Man älskar ju sammanfattningar, visst gör man? Varför har vi människor ett så stort behov av att summera och kategorisera saker? Vi gillar kanske ordning och reda: boxar för olika tider i vårt liv. År och sammanfattningar av alla år. Jag älskar skiten. Med det sagt så här kommer den årliga listan om allt jag gjort och inte gjort under 2020!
Gjorde du något 2020 som du aldrig gjort förut?
Ja! Jag var i Sydafrika, jag hade 1-års kalas för min son, blev en förskolemamma, lanserade Baby Journey, släppte min femte bok, abonnerade Berns för en kväll, bevittnade en pandemi och fick Corona.
Vad var din största framgång 2020?
Lanseringen av Baby Journey som jag vet är starten på något helt annat i min karriär!
Och på ett personligt plan?
Att jag har varit en så jävla bra förälder. Ursäkta språket men vilken supermamma jag är! Under 2019 kunde jag stundtals känna mig sämst som mamma men nu har jag jobbat upp självförtroende, relation och trygghet. Jag orkar så mycket mer än vad jag tror, jag är sjukt stark och jag älskar Dante mer gränslöst än vad jag älskade min tonårskärlek (då fattar man nivån liksom, haha).
Vilka platser besökte du?
Kapstaden och Båstad förutom Stockholm då. Två helt underbara platser på helt olika sätt!
Bästa dagen på året?
När vi hade vårt firande på Berns. Det var 25 grader och strålande sol, på dagen var jag och Dante i parken och lekte, det låg förväntningar i luften och allt var helt perfekt. En sån drömlördag som man inte får många gånger i livet, det kändes nästan som en bröllopsdag haha!
Vad gjorde du på midsommar?
Vi firade hos Amanda och Shoan med åtta vuxna och åtta barn – full blås från start till slut. En sjukt mysig och härlig dag som slutade i skrattfest och övernattning!
Vilken var den bästa festen?
Vår egen såklart!
Bästa köpet?
Vår platsbyggda bokhylla i valnöt och soffan från Meli Meli!
Bästa matupplevelsen?
Vi hade några riktigt mäktiga matupplevelser i Kapstaden! En kväll var jag, Daniel, Dante och Damon på The Pot Luck Club där vi tog in allt på menyn, Dante sov i vagnen genom middagen och maten var wow. Eller Jordan Wine Estate i Stellenbosch utanför Kapstaden där vi åt en middag tillsammans hela gänget med solnedgången som kuliss och maten var breathtaking. Hantverket här i Stockholm åt vi på en ljummen junikväll med ett gäng kompisar och den upplevelsen har jag svårt att glömma. Även Ekstedts på mina föräldrars bröllopsdag var MUMS.
2020-stilen?
Adoore-klänningar genom hela sommaren och den mer minimalistiska Stylein-looken under de kallare månaderna.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Dante dante dante dante
Damon
Våra underbara vänner
Baby Journey
Mitt övergrymma team på FORNI
Att få gå tillbaka till jobbet efter mammaledigheten
Alla sjukt intressanta konversationer med mina kontorskollegor, branschkollegor och vänner
Alla skrattattacker. Jag har skrattat sjukt mycket i år trots allt.
Och ledsen?
Ja
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare, jag har varit väldigt glad i år och befinner mig i det stora hela på en bra plats i livet.
Något oväntat som hände?
Ja alltså det kom ju en jävla pandemi – didnt see that comin’…
Vad önskar du att du gjort mer?
Om jag får drömma hade jag ju velat sova mer men det står utanför min kontroll så annars tycker jag att jag har gjort det jag har velat och behövt.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Brytt mig om vad andra tycker
Årets låtar?
Tough love med Avicii, Vargas & Lagola och Agnes var vår introlåt till middagen på vår fest så den har jag lyssnat mycket på. Andraplatsen tar nog Kygos Whats love got to do with it som jag brukar dansa mig fram på gatorna till. Och tredjeplats några Så mycket bättre-favoriter: Stad i ljus med Silvana, Euphoria med Helen, Starkare med Newkid.
