4 enkla sätt att göra ditt hem mysigare

Blogginlägget innehåller annonslänkar

Nej men hallå! Här kommer ett inlägg jag är mycket nöjd över. Jag har nämligen satt ihop väääldigt härliga hemma hos-grejer efter att ha länsat webshoparna för kontorets inredning. Nu är jag expert och några favoriter som jag har hittat online följer nedan. Hoppas att ni har världens finaste helg, puss!

Here it comes: 4 enkla sätt för att göra ditt hem mysigare

Köp nya snygga lakan

Påslakanset / Quiltat överkast / Örngott / Beigt påslakanset / Sängkappa

Piffa upp din servis


Linneservetter / Bestick / Tallrik / Duk / Vinglas / Karaff / Glas

Nya posters

Svartvit tavla Södermalm / Svartvit tavla New York / Yoga tavla / Yoga tavla / Tavla med plantor

Fina handdukar


Handduk i hundtandsmönster / Grå handduk / Svart handduk / Blå handduk / Doftpinnar / Badlakan

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Frågor med Forni

(Om Mindler) Jag blir så inspirerad och taggad på detta, vill boka ett besök direkt… personlig utveckling är ju så häftigt! Saken är bara den att jag inte riktigt har landat i vad jag söker hjälp för! Låter det konstigt? Tänker att det kanske är just det som är ett utav problemet… förstår ju att alla människor har något att jobba vidare med! Men hur kommer jag fram till vad jag söker hjälp för? Har du några tips på frågor att ställa till dig själv för att reda ut detta?
Tack för all inspiration och pepp du ger! Stor kram

Hej fina du!

Vad fint att du vill jobba med dig själv. Om jag var du skulle jag skriva ner allt som känns jobbigt i ditt liv. Du kan ställa timern på 5 minuter och sen bara skriva loss om allt du kommer på som skaver i ditt liv just nu eller som har varit jobbigt i ditt liv. Sen kan du lista upp dem och ha dem med inför ditt första samtal hos psykologen, så kommer hen veta hur hen ska kunna hjälpa dig och vad du behöver för att må bättre i ditt liv.

Kram!

Vad har ni för regnskydd till er sittvagn? 🙂

Vi använder Bugaboos regnskydd till båda vagnarna!

Hej! Jag älskar att komma in på din blogg och har läst den sen jag var runt 15 år!
Jag brukar sällan kommentera men jag har ett dilemma och vet inte hur jag ska hantera detta och vill gärna ha din synpunkt då jag inte vill tala om detta med mina vänner!
Jag har varit tillsammans med min sambo i ca 5 år och jag har aldrig bott själv. Vi har haft det tufft under en period, jag har inte känt mig sedd eller hörd, vi har talat om detta flertalet gånger men det går upp och ned. För att komplicera saken ännu mer så har jag genom min praktik blivit bekant med en kille som fick mig att få fjärilar i magen och detta enbart genom blickar och korta konversationer. Mot slutet av min praktik undrar killen om vi inte ska gå ut någon gång och lära känna varandra bättre.
Jag ser såklart det tydliga, kanske är jag och min partner inte rätt för varandra, eller är det bara den tuffa perioden som gjort att jag känner såhär när jag är med någon annan?
Har försökt hitta tröst i dina gamla böcker och hittade texten ”Det som skulle kunna bli allt men aldrig blir något” och nu sitter jag med tårar i ögonen och vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag har bekänt för min partner som vill ge förhållandet en chans till, men ändå kan jag inte sluta undra om jag går miste om någonting i livet som att tex bo själv, dejta etc. Till historien hör att vi är unga båda två i 23-25 års åldern. Jag känner mig hemsk över situationen och kantas med skuldkänslor och ångest, vågar inte tala med det med mina vänner för jag skäms.
Kanske har du några goda råd? Ska man lämna sin enda säkerhet i världen för att man är nyfiken på hur livet kan se ut?

Hej gull!

En oskyldig fling behöver inte betyda slutet på ett förhållande, men man kanske ska försöka reda ut vad den där flingen egentligen betyder. Är det oskyldigt eller en vilja om att ha något mer? I sådana fall, varför letar man sig dit? Oavsett vad – ta inte det längre förrän du rett ut var du står i din relation. Det här eftersom alla relationer förtjänar respekt och det ska du ge den fina relationen ni har haft.

Jag har tyvärr inte några råd eftersom jag inte vet exakt vad ni går igenom och hur dina känslor är, kommer ifrån eller ska någonstans. Men jag vill slå ett slag för att du inte behöver stressa fram ett beslut! Känn efter, prata med din kille och se om ni kan göra något för att det ska kännas mer rätt i er relation. Och om ni inte lyckas med det kanske du är mer säker på att avsluta relationen.

Puss!

HJÄLP! Jag har googlat sönder mig precis och min kille är så less på att jag sitter med telefon så plz help a girl out! För lääääänge sedan gjorde du en egen typ av burgare på högrevsfärs, cheddarost och rostbröd? Men jag minns inte mer än så. Snälla snälla säg att du minns och vill dela! Mitt craving är enormt

Hahaha I love u.

Det var den här tror jag!

Hej Michaela!

Skriver denna fråga med förhoppning om att du kanske kan besvara den i nästa Frågor med Forni-inlägg.

Jag fyller 30 i år och ska gifta mig med min sambo sedan fem år tillbaka i höst. Jag har examen och fast jobb sedan några år tillbaka, och både min sambo och jag är överens om att vi otroligt gärna vill ha barn, och planerar att försöka bli gravida i vinter.

Problemet är att min bästa vän, som är 27 och aldrig varit i en relation, ofta pratar om hur jobbigt hon tycker det känns att jag vill bli gravid, och att jag inte kommer kunna dricka vin med henne under graviditeten. Hon har få vänner, varav inga har barn, vilket nog bidrar att hon har en rätt orimlig syn på hur man kan “fortsätta sitt vanliga liv efter barn”. Jag är verkligen en person som tror på vikten av egentid, och på att vårda mina vänskapsrelationer, men jag förstår också att jag inte kommer orka dricka 4 glas vin en måndagskväll när jag har en bebis att ta hand om, eller jobbar heltid med en tvååring som vaknar 05.

Jag älskar min vän och vill vårda vår relation, men känner att det inte är ett bra tecken att jag redan nu känner oro för hur hon kommer reagera när jag (förhoppningsvis) blir gravid och får barn. Senast vi sågs började hon gråta när ämnet kom upp, och samtidigt som jag kan förstå hennes känslor vill jag kunna glädjas fullt ut åt min graviditet utan att behöva hantera hennes känslor alltför mycket.

Har du upplevt liknande med någon vän, och hur skulle du hantera situationen både nu och sen? Alla råd uppskattas!

Hej finis!

Åh, jag har tyvärr inga personliga erfarenheter av det.

Men jag tycker kanske såhär: händer det igen att hon blir ledsen och utagerar sina negativa känslor – förklara att de gör dig ledsen tillbaka. Att du behöver och vill ha hennes stöd, pepp och kärlek under ditt liv oavsett vad du går igenom. Försök få henne att förstå att du inte gör det här mot henne utan att hon är en del av resan och att du vill dela den med henne. Och att er relation inte vilar i vikten av att dricka vin ihop – även om det är jävligt trevligt och du alltid kommer vilja göra det med henne när du har möjlighet.

Kom också ihåg att just nu är du inte gravid, så njut av nuet och tänk inte alltför mycket på framtiden. Om er vänskap är viktigt för er båda kommer ni att hitta en gemensam väg framåt, och om den inte är det så rinner den naturligt ut i sanden.

Stor kram!

Superfin soffa! Har du den ”breda” eller den ”vanliga” modellen?

Jag har den vanliga!

  1. Svar på fråga till tjej som är orolig för sin tjejkompis som är rädd att inte ha någon att dricka vin med när hon är gravid: har själv bebis men har bara kompisar utan barn. Detta har funkat utmärkt utan att jag har behövt ändra mitt liv särskilt mkt. När jag var gravid så köpte jag med mig alkoholfri bubbel och satt med när mina tjejkompisar drack vin och myste. När jag fick bebis så gäller det att involvera sina kompisar, bjuda med dom på kaffe i parken, ge dom ansvar och be om hjälp. Sen blir det ju inte slutet för vinkvällaf för att man har barn! Man kan sitta och ta 2 glas vin när bebis somnat för kvällen hos dig alternativt ses när pappan är hemma med bebisen någon helkväll ibland 🙂 livet behöver inte ändras allt för mycket så länge man har flexibla vänner som kan komma hem till en själv oftast och så.

  2. Svar till tjejen med den krävande vännen:

    Jag har typ varit där du är. Eller nu vet jag ju inte exakt men hade en vän som alltid satte sig först i mitt liv och typ krävde att gå först även när jag var i en relation. Skaffade jag pojkvän kunde hon börja gråta för att hon inte var prioriterad och hon hade nästan inga vänner förutom mig. Så jag hade konstant dåligt samvete för hur jag skulle kunna prioritera henne och samtidigt vårda min relation med min partner plus då andra vänskapsrelationer. Vi pratade om detta hur många gånger som helst men till slut fick jag avsluta relationen då det gick så långt att jag fick en klump i magen varje gång jag såg att hon skickat ett sms. Och vi båda mår bättre idag. Jag träffade en underbar man som jag kunde ge min fulla uppmärksamhet och bilda familj med och hon var tvungen att ta tag i sig själv och sluta vara beroende av andra och träffade till slut en man (första pojkvännen) som hon är lycklig med. Ibland behöver man gå skilda vägar för att hitta sig själv. Det är dessutom respektlöst mot dig att vända din framtidsplan och lycka till något du ska ha dåligt samvete för bara för hon känner sig ensam. Hon borde vara glad för din skull. Hoppas det löser sig! ❤

  3. Hej Mikis! Min bästis fyller 25-år i sommar och jag vet inte vad jag ska köpa. Har du något tips på vad jag kan köpa till henne? ❤️

  4. Jag är inte förtjust i barn och är själv inte sugen på att ha några. Jag fattar nog vad din kompis känner även om hon (ursäkta) är helt sjuk som säger sånt rakt ut framför dig. Jag kan känna ett litet sting av sorg i bröstet när vänner berättat att de ska skaffa barn. Jag är såklart glad för dem och att deras dröm går i uppfyllelse, men samtidigt ledsen för att en era av vårt liv tar slut (och jag kanske inte personligen är mentalt redo för det än). Jag tycker det kan vara okej att få sörja det och få mogna i tanken – men det gör man på egen hand och på INGA villkor framför sin glada, gravida vän. Där är man 100% stöttande, nyfiken, frågande, drömmande, planerande ihop – fake it if you must, tills dina känslor kommer ikapp och matchar det där du visar kompisen utåt.

    Okej, nu var ju inte råden till din kompis kanske utan till dig: jag har märkt att jag tagit nyheten mycket bättre när jag på förhand vetat hur kompisen drömt och kämpat med barnfrågan länge. Dvs. när jag varit med på tåget. En av mina vänner har t.ex. varit barngalen sedan vi var små – jag vet att hon haft det i bakhuvudet med varenda krånglig kille hon träffat. Så när hon träffade klippan i sitt liv och de blev gravida kändes det så naturligt och jag var genuint glad för det. Äntligen liksom!

    Jag har en väninna nu som kämpat länge och sorgset med att få sin make ombord – de vill båda ha barn men inte varit överens om timing. Jag har varit vid hennes sida hela tiden och peppat henne att t.ex. göra en ”bucket list” med allt de kommer sakna att göra som småbarnsföräldrar, som hon kanske kan känna sig peppad över fram tills dess och få tankarna på annat håll i mörka stunder. Vi har pratat mycket om det här. Nyligen berättade hon att de äntligen ska börja försöka och är ”on the same page”. Och jag blev SÅ glad och lättad för hennes skull! Är så himla peppad för henne och kommer nog inte känna ens ett litet sting i bröstet när jag får nyheten den här gången. Oavsett hur jag själv känner för barn. För jag är mentalt redo och hennes bundsförvant på den här resan 🙂

    Summa summarum: det ÄR inte DITT ansvar att din kompis ska hantera situationen värdigt gentemot dig, det är hennes egna jäkla ansvar som vän och medmänniska. Men OM du känner att du vill underlätta situationen något så tror jag, precis som andra skrivit, att det kan hjälpa om du verkligen involverar henne på förhand? Förklara att det här kanske kommer vara tufft, läskigt, omtumlande och att du behöver henne vid din sida. Att du villkorslöst behöver en vän som GLÄDS med dig och stöttar dig i medgång, och gråter med dig i ev motgång. Låt henne få vara ”först” om vissa nyheter, innan du kanske berättat för svärisar eller dina föräldrar (inte allt såklart, ni väljer ju själva hur/vad/när ni delar). Men förhoppningsvis kanske det kan kännas för henne som att hon är ”med” på resan och viktig – och att ni färdas mot ett gemensamt mål. Då känns det förhoppningsvis kul och wow för henne med, när du väl är gravid.

    Med det sagt, ett stort PS: om hon fortsätter gnälla får du ta henne i örat. Vänner ska inte pissa på ens drömmar och mål, även om de är vitt skilda från ens egna drömmar och mål.

  5. Hej Michaela!

    Jag har en fråga till ”frågor med Forni”! Jag är en trogen läsare men tyvärr lite blygare att kommentera såhär.. har alltid tyckt att du är en sån klok och varm person som ständigt gör att jag vill utveckla mig själv. Så tack för du är du!
    Även givetvis riktigt vass när det kommer till kärlek så känns som ett givet val att fråga dig i denna situation.

    Jag har under mina 24 år träffat mycket olika killar och har alltid kommit ungefär lika långt i nästan varje relation. Killarna är väldigt på i början och vi går på några dejter där vi har det trevligt sen poff är deras intresse borta!! Jag upplever mig själv som en väldigt snäll, tuff och känslig person men kanske lite försiktig till att uppfattas som mjuk. Jag är väldigt sparsam med att släppa in nya personer och får sällan intresse för någon. Jag träffade i alla fall en ny typ av kille för cirka fem månader sedan som är betydligt mer introvert, försiktig, aldrig haft en relation tidigare osv. Tänkte att detta är en ny typ som kanske passar mig bättre!

    Vi inledde en trygg & rolig relation på distans där vi besökte varandra, åkte till landställe och hade kontakt nästan dagligen (även om jag vet att han inte har samma behov att höras så mycket som jag). Efter 4 månader märker jag att han är lite mer kall och hör inte av sig varpå jag efter ett tag ringer och lite lättsamt pratar med honom. Han är väldigt glad i telefon och pratar på. Lyfter efter ett tag frågan rätt ut om han vill fortsätta ses då jag känner mig lite osäker på honom vilket han som svar säger flera gånger att han vill. Han berättar att han vill bli mer flexibel till att ses oftare och även att han inte träffar någon annan för han tycker jag är jättehärlig. Skönt , ärligt och lugnande tänker jag. När vi sedan smsar efter samtalet ska vi bestämma nästa träff vilket han där och då har svårt att planera in exakt dag och jag svarar något med att jag är nog rätt flexibel så det blir bäst om han väljer dag.
    3 veckor senare och inget svar? Inte ett ljud från honom. Jag har själv inte skrivit något.

    Hur tolkar man detta? Är helt förtvivlad att jag återigen hamnar i denna situation och ifrågasätter vad som blir fel?
    Hur hittar man en trygg kille som bibehåller intresset? Tacksam för svar!

    Kram!!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Veckodagarna i favoritordning

Måndagskänslan

Lördagsmyset

Söndagshänget

*

Det pratas ju en del om veckodagarna och vilka favoriter man har. Jag skrev i veckan på Instagram om just tisdagar – denna dag som kommer på sjunde plats av veckans favoritdagar om ni frågar mig! Och så såg jag att Sandra har listat sina pallplats-dagar: Fredagar, torsdagar och onsdagar. Intressant… onsdag? Vad gör den där på bromsplatsen?

Jag började fundera på min egen lista och tänkte mycket generöst dela med mig av den till er! Är ni redo? Här kommer den!

Veckodagarna i favoritordning:

  1. FREDAG
    En helt enastående dag på alla sätt och vis. På fredagar är alla mejl trevliga och allt känns lite extra piffigt på kontoret. När kvällen kommer väntar alltid något härligt oavsett om det är aw eller hemmamys på schemat. Fredagar är tusen poäng!
  2. SÖNDAG
    Sån jävla mognadsgrej att börja älska söndagar. Hatade söndagar förut, den kom alltid sist när jag var i mina 20’s. Sen blev jag 30 år och nu älskar jag dom. På söndagar finns inga krav på kul, det är en dag utan förväntningar på sig. Vi brukar träffa våra familjer, vara i parken med Dante och när kvällen kommer så planerar jag veckan innan vi äter godis i soffan. Allt är mysigt på söndagar – man kan dricka vin till middagen, organisera veckan och mysa med sin familj.
  3. LÖRDAG
    Jag var inte säker på att ge den här dagen bromsplatsen, men nu blev det så. Det är en dag med rätt mycket press på sig, men som ofta innehåller roliga saker som födelsedagsfiranden och kompismiddagar.
  4. MÅNDAG
    Nej men snälla, måndagar bör hyllas mer. Dagen för nystart. Man får hugga in i jobbet, känner att allt är möjligt och så är det roligt att träffa sina kollegor igen efter helgen. Bra dag helt enkelt.
  5. TORSDAG
    Egentligen tycker jag att lördagar, måndagar och torsdagar kommer ungefär på samma plats. Torsdag är en grym dag ju? Har inget ont att säga om denna dag.
  6. ONSDAG
    Nä men lillördag är faktiskt lite tråkig, förtjänar den ens sitt namn? Jag vet inte… den är ju inte lika härlig som dagarna här ovanför.
  7. TISDAG
    Finns liksom inget kul med tisdagar. Jag har alltid så sjukt mycket jobb, tvivlar på om jag ska klara av veckan och så brukar jag träna – vilket mer är ett nödvändigt ont än en härlig grej om man nu ska vara sån… Trevliga mejl ramlar aldrig in på tisdagar? Man äter inget gott? Allt är bara allvar.

Hur ser er rangordning ut? Puss ♥!

  1. älskar älskar ÄLSKAR det här inlägget. Skrattade högt åt tisdagar. Det lättsamma men med stor igenkänning. Precis som när en snackar med sina tjejkompisar <3 Tack för det på en grym torsdag 🙂

  2. BroNsplats heter det väl? 3:e plats = guld, silver, brons. Eller har jag missuppfattat det hela livet och det heter bromsplats?

  3. Förlåt, vill inte vara en sådan person haha men du menade nog bronsplats inte bromsplats😀

  4. Nej men alltså snälla, låt mig presentera tisdagar! Måndag, man är seg i starten efter att ha checkat ut mentalt under helgen så hela måndagen blir lite som en dvala. Tisdagen däremot, nu har man kommit upp i fart igen och kan kötta på i högt tempo igen. Älskar tisdagar! 🙂

  5. Kul lista ha, ha, satte genast gång funderingar i min skalle! Och sedan, inte som pekpinne utan för din egen skull – det heter bronsplats och inte bromsplats 😘
    Tusen tack för fin blogg!

  6. Haha älskar detta! Jag gillar nog lördagar bäst. Inga måsten, lång frukost, pirr i magen och en riktig ”unna sig-dag”. Har också börjat gilla söndagar mer men för mig är det en dag då man städar, fixar hemma m.m vilket gör att den inte alltid är så rolig…

  7. Älskar fredag, söndag, lördag, torsdag, onsdag, måndag, tisdag. Och tipsar från kompis till kompis (hoppas du inte upplevelser det som en diss utan som något snällt (typ som när någon har persilja mellan tänderna)) att det heter bronsplats, pga ja..tredje plats/bronsmedalj. 🧡

  8. Lördagen är tveklöst bäst, då har man ”hela helgen framför sig”. Näst bäst är söndagen som är vilodag, utan måsten. Fredagar är mest hetsig, jobba sent och bli klar så jag kan vara ledig på helgen. Måndagar och tisdagar sämst, då tror jag aldrig jobbet ska gå, men fem 12-timmarsdagar senare är det helg (förhoppningsvis)

  9. Vad är det för pasta på bilden? 😀

    Jag skulle nog säga: fredag, lördag, torsdag, söndag, onsdag, tisdag, måndag.

  10. Ni som kommenterar att det heter ”bronsplats” och inte ”bromsplats” , ta en extra titt vart M & N sitter på tangentbordet 😉 Ett enkelt stavfel bara.

  11. Hehe, kul inlägg! Min lista är: lördag, fredag, söndag, onsdag, torsdag, tisdag, måndag.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Budget vs lyx – några favoriter

Blogginlägget innehåller annonslänkar

Topp och jeans från By Malina

Hej snäckor,

Hur mår ni idag?

Tack, tusen tack, för all fin pepp kring sömnen och inlägget igår. Jag var helt lycklig när jag vaknade (efter åtta timmars sömn i sträck) och läste igenom era kommentarer :’)

Jag har precis tagit ett Corona-test då jag har lite inspelningar i dagarna och ville vara på den säkra sidan och det var negativt. Jag är ganska övertygad om att jag fortfarande har antikroppar men jag ska ta ett nytt sådant test snart också så att jag vet helt säkert.

Annars har jag jobbat hemma idag och bara röjt undan en massa arbete som jag legat efter med. Nu ska jag alldeles strax hämta lilleman, men först bjuda er på en budget vs. lyx – tror det är första gången i bloggen som jag sätter ihop en sån! Men satt och spanade efter grejer till en inspelning på olika webshopar och så kände jag att varför inte? Så here it goes!

Ha en fin onsdag så hörs vi imorgon igen.

Puss!

GHD plattång / Babyliss plattång

Parfym Bottega veneta / Parfym Narciso

Lace laboratory trosor (mina personliga favoriter i hela vida världen som ni ju vet!) / Gemetry trosor

Lancome Mascara / Max Factor Mascara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Uppdatering: 19 månader med Dante

Jag glömde helt bort att posta månadens uppdatering med min lilla favoritperson och eftersom ni är så många som verkar uppskatta dem så kommer det en någon försenad version här!

Jag tänkte att vi primärt skulle fokusera på sömnen i detta inlägg.

Det har kommit in hundratals meddelanden till mig om det här med vår sömn vilket jag förstår eftersom vi så generöst har delat allt kring sömn på mina plattformar senaste 1 1/2 året. Jag vill börja med att säga att jag är så tacksam över det – att vi har haft den här platsen tillsammans för att dela sömntortyr, igenkänning, gemenskap och kärlek. Det har varit 99% kärlek och förståelse varje gång jag plockat upp ämnet sömn i mina kanaler (och 1% mammor som tror sig veta bättre, hehe).

Anyway!

Som jag skrev till er i början på februari så bestämde vi oss för att ta kontakt med en sömncoach som en vän tipsade oss om. Vid det laget hade vi testat allt och kände inte att den hjälp vi fick från vården räckte för oss. Vi bokade in ett rådgivande telefonsamtal och efter det bestämde vi oss för att köra en sömnträning tillsammans med henne på två veckor. I den så är hon med (över zoom) hela första natten och guidar en, därefter har man dagliga avstämningar över sms och telefon i två veckors tid. Innan sömnträningen påbörjades fick vi massa dokument av henne att plugga in samt läste hennes bok som är en kombinerad guide och barnbok. Vi såg det lite som att vi skulle ta körkort haha!

Alla dessa komponenter tillsammans, gjorde sedan att vi kunde bryta vårt sömnmönster och skapa nya. Inte en sak – alla!

I kombination med detta så bokade vi av jobb, rensade våra scheman och satte upp en tydlig plan för hur vi skulle gå till väga för att klara det här. Det var en all in-upplevelse som man bara tar sig an när man är desperat och känner att nej, det vi har varit i är inte längre hållbart. Vi behöver hjälp!

För oss handlade det om att Dante har skapat en så jobbig relation till sömn, mycket på grund av hans mag och öronproblem som han har haft i långa perioder. Det är som att han känner att sova och sängen är dåliga platser. I kombination med det så har vi blivit så desperata efter sömn att vi har testat allt men inte hittat något som funkat – och till slut varit så jäkla trötta att vi så fort vi hittat en enkel väg till sömnen försökt ta den.

Alla har olika sömnproblem, olika barn och olika utgångslägen – kom ihåg det!

I slutet på februari körde vi igång vår sömnträning på två veckor och det tog inte många dagar för Dante att ändra sin relation till sömn. Idag, tre veckor senare, sover han hela nätter och tycker om sin säng. Han hämtar sin snuttefilt, tar fram sin favoritbok och gosar med sin vovve. Och så läser vi boken, lägger ner honom i sängen, släcker lampan och säger god natt. Han somnar inom några minuter och vaknar högst 1-2 gånger på 12 timmar innan det är morgon. Han är gladare, har börjat äta bättre och somnar inte längre i vagnen på vägen till förskolan av trötthet.

HELT OTROLIGT!!!

För alla som har ordentliga sömnproblem kan jag verkligen rekommendera att kolla upp sömnträning och ta hjälp av en sömnpedagog! Att sömnträna är supervanligt i t.ex. USA men har inte nått helt till Sverige än. Vi har tagit hjälp av Sömncoachen Hanna Bergenkull och om jag kunde dela ut ett pris till henne hade jag gjort det. En medalj för att hon har hjälpt oss från desperata, sömntorterade och ledsna – till glada, hoppfulla och trygga. Helt sjukt hur mycket kärlek vi har till henne! Hannas hemsida finns här för den som vill läsa mer (det här är inte ett samarbete men det förstår ni säkert). Jag såg att hon ska köra igång en sömnskola nu i april som verkar superbra så den kanske kan vara något för er som vill ha hjälp!

Hoppas att ni som var nyfikna på hur vi har gjort fick det svar ni behövde!

Jag är sååå glad, både för att vi får sova bättre men också för att Dante mår så mycket bättre. Jag trodde att han hatade att sova, men det var ju inte så. Vi hade bara inte rätt verktyg. Han mår så mycket bättre av att få sova ordentligt och hela familjen är på en tusen gånger bättre plats nu än vad vi var på för några veckor sen. Vi är beredda på bakslag men i det stora hela har vi byggt upp nya rutiner som gör vårt liv bättre.

Läs om 18 månader här!

  1. Blir så glad att läsa alla uppdateringar om Dante. Tack för att ni skapade honom och för att du delar med dig av en del av honom till oss läsare!

    Jag har ett problem som jag så gärna hoppas att du, eller någon annan läsare, kan hjälpa mig med, eller bara komma med lite kloka ord.

    Jag vet inte om jag är kär längre. Jag älskar min pojkvän så otroligt mycket och han är min bästa kompis och person i världen. Sen vi blev tillsammans har vi alltid bråkat väldigt mycket och haft lite olika syn på hur ett förhållande bör vara, och helt enkelt bara varit väldigt olika som personer. Det har tagit så mycket energi från mig och när jag tillslut tog upp detta med honom tror jag att han blev rädd att förlora mig och försöker nu ”bättra” sig, vilket jag är så tacksam över, men en del av mig känner att det kanske redan är försent.
    Hur vet man egentligen om man slutat vara kär eller om det bara är en svacka? Jag älskar honom men jag vet inte på vilket sätt. Det känns som att jag börjar intressera mig för annat, och andra, i livet, istället för bara honom som innan var allt jag tänkte på och ville vara med. Jag vill verkligen inte såra honom.

    Tack för världens bästa blogg<3

    1. Jag undrar också hur man vet att man inte är kär längre. Har en lite annorlunda situation då vi har en ettåring så jag vet inte om det bara är småbarnsåren som får mig att känna såhär eller om jag på riktigt inte är kär längre. Skulle så gärna vilja höra dina tankar michaela om att sluta vara kär vs svacka.. om det går att säga något om det. Kram

    2. Verkligen spot om min helt egna situation just nu. Vi har också haft bråkigt och olika syn på saker genom åren – men nu börjar jag känna att den där underliggande kärleken är på väg att försvinna. Går det att hitta varandra igen när allt det dumma är sagt?!
      Ska tilläggas att han också säger att han vill ”bättra sig” och göra allt det där för mig som jag saknar i vår relation.

    1. Så härligt!! Glad för er skull. Hoppas det fortsätter lika fint och annars har ni säkert verktyg att ta till. Varmt lycka till i fortsättningen!

  2. Hanna är grym! Vi använde henne när vi var som mest desperata när vår dotter var 6 månader. Hanna är proffsig, trygg och igenkännande. Fantastiskt att hon finns! Vet att jag tipsade dig om henne så det kul att ni nådde ut och också fått ett dåligt mönster att vända.

  3. Åh vad skönt för er att det blivit bättre! Måste kännas underbart att ni märker hur mycket bättre Dante mår när han får sova ordentligt🥰

  4. Jag har lidit så otroligt mycket med er så det värmer mig enda in i själen av att läsa att ni mår bättre och äntligen får sova alla tre <3

  5. Vilken grej! Heja er som har fått in nya vanor, håller tummarna eran nya version av Dante är här för att stanna!

    Stor kram från en som beundrar er sömnkamp!

  6. Haha så sjukt men blir verkligen genuint glad för er och Dantes skull att ni är på en bättre plats nu, så bra att ni tog hjälp!! Heja heja

  7. Wow vad glad jag blir er skull, underbart att få höra att ni äntligen fått rätt hjälp och får sova allihopa, så som ni kämpat! Grattis till er 🙂

  8. Hej! Åh så glad jag blev när jag läste ditt inlägg. Har läst din blogg länge och lidit med er ♥️ vill också rikta ett STORT tack till dig för allt du delar med dig av. Allt det ljusa och härliga i livet men också allt det mörka o fruktansvärda, som vi alla drabbas av men aldrig pratar om. Din blogg är en trygg plats där jag känner mig lugn och glad. Du är genuin förebild för många, glöm inte det.
    Kramar från en mamma Mariestad

  9. Även fast att jag inte känner er personligen så blir jag så genuint glad av att få läsa detta :’) Äntligen är det eran tur att få sova!

  10. Anade att det var Hanna som ni hade anlitat när jag läste de första styckena i din text (inte för att det finns en uppsjö av sömncoacher i Sverige, men ändå).

    Precis som någon mer skrev här bland kommentarerna så tipsade jag också om sömncoach/Hanna i tidigare inlägg då vi blev otroligt hjälpta av henne och det kändes faktiskt lite som att vi fick livet och glädjen tillbaka när vi fick ordning på sömnen. Även om jag inte känner dig så är jag verkligen otroligt glad över, ända in i hjärtat faktiskt, att ni har blivit hjälpta! Det påverkar hela familjen på så många sätt. Och grymt jobbat med sömnträningen – det är tufft som fan! Det är kanske ett lite känsligt ämne att skriva om men jag tycker att du uttryckte dig väldigt bra och i synnerhet då du poängterade att allas förutsättningar ser olika ut. För det gör dem. Men vi kan nog alla vara överens om att sömnbrist inte är att leka med.

  11. Helt otroligt! Skulle du kunna tänka dig att dela med dig lite av vad ”sömnträning” går ut på? I stora drag. Liksom vad är det för nåt, hur gör man det? Som sagt i stora drag för det är så abstrakt för mig. Kämpar själv med en liknande situation och famlar i mörkret! Vore så tacksam om du ville utveckla bara litegrann, mer konkret, vad det är ni ändrat i era/Dantes mönster som hjälpt honom sova bättre! <3<3<3<3

  12. En fråga till dina frågestunder 😊 Hur och när upptäckte ni att Dante hade riktiga sömnproblem och inte bara var ”normalt” bråkig med sömnen som bebisar kan vara? Har en son på 6 månader som vaknar efter 30 minuter dag som natt, börjar fundera på om det verkligen är normalt.. Bvc verkar dock inte tycka det är speciellt anmärkningsvärt men jag är såå trött 😔

  13. Gör sömnträningen nu och är sååååå peppad. Känner igen mig jättemycket i er sömn första tiden med Dante. Det är skitjobbigt. Jag drömmer så om att också få ”livet tillbaka”.
    Men första dagarna sömnträning har varit sååå jobbiga, är så nära att ge upp hela tiden. Är på dygn två-tre.
    Var det jobbigt för er de första dagarna?
    Jag längtar så extremt efter att komma ut på andra sidan. Och hoppas innerligt att vi kommer dit.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi