Organista, Café A la Lo, Studio Hud & Spa och flera andra grymma bolag

Söndag, och vad passar då bättre än att tipsa om den sista vändan med fantastiska bolag som kämpar i krisen? Här kommer några superfina småföretagare som kämpar med sina fantastiska verksamheter! Snart hoppas vi att det här är över ♥

Organista

Organista är min älskade Linns företag och de skapar otroligt fina och bra reseförpackningar som inte liknar någonting jag sett på marknaden tidigare. Smart nog kan du ha dem till allt ifrån när du packar för långresan men även att ha i vardagsväskan eller om du bara ska till landet över helgen. Jag har den lilla necessären i beige (som precis kommit in i lager igen!) i min väska varje dag och sen har jag packningskuberna till hela familjen. En investering och en PERFEKT present till någon man tycker om.

Café A la Lo

Hej Michaela!

Så bra initiativ!
Min bästa kompis öppnade sitt café À La Lo för bara en vecka sedan- ganska oturlig timing och hon behöver allt stöd hon kan få för att det ska överleva genom detta! Det är ett helveganskt café som Lovisa drömt om att öppna i flera år. De har croissanter, matchakakor, goda luncher (som går bra att ta med såklart) och supergott kaffe som de importerar från ett rosteri i Paris. Gå förbi! De håller till på Birger Jarlsgatan 77 och har öppet alla dagar 07-17. <3

Jag var förbi i förra veckan och WOW vilket mysigt ställe – det här får ni inte missa!

Studio Hud&Spa

Hej!

Min mamma Anna-Karin har en skönhetssalong på Kungsholmen intill Fridhemsplan på Flemminggatan 59 Studiohud & Spa. Hon erbjuder allt från ansiktsbehandlingar till dermapen och har erfarenhet från 20 år i samma lokal! Detta är verkligen hennes livsverk… Det är riktigt bra priser och ett jättetrevligt bemötande för alla som vill ta en stund till sig själva!

Vi erbjuder presentkort med 20% mer värde på presentkort-beloppet! Ex. kan du köpa dermapen (värde 2700) för 2160 kr och nyttja i framtiden/nu!

http://studiohud-spa.se/
Bokning sms Anna-Karin: +46 73-939 84 44

Kärlek till er alla!

Svartklubben

Hallå vad fint! Ett initiativ som nog kan göra stor skillnad tror jag.

Jag jobbar på en restaurang som heter Svartklubben som ligger på Södermalm i Stockholm. Hos oss äter man en 3-rättersmeny i totalt mörker varvat med akustisk livemusik. Musiker + serveringspersonal är alla synskadade, så man får helt enkelt komma in i deras värld en stund och koppla av i vårt mjuka mörker. Maten hålls hemlig tills efter att man har ätit så det är absolut ett spännande sätt att uppleva smaker (specialkost anmäls i förväg så alla kan komma till oss, oavsett allergier eller dietval).

Vi har fortfarande öppet på fredagar och lördagar, givetvis anpassat efter de riktlinjer och rekommendationer som gäller restaurangen. Vi säljer också presentkort på vår hemsida om man vill ge en fin present till sig själv eller någon man känner, så kan man besöka oss längre fram om man inte vill gå nu i dessa tider. 🙂

Kram!

By Malina

Åh vad fint initiativ!!! Vi behöver extra kärlek i dessa svåra tider, för vår online försäljning men även i butiken vi har på Humlegårdsgatan 14. Där vi fortfarande har personal på plats som är superdedikerade att hjälpa alla med allt!

By Malina har funnits sen 2010 och Malin har byggt upp allt helt själv utan investerare.

Kram!


Bild härifrån

Hej!

Mitt namn är Elin Holmström och jag är dipl.massageterapeut. Bedriver min verksamhet på Optimal Fysik som är en hälsoklinik i vasastan/Norrtull. Där finns bla jag som gör främst Behandlande massage med fokus på resultat,även avslappningamassage vid önskan,behov såklart! 🙂 jag ÄLSKAR mitt jobb och har gjort det nu i snart 7 år, har älskat det sen dag ett. Varje sag jag kan få ngn att må lite bättre är verkligen lycka för mig.. men just nu har lyckokänslan försvunnit lite 🙁 vaknar på nätterna av oroa mig för framtiden. Tänker på de hela dagarna,även om jag försöker att Inte. jag har redan förlorat 50-60% av mina intänkter/inkomster.
Jag hoppas verkligen att allt börjar rulla på som vanligt för alla våra fina systrar som bedriver egen verksamhet.

Tack bästa Michaela för en UNDERBAR BLOGG. du ger mig kärlek, skratt på distans.
Kärlek och kramar till dig!

Elin Holmström
Elin@optimalfysik.se


Bild härifrån

Hej! vilket underbart intiativ!

Mitt företag heter Maria Margareta – Visuell gestaltning för Garderob, Scen och Utställning. http://www.mariamargareta.com

Jag har grundat företaget Maria Margareta – en samlingsplats för min expertis att använda kläder som ett kommunikationsmedel och ett verktyg för inlärning och förståelse.

Vill du ha hjälp med din personliga stil? Jag vill hjälpa dig att skapa självförtroende för att uttrycka dig genom kläder. Garderob S.O.S är tjänsten där jag hjälper människor att strukturera och förtydliga garderobens innehåll och dess möjlighet till uttryck så att den passar din personlighet.

Tjänsten innefattar cirka 10 timmars arbete där det förutsätter att du är en aktiv deltagare. Mitt mål är att du ska känna dig road av dina kläder, trygg i dina beslut och bekväm i din kropp. Dina kläder ska  spegla din livsstil och din personlighet.

I dessa tider är vi många som har mer tid hemma men kanske mindre pengar att spendera. Vad passar då att bättre än att göra en långsiktig investering för dig och din garderob?
Därför erbjuder jag 50 % på min tjänst Garderob S.O.S. under april månad. Om man inte vill/kan ses IRL så går det utmärkt att genomföra flera/alla moment digitalt. Detta kommer vi överens om tillsammans. https://www.mariamargareta.com/garderob-sos


Bild härifrån

Hejhej!

Vi är en barnvaktsförmedling i Stockholms innerstad som heter Östermalms Barnvaktsbyrå (vi finns även på Lidingö och Saltsjöbaden under Lidingö Barnvaktsbyrå respektive Saltsjöbadens Barnvaktsbyrå) som till följd av Corona tappat 90% av våra intäkter under mars månad. Vi har massa krya och pigga barnvakter som gärna hjälper föräldrar att avlasta och underlätta vardagen samt skapa en rolig och härlig stund för barnen. Just nu försöker vi fokusera på utomhusaktiviteter för att risken för smittspridning ska vara så liten som möjligt och vi är givetvis flexibla med våra kunders behov och önskemål. Vi har ett stort nätverk av barnvakter som finns tillgängliga och alla som söker barnvaktshjälp är supervarmt välkomna att kontakta oss. Allt gott 🙂

Så himla fint gjort! 🖤

Jag vill tipsa om Bossakuten, ledarskapsrådgivning för dig som är (eller har en) chef eftersom jag vet att många ledare upplever en enormt stor stress och press just nu. Så, står du inför en situation som du inte riktigt vet hur du ska hantera? Behöver du prata av dig? Har du ett bekymmer som du vill bolla dina tankar kring med någon som är oberoende och sakkunnig? Då hör du av dig till Bossakuten och så bokar vi in en samtalstid över telefon inom 1-2 arbetsdagar. Tystnadsplikt råder och jag som står bakom den har många års erfarenhet av att stötta och rådge ledare i olika organisationer och på olika chefsnivåer. Går att läsa mer om här: https://www.bossbloggen.se/bossakuten-ledarskapsradgivning-for-dig-som-ar-chef-eller-har-en/

Ingen ledare behöver göra allting själv och tillsammans blir vi starkare! 🖤

  1. Åh kan varmt rekommendera Svartklubben! Var där med min kille och det var helt fantastiskt! God mat och lysande underhållning! Tips tips tips!

  2. Kan varmt rekommendera Paytack! (paytack_loyalty) på instagram. En tech startup som är digitala stämpelkort (minska plast-användningen!! och bra för plånboken för alla stamkunder). Finns i Köpenhamn Malmö och lund! tips till alla som bor där någonstans 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Frågor med Forni

Hej Michaela!

En fråga till frågor med Forni! Jag tycker att man får intrycket av dig att du är en väldigt säker person och trygg i dig själv. Sen verkar du så proffsig och förtroendeingivande också, rak i ryggen och stolt över dig själv liksom! Har du några tips? Hur blir man trygg i sig själv?

Tack för att du finns och inspirerar!

Hej snäckan!

Vad fint beskrivet av mig, blev verkligen glad. Det du beskriver är en av de vanligaste negativa sakerna jag får läsa om mig själv  på nätet. Att jag är stolt över mig själv brukar vissa ibland förklara som att ”jag tror att jag är någon”. Och rak i ryggen blir ibland översatt som ”kaxig”. Jag antar att man ser och upplever en person så som man själv väljer, det handlar mer om hur man själv är och vad man väljer att ta in, än om hur en person faktiskt är. Ibland.

Sidospår, men det är fint och glädjande att läsa positiva ord om något som jag ibland kan fastna i som negativt.

Jag ÄR stolt över mig själv och jag går igenom mitt liv rakryggad. Jag tar ingen skit och låter inte människor trampa på mig. Jag ifrågasätter, markerar och säger ifrån. Det är inte alltid så, men jag är i alla fall trygg nog att våga ofta när det behövs. Det gör att jag slipper leva ett liv där jag känner mig trampad på och det är viktigt för mig.

Jag vet inte om jag har några direkta tips för att bli trygg i sig själv, men jag tror att det handlar om att våga och ha mod. Att vara modig om någon behandlar en fel eller våga säga till i saker som spelar roll för en. När man börjar med det, så växer ens kroppshållning för man inser att man inte behöver känna sig orättvist behandlar om man inte vill. Jag tror att det är viktigt att våga se allt bra man är som person och inte fastna i det dåliga. Vi tänker så mycket dåliga tankar om oss själva och ibland fastnar vi där.

Sen tror jag att mycket av min trygghet ligger i min grund. Jag har jobbat i flera år med att bli grundad som människa och jag är faktiskt det nu. Även om jag säger ifrån, tappar tålamod, blir irriterad eller får pms-utbrott – så är jag fortfarande trygg där jag står. På min stabila grund. Så ett tips är nog att försöka bli grundad genom att göra saker du behöver och mår bra för din egen skull. Med åren bygger man på grunden och gör den mer stabil.

Heja dig!

Hej! Skönt med en bra natts sömn. Jag undrar bara varför ni inte låter han komma över och sova emellan er när han vaknar första gången? De kan ju ha svårt att sova hela nätter i egen säng när de är bebisar. Min dotter sov alltid hela nätter när hon började sova i vår säng och sedan vid 1,5 års ålder började hon sova hela nätter i egen säng. Det är så mycket hets om att barnet ska sova i egen säng så tidigt när man får sitt första barn (upplevde jag själv iallafall). Vill bara säga att man inte behöver bry sig om alla ”regler” osv när de är bebisar för det löser sig enkelt när de är lite äldre. Gör det som funkar för att ni ska få sömn 🙂 det kommer iallafall jag gå efter nu när jag fått min andra.

Dante sover med oss ibland och i sin säng ibland. Vi känner in hans behov och ger honom det vi tror att han behöver. Eftersom han har haft problem med allt ifrån magen till eksem och öronen så är det olika från period till period i vad han behöver, så vi gör det vi tror är bäst för stunden. Förut sov han i eget rum för att vi märkte att det var bäst för honom, sen funkade inte det och då ändrade vi helt enkelt. Oftast sover han just nu första delen av natten i egen säng och sen kommer han över till oss. Kram!

Hej! Jag har världens viktigaste fråga till dig (till veckans frågor?). Hur tillåter man sig själv att bli dödsförälskad i någon, utan att tappa sig själv? Alltså; utan att tappa mening till allt annat om det inte blir som man tänkt, samtidigt som man ska våga hoppa…
Kramar

Finns bara ett jävligt kort svar:

Man gör det bara! Och njuter av det för GRATTIS FY FAN VAD HÄRLIGT!!!

Hej Michaela,
Tack för världens bästa blogg!
Du är min inspirationskälla i det mesta. Jag har en son som är i samma ålder som Dante, och jag kan känna sån stress att hinna med att träffa mina vänner. All min vakna tid och energi går åt till att ta hand om min son, han sover också dåligt och jag har lite energi kvar på kvällarna när han lagt sig. Jag försöker avsätta 1-2 gånger i veckan med egentid och att träffa kompisar, men hinner ju inte träffa alla som jag vill träffa. Hur har din relation till dina vänner förändrats sedan du fick barn? Och hur ofta träffar du dina vänner? Hörs du med dem i telefon när ni inte får tid att ses? Livspusslet alltså… om man ändå hade mer tid! Tack för att du är du.
Kramar

Hej gull,

Haha, det här jäkla pusslandet. Kort svarat så nej, jag hinner inte träffa mina vänner så mycket som jag önskar. Den stora skillnaden är ju att man inte är lika flexibel som innan = svårt att få ihop det. Jag är duktig på att smsa, kommentera på mina kompisars stories och liksom engagera mig på så sätt för att känna att jag är delaktig i deras liv. MEN som tur är så jobbar jag i samma bransch eller på samma kontor som vissa nära vänner, bor grannar med andra och det underlättar. Men jag har många vänner jag älskar massor som jag hade velat träffa dubbelt så mycket om tid fanns <3

Tror det bästa är att tillåta sig själv att inte hinna och försöka engagera sig på små sätt. Ett samtal eller ett hjärta på ett sms räcker långt! Och sen när man väl ses försöker jag att göra det ordentligt. Att verkligen ta vara på tiden när man väl får till det.

Puss!

Hej bästa forni!! Kan inte du göra ett inlägg om ditt badrumsskåp? En oredigerad bild på allt som finns, lite tips, dina favoriter osv. Hade varit så kul! Vet att du gjort ett för några år sedan men hade varit kul med ett nytt. Kram <3

Klart jag kan! Kommer inom kort. Puss!

Till Frågor med Forni!
Intressant att dina föräldrar fyller år på samma dag, även jag delar min födelsedag med min pojkvän! Jag ska dock erkänna att jag tycker att det varit ganska jobbigt, då jag dels själv vill och gillar att bli firad med sång och presenter på morgonen (haha) och jag vill också kunna ge min kille världens mysigaste dag med allt fokus på honom. Det blir ju lite varken eller som det varit. Kan inte du fråga dina föräldrar hur dom har gjort och hur man på bästa sätt kan göra den gemensamma födelsedagen till något kul? Firar dom varandra på olika dagar eller har någon annan dag då dom visar lite extra uppskattning till varandra? Uppskattar verkligen lite inspo och tips 🙂

Nummer ett: ÄLSKAR när ni är modiga och liksom erkänner sådana här saker. Vet ni att man har kommit så långt med sig själv när man vågar göra det. Finns så många som aldrig skulle våga säga en sån här sak högt!

Nummer två: Gud vad gulligt att ni fyller år på samma dag! Mitt tips är att se det som något positivt istället för negativt. Mina föräldrar har t.ex. alltid haft stort kalas/fest när de fyllt år. Det är liksom lättare att slå på stora trumman när båda fyller! Annars kan det bli att man inte orkar styra något eller att man måste styra två grejer om året vilket kan bli lite mycket. Så ni kanske ska hitta någon ny, gemensam tradition som går emot de tankar du har om hur en födelsedag ”ska” firas?

Kanske bestämmer ni att varje år på er födelsedag så äter ni lunch på varsitt håll och blir firad med era respektive vänner (för att få just den egna uppmärksamheten!) och på kvällen äter ni något riktigt unnigt. Eller att istället för att ge present så lägger ni in pengar i en pott som kan gå till en gemensam dröm? Jag vet inte men tror det finns massa roligt att göra om man fyller samma dag! Skulle satsa på att tänka VI TILLSAMMANS istället för ”fan nu får jag bara en halv födelsedag” haha – även om jag såklart till 100% förstår dina känslor.

Puss!

  1. Till dig som vill ha tips på hur du kan bli mer trygg i dig själv. Jag jobbar själv med det varje dag, det är både utmanande och roligt! Jag märker skillnad och blir så jäkla (förlåt för ordvalet) stolt över mig själv när jag står upp för mig själv! För två år sedan hade jag ett nyårslöfte – ha pondus – och det har följt med sedan dess. Tycker det är ett ord som ofta förknippas med män och ofta i negativ bemärkelse men jag älskar kvinnor med pondus! Så mitt tips till dig är att öva! Ibland vågar jag inte i stunden eller så behöver jag lite tid för reflektion innan jag säger ifrån/delar min åsikt. Det är okej så länge jag vågar ta upp det med den eller de personerna det berör. För varje gång blir det lättare, mindre hjärtklappning och mindre handsvett. Det kommer vara tufft men det kommer också vara fantastiskt när du märker hur du steg för steg blir tryggare i dig själv och står upp för dig själv. Lycka till! 😘

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Ändra mindset

Jag tror vi slog något form av rekord i peppande kommentarer igår – vi är uppe i över 120 stycken! Dios mio!

Tack för att ni är så kloka, snälla och schyssta mot mig, mot er själva och varandra här inne. Jag minns för två år sen när jag funderade på att sluta blogga för att stämningen var så tråkig. Det känns långt borta för mig och den här platsen är verkligen en favoritplats i världen.

Ett tips jag tar med mig är att helt enkelt öva på att ändra mindset kring ens liv. Att jobba stenhårt på att se det som är bra och bara acceptera det som är dåligt. Det är enkelt, går att genomföra och applicera på en gång och faktiskt något som ger resultat. Så tack till er som skrev det, det tar jag verkligen med mig! Nu är det jag som försöker ändra mindset och se det positiva. Sen får man väl tillåta sig själv att då och då bara spy ur sig allt, som nu, för annars sprängs man nog.

En sak som många nämnde som jag ska fokusera ännu mer på är vår möjlighet till avlastning. Att det nog är många andra föräldrar som inte har den möjligheten som blir superavis på att vi kan gå ut och äta eller få egna nätter. Och så är det många av er som tipsar om att våga nyttja den möjligheten ofta utan att få dåligt samvete för att man lämnar bort. För ibland kan valet vara att lämna bort eller gå under.

Det tar jag med mig också, TACK!!!

Och till mina fellow mamas som sover lika kasst som mig – ibland kan vi flytta till vårt egna samhälle där vi beklagar oss och dricker vin med varandra – sen flyttar vi tillbaka hit igen.

Nu ska jag göra oss i ordning för vi ska träffa Steffi och tvillingarna idag – åh, vad jag har längtat!

Puss!

  1. Hej! Vill bara börja med att säga att jag är en sån där jobbig jävel som fått två barn som sovit helt okej, Min bästa vän fick barn samtidigt och hon sov absolut ingenting de första tre åren. Hennes dotter hade först krupp och var enligt läkarna ”kroniskt övertrött” och det var såklart jättetufft. Kommer så väl ihåg hur jag försökte trösta (utan att komma med råd för det hade jag inga då jag inte hade erfarenheten) när hon grät av utmattning och hur dum jag kände mig! Vi bestämde att hon fick säga till när hon orkade prata med mig och när hon tyckte det var för jobbigt med avundsjukan. Jag förstod att hon kände så! Tror att det är en känsla av ensamhet också, att ingen annan förstår. Så glad för dig att du har den här bloggen att få stöd i och höra om andra med liknande erfarenheter, ibland räcker det att veta att nån förstår. Ett enda tips har jag 🙂 Det är att även lämna bort Dante några timmar dagtid till kompisar, då kan du passa på att vila och bara göra det du vill! Tanka energi en kortis räcker längre än man tror för att klara en tuff natt. All styrka till dig, det BLIR bättre även om det tar tid. Ni är superstarka du och D som klarar detta så bra och tar hand om en sån fin liten kille. Heja er!