Favoritserie?
Jag har kollat hela Suits och de första tre säsongerna är 10 poäng rakt igenom. Jag älskade även Undoing och Normal People!
Bästa filmen?
Jag kommer faktiskt inte på någon på rak arm. Den senaste filmen jag såg som jag fastnade i var Parasit, första gången på x antal filmer som jag inte började skrolla!
Bästa boken du läste i år?
Längtar tills den dagen jag hinner och har lust med att läsa en bok igen. Jag har prioriterat bort det sen jag fick barn för jag har varit tvungen att prioritera bort en massa saker hehe. Men jag läste min egen bok en jäkla massa gånger! Och påbörjat en handfull. Fan, mitt nyårsmål får bli att läsa en hel bok i år!
Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag var med mina killar på dagen, sen åt jag lunch med Bosse och Petra och minikillarna, njöt av sommarstockholm och typ 28 grader. På kvällen åt vi middag på Sturehof med ett gäng kompisar och fortsatte kvällen på Hallwylska med massa bubbel. Riktig 10-poängs födelsedag inser jag nu! Somnade extremt lycklig.
Är det något du saknar år 2020 som du vill ha år 2021?
Fest, att alla museum och roliga platser för barn ska öppna igen, Skansen hela året, Gröna Lund. Att allt ska vara som vanligt, att vi ska kunna göra massa äventyr och att ingen pandemi ska hindra oss! RESOR!!!
Nyårslöfte?
Läsa en bok som vi precis bestämde. De andra kommer i ett eget inlägg imorgon!
Högsta önskan just nu?
Hade ju varit riktigt pirrigt om vi fick townhouset i Marbella som vi la ett bud på igår kväll…
NÄHÄ du driver!! Townhouse i Marbella, jag går av. Så spänd för er skull. Jag går och väntar på ett besked för en villa med stor tomt som vi lagt bud på. Nu håller vi tummarna!!!
Men gud vad spännande! Lycka till!
Ja det är sååå roligt, ska berätta mer snart, har inte velat jinxa något haha
<3!
Till frågor med Forni:
Jag läste precis er artikel om ”ett klagofritt år” på Forni.se, och jag tycker den var så viktig! Nu under julledigheten tittade jag ikapp mycket på Youtube och Instagram och det slog mig verkligen vad mycket folk klagar över A L L T (Och nu menar jag på småsaker och detaljnivå). Det är otroligt många influencer som bor i enorma lyxlägenheter men ”hatar sin walk in closet” eller har porslinshy men ”stör ihjäl sig på sin finne i pannan” osv osv osv.
Man behöver absolut inte vara glad och positiv heeeela tiden men jag tycker det är sorgligt att många offentliga personer låter så otroligt missnöjda hela tiden – de verkar ha så orimligt höga krav att inget längre duger…
Med det sagt får jag inte den känsla av dig. Du känns väldigt tacksam för både det lilla och det stora. Jag är nyfiken om du ofta ”klagar” till vänner och familj?
Stor kram
Alltså Damon ser alltid så otroligt glad ut!
Härligt med glada människor 🙂
Jag tycker ett mål ska vara att D ska skaffa insta. Han verkar rolig och är dessutom snygg :’)
Nej, med ett nytt år kommer inte ett corona fritt år. Vi kan räkna med Covid 19 detta år 2021 med och denna sociala distansering. Kanske i december och jul kan vi räkna med att få tillåtelse att umgås, kramas, träffa ”våra äldre”(våra är döda, men inte av corona och det är jag tacksam över att dom inte får uppleva och ha rädslan att dom ska bli sjuka) etc
Varför ser ni till era gamla vanor? varför är det så viktigt att det återgår till det normala(otänkbart i detta läge) och varför detta behov? Varför klarar inte ni av att ”ha tråkigt?”
Jag är tacksam över jag gick hela mitt vuxna liv arbetslös, fick fast jobb innan denna pandemi så jag ej behöver oroa mig och boxningen kom tillbaka så för mig känns det någorlunda normalt men försiktighet såklart.
Men vaddå ”klara av att ha tråkigt”!? Om man njuter av att umgås med vänner över middagar, om älskar att resa, om man tycker det är askul att gå på en stor fest, varför får man inte längta efter det? Att känna att man längtar tills pandemin är över och till hur livet var innan (någorlunda) känns väl högst rimligt, det vill väl dom flesta?
Jag tycker också att det är en sån ”fixering” vid att gå tillbaka till det gamla livet ,så som allting var förr. Men vi måste ju inse att inget blir som förr och det kommer bli bra det med! Bara för att verkligheten har sett ut på ett sätt förut behöver inte betyda att det alltid kommer se ut så. Men vi kommer endå,kunna vara lyckliga, må bra och göra saker vi gillar. Men jag hade hoppats på att vi under pandemin har reflekterat mer över vad som är viktigt och att vi inte behöver ha ”allt” som vi hade innan Corona. Tex. Denna fixering vid resor , som det låter som att är livsnödvändigt för folk. (Vilket det inte borde vara)
Hej!
Från en fellow bokmal med barn till en annan: räddningen heter ljudböcker. (Ja, det räknas som att man har läst en bok när man har lyssnat på den, alla som tycker är något annat kan gå och lägga sig i ett hörn och skriva listor över fler anledningar till att varför dom är så mycket än oss andra).
Ljudböcker har fan RÄDDAT mig och min läslust de senaste åren. Man kan lyssna när man plockar, man kan lyssna när man sminkar sig, man kan lyssna innan man ska sova. Podcasts är toppen, men det kan liksom vara lite.. hetsigt. Alla böcker funkar inte att lyssna på, utan det måste vara lite ”lättare litteratur”, men några är fan BÄTTRE som ljudböcker. Fyra tips som jag tror du kan gilla:
Three women av Lisa Taddeo
Klubben av Matilda Voss Gustavsson
Allt jag vet om kärlek av Dolly Alderton
Där kräftorna sjunger av Delia Owens
Lyssnade precis på Kräftorna sjunger och den var så himla bra! Älskar kvinnan som läst in den också. Hon läser även in Denice Rudbergs ”Elegant Crime” böcker som starkt rekommenderas som just ljudböcker.
Till frågor med forni:
Michaela! Behöver ditt råd:
Vad gör man när man vill veta om gräset är grönare på andra sidan? Är tillsammans med VÄRLDENS finaste människa. Han är så otroligt genomsnäll och vi har en väldigt respektfull och fin relation. Älskar honom men på senare tid har jag börjat undra om gräset är grönare på andra sidan och börjat reagera på andras uppmärksamhet? Får tok-panik av dessa tankar och känslor för börjar genast undra om detta betyder att jag egentligen borde vara själv? Skäms över dessa tankar och känner mig så otroligt lost. Jag är kär i honom men plötsligt har jag börjat fundera på om jag skulle kunna vara ännu kärare i någon annan?
Är 24 år och är så rädd att jag ”kastar bort min tid” utan att jag vet om det? Hur fasen vet man när man är med någon för att det är tryggt och bekvämt eller för att det är det enda man vill? Jag börjar längta efter ”nykär-känslan” men vill ändå aldrig förlora denna person. Vid minsta lilla besvikelse börjar jag tänka ”livet är för kort för att vara besviken i en kärleksrelation” men samtidigt vet jag ju att en relation inte alltid är perfekt. Är rädd för att besluta mig för en paus men sen ångra mig och att det då är försent. Hjälp, jag är så vilsen. Skulle behöva några kloka ord från dig. Stor kram!