

Jag vet inte om man måste veta det? Hur vet man att någon är personen man ska leva hela sitt liv med när man precis har träffat den? Det tog mig tid att se det med Damon. I början såg jag något annat som jag valde att följa efter: jag hade kul med honom. Det var det som drev relationen framåt. Jag ville vara med honom för vi hade så roligt tillsammans. Det utvecklades senare till en djup kärlek där jag kände att han var min person genom livet. Men i början kanske det räcker om man skrattar tillsammans, känner stark passion och tycker att den man är med är spännande. Då tror jag att man har rätt förutsättningar.

Puss <3!

Hej finaste du <3

Vill först & främst säga att din blogg är den mysigaste någonsin? Du är den enda bloggen jag läser för exakt allt du skriver faller mig i smaken. Får bara sådana bra känslor i kroppen när jag kommer in hit & blir glad över när du uppdaterat! Hihi.

Till veckans frågor med Forni. Behöver bara ett annat perspektiv på det jag tänker/genomgår just nu & du ger alltid sådana bra tips!!

Jag blev nyligen sambo med en fantastisk man som ger mig fjärilar i magen och som gör mig så glad. Trots detta så upplever jag ibland tvivel på vår relation enbart för att våra levnadsförhållanden inte är ett dugg lika. Innan vi flyttade ihop så var vår relation underbar, vi hittade på mycket och det kändes som att jag var centrum i hans allt. Numera känns det inte så. Det känns bokstavligt talat som att jag går hav & land för honom….

Han ger mig komplimanger som får det att bildas fjärilar i magen & han säger dagligen hur mycket han älskar mig. Men samtidigt sköter jag nästan all ansvar i vårt hushåll och har koll på det som skall göras. Matlagningen, tvätten och allt detta tråkiga vuxna som man gör i ett hushåll, samtidigt som jag försöker finna tid till att bli den kvinna jag vill bli med alla drömmar jag har. Nu handlar det inte enbart om tjafs kring att jag gör allt detta, för jag har nästan blivit bekväm med det? Att ta hand om allt? Fixa allt? Och helt uppriktigt tror jag detta har triggat igång min ångest för jag vill inte må eller bo såhär.

Tror även varje kvinna vill känna sig wanted genom att killen ibland styr upp planer, tar intiativ till saker och ting och får fina gåvor. För detta säger jag till mina vänner! Alla förtjänar gott! När jag påpekat att jag älskar romans & han tidigare sagt hur mycket han vill göra för mig när vi väl bor ihop (frukostar osv, inte mycket av det har skett heller nu när vi blev sambos ) blir jag bara fylld av sorg. Men innerst inne säger min magkänsla att jag förtjänar meeeeeer. Vi hittar inte på mycket alls & när vi väl gör det är det 90 % jag som ligger bakom det. I början av vår relation för ett par år sedan var det inte såhär.. Det känns nästan som att han blivit bekväm i vår relation? Och i mig? Och jag försöker dagligeeeen vara sexig, fråga honom om han vill umgås, erbjuder mig att kolla fotboll med honom (är verkligen inte intresserad) men jag får inte en matchande energi tillbaka. Och en del av mig säger att jag verkligen har sänkt kraven jag haft i en man för honom. För slutändan så älskar jag honom & vill verkligen spendera resten av mitt liv med honom?? Äeeee vet inte riktigt vad jag ska göra. Kan medge att jag har sagt allt detta till honom, på ett fint sätt men ändå ser jag ingen skillnad. Jag vet att alla par genomgår mycket forni men när jag tänker på allt detta och får mig en sådan ångestklump på jobbet att jag går hem för dagen…. nä, det känns inte rätt.

Och jag vet att ingen är perfekt och jag har detta i åtanke mina brister och hans! Men det känns bara alldeles för överväldigande. Som exempelvis nu under hjärtans dag att han inte ens kan skriva ett fint vykort/kärleksbrev till mig ”för att någon stor överraskning väntar” (jag älskaaaaaar vykort & har påpekat det oftaaaaa) så undrar jag om han ens är den rätta. Samtidigt som allt detta gör mig ledsen blir jag ändå less och arg på mig själv för det känns som att jag böjer på mig? Om ålder spelar roll är jag en 25-åring. Har stora ambitioner och planer och vill inte helt uppriktigt fortsätta må såhär :(. Helt looooost.

Vet att det är en riktig lång fråga men skulle verkligeeeeen uppskatta dina ord/tankar i allt detta. Har tidigare lyssnat på din podd och uppenbarligen älskar jag din blogg så dina ord är något som jag har i åtankeeee.
Puss puss <3

Hej gull

Du kanske ska visa honom den här kommentaren? Eller bara läsa upp den rakt upp och ner? Ofta säger man till vänner det man borde säga till sin partner! Jag tror att om du inte är allvarlig med att visa upp det här problemet kan det bli så att han inte inser förrän det är för sent. Det låter som att ni i grund och botten är rätt för varandra men att han har blivit bekväm i er situation, eller kanske kommer från en uppväxt som var väldigt ojämställt och omedvetet börjar leva i det när han själv flyttar ihop med en kvinna? Oavsett vad så är det läge att bryta mönster.