  2. En sak som faktiskt har funkar för väldigt många (även om det är vida omdiskuterat) är 5-minutersmedtoden -sova hela natten.

    Jag säger inte att det är varken rätt eller fel, men många (inkl nära vänner) svär på att det fungerar.

  3. Jag började nästan gråta när jag läste igenom kommentarerna, alla som kämpar så. Utan mammor skulle jorden sluta snurra.

    1. Blev också helt tårögd när jag läste igenom allt. Du har verkligen rätt <3

  4. Hej! Jag förstår om du är trött på att få tips, men vi har varit där ni är och efter ca 8 månader fick jag höra talas om ”tyst reflux” som stämde in på vår dotter. Läs på om det om ni inte redan gjort det, det finns hjälp att få i så fall. Vi fick medicin som funkade toppen och sen växte det bort vid två års ålder.

  5. Hej Michaela, jag bor inte i Sverige och jag fick en son för snart fyra år sedan. Jag fick tyvärr inte den där ”underbara” baby/barntiden man hade hört och drömt om. Min sons pappa var snabb med att bara försvinna ur bilden för det var ”jobbigt”och själv var jag med en kolik bäbis inget nätverk eller familj i landet och ett Akutkejsarsnitt. Jag kommer inte ihåg de första åren så mycket, han skulle ha mat varje 1,5tim på grund av han var för tidigt född, så kom koliken och ja.. han sov först riktigt efter 2,5 år. Jag lyckades ändå på något vis behålla mitt psyke med att tänka det nog skulle bli bättre. Snart skulle det vända. Jag gick ner nästan 35 kilo och var utkörd. Men Jag skaffade mig ett fulltidsjobb, och på trots noll sömn passade jag det för där fick jag på något sätt ”bara vara mig” De nätter han bara skrek nätterna igenom eller bara var vaken och man inte hade någon möjlighet att få hjälp var omänskliga och fruktansvärda men.. Nu 4 år senare sover han helt ok, är världens finaste mest omtänksamma kille som kommer med vatten om jag är sjuk och vill så gärna måla mina naglar och äta chips i sängen med mig. Han älskar att cykla och säger ”vad vacker du är” om jag har köpt en ny klänning.
    Det jag vill säga är använd din avlastning så mycket du kan, du är inte en dåligheter mamma. Jag vill önska jag hade haft den möjlighet om det så bara var en timme för det hade kanske gjort jag kunde minnas mer och ha njutit mer av tiden istället för att ”överleva den” Du gör ditt bästa i vad DU är i och ingen kan säga hur DU ska göra för vi alla är olika, med olika liv, barn och förhållanden. Och gör det som är rätt för dig. Och gör det precis som det passar dig.
    Jag hejar på dig, och om jag kunde klara det kan du. Allt blir inte alltid som man trodde eller som för alla andra och det är ok. Du klarar det här! 🙂 Stor kram

  6. I somras var jag där när jag upplevde att bebis nr 2 även var krävande. Var så säker på att ni får vi testa på det där med lugn bebis, där allt bara fungerar. Hittade detta gamla inlägg då och det kändes så skönt att läsa; http://www.hormonerhemorrojder.se/2015/08/25/snalla-bebisar-och-avundsjuka/

    Nu blev bebis nr 2 så där fantastiskt enkelt och herregud vad jag har njutit….vilken bebis man får är verkligen ett lotteri. Om några år kanske du sitter där med nr 2 och får njuta av ett bebis som sover och världens bästa Dante som sover bra och pratar i ett. Det kommer att bli bättre!

  7. Precis så, ändra mindset, för man vet ändå inte riktigt hur andra har det även om det verkar så perfekt. Någons barn har problem med sömnen, någon annans vill inte äta och då önskar man att de hade sömnproblem istället bara de äter och går upp i vikt. Vår dotter sover helt inte heller bra, men jag har accepterat läget och tillåter mig att inte vara perfekt, att inte hinna allt, ha perfekt städat osv.. Tar vara på tiden då hon sover på dagen som min tid att bara vara, dricka kaffe, se på serie eller liknande, vilket ändå bara är två korta stunder, sover inte alls 1-2 h som hon borde och jag är jätte avundsjuk på dem vars bebisar sover två 2h pass per dag, vilken lyx att få den pausen, det har jag aldrig fått! Vi har heller inga föräldrar i närheten så vi har aldrig fått avlastning, jag och min partner har aldrig fått en minut ensamma på 10 månader, så ta verkligen vara på den möjligheten ni har, det är guld värt! Alla kämpar med sitt även om jag förstår att ni har det tufft och jag tycker du är oerhört stark som orkar och som vågar dela med dig. Fortsätt kämpa, du är fantastisk!!

    1. Precis! Alla har olika saker att sakna och vara avundsjuka på. Vår dotter sov som en katastrof om nätterna. MEN hon hade några fina timmar där mellan 19-22 som vi fick själva (nått enstaka uppvak) så vi kunde se en serie eller umgås. Kompisars barn som sov gott om nätterna krävde att en förälder skulle ligga bredvid dem all sovande tid, så de fick aldrig någon tid tillsammans. När deras barn sov gott om nätterna så sov de bara 20 min i sträck dagtid och då på en förälder. Vår dotter som inte sov alls på natten sov själv ute i sin vagn 2,5 tim på förmiddagen och 1 tim på eftermiddagen 🙂

      Så det är olika, ingen får allt, det handlar 100% inte om hur man har det utan om hur man tar det!

  8. Hej! Jag har en fråga, jag har sen en tid tillbaka träffat en kille och känner mig kär i honom och vi har verkligen så kul ihop. Har dock problem med att jag alltid måste bli bekräfftad och blir ständigt orolig för att han ska tröttna och lämna mig. Han kan på kvällen säga att han är kär i mig och vi har det jättebra men så fort vi sen inte hörs på en dag blir jag direkt nojig och börjar tänka massa negativa tankar. Ahhh så tröttsamt. Har du några tips på hur man ska tänka i dessa situationer?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Att bli bitter och avundsjuk

Jag har fastnat i en ond spiral den senaste tiden som jag måste ta mig ur. Det handlar om att jag har börjat bli fruktansvärt avundsjuk på andra bebisföräldrar! Jag har nästan ingen i min närhet eller som jag följer på sociala medier, som har samma typ av sömnproblem som vår familj kämpar med.

Första halvåret höll jag verkligen både humöret och hoppet uppe. Jag var stark och testade olika grejer och tänkte att det gör ingenting att det är tufft för det kommer släppa. Jag märkte att andra mammor började få sova, deras jobbiga perioder gick över, de var glada och lyckliga och allt var vad de hade drömt om. Det gjorde ingenting för jag visste att det skulle bli så för oss också. En dag kommer vi sova fem timmar i sträck och detta kommer vara ett minne blott.

Fem timmar i sträck har fortfarande inte hänt än…

Och någonstans hade jag trott att det skulle släppa efter 6 månader, men istället är det i perioder precis lika tufft som innan.

Jag märker att jag blir GALET avundsjuk och irriterad när jag pratar med kompisar eller läser uppdateringar på instagram eller hör om en kompis kompis vars bebisar sover hur bra som helst?! När de klagar på att de är sååå trötta för att de varit uppe 2 ggr på en natt så känner jag för att bara ställa mig upp och dunka huvudet i väggen. När mina kompisar som har spädbarn berättar att deras bebisar sover hela nätter känner jag för att bara vråla rakt ut. När någon tycker synd om mig blir jag tokig – tyck inte synd om mig, din nedlåtande jävel.

Inget av det här är ju på riktigt. Att någon tycker synd om mig innebär INTE att någon är nedlåtande. Att någon ger ett tips är INTE för att den vill vara elak. Att någon är tacksam över sina bra nätter betyder INTE att den vill kasta det i ansiktet på mig när de postar det på sin instagram.

Men där är jag nu, efter snart 10 månader av sömnbrist. Ingenting är rätt, inget som någon säger känns okej, tålamodet har för länge sedan runnit ut och försvunnit långt bort. Jag vill bosätta mig i ett samhälle där bara föräldrar med barn som sover dåligt bor. Så vill jag sitta där och älta hur jobbigt det, är timme efter timme efter timme, medan vi dricker vin och äter snabbmat till middag för att alla förstår att ingen orkar laga mat. Där vill jag bo, där skulle jag ha det bra, där hade jag slappnat av.

Men nu finns inte det samhället. Jag bor i den riktiga världen där andra föräldrar sover hela nätter och skickar försiktiga hjärtan till mig på instagram när jag beklagar mig. Och den här världen är faktiskt rätt så himla fin och förstående, även om alla inte just känner igen sig. Den är inte ond bara för att jag känner mig utsatt. Det kanske är lite orättvist – men det är ingens fel.

Och som Petra skrev när jag fick ett ordentligt psykbryt i morse: Hade du velat byta bort ditt liv, världens roligaste liv med världens roligaste bebis, mot ett där du fick sova hela nätter?

Och det hade jag ju inte. Även om jag i en drömvärld hade velat ha både och.

Med det sagt, så ibland måste man ta beslut. Jag gör det här i bloggen. Förra veckan beslutade jag mig för att släppa kraven på mig själv. Den här veckan bestämmer jag mig för att sluta vara avundsjuk. Det leder ingen vart. För avundsjuka kommer bli bittersjuka. Och jag avskyr bittra människor, så jag vill verkligen inte vara en sån själv.

Ni som har haft eller har bebisar med riktiga jobbiga nätter, hur har ni gjort för att hamna i rätta tankebanor när det känts som jobbigast? Dela gärna med er ♥

  1. Alltså vad jag känner igen mig. Nu är min son drygt 4 år, men alltså sömnen första åren var så få sammanhängande timmar att jag knappt minns dem. Känslan av ensamheten i detta, att vi var enda föräldrarna var son inte sov om nätterna. Fy! Men det är så klart inte sant, vi råkade bara prata om det med de som fick sova, så pepp till er. En klen tröst just där ni är nu men det kommer att vända. Stor kram från en som känner med er och varit i en liknande sits <3

  2. Sov inte en hel natt fören nattamningen togs bort helt och då var barnet runt 2 år. I ert fall kanske det kan handla om matning på natten, att det behöver vänjas av? Vet dock inte hur illa ni sover men vårt barn vaknade i regel varannan till var tredje timme fram tills dess. Samsov visserligen så gick inte direkt upp.

    Antar ni testat i princip allt så förstår om tips inte är kul att få. Hoppas det löser sig för er! Sömnbrist är verkligen tortyr.

  3. Min son började sova bra vid 14 månader 🙈 men innan det var ju inte alla nätter katastrof men det hände ett par gånger i veckan att jag stod upp och vaggade honom mitt i natten nån timma innan vi kunde somna om. Tack tack för bärselen!! Jag försökte alltid sova med honom 1 gång per dag och få frisk luft varje dag <3

  4. Vår bebis vaknade var 20e minut första halvåret. Andra halvåret hade hon vakenperioder mellan kl 00-04 minst 4/7 nätter per vecka (de andra nätterna vaknade hon ca 5-7 gånger). Hon fick utredas av läkare (och visade sig vara helt normal, bara ha ”ett ovanligt litet sömnbehov”) och vi fick gå i terapi. Jag höll seriöst på att svimma av utmattning flera dagar i veckan. Det var helt fruktansvärt och när jag ser tillbaka på den här tiden får jag hemsk ångest. Dagarna var ändå underbara (eller det var underbart att vara med henne), men hade vi fått sova hade det första året tveklöst varit ett helt annat. Efter 13 månader, i samband med att hon började lära sig gå, började det vända (då hade vi kanske 2-3 uppvak per natt). Och efter förskolestart vid 18 månader är det nu bra. Alltså bra som i sover hela nätter (dock i vår säng). Men ok, slut med rant. Jag mådde som sagt otroligt dåligt och förstår dig verkligen. Det är ok att vara avundsjuk. Det enda bra rådet jag fick under tiden det var som värst, var från bvc-sköterskan som sa att ”oavsett hur tufft det är, om det känns som att du ska stupa – försök att gå ut om dagarna, träffa vänner, gå till öppna förskolan, gör minst en aktivitet om dagen”. Att gå utanför lägenheten och försöka upprätthålla ett någorlunda aktivt liv, hur trött jag än blev av det, gjorde ändå att allt kändes lite mer hanterbart. Och håll ut ! Och vänta inte med förskolestart!!

  5. Jag har också en bebbe som vaknar efter cirka två timmar varje natt. Ibland 3 timmar jippie!I förrgår var det ”bara” 5 gånger och det kändes ändå ganska okej haha. När det varit som värst har jag fått ringa min Sambo som fått komma hem från jobbet så jag fick sova…

    För mig har det hjälpt att umgås med vänner med bebisar och verkligen ta in när de berättar om sina problem. De har inte problem med sömnen men andra problem som vi inte har. Det är då en tröst. Tänk tex att Dante trivs väldigt bra med sina barnvakter (mor/far föräldrar) tänk vad skönt att slippa ha oro över det och att ni kan lämna bort och få avlastning ibland :). Vissa har bebisar som inte alls vill vara med någon annan än sina föräldrar. Så helt enkelt tänka att sömnen är vad ni får kämpa med i er familj medans i andra är det andra saker. Också att luta sig mot att man har en bra relation med sin partner. (En del kan när de får barn få nya ”problem” som ej har med själva barnet att göra). Jag har aktivt försökt att sluta fråga folk hur dom sover…för tycker de blir jobbigt höra på som du skriver att vissa är uppe 2 gånger och tycker de är katastrof sen blir man påmind om hur man själv har det. Kanske är ett bra tips för då blir man inte påmind om det under dagen dessutom.

    Kram på er!

  6. Jag har en 7 månaders bebis som jag helammar. Hon har ammat varannan timme dygnet runt. Som om inte detta var nog har jag nu (efter lite slarv med preventivmedel) blivit gravid igen, tröttheten och spykänslan är nu med mig ännu mer än innan. Men när huvudet dunkar vid varje uppvak (fullt ös dansgolv därinne) tänker jag på den enorma kärleken och har bestämt mig att min ork får hon detta år. Jag försöker lägga bort fokuset på mig, jag har många fantastiska år bakom och framför mig, men detta år är hennes. Varje gång jag tänker nää inte nu igen på natten försöker jag vända det till att min älskade skatt behöver mig. ”Detta år ger jag dig all min kraft för kommande år kommer jag längta tilllbaka till den tiden då du behövde mig som nu <3 ”

  7. Som jag skrev under ditt förra inlägg så släppte mycket avundsjuka och bitterhet när jag lyckats hitta acceptans och byta mindset. Helt enkelt få sömnbristen att bli en mindre del av mina tankebanor! Jag blev inte piggare av att tänka på hur få timmar jag hade fått sova, det blev bara värre!

    Jag precis som du kände att ALLA andra hade det sååå lätt, vilket inte var snart, klart det finns både de som har det lika tufft och tuffare. Leta upp någon vän som faktiskt också sover skit och älta lite ihop, men bara en kort stund!

    Sen, nu ska du få höra! Min dotter började sova vid 1-års ålder. Efter att inte ha sovit alls (ofta gick vi runt med henne i famnen hela nätter) så började hon nästan från en dag till en annan vakna någon enstaka gång, sedan snabbt sova hela nätter! Av sig själv! Sen dess (hon är 3 år nu) har hon har en gudomlig sömn. När andra senare fått kämpa med läggningar, större barn som vaknar på natten och är ledsna eller vill komma över till deras säng, vaknar före fan på morgonen osv så har våra läggningar sedan 2 år tillbaka gått på tio minuter, hon sover hela natten i sin säng, hon sover nästan alltid 11 timmar i sträck, lägger sig redan vid 19 så vi har mycket vuxentid och de få gånger hon vaknar på natten behöver vi bara gå in och stoppa om henne. SÅ det kan faktiskt vända, och då kan man kosta på sig att vara lite mallig, för då har inte alla andra det lika lätt 😉

    Stor kram till dig, vet EXAKT vad du går igenom, men du kommer ut på andra sidan, och genom att acceptera, känna lugnet, försöka att inte älta så kommer även denna tuffa tid bli roligare och mindre jobbig ❤️

  8. Hej Forni, har följt dig i många år men de senaste 10 månaderna på ett annat sätt då jag själv har två barn. Jag tycker att du är helt underbar som VÅGAR dela med dig av hur din vardag (nätter) ser ut med barn. Bilden som man ser på sociala medier visar inte den rätta bilden. Där ser man bara lyckliga familjer med snälla/söta/rena barn och tala inte om hur perfekta mammorna ser ut.
    Jag har senaste fem åren arbetat med barn som sjuksköterska på en barnavdelning och har sett så mycket lidande, frustration och tårar bland familjer kopplat till det dyrbaraste man har- sitt barn. Jag har själv varit med om rena tortyren med mitt ena barn som hade kolik, vår älskade lilla flicka skrek och skrek. Ingen förstår hur psykiskt påfrestande det var att inte kunna trösta eller på något sätt få barnet skulle komma till ro. Jag trodde att jag skulle bli knäpp, jag vet inte hur vi över huvud taget klarade oss igenom dessa månader med sömlösa nätter men det gjorde vi på något sätt och nu tre år senare får vi äntligen sova hyfsat sammanhängande. Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta att delar med dig och att så många kan finna tröst i dina ord!

  9. Är i samma situation som dig och kan bara säga att jag relaterar så mycket till det du skriver <3

  10. Så oerhört kämpigt! Vilken krigare du (ni) är. I någon av alla Rulla Vagn-poddar ges mer konkreta tips vart man kan vända sig för att få hjälp med bebis som sover dåligt. Det finns sömncoacher även för små småttingar som Dante. Hejja dig (er) 💪

  11. Hej!

    Vill bara skriva att vi är i typ exakt samma situation. Vår bebis är visserligen bara 8 månader än. Vi har testat allt, har sökt vård 100 ggr för att vi har tänkt att det är nånting, med magen eller något annat. Jag har tyckt att det är skönast att vara (nästan) helt öppen med våra problem, typ att äga problemen. Tkr det ändå är skönt att prata av sig. Sen tänker jag att alla barn är olika och andra barn kan vara ”jobbiga” när de blir äldre. Dessutom är det nog bara att acceptera, det kommer komma massa fler perioder som är jobbiga i barnets liv.

  12. Här är en till som inte sovit mer än 2-3 h i sträck på över 1 år. Graviditet och nu 5 månaders bebis som max sover ett par timmar i sträck. Har barn sen innan och tänker så här; alla har vi våra prövningar. För er är det sömnen. För någon annan är det sjukt barn, barn som är väldigt svår med mat, en trots som vida överstiger vanlig trots och begränsar hela ens vardag. Eller vad det kan vara. Vissas prövningar har inte kommit än. Unna dig att tycka att det är piss. Unna dig all hjälp du kan få. Unna dig glädje över d

  13. Kompiskompis barn fick göra sömnutredning efter 1 år av kaossömn. Kanske det finns mer hjälp att få på BVC!

  14. Min tvååring ville bli ammad varje till varannan timme dygnet runt fram till att jag beslutade mig för att sluta amma, hon var då 10 1/2 månad… Började helt plötsligt att sova hela nätter. Nu vaknar hon oftast en gång och vill bli omstoppad igen. Ibland tar det 5 minuter innan hon somnar om ,ibland 1 timme… Men när det var som jobbigast så tog jag helt ”enkelt” inte ta till mig hur andra hade det. Tackar att jag har den förmågan. För om jag hade tagit till mig allt hade jag nog blivit tokig. Önskar jag hade det perfekta receptet till dig… Hoppas det vänder för er snart. Kram !

    1. Hej, jag har aldrig läst den här bloggen förut, men letar nu desperat efter andra med samma bekymmer som jag. Jag har en helt fantastisk liten 10 månaders bebis, men som aldrig vill sova. Hon sover 30 minuter X 2 på dagen och har nästan aldrig sovit mer och på nätterna sover hon endast om hon får ligga och amma i princip hela tiden. Men mitt problem är att jag så gärna skulle vilja fortsätta amma någon gång per natt, men alla säger att jag borde sluta helt, men jag kan inte ens förstå hur vi ska få henne att sova då. Hon tar varken napp, gosedjur eller snuttefilt. Vi samsover. Jag är så fruktansvärt trött och har vill hela tiden skjutit fram problemet. Bvc tyckte jag skulle sluta amma redan vid 6 månaders ålder. antar att jag bara önskar mig ett råd om jag bör sluta amma helt? Hälsningar trött och velig mamma

  15. Oj allt kom nog inte med. Men som sagt, alla har vi våra strider. Och med tiden märker vi vilka dom är. Njut när det är bra, krama en vän extra mycket när det är skit ❤️

  16. Hej, (Du behöver helst inte publicera nedan kommentar eftersom den är orimligt lång…. men det kanske ger nån liten pepp i att det finns fler som kämpar)
    Oh, vilken igenkänningsfaktor på detta inlägg, och märkligt nog ett uns pepp nånstans, att det finns fler….
    Jag skulle vilja påstå att jag kvalar in i samma liga av obefintlig sammanhängande nattsömn och kan också bli så orimligt lika mycket provocerad av småbarnsföräldrar som klagar över deras enstaka uppvak sporadiska kvällar, eller vars barn som sover såhåååå bra på nätterna. Eller bara har det så… uppstyrt kring sig.

    Jag har två februari-döttrar, 3 resp 1 år,(ja vi vågade oss på att försöka få en till, för nr två kunde ju omöjligt sova lika illa….eh!) och jag kan räkna antalet nätter utan uppvak å stök på rimlig mängd sovtimmar på en halv hand typ… på drygt 3 år…
    Sömnmönstret har haft variationer, men alltid kass, med blandad kompott av massor av uppvak, nattätande, nattskräck ,eller bara långa vakenperioder ,och tidiga morgnar.
    Och sömnbristen… den har emellanåt varit nästan outhärdlig.
    Jag kan se på min spegelbild att det varit tre år som varit rätt tärande, och att mötas av det glåmiga ansiktet är ju i sig inte heller helt upplyftande. Jag har också märkt att mitt närminne har blivit påverkat och tyvärr känner jag mig också till stor del snuvad på bebistiden med lillasyster eftersom sömnreserven redan låg på minus när hon kom.
    Jag har av sömnbrist av misstag satt mig i baksätet i bilen å undrat varför jag stått stilla innan jag insett att det ju var jag (precis som varje dag) skulle köra och hämta storasyster på föris (eftersom min kommun tillåter storasyskon 20h/v med en föräldraledig förälder hemma så den föräldralediga får rodda all logistik.)
    Det som räddat oss från totalt haveri är massiv support av morföräldrar när perioder av sömnbrist varit på väg att ta knäcken av oss. Tvingat oss att tillåta oss gå isäng och sova halv åtta på kvällarna och insett att allt annat får vänta ett tag. Och tillåtit oss att erkänna hur sjukt jobbigt det kan vara…
    Jag kan fortsätta hur länge som helst (pga uppdämt behov av att älta eftersom ingen annan i min småbarnsförälderomgivning har varit i närheten….) men jag vill inte spä på bitter-boozten
    Jag hade hellre kunnat bjuda på en peppig ”det går över”-historia men jag väntar själv fortfarande på att det ska inträffa.. allt jag kan säga är
    att du inte är ensam, och hur mkt man än älskar sina barn är det förjävligt emellanåt …

  17. Lugn, bara lugn.

    Min son Milian var kaos! I över 1 år drack han 6 FLASKOR MJÖLK per natt!

    Mina vänners ungar sov hela nätter??? Jag undrade vad fan är det för fel vi gör!

    Min vän avrådde mig starkt till att ge Milian mjölk på nätterna sagt och gjort, 2 NÄTTER tog det, jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att han av alla ungar skulle klara av detta.

    Så om två månader sluta helt att ge honom något, du kommer få ett annat liv

    ❤️

  18. Hej
    Jag har en 1,5-åring som fortfarande stökar med sömnen och vi håller på att bli galna till och från. Mitt bästa praktiska tips är att dela upp nätterna så att någon får sova bra då och då. Mitt bästa tanketips är att man DÖR inte av sömnbrist, även om det känns så. Håll ut, nångång vänder det!

  19. Tack för att du skriver hur det är!
    Jag har inga barn men min bästa kompis var i samma situation med båda sina barn, fruktansvärt!
    Och så svårt som vän hur man ska hjälpa (hon bor utomlands). Det var inte lätt för henne och jag trodde knappt att hon skulle överleva, det gjorde hon och hon är glad och lycklig.
    Tack för detta inlägg!

  20. Vad lustigt att mötas av detta inlägg. Har gått i exakt samma tankar som dig idag (varför sover precis ALLA andra bebisar mycket bättre än min?!?). Så tärande att känna avundsjuka och bitterhet mot andra föräldrar. Låter vettigt att bara försöka släppa det. Brukar tänka på något som en väns man sa till henne när det visade sig att deras första barn var svårt sjukt, och hon uttryckte att det kändes orättvist. Då sa han ”men vad är det som är orättvist? Vi om några är väl rustade att klara av detta så bra som det bara går”. Älskar att ta det perspektivet! Vi om några kommer klara av det här! Kram

  21. Jag känner med dig! ❤️ Vi hade det som er tror jag, eller kanske några resor värre. Jag var avundsjuk, ledsen och extreeemt trött. Jag och min man klagade som dårar inför allt och alla. Min föräldragrupp tyckte nog jag var tokig. Men sen efter 1.5 (!) år började även vår vilding sova något bättre (inte bra) och ytterligare ett år senare är det faktiskt riktigt bra. Som svar på din fråga; jag tillät mig att vara riktigt avundsjuk och ”bitter”. Jag och min man delade alla jobbiga känslor och landade ibland i någon form av svart humor kring det. För att peppa mig själv brukade jag tänka att få mammor eller föräldrar hade klarat det som vi klarade utan att separera. Jag tänkte att jag var världens starkaste mamma mitt i allt det där sköra. Tiden gjorde att allt förändrades och nuförtiden är jag en generös, glad och ickedömande mamma. Stay strong!

  22. Förstår dig helt och hållet! Jag har en bebis som visserligen i jämförelse är rätt liten fortfarande, 5mån, men som sover sämre och sämre för varje natt känns det som.. vaknar i snitt varannan timme från ca 22-07.30 och ibland har hon vaknat 1g/h. Ibland tappar jag det, ibland lever jag på hoppet att nästa natt, då jäklar då kanske det äntligen vänder?? Det som funkar bäst för mig är helt ärligt att beklaga mig för min kompis som har en 1mån yngre bebis och som jag vet också har problem med sömnen, har tyvärr inget bättre tips än så.. För min del hoppas jag att det vänder när vi kan ge välling/ gröt innan läggdags då hon ofta vill amma på natten men om det inte hjälper kommer jag nog också vilja dunka huvudet mot väggen..

  23. Jag har haft samma typ av sömnproblem med min äldsta. I vårt fall var det allergier som spökade. Mjölk men också långt senaste fick jag reda på att soja är väldigt lik mjölkproteinet och därför är många även allergiska mot soja. Eksem kan ge grava sömnproblem. Hade ingen koll på det heller…
    med det sagt så gör en grundlig utredning av eller-operations- observera ej bara pricktest, visade neg för vårt barn. Blodprov är tydligare. Vet att ni smörjer in Dante men se över om annan fet barriärstärkande kräm kan vara bättre.

  24. Ibland behöver jag bara få vara bitter & tjurig över skitnätter men allt som oftast ger jag mig själv belöningar på kvällen när jag klarat ytterligare en arbetsdag på minimal sömn. De belöningarna kan vara en påse godis, en löptur, en lång jävla dusch, att gå & lägga mig tillsammans med barnen eller bara scrolla skit på telefonen hela kvällen! MEN hur genomjävligt det än må vara med sömntortyr så tittar jag varje kväll när jag lägger mig på mitt sovande barn & är så sjukt tacksam för att hon är frisk (& i samma sekund ber jag till högre makter om att få sova på natten 😂) & får växa upp i ett tryggt hem. Sen peppar jag mig med min mammas ord ”man får bara de ungar man klarar av” & inser att ja men kanske, en ”lätt” unge hade kanske inte hade varor någon match för mig. Detta var menat såhär ❤️ å så plötsligt så har kroppen vant sig & 6h upphackad sömn känns som 9h ostört innan barn. Kämpa på för vänder, det gör det, förr eller senare! Stor kram till oss alla supermoms

  25. Har en idag 1,5 åring som alltid haft det svårt med sömnen. Kan verkligen relatera till din känsla.. Hittade EN annan mamma via BVC grupp vars bebis aldrig heller sov. Vi började skriva av oss via DM fast vi knappt kände varandra om hur hemsk natten varit osv. Det var en räddning! Vi kände knappt varandra men det var så skönt att få ventilera, inte försöka jaga lösningar men att bara få beklaga sig! Det hjälpte för mig.. Idag sover vår son bättre, men ”hela” nätter känns långt bort och vi har ca 2-3 uppvak / natt numera. Ett tag försökte jag desperat att söka lösningar, men i takt med att det blev lite bättre för några månader sedan så la jag ner och har försökt att acceptera att han är en barn som har svårt med sömnen. Men jag blir fortfarande uppgiven i perioder av bakslag (för de kommer) och tycker att livet är orättvist. Kärlek till er <3

  26. Hej Michaela,
    Jag har följt din blogg sedan dag 1, men detta är första gången jag faktiskt kommenterar.
    Jag fick vår första son för 3,5 år sedan och jag känner igen mig exakt i hur du/ni har det. Tro mig! Vår son sov kasst sedan dag 1! Vi provade ALLT men nej han vaknade varannan timme + vaknade typ 05.00 varje morgon! Andra mammor omkring mig sov till 09 med sina bebisar och var så förundrade över hur ”lätt” det var att ha en bebis och att man visst fick sova massor. Jag tänkte bara att ni har ingen aning om hur tufft det kan va!
    Jag och min kille var så trötta att det gjorde fysiskt ont i kroppen och vi bråkade om minsta skitsak. Sömnbrist är ren tortyr!!
    MEN så vips blev han 1 år och började sova mycket bättre! Åt inget på nätterna. Vaknade till någon gång men somnade snabbt om när han fick komma över i vår säng och vaknade kl 07 istället för 05! Så jag lovar dig, det blir bättre! Jag/vi orkade hålla humöret uppe eftersom sonen var helt underbar dagtid. Det gav oss energi och så sov jag alltid med honom på morgonen-napen.

    Ni gör ett grymt jobb och snart blir det bättre! Nu är vår äldsta snart 4 år och sover hela nätter, och vi har fått en lillebror som sover hur bra som helst på nätterna. Så alla är olika och det är faser som går över. Jag lovar dig.

  27. Men duuuuuu ❤️ Åter igen så välskriven och fin text!! Först och främst: heja dig och er!! Och lille Dante, vilken kämpe han är!
    Sömnbristen var nåt jag verkligen inte var beredd på alls! Trodde på allvar att jag inte skulle vara så berörd av det… men herregud! Blir avis på min kompis som är höggravid och ligger och vilar nu om dagarna haha!
    När nån fäller följande kommentarer ”har ni testat gröt på kvällen”, ”är det inte dags att börja ge henne välling”, ”kanske borde sluta natta henne i famnen” då laddar jag pistolen i mitt huvud haha! Har blivit så lättkränkt på kuppen…
    Det som är så sjukt/underbart är att när man har haft x antal jobbiga nätter på raken så ”bjussar” hon på en riktigt fin natt, som en gåva känns det som! Hade inte haft något emot en morgonpigg bebis om jag slapp alla uppvak på nätterna…
    Men, som svar på frågan. När min tjej vaknar mitt i natten och är ledsen eller orolig och bara vill somna om i min famn eller bredvid oss så får hon mig att känna mig som det tryggaste och finaste i hennes liv. Precis som jag kunde känna med mina föräldrar när jag var liten. Jag vill finnas dör för henne. Det får mig att orka EN natt till 🙂
    Styrkekramar!!!

  28. Jag bröt ihop… Jag och min man satte då upp en plan och bestämde att det är det som gäller. Han tog nätterna i tre dagar, vi körde fem minuters metoden stenhårt… Efter tre nätter sov min son och har sovit bra sedan dess… självklart lite jobbiga nätter med tandsprickning mm men han sooover!

  29. Vet inte om ni tänkt på detta, men har ni funderat på en sömncoach? Såg att en mamma i en grupp på facebook fått hjälp av Happy sleeping baby och hon är hur nöjd som helst. Ett tips i all välmening!

  30. Du är inte ensam, jag minns att jag också kämdå så. Mitt barn vaknade varannan timme för mat tills jag slutade amma vid typ 10-11 månader. Men det blev inga hela nätter efter jag slutat ge nattamat heller. Kanske något glesare mellan uppvak. Men än idag vid 1,5 års ålder sover hon ej hela nätter. Men nu kanske det är 2 uppvak på kvällen mellan 19-23 och sen vakna någon gång runt 2 för att vilja komma in till oss. Sen sover, vaknar kanske någon gång vid 5 tiden för att sedan sova till ca 6-7. Min räddning? Jag hade två mammakompisar som hade/har det lika. Vi har suttit och sitter ibland fortfarande och beklagar oss och skattade åt skiten ihop. Vi fick fan inga sovbäbisar, så fusktigt är det 😂 så jag förstår dig totalt ❤️

  31. Vet hur det känns. Gått igenom samma skit. Det ända jag med säkerhet kan säga och som hjälpte mig med barn nummer två är att det GÅR över. Det kommer INTE vara så föralltid. I den tanken hittade jag tröst och styrka att ta mig igenom krisen. Lycka till

  32. Känner exakt lika! Blir tokig på vänner som klagar över vad jag känner är små saker när jag fortfarande, efter 2,5år, sover brevid min son som vaknar 5.00 varje morgon och en himla massa gånger på natten. Måste komma ur tänket om att det är synd om mig även fast det såklart är svinjobbigt att inte sova..

  33. Hej,
    Jag förstår dig preciiiiis!
    Jag har precis som dig en son (7 månader) som inte vill sova någon längre sammanhängande stund. Min son vaknar varje halvtimme/timme och då pappan jobbar och behöver sova så måste jag ta hela nätterna själv, sju dagar i veckan. Det enda tips jag har är att själv gå och lägga dig samtidigt som Dante. Det är riktigt tråkigt och är inte det bästa för ens förhållande med pappan men det är det enda jag kan rekommendera för då får man i alla fall några timmars sömn totalt. Det kanske inte funkar att göra så för dig men det är iaf ett tips som du kanske kan ta till någon gång då och då.
    Kram från mig ❤️

  34. Hej!
    Tror det är första gången jag kommenterar här. Men måste bara säga att du är inte ensam. Vår förstfödda skrek varje natt i över ett halvår samtidigt med att jag var gravid med nummer två. Det var det sjukaste jag varit med om. Blev sjukskriven på halvtid till sist. Känner ingen mamma (och känner en del) som har haft en bebis som sover hela natten. Vi är med dig! Trötta som fan! 😇
    Kram

  35. Har inga tips, är helt rådvill när det gäller bra sömn hos bebis. Men vill bara skicka massa kärlek!! Delvis för att du har det tufft men även för dina ärliga inlägg. Min bebis är snart 12 månader, men jag har varit precis där du är i tankesättet… min bebis grät sig igenom sitt första halvår. Konstant nästan. Ibland i flera timmar i sträck. Hon sov helt fruktansvärt dåligt och bara på mig (fortfarande mestadels på/bredvid mig). Jag var nästan aldrig utanför dörren, aldrig några (hon hatade vagnen), fika på uteserveringar, åkte inte på släktkalas osv. Fan vad avundsjuk jag blev på alla andra föräldrar när man ser hur härligt och mysigt de har det.. Jag ville bara gömma mig under en sten och gråta. men ja, tillslut blev det bättre. Sömnen är fortfarande som den är men ja, tillslut går det åt det bättre hållet iaf ❤️

  36. Ååh! Jag känner så himla starkt med dig! Vår första son sov på sin höjd två timmar i stöten- länge men behöver inte precisera för det blir du inte lyckligare av att höra. Att inte få sova är ren och skär terror (finns en anledning att det användes som tortyrmetod). Det gick till och med så långt att jag började tvivla på mina känslor för mitt barn. Och min stora insikt i hela den här resan (förutom att det blir bättre) är att mödravården är skitdålig på att förbereda en på de här bitarna. Det är enormt mycket fluffande med den gravida kvinnan, men väl förlöst är det adios och lycka till.
    Var supertydlig med att du inte orkar höra om folks perfekta bebisnätter- det finns massor av andra samtalsämnen ni kan plöja. Be dina föräldrar om hjälp om ännu fler sovpauser och unna dig saker/upplevelser med jämna mellanrum (mentala målbilder).
    Du kommer fixa det här!

  37. I hear you! Vår son vaknade i snitt var 20-40:e minut ända till han var ca 10-11 månader. VI GICK SÖNDER- och ingen var inte direkt på topp han heller. Fick rådet av BVC att vara lite ”hårdare” dvs absolut inte ta upp honom ur sängen för att trösta när han vaknar utan trösta i sängen samt att chilla liiite när han börjar gnälla dvs en väldig light version av 5 minuters metoden. Första kvällen var det jobbigt, men sen blev det toppen!

  38. Hej, min son är 3 nu. När han var 2,5 så ändrades hans sovmönster, plötsligt vaknade han bara 1-2 gånger på en natt. Nu sover han hela natten kanske en gång på två veckor. Jag är pigg igen, det är så sjuk känsla. Mitt tips till dig? Fortsätt lämna bort honom och få en hel natts sömn här och där. Prata om hur du mår med de i din närhet, det hjälpte mig att hantera känslorna. Och gör sånt som gör dig och er glada, det hjälpte oss att komma igenom skriknätter, vankande och fotölj-bredvid-spjälsäng-sov.
    Jag förstår frustrationen, det är hemskt och man kan knappt göra något för att hjälpa dem igenom det. Jag förstår också kärleken, skulle heller aldrig byta mitt liv eller natt-Uggla för något i världen.

  39. Hej fina du! Älskar dina texter! Har två kids o min yngsta är lika gammal som Dante. Hon vaknar många!! gånger precis som sin bror gjorde fram till c. dryga 1 år. En bra natt är det ”bara” 10 uppvak. Det är lättare den här gången än med första barnet. Känner ingen mig så väl! Hur sjukt det än låter så försöker jag njuta. Njuta av den stunden jag får med min bebis. ❤️

  40. Vi hade en lika sömnhatande bebis som ni verkar ha fått, första året var förJÄVLIGT, 12-18 månader jävligt men ibland ok nätter, 18-24 månader dåligt men som en dröm för oss jämfört med tidigare, 2-3 år bättre och bättre dag för dag och numera sover han som en liten gullig sten prick varje natt. Var livrädd för att skaffa en till bebis men när sömnhatarn fyllde tre fick vi en lillebror som älskar att sova TACK LIVET FÖR DET!
    När det var som värst blev jag stressad av att gå och lägga mig, fick hög puls och rusningar i kroppen och ångest. Min taktik för att fixa det var som ni verkar göra, lämna bort babyn ibland så ni får sova ordentligt. Vi gjorde det med jämna mellanrum och då hade man något att se framför sig där i mitt-i-natten-dimman med skrikande bebis..
    Ni måste helt enkelt tro på att det blir bättre. I princip alla barn sover ordentligt nångång runt 2 års ålder (i värsta fall alltså) och ni kommer se en förbättring steg för steg i takt med att han blir äldre. Man klarar så mycket mer än vad man tror för sina barn och hur klyschigt det än låter så kommer ni knappt minnas den här skiten om ett par år! Håller tummarna för bättre nätter snart för jag vet hur knäckt man blir av tortyren att inte få sova ❤️

  41. Hej! I hear you!! Jag fick tvillingar (en pojke en flicka) som dessutom va mina första barn. Allt va nytt och extremt utmanande! De sov som SKIT men speciellt dottern… vid 6 månader började sonen sova hela nätter men det spelar ju ingen roll för det räcker med ett barn för att förstöra sömnen och förståndet! Vid 10 månader så bestämde vi för att sovträna henne och vips så va problemet i princip löst. Men vi va inte redo innan dess. Sleeping solutions heter boken och den är grym. Beställ på amazon. I alla fall.. alla mina bästa vänner fick barn samtidigt och alla barn som som gudar! Även när vi va ute på promenader så va det alltid mina barn som strulade och va missnöjda. Jag va verkligen nedstämd och ledsen för man fick höra hela tiden att ’åh min son är sååå snäll som sover hela nätter’ osv. Och helt ärligt sådana kommentarer är helt brutalt sjuka. Snäll? Ah för han vill ha snäll när han är 3 månader? Så mitt barn är alltså dumt? Det jag har lärt mig är att mammor har extremt lätt att provocera varandra ibland helt utan att veta om det – man är i sin egen värld liksom. Vad tror du hände när mina barn passerat 10 månader? Sov som gudar. Hela nätter – i sitt rum. Gör det än idag och de är 2.5 år. Trodde aldrig det skulle hända. Nu är vi familjen som haft sån tur med våra barn. Alla tycker det är fascinerande – va sover de hela nätter i sitt rum? Va?! Hur ofta behöver ni gå in? En gång i veckan på sin höjd säger vi. Va va va va??! Ja så är det. Trust me – detta kan vända sen sitter du där och dina vänners barn har nattskräck eller liknande vid 2 eller så. Alla mammor får sin sömn någon gång. Du har din framför dig! Stor kram

  42. Jag vill bara säga att jag känner igen mig 1000% i vad du säger! Om man inte har varit med om grav sömnbrist, a la suttit vid fontänen på Mariatorget var och varannan dag och hulk-gråtit pga totalt jävla nedbruten, så förstår man inte vad det faktiskt innebär och hur det påverkar ALLT i ens liv. Så all förståelse för frustrationen över andras walk-in-the-park-nätter, från en som suttit i samma båt!!! Och heja dig!!!!! 😀

  43. Förstår precis din känsla! Vår lillkille har precis fyllt 18 månader och vi sover fortfarande uselt, dock bättre än när han var 10 månader, men precis som du säger så har vi inte heller upplevt att någon runt oss har haft problem i samma omfattning som vi har haft. Jag/vi åts upp av dom där känslorna som du beskriver väldigt länge. Jag tror att jag länge undrade vad vi gjorde för fel, varför vi inte fick sömnen att funka som alla andra (det är ju inte alla andra men det känns så). Vi tog upp detta med vår bvc sköterska som sa ”ni gör allting rätt, ni har bara fått ett barn som fungerar såhär just nu”. Låter kanske konstigt men efter det kunde jag på något sätt försöka säga till mig själv i jobbiga stunder att ”HÄRLIGT för dom som får sova, vi har fått en sämnkrånglande liten älskling, men det kunde ha varit värre”(😂) och acceptera att vi inte får sova NU men att det mest troligt kommer det att bli bättre sen. Vi har också fått sänka kraven och skalat bort typ all träning, egentid osv. för att bara prioritera att sova. I de värsta perioderna har den av oss som arbetat fått sjukskriva sig någon dag för att ge varandra tid att sova ikapp dagtid. Egentligen tror jag att detta har hjälpt mest, då vi med lite mer sömntimmar inte blivit lika känsliga och faktiskt fått energi att tänka en klar tanke och på så sätt orkat hantera hela situationen bättre. Nu är det så pass ”bra” att jag orkar ta nätterna själv (var absolut otänkbart tidigare), min man får sova i eget rum så att han sover bra. På så sätt är han utvilad och får ta mer ansvar dagtid. Nu har vi också börjat få in lite egentid och träning i vardagen. Försöker att inte jämföra med våra vänner utan se vilka framsteg vi gör, och försöker acceptera att det går upp och ner, vissa perioder är bättre och andra sämre.
    Heja er!!!

  44. Vår numera 4,5-åring vaknade ungefär en gång i timmen tills jag slutade nattamma vid 10 mån. Sömnen blev mer sammanhållen men plötsligt började hon istället vara vaken 1-2 timmar runt 4-5-tiden på morgonen innan hon somnade om en stund. Överaktiv och rastlös i kroppen, vi var i perioder tvungna att hålla fast henne för att hon skulle kunna somna in. Än idag är hon sprallig i kroppen och har svårt att varva ner. Jag tror att detta är en del av hennes personlighet som visade sig redan från första dagarna. När hon är vaken är hon otroligt intensiv och både hjärna och kropp går på högvarv för det mesta, även om hon numera sover hela nätter. Har hört något om melantonintillskott för barn som sover dåligt, men har inte tagit tag i att kolla upp det. Nu har vi ju genomlidit småbarnsåren och hennes personlighet har blivit ett normalläge för oss. Inte mycket till tröst, men någon gång framöver kommer du inse att du har glömt hur det var, att gamla problem byts ut mot nya utmaningar. Galet att man ens överlever! Kramar till dig som (knappt) står ut! ❤️

  45. Åh det är så svårt det där. Jag har precis känns som du. Inget av våra två barn har sovit bra och när vänner gnällt över att de var tvungna ett gå upp EN gång på natten har jag varit tvungen att bita mig i tungan för att inte vråla rakt ut och säga något högst opassande som jag egentligen inte menar. Och kämpa för att inte bli bitter. För min del har ändå träning hjälpt mycket. Trots att orken varit i botten har jag tvingat mig ut iaf 30 min i löparspåret och har då hämtat ny energi. Det är väl mitt tips. Hitta något som bara är för dig! Ett utav våra barn är dessutom extremprematur och har det väldigt jobbigt med maten och är väldigt liten och tunn. Vi kämpar allt vi kan för att få i honom tillräckligt med mat (med jättebra stöd av vården) och att då också få höra om andra som gnäller att deras barn är ”såååå jobbiga och kräsna” för att de inte vill äta potatis men gärna äter all annan mat får mig ibland att gråta. Samtidigt vet jag också att vi alla lever i vår egen verklighet och precis som du skriver så handlar de inte om att någon annan vill trycka upp det i ansiktet på en. Jag har fått jobba mycket med mig själv för att inte bli nedstämd och ledsen på riktigt. Nu när minstingen är 1,5 år har det dock börjar bli så mycket bättre med sömnen och ett par gånger har det förekommit nätter med bara ett uppvak. Jag har varit så ledsen på alla som sagt att ”det blir bättre” så jag vill egentligen inte vara en sådan person, men nu säger jag det iaf. En dag blir det bättre. Och det fina då är att man faktiskt glömmer ganska fort. Och du, det är helt ok att tycka att det är svinjobbigt, att vara ledsen och känna att man inte orkar. Det betyder inte på något sätt att du älskar ditt barn mindre. Stor Kram ❤️

  46. Hej Michaela. Jag lider med dig och jag vet precis hur det känns. Min första son sov dåligt i 1-1,5 år. Och precis som du så blev jag så jävla förbannad på alla andra som fick sova, och alla som stolt visade upp hur deras barn minsann sov nätterna igenom. Det var tortyr. Ingen vet hur jobbig sömnbrist är förutom vi föräldrar som har barn som håller oss vakna om nätterna. MEN det blir bra för oss också Michaela, tro det eller ej. Dock sover vissa barn mer oroligt än andra och min 4åring kan fortfarande vakna om nätterna men då är det för att kissa eller dricka lite vatten. Men nu har jag en 1åring som sover bättre än den första och det är så olika mellan barn. Men just med andra barnet så vet jag nu att allt blir bättre. Jag tycker du gör helt rätt i att lämna bort Dante då och då, men tycker även att ni ska dela upp nätterna så att efter en helvetes natt så kan du lugna dig med att du ska få sova nästa. Det är livräddande. Och det blir bättre! Försök ha det som ett mantra, ingen 3 åring vaknar varannan timma.

  47. Jag hade samma problem, mitt barn började sova vettigt runt 1 år. Innan dess kaos. Men jag slutade följa allt som skulle vara småbarnsromantiskt och perfekt, had ringen glädje av det. Min stöttepelare var Emilia Bergmark jimenez, emiliavicenta på Instagram, hon släpper en bok i höst som jag tror kommer vara fantastisk, hon kan beskriva allt det jobbiga men ändå på ett vackert sätt, in och följ. Här är boken jag längtar efter https://www.adlibris.com/se/bok/en-foralders-fodelse-9789113098715

  48. Jag har varit i samma situation som du och jag tror helt ärligt inte att jag hamnade i riktigt rätt tankebanor medan det pågick.. Så hemskt. Det var 10-30 uppvak per natt, och katastrofal dagsömn. DÄREMOT, så vände det till slut, det är ju olika för alla men för oss vände det lite när dottern blev 1,5år. När hon var 2 år sov hon såå bra med våra mått mätt (vaknade 1-2ggr per natt de flesta nätter, men enstaka gång sov hon en hel) och det hela började kännas ok. Det var då jag på riktigt började jämföra med oss själva eller vad man ska säga, ej med andra. Att liksom ”shiiiiiit, så bra vi har det nu!!” Och så mycket mer man värdesätter de bra nätterna, än om man varit bortskämd med bra nätter tidigare liksom. När dottern blev 3år sov hon ibland flera hela nätter i sträck, nånstans där började min hjärna repa sig så pass att jag kände igen mig själv igen. Småbarnsåren är hemska om man får en sömnvägrare. Man älskar sitt barn bla bla, men ändå är det hemskt och det SVIDER i hjärtat. Nu sitter jag här med lillasyster på 6mån som är fucking LIKADAN, så sjukt. ”Man får aldrig två lika jobbiga…” Eller hur. MEN, än så länge hanterar jag det bättre mentalt denna gången, för jag VET att det kommer bli bättre – någon gång. Kanske nästa vecka, eller om 2 år, men oavsett så överlever jag. Båda våra barn kaosar/kaosade dagtid också, sover endast i rullande vagn eller sele, så går inte att vila själv dagtid. Jag Kommer nog alltid sörja den bebissort jag inte fick, om du förstår vad jag menar? Det finns inget roligt i många års sömnbrist och vad det gör med en. Men i andra änden av tunneln, när det vänt ”för alltid”, då ska jag inte vara bitter längre. Hur som haver blir detta vårt sista barn, vi riskerar ICKE att hamna i samma läge en tredje gång.

  49. Hej!

    Jag vill verkligen, VERKLIGEN, inte att du ska ta detta som en pekpinne!:) Du känner din bebis bäst!
    Jag jobbar på BVC i norra sverige och jag reagerade på att Dante bara äter 4 ggr/dag.. sedan 2 ggr på natten. De flesta barn brukar rekommenderas 6-7 måltider per dag för att sluta äta på natten. Dante är så pass ”stor” så han klarar sig mer än galant utan mat på natten! och kanske mer riktig mat (burkmat såklart, har jag gett alla mina barn! om han gillar det förstås!) och inte ersättning. Mat mättar mer och längre… Sen finns aldrig rätt och fel eftersom alla bebisar är olika. Men så pass många bebisar har jag följt så jag vågar skriva detta år dig:)
    Dante kommer säkert bli värsta sjusovaren en dag! Då kommer du ha glömt hur jobbig första tiden var.
    Sköt om dig och de dina!

    1. Hej fina du!

      Eftersom han har varit överkänslig mot så mycket mat i kombination med reflux (kräks upp mycket) tyckte BVC att vi kunde ta små steg med maten och att det var helt okej att ge mer ersättning istället för mat tills han själv och hans kropp var mer redo. Nu har det äntligen släpps sen en vecka tillbaka och han kan äta mer ”riktig” mat på dagarna – så skönt! Det ger oss även en möjlighet att dra ner på ersättning och kanske skippa nattmatningen inom en inte alltför snar framtid.

      kram!

    2. Har inget botemedel för varken sömnbrist eller eventuell bitterhet, kan bara säga att det är en ren skär tröst att bara få läsa om andras liknande berättelser. Min dotter är snart tre år och har sovit ungefär en hand sammanhängande nätter sen hon föddes, de första sex månaderna vaknade hon varje halvtimme för bröstet på natten. På dagen så sov hon en tupplur på exakt 30 minuter innan hon vaknade…det var den vilan…hon kunde sova en timme om jag gick med vagnen. Vi försökte med flaska då vi misstänkte att jag kanske inte hade tillräckligt med mjölk, men hon tog den inte förens hon var 6 månader. Sömnen byttes ut vid 8 månader mot timmar av vakna nätter där vi vaggade för att få henne att somna igen..Bvc hettsade med att amma mer, mata mer, utreda mjölkallergi, att jag åt fel osv, det hittades inget fel…vid 1,5 års ålder började hon sova 2 timmars tupplur och natten blev lite bättre vaknade varje natt 4-5 gånger och i perioder så gick hon upp vid 4:30. Kommer ihåg den tiden somm en dimma…vi hade ingen familj som avlastade oss denna tunga tid och vi höll på att knäckas. Det var första barnet och det enda man fick höra var att man fick räkna med dålig sömn, det var så det var. Har inte förstått förens senare när man pratade med andra mammor att det inte alls var såhär för andra…kanske bara den första tiden 1-2 månader…Vi vill gärna ha syskon, men vet inte om jag vågar en omgång av detta igen.

  50. Känner igen mig i så mycket av detta… Min tvåring var (är…) också en HNB och har krävt väldigt mycket ända sen födseln. Känner igen mycket av det du beskriver om Dante i honom…
    Min son sover fortfarande piss, och ibland känns det verkligen skit och jag kan på riktigt bli arg när jag tänker på att jag inte fått sova ordentligt (eller iallafall lika bra som alla andra mammor verkar sova) på två jävla år.
    Som tur är är han världens charmigaste och roligaste unge numera dagtid. Tankar energi under dagen och tänker bara positivt om honom och mammalivet, det gör att jag orkar natten sen.
    Vi hade iallafall en fas runt 1 år när sömnen var något bättre, men sen blev det kaos igen vid 1,5 år. Tröstar mig lite med att jag var lika trött under fasen han sov bra (vaknade ca 1-2 ggr per natt och gick upp vid 05, det är alltså bra för oss) som annars. Resonerar därför som så att det inte spelar någon roll, jag kommer ända vara lika trött under småbarnsåren, så kan lika gärna sova riktigt piss så jag har något att skylla på, haha.

  51. Hej Michaela!

    Heja er som kämpar och som har det tufft med sömnen.

    Vi hade turen att INTE ha det- men däremot ”oturen” att ha en missnöjd bebis och barn som släppte vid ungefär 1.5 års ålder. Det jag gjorde för att försöka trösta mig och också inte vara avundsjuk på alla som hade sååååå nööööööjda och glaaaaaada barn var att man oftast inte har allt.

    Alltså- medans jag kämpar med missnöjd bebis så får jag iallafall sova. Medans någon annan kämpar med sömnen men har en glad bebis osv osv osv. Det hjälpte lite på traven iallafall..

    Kram till er ❤️

  52. Sluta lyssna och jämföra med andra. Det är nog få som orkar med den pressen ni har som offentliga mammor. Så mycket kroppshets, poserande och långa utläggningar om hur underbart allt är. Att bli mamma är det finaste som hänt mig, men jag har också upplevt totalt mörker på grund av sömnbristen. Vår barnmorska rekommenderade alla blivande mammor att stänga ner social media kanaler för en tid. Jag har valt att fortsätta följa dig och ett fåtal andra som känns autentiska. Något att fundera på kanske.

  53. Mitt första barn, en fantastisk liten pojke fyller åtta månader nästa vecka, och varken jag eller han har ännu sovit en hel natt sedan han kom. (För mig ännu längre än så, då man skulle upp och kissa någon gång på natten sista månaderna av graviditeten.)
    Sömnen här är oberäknelig också och full fart all vaken tid. Ibland så tror man att man ska bli knäpp av att inte få sova, men tydligen så tar man sig igenom dagarna ändå. Mamma-superkrafter.
    I mitt fall har jag skalat av rätt mycket av övriga livet, och försöker att vara snäll mot mig själv och situationen.
    Släppa krav och måsten.

  54. Jag har tyvärr inget tips eller råd. Utan ville bara mer säga att du är inte ensam, jag sov inte en helnatt på över ett år. Där två tre uppvak på en natt var drömnätter. Också med vänner runt mig som fått sova hela nätter vissa sen bebis varit två månader och vissa från sex månader. Man känner sig ensammast i världen ibland (ofta) när alla andra får sova. Tillslut så bryter man ihop och de måste man få göra. För man orkar inte hur mycket som helst utan sömn. Jag hoppas de vänder snart för er. Kämpa på, du är en fantastisk mamma till din fina Dante! ❤️

  55. Tack för detta ärliga inlägg. Jag känner så mycket igen mig i det du skriver. Mitt barn som är 1,5 år har varit en kamp med sömnen enda sedan födelsen, både på dagen och natten. Flesta nätter är jag uppe 10-15 gånger och sömnbristen har torterat mig då jag heller inte kunnat sova på dagen då mitt barn bara vill sova korta stunder i vagnen. Att natta mitt barn tar upp emot 1 h varje gång och jag har känt mig som en usel mamma som inte kan få mitt barn att sova. När andra föräldrar säger att deras barn sover hela nätter och flera timmar på dagen blir jag enormt avundsjuk. Jag skäms nästan när jag emellanåt hoppas att kompisarnas barn också ska sova dåligt så de får kännas på hur det känns, även om jag innerst inne inte vill att någon ska ha den sömnbristen som jag haft. Det är också skrattretande när jag läser bloggar och instagram om andras spädbarn som sover hela nätter….
    Jag har världens gladaste barn som nästan aldrig är ledsen på dagen så det är jag enormt tacksam över. Nu den senaste tiden har jag börjat tänka att mitt barn helt enkelt inte gillar att sova men att han är glad och pigg . Jag försöker att acceptera läget och tänka att det kunde varit värre. Återigen, tack för detta inlägget och din ärlighet.

  56. Min son sov max två timmar i streck tills han blev 10 månader och på dagarna mer gnäll än inte. Jag orkar inte ens beskriva känslan för någon annan för bara de som vet, vet. Och de personerna kan man bonda med som genom en gyllene jävla kätting. Min lösning för att inte psyka sönder på andra som hade det bättre var att acceptera att jag får vara en negativ människa med hemska tankar om andra under en begränsad tid av mitt liv. Det är tamigfan ett undantagstillstånd att befinna sig i den situationen och som alla tjatar om så går den över. Så jag såg det som en stor fet parantes i mitt liv som jag sen kan göra bokslut på och gå vidare för att bli en fantastisk positiv mamma med normal stubin ja precis som alla de där andra som få sova helt OK för det mesta. Så blev det, Och nu några månader senare så är jag så stolt över vad jag och min man tagit oss igenom. Jag tror att vi kommit ut lite starkare än andra och vi kan faaan inte få det jobbigare än vad vi redan haft det om det blir eventuella syskon i framtiden.

  57. I feel you till 110%%!!! Du är INTE ensam. Jag försöker tänka att vårt barn har något positivt, som inte deras barn har. Dessutom försöker jag peppa mig med att tänka ”det blir bättre”- för de kommer faktiskt inte sova kasst hela livet.

  58. Jag vet EXAKT vad du pratar om! Min kära dotter vaknade en gång i timmen varje natt och var vaken i 2-4 timmar minst en gång per natt.. snittade 4 timmars sömn uppdelat i 40 minuter åt gången i 14 månader, sen vände det. Nu vaknar lillan tack och lov bara 2 gånger per natt, vilket är en gudagåva jämfört med innan! För mig var inte enbart sömnbristen det värsta, utan den mentala påfrestningen av att ALDRIG få veta när man ska få sova – är det någon idé att jag blundar nu eller kommer hon vakna om 5 minuter? Kommer hon somna om på 2 minuter eller kommer vi vara vakna i 4 timmar?

    För mig blev ”räddningen” att jag lärde känna en annan mamma vars dotter sov likadant. Vi smsade till varandra klockan 03 med tårarna rinnande ner för kinderna när vi var uppe för 13 gången.. Det var det som höll mig ovanför ytan, att veta att det satt en till person i skenet av en lampa och vaggade sin dotter och samtidigt tittade in i grannarnas släckta lägenhetsfönster och för en sekund önskade att man fick byta till deras liv. Du är inte ensam Michaela, jag och Frida sitter där med dig i natten.

  59. åh jag förstår dig verkligen, håller med dig helt! När vår dotter blev 9 månader, och fortfarande vaknade 5-10 ggr/natt, så kontaktade jag sömncoachen Hanna Bergenkull. Vi hade testat allt och jag hade iprincip gett upp, men så kom hon in och räddade upp hela situationen. Nu sover vår dotter 19-07 med 1-2 korta uppvak, Max!!. Tack vare Hannas hjälp! SÅ VÄRT!

  60. Kjær Michaela! Jeg hadde en baby som var lik som Dante-og jeg ble helt gal av så lite søvn! Det er ikke lett å ikke bli misunnelig (avundsjuk) på andre med babyer som sov godt. Jeg var heldig som hadde flere i min mammagruppe som heller ikke sov bra, så det hjalp.. Og en masse kanelboller, og trilletur i frisk luft! Så om du finner noen, eventuelt kun på nett, så vil det hjelpe! Vi måtte til slutt bruke en metode for å lære henne å sove selv – men nå, med en 14 mnd gammel baby, får jeg 7 timer søvn hver natt. Det trenger ikke være brutalt å lære dem å sove selv, men noe gråting måtte vi gjennom. Jeg håper virkelig at det snart blir bedre for dere!

  61. Vi är i en liknande situation som er. Vår tjej på nio månader vaknar i princip varannan timme från att hon lägger sig kl 18.30 till att hon vaknar kl 6. Hon har sovit dåligt från start. Vi tar varannan natt och sover då i samma rum som henne så får den andra sova ostört i ett annat sovrum. Jag är sjukt orolig för hur jag ska klara detta när jag börjar jobba om en månad, som tur är har jag en sambo eom inte behöver lika mkt sömn. På något sätt klarar man det ju och jag försöker tänka att jag nog sover mer än vad jag tror. Att kroppen på något sätt lär sig att snabbare gå ner i djupsömn och passa på att sova när den får. Att vi har ett barn sedan tidigare hjälper också…..det blir bättre! Hur klyschigt det än låter så hjälper det att ha gått igenom det tidigare (dock sov den första inte såhär dåligt) och att man vet att det vänder förr eller senare. En annan sak som hjälper är att googla tips på att få barnet att sova haha. Då kan man testa allt och tänka ”nu vänder det” ” det här kommer fungera” :).

  62. Tar ett djupt andetag och tänker på att snart kommer de vilja sova utan mig. Då behöver dom mig inte längre och magin är slut. Då blir jag rädd och vill bara suga in varje jobbig minut istället för att jag blir så rädd för att deras små knubbiga barnhänder som krafsar ska växa upp. Det brukar hjälpa i stunden för att bryta ut irritationen mot kärlek! (De gånger jag har sinnesnärvaro nog att tänka de tankarna). Heja dig! Du är bästa mamman till ditt barn och man får tycka saker är skitjobbiga även fast man inte önskar bort dom! Men jag håller med dig om att ibland är man och tassar på bittergränsen och det gör inget gott – tar bara en massa ytterligare energi åt negativa känslor! Du ska veta att vi är fler som kämpar! Tänk att jag står i en annan lägenhet och vaggar en lika icke-sovande skrikande bebis i samma stund så kan man iallafall känna lite stöd!

  63. Kära fina du! Känner igen mig i precis allt du skriver, hade kunnat vara jag för lite drygt ett år sen. Helt otroligt vad sömnbrist pga bebis gör med en. Det är så otroligt jobbigt att träffa andra som har barn som sover typ hela nätter redan från att de är någon månad ( och sedan har mage att klaga på att de är trötta när de varit uppe 1 gång under natten.). Vet inte hur många ggr jag ville ha en handduk tillhands för att kunna skrika i när dessa kommentarer kom. Har man inte ett barn som sover dåligt kommer man aldrig förstå. Jag känner igen mig i alla dina bitterkänslor, och jag tror att det enda som hjälper är att låta skiten komma ut ibland. Det är faktiskt okej att välla ur sig avundsjuka och alla andra känslor ibland, tror det gör gott för själen när man tror att man ska gå sönder av tröttheten. Sen tror jag som dig att man måste komma till en punkt där dessa tankar inte längre får ta den platsen som de gjort, för som du skriver äter bitterheten uppe en. Jag har idag en otroligt glad 2 åring som jag älskar över allt, men oj resan med bebis har varit allt ifrån rosenröd. Våga klaga och berätta för de som du har närmst, och till de du möter som berättar om sina perfekta små söta sovande barn kan du säga ” vad skönt för dig. Jag har inte haft den turen att ha ett barn som sover”. ( och räcka dem ett F*finger mentalt). Kram från en annan mamma som vet precis hur du känner.

  64. Jag lider så mycket med dig.

    Min dotter är 14 månader och vi har fortfarande det så jobbigt med nätterna. Nu har hon börjat sova lite bättre men vaknar istället innan 05 varje dag och vägrar somna om. Jag är så trött. Så. Himla. Trött. Det ända jag vill är att få sova i 2 veckor. Och dricka vin. Jag orkar inte planera så mycket för jag vet att jag kommer vara för trött när det väl är dags för middag hos vänner etc. Jag är oftast pigg på dagen men ångesten på natten och morgonen är oumbärlig. Orkar inte prata med mina vänner om det mer, finns inte så mycket mer att säga. Ibland inbillar jag mig att vi är veka, att alla bebisar kanske är såhär?

    Det kommer bli bättre. Annars är det bara att stå ut tills det blivit det.

    Jag och min kille sover i separata sovrum annars går det ej. Vi går och lägger oss runt 19.30-20.00 varje kväll. Annars börjar vi också bråka och då blir det ännu mer ångest. Jag tar nätterna, han morgon så får jag sova några timmar i sträck. Sedan får jag sova 1-2 nätter i veckan och jag tar då morgonen. Vilket liv. Klart värt det såklart men herreguuuuuud.

    Tack för att du skriver om det, de gör att jag inte tror att jag inbillar mig. Vi är flera.

    Kämpa <3

    Dags att sova nu så att man orkar. God natt och tack för allt.

  65. Inga tips på tankar förutom att DET KOMMER BLI BÄTTRE. Samt, lämna till mormor&morfar över en natt. Öva innan, sov över allihopa hos mormor&morfar några gånger – låt dem prova att ta en natt. Unna er en natt då och då med sömn på det viset. Eller turas om att ha en sovsemester. Ta in en natt på hotell och bara sov. Du på fredagen, pappan på lördagen. Alla glada på söndagen.

    Sen en annan sak, som du kanske fått tips om – men har ni kollat hans polyper? Vi hade mardröm med sömnen i nästan två år, tills de kollade vår sons polyper. Han hade vaknat för att han inte fick ordentligt med luft. Tog tio minuter att åtgärda (typ) och natten efter sov han 13 timmar i sträck. Kan ju va värt att kolla i alla fall!

  66. Mitt barn sov aldrig mer än tre timmar i sträck under första året. Oftast kortare än så. Jag höll på att bli tokig av sömnbrist. Ärligt talat vet jag inte hur jag stod ut, jag mantrade nog ”this too shall pass” och hinkade kaffe. Så småningom blev det lättare/han sov längre men det var nog inte förrän vid omkring tre- fyraårsåldern han började sova hela nätter. Nu är han 6 år och lillebror som är drygt 1 sover nästan hela nätter, oftast. Den där bitterheten och avundsjukan känner jag igen, det kändes så jäkla lätt för alla andra och var lätt att tänka; vad gjorde vi för fel med vårt barn?
    Att släppa/sänka kraven på sig själv är nog viktigt. Kämpa på för fy satan vad tufft det är.

  67. Hej!
    Här är det också rejäl sömnbrist, vår son är snart 1,5 år och har sovit dåligt nattetid redan från nyfödd. Det är vårt tredje barn och det har varit likadant med dom äldre också. Dom är idag 10 och 8 år. Det är så otroligt tufft med sömnbrist men jag vet att det går över en dag. Jag försöker bara att acceptera situationen, prioritera återhämtning när jag får möjlighet ( inte så lätt med 3 barn men nån minut här och där) och att njuta av småbarnslivet. Tiden när dom är små går så jättesnabbt fast det är så utmanande. Tycker just min 10 åring var liten baby. Stor styrkekram till dej! Hoppas ni får börja sova snart.

  68. Åh. Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Nu är min dotters svårigheter med sömnen mer kopplade till att somna. Det är timmar av vaggande i bärselen varje dag. VID varje vila. Sedan ligger jag nära, nära hela natten och hon ammar ofta. Jag jämför mig hela tiden med andra! Och jag känner mig ändå lite provocerad när jag ser barn som sover i spjälsäng, eller i vagnen, då min dotter hatar vagnen. Eller när det räcker att ligga bredvid och klappa. Jag har nog inte riktigt accepterat hur det är. Att jag måste göra detta jobbiga för min dotter varje dag. Snuset på milen varje dag i promenader! Tror att könslan är kopplat till att det inte blev som jag tänkt mig med en liten. Så mycket har handlat om du få henne att sova. Det har varit ett stressmoment och jag känner ibland, ska det vara så här? Jag hade förberett mig på att det skulle vara jobbigt. Men det har verkat lättare än hoss oss. Eftersom bara jag kan få henne att somna så har vi inte heller haft barnvakt. Så… Är så trött. I gengäld har vi dock får världens bästa som pratar och går vid 11 månader. Hon vill helt enkelt inred missa något. 😅 Tack för att du delar och jag får jobba på min avundsjuka helt klart!

  69. I feel you lady.. blir också så provocerad när andra fått gå upp 2,3 eller 4 gånger per natt.. är inne på 16 månader av sömnbrist nu. Vår bebis vaknar i regel varje timme natten igenom. I bra perioder varannan. Nästa vecka har vi tid hos BVC-läkare för att förhoppningsvis få melatonin utskrivet som kan hjälpa barnet sova. Har ej velat ge medicin men orkar inte mer nu. Hoppas det hjälper, har hört att andra blivit hjälpta av det iaf.

  70. Åh! När jag läser detta så känner jag så mycket med dig och er Michaela. Vi har en bebis som är 11 månader och sömnen har fan inte blivit bättre för oss heller. Vissa dagar håller jag på att tappa det. Hör alla som har bebisar som sover osv och blir så jävla provocerad för jag tänker att det ALDRIG kommer hända oss. Har och är avundsjuk också.. Men det som har börjat hjälpa mig i mitt tänk är att alla har sina olika strider eller vad man ska säga, olika saker som man tycker är jobbigt med sitt barn, som är ett ”problem” som man önskar var på ett annat sätt. Men det jag egentligen vill säga är att ni är inte ensamma, vi sitter här borta också i samma sömnlösa båt. Jag cybervinkar så kan vi dricka vin på avstånd med varandra. Massor av kramar ❤️

  71. Hej från en medförälder vars barn inte sovit en hel natt på 2,5 år! Du är inte ensam! Det är fruktansvärt att inte få sova. Man blir knäpp. Och får dåligt tålamod, man orkar inte laga mat och städa perfekt varje dag. Min bebis (okej hon är ju inte bebis längre, men hon är ju alltid min lilla bebis <3) vaknar fortfarande minst två men ofta uppemot 5 och ibland en gång i timmen på nätterna och jag känner typ för att hoppa ut genom fönstret pga SÅ JÄVLA TRÖTT. Vet att det här verkligen inte är nån tröst för dig, kanske blir du livrädd nu (förlåt), men du är iaf inte ensam! Kram, kämpa på! Bättre tider kommer <3

  72. Hej!
    Båda mina söner har sovit skit rent ut sagt som bebisar. Min sambo arbetar dessutom borta två veckor i sträck (jag är alltså helt själv då) så avlastningen har varit minimal.
    Vakna flera ggr/h VARJE natt fram till 8-10 månaders ålder. Inte blev det mkt bättre sen, om man ska jämföra med folk som har barn som sover (vilka mitt mantra för är: det finns en särskild plats i helvetet för föräldrar med barn som sover), men eftersom att jag jämför med så extremt lite sömn så är det ändå okej. Nu sover äldsta (4 år) hela nätter sen 2 år tillbaka och minsta (1,5 år) vaknar typ 2 ggr/natt ibland mer ibland, hör och häpna (dock sällan) INGEN gång. Det blir bättre, och det går inte att säga när och då blir ju det så himla diffust, men det BLIR bättre. Jag lovar ❤️Och angående mind-set så har jag nog inget tips. Tänker i smyg när jag hör såna där föräldrar att ”vänta ni bara, era ungar kommer att vara ett helvete i tonåren”. Men, kaffe, Ipren, en bra ansiktsmask och god choklad har räddat mitt humör många ggr. Och med tvåan som till och med sovit sämre än ettan har jag ändå känt ett hopp som jag inte hade med ettan, för då visste jag att det blir bättre. Då är det lättare att ta sig igenom! Kämpa, du kommer att överleva!

  73. Åh Michaela! Sitter här och ammar en nyfödd som också han absolut inte vill sova. Han växer säkert ur det men bara efter två veckor – förstår inte hur du orkat i 10 månader. Vet absolut inte vad det hade kostat, men kanske kan ni ta in en nanny som tar ett par nattskift i veckan? Eller halva natten åtminstone? Ladda upp med öronproppar till er själva och kör.

    Annars har jag hört gott om bebis osteopati, kanske något för er lille!

    Lycka till, har följt dig sedan Rar-tiden – hejar på dig!! <3

  74. Jag har en 6 åring och en 2,5 åring. Denna helgen var första helgen på flera år som vi fått sova en HEL HELG utan att barnen vaknat och vi fick sova till 08.30. Båda barnen hade kolik, jag grät mig till sömns många nätter, vi kämpade dag ut och dag in, vi snittade nog på 10-20 uppvak om nätterna och sov kanske 4-5 timmar per natt. Ovanpå det förlorade jag min pappa i cancer, min mamma sjuk i stroke, och amningen gick åt helvete. Men vi kämpade oss igenom det. Hur vet jag egentligen inte. Jag visste bara att det blir bättre. Om och om påminde jag mig själv om det. Jag tvivlade på mig som mamma, och ifrågasatte mig själv VARFÖR och gjorde jag rätt som skaffade barn när andra hade det hur lätt som helst lät det som? Jag och min sambo tjafsade, man är trött, sliten och orkeslös. Men sen tittar man in i dom små ögonen, känner dom små händerna och msn VET att det kommer bra dagar, det kommer bra nätter. Dom är jävligt långt fram bara för många. Men härda ut, ta hjälp av dom ni kan, och ha aldrig dåligt samvete. Vi lämnade bort våra barn till min sambos föräldrar ibland över nätterna för att få lite ynka energi och jag har inte dåligt samvete för det. För det gjorde att vi orkade. Lägg er aldrig osams, försök undvik tjafs och när andra får sova nätterna igenom och får små enhörningsbebisar tänker jag ”Måtte du få en jävligt tonåring istället!!!” 🤣 Hang in there!!!

  75. Så bra skrivet, så skönt att du delar med dig av allt det jobbiga och inte bara låtsas som att allt är perfekt. Jag har inte barn själv men jag tror inte du är ensam. Det är precis som allt annat, man ser bara allt det bra, det som folk väljer att visa upp. Få vågar eller vill nog inte skriva om att deras bebis också är jobbig. Så tack för att du gör det och visar dig mänsklig. ❤️

  76. Åh, vet du jag tycker inte synd om dig men känner så med dig. Med vår dotter så har det allra mest utmanande sen hon kom för snart ett år sedan varit att få ordning på hennes sömn. Jag tror vissa tar det hårdare och andra funkar det bättre att inte få sova för, jag har sett det som fullkomlig sovterror att inte få sova och var en person som behövde 8 tim sammanhängande sömn per natt för att fungera som en vanlig människa pre-bebis. Man inser ju att man får superkrafter som mamma men någonstans på vägen när man är uppe för 10ggn på en natt så försvinner den superkraften och det enda alternativet som finns kvar vissa nätter är att låta tårarna rinna fritt. Mitt problem var att jag hela tiden hoppades på att nästa natt skulle bli bättre- den kunde väl omöjligt bli lika hemsk eller värre?! Men tji fick jag och för varje ny natt med ny besvikelse över att den natten inte var bättre så fick jag försöka köra en omvänd strategi och det är det som funkat bäst för mig- att inte ha något hopp eller förväntning på att den kommande natten ska bli bättre. Det får helt enkelt ske när det sker, utan besvikelsen blir det lite lättare att hantera, iaf för mig. Och peppar peppar- nu nästan ett år senare så har vi börjat få nätter med bara 2 uppvak, men långt ifrån alla. Hejja dig och Hejja oss, en dag kommer våra sömnlösa nätter vara ett minne blott- en dag.

  77. Testa nån sömnmetod! Sömnmedicin som kanske kan bryta mönster? Vi läsare är med dig <3

  78. Hej! Vårt första barn har också haft väldigt svårt att sova längre sammanhängande perioder och att natta honom har varit rena mardrömmen som tagit minst 1 h ofta 2. När han var drygt 8 mån vaknade han lika många ggr per natt. Det vände och blev bättre runt 1 år med färre uppvak men det är först nu vid 3,5 års ålder som det har blivit riktigt bra. Nu vaknar han oftast bara 1 gång per natt och sista månaden har han faktiskt sovit flera hela nätter! Vi har försökt ta varannan natt i den utsträckning det går, det tycker jag underlättat mycket. Öronproppar den natten man är fri. Sedan släppa alla krav, prioritera det sociala umgänget som ger energi. Det kommer bli bättre för er också!

  79. Hej! Jag har 11 månaders sömnbrist i bagaget nu. Min flicka är inte heller en bebis som sover särskilt bra. Flera uppvak per natt i stort sett sedan hon blev 3 månader gammal, även perioder där hon varit vaken mellan 2-3 timmar nattetid. Har försökt med det mesta och valde sedan att samsova och amma nätterna igenom eftersom jag fick mest sömn så, även om den är upphackad. Under dessa 11 månader har jag varit så lycklig över min flicka men även väldigt ångestfylld, energilös, ledsen och gått runt med konstant värk mellan ögonen. Hjärndimma! Jag märkte dock att jag bara mådde sämre och sämre när jag lyssnade på andra, googlade mm. Så jag slutade med det och försökte acceptera sitiationen (den processen tog ca 7-8 månader) och efter ett tag började energinivåerna kännas bätte. Därtill har jag skalat av mycket av aktiviteter och andra måsten men försöker hålla igång träning och försöker skratta varje dag.
    Det blir bättre en dag, jag har bara slutat hoppas och tänka att den dagen är i morgon 😊

    Du är inte ensam!

  80. Vill bara skicka världens styrkekram och säga att du inte är ensam. Samtidigt vill jag säga tack för att du delar med dig av detta. Jag har två alldeles underbara killar här hemma. Matheo som är 5 år och Vincent som blir 2 år i augusti. Matheo hade kolik sina första 4 månader i livet. Jag trodde det var jobbigt, sen kom Vincent och han hade kolik, magproblem och sömnproblem. Han vaknar fortfarande ca 10 ggr varje natt och det sliter enormt. När du delade med dig av era sömnproblem måste jag erkänna att jag kände en lättnad, äntligen får man läsa om något som känns som en verklighet. Inte bara tysta snälla bebisar som bara sover igenom allt. Det har jag aldrig upplevt och jag får ångest när jag tänker på den första tiden när jag var glad om jag fick sova 30 min utan uppvak. Tyvärr har jag inga tips, det gäller bara att överleva och släppa alla krav på sig själv. Jag och min man har alltid sagt att det som sägs på natten eller efter en riktigt jobbig natt räknas inte. För man säger lätt elaka saker under perioder av sömnbrist. Kör hämtmat, skit i städningen, och var ärlig med alla och avboka saker du inte orkar med. Så länge familjen mår bra är det det enda som räknas. Nu blev det här en novell men summa summarum är: Heja dig, du är grym, man får bara det man klarar av och herregud vad vi ska sova när barnen är tonåringar 😂.

  81. Åh jag vet precis vad du går igenom.. min son vaknade varje/varannan timme VARJE natt och ville bli buren och vaggad, ibland i flera timmar i streck och poff så var det morgon igen. FYFAN!! Glömmer det aldrig, kan inte förstå att jag överlevde det. Hade dessutom en 3åring på det, så sömn på dagen var att glömma!

    Men jag lever haha! Man klarar mer än man tror. Håll ut, rätt som det är så vänder det, från ena dagen till den andra🙏🏻

  82. Jag lider verkligen med dig när jag läser om hur ni kämpar.
    Vårt barn verkar skilja sig något mot hur du beskriver er Dantes sömnvanor men under de 10 första månaderna gick det bara åt helt fel håll. Jag läste, precis som du, om hur det släppte för andra – ungar som gick från att vakna varannan timme till att börja sova längre och längre ”pass”. Samtidigt som vårt barn gjorde tvärtom. Till slut sov hon inte mer än 30 minuter åt gången dagtid 8och katastrofala nätter med många uppvak) – och jag märkte på henne att hon behövde mer sömn…men hon kunde inte. Det tog knäcken på oss. Vår räddning kom när vi anlitade en sömncoach. Nu har du inte bett om några tips – så jag ska låta bli. Men Jag berättar från vårt perspektiv – det blev vår räddning, för jag vet faktiskt inte hur länge till vi hade fixat det. ”Tyvärr” så verkar vi dock ha fått ett barn med svår sömn (men hon är världens bästa och mest fantastiska unge fördel såklart!), för det har kommit enormt långa ”bakslag” vid två tillfällen (hon är 3 idag). Och innan någon kanske kommenterar om ”vadå 2 bakslag – ingenting ju” så kan jag meddela att det första bakslaget var ca 7 månader långt och det andra är pågående (Inne på månad 9 nu). Men bakslagen är ändå inte så rejäla att vi är tillbaka till var vi var innan hon fyllde 10 månader. Och vi har fått återhämta oss sömnmässigt under längre perioder de senaste 3 åren. Det är tufft att ha ett barn som inte sover. Och för oss gick det ut över hälsa och familjeliv – så ja, det är kanske inte så lätt att inte bli ”bitter” särskilt när man jämför sig med andra. Men det gäller att bunkra med fina stunder. Och ta hjälp. Oavsett vilken hjälp det är. Styrkekram!

  83. Jag lider med dig och vet precis hur ni har det. Jag var bara trött och arg. Men jag började sova på dagen när han hade sina sovstunder. Det var enda sättet att överleva.
    Du har skrivit att du får energi av att träffa vänner, ta en fika, en promenad och jag förstår dig även här. Men om du kan, vill och prioriterar det så sov. Skit i disken, tvätten, mailen, insta-uppdateringarna, blogginläggen osv. Sov. Även om det bara blir en halvtimme på förmiddagen och en halvtimme på eftermiddagen så är det bättre än ingenting.
    Efter alla månader av sömnbrist insåg jag att jag hade bara tid att vara just mamma. Inte världens roligaste kompis, inte den med snyggast flöde på sociala medier, inte den med mest välmanikyrerade naglar eller roligast garderob.
    Det blev paus på allt kul för att jag, min sambo, vår bebis och tvååring skulle stå ut.
    Sen kom nya tider och nu sover han gott. Men herre j-vlar vilken resa.

  84. Det är tufft. Så jäkla tufft. Och har man barn som sover hela natten igenom så fattar man verkligen inte. Det inser jag efter att pratat med vänner och mammavänner. Vi är fortfarande mitt i det med vår 1-åring. Jag jobbar och min man är hemma med henne. Men vi är båda paralyserade av trötthet de flesta dagarna. Hjärnan funkar inte. Humöret suger.

    Men. Det som ändå får mig att komma tillbaka i bättre tankebanor är något så enkelt som ett fotoalbum. Ett album med mina favoritbilder från varje månad sedan hon kom till oss. På både henne och hennes pappa. De gör att jag minns tillbaka på allt det fina hon har gett och fortsätter ge oss. Varje dag. Jag är fortfarande trött när jag tittar på bilderna, men jag blir genast lite gladare och lite piggare.

    Kämpa på, du är inte ensam i kampen.

  85. Förstår precis känslan, vår dotter sov riktigt riktigt dåligt och vaknade i snitt 5-15(!) gånger per natt i 3,5 år. Jag var bitter och framförallt ilsken (inombords) på folk som ens kunde påstå att det var jobbigt att vara förälder när ungen sov 12 timmar i sträck på natten. Kände att om man bara fick sova så klarar man ALLT. Hade första halvåret en målbild på att efter 6 månader kommer hon sova, men det gjorde hon inte. Så jag tror att vi bara accepterade läget på nåt sätt…MEN när hon var 3,5 år fick vi träffa en jättebra läkare som direkt konstaterade att hon behöver operera bort både polyper och mandlar, anledning till att hon vaknat hela tiden på nätterna var för att hon inte fick ordentligt med luft (ja vi tog upp sömnproblemen med BVC, vårdcentraler, specialistläkare men ingen hade tidigare förstått problemet)
    Och, om någon med ett sovande barn någonsin skulle påstå att det är lika jobbigt om dagarna så kan jag efter mitt andra barn lugnt konstatera att det är som dag och natt, vårt andra barn har tack gode gud sovit bra (med våra mått mätt, inte hela nätter från 3 månader som vissa gör men okej nätter första året och nu hela nätter oftast HALLELUJA).
    Vet inte om detta hjälper dig direkt och ni har säkert redan undersökt alla möjliga anledningar men jag hoppas verkligen att ni snart får lite välbehövlig sömn. Och bra beslut att dra ned kraven på sig själv. Kram

  86. Såhär tänkte jag : det du skriver om världens roligaste bebis + sover hela natten = finns inte. Den där bebisen som sover så bra, hur rolig är hen egentligen? Sitter uttryckslös och stirrar på något, jämfört med mitt färgsprakande charmtroll! Detta är såklart inte helt sant, det förstår jag på ett intellektuellt plan. Men på ett känslomässigt plan gick jag bara all in på den känslan. Inte alls svårt, eftersom jag på riktigt tycker att min unge är 7 resor bättre och smartare än alla andra barn (som ju alla föräldrar gör 🙂 🙂 🙂 Och lite sanning tror jag fortfarande det finns i det. Detta är såklart inget politiskt korrekt sätt att deala med avundsjuka men a moms got to do what a moms got to do 😊

    1. Haha – man behöver inte vara PK i denna situation. Din kommentar gav mig ett leende <3

  87. Har det nog nästan lika tufft som er.. Men jag tänker nog kortsiktigt och har slutat att vänta på den där natten när lillan ska sova flera timmar i streck eftersom den aldrig kommer (då förväntar jag mig inte det och blir heller inte besviken) Tänker att alla med barn ofta har det tufft med något, antingen sömnen, maten eller tyvärr ännu värre saker. Sen är det ju faktiskt många mammor som är ensamstående och kämpar själva med situationer som dessa. Man får helt enkelt samla sovtimmar både nattetid o dagtid, eller samla energi genom annat. Man får ta timme efter timme och kanske längta efter en tupplur på soffan istället för en hel nattsömn. Men ja, man blir knäpp av att inte få sova men lyckligtvis kommer det inte vara så i en evighet ändå, sen kanske det är Dante som tar sovmorgon och du är uppe o yogar kl 05;)

  88. Så fruktansvärt tufft! Lider med er ❤️
    Har en som blir ett år på måndag som sovde riktigt dåligt (5-10 ggr per kväll & natt sen en månad) . Det vände i början på april, från ingenstans bara så nu har vi drömliv med 2 ggr per natt. Hoppas hoppas det blir så för er med! Kram

  89. Ah juste, vad har vi gjort. När det var tufft försökte jag gå på autopilot & unna mig annat som gjorde mig glad. Och när det var som absolut TUFFAST tillät jag mig själv att vid några tillfällen ringa hem min man från jobbet för att jag kände mig så fysiskt & psykiskt slut att jag satt fast i en kvicksand av ångest. Jag tillät mig bryta ihop och vara mitt svagaste helt enkelt för att det inte fanns något mer av ta av. Sen blev det autopilot igen. Nä alltså.. vilka hjältar föräldrar till barn med sömnproblem är! ❤️

  90. Gud jag bröt ihop i riktig fulgråt när jag läste detta. Känner EXAKT lika dant. Vill inte va bitter men känner mig det.. det där samhället med mammor som har samma sömnproblem hade varit något!! Inte sovit längre än 5 timmar i sträck på 13 månader ( utom de riktigt få nätter vi haft barnvakt eller min man tagit en hel natt själv) och börjar verkligen tappa det nu. Sorry att jag inte har något peppande eller positivt tips att skriva, men du är inte ensam iallafall. Kramar <3

  91. Hej. Vi har haft exakt likadant 🙁 Provade för någon vecka sedan ett program som heter TakingCaraBabies – kolla insta. Det funkar och nu sover vi så mycket bättre, inte hela nätter än. Men med endast ett uppvak för mat som vi håller på att vänja av.

  92. Helt mänskliga känslor, jag (och min sambo) känner exakt likadant. Men jag accepterar dom känslorna, och försöker helt att inte prata om sömn med andra (förutom dom som har det lika dåligt😝) och om någon kommenterar att de haft en jobbig natt för att deras bebis ”som annars alltid sover och vaknar 1g/natt” plötsligt har vaknat typ 3 g så säger jag ingenting om hur man själv har det, vill inte jämföra. När jag berättar att vi har dålig sömn och folk frågar vad det innebär (så brukar det låta: ojdå, vaknar hon 2-3 per natt eller?) så berättar jag inte ens hur dåligt det är för det känns liksom för dåligt för att ens beskriva och jag orkar inte höra mig själv säga det. Kort sagt: mitt mantra är typ ”ja, det är dålig sömn och har varit så i 10 mån nu men det är ingen idé att mäta antal uppvak eller jämföra…”.

    Acceptans, acceptans. Istället för att hela tiden ha hopp om att det ska vara bättre om x antal veckor så tänker jag längre, dvs jag VET att det kommer gå över snart och då kommer det här vara ett minne blott (varit med om samma grej med barn nr 1).

    Kan även tillägga att det är grymt skönt att få läsa och höra om andras dåliga sömn (som din!) och inte känna sig ensam! Dock blir jag avis på att ni får avlastning ibland, jag har inte fått en enda natt utan bebis och de gånger jag fått sova en timme extra på morgonen kan jag räkna på ena handen. Så snart 10 mån där jag aldrig sovit mer än 2 timmar i sträck tär verkligen!

    1. Tack för klok kommentar <3

      Alla har något man blir avis på och jag förstår att vår avlastning låter som en dröm för den som inte har de möjligheterna <3 Jag är SÅ tacksam för den och hoppas hoppas att du får sova lite bättre snart.

      Skickar massa kärlek!

      1. Tack fina du! Med barn nr 1 hade vi mycket avlastning och det är guld värt, så njut av det! Svårare när man har två barn, även svårt att avlasta varandra då för man behöver ju ta hand om båda barnen vilket kan bli trixigt. Så passa på att njut så mycket ni kan av barnvakter innan eventuellt fler framtida barn 🙂

  93. Hej Michaela! Vill bara säga att du inte är ensam, det finns så mycket föräldrar som kämpar som ni även om det inte känns så. Ni är hjältar, det är vi alla som kämpar när man egentligen bara vill ge upp pga sömnbrist. Min son har också haft svårt att sova, han är jämngammal med Dante. Vi har testat det mesta- ge mat, vyssja, samsova, dela upp nätter, m.m. När han för 2 mån sen vaknade till 5-6 ggr per natt kände jag att jag sakta men säkert höll på att gå under. Jag grät varje dag och hade ingen energi över till min älskade son som var jättepigg under dagarna. Det vi gjorde, eller rättare sagt min man eftersom han klarar av sömnbrist mkt bättre än mig, var att vi slutade ge mat på nätterna. Bara nappen och trösta men ingen flaska efter kl 22. Det tog ca 1 vecka sen började vi se en skillnad. Nu sover han med uppvak för mat vid 22 och sen vaknar han på natten någon gång om han tappar nappen. Min man tar alla nätter och jag alla tidiga morgnar, på det sättet får alla sova. Jag sover till och med i ett gästrum (så oromantiskt egentligen och sorgligt att inte sova allesammans men sömnen är viktigast för vår lilla familj efter alla månader av sömnbrist). Vad jag vill säga med vår historia är att du och din fina familj inte är ensamma och jag förstår verkligen hur du känner! Ni kommer klara det här. Jag vill också säga att din blogg och plattform gör skillnad för många mammor därute. Ditt inlägg om amning hjälpte mig jättemycket när jag hade det kämpigt, Du gör skillnad <3

  94. Vi hade jobbiga nätter i ganska exakt 2 år. Välling 3-5 gånger varje natt och utöver det 3-4 uppvak. Så här på andra sidan, med ett barn som bara vaknar en gång per natt och vill komma in till vår säng, förstår jag inte hur vi överlevde. Herre min gud vilken tortyr. Tror man överlevde det genom att hela tiden tro att det skulle vända? Det vände aldrig för oss och när han närmade sig 2 år och man kunde resonera lite med honom så berättade vi att han inte skulle få dricka mer välling på natten eller komma upp ur sin säng när han vaknade. Efter ett par kämpiga nätter där jag typ grät och höll för öronen x antal timmar pga hans gråt och skrik så släppte det. Då började han sova.

    Kontroversiell metod givetvis, att låta sitt älskade barn ligga och gråta i sin säng och inte plocka upp. Men vad gör man inte tillslut? Det var vad som krävdes för att skapa en fungerande familj igen och rädda min och min partners relation.

  95. Åh jag förstår dig verkligen samtidigt som det du skriver skrämmer mig. Jag har hade hoppet på att det skulle bli bättre vid 4 månader, att gröt ska fungera som någon mirakelkur. Men nej, han förstår inte alls grejen med det kletiga jag stoppar i hans mun. Och det kan tydligen vara såhär in 10 månader+ säger du. Jösses vilken kämpe du är. Jag jämför mig så mycket med andra när jag vet jag inte borde och blir som du avundsjuk. Sen en bebis som bara vill vara hos mig och inte pappan.. Jag har tyvärr inget tips men vill skriva att du är så grym som kämpar på. En vacker och otroligt skön natt så kommer det att vända, vår väg dit är bara lite (mycket) längre.

    1. Så tänkte jag också, eftersom så många sa det. ”Ge gröt på kvällen så sover han som en stock” eeeh nej, inte den här bebisen. Man får bara hålla ut. Tack fina du <3

  96. Åh fy fan vad jag känner igen mig i det du skriver. Min son är två år och har precis börjat sova hyfsat ”okej” jämfört med hur vi har haft det. I nästan två års tid har vi varit uppe 10-20 ggr per natt, jag och min man har inte kunnat sova i samma rum på lika lång tid då en MÅSTE få sova så att man orkar med dagen efter. I perioder har jag känt att jag bara vill dra, inte orkar vara mamma och att ”det här kanske inte var för mig”. Man blir ju galen på riktigt av sömnbrist. Och tokig på alla råd som man inte bett om. ”Har ni testat att lägga honom senare” SNÄLLA vi har inte sovit på två år, det finns inget som vi inte testat😂 tillslut kände jag bara att nu får vi acceptera att det är såhär och ta en dag i taget, det kommer inte att vara såhär för alltid. Sen en dag så blev det bättre bara. Har fortfarande inte sovit en hel natt sedan han föddes, men jämfört med hur det varit så är det hanterbart nu. Jag har inga råd eller tips, ville mest bara säga att du inte är ensam och att jag gärna flyttar till det där samhället med icke-sovande bebisar med dig. Kram!

  97. Åh det känns så pissigt och hopplöst att inte få sova. Vår dotter föddes med gomspalt och sondmatades ur näsan första månaden och matningen ur flaska tog en timme varje gång, var tredje timme hela dygnet inkl natten. Att sitta vaken astrött var tredje timme och mata henne var skitjobbigt, och inget val fanns det. Vi hade det så i fyra månader innan det successivt började gå snabbare att få i henne flaskan. Nu är hon 1,4 år och har opererat gommen och äter vanlig mat och sover hela nätterna i princip. Men det har varit en resa och jag kan också relatera till avundsjukan jag kände i början på de andra mammorna som kunde ligga och amma i sängen medan vi fick gå upp och sätta oss på en stol i en timme och fixa med sond och slabba med specialflaskor etc. Jag tror att jag försökt att inte tänka så mycket på det, inte älta i min hjärna att det varit jobbigt utan mer tänka att det inte är något vi kan påverka så det har bara varit att gilla läget. Jag förstod innan vi fick barn att det skulle vara jobbigt att inte få sova, men det har varit mycket jobbigare! Visste inte att jag påverkades så mycket av att inte sova ordentligt men urs vad det är kämpigt. Vad vi har gjort (fortfarande) är att ta varannan natt, den andra sover i gästrummet och får sova ostört. Det har å andra sidan varit uppsidan med att inte amma (pumpade dock i 4 mån, bidrog även till att de månaderna var extra dryga), att pappan kunnat mata från start. Så för att summera har jag nog försökt att inte ”gå in i” tankarna så mycket när det har varit som jobbigast om nätterna utan försökt gilla läget, att så här ser det ut för oss. På nätterna när vi var vakna som mest lyssnade jag även på pod när jag matade henne, för att skingra tankarna under de timmarna när humöret också är som känsligast. All kärlek till er! ♥️

  98. Min yngsta är 2 snart 3, jag låter han sova i vårsäng för annars får vi aldrig sova.. Kan också bli avundsjuk på föräldrar vars barn som 19 och sover hela nätter.. Inget av mina barn har gjort det.. Förutom när de sover på mig, hehe Inte mkt till egen tid med min man i sängen hehe men vill sova och behöver sömn för att orka

  99. Kolla babysleeptrainer på instagram. Hon har även skrivit en bok om sin metod som folk hyller till skyarna! Bebisar som aldrig sover kan helt plötsligt sova 12 timmar i sträck. Funderar själv på att köpa hennes bok och testa.

  100. Sorry för lång kommentar i förväg… ämne som berör!
    Tack för att du vågar dela med dig, jag är säker på att du hjälper fler än du tror. Och åh vad jag känner med dig! Tycker du är jävligt stark som klarar denna jobbiga period i livet så bra som du gör. Tänk allt du klarar av trots sömnbristen?!! Vilken kämpe du är! Glöm inte att många av oss med barn som sover dåligt faktiskt är föräldralediga – absolut tufft ändå, men vi behöver i alla fall inte prestera på jobbet samtidigt.

    Jag har också en liten bebis här hemma som har problem med sömnen. Ett eller två sovpass på två timmar i sträck på natten ser jag som fantastiskt! Detta samtidigt som vänners bebisar verkar sova längre pass redan från början. Jag har också blivit otroligt provocerad och avundsjuk på kommentarer som ”ååå lilla Oskar som är två månader sov 7 timmar i sträck i natt, jag blev typ orolig att han inte ätit när jag själv vaknade efter alla dessa timmars sömn”. Fy fan alltså! Då har det stundtals brunnit i mig av avundsjuka. Jag blir också så less på att behöva tänka på sömn hela tiden, men när man inte har den så är den det enda man tänker på. Man blir bitter och avundsjuk och samtidigt arg på sig själv som inte kan unna sina egna vänner att ha det bra eller som att man hellre vill byta till ett annat barn som faktiskt sover (fast man själv och alla andra vet att man så klart aldrig skulle vilja det).. så hela tankesvängen blir en ond spiral där man inte bara mår dåligt av sömnen utan även av att man skäms för sig själv och sina tankar. Så jag har tänkt som du – jag måste tänka om och tänka ”rätt” för annars blir det inte bra för någon, vare sig mig själv, min lilla familj eller mina vänner.

    Det som hjälpt mig hittills är att prata med andra i samma situation och läsa din blogg samt Kenzas (har gamla inlägg jag återvänder till), det gör att det känns mindre ensamt. Jag brukar också visualisera andra mammor när jag är uppe på nätterna (det känns mindre ensamt att tänka på att om man lyfter bort alla tak på hus och lägenheter i Stockholm så är det säkert flera hundra mammor till som är uppe precis samtidigt som mig och min bebis, vi går alla tillsammans och vankar). Samtidigt försöker jag aktivt välja bort influencers vars barn verkar sova toppen eftersom det triggar mig. Jag tänker också hela tiden (som du) att det är en fas, den kanske blir längre än jag trott men jag kommer inte ha en tonåring som inte sover. Det enda jag kan göra under tiden är att hitta sätt som gör att jag, min kille och vår relation överlever. Något annat jag tycker hjälper är att tänka på de stunder med min bebis då det riktigt bubblat i hjärtat och tårats i ögonen. De små stunderna med extra rosaskimmer och guldkant när man igen och igen inser hur sinnesjukt mycket man älskar sitt barn. Slutligen brukar jag också (speciellt i dom värsta stunderna när ingenting hjälper) ta några djupa andetag och räkna upp alla saker jag är tacksam för. Att min bebis faktiskt är här. Att min bebis är frisk. Att jag och min kille kämpar tillsammans. Att jag och mina nära och kära är friska. Att jag har så fina vänner och familj. Att jag har möjlighet att leva ett så jäkla roligt liv. Alla resor. Att vi bor i en fin lägenhet och har det tryggt ekonomiskt. Att vi bor i Sverige. Osv osv… visst, det kan kännas som om ”alla andra” också har det så. Men alla har sina egna fighter. Vi fick sömnen, dom allra flesta har något annat. Och har dom det inte nu så kanske dom har haft det tidigare eller kommer få det senare (eller så går dom igenom nåt just nu men vi vet inte om det). Livet är inte rättvist och tyvärr väljer vi inte alltid vilka fighter vi får. Men vi är ändå här, vi lever, mår bra och livet är oftast vackert. Ibland tänker jag att det får räcka så. Oftast tänker jag ändå att det trots allt är det enda som betyder något.

  101. Lider något enormt med dig! Vi hade det exakt likadant med vår första bebis. Det var dock 6 år sen och då fanns inga härliga och fina influencers som delade sin vardag med sömnvägrande bebisar. Kände mig ensammast i världen!! Mina vänner fick bebisar samtidigt och de klagade över att deras små vaknade typ 2 ggr och vill äta på natten eller att de hade bebisar som vill sova på dem. Men herregud, deras sov ju!! Och alla sa ”det går över, snart får du inte upp dem på morgonen” och jag tänkte bara ”när? NÄR? Orkar inte mer.” Min härjade oavbrutet på nätterna och jag gick in i en lätt depression. Jag lyckades tyvärr inte vända min spiral av negativa tankar. Önskar att jag hade lyckats med det – och kanske idag sluppit se tillbaka på den tiden med lätt ångest. Det tog tills han började på dagis innan det vände (först blev sömnen sämre av dagis dock). Men efter typ två månader av förskola så vände det över en natt. Helt sjukt!! Vi har då utrett allt vi kunde, allergier etc. Men det var alltså ingenting, bara en genuint kass sovare. Allt jag vill säga är kämpa på och lev på hoppet. I natt kanske är natten det vänder.

  102. Nu vet jag ju inte era rutiner, men att hålla rutiner hela dagen med mat och sov är ett tips.
    På kvällen så gör man samma sak och samma tiderna varje kväll, ge välling (öka dos eller gå upp någon månad) kanske lite extra gröt innan vällningen. Ingen fara att ge en liten skvätt på natten, har färdig blandad i kylskåpet så att det bara är att värma. Min äldsta dotter bytte från spjälsäng till madrass på golvet (en resårbotten 90) redan när hon var 14 månader, då hon snurrade mycket och slog emot spjälsängen. Och turas om och ta varann natt. Lycka Till!

  103. Precis på pricken känner jag så här fast med min graviditet! Du är inte ensam <3

  104. Känner igen mig så i dina ord. Sömnbrist kan verkligen göra en sjuk i tankarna! Våran stora son är 3 år och har alltid varit en dröm på nätterna! Sovit som en stock! Så när lillebror kom (nu 1.5 år) så fick man en smärre chock. Kolik, mjölkproteinallergi, reflux, extremt närhetstörstande, satt på mig 24/7, samt har aldrig behovet av sömn! Barnet som aldrig behöver sova! Det fortgår än idag. Han är superglad på dagtid och underbar men har energi till 1000! Så mkt energi att det är för roligt att leva istället för att sova! Jag är ff uppe flera ggr per natt och han är ofta klarvaken mitt i natten! Det enda som hjälper är välling, men det kan jag ju inte ge jämt! och vi tar morgon runt 05 varje dag! du är inte ensam ❤ och att vara en bra mamma och en bra partner är världens tuffaste jobb! Överlever vi detta så överlever vi allt ❤🙏

  105. Ett tips om du inte redan följer henne är Johanna Kajson som är bröllopskoordinator, bloggar och har två pojkar ca 2 och 5 år som sover väldigt dåligt. Hon brukar kunna komma med en hel del positiv inställnings råd 🙂
    All styrka och kärlek till dig och D som kämpar på! Kram

  106. Hej! Känner igen mig så himla mycket!! Min son är nu 21 månader och sover mycket bättre men vi har aldrig fått en hel natts sömn ännu. I perioder hatar man alla andra med barn som sover men jag landar oftast i att alla har sina problem. Vi har haft turen att få ett barn som har det lätt med motoriken, pratar tidigt osv. Jag försöker tänka att de som sover bra säkert har svårigheter med andra saker och att alla kämpar med sitt (skitsvårt efter kaosnätter dock…). Heja dig det är verkligen en så mkt större prestation att ta hand om bebis när man ligger på minus på sömnkontot.

  107. Tack för att du är så öppen och genuin om dessa tankar! Vi har också en bebis som sover dåligt, hon är sex månader och sover en bra natt i två timmars pass och somnar om om hon får amma. Hon sover endast med mig så jag har inte haft en kväll med min sambo på 6 månader utan jag ligger i sängen mellan 20-8.00. alla tupplurar ligger jag fast i soffan eller sängen. Jag lever fortfarande som när bebis var helt nyfödd. Har varit ifrån henne i 12h totalt på 6 månader.
    Vi har bekanta med nyfödda som sover toppen själva och de har så mycket tid över! Jag tänker som Petra frågade, att jag aldrig skulle byta bort henne. Jag försöker även tänka på allt vi haft tur med med vår älskade bebis, hon är frisk! Hon utvecklas, växer och träffar alla milstenar tidigt så vi har aldrig behövt oroa oss över sånt. I vårt fall har det alltid varit sömnen, inget annat och det försöker jag vara tacksam för. Man vet ju inte vad andra bebisföräldrar kanske går igenom som inte syns. Sedan finns det de med ”unicorn babies” alltså allt går lätt och det är som du säger lätt att bli avundsjuk, och det blir jag men sen tänker jag på allt bra och hur underbar min bebis är och försöker släppa det.
    Jag blir avundsjuk ibland när jag läser din blogg, att du kan äta middag med vänner och bekanta på kvällen, att du kan jobba när Dante sover osv. Så kanske kan vara lite skönt att se att andra också är avundsjuka på dig lite ibland(på just den aspekten, jag önskar ingen en bebis med magont❤️). Jag ska visa min man detta inlägg då han känner precis som du skriver. Tack för att du lyfter dessa frågor!

  108. Åå herregud, jag kunde inte ha sagt det bättre själv! Jag har en bebis som är 8 månader som i princip inte har sovit sedan han föddes. Jag kämpar också med att inte jämföra mig med andras situationer men just nu kan jag inget annat än att bli ledsen och irriterad när jag hör att andras kids sover på natten… Trist beteende men det är där jag är nu! Så tyvärr har jag inget tips på hur man ska komma på bättre tankar. Men du är inte ensam och vi får försöka se framåt till den dagen då det här släpper och vänder! Kämpa på! Stor kram!

  109. Förstår så ditt läge. Tror det mest bara handlar om att försöka gilla läget (och se alla andra fördelar ens egna bebis har jämfört med andras..) och sluta försöka hitta lösningar. Det tog massor av energi från mig att försöka lösa problemet, men gav ändå inget resultat. Mitt äldsta barn är 4 år och sover självklart bättre än ett spädbarn, men har fortfarande inte sovit genom en hel natt. Hans lillebror sover otroligt mkt bättre trots att han bara är ett år. En fröjd! Men kan också göra mig extra frustrerad på mitt stora barn när han stökar extra mkt en natt..

  110. Har inte Kenza samma problem för att nämna en person i din bransch? Jag tror måååånga lider av det, men säger inget. Många tjejkompisar i min närhet har knappt sovit på ett år. Den enas bebis ville inte ens ligga i vagnen under sitt första år och vaknade varje timma och ville enbart blir buren. Folk lider mer än dom erkänner men eftersom vi lever i ett instagram samhälle så vågar inte många säga sanningen.

  111. Fina Michaela… Här kommer mina tips.

    1. Kom ihåg att det alltid kan vara värre. Försök se det positiva och var tacksam för dom många sakerna som är bra.
    2. Dante kanske inte trivs i sin säng. Har ni testat att byta?
    3. Kanske dags att ta kontakt med en expert på sleep training för barn?
    4. Ta varannan natt och använd öronproppar när det inte är din tur.
    5. Gå lägg dej så fort Dante sover.
    6. Sovpåse med tyngd/vikt
    7. Andas och försök bevara ditt inre lugn genom att tänka stärkande tankar så som: denna period kommer också att gå över så som alla andra jobbiga perioder, finns det något jag kan lära mej utav den här situationen som får mej att bli starkare osv.

    Fortsätt kämpa. Och försök göra det med positivitet då bebisar känner av våra vibrationer och blir påverkade av dom.

    Styrkekramar!

  112. Jag har två barn som är/har varit totalt olika när det kommer till sömnen. Mitt första barn har sovit hela nätter sedan hon var två veckor och gör fortfarande. Nu fyller hon 6 år. Andra barnet blir 3 snart och hon har sovit sämst hela tiden. När hon började förskolan blev det bättre och då sov hon hela nätter men hon vaknar sjukt tidigt varje dag. Ca 04:30-05:00 varje morgon. Och vi har provat det mesta i förändringar med sovstunder dagtid osv.

    Jag förstår verkligen din frustration och jag har själv varit där. För mig handlade det till slut om acceptera läget. Här hemma kör vi varannan morgon på helgen och vid lediga dagar. Gick jag upp tidigt på en lördag så tar min man söndagen så man alltid kan få en sovmorgon på helgen. Det funkar för oss. Och jag hoppas fortfarande på bättre tider gällande vår dotters morgonpigghet.

  113. Verkligen hemskt att inte få sova, kämpa på! En kompis provade en sömnskola på nätet, de fick råd och hjälp av någon typ i England. Kursen kostade en hel del men funkade. Sömnskolan skräddarsys individuellt utgående från barnet. Kram!

  114. Vi har två barn nu. Dottern fyller 6 i sommar å sonen är 2. Vi hade problem med dotterns sömn tills hon typ fyllde 4..eller om det va 5 år. Jag vill skriva det här som pepp, men minns hur ja själv kräktes över folk som sa att det bara skulle vara några månader bort. Det kändes som ett universum bort. Det gick aldrig att se framemot nåt. Dagarna var jobbiga å man kunde inte känna att nu har vi lagt henne å hon kommer att sova hela natten.
    Men fina du, nu sover hon som en stock på nätterna å vi kan helt plötsligt flytta på henne, puffa upp en kudde under hennes huvud utan att hon vaknar. Det är en helt underbar känsla. Hon somnar själv å är en riktig sömntuta på morgnarna. Å vet du, det bästa är att sonen, tvåan, sover som en prins.
    Det är menat att vara ett peppande inlägg, kanske inte blev det trots allt. Men ja gråter när ja läser dina inlägg ibland, för att ja känner igen mig. Å känner igen mig i avundsjukan å att man blir förbannad på alla som har det så enkelt. Kämpa! Det kommer att bli bättre å kanske kommer eran (förhoppningsvis) tvåa att sova hur bra som helst. Men det är iaf inget konstigt att känna som du gör. Man blir dum i huvudet av att inte få sova.
    Har jag några tips? Nä.. Inte det heller, det är det värsta. Nån idiotkompis sa till mig att min dotter sov så dåligt för att ja inte hade ätit ekologisk mat under graviditeten…
    Kämpa, det kommer att bli bra å plötsligt kommer det en natt när barnet har sovit igenom å sen en morgon när ni måsta väcka sötnosen för han vill ligga å dra sig. TACK, TACK, TACK för att du är ärlig igenom det här. För det är ingen lek å ingen fattar som inte varit där. Underbar blogg å fantastisk personlighet verkar du ha. Å jag vet att Dante har den bästa mamman han kan få!!

  115. Jag har en vän vars bebis sov väldigt dåligt. Min vän och hennes kille hade kämpat väldigt länge med att få barn. När hon tyckte det var hemskt med sömnbristen brukade hon tänk för dig själv ”Alternativet, att vi aldrig hade fått vår bebis, hade varit hundra gånger jobbigare än sömnbrist. Dagarna jag mådde som sämst som ofrivilligt barnlös var hundra gånger jobbigare än sömnbrist”. Personligen kan jag tycka att detta tankesätt är något problematiskt då man även om man kämpat för att få barn FÅR tycka att saker är jobbiga (jag har själv fått min dotter via IVF och vet själv att det är svårt att ”klaga” då tacksamheten är så stor), men det funkade för henne i sömnhelvetet;)

  116. Min dotter sov högst tre timmar åt gången i två år! Hon vägrade både napp och äta annat mat än ”mammas mat”. Så helammade henne i 2 år, fram till att det var dags att börja förskola. Det var såklart en riktigt pärs men för mig hjälpte den enorma kärleken jag kände för min dotter. Det räckte med att bara titta på henne så var det värt det. Att få vara hennes mamma gav mig all den energi jag behövde för att överleva 4 timmars sömn per natt i två år. Tror det handlar om inställning, att se vad du får i form av kärlek och magi, istället för att fokusera på vad du inte får, sömn. Mitt mission i livet är att vara mamma, allt annat kommer på andra plats. Du har fått den största gåvan av dom alla, ett barn. Det kommer en tid när du kan sova hur mycket du vill och dessutom kommer längta tillbaka till denna tid, med liten gosig bebis. Lika bra att du vänjer dig nu för tiden när dom sedan blir tonåringar ger tyvärr inte mycket mer sömn. 😉

  117. Kom på en annan sak! En bekant vars bebis sov extremt dåligt började gå hos en sömnterapeut/sömncoach och häromdagen berättade hon att det hjälpt SÅ mycket!

  118. Hej Michaela!
    Jag har en 6 månaders bebis som sover ungefär lika dåligt som Dante och jag känner verkligen igen din känsla av att vara avundsjuk och bitter. Det är så svårt att ta sig ur men jag vet också att det hjälper absolut inte henne att sova när jag är sur och har kort stubin. Funderade tidigare i veckan på att radera alla sociala medier och leva i någon slags kokong för att klara av sömntortyren och inte bli förbannad på andra som har det bra… men sen insåg jag att det är också via sociala medier jag hittar andra mammor som går igenom samma sak, som förstår hur jag känner, vi lider tillsammans och dem finns alltid där att vända sig till för att klaga och inse att det inte bara är mitt barn som hatar att sova. Efter att ha fått klaga lite för andra, inse att jag inte är ensam i detta tycker jag situationen är lättare att hantera. Mamma-till-mamma-stöd är det bästa som finns.

  119. Om man vill skicka reflektioner och pepp via mail istället för i ett kommentarsfält för allmän beskådan, till vilken adress skickar man då?

  120. Kika in sleepandthecity på instagram, om inte annat så söta bilder på bebisar och föräldraskap

  121. HOLD UT!
    Du er ikke alene❤️ Har en datter på 2 år og vi har hatt masse problemer med søvn. I perioder har det gått bra og i perioder har det vært helt forferdelig.
    Har bare innsett at liver ruller på samme hvor trøtt jeg er, be om hjelp fra besteforeldre, takk ja dersom en venn spør om å passe osv. Det kommer til å bli bedre! Det er i alle fall det jeg forteller meg selv i de tunge periodene❤️

  122. Gud vad jag förstår den frustrationen! Jag har varit på riktigt arg (i mina dåliga stunder) över att andra i min närhet haft bebisar som varit nöjda och sovit bra. Arg på att ingen har förstått hur jobbigt vi haft/har det. Man kör på och gör sitt bästa för att ha det kul och mysigt trots sömnbrist, men ibland vill man ju bara gråta av trötthet. Nu har det gått två år av sömnbrist och min dotter är den roligaste, charmigaste och smartaste ungen, vilket gör att jag orkar lite till. Dessutom blir vi nu väckta 2-3 ggr per natt istället för 7-8, så bättre blir det trots att vi inte är i mål ännu. Jag är stolt att jag klarar att ratta heltidsjobb, dagislämningar/hämtningar, ett fint hem osv. trots att jag konstant är lite för trött. Tackar faktiskt för den här karantänsituationen vi haft då jag fått jobba hemifrån istället och därmed sparat massa tid! Hur som helst, jag vill TACKA dig för att du skriver så ärligt och bussigt om att ha barn (och barn som inte sover/har ont i magen osv). Finns inget mer tröstande än igenkänning och framförallt i dessa forum där man ofta jämför sig med andra som tycks ha det så enkelt och fantastiskt under bebistiden. Kram och håll ut! ❤️

    1. Ärligt talat så det som hjälpte mig mest i mitt mindset var när vi bestämde att detta blir vårt enda barn. Aldrig i livet att vi gör detta igen. Vår son var/är en high need extra allt, så både dålig sömn och hyperaktivitet och mycket missnöje. Så min tröst är hela tiden ”det är endast nu i mitt liv som vi har en bebis, tiden går och detta förändras”, ”det är bara nu i mitt liv som vi har en toddler, han växer och blir större” osv. Kanske ändrar vi oss senare, men troligtvis inte, och då är trösten att han blir större och tids nog kommer kunna kommunicera fritt och vara mer självständig och vi föräldrar kommer få en chans att återhämta oss lite. Det har varit tre fruktansvärt tuffa år.

  123. Jag känner igen mig så mycket och kan inget annat än att skicka pepp till dig! Jag vet hur jobbigt det är när alla runtom pratar om hur bra deras barn sover men ändå hur trötta dom är som föräldrar. Min son har sovit otroligt dåligt fram tills han var lite över 2 år vaknade han minst 10 gånger per natt. Efter det började det plana ut, Nu är han 5 år och sover hela nätter. Men sen kom min dotter som är 2 år i sommar som sover sämre, vaknar ca 4-5 gånger så inte lika illa som storebror. Känner dina känslor och nätterna vill man bara skrika rakt ut. Ingen som inte har barn eller har barn med sömnproblem kan någonsin förstå hur jobbigt det är. Av någon häftig anledning klarar man sig med lite sömn, man kämpar på, lite halvt efterbliven och seg i huvudet haha. 5 år för mig och hoppas på en hel natt snart. Ta hand om dig, vi föräldrar är grymma!

  124. Åh vad jag känner igen det där!
    Min första dotter hade väldigt svårt att sova när hon var bebis (hon är 3½ år nu). Blev så frustrerad av att höra hur andras bebisar sov hela nätterna och ”kunde somna bara sådär” på kvällen, när jag själv blev väckt en triljon gånger varenda eviga natt.

    När vi skulle börja öva på att hon skulle kunna ligga i sängen själv innan vi gått och lagt oss för kvällen (tidigare hade hon bara legat i min famn från att hon somnade på kvällen – jag la aldrig ner henne – tills vi gick upp och ”sov” för natten tillsammans) så gjorde vi anteckningar på hur många gånger hon vaknade och vi var tvungna att gå in till hennes rum och natta om. Som värst var det väl 19 gånger på en kväll… och då hade ju inte ens nattpasset börjat.

    När hon blev runt 1½ år så blev det bättre. Mycket bättre.
    Idag är hon 3½ och somnar inom 15-20 minuter på kvällen och sover hela natten igenom.

    Jag däremot, jag får fortfarande inte sova – för vi har precis fått barn nummer tre 😉

  125. Åh fina Michaela. Allt du beskriver (och beskrivit) rent sömnmässigt gällande din son är som taget direkt ur mitt liv fast för några år sedan. Jag förde en slags loggbok under vissa perioder av min sons första år för han vaknade i princip varannan timme hela nätterna och sov aldrig mer än 20 min på dagarna.. Jag stod inte ut och behövde ha ”bevis” kände jag på hur pass dåligt det var. Vi fick remiss till barnläkare över allergier och allt möjligt.. Jag hatade exempelvis när folk var över på besök och han sov för då innebar det att jag inte skulle få någon tid själv sen (får då hade han ju redan sovit). Och ilskan som kom fram på nätterna.. Oj oj, jag var inte mig själv och sa saker till min man jag aldrig annars skulle säga. Jag kunde börja gråta när han vaknade (dag som natt) och allt kretsade kring sömnen, alltid. INGEN annan jag kände hade det såhär, ingen kunde hjälpa eller relatera. Det tog tyvärr bort glädjen i bebistiden.. Jag har idag två barn och sonen är 5 år.. Hur det blev bättre? Jag önskar jag hade ett mirakeltips.. Han vaknar tyvärr fortfarande varje natt. Dock 1-2 ggr och är nu så stor att jag kan resonera med honom men det som hjälpte mig, (och något jag insåg när han var runt 3 år och sovit en hel natt 1 gång i sitt liv) var att bara acceptera att han är ett ”sånt” barn som sover dåligt. Med det sagt, DET BLIR SÅKLART BÄTTRE ju äldre barnen blir. Jag upplevde, trots stökig sömn, att 1 år var en gyllene ”gräns” och jag kunde börja njuta lite mer för då blev han sakta mer självgående. Och det kom lite fler ”bättre” perioder efter 1 års ålder där han vissa nätter vaknade mer sällan. Med facit i hand skulle jag önskat jag och min man tog varannan natt och den som inte tog honom skulle sova i ett annat rum för att inte bli störd. Jag hade önskat jag inte var en sån person som ”inte vill vara till besvär” och som ”klarar det själv” och faktiskt frågat över barnvakt lite mer. Jag har idag två barn och hatar fortfarande första året med en nyfödd men älskar livet som mamma på ett annat sätt nu när de är några år.. Det är Ok att känna så. Idag har jag hittat tillbaka till MIG igen och även om sömnen inte riktigt är som jag önskar ÄR det skillnad med barn som är några år än små bebisar. Jag lämnar min mail ifall du behöver få ”klaga”, fråga något eller skriva av dig till någon som vet exakt, precis hur det är. Hade så svårt att hitta någon som på riktigt förstod.. Det kan vara skönt att veta att man inte är ensam. KRAM

  126. Känner igen mig så mycket i det du skriver.. hade det precis likadant med vår första son som ironiskt nog heter Dante han med:) Han sov inte en hel natt förrän han var 1,5 år, jag var knäckt minst sagt, och avundsjuk på alla andra! Nu är han 7 år är fortfarande ganska krävande på sitt sätt men sover iallafall:) Fick vårt andra barn för snart ett år sen och han är helt annorlunda sover inte hela natten men inte alls som sin storebror… Han kommer sova snart, håll ut, men ta absolut hjälp om ni kan det är omänskligt att inte få sova.. Ni har en otroligt fin son! Kram

  127. Alltså, min bebis tar 2 h att natta varje kväll. Och när jag står där och vaggar i vad som känns som en oändlighet, så ska jag tänka på dig Forni och alla andra som har skrivit kommentarer. Det är ju så sjukt, för man mår av någon outgrundlig anledning bättre när man vet att det finns dom som har värre situationen än en själv. Alltså förstår att detta låter så taskigt, men att du vågar berätta om hur jobbigt det är och inte gömmer dig bakom ”Instagram glam” betyder otroligt mycket för många. Du har det ju faktiskt nästan perfekt på alla andra sätt, iaf i mina ögon, ett real life Instagram glam <3

    1. Det ÄR okej att tycka att det är skönt att andra har det tufft för det är svinjobbigt att känna sig ensam. Jag älskar att skriva av mig här för det får mig att orka, känslan av att jag inte är just ensam. Vi är flera som kämpar där ute. Heja dig <3

  128. Har aldrig kommenterat innan men har en dotter som är en vecka äldre än Dante och vi har det också för jävligt med sömnen. Vi hade barnvakt över natten för första gången för en vecka sedan och det var himmelriket. Jag tror andra föräldrar kan vara avundsjuka på hur många trygga punkter Dante har när vi andra känner oss rätt ensamma och låsta. Nu har jag börjat jobba heltid sen en månad tillbaka och det är så tufft. Mantrat jag har är vad min BVC-sköterska sa, man har antingen jobbiga dagar eller jobbiga nätter och det har stämt för oss. Vår dotter är världens roligaste och jag känner att vi har en gladare bebis på dagtid än de flesta andra, hon är en sol från sekunden efter hon vaknat!
    Hoppas de små liven börjar sova snart!

  129. Hej Forni! Vet inte hur mycket detta kan hjälpa men jag följer influencerns Emelie Hollsten och jag vet att de har nu efter 2 år med deras son fortfarande inte fått till det med sömnen. Kanske att du kan kontakta henne och dela tankar och få tips? Även om barnen är så olika, men jag vet att hon delat med sig av deras situation endel på sociala medier. Jag har inga barn själv så kan ej yttra mig eller ens föreställa mig hur det känns, men tänker att någon pepp kanske är bättre än ingen? 🙂 Här kommer iallafall hennes Instagram! https://www.instagram.com/emeliehollsten/?hl=sv

    Kram!

  130. Känner igen mig massor!
    11 månader, och nu sover hon ÄNTLIGEN med bara ett eller två uppvak. Vi ger ett stödmål vid 22:00 och när hon vaknar första gången (om hon inte somnar om) får hon sova mellan oss resten av natten. Det hjälper massor! Bryt ihop och kom igen (om och om igen). Det är fruktansvärt!! Trodde aldrig det skulle gå över jag heller. Heja!!

  131. När vi fick vår dotter så undrade vi verkligen vad vi gett oss in på, man är inte förberedd på vad sömntortyren gör med en.

    det som hjälpt oss lite med att tackla sömnen under dagen iaf har varit bärsjal/sele-vi har märkt att hon sover lite längre på natten om hon spenderat många timmar i sjalen på dagen. Dottern har aldrig kunnat ligga själv sedan födseln och för att inte tala om nattsömnen. Ligger bredvid mig i sängen på natten (på sidan intryckt mot mig för att känna mina hjärtslag, alt på mig så jag får sova sittandes heeh. Ändå kommer hon inte till ro på många timmar utan ligger och kikar så jag fortfarande är där.
    Förstår exakt vad du känner ang bitterhet, nuförtiden försöker jag bara stänga ute när jag ser andra föräldrar med barnvagn sittandes stilla ute medan jag själv är ute och går konstant med dottern i sjalen för att hon ska kunna komma till ro. Man får ta en dag i taget och ge sig själv massa beröm även för de små sakerna under de tuffare tiderna, köp en god fika, ens barns joller eller leende får mig alltid på gladare humör när det är som värst. Och lyxkaffe hehe.

  132. Tack för ditt inlägg! Hade behövt läsa det för länge sen (min dotter är 1,5år och har alltid varit extrem när det kommer till sömnen). Häromdagen träffade jag en annan mamma på lekplatsen och för första gången fick jag prata ut med någon som haft det LIKADANT…alltså det kändes som en total befrielse för ingen annan (trots kompisar med barn i samma eller nära ålder) förstod vad jag pratade om, de tom uttryckte att ”alla har vi det jobbigt” och att jag borde försöka sluta klaga typ…att jag till slut slutade beklaga mig öht och drog mig undan. Så skönt att man inte är ensam känner jag, att det inte är något fel på en som förälder eller något fel på barnet osv…alla dessa tankar var i perioder värre än själva sömnbristen. All kärlek till er alla som kämpar med sömn, insomning eller vad det nu kan vara❤️

  133. Tack för att du skriver så ärligt om detta! Känner verkligen igen mig. Nu är min son bara fem månader men sömnbristen tär redan på mig. Ska redan nu försöka anamma din inställning för märker att jag inte mår bra av den avundsjukan jag känner när jag hör om andra vars barn sover hela nätter, somnar själva i sin säng och inte ammar varannan timme dygnet runt… Så jobbigt också att hela tiden gå och hoppas att det ska bli bättre. ”Alla” sa att det blir bättre efter tre månader men för oss har det nog blivit ännu värre med sömnen efter det.
    Så skönt att läsa kommentarerna här och känna att man inte är ensam! Kämpa på alla supermammor!

  134. Varning för vääääldigt långt inlägg men förhoppningsvis kan det Inge hopp till den som kämpar:

    Igenkänningsfaktorn är HÖG! Har tyvärr inget bättre tips än att försöka tänka på att: 1. Nån gång går det över och 2. Det finns alltid nån som har det ännu värre än vad man själv har.

    Själv har jag välsignats med hela 4 barn som alla vägrat sova. Kan själv förundras vissa vakna nätter hur jag egentligen tänkte när jag valt att utsätta mig för extrem sömnbrist gång på gång 😂

    Min äldsta som idag är 17 år gammal hade extrem kolik och grät hela nätterna igenom, sov inget alls första 9 mån. På dagtid sov hon 20 min åt gången vid ca 2-3 tillfällen. Höll på att verkligen bryta ihop totalt men Det blev mycket bättre efter 1 års åldern och jag överlevde!

    Min andra som idag är 13 år han sov bättre & hade tack och lov inte kolik. Vaknade endast varannan timme varje natt fram till ca 1 års ålder. Kunde sova 1 timme på dagen. Det blev bättre och jag överlevde!

    Tänkte att jag var såååå lycklig och så KLAR med småbarnsåren, sömnbrist, blöjbyten och barnskrik.
    Så skiljde jag mig 2015, träffade en ny (yngre) helt fantastisk man 2016. Han hade dock inga barn.

    2017 fick vi en underbar liten son som även han vaknade 1 gång i timmen varje natt från födseln fram tills dess att han fyllde precis 1 år. Jag höll för andra gången i livet på att verkligen bryta ihop totalt när han var ca 11 mån eftersom jag då inte hade sovit mer än Max 2 Tim i sträck på 1,5 år. Jag hade en jobbig graviditet med ett brutet revben som utöver alla andra vanliga graviditetskomplikationer störde nattsömnen. Min man och jag har inte heller haft möjligheten att dela på nätterna med anledning av att han har bipolär sjukdom vilket innebär att han är oerhört beroende av att få sömn för att inte hamna i maniska skov. Det var bara att bita ihop, det blev bättre och jag överlevde!

    I skrivande stund sitter jag med min 3 mån gamla dotter i famnen som hör och häpna – inte heller sover. Första månaden vaknade hon 1 gång i timmen, de senaste 2 månaderna har hon istället börjat att vakna varannan timme men tiden där emellan så sover hon inte riktigt utan hon gnyr, gnäller och vrider o vänder på sig. Inte heller dagtid kan hon de flesta dagar sova mer än ca 10-20 min åt gången och då på mig. Jag tar fortfarande alla nätter precis som med vår 2,5 åriga son. Min man jobbar numera också bara kväll och natt 5 dagar per vecka så om dagarna är jag ensam, med den mest trotsiga och högljudda 2 åring jag någonsin skådat samt min 3 mån bebis som jag upplever bara gråter i tid och otid, eftersom min man antingen är kvar på jobbet eller behöver sova inför jobbet. Varje gång bebisen slumrar till känns det som om 2 åringen skriker högt över något som resulterar i att även bebis vaknar och skriker. Jag vet dock att även detta kommer att passera, bli bättre och jag kommer återigen att överleva!

    Som grädde på moset så lider jag av extrem migrän som spökar trots flera olika mediciner som tas dagligen och regelbundna botoxinjektioner. Det är en mardröm med avbruten eller ingen sömn.

    Det känns tufft för alla oss som inte får sova men tro mig – jag är inne på 4:e gången. Jag har gjort detta i omgångar sedan jag var 18 år gammal. Jag är så lycklig över alla 4 barn. Jag har inte bara överlevt, utan barnen är mitt liv ❤️TILL ALLA SOM KÄMPAR – NI ÖVERLEVER ❤️

  135. Tack för att du skrivit detta inlägg! Även om det va ett tag sen 🤪 så skönt att läsa att du skriver att du inte hade/har det periodsvis utan konstant. Min lilla är 11 månader och har sovit skit sen hon kom. En bra natt är BARA 5 uppvak oftast ligger det på 10-20 uppvak där hon tappar nappen och sen somnar om till att hon är klar vaken flera timma per natt 🙈 håller på att bli galen och känner mig värdelös som inte kan får mitt barn att vilja sova. Tack snälla för detta inlägg 🙏🏻

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Torsdag

Hej bästa ni,

Hur mår ni?

Dante sov borta i natt så jag sov 9 timmar i sträck, man kan tänka sig att jag skulle skriva att jag mår sååå bra nu, men jag känner mig överkörd haha. Sömnbrist påminner i många fall om utbrändhet – det är möjligt att köra på i ett omöjligt tempo tills den dagen man slappnar av. När man väl slappnar av blir det som att allt kommer över en och man vet inte hur man någonsin ska orka ställa sig upp igen. Jag minns när jag blev utbränd och liksom accepterade den – då la jag mig i sängen och kom inte upp på två veckor. Det var som att jag hade flera års utmattning över mig.

Lite så känns det nu. När jag vaknade i morse gjorde det ont i kroppen, jag ville liksom hålla om mig själv, jag tror att jag hade kunnat sova i två dygn till om jag hade kunnat. Eller två veckor…

MEN! Jag är tacksam och glad över den hela natten jag fick för jag vet att den ger mig energi även om det inte känns så. Vi har plåtat hela förmiddagen och nu sitter jag på kontoret, jag behöver få iväg några saker innan jag ska hem och gosa med minimannen. Saknar ihjäl mig efter honom nu och ser fram emot att ses om ett par timmar. Min älskade lilla skitjobbiga, sömnhatande, fantastiska bebis.

Tack till alla som kollade på vår LIVE med By Malina igår förresten. Hoppas ni blev lika pepp på sommarklänningar och bröllop som jag blev!

  1. Sömnbristen under småbarnstiden (som ändå får sägas nästan är en regel mer än ett undantag) är uttröttade. Jag upplevde första året att jag var sjuk av sömnbrist. Det upptog också mycket av mina tankar. Hur lite jag hade sovit, hur trött jag var osv. Jag tyckte att alla andras barn sov så bra (vilket så klart inte stämde) och att det var väldigt synd om mig.

    Märkte dock att mycket faktiskt handlade om mindset. Visst det ÄR skitjobbigt att inte få sova. Det är ju bara verkligheten. Men att acceptera det gjorde ändå stor skillnad för mig. För det är skillnad på utmattning och sömnbrist. Det hjälpte också mycket att tänka på att många (majoriteten) av alla föräldrar i alla fall under perioder har det så, det gjorde att jag kände mig mindre ensam. Det ger ingenting att räkna timmar, känna efter ordentligt osv. Försök bara acceptera läget, det går över!

    Små barn sover skit, thats it! Sen blir de större och sover bättre, och faktiskt kommer man inte ihåg hur jobbigt det var för då skaffar man plötsligt en till 😂

    1. Tack för pepp och en ärlig kommentar. Det var precis det jag behövde. Det är så lätt att fastna i att det känns som att jag är den enda som har det såhär tufft – det är lättare när man påminns om att andra också kämpar. Och att det inte leder någon vart att ha ett dåligt mindset kring situationen!

      En till känns… låååååååååångt borta… hahah

      1. Vänta du bara tills ungen sovit hela nätter en stund och livet har återvänt 😂😂

    2. Jag inser att vi är olika på vad vi ser på som pepp, ser att Michaela känner att det är ett tröstande mindset, men jag känner inte alls igen det du skriver. Det är enorm skillnad på att ha ett litet barn som sover dåligt så som barn ofta gör, och på att ha ett barn som har en sömnstörning. Som saknar förmågan att sova sammanhängande i flera års tid. Som tar timmar och åter timmar att söva. Som vaknar såfort det knäpper till i väggen. Det blir ett trauma som faktiskt inte glöms bort, som leder till utmattning och depression, som gör att man väljer att inte skaffa fler barn för man överlever inte samma sak igen. Jag gillar mer ”acceptera din bitterhet, livet är orättvist, var så jävla sur du vill vissa perioder” haha, men som sagt, all respekt för att vi har olika tröstande tankar och sätt att hantera. Men att tänka ”alla barn sover dåligt” funkar noll för mig, eftersom inget annat barn i vår närhet sov lika dåligt som vår son eller hade de särskilda behovet som han hade.
      Ta hand om er, jag önskar er allt gott och tids nog långa sovmorgnar när man har tonårsbarn! :-)))

  2. Håller med dig till 100% om att sömnbrist liknar utmattning! Jag klarade de första månaderna med bebis över all förväntan rent energimässigt, men när min dotter började sova hela nätter i egen säng (!!) kraschade jag TOTALT. Var fullständigt utmattad i 2-3 veckor och fick ångest. Blev samtidigt besviken på mig själv och min reaktion: Allting var ju egentligen så bra? Tack o lov så lättade dimman tillslut och vi har börjat landa i en ny vardag som familj med allt vad det innebär. Men första bebistiden är verkligen ett kaos man bara tar sig igenom…

  3. Åh! Du ÄR inte ensam. Du är dock säkert en av få som är öppen och ärlig om det. Sömnbrist är en erkänd och effektiv tortyrmetod. Det finns få saker i livet som är så jävla knäckande som att inte få sova. Fysiskt och inte minst psykiskt. Vissa dagar under mina småbarnsår kände jag mig som den sköraste o sämsta mamman i världen som inte var lycklig o upplevde bebistiden som superduper härlig. Jag kan nu se tillbaka på den tiden med värme och kärlek till mig själv. Att jag kämpade så oerhört trots minimala förutsättningar…kärleken till sitt barn vinner ju som tur är alltid. Och nu några år senare är mina barn 5 och 7 år och bebistiden i livet känns som en dimmig parantes. Större barn = lättare och roligare på ALLA sätt. Eran tid kommer Michaela. Och du är du starkare än någonsin. Ju större prövning desto större är belöningen när man tagit sig igenom den. Tänk så 💜
    Tusen kramar från Mariestad!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi