Heej! Har en fråga angående förskola och Dante.
Min son ska börja förskolan om 2 veckor. Har varit så pepp på detta men börjar bli nervös nu.
Kan du inte berätta mer om fördelarna du upptäckt sen Dante började på förskola? Hur han utvecklats, är sömnen bättre eller sämre (min son vaknar typ 05.30 varje morgon så fattar inte hur han ska orka förskolan). Eller några allmänna tips du har inför starten? Känns smått överväldigande alltihop haha. <3
Hej fina du!
Förskolan är det bästa som har hänt oss! Alltså på riktigt. Det är bara fördelar med förskolan. Dante har växt massor både i sin personlighet och utvecklingsmässigt. Han pratar massor, har nya kompisar och flera trygga vuxna i sin omgivning. Han är glad när han kommer hem från förskolan och glad när han går dit på morgonen. När jag kommer och hämtar vill han typ aldrig gå, haha. Han har sååå roligt med sina kompisar där! De hittar på massa bus, lekar och pedagogerna är så duktiga med att fokusera på utveckling, lärande och lek i kombination.
Mitt bästa tips till starten är: ha förtroende för pedagogerna. Det blir enklare för både dem och dig att utföra sitt arbete om du peppar, pushar och visar fullt förtroende. Ditt barn kommer märka och känna av hur dina känslor gentemot förskolan är också och det blir lättare för honom att få en positiv bild av förskolan om din bild är positiv redan från start. Tillit är A och O i alla långsiktiga relationer <3
Njut av att ni kommer ha så kul i nästa steg av ert liv! Din lilla kille kommer få en fantastisk vardag med små kompisar. Och! Det är okej att vara känslosam vid starten av förskola. Jag grät hejdlöst och hade ångest första 2 veckorna, sen släppte det. Så kom ihåg att det blir bättre när man vant sig lite vid omställningen. Min erfarenhet är att det brukar vara värre för föräldern än barnet när hen börjar föris haha.
Puss!
Visst har du en Stokke beat som barnvagn? Kan inte du berätta lite om den? är du nöjd med den? vad är du mest nöjd eller vad saknar du med den? Funderar på att köpa den men är lite osäker. Den verkar vara lätt och kompakt vilket är mina önskemål men det ser ut att vara för lätt ? 
Hej finis!
Yes, jag har en Stokke Beat och en Bugaboo Fox. Jag är mycket nöjd med Beat! Fördelar: enkel, smidig, lätt att fälla ihop in i bilen el dylikt, snygg, superbra med raklångt läge i sittdelen, går in typ överallt, liten och bra. Nackdelar: lite rangligare/mer ostabil än andra vagnar. Inte lika rejäl eftersom den är just så liten och smidig. Sämre hjul och dämpning om man t.ex. går i snö/trottoarkanter etc än min andra vagn. En perfekt cityvagn om man mest går och verkar i stan. Om man promenerar mycket i skog är det inte rätt! Men sjukt smidig om man åker kommunalt och sånt mycket! Tycker du ska känna lite på den och Foxen som är rätt lika varandra men foxen är liiite mer rejäl. Puss!
Har för mig att du för några år sedan satte som mål att äta mer vegetariskt o så småningom övergå smått till vegan , kommer jag ihåg rätt?
Känns dock som att ni äter ganska mycket kött nu , så är bara lite nyfiken hur du tänker om det nu?
Tack för bästa bloggen! Älskar att läsa alla dina inlägg , både nya o gamla <3
Hej gullis
Får ofta reaktioner kring att jag äter så mkt kött men ni glömmer att jag mest delar våra helg/festligare upplevelser i mina kanaler och då brukar jag lyxa till det med kött! Jag äter 50% vego och har gjort det ett tag, till slut reflekterar man inte så mycket över det. Vi äter t.ex. mycket pasta då många favoritsåser går att göra vego och sen äter jag i stort sett alltid vegetariskt eller veganskt till lunch (alltid vego till frukost!).
Ang. att gå över till vegan har det aldrig varit ett mål, däremot har jag hela tiden försökt peppa mig själv till att äta så mycket veganskt som möjligt. När jag var gravid och bebismamma släppte jag dock alla restriktioner och åt det jag var sugen på, men sen i höstas är jag tillbaka på 50% vego igen!
Puss och TACK!
Till frågor med Forni:
Jag läste precis er artikel om “ett klagofritt år” på Forni.se, och jag tycker den var så viktig! Nu under julledigheten tittade jag ikapp mycket på Youtube och Instagram och det slog mig verkligen vad mycket folk klagar över A L L T (Och nu menar jag på småsaker och detaljnivå). Det är otroligt många influencer som bor i enorma lyxlägenheter men “hatar sin walk in closet” eller har porslinshy men “stör ihjäl sig på sin finne i pannan” osv osv osv.
Man behöver absolut inte vara glad och positiv heeeela tiden men jag tycker det är sorgligt att många offentliga personer låter så otroligt missnöjda hela tiden – de verkar ha så orimligt höga krav att inget längre duger…
Med det sagt får jag inte den känsla av dig. Du känns väldigt tacksam för både det lilla och det stora. Jag är nyfiken om du ofta “klagar” till vänner och familj?
Stor kram
Hej fina du!
Jag förstår vad du menar men jag tror det också handlar om att skapa content kring saker samt att det kanske bara är ärliga reflektioner av sånt man mår dåligt över snarare än klag? Det tänker jag i alla fall. Människor måste ju anpassa sina känslor till sitt eget liv så för någon kanske en finne känns jättejobbigt medan för någon annan är man van vid det och rycker på axlarna. Vi är så olika! Men absolut tycker jag att alla på nätet skulle må bra av mindre klagande och mer peppande <3
Jooo jag klagar absolut men är inte en så bitter person. Klagar mycket på ett skämtsamt vis för att skapa distans till det vilket jag tycker är humoristiskt och härligt. På kontoret har vi en skämtsam och rätt rolig jargong där klagandet kommer in. Men bittert och nedstämt? Nä, inte så mycket. Puss!
Michaela! Behöver ditt råd:
Vad gör man när man vill veta om gräset är grönare på andra sidan? Är tillsammans med VÄRLDENS finaste människa. Han är så otroligt genomsnäll och vi har en väldigt respektfull och fin relation. Älskar honom men på senare tid har jag börjat undra om gräset är grönare på andra sidan och börjat reagera på andras uppmärksamhet? Får tok-panik av dessa tankar och känslor för börjar genast undra om detta betyder att jag egentligen borde vara själv? Skäms över dessa tankar och känner mig så otroligt lost. Jag är kär i honom men plötsligt har jag börjat fundera på om jag skulle kunna vara ännu kärare i någon annan?
Är 24 år och är så rädd att jag ”kastar bort min tid” utan att jag vet om det? Hur fasen vet man när man är med någon för att det är tryggt och bekvämt eller för att det är det enda man vill? Jag börjar längta efter ”nykär-känslan” men vill ändå aldrig förlora denna person. Vid minsta lilla besvikelse börjar jag tänka ”livet är för kort för att vara besviken i en kärleksrelation” men samtidigt vet jag ju att en relation inte alltid är perfekt. Är rädd för att besluta mig för en paus men sen ångra mig och att det då är försent. Hjälp, jag är så vilsen. Skulle behöva några kloka ord från dig. Stor kram!
Hej fina du,
Det är helt sunt att reflektera över sin relation och tillåta sig själv att fantisera om något annat. Det är bara så man kan känna efter och veta om man trivs där man befinner sig. Du skriver att du är kär i honom och om du är det tycker jag absolut inte att du ska lämna din relation! ”Mer kär” – vad betyder det ens? Den kärleken ni hade i början? Ja, men den kommer ju bara övergå till samma kärlek ni har nu om du försöker skapa det med en ny person. All nyförälskelse blir kärlek som blir vardag i alla relationer.
Om du däremot kommer till insikten om att du inte är kär i den här personen längre, då är det dags att gå vidare. Men det låter inte som att du är där tycker jag?
Ingen förutom du kan veta vad du behöver i ditt liv för att må bra och vara lycklig. Men! Njut av det du har är mitt tips. Massa kärlek till dig!
Vi ska snart också börja förskola, ser framemot det! Dock har vi aldrig lämnat bort vår son, kan tänka mig det är lättare att lämna på förskola om man är van att lämna ifrån sig barnet på helgerna. Vi har inte kunnat göra det eftersom sömnen är, och har varit, katastrof. Nu har vi varit hem ett år och nio månader och ska börja med 15-20 timmar i veckan på förskolan, hoppas det hjälper lite på nätterna. Corona gjorde ju att alla öppna förskolor stängde, simhallen är stängd och det är helt enkelt inte så enkelt längre att ha lillen hemma, han behöver ombyte!
Till personen som ställde sista frågan: Jag kände likadant som du i 1 år. Var tillsammans med världens finaste kille som jag ÄLSKADE, men tanken kunde slå mig att jag behövde gå vidare då jag började längta efter ett liv själv och inte kände samma kärlek som i början. Men jag avfärdade den tanken så fort den uppstod, då den var alldeles för jobbig. Men en dag kunde jag tänka tanken, utan att det var för jobbigt och då insåg jag att det var det jag behövde göra. Det är det bästa beslutet jag tagit, trots att jag älskade min kille.
Så känns det inte så än – gör inte slut men var tydlig med din partner hur du känner. Jag kommunicerade knappt med min partner och kan ångra det så mycket idag.
<3
Ville bara säga att jag jobbade som förskolepedagog ett par år efter gymnasiet – och blev så glad över dina fina ord om förskola och att lita på pedagogerna! Även svaret på den sista frågan gjorde mig så glad. Fint med en motpol till alla ”nöj dig inte”-röster. Självklart ska man inte nöja sig men känns som vi lever i en miljö där man ska byta ut allt så fort det inte känns helt hundra eller att något annat visar sig. Som du säger – alla relationer blir till något annat med tiden och det finns ju många jättefina saker med det.
Kan säga att jag shabblade bort mitt livs kärlek för att jag var uttråkad och trodde att det fanns något där ute som var mycket mer spännande, passionerat och roligt. Men nu, fortfarande, ett år senare känner jag att det var mitt livs största misstag. Så tycker det är jättefint med en uppmaning i att försöka se det fina i det man har och tänka en extra gång ifall man lever i en llycklig relation.
Kram från en annan Mikaela <3