Sätt dig ner och förklara att ni ska göra lika mycket arbete i hemmet. Gör listor och skriv ner om det behövs för att det ska vara tydligt med vem som gör vad och hur mycket båda gör. Det är osexigt som fan att göra det, men ni kanske kan bestämma att efteråt lagar ni en schysst middag och delar på en flaska vin som belöning?

Försök bolla det här för honom för att förstå honom. Han kanske inte alls gillar att skriva vykort, då kanske ni kan komma fram till att de inte är så viktiga bara han visar uppskattning på något annat sätt? Försök mötas i förväntningar så att båda känner sig sedda och uppskattade men inte att man gör saker för den andra ”bara för att man måste”.

Och om han inte vill möta dig på något alls, så kanske den här relationen kommer rinna ut i sanden? Jag vet inte. Men försök få honom att förstå allvaret så att ni får en chans att lösa saker innan det är för sent.

Hej! Har en fråga till frågor med förbi..jag har precis fått reda på att jag kommit in på mitt utbyte nästa höst i Japan! Så kul! Min pojkvän har däremot kommit in i Kanada istället, alltså kommer vi vara väldigt långt bort från varandra. Är väldigt kär i honom men hade ni satsat på att fortsätta vara tillsammans och köra distans i mitt läge? Det kommer alltså vara en termin på typ 4-5 månader. Och isf har du några tips på hur man ska få det i funka? Kram

Ja GUD jag hade verkligen kört! Kärlek ska inte stå i vägen för drömmar, bara hjälpa dem på traven. Se er relation som en trygghet när ni sitter på olika platser och uppfyller drömmar. Känslan av att han sitter och uppfyller sina på andra sidan jorden, så fint att ge det till varandra? 5 månader är ingenting i en livstid. Ni klarar det. Flera av mina vänner har haft långdistans nu under pandemin och de har klarat det galant.

Massa kärlek!

Hej gulliga Michaela! Tack för att du år efter år orkar blogga så aktivt, jag uppskattar verkligen dina inlägg. Jag undrar om kunde berätta lite mer hur du tänker kring synoperationen? Jag har själv haft dålig syn sedan jag gick i trean på lågstadiet och alltid känt mig lite ledsen pga det… för det är ju SÅ jobbigt. Dyrt också med synundersökningar, nya glasögon eller linser. Använder mest linser, men även dessa skaver ju som fasiken ibland och då är man tvungen att använda glasögon och jag känner mig alltid gammal och ful då (trots dyra designerbågar haha), men det där sitter i från när man var barn och alla i skolan tyckte att glasögon var det töntigaste som fanns. Herregud. Jag känner mig rädd för att operera, det verkar läskigt. Hur går dina tankar? Stor kram!

Håller med dig i allt! Jag nämnde för en kompis som jobbar med Memira att jag funderat länge på att göra det men inte vågat, så då kontaktade dom mig och frågade om jag skulle vara intresserad av ett samarbete (jag betalar operationen själv men får betalt för marknadsföring då jag ska vara med i en video på deras hemsida). Så det fick mig att gå och kolla upp det ordentligt, gå på undersökning och verkligen ta tag i det. När jag gjort allt det kändes det bara rätt, även om det fortfarande känns sjukt nervöst! Jag är glad att jag fick en sista push för jag tror inte att jag kommer ångra mig. Har aldrig tyckt om dålig syn (vem har?) och nu när jag har haft stabil syn i flera år kände jag att det var dags. Drömmer om att kunna få en till bebis och inte behöva ha på mig glasögon på natten när man vaknar hela tiden! Bara kunna öppna ögonen och SE. Vilken jäkla DRÖM.

Lovar dock att göra ett inlägg här också när den är gjord som inte blir ett samarbete utan bara min egen upplevelse. Puss!

Hej! Tack för att du är så härlig och inspirerande! Vad hände egentligen med din svarta Chloe C väska? Jag är sugen på att köpa en liknande då jag tycker den är så fin och som du beskrev den tidigare en optimal “vardags-cross-body”. Har dock inte sett dig använda den – har du ändrat åsikt? Har förstått att den blir lätt repig men vet inte vilken annan modell som skulle passa en nybliven mamma. Tips/tankar från dig vore väldigt uppskattat. Kram!

Hej gull!

Har nog inte visat upp så många väskor alls under den här pandemin haha? Har mest min Stylein-väska till vardags eller grejerna i vagnen 🙂 Men sen kör jag min Chloe-väska när jag inte behöver ha så mycket grejer med mig typ på helgen och så! Bara det att jag inte fotar den.

Tycker inte alls den blir repig, den har hållit sjukt bra med tanke på hur mycket jag har använt den! Min bebis ♥

  1. Åh du ger så fina svar på alla frågor! Blir så glad av din visdom du överför, du hade vart en väldigt bra coach!

  2. Men guuuud hög igenkänning på inlägget med killen som blivit bekväm! Är vi fler här inne som har det så? Hur mycket ska man tolerera?

    1. Har det tyvärr också så hemma. Blir också så sorgsen över det för så var det inte alls i början och det är typ det enda jag kan tänka på, särskilt nu i coronatider när man är hemma hela tiden. Känns som att jag för varje dag närmar mig slutet av relationen. Och jag tror inte jag hade känt så om vi var mer jämställda. Känns ju helt sjukt att det enda jag önskar mig är att min partner ska ta ansvar för mat och tvätt. Borde ju vara en självklarhet, suck blir trött på mig själv som har hamnat här. Är också konflikträdd så tar aldrig upp det utan lider i det tysta..

  3. Till dig som skrev den långa kommentaren:
    Gällande städningen tycker jag helt klart att ni borde dela upp så att ni tar olika uppgifter som ni är ansvariga för.
    Gällande resten så kanske du ska fundera på varför det är så viktigt med vykort, fina frukostar och så vidare. Det kan ju vara så att han är dålig på sånt men om han ändå älskar dig och ni har kul ihop kanske det inte gör något? Låter jobbigt att du ska klä dig sexigt och kolla på hockey fast du inte vill. Gör det du vill istället så gör han sin grej och så möts ni i vardagen då och då. Man är ändå fortfarande två individer som lever sitt egna liv, jämte varandra. Om han tillför mer glädje än sorg tycker jag det är bra att du sänker förväntningarna lite <3
    (Hoppas inte min kommentar landar fel, självklart ska man aldrig nöja sig om man mår dåligt i ett förhållande men jag har själv erfarenhet av att jag har lagt alldeles för mycket ansvar för min lycka på min partner istället för på mig själv)

  4. Hej Michaela!

    Skriver denna fråga med förhoppning om att du kanske kan besvara den i nästa Frågor med Forni-inlägg.

    Jag fyller 30 i år och ska gifta mig med min sambo sedan fem år tillbaka i höst. Jag har examen och fast jobb sedan några år tillbaka, och både min sambo och jag är överens om att vi otroligt gärna vill ha barn, och planerar att försöka bli gravida i vinter.

    Problemet är att min bästa vän, som är 27 och aldrig varit i en relation, ofta pratar om hur jobbigt hon tycker det känns att jag vill bli gravid, och att jag inte kommer kunna dricka vin med henne under graviditeten. Hon har få vänner, varav inga har barn, vilket nog bidrar att hon har en rätt orimlig syn på hur man kan ”fortsätta sitt vanliga liv efter barn”. Jag är verkligen en person som tror på vikten av egentid, och på att vårda mina vänskapsrelationer, men jag förstår också att jag inte kommer orka dricka 4 glas vin en måndagskväll när jag har en bebis att ta hand om, eller jobbar heltid med en tvååring som vaknar 05.

    Jag älskar min vän och vill vårda vår relation, men känner att det inte är ett bra tecken att jag redan nu känner oro för hur hon kommer reagera när jag (förhoppningsvis) blir gravid och får barn. Senast vi sågs började hon gråta när ämnet kom upp, och samtidigt som jag kan förstå hennes känslor vill jag kunna glädjas fullt ut åt min graviditet utan att behöva hantera hennes känslor alltför mycket.

    Har du upplevt liknande med någon vän, och hur skulle du hantera situationen både nu och sen? Alla råd uppskattas!

  5. Hej!
    Jag ville bara skicka lite pepp till dig som funderar på om du och din pojkvän ska försöka med distans under några månader. När jag precis börjat plugga så träffade jag en kille som bodde i England och i 2,5 år hade vi ett långdistansförhållande, varav 5 månader var extra tuffa då jag åkte till USA för en termin. Att vara långt ifrån varandra är svårt, speciellt om den andra verkar ha kul och träffar nya vänner. MEN om båda är medvetna om att det krävs lite extra och har tålamod med varandra så kommer det gå jättebra! Tidsskillnaden kan vara krånglig, men det gäller bara att se till att ni kan höras av när det går. Jag ringde till exempel alltid min pojkvän innan min första lektion för då hade han precis kommit hem från jobbet och han satte klockan på 03 för att säga godnatt varje kväll (näst intill galenskap!). De månader ni är ifrån varandra kommer gå fort och när ni ses igen så kommer ni verkligen uppskatta tiden ni har tillsammans. Nu är det fem år sedan jag flyttade till honom i England och vi är gifta sedan ett par år tillbaka. Alla de där tuffa stunderna under distansen är som bortblåsta och jag är så tacksam över att vi båda var envisa med att få det att fungera.
    Kärlek vinner! Heja er!

  6. HJÄLP! Jag har googlat sönder mig precis och min kille är så less på att jag sitter med telefon så plz help a girl out! För lääääänge sedan gjorde du en egen typ av burgare på högrevsfärs, cheddarost och rostbröd? Men jag minns inte mer än så. Snälla snälla säg att du minns och vill dela! Mitt craving är enormt

  7. Hej! Jag älskar att komma in på din blogg och har läst den sen jag var runt 15 år!
    Jag brukar sällan kommentera men jag har ett dilemma och vet inte hur jag ska hantera detta och vill gärna ha din synpunkt då jag inte vill tala om detta med mina vänner!
    Jag har varit tillsammans med min sambo i ca 5 år och jag har aldrig bott själv. Vi har haft det tufft under en period, jag har inte känt mig sedd eller hörd, vi har talat om detta flertalet gånger men det går upp och ned. För att komplicera saken ännu mer så har jag genom min praktik blivit bekant med en kille som fick mig att få fjärilar i magen och detta enbart genom blickar och korta konversationer. Mot slutet av min praktik undrar killen om vi inte ska gå ut någon gång och lära känna varandra bättre.
    Jag ser såklart det tydliga, kanske är jag och min partner inte rätt för varandra, eller är det bara den tuffa perioden som gjort att jag känner såhär när jag är med någon annan?
    Har försökt hitta tröst i dina gamla böcker och hittade texten ”Det som skulle kunna bli allt men aldrig blir något” och nu sitter jag med tårar i ögonen och vet inte vad jag ska ta mig till.
    Jag har bekänt för min partner som vill ge förhållandet en chans till, men ändå kan jag inte sluta undra om jag går miste om någonting i livet som att tex bo själv, dejta etc. Till historien hör att vi är unga båda två i 23-25 års åldern. Jag känner mig hemsk över situationen och kantas med skuldkänslor och ångest, vågar inte tala med det med mina vänner för jag skäms.
    Kanske har du några goda råd? Ska man lämna sin enda säkerhet i världen för att man är nyfiken på hur livet kan se ut?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Böcker, soliga hattar och helgkasse

Ett skepp kommer lastat med 15 bilder från senaste tiden!

En dag gick jag och Dante för att hämta ut böcker. Vi bestämde ju att min nyårsmål var att läsa en bok i år efter att helt ha tappat bort mig i läsandet sen jag blev mamma… Nu har jag redan läst tre! Åh, vad är livet utan böcker? Tråkigt. Samtycket var en magisk bok som Sandra Beijer tipsade om. Jag slukade den på fyra kvällar och nu har Linda fått ärva den.

Dante fick världens finaste set från Livly i present, det ska han ha nästa gång vi ska iväg på något kul tillsammans.

Jag var hos By Malina och kikade på sommarkollektionen. Den här hatten med matchande klänning? Ja det blev en beställning. HEJ SOMMAR!

En dag jobbade jag hemma, åt bananpannkakor och läste bok.

När våren plötsligt gjorde visit var vi i parken i tretusen timmar. Där sitter min lilla kille och blir skjutsad i bussen av en femårig pojke. Min lilla fina ljuvliga person.

Jag och Linda hade workshop i fredags – jag håller nämligen på att ta fram en kurs om karriär! Vad skulle ni vilja läsa om i en sån kurs? Den kommer bli väldigt matig och inspirerande med utdrag från min egen karriär, mallar, listor, filmer och ljudklipp.

Jag och Damon beställde hem Operabarens helgkasse i fredags för att fira att vi fått sova!

Till förrätt var det en brioche med citronkräm och löjrom, mmm!

Varmrätt: osso buco med saffransrisotto.

Någon härlig chokladtarte med saltkola och crunch till efterrätt. Vi slukade allt tillsammans med gott vin och skålade för en ljusare framtid.

Fick hem Säker Stil-boken som jag är sugen på att dyka ner i såhär när vårfeelingen börjar sätta sig i kroppen.

I lördags åt vi vodkapasta med extra mycket parmesan.

Och i måndags fixade jag med bud på eftermiddagen. Det är inte ofta jag ordnar med sånt men det var himla mysigt faktiskt.

Ett citat som påminde mig om varför jag älskar det skrivna ordet.

  1. Du må skrive et innlegg om vin! Deres (Damons😂) favorittvin, vinglass, hvordan bevare vin i flere dager etc. Blir alltid så inspirert når jeg ser dere drikker et halvt glass her og der 😍

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